Funktionsrätt i samarbete 04/2021 by SAMS

FUNKTIONSRÄTT I SAMARBETE • 4/2021

TEMA: RELATIONER

Andrea Westerlund kämpar för allas rätt till familj ▸ LÄS INTERVJUN PÅ S. 6

I talibanernas ögon har personer med funktionsnedsättning inget människovärde. ▸ S. 12

pärmens bild: sofia jernström

Vem gör vad? ANSVARIG UTGIVARE SAMS – Samarbetsförbundet kring funktionshinder rf CHEFREDAKTÖR Mikaela Remes VISUELL CHEF Eva Tordera Nuño ANSVARIG REDAKTÖR Nina af Hällström MEDVERKANDE I DETTA NUMMER Irene Bäckman, Sebastian Dahlström, Helena Forsström, Carina Frondén, Lars Hedman, Maj Ilola, Sofia Jernström, Eva Lamppu, Andreas Lybeck, Mikael Sjövall, Elias Vartio REDAKTIONSRÅD 2021 Anna Caldén, FMA – Funktionsrätt med ansvar Lars Hedman, SAMS Pernilla Nylund, Psykosociala förbundet Matilda Hemnell, FDUV Gita Lindholm, Hörselförbundet Helene Wallin, FSS

Beställ FUNK.! Gå in på funk.fi/prenumerera

2 • Funktionsrätt i samarbete • 4/2021

SNABBFAKTA Tidningen Funktionsrätt i samarbete är ett gemensamt språkrör för de finlandssvenska funktionshinderförbunden med målet att bidra till ökad kunskap och förståelse både inom och utanför fältet. Upplaga 4 800 ex. Tidningen stöds av STEA och Konstsamfundet. Medlemmarna i FMA, FDUV, FSS, Svenska hörselförbundet och Psykosociala förbundets föreningar får tidningen som kostnadsfri medlemsförmån. Tidningen läses också på Kårkullas boenden, bibliotek, socialkanslier, Luckan och av olika påverkare och aktörer i branschen. Vill din organisation erbjuda tidningen till sina medlemmar? Kontakta chefredaktören eller SAMS. PRENUMERATION Årsprenumeration: 15 euro. Lösnummer 5 euro. Utrikesporto: 5 euro (Europa), 10 euro (övriga världen). Tillgängligt rtf-format för synskadade: 7 euro/år (tidningen kommer i e-posten). Finns även som taltidning. TRYCK Grano Oy

STÖMER ÄRI KK MP

KONTAKT/PRENUMERATION/ANNONS Adress: SAMS – Samarbetsförbundet kring funktionshinder rf Medelhavsgatan 14 A 00220 Helsingfors Telefon: 044 5554 388 e-post: redaktion@funk.fi www.funk.fi

Sänd material till redaktion@funk.fi. Allt material i Funktionsrätt i samarbete skyddas av upphovsrätt. Det är förbjudet att utan ansvarig utgivares tillåtelse vidarebefordra texter och bilder i tryckta eller digitala medier. Alla rättigheter förbehålles.

FUNKTIONSRÄTT I SAMARBETE

DEADLINES 2022 Nummer 1, 2022. Deadline fredag den 4 februari. Utkommer vecka 8. Nummer 2, 2022. Deadline tisdag den 3 maj. Utkommer vecka 21. Nummer 3, 2022. Deadline måndag den 29 augusti. Utkommer vecka 38. Nummer 4, 2022. Deadline tisdag den 8 november. Utkommer vecka 49.

ISSN 1795-410X Funktionsrätt i samarbete uppfyller Nordiska miljömärkets kriterier. Tillverkning vid Grano berättigar den till Svanenmärket.

LJÖ M Ä RKT 4041 0955 Trycksak

CHEFREDAKTÖRENS ORD mikaela remes chefredaktör

Med blicken på välfärdsåret 2022 Vi kan redan skymta den – mållinjen för ytterligare ett år med pandemin i knutarna. De flesta av oss lär vara redo att säga hejdå åt 2021, som närmast kan karaktäriseras som en psykisk bergochdalbana. Först fick vi glimtar av hopp tack vare coronavaccin och uppluckrade samhällsrestriktioner, sedan kom nyheter om nya virusvarianter och hot om fler samhällsnedstängningar. Vi hade nästan vågat hoppas på att få slänga munskydden, men fick i stället gå till affären för att bunkra upp med fler paket. Medierna slutade rapportera om det dagliga antalet nya smittade i covid-19 för att övergå till realtidsuppföljning av patienter på landets intensivvårdsavdelningar. Om du känner dig utmattad är du garanterat inte den enda. Förhoppningsvis ger julfirandet oss en välförtjänt liten timeout mitt bland all osäkerhet. Jag hoppas att du hinner krypa ner under en filt med en mugg glögg och ta dig an det extratjocka julnumret av FUNK. I årets sista tidning gör vi en djupdykning i relationer. Medan hela världen under de senaste åren fått uppleva hinder för sitt sociala umgänge har folk med funktionsnedsättning en mycket längre historia av att få kämpa för sina relationer. Exkluderande omgivningar har helt konkret stått i vägen för att träffa nya människor, medan avhumanisering och diskriminering lett till

marginalisering och självtvivel. Därför gäller det att fortsätta påminna om att alla ska ha förutsättningar att möta människor och hitta ett socialt sammanhang – att då pandemin en dag är över ska en folkgrupp inte förbli isolerad. Här kommer också hälsan in: en person som får leva utan smärta och som förses med den service och det stöd hen behöver orkar förmodligen bättre hålla kontakt med omvärlden och vara öppen för nya bekantskaper. Då ökar också sannolikheten för att till exempel hitta vänner eller en partner och bilda familj. Ett konkret sätt att främja den kollektiva hälsan är att läsa på och rösta i det annalkande välfärdsområdesvalet den 23 januari. Valet är visserligen varken enkelt att förklara eller lätt att göra intressant för den oinsatta, men resultatet påverkar alla oss som någonsin kan tänkas behöva vård eller hjälp av räddningstjänsten. På sidan 34 kan du läsa om politikernas olika uppfattningar om hur fungerande systemet kommer att bli. Alla torde ändå vara överens om att det inte lönar sig att bli liggandes på soffan på valdagen, utan ge sin röst till en kandidat som man tror kunde göra bra prioriteringar i välfärdsområdesfullmäktige. Jag tackar för sällskapet i år och önskar dig en avkopplande jul – vi återkommer i februari 2022! • Funktionsrätt i samarbete • 4/2021 • 3

innehåll • 4/2021 6

Sebastian Dahlström

PÅ PÄRMEN

Personporträttet: Andrea Westerlund

Steg för stegs ordförande bryter normer för föräldraskap.

Allt fler nödställda i Afghanistan

Personer med funktionsnedsättning hotas till livet.

LÄS OCKSÅ

16 Helena Forsgård

Du behöver inte vara som alla andra, säger Fredrik Lindgren

23 Så här hittar du nya vänner 26 Många finländare tvingas förkväva sin sexualitet 30 Avlastning är avgörande om man ska orka som närståendevårdare 34 Hur jobbar lokalpolitikerna för delaktighet? 39 Fyra fenomen att ha koll på inför 2022 40 Seniorerna samlas på sina egna villkor

Chefredaktörens ord: Med blicken på välfärdsåret 2022

Ledaren: Livsviktigt att upprätthålla sina relationer,

Otto-Ville Väätäinen

I VARJE NUMMER

utmaningar till trots 11 Juristen har ordet: Avlägsnandet av funktionshinder börjar i hemmet 24 Lasses hörna: Politiker som inte vill bekämpa diskriminering 25 Föreningshjälten: Sofi Djupsjöbacka 42 Kultur: Amos Rex och tillgängliga biografer 46 Lättläst: Afghanistan och välfärdsområdesval Bakpärm: Händelsekalender

4 • Funktionsrätt i samarbete • 4/2021

LEDAREN privat

Matthias Jakobsson

Skribenten är verksamhetsledare vid Finlands Svenska Synskadade.

Livsviktigt att upprätthålla sina relationer, utmaningar till trots Relationer har en central roll med tanke på vårt välbefinnande. För den som har en funktionsnedsättning är relationernas roll bokstavligen livsviktig. Enligt forskning är upplevelsen av ensamhet bland personer med synnedsättning 60 procent större än bland se ende. Upplevelsen av svår ensamhet bland pers oner med synnedsättning är hela 630 procent större än bland seende. Ensamheten ökar betydligt risken för både fysisk och psykisk ohälsa. Bland annat ökar risken för hjärtsjukdomar, högt blodtryck, fetma, försvagat immunsystem, depression, demens, ångest och sömnsvårigheter. Dessa hälsoproblem ökar i sin tur risken för diverse andra sjukdomar. Orsakerna till upplevd ensamhet bland pers oner med synnedsättning är många, men nedan tar jag upp två av dem. En orsak är att synnedsättning ökar utmaningarna för socialt engagemang på olika sätt. Att träffa människor på ett obekant ställe kan kräva färdtjänst och personlig assistans. Om det är en tillställning med en större mängd människor, kan det vara omöjligt för en person med synnedsättning att Synnedsättning ökar veta vem som finns i utrymmet, om inte utmaningarna för personerna kommer socialt engagemang på olika fram och presenterar sätt. sig, också om en pers onlig assistent skulle vara med. I bästa fall känner assistenten till de personer som finns på tillställningen och kan ge den viktiga informationen som för seende är självklar. Även utrymmets belysning, bakgrundsljud och akustik påverkar sociala

situationers tillgänglighet för en person med synnedsättning. En annan orsak är att relationerna till andra människor kan förändras då man får en funktionsnedsättning. Det kan hända att man blir mera beroende av andra människors hjälp i olika situationer. Om du har många vänner som du håller kontakt med på grund av hobbyn som du inte mera kan idka på grund av funktionsnedsättningen kan kontakten falla bort. Det kan även kännas mera utmanande att bilda ett parförhållande, delvis på grund av fördomar mot personer med funktionsnedsättning och delvis på grund av eventuella egna mentala spärrar som funktionsnedsättningen kan bidra till. Om funktionsnedsättningen uppstår under ett parförhållande, kan dynamiken i parförhåll andet ändra. Det är nödvändigtvis inte alltid i början lätt för den andra parten att förstå hur funktionsnedsättningen påverkar vardagen – det är ju även nytt för personen själv. På FSS jobbar vi för att alla personer med synnedsättning ska ha möjlighet till kamratstöd, samt delta på anpassningskurser och rehabiliter ingskurser i ett så tidigt skede som möjligt. Det ger förutsättningar för fortsatt välbefinnande. I flera av kurserna som FSS ordnar beaktas även närstående, vilket stärker parförhållandet eller förhållandet till en annan närstående genom att öka den ömsesidiga förståelsen i en relation där den ena har fått en funktionsnedsättning. Kamratstödet från andra deltagare på kursen upplevs mycket värdefullt. Kurserna och distriktsföreningarnas verksamhet sker i en för synskadade fysiskt tillgänglig och socialt trygg omgivning. Satsa alltså på era relationer till andra och må bra! • Funktionsrätt i samarbete • 4/2021 • 5

6 • Funktionsrätt i samarbete • 4/2021

PERSONPORTRÄTT

Självklart mamma När Andrea Westerlund i höst fick sin nyfödda baby i famnen gick en långvarig dröm i uppfyllelse. Som ordförande för Steg för steg kämpar hon för att personer med intellektuell funktionsnedsättning ska få delta i samhället på lika villkor som alla andra – till exempel genom att bilda familj. Text: Mikaela Remes • Foto: Sofia Jernström

Det finns en nykomling i huset! Det blir uppenbart när man stiger in hos Andrea Westerlund i Ekenässtadsdelen Knipnäs, till en lägenhet där pyttesmå strumpor, mössor, tröjor och byxor finns varvade med snuttedukar och lakan på flera torkställningar. Just nu sover två månader gamla babyn Harald i lugn och ro på balkongen, och mamma Andrea kan sitta ner i soffan med en kopp kaffe. Precis innan babyn anlände flyttade hon och sambon från skärgårdsbyn Bromarv till ett hem närmare Ekenäs centrum, eftersom det logistiskt är enklare för en nybliven barnfamilj att ha det nära till jobbet och servicen. Andreas dagar präglas av babyskötsel medan sambon är på jobb. Tacksamt nog sover babyn bra och hon hinner ibland kasta en blick på ärenden som gäller Steg för steg, föreningen för personer med intellektuell funktionsnedsättning som hon varit ordförande för i ett års tid. – Det har varit en viktig och rolig uppgift. Det bästa är märka att vi lyckas påverka attityder genom att göra våra röster hörda i samhället, säger Andrea. Ursprungligen hittade hon Steg för steg på rekommendation av en kompis som kände till Andreas intresse för funktionshinderaktivism. Efter att ha samlat mod på sig i några års tid ställde hon upp i samband med ett årsmöte och blev vald. Nu har hon bland annat hand om föreningens pappersarbete och har sista ordet i viktiga beslut. Under coronapandemin har Steg för steg sett till att nå ut till medlemmarna över webben och har lanserat olika digitala verksamheter, som också lyckats locka med sådana deltagare som

annars inte skulle dyka upp på fysiska träffar. – Vi har haft nätcaféer på Zoom där personer med olika funktionsnedsättningar gästat oss och berättat om sina liv, de har varit speciellt omtyckta. Det kommer vi att fortsätta med. Andrea ställer gärna upp på intervjuer för att öka allmänhetens medvetenhet om intellektuell funktionsnedsättning. – Samhället ska få en bättre bild av oss gen om att ta del av våra erfarenheter, i stället för att fästa sig vid föråldrade uppfattningar som fortfarande lever kvar. Därför är det roligt att få höra att människor fått nya insikter efter att de läst om oss i tidningen eller hört i radion om vilka motgångar vi möter i vardagen och hur vi vill bli bemötta, säger hon. Hänsynslösa kommentarer Andrea har alltid vetat att hon ska bli mamma. När hon träffade sin sambo och de konstat erade att båda hade liknande tankar kring familje bildning bestämde de sig för att göra ett försök. Detta trots att föräldraskap bland personer med intellektuell funktionsnedsättning fortfarande är tabu och förebilder i media lyser med sin frånvaro.

Andrea Westerlund ålder: 30 ort: Ekenäs familj: Sambo och son, kaninerna Bella och Leo förtroendeuppdrag: Ordförande för föreningen Steg för steg jobb: Mammaledig. Har senast jobbat på äldreboende hobbyer: Youtube-kanalen Lifebydea, teater →

Funktionsrätt i samarbete • 4/2021 • 7

Det finska social- och hälsosystemet må omvärldens uppfattning om att man inte kan BABYPRYLAR. Hos Andrea Westerlund möts erbjuda stödfunktioner för olika slags familjer, skaffa barn om man har diagnos. besökaren av mjukisdjur men bland personalen släpar attityderna efter. – Sådant gör mig jätteirriterad. Att omgiv- och babykläder i glada Andrea har fått dras med fördomar alltsedan ningen bara ser ens utmaningar och tänker färger. hon blev gravid. att om man har svårt – Ibland ångrar med en sak så har jag att jag alls nämnt man svårt med allOmvärlden ska inte min diagnos, för jag ting. Om en person genast komma in och märker att det genast klarar av att ta hand blir ett annat tonfall. om sig själv och sina säga att du inte kan och du Man får frågor med grundbehov tycker inte får. antagandet om att jag nog att man kan man inte kan eller ta hand om ett barn vet något om barn. också. Omvärlden En del råd får mig att undra om de tror att jag ska inte genast komma in och säga att du inte är en idiot. kan och du inte får. Situationen har inte blivit bättre av omgivningens negativa kommentarer. Andrea har Aspirerande influencer bland annat fått höra att hon inte kan ta hand Nu vill Andrea koncentrera sig på sitt moderskap, om ett barn, att det medför alltför mycket ansvar, och känner ingen brådska gällande återgången till arbetslivet. Det här eftersom hon utöver till och med att hon borde göra abort. babyn är sysselsatt med sin Youtube-kanal, Andreas graviditet var planerad och hon hade garderat sig mentalt för de negativa kom- Lifebydea. På kanalen laddar hon regelbundet mentarerna, men ändå kröp de under skinnet. upp videor om sitt liv, något som hon sysslat – Jag visste själv att jag klarar av det bra. med i flera års tid. Men när feedbacken väl kommer tar man den Intresset för media uppstod när hon stuändå hårdare än man tänkt sig. Det ledde till att derade mediekunskap vid Västra Nylands jag kände mig deprimerad under graviditeten, folkhögskola och vilsäger hon. jan att skapa eget har I dag känns det bättre och Andrea tar för levt kvar sedan dess. äldraskapet med lugn. De nyblivna föräldrarna – Jag tyckte det var • En svenskspråkig förening för och får stöd i vardagen av sina respektive familjer. jätteroligt att filma och med personer med intellektuell En gång i veckan får de avlastning från staden redigera, så jag tänkte funktionsnedsättning. – då har mamma en stund för sig själv, medan att jag testar göra egna • Har cirka 200 medlemmar från stadens anställda går på en promenad med babyn. videor, och så fastnade Svenskfinland och Åland. Andrea poängterar att en funktionsnedsätt- jag. • Arbetar för att medlemmarna ska ning inte betyder att man inte skulle kunna ta Hon gillar särskilt höras och synas i samhället. Erbjuder hand om sitt barn, även om det kan se annorlunda att göra vloggar, där utbildning i rättigheter och kamratut än hos normfungerande föräldrar. hon filmar sin varstöd. Att alla människor faktiskt har rätt till familj dag. Också videorna • Medlem i FDUV. är ett ämne som tidvis kommit upp på Steg för där hon bakar eller stegs träffar. Där har en del medlemmar anammat lagar mat har blivit

Steg för steg

8 • Funktionsrätt i samarbete • 4/2021

Man måste hitta en balans kring vad man delar med sig.

YOUTUBER. Andrea Westerlund gillar att filma sin vardag, men är varsam med vad hon delar på nätet.

omtyckta. Många idéer till nya videor kommer från publiken. En del har hittat hennes kanal via intervjuer i media, andra via Steg för steg, då hon filmat föreningens möten och träffar. Genom kanalen har hon kommit i kontakt med helt nya människor som kommenterat innehållet och tagit kontakt. Vägen från idé till slutprodukt är mer tidskrävande än det ser ut – bakom en video finns en hel del planering och redigering. Men det känns värt det, då responsen varit uteslutande positiv. – Folk brukar berömma innehållet och säga att videorna är välgjorda. Våra kaniner gillas också. Däremot har hon fått hatiska kommentarer på plattformen Instagram. Hon har som policy att inte svara på dem. – Nog tar man ju lite åt sig, men jag har lärt mig att ignorera dem. Främst undrar man vad det är för fel på folk som sätter tid på att skriva hatiska saker till andra på sociala medier. Enligt Andrea krävs det inget särskilt för att bli youtuber, bara man vågar prata framför kameran och vara lite personlig. Men det är viktigt att inte dela alltför mycket om sig själv på nätet. – På internet finns risk för troll, och ju mer känsliga saker du lägger ut desto värre kan hatet vara. Man måste hitta en balans kring vad man delar med sig.

Antimobbningsarbetet börjar hemma För många personer med intellektuell funktionsnedsättning är elaka kommentarer och mobbning också utanför internetvärlden ett faktum. Därför vill Andrea diskutera temat inom Steg för steg, för att medlemmarna ska kunna utbyta erfarenheter och hitta praktiska lösningar. Hon anser att arbetet mot mobbning börjar i hemmen. – Det gäller att från tidig ålder lära barn att annorlunda inte behöver vara något skrämm ande. Det är inte heller en orsak att vara dum mot någon. Alla ska bli accepterade som de är. Alla behöver inte vara bästa vänner, men man får inte vara elak, slår hon fast. Hon påminner att mobbning inte bara är skolvärldens problem utan också förekommer på arbetsplatser. Själv har hon erfarenheter av att utsättas för mobbning både som barn och vuxen. Ingenstans har situationen tagits på allvar. – Chefer tar inte riktigt det ansvar som tillhör dem. När någon kommer och berättar om mobbning borde man agera och försöka hitta lösningar. Man måste ha regler som man håller fast vid: så här ska det vara för att alla ska trivas. Offren uppmanar hon att inte skuldbelägga sig själva. Om ingen hjälp är i sikte ska man lämna den outhärdliga situationen, i stället för att bara bita ihop. När baby Harald väl vuxit sig äldre önskar Andrea att attityderna gått framåt. – Jag hoppas att Harald ska bli accepterad som han är. Att han kan leka med vem som helst. Att han inte ska få hat för att hans mamma har intellektuell funktionsnedsättning. Och om han får det, att han kan stå på sig. ● Funktionsrätt i samarbete • 4/2021 • 9

RELATIONER

Vem får vara förälder? Text: Andreas Lybeck • Illustration: Shutterstock / Photographee.eu

Enligt FN:s konvention om rättigheter för personer med funktionsnedsättning har alla människor rätt att ingå äktenskap och bilda familj.

En förälder med funktionsnedsättning är som vilken förälder som helst. Det viktigaste för barnets utveckling är att få trygghet, kärlek och vägledning.

Olika former av stöd och praktisk hjälp finns för den som behöver. Förutom rådgivning finns lagstiftad möjlighet att få personlig assistens som stöd i vardagen, och rätten till färdtjänst kan hjälpa familjen med att utföra ärenden.

Än i dag har personer med funktions nedsättning oftast färre barn än övriga befolkningen. De som får barn är oftast yngre än andra nyblivna föräldrar.

När en svensk studie från år 2010 intervjuade mammor med intellektuell funktionsnedsättning framkom att flertalet upplevt sig dåligt bemötta av socialtjänsten, hälsovården och närstående. Mammorna kände att de inte togs på allvar.

Även om det har skett positiva attitydförändringar genom ökad delaktighet, finns många fördomar fortfarande. Men funktionshinderföreningarnas arbete och positiva lagförändringar bidrar till att allt fler har möjlighet att bilda familj.

Forskning i Australien visar att barn till föräldrar med funktionsnedsättning inte upplevt sin barndom som avvikande eller att de skulle ha gått miste om något. Skillnader kom fram först då omvärlden påtalat dem. I en intervjuundersökning vid Uleåborgs yrkesinstitut uppgav barnen att föräldrarna lärt dem tolerans och resiliens.

Genom tiderna har föräldraskapet för personer med funktionsnedsättning ifrågasatts. Ännu på 70-talet steriliserades människor mot sin vilja.

Särskilt sociala nätverk och omgivningens stöd ses som viktiga skydd mot den psykologiska och sociala utsatthet som föräldrar med funktionsnedsättning kan drabbas av.

Källor: Ekelöf & Pedersen: ”Bara för att man har funktionshinder så är man inte helt pucko”– att vara förälder och ha intellektuell funktionsnedsättning. Kellokumpu et al: Vanhemman vamma voi vaikuttaa positiivisesti lapsen arvomaailmaan. Marjukka Rasa: Vammaisen vanhemman toimijuus.

10 • Funktionsrätt i samarbete • 4/2021

JURISTEN HAR ORDET

Avlägsnandet av funktionshinder börjar i hemmet

"Helvete är andra människor" skrev den franska filosofen Jean-Paul Sartre i verket Inför lykta dörrar. Där har huvudkaraktärerna hamnat i helvetet, som är ett stängt rum med tre protagonister. Tanken med dessa bevingade ord är att det är i relation till andra som vi accepteras eller förnekas, som vi beröms eller bedöms, som vi lyckas eller misslyckas. Men varför har SAMS jurist valt att börja sin kolumn med det här? Jo, för att vid närmare granskning kan också logiken i FN:s funktionshinderkonvention tänkas fungera i samma existentiella banor. En person märker att den har en funktionsvariation först i relation till andra, Det är i relation till andra uttrycker konventionen. Det är först när funktionsvariationen bryter mot det som antas vara det "normala" - eller normen i samhället - som som vi accepteras eller problem uppstår. I detta tar FN:s funktionshinderkonvention ett tydligt förnekas, som vi beröms eller avstamp till den tidigare medicinska synen på funktionsnedsättningar. Enligt det medicinska perspektivet är en funktionsnedsättning ett probedöms. blem som behöver åtgärdas. Enligt den synen är människan på något sätt ofullständig, "invalid", och läkemedelskunskapen ska kunna göra henne mera fullständig och mindre handikappad. Funktionshinderkonventionen bygger snarare på en social syn på funktionshinder. Det är i samspel med omgivningen som människan antingen blir delaktig av samhället eller stöter på hinder. Här är det inte fel på människan, utan på omgivningen som inte är tillräckligt anpassad, och miljön och samhället som inte lyckas stödja individen för att möjliggöra lika delaktighet. Men vad består miljön eller omgivningen egentligen av? Ofta tänker vi på den byggda miljön. Också samhällets strukturer - hur lagar och servicekedjor är uppbyggda - uppmärksammas. Men om vi spinner vidare märker vi att många av oss tillbringar lejonparten av vår tid hemma. Många spenderar en stor del av tiden med familjen och andra nära människor. Borde vi således inte erkänna och inse att även dessa borde identifieras som en del av omgivningen, en omgivning som antingen lyfter oss upp eller trycker oss ner? Här försöker jag inte måla familjen som boven, utan som en väldigt kritisk komponent, om man vill minimera hinder för deltagande i samhället. Vårt samhälle är rätt så individcentrerat, men vi borde ändå bli bättre på att också se familjer som helheter. Såväl syskonen som föräldrarna kan behöva stöd i vardagen, så att de kan göra sitt bästa för att alla familjemedlemmar ska bli delaktiga. Här har vi ännu mycket kvar att åstadkomma som samhälle. Om man till exempel märker att ett barn har nedsatt hörsel kan det ta flera månader innan denne får diagnosen. Det kan också ta flera månader innan föräldrarna och syskonen ges kunskap och redskap för samspelet med filuren som inget hör. Då andra familjer lär sitt modersmål vidare till barnet, kan den här delen av utvecklingen stå stilla hos familjer som blir utan hjälp. Familjen är en del av omgivningen, och som samhälle måste vi se till att hjälp och stöd ges, även bakom hemmets lykta dörrar. • Funktionsrätt i samarbete • 4/2021 • 11

sofia jernström

Elias Vartio

skribenten jobbar som juridiskt ombud på SAMS och är viceordförande i Handikappforums barnarbetsgrupp.

”I Afghanistan betraktas funktionsnedsättning som Guds straff” Talibanernas negativa syn på avvikelser och nedmonteringen av det internationella biståndet i Afghanistan är en ödesdiger kombination, varnar stiftelsen Abilis. Text: Mikael Sjövall • foto: Mikael Sjövall, Adobe Stock

12 • Funktionsrätt i samarbete • 4/2021

ILLUSTRATIONSBILD

I synnerhet på landsbygden tror människor att funktionshinder smittar.

Den afghanske flyktingen Ali Ahmadi befarar att det nya talibanstyret i Afghanistan kan medföra stora problem för landets invånare med funktionsnedsättningar. – Jag är illa rädd för att det nu blir svårare att upprätthålla skolor för personer med funktionsvariationer. En stor del av dessa skolor har blandade klasser med pojkar och flickor, vilket är en otänkbar ekvation för talibanerna, säger Ahmadi. FUNK. träffar Ali Ahmadi i Mankans i Esbo där han driver ett bolag som bland annat erbjuder tolkningstjänster för invandrare. Ali Ahmadi drabbades av en aggressiv typ av glaukom med nedsatt syn redan vid födseln. – Funktionsnedsättning betraktas ofta som Guds straff i Afghanistan. Av samma anledning blev vår familj socialt utfryst efter att jag föddes, berättar Ahmadi. Svårt att försörja sig I synnerhet på landsbygden är det många afgh aner som på grund av vidskepelse förvillas att tro att medfödda funktionshinder smittar, vilket föder rädsla och beröringsskräck. – Funktionsnedsättning är något man skäms för och skyler över i Afghanistan. Alla typer av funktionsnedsättning betraktas som en börda, eftersom dessa personer oftast inte kan delta i försörjningen av familjen, säger Marjo Heinonen, verksamhetsledare vid Abilis-stiftelsen. Heinonen bodde i Afghanistan på 1990-talet och är förtrogen med den lokala vardagen. – Det finns en större social acceptans för att man förlorar ett ben efter att ha stigit på en mina, eller om man blir skadad i kriget, säger hon. Att tjäna sitt levebröd med en funktionsnedsättning är lättare sagt än gjort. – Pojkar och män med funktionsnedsättning uppmuntras lära sig Koranen och sjunga vid gudstjänster i moskéerna i utbyte mot allmosor. Kvinnorna tvingas ofta stanna hemma utan

möjligheter till en egen utkomst och ett eget jobb, säger Ahmadi. Allt fler nödställda i landet Ali Ahmadis familj flyttade från Afghanistan till Iran när han var liten. Under tiden i Iran förvärrades hans glaukom. – Jag förlorade synen redan i 14-årsåldern, efter att alla försök att operera mina ögon misslyckades.

Läget i Afghanistan • Den 15 augusti kollapsade Afghanistans regering och talibanerna tog över makten i landet. • Talibanerna beskrivs som en muslimsk fundamentalistisk rörelse, vars mål är att styra Afghanistan – ett av världens fattigaste länder, där blodiga konflikter pågått sedan 1970-talet. • År 2001 invaderade USA landet i jakt på dem som ansvarade för terror attackerna 11 september samma år. • Internationella styrkor var närvarande i landet i 20 år, men i slutet av den här sommaren drog sig USA och dess allierade ur landet. Massvis med människor evakuerades, bland dem afghaner som arbetat för utländska makter. Många fler vill lämna landet. • Nu har Afghanistans ekonomi rasat, offentligt anställda blivit utan lön och utländskt bistånd frysts. Enligt FN riskerar en tredjedel av befolkningen att drabbas av hungersnöd. Hot om våld är vardag för afghanerna och kvinnornas rättigheter har försämrats.

→

Funktionsrätt i samarbete • 4/2021 • 13

ESBOFÖRETAGARE. Ali Ahmed är hemma från Afghanistan och flyttade till Finland år 2013.

Trots högskolestudier och en gedigen utbildning var det så gott som omöjligt för honom att få ett jobb och försörja sig i Iran. Ali Ahmadi flydde år 2013 till Finland, där han nu jobbar för flera kommuner som köper översättnings- och tolkningstjänster av hans bolag. – Jag följer med vad som händer i Afghanistan via ljudfiler på olika nyhetstjänster, och så talar jag med mina släktingar, säger han. Talibanernas återkomst till maktens korridorer gör honom bekymrad. – Talibanerna förhåller sig väldigt negativt till personer med specialbehov. De tvekar inte att ta till våld mot dem som avviker från normen. I takt med att den humanitära situationen i landet förvärras är det allt fler som råkar illa ut. – Mina vänner och släktingar i Afghanistan ber så gott som varje dag om ekonomiska bidrag för att klara av vardagen, säger Ali Ahmadi. De flesta internationella hjälporganisat ioner har lämnat landet efter att talibanerna tog makten i augusti. – Utrikesministeriet förbjuder alla finska organisationer att skicka pengar till Afghanistan, eftersom vi inte vet med säkerhet om pengarna går till talibanerna eller inte. Landets bank system är också otillförlitligt, vilket försvårar alla ekonomiska transaktioner till Afghanistan just nu, säger Marjo Heinonen. Abilis lämnar Afghanistan Stiftelsen Abilis har för närvarande inga akt iva projekt i landet och har inga planer på att fortsätta sin verksamhet under det rådande talibanstyret.

14 • Funktionsrätt i samarbete • 4/2021

Stiftelsen Abilis • Stiftelsen jobbar för bättre levnadsvillkor för personer med funktionsnedsättning i världens fattigaste länder. • Finansierar projekt som personer med funktionsnedsättning i utvecklingsländer själva har planerat. Projekten handlar om allt från att grunda företag till att sprida information om mänskliga rättigheter. • I fjol nådde Abilis projekt 37 000 personer med funktionsnedsättning. • Finansieras i huvudsak av medel från Finlands utrikesministerium.

– Vi har varit i kontakt med vår samarbetspartner, den lokala funktionshinderorganisationen Development and Ability Organization, som bekräftar att det finns behov av fortsatt ekonomiskt stöd, säger Heinonen. Hur kommer det att gå med organisationens arbete? – De kommer säkert att fortsätta sitt arbete, men i mindre skala än tidigare. Trots att arbetet fortgår förutspår hon kärva tider för landets personer med funktionsnedsättning. – Talibanernas syn på funktionsvariationer är skrämmande. I deras värld har man inget männ iskovärde om man har en funktionsnedsättning. Jag befarar att Talibanerna tvekar inte talibanerna inte har visat sin värsta sida att ta till våld mot dem ännu. När de stärker som avviker från normen. greppet om makten kommer de säkert att låsa in alla personer med funktionsnedsättning i anstalter eller tvinga dem till isolering i hemmen. Trots den krassa prognosen kan även den hårdaste talibankrigare vekna när han ställs inför en situation där den egna familjen drabbas. – Jag kommer ihåg ett fall där en taliban krigare tvingades omvärdera sin syn på funktions nedsättning när hans barn förlamades efter en hjärnhinneinflammation. Men det var ett enskilt fall. Det ändrar inte på talibanernas ideologiska syn på funktionsnedsättning, säger Heinonen. •

noterat Folkhälsan

Lucia lyser upp vintermörket SAMS vänverksamhet ordnar i samarbete med DUV i Mellersta Nyland r.f. en livesändning av Lucias framträdande den 15.12 klockan 19. Allmänheten kan se sändningen via Facebook, och SAMS frivilliga och vänpar i Vasa kan se sändningen från SAMS kontor på Rådhusgatan 23. (Förhandsanmälan, glöggservering). Mera information och fler evenemang hittar du på: ▸ www.samsnet.fi/handelsekalender

Lättläst språk kan främja läskunnigheten Utbildningsstyrelsen har offentliggjort den nationella läskunnighetsstrategin för år 2030, som noterar lättläst språk som ett verktyg för att stärka den nationella läskunnigheten. Strategin listar konkreta metoder för att stärka finländarnas kunskaper i att läsa, förstå och producera texter. I detta sammanhang utlovas att tillgången till lättläst material ska främjas och olika funktionsnedsättningar och inlärningssvårigheter beaktas i vardagen,

arbetslivet och skolvärlden. Familjer ska få stöd med läsning och rådgivningstjänster ska kunna dela ut informationsmaterial på lätt språk. I en kartläggning från 2019 bedöms att upp till 14 procent av finländ arna kan ha nytta av lättläst språk.

Funktionsrätt i samarbete • 4/2021 • 15

RELATIONER

”Allt blir bättre med tiden” Som barn blev han mobbad för sin synskada, i dag ser han den som en del av sig själv. Mångsysslaren Fredrik Lindgren är utbildad inom musik, ljudteknik och ekonomi – och siktar mot drömjobbet som radio-DJ. Hans livsråd lyder: våga gå din egen väg och hitta din nisch. Text och bild: Sebastian Dahlström

"Svenska synskadade i Västnyland rf.", står det med tydliga tryckbokstäver på skylt en ute vid gatan. Jag knackar på, och Fredrik Lindgren hälsar mig välkommen. Vi slår oss ner i den gedigna bruna lädersoffan i hörnet av klubblokalen i Ekenäs, där traktens synskadade brukar samlas. – Min synskada är en del av mig, jag har haft den sedan födseln och den har format mig. Förr upplevde jag den som jobbig, i dag ser jag synskadan närmast som ett litet hinder för att göra vissa saker. Men inget är oöverkomligt, konstaterar Lindgren. Fredrik Lindgren har ledsyn, vilket betyder att han kan urskilja konturer och färger. Detaljer ser han inte. Lindgren berättar om musikstudierna på Lärkkulla folkakademi, där han studerade pop och rock i tre års tid efter gymnasiet. Efter det blev det studier i ljudteknik i Sverige, och sedan ett år tillbaka är Lindgren även merkonom från

16 • Funktionsrätt i samarbete • 4/2021

yrkesskolan Axxell, där han valdes till årets OPTIMISTISK. Fredrik Lindgren anser att man vuxenstuderande 2020. förr eller senare hittar – Jag har sysslat med allt möjligt, men musik rätt i livet. är min stora hobby. Huvudinstrumenten är piano och sång. Trots att vi bara är ytligt bekanta flyter diskussionen obehindrat. Fredrik Lindgren har en avväpnande stil, Det gäller att hitta de och förmågan att få alla i sin omgivning sammanhang där man att känna sig bekväma. verkligen hör hemma. Det är en egenskap som skulle komma väl till pass i drömyrket. – Helst av allt skulle jag vilja arbeta som radio-DJ och programledare. Eller något annat inom underhållningsbranschen. Skådespelare skulle jag också gärna vara. Än så länge har drömjobbet inte uppenbarat sig. Lindgren fortsätter som arbetssökande.

Det viktigaste är trots allt inte är att vara som alla andra.

Mobbad i grundskolan Under grundskoletiden gick Fredrik Lindgren i en skola för seende elever. Han beskriver det som både tur och otur. Tur för att han kunde gå i samma skola som de flesta andra, otur för att han hade svårt att passa in. – För att kunna följa med på lektionerna behövde jag en dator. Jag satt i ett hörn i klassrummet, skilt från de andra eleverna. Det kändes exkluderande. Värst av allt var att han blev mobbad. För att han var annorlunda. – Men i gymnasiet blev allting bättre. Jag fick en bärbar dator och kunde sitta bland de andra i klassrummet. Då fick jag också vänner som delade mina intressen. I 18-årsåldern var det ändå tungt när komp isarna en efter en tog körkort. – Då kände jag mig utanför. Känslan av att inte få köra bil, och veta att jag aldrig kommer att få göra det. Förutom när jag spelar TV-spel, förstås. Jag hajar till. TV-spel? – Visst kan man spela TV-spel trots att man har en synskada. Jag klarar det bra så länge spelen har tillräckligt klara färger och tydliga kontraster. I en del moderna spel finns dessutom en inbyggd talsyntes som gör att även helt blinda kan spela dem. Tekniska utvecklingen öppnar dörrar Fredrik Lindgren minns när han fick sin första smarttelefon. Han beskriver den som ett revolutionerande hjälpmedel för personer med synskada. Plötsligt öppnades världen på ett helt nytt sätt. Lindgren är aktiv på sociala medier, och håller kontakt med folk världen över. – Jag använder en inbyggd talsyntes som läser upp så gott som allt, förklarar Lindgren och plockar fram sin smarttelefon ur fickan för att demonstrera. Han knackar på skärmen och i rasande fart börjar en dämpad röst läsa upp notifikationerna. Robotrösten pratar så snabbt att jag inte har en chans att hänga med. – Det här är bara 80 procents hastighet, skrattar Fredrik. Det krävs ett tränat öra för att uppfatta vad talsyntesen säger. Det är en bra sak när man läser privata meddelanden på allmänna platser.

– Hastigheten hjälper att hålla saker lite konfidentiella. Väl bemött, men alltid samma frågor I dagens läge upplever Fredrik Lindgren att folk i allmänhet bemöter honom på ett bra sätt. En synskada syns inte utanpå, förutom i vissa fall när han väljer att använda vit käpp. Ibland tycker han att det kan bli lite tröttsamt att synskadan uppmärksammas. Särskilt när han träffar nya människor. – Då får man alltid svara på samma frågor: Hur mycket ser du och vad ser du? Plötsligt skäms jag en smula eftersom jag precis hade ställt de frågorna till Fredrik. – No offense, säger han och vi kan båda skratta gott. Men på arbetsmarknaden stöter Lindgren fortsättningsvis på hinder. En fråga han ofta brottas med är i vilket skede av processen kring en arbetsansökan han skall berätta att han har en synskada. – Visst har jag upplevt att det tolkas som något negativt. Ingen säger det förstås rakt ut, men vanligt är att potentiella arbetsgivare som först verkar intresserade senare återkommer med besked om att man trots allt inte har fått jobbet. Lindgren tror att det delvis bottnar i okunskap. – I dagens läge finns bra hjälpmedel som både arbetsgivare och arbetstagare kan dra nytta av. Bara viljan finns så går det mesta. Allt blir bättre med tiden Jag frågar Fredrik Lindgren vilka råd han skulle ge till unga som befinner dig i samma situation som han befann sig i under sin egen skoltid. – Det är kanske lättare sagt än gjort, men det gäller att minnas att allt blir bättre med tiden. Även sådant som känns riktigt jobbigt för tillfället. Det rådet fick jag själv som ung, och det visade sig vara sant, säger Lindgren. Sedan gäller det att komma ihåg att det vikt igaste trots allt inte är att vara som alla andra. Det gäller att gå sin egen väg och hitta den nisch och de sammanhang där man verkligen hör hemma. – När jag var yngre var det svårare för mig att lära känna nya människor, men det hjälpte när jag började studera musik. Vi var alla där för att vi delade samma intresse. Då var det lättare att smälta in som en i mängden. • Funktionsrätt i samarbete • 4/2021 • 17

RELATIONER

Vänskap känner inga gränser

18 • Funktionsrätt i samarbete • 4/2021

Det sägs att goda vänner är som stjärnor – alltid ser man dem inte, men man vet att de finns där för en. Det här kan Sonja Karnell och Carola Boxström skriva under: deras vänskap sträcker sig över tre årtionden och har överlevt livsförändringar, flyttar och nu också en pandemi. Text: Mikaela Remes, Irene Bäckman • Foto: Mikaela Remes

GEMENSAM TID. På SAMS vänverksamhets Må bra-helg fick Carola Boxström och Sonja Karnell bekanta sig med orientalisk dans.

Vänner – människor som vi blir glada av, som vi gärna träffar och delar tankar med i vardagen. Vi antas ha vänner, de är en naturlig beståndsdel av mångas liv, och en avsaknad av dem kan få känna oss utanför. Men forskning har visat att vänskapsrelationer är mindre självklara och mer mångfacetterade än man kunde tro. Det vet vänskapsforskare Mats Hilte vid Lunds universitet, som intresserade sig för att forska i ämnet då han stötte på problem i sin egen vänskapsrelation. Han noterade att det inte finns någon handbok för hur dessa relationer skapas och hur de ska upprätthållas. – Kärleksrelationer regleras av en slags rutin, som gör det enklare till exempel att reda upp konflikter. Vissa gör slut, andra går hos en parterapeut. Men kan man ringa upp sin vän och säga att nu måste vi prata ut, för det här fungerar inte? Eller låter man bara bli att höra av sig och signalerar att man inte längre är intresserad utan att säga det rakt ut? Total förvirring.

Det är vännerna själva som definierar hur deras relation ser ut.

Hilte beskriver vänskaper som komplexa och svårgreppade relationer. Samtidigt ligger vänskapens styrka i detta kreativa kaos. – Vänskaper är personliga och kan se väldigt olika ut. Det är vännerna själva som definierar hur deras relation ser ut. Om vi började lägga vänskapen inför liknande krav som en parrelation uppstår förväntningar och regler. Det kunde leda till att vänskapen inte längre skulle vara lika intressant och meningsfull. →

Funktionsrätt i samarbete • 4/2021 • 19

20 • Funktionsrätt i samarbete • 4/2021

En riktigt god vän är inte alltför självupptagen.

AKTIVA. Före pandemin brukade Carola och Sonja träffas ungefär en gång i månaden.

Från arbetsuppgift till vänskapsrelation En duo som format sin vänskapsrelation på sitt eget unika sätt är Carola Boxström och Sonja Karnell. Deras vänskap växte fram på 1990-talet och började som ett arbetsuppdrag. Som ung socialarbetarstuderande utförde Sonja praktik på Kårkullas omsorgsbyrå och en av hennes arbetsuppgifter var att agera stödperson åt en person med intellektuell funktionsnedsättning. På detta sätt kom hon i kontakt med Carola. Carola befann sig mitt i en tung period i sitt liv och Sonja tyckte hon såg ut att behöva en vän. De började träffas regelbundet. – När uppgiften var fullbordad tillfrågades jag om jag ville fortsätta. Det var klart jag ville, och det ville Carola också. Med åren har relat ionen blivit naturlig – Carola har blivit viktig för mig, som en slags familjemedlem. Hon hör till vänskapskretsen, säger Sonja. Under de senaste åren har de träffats ungefär en gång i månaden för att gå på stan, på teater, ut och äta eller shoppa. – Carola älskar loppmarknader. Hon har varit före sin tid med att uppskatta använda prylar framför nya som man köper i butiken. – Jag brukar köpa lite armband, säger Carola. Just i dag träffas Carola och Sonja på SAMS Må bra-dag för vänpar på Lappvikens gamla sjukhus i Helsingfors. Dagen bjuder på roliga saker att göra tillsammans – pyssel, orientalisk dans och paddling. Men viktigt är också att få sitta ner för att umgås med varandra. Under coronapandemin har kontakten mellan vännerna varit betydligt mer sporadisk. Det har Sonja dåligt samvete över. Även Carola upplever att nedstängningen varit trist. – Nog har det varit lite tråkigt, konstaterar Carola. Men också tidigare har det blivit pauser i relationen. Under 90-talet jobbade Sonja på boendet där Carola bodde, och då träffades de

inte på fritiden. Likväl blev det avbrott när Sonja bodde utomlands i ett år. – Men vi har alltid lyckats återuppta kontakten. Kanske kan pandemin också betraktas som en liten paus, säger Sonja. Den goda vänskapen är oegennyttig Det finns olika sorters vänskap och vänner kan spela olika roller i våra liv. Filosofen Aristoteles talar om två ytligare former av vänskap: nöjesvänskapen – de vänner man har kul med, och nyttovänskapen – de som kan hjälpa oss i karriären eller med en flytt. Dessa relationer gagnar oss, men präglas av en avsikt och en baktanke. – Det rör sig sällan om personer som vi vill dela våra innersta tankar och känslor med, summerar vänskapsforskaren Mats Hilte. Högst värderade Aristoteles karaktärsvän skapen: en relation som kännetecknas av ömsesidighet och oegennyttighet, en som uppmuntrar till intima samtal och utvecklar oss som etiska varelser. För att uppnå detta krävs satsningar av båda parterna. – Som vän har man ansvar att se till att det finns ett samspel och den andra också får komma till tals. Att det inte alltid bara handlar om mitt liv, utan också den andras liv. En riktigt god vän är inte alltför självupptagen, utan lyssnar och finns där för andra. Många gånger uppfattas romantiska relationer som livets viktigaste beståndsdel. Det är inte helt sällan vänner tappas bort när man inleder ett förhållande. Men alla hittar inte en partner, och därigenom skulle en ökad uppskattning för vänskap kunna motarbeta ensamhet och ha en god effekt på folkhälsan, tror Hilte. – Undersökningar visar ju att vänskap skapar god psykisk hälsa. Skulle vänskapens positiva aspekter lyftas fram mer kunde det upplevas vara viktigare. →

Funktionsrätt i samarbete • 4/2021 • 21

Förtroendet är det viktiga Vännerna spelar en viktig roll i Sonjas liv. Hon har många människor som hon klassar som nära vänner, och är glad över att ha vänner i olika åldrar och i olika livssituationer. De äldsta relationerna går tillbaka till lågstadietiden. – Men geografiskt är mina vänner väldigt utspridda – de flesta finns i olika länder och olika städer. När jag tänker efter är det få jag träffar regelbundet. Som yngre var det viktigt att hålla mycket kontakt, träffas ofta och göra saker tillsammans. Nu vet man att de goda vännerna finns där, och redan vetskapen om dem är viktig, säger Sonja. – Nog är det kiva att ha vänner, instämmer Carola. Sin vän Carola beskriver Sonja som en prima kvinna med egen stil och eget sätt att kommun icera. Vissa dagar är bättre och andra är sämre, men Carola är alltid intresserad av hur hennes nära och kära mår. Om Carola reser har hon alltid med sig små souvenirer och köper gåvor till sina syskonbarn. Enligt Sonja har deras vänskap lärt henne många saker. Särskilt i situationer där de inte varit överens. – Carola har utmanat mitt tålamod och fått mig att reflektera kring mina egna fördomar. Ibland har jag till exempel tyckt att man inte kan göra eller uppträda på ett visst sätt på offentliga

22 • Funktionsrätt i samarbete • 4/2021

platser. Men sedan har jag insett – vem är jag att tycka så?

PAUSER. När Sonja jobbade på Carolas boende träffades de inte på fritiden.

Hurdan är då en god vän? För Sonja är förtroende en av vänskapens vikt igaste byggstenar. – Vetskapen om att man kan vända sig till de bästa vännerna när som helst, om man har något på hjärtat. Samma ingrediens finns också i vänskapen mellan Sonja och Carola. – Vi vet att vi har varandra där, säger Sonja. Under åren har Sonja fått reflektera kring sina motiv: varför en del sysslar med vänverksamhet i ett Vi vet att vi har halvår och hon varit aktiv i tre årtionden. varandra där. Slutsatsen är ändå att deras relation, där gränsen mellan frivilliguppdrag och vänskap suddats ut under åren, är så värdefull för båda parter att den förtjänar att leva vidare. – Jag har funderat på om Carola kunde få en vän som har mer tid, som kunde vara aktivare med att träffas. Samtidigt har vi en lång hist oria bakom oss. Jag tror också att jag är en av få människor som är bestående i hennes liv, när personalen och grannarna på boendet byts ut. •

RELATIONER

Sugen på sällskap? Fem tips för att hitta nya vänner Känslor av ensamhet drabbar människor i olika livsskeden. Men hur får man nya vänner i sitt liv eller fördjupar befintliga relationer som vuxen? Läs expertens bästa tips!

Bli aktiv i något som du själv intresserar dig för

Ett bra sätt att möta nya människor i alla åldrar är att söka sig till en verksamhet som du tycker är intressant, som sång, måleri, möbeltapetsering… Det kan ske på Arbis eller i en församling. Att återuppta hobbyer är aktuellt för många i och med att samhället öppnat upp efter långvariga begränsningar under coronaviruspandemin. Ett annat sätt att skapa kontakter är att engagera sig i frivilligarbete i en förening eller organisation. Verksamheten baserar sig ofta på att göra saker tillsammans till förmån för andra. Den som trivs med det digitala kan för sin del knyta kontakter via diskussions- och andra forum på nätet.

Var nyfiken på andra människor

Många kan känna sig osäkra på hur närma sig nya människor. Ett bra knep är att flytta fokus bort från sig själv och vara nyfiken på andra på ett re spektfullt sätt. Ofta tänker den osäkra mycket på hur hen själv uppfattas av andra. Överlag riktar vi lätt lampan f ör mycket på oss själva. Det kan man försöka släppa och istället rikta intresset mot andra och sin omgivning. Ofta leder det till en dialog.

Bryt isen med neutrala diskussions ämnen

Med människor som man aldrig tidigare träffat kan det vara känsligt att genast ta upp ämnen som berör familj och jobb. Ett samtal kan bli till smidigare genom mer neutrala ämnen. Går man en kurs tillsammans kan man fråga den andra om erfarenheter av den sysslan. Har du sjungit i kör tidigare? Andra neutrala diskussionsämnen är tv-serier, filmer, mat, årstider – och naturligtvis vädret! Det är bra att försöka hålla en lättsam ton och känna efter hur djupa funderingar den nya bekanta vill ta upp.

Be en halvbekant hänga på

Om man lyckas skapa en kontaktyta med någon kan man bra samla mod till sig och fråga den andra på bio, en kaffe eller ut och äta på restaurang. Vi finländare är nog lite blyga och att föreslå en träff kan lätt kännas mycket stort. Det behöver inte vara så allvarligt! Också här kan det vara bra att tänka på det som känns bekvämt för en själv. Gillar man att räfsa löv på gården kan man fråga om den andra hänger med. En promenad med hunden, om båda eller den ena har hund, är också ett trevligt sätt att umgås.

Låt dig inte slås ner av ett "nej tack"

Risken finns alltid att någon tackar nej, men man ska inte utgå ifrån att ett nej är definitivt.Kanske var den föreslagna dagen olämplig. Ofta kan tidtabellerna vara svåra att pussla ihop och någon annan tidpunkt fungerar bättre. Då följer man upp med ett nytt förslag. Dra alltså inte för långtgående slutsatser om det inte genast klaffar. • Tipsen bygger på en intervju med Pia Rosengård-Andersson, chef för avdelningen för familjer och relationer på Folkhälsan. Text: Eva Lamppu • illustration: Shutterstock / NotionPic

Funktionsrätt i samarbete • 4/2021 • 23

LASSES HÖRNA

lars hedman

Skribenten är vice ordförande i SAMS styrelse, medlem i Svenska hörselförbundets styrelse och styrelseordförande för Finlands svenska taltidningsförening.

Politiker som inte vill bekämpa diskriminering Jag hade så småningom börjat tro att diskrimineringen som kan ha sin grund förutom i personens kön, också i och ojämlikheten i stat och kommun börjat försvinna. Visst personens etniska eller sociala ursprung, genetiska särdrag, finns det ännu mycket att göra, men att vi ändå, tack vare språk, religion eller övertygelse, politiska åsikter, tillhörighet upplysta beslutsfattare, lyckats utrota lagstiftning och för- till nationell minoritet, förmögenhet, börd, funktionshinder, valtning som baserar sig på uråldriga fördomar och inrutade ålder, sexuella läggning eller socioekonomiska ställning ska samhällsmönster. Finland har ju äntligen ratificerat FN:s beaktas i jämställdhetsarbetet.” deklaration om mänskliga rättigheter för personer med Det jag citerar här ovan är en av de centrala principerna i funktionsnedsättning. Nu kan vi bara gå framåt. den europeiska deklarationen om jämställdhet. Fel! Stopp ett tag! ”Jämställdhet” är väl inte samma som När jag läser nyheten om att Larsmo förkastat den europe ”jämlikhet”? Jag är helt medveten om att orden har olika iska deklarationen om jämställdhet inser jag att jag var för innebörd. ”Jämställdhet” når vi när vi avskaffat orättvisor och optimistisk. Jämlikheten göms fortfarande undan bakom diskriminering mellan könen. Då kommer vi också ett steg bortförklaringar och okunskap. Samtidigt undrar jag om närmare att nå ”jämlikhet” för alla oberoende av till exempel politikerna som röstade emot överhuvudtaget läst igenom etnisk bakgrund, språk eller funktionsnedsättning. Den deklarationen. De har ju i praktiken också röstat emot en europeiska deklarationen utgår från jämställdheten mellan deklaration som ska min män och kvinnor och går ska diskrimineringen av vidare till att också betona bland annat personer med jämlikhet för alla. funktionsnedsättning. Det är ett initiativ För personer med funksom borde tas emot med tionsnedsättning är det till öppna armar av lokala ytterligheten viktigt att det politiker och tjänstemän. finns en allmän samsyn Finländska kommuner får om att bekämpa diskrim äntligen konkret hjälp för inering på flera grunder, att skapa en internationellt att ingen ska bli ojämlik för förankrad handlingsplan att man hör till mer än en för jämställdhet. Då planen minoritet. Då tänker jag på dessutom också ska motbland annat nyheterna om arbeta ojämlikheten för invandrarmammor vars bland annat personer med barn har specialbehov. funktionsnedsättning, har Eller på äldre med funkvi ett arbetsredskap mot tionsnedsättning som inte både medveten och omedLarsmo. vägrar delta i det europeiska arbetet för jämställdhet får vård på sitt modersmål. veten diskriminering. och jämlikhet. Bild: Österbottens tidning. Det borde vara en självNär kommuner som klarhet för politiker och anLarsmo röstar ner deklar dra beslutsfattare, också i ationen, drabbar det inte Larsmo, att arbeta för större jämlikhet över hela fältet. bara arbetet för jämställdhet mellan könen. Det drabbar I Europa gör man nu ett tappert försök att få de lokala också andra grupper i svagare ställning. Och vad betyder det för oss med funktionsnedsättning? beslutsfattarna i kommunerna att arbeta mot diskriminering. Det här är kanske aningen styltat, men låter så bra: I praktiken ställer sig Larsmo också utanför ett gemensamt europeiskt arbete för vår jämlikhet. • ”Diskriminering på flera grunder och andra missgynnanden

24 • Funktionsrätt i samarbete • 4/2021

FÖRENINGSHJÄLTEN

Föreningsmångsysslaren med stort hjärta för österbottniska ungdomar I motsats till vad man kunde tro vill unga hellre umgås fysiskt än via datorskärmen, visar Sofi Djupsjöbackas erfarenheter från föreningslivet i Vasatrakten. Hej Sofi! Du sysslar med frivilligverksamhet på heltid, hur gick det till? Allt började då jag var på arbetsprövning vid Österbottens För eningar, som vid den tiden hette Vasanejdens Föreningar. Jag utforskade vilka föreningar som fanns i regionen och tog kontakt med de intressantaste, och på den vägen blev jag. Hurdan föreningsverksamhet fyller du dina dagar med? Jag är aktiv med mycket. Vid Invalidförbundet verkar jag inom en arbetsgrupp för livskraftiga föreningar, och är aktiv både inom Epilepsiförbundet och Epilepsiföreningen, där jag ordnar tvåspråkiga kaffeträffar. På dem kan man få kamratstöd av människor i olika åldrar och tala ut om man har något på hjärtat gällande sin sjukdom. Jag är själv tvåspråkig och gör mitt bästa för att jobba för båda språken här i Vasatrakten. Du gillar visst också att ordna verksamhet för unga. Jo, vid Österbottens föreningar ordnar jag olika evenemang och aktivitet för ungdomar och verkar också inom det riksom fattande ungdomsnätverket Nuorisoyhteistyö Seitti, där unga i åldern 18 till 29 själva får planera evenemang med ekonomiskt stöd från Invalidförbundet. Vi brukar till exempel gå och äta och se på bio. Verksamheten har ingen månadsavgift, så man får hänga med när man känner för det. Men vi har upptäckt en brist: att traktens unga som fyllt 29 år inte vet vart de ska ta vägen. Vi har fått förfrågningar om grupper för 30–40 åringar. Så nu har vi utrett möjligheten att ordna informella kaffeträffar för lite äldre. De skulle inte vara baserade på diagnos, utan man kunde träffa folk och samtala om vad som helst. Hur lätt är det att engagera unga i föreningsverksamhet? Ungdomarna gillar att träffas fysiskt och önskar mera program. Under pandemitiden fanns en lång period då man inte kunde ordna någonting. Det grundades digitala Teams- och Whatsapp-grupper, men det fanns ganska begränsat med intresse. Deltagarna föredrar nog att umgås fysiskt. Samma gäller mig: en stund går det att vara på distans, men jag är ändå så väldigt social att jag gärna träffar människor ansikte mot ansikte. Vad är det bästa med att vara aktiv inom en förening? Att få göra en insats för ungdomar och få så mycket mer tillbaka genom all feedback då deltagarna gillar programmet. Det gör att man orkar, också när man har mycket att göra. • text: mikaela remes • bild: privat

Sofi Djupsjöbacka ort: Vasa ålder: 32 år verksam inom: Österbottens Föreningar, Invalidförbundet, Nuorisoyhteistyö Seitti, Epilepsiförbundet och Epilepsiföreningen hobbyer: Gym, har nyss börjat med crossfit för personer med fysiska funktionsnedsättningar känd för: "Vår fantastiska frivilliga Sofi mycket aktiv ung kvinna som brinner för frivilligverksamhet och att hjälpa andra. Hon har varit aktiv mycket länge, åtminstone sedan 2013." Marina Sippus vid Österbottens Föreningar

Har du tips på en föreningshjälte? Hör av dig till redaktion@funk.fi! Funktionsrätt i samarbete • 4/2021 • 25

RELATIONER

När en hel folkgrupp avsexualiseras Sexualitet hos personer med funktionsnedsättning är fortfarande ett tabubelagt ämne. Även i denna dag blir många finländare förvägrade sina sexuella rättigheter. Text och foto: Mikael Sjövall • Illustration: Shutterstock / light_s

26 • Funktionsrätt i samarbete • 4/2021

SEXUALRÅDGIVARE. Det finns enorm efterfrågan på rådgivning, säger Heidi Huttunen vid CP-förbundet.

– Det finns en seglivad vanföreställning där många tror att personer med funktionsnedsättning är könlösa varelser, säger Heidi Huttunen, sexualrådgivare vid CP-förbundet. Huttunen är en av få sexualrådgivare i branschen. Hon berättar att det råder en stor efterfrågan på rådgivningstjänster. – Sexualiteten är en oskiljaktig del av oss människor, vare sig vi har en funktionsvariation eller inte. Många finländare blir fortfarande förvägrade sina sexuella rättigheter, säger hon. Enligt Huttunen är det ofta omgivningen, alltså vännerna, anhöriga och de personliga assistenterna som avsexualiserar personer med funktionsnedsättning. Ibland kan det röra sig om till synes oskyldiga gester eller dåliga råd. – Mina kvinnliga klienter berättar att de Att vara tvungen att har blivit uppmanade att låta klippa håret förkväva sin sexualitet kort och inte klä sig i kan ge upphov till ångest. högklackade skor. De här normerna utgör en del av det mönster som avsexualiserar människor, säger Huttunen. Trots att vårt samhälle dryper av sexualitet är temat tabubelagt. Många serviceboenden saknar riktlinjer för hur personalen ska hantera sexualitet. – Att vara tvungen att förkväva sin sexualitet kan ge upphov till ångest. Bor man på ett serviceboende finns det oftast inga möjligheter att utöva sin sexualitet. Sedan frågar vårdarna varför en del klättrar uppför väggarna. Hur borde detta åtgärdas? – Att ändra attityder tar tid. Det vore viktigt att så många som möjligt som jobbar i vårdbranschen och på serviceboenden får utbildning om sexuella rättigheter.

Viktigt med avmystifiering Heidi Huttunen understryker vikten av att utforska den egna kroppen och att bli du med den. – Alla kroppar är vackra på sitt eget sätt. Förutsättningen för att man ska kunna njuta av sex är att man godkänner sin egen kropp och vet vilken typ av beröring som är okej. För den som fått sin identitet avsexualiserad kan de första stegen vara svåra. – En av mina klienter frågade helt resolut hur hen ska bära sig åt för att få sex. Hen blev genast hyschad av sin assistent. Trots alla tabun och fördomar rör det ändå på sig. Pride-kulturen har avmystifierat sexualiteten och samtidigt gjort det lättare att tala om den mångfald som omger olika typer av sexuell identitet. Enligt Huttunen har speciellt den yngre generationen och 20-plussarna en helt annan syn på sexualitet i dag. Men på vissa plan lever fördomarna vidare – till exempel när det gäller föräldraskap. – Par som har funktionsvariationer och som skaffar barn blir fortfarande motarbetade. De får höra att de inte kan ta hand om ett barn då de inte kan rå över sig själva. Eller så blir de utsatta för rashygieniska argument som varnar för risken att föra funktionsnedsättningen vidare till nästa generation. Huttunen har ofta fått frågan hur föräldrar som sitter i rullstol ska klara av barn i trotsåldern. Hon parerar frågeställningen med en anekdot från sitt eget liv. – När jag var till sandlådan med mitt barn var det många föräldrar som var tvungna att ta till förmaningar och tjat för när det var dags att gå hem och barnet trilskades. De andra mammorna förundrade sig över hur det gick så smidigt i vårt fall. Barn anpassar sig och lär sig läsa situationen. Därför testar de gränser på olika sätt, säger hon. • Funktionsrätt i samarbete • 4/2021 • 27

SAMS INFORMERAR

Skål för 10 år av samarbete! Text: Maj Ilola • Foto: Sofia Jernström

Klackarna var i taket när organisationerna på funktionshinderfältet samlades på SAMS tioårsjubileum den 15 oktober på Clarion Hotel Helsinki. Festen inleddes med ett jubileumsseminarium, där Anna Caldén, ordförande för FMA – Funktionsrätt med ansvar, ledde ordet och inspirerande anföranden hölls av diskrimineringsombudsman Kristina Stenman, redaktören Marcus Rosenlund, poeten och aktivisten Rosanna Fellman samt svenska komikern Jonas Helgesson. Firandet fortsatte med bubbel, fina tal och gåvor av olika organisationer. Därefter avnjöts läcker middag, och kvällen slutade med dans och skratt på silent disco. Det blev många glada återseenden efter en lång period av distansträffar. SAMS tackar alla som medverkade i festligheterna och gästerna som bidrog till den härliga stämningen! •

28 • Funktionsrätt i samarbete • 4/2021

9. 11.

10.

12.

13. 1. SAMS Nina af Hällström och Luckans Jessica Lerche. 2. Poeten Rosanna Fellman berättade om sin aktivism. 3. Maj Ilola, Ilona Salonen, Nonni Mäkikärki, Mia Mäkikärki. 4. Svenska komikern Jonas Helgesson uppträdde på distans. 5. Johanna Meriläinen, Camilla Rusk och Helene Wallin. 6. Soc & koms universitetslektor Ulrika Krook. 7. FDUV skänkte SAMS flaggan för funktionsvariationer. 8. Programledare Anna Caldén höjde stämningen. 9. På kvällen blev det danstävling mellan SAMS och FDUV. 10. Marcus Rosenlund reflekterade kring föräldraskap. 11. Gunilla Löfman, Matthias Jakobsson och Helene Wallin. 12. Kårkullas samkommunsdirektör Otto Ilmonen hälsade på. 13. Isa Moisio, Niclas Jansson och Jon Tallberg vid Steg för steg.

Funktionsrätt i samarbete • 4/2021 • 29

30 • Funktionsrätt i samarbete • 4/2021

RELATIONER

Blandade känslor när Oscar flyttar hemifrån Stora förändringar är på kommande i familjen Åkerman. Nästa vår fyller Oscar 20 år, och då slutar han sin skolgång och flyttar till ett eget boende – om han får en plats. Att mamma Lottas tid som närståendevårdare går mot ett slut ger upphov till sorg och vemod, men också glädje över mer egentid. Text och foto: Helena Forsgård

Taxin kör upp på garageuppfarten till fam iljen Åkermans hus i södra Mariehamn. Oscar som går på YTP, yrkesträningsprogrammet vid Ålands gymnasium, har slutat för dagen och kommer hem. I dag är mamma Lotta ledig och kan ta emot honom. Om hon är på sitt jobb körs han till eftermiddagsvård efter skolan och då hämtar hon honom där. Just i kväll väntar fotboll och innebandy i DUV:s regi. – Föreningens aktiviteter är guld värda. Medan Oscar deltar går jag på en promenad med vår hund, säger Lotta. FPA utmanar Livet med Oscar har haft många toppar och dalar, och Lotta har snart sagt gått igenom hela registret av känslor: från stor glädje över de framsteg som han gjort till sorg, ilska och en bedövande frustration – inte minst över all byråkrati som krävts Varje år rinner tårarna för att både Oscar och när jag fyller i de övriga i familjen ska få det stöd och den hjälp blanketter som FPA ska ha. de behövt. – Varje år rinner tårarna när jag fyller i de blanketter som FPA ska ha för att Oscar ska beviljas de terapier som är helt nödvändiga för att han upprätthåller de kunskaper han förvärvat. Han behöver livslång träning, men varje år krävs nya läkarutlåtanden och förklaringar, och varje gång rivs såren upp. Ett år kan en ansökan godkännas, nästa år kan

samma avslås. Ibland orkar familjen överklaga, ibland inte. – Men jag är så glad över den fysioterapeut som gav sig attan på att Oscar skulle lära sig simma. Det har han haft så stor glädje av! Ovanlig tarmsjukdom Oscar har Downs syndrom. Efter födseln upptäcktes även ett allvarligt hjärtfel och Hirschsprungs sjukdom, en ovanlig tarmsjukdom som han ännu har och kan därmed inte kontrollera sin avföring fullt ut. Det blev operationer i späd ålder och långa vistelser på sjukhus. Lotta har varit närståendevårdare sedan Oscar föddes. Hennes man arbetar till sjöss, för närvarande på kryssningsfartyg i Karibien, och är borta tio veckor i stöten. I familjen finns två äldre barn som var 6 och 12 år när Oscar föddes. – Det är klart att jag dragit ett tungt lass, men alla i familjen har bidragit på ett eller annat sätt, konstaterar Lotta. A och O med avlastning Möjlighet till avlastning är helt avgörande för att man ska orka som närståendevårdare. När Oscar var cirka 1,5 år började han vara borta ett veckoslut per månad. – Det var nödvändigt men samtidigt sorgligt och känsligt. Det drabbade mig hårt om jag såg personal med Oscar på stan. Jag var rastlös och ledsen och kunde inte njuta av den tid jag fick för mig själv. Det har jag blivit bättre på efterhand. Efter en sjukskrivning för utmattning har jag också lärt mig att säga nej och att inte vara den duktiga precis hela tiden. →

Funktionsrätt i samarbete • 4/2021 • 31

Avlastningen har förändrats i takt med att Oscar blivit äldre. På senare år har han bott på korttidsboende en vecka per månad. Förutom det deltar han i DUV:s läger ett veckoslut per månad och två veckor under sommaren. – I stort sett har avlastningen fungerat bra, även om man ibland har märkt av en viss personalbrist. Men jag blir rasande när jag hör att det finns planerar på att dra in på avlastnings dagarna. Närståendevårdare är billig arbetskraft, men man behöver egen tid för att ladda sina batterier. En gång deltog Lotta i en samtalsgrupp för närståendevårdare som Folkhälsan ordnade. Det var givande. – Vi förstod varandra direkt. Man har samma behov och känslor oavsett om man vårdar ett barn eller en partner. Överhuvudtaget är nätverk mycket viktiga. Jag har blivit nära vän med föräldrar, som också har barn med funktionshinder. Vi hjälper, stöttar och informerar varandra. En besvärlig anhörig? Oscar gick på daghem med assistent i Mariehamn. Sedan flyttade familjen till Närpes där man kunde ordna integrerad skolgång från ettan till sexan. – Men på fyran märkte vi att han blev väldigt ensam och vi flyttade tillbaka till Åland när han

32 • Funktionsrätt i samarbete • 4/2021

skulle börja på sjuan. Då började han på tränings rutin. En stund med ett tärningsspel hör till morundervisningen som kändes rätt för honom. På YTP, där han gått i snart tre år, ligger fokus och son-rutinerna. på att lära sig att klara sig på egen hand med exempelvis matlagning och städning. När Oscar slutar i juni väntar en ny stor omställning – flytt till eget boende och plats på en dagverksamhet. – Förutsatt att han får plats förstås. Än är inget klart. Mina känslor är blandade. Från att ha haft total koll på allting ska jag lämna över ansvaret till andra. Jag blir säkert en besvärlig anhörig, åtminstone till en början, men samtidigt är det dags. Oscar behöver samma omsorg som ett litet barn och jag orkar inte längre på samma sätt som när jag var yngre, säger Lotta. Hon ser fram emot att få tid att i lugn och ro göra egna saker – Från att ha haft total gå på kurser, vandra i skog och mark, resa. koll på allting ska – Livet med Oscar jag lämna över ansvaret till har gjort mig till en andra. anna n människa. Jag lärt mig mycket: tålamod, omtänksamhet och förståelse för avvikelser. Jag har också lärt mig att skala bort onödigheter och att sätta energin på sådant som verkligen betyder något. Att leva mer i nuet. •

ANNONS

Välkommen till Röysö! Röysöarkipelagen – En återblick på den tid vi hade tillsammans Av Ulf ”Pomppe” Gustafsson

Röysöboken är en berättelse om arrenden, tomtförsäljning och företagsamhet. Om sommar, slit och segel i en skärgårdskultur som vi en gång delade tillsammans. Ortsbornas och sommargästernas egna texter. Kartor och ortnamn, oförglömliga ord och uttryck. 234 sidor. 275 unika fotografier ur privata samlingar. Försäljning & info: www.royso.fi, ulf@royso.fi

Foto: Sokolnicki

Läs om en skärgårdskultur som aldrig kommer igen. Om oförglömliga händelser som grundstötningen på Galtfjärden, spektaklet kring Turisthotellet på Norrkulla och jakten på ett störtat flygplan. Återupplev segelskutorna, puttrande fiskarbåtar på Sibbofjärden och stämningarna på Norrkullaloppet, Allt fotograferat och återgivet av dem som var med.

Funktionsrätt i samarbete • 4/2021 • 33

AKTUELLT

Välfärdsområdes valet hålls 23.1.2022

Din vägkarta till den politiska djungeln Nämnder, sektioner, samarbetsorgan och råd – har du koll på vad som är vad? FUNK. träffade kommunalpolitiker från olika organ som i samband med funktionshinderförbundens kampanj #EnKommunFörAlla lovat jobba för tillgänglighet och delaktighet. Vi tog reda på hur och var de främjar funktionshinderfrågor, och vad de tänker om det stundande välfärdsområdesvalet. Text: Mikaela Remes • illustration: adobe stock

Välfärdsområdesvalet • Ett val där finländarna röstar om social- och hälsovården. De som väljs in i välfärdsområdes fullmäktige fattar bland annat beslut om hur svenskspråkig service kommer att se ut i framtiden. • Tanken bakom att skapa välfärdsområden genom en social- och hälsovårdsreform är att tillgången till vård ska bli bättre och alla ska få service oberoende hemort eller socioekonomisk ställning. • Från och med år 2023 delas Finland in i 21 välfärdsområden samt Helsingfors. Sju av dessa kommer att vara tvåspråkiga - i dem kan man få vård på både svenska och finska. • Genom kampanjen #VälfärdenAngårAlla lyfter SAMS och dess medlemsförbund FDUV, FMA – Funktionsrätt med ansvar, FSS, Svenska hörselförbundet och Psykosociala förbundet valets betydelse för personer med funktionsnedsättning.

34 • Funktionsrätt i samarbete • 4/2021

”Tillgänglighetsfrågor kommer inte upp per automatik”

suvi Elo

Jonas Heikkilä stad: Åbo parti: De Gröna verkar som: Ordförande för svenska sektionen för fostran och utbildning

Vilka slags frågor behandlar utbildnings sektionen? I vår sektion behandlas frågor som berör all svenskspråkig utbildning: småbarnspedagogik, förskolor, grundskolor, andra stadiet. Mycket handlar om fastigheter. Till exempel studerar många unga i Åbo i tillfälliga utrymmen, och där har inte tillgängligheten alltid varit uttänkt. Vi diskuterar också sådant som berör läroplanen. Om läroplanen förutsätter mer utomhus pedagogik måste alla kunna vara delaktiga. Tyvärr kommer dylika frågor inte upp per automatik. Det är saker måste hålla i bakhuvudet och påminna varandra om, gång på gång. Hur fungerar sektionen i praktiken? Styrkeförhållandena i kommunalvalet avgör hur många platser ett parti får i sektionen. Sed an är det upp till partiet hur platserna fördelas. Inom De Gröna meddelar kandidaterna före valet vilka sektioner de är mest intresserade av, så att man får den post man verkligen vill ha och där man förhoppningsvis kan bidra med sakkunskap. Sektionen har ingen beslutanderätt, utan när man tagit ställning till ett ärende skickas det vidare till en nämnd där beslutet tas. Men det brukar gå rätt långt enligt vad sektionen kommit fram till. Våra ställningstaganden har påverkat be sluten i kommunfullmäktige. Men för att kunna påverka till förmån av svenskan i bildningsfrågor måste vi lobba inom våra egna partier, för att

besluten vi tar beaktar det svenska. SFP är ett så litet parti att de behöver hjälp från oss andra för att få igenom svenska frågor. Hur jobbar du själv f ör funktionshinder frågor? Jag försöker tänka på saker ur olika synvinklar. Det kräver att man konstant stannar upp och funderar hur ett ärende skulle se ut om jag hade specialbehov. Att beakta fysisk tillgänglighet kommer naturligt för mig, men ännu finns det saker att göra, särskilt gällande tillgängligheten på nätet. Hur ser du på möjligheterna att påverka serv icen via välfärdsområden? I teorin ska tillgången till vård bli jämlik, oberoende var man är skriven. Särskilt servicen för personer med funktionsnedsättning varierar mycket från kommun till kommun. Tyvärr tror jag inte att systemet med välfärdsområden kommer att göra det bättre för människor i glesbygden. Dessutom är jag oroad för hur det ska gå med Kårkulla och dess service då samkommunen splittras över olika områden. Varför ska människor intressera sig för valet? Välfärdsområdesmaskineriet är stort och måste styras av någon. Om ingen riktigt bryr sig finns risken att det blir tjänstemän som styr. Det krävs engagerade politiker för att det ska bli som folket vill. Det handlar om beslut kring service som berör alla, från att vi föds tills att vi dör.

→

Funktionsrätt i samarbete • 4/2021 • 35

Jessica Lindgren

”Välfärdsområdesvalet måste ju vara det viktigaste som finns” Peter Sjökvist

kommun: Närpes parti: SDP verkar som: suppleant i rådet för personer med funktionsnedsättning, tekniska nämnden

Hurdana frågor behandlas i funktions hinderrådet? I rådet behandlas riktigt praktiska frågor av människor som själva berörs av dem. I Närpes har vi mycket byggande på gång. När en byggnad planeras kommer planen till funktionshinderrådet. Där tittar man igenom hissar, hörselguidning och hurdan information som finns på blindskrift. Det finns möjlighet att kommentera planerna i form av utlåtanden. Det är inte alltid byggfirmorna och byggherren som har den bästa kollen hur saker och ting borde fungera. Funktionshinderrådens utlåtanden är viktiga, för de går sedan vidare till tekniska nämnden, där de används som underlag för beslut. Hur noga man beaktat utlåtandena har varierat under åren, men under den tid jag medverkat har det fungerat väldigt bra. Hur jobbar du själv f ör funktionshinder frågor? Jag har lyft fram barnets perspektiv i rådet. Jag är far till ett treårigt barn med specialbehov och vi har upplevt en hel del utmaningar. En del är språkrelaterade: då kommunen inte klarade av att ordna med specialvård fick min familj finskspråkig vård från en privat aktör i Tammerfors.

En liten kommun är inte alltid så bra på att ta specialbehov i beaktande, eftersom det rör sig om specifika frågor och man kan inte ha ständig beredskap. Jag hoppas att de nya välfärdsområdena tar i beaktande hur nära barn har till servicen. Vad väntar du dig av de kommande välfärds områdena? Det viktiga är få vård på sitt modersmål och upprätthålla ett bra servicenät. Jag hoppas att varje kommun får en välfärdsnämnd som sammanställer informationen från kommunens olika råd och förmedlar önskemålen från kommunfullmäktige till välfärdsområdena. En sådan vore viktig, framför allt under de första perioderna då allt är i förändring. Varf ör ska människor intressera sig f ör valet? Välfärdsområdesvalet måste ju vara ett av de viktigaste val som finns. Det är bara att titta på budgeten: vi talar om att nästan 60 procent av kommunernas budget går över till välfärdsområdena. Därför är det viktigt att människor visar intresse, och att vi får goda kandidater med bred kunskap att ställa upp.

Vill du höra mer varför valet är särskilt viktigt för personer med funktionsnedsättning? Välkommen på Välfärden angår alla-webbinarium 2.12 kl. 17–19! Anmäl dig på samsnet.fi/handelsekalender.

36 • Funktionsrätt i samarbete • 4/2021

mikaela remes

”Ta reda på vem som verkligen jobbar för dig” Thorolf Sjölund

kommun: Kyrkslätt parti: Samlingspartiet verkar inom: Folktingets styrelse

Hur fungerar Folktinget? Folktinget jobbar för flerspråkigheten och tvåspråkigheten inom kommunerna och lagstiftningen. Vi påverkar bland annat genom kommittéutlåtanden och skrivelser till min isterier. Jag sitter med för tredje perioden och ser det som mycket givande, i och med att jag alltid jobbat för tvåspråkigheten. Ibland tangeras funktionshinderfrågor. Men vi diskuterar ju inte planläggning eller trapp or och ramper, utan arbetet sker på ett mer principiellt plan. Nu har Folktinget deltagit i förberedelserna inför Kårkullas framtid, i och med de nya välfärdsområdena. Invalsprocessen till Folktinget är emellertid något snedvriden, i och med att SFP har en lagstadgad minoritetskvot, och de andra partierna delar på de övriga platserna. För att bli intagen ställs man upp på en så kallad lång lista, och för att komma med måste man även accepteras som svensk- eller tvåspråkig. Processen kunde vara mer öppen. Hur jobbar du själv f ör funktionshinder frågor? I dessa organisationer är det få som jobbar för personer med funktionsnedsättning. Det är inte sexigt. Frågorna har visserligen fått ett litet lyft, och många proklamerar att de är engagerade. Men i så fall borde man verkligen jobba för saken. Under min tid i fullmäktige har jag varit

ensam om att jobba för personer med intellektuell funktionsnedsättning. Jag har också suttit med i Kårkulla och finska samkommunen Eteva. På fritiden har jag varit med om att starta fritidssysselsättning för personer med intellektuell funktionsnedsättning, bland annat simskolor och innebandyklubbar, och militärläger för pojkar som inte blivit inkallade på grund av funktionsnedsättning. Vad väntar du dig av de kommande välfärds områdena? Reformen riskerar att bli ett fiasko. Jag är rädd för att de kommunala platserna i ett välfärdsområde fördelas likt de fördelas inom Helsingfors regionens trafik, där Kyrkslätt får en halv plats vartannat år. Jag befarar också att välfärdsområdena börjar fungera som kommunalpolitiken. Att folk ställer upp i val och sitter i organisationen i fyra år bara för att märka att deras idéer inte hinner förverkligas. Under den tiden hinner man knappt lära känna människorna och påverkningsmet oderna. Som följd hoppar man av. Då förloras kontinuiteten i lokalpolitiken. Sedan ställer man upp partihöjdare – min istrar, riksdagsledamöter och kommunalfullmäktige – för att samla röster. Jag har sagt att man inte ska samla på sig uppgifter för att få en lång CV. Som väljare gäller det alltså att ta reda på vem som verkligen jobbar för dig.

→

Funktionsrätt i samarbete • 4/2021 • 37

mikaela remes

”Små kommuner kan bli utan representation i välfärdsområdesfullmäktige” Linnéa Henriksson stad: Raseborg parti: SFP verkar inom: Ordförande i stadsstyrelsens stadsutvecklingssektion, forskar kring funktionshinderråd och annat kommunalt beslutsfattande.

Hur fungerar stadsutvecklingssektionen? Sektionens sammansättning bestäms genom att fullmäktige efter kommunalvalet först väljer en stadsstyrelse, och sedan väljer stadsstyrelsen dem som sitter i sektionerna. Stadsutvecklingssektionen är ett beredande organ som knappt alls fattar egna beslut. Den förbereder ärenden som behandlas i stadsstyrelsen. Sektionen hanterar näringslivsfrågor, och i Raseborgs fall också frågor om kollektivtrafiken. Kommer sektionen i kontakt med funktions hinderfrågor? Nej. I dagens Raseborg har stadsutvecklingssektionen inte heller koppling exempelvis till funktionshinderrådet. Överlag upplever jag inte att beslutsfattandet i Raseborg skulle genomsyras av ett tillgänglighetstänk – främst för att ingen medveten diskussion förs. Tanken med funktionshinderlagstiftningen är att frågorna borde tas i beaktande på alla plan i det lokala beslutsfattandet, men få kommuner är på den nivån. I mitt arbete som forskare har jag studerat funktionshinderråd. I Raseborg har man den klassiska tanken om att rådets verksamhet hänger ihop med social- och hälsovård, men det behöver inte vara så. Till exempel i Vasa är rådet placerat under den tekniska sektorn, tack vare kopplingen till fysisk tillgänglighet. En fråga som blir aktuell i och med att de nya välfärdsområdena kommer att få egna funktionshinderråd är var dessa egentligen hör hemma. Det finns ingen utsatt plats där ett funktionshinderråd kunde påverka alla de frågor som man kunde tänkas vilja komma åt. Hur ser du på funktionshinderrådens möj ligheter att påverka? Det finns en utbredd uppgivenhet i en del kommunala funktionshinderråd eftersom man upplever att man inte har inflytande. Men ibland

38 • Funktionsrätt i samarbete • 4/2021

råder också förvirring kring vilka frågor ett råd kan och inte kan påverka. Jag tror egentligen att många funktionshinderråd fungerar helt okej – om man tar i beaktande det mandat och de påverkningsmöjligheter som de verkligen fått. Om man utgår ifrån att de har en rådgivande roll kan den rollen ha uppfyllts på ett korrekt sätt, medan en person som berörs av funktionshinder i det verkliga livet kan undra varför råden inte lyckas åtgärda problem. Utmaningen med funktionshinderråden är att de representerar många olika grupper med olika behov. Livet och önskemålen ser väldigt olika ut om du är hörselskadad, synskadad eller rullstolsburen. Lägg till att övriga beslutsfattare som hör till majoriteten kanske inte förstår sig på de här frågorna överhuvudtaget, eftersom de inte ser problemen. Inte för att de avsiktligt vägrar gestalta dem, utan för att de helt enkelt inte berörs av dem. Den mekanismen är jättesvår att komma åt. Om man vill påverka funktionshinderfrågor kan man alltså inte utgå från att det bara sker genom råden. Man måste helt enkelt ringa upp politiker och tjänstemän. Varför ska människor intressera sig för det kommande valet? Jag vet inte om jag ser mer pessimistiskt på vårdreformen än folk i allmänhet, men jag tror inte det finns anledning att förvänta sig förbättringar. För raseborgarnas del innebär det att allt som händer här hädanefter styrs från Esbo. Vad vi ansett vara viktigt är inte ett argument mera. Till exempel kan Esbos färdtjänstregler börja gälla oss. Då kan man fundera på hur lätt det blir att få taxi på en liten ort som Bromarv. Kommer man från en liten kommun finns en reell risk för att man inte har någon represent ation i välfärdsområdesfullmäktige överhuvudtaget. ”Fördelen” med stora organisationer är att det blir lättare att skära ner, för politikerna vet inte vem det drabbar. ●

AKTUELLT

Nytt år, nya möjligheter till ökad delaktighet Året 2022 medför en hel del intressant utveckling på funktionshinderfältet, bland annat gällande arbetsliv och tillgänglighet. Läs SAMS juristers tips på fyra fenomen att hålla ett öga på. Text: Elias Vartio • ILLUSTRATIONER: Shutterstock / Bobby Satria Nugraha

Ny funktionshinderservicelag har potential att underlätta social och fysisk rörlighet

Mycket tyder på att nya funktionshindersservice lagen kommer att erbjuda flexiblare stöd för rörlighet. Det finns förhoppningar om att vi i framtiden kan resa på samma villkor i Finland och Europa, oavsett funktionsförmåga. Den som vill komma vidare från tågstationen i en främmande stad ska förhoppningsvis kunna göra det utan ett skilt förvaltningsbeslut. Också sociala rörligheten kan förbättras. I fortsättningen kan barn med frånskilda föräldrar få stöd för ändringsarbeten i bägge hemmen. En annan välkommen utveckling är att den så kallade kortvariga omsorgen - alltså olika former av avlastning - blir tillgänglig för allt fler. Kortvariga stödinsatser kan hjälpa fam iljerna och individerna att orka bättre. Det kan också bidra till att båda föräldrar har bättre förutsättningar att delta i arbetslivet, då man får vardagen att rulla. Tanken är att den nya funktionshinderservicelagen ska svara på de behov som i dag sköts av handikappservicelagen och lagen angående specialomsorger om utveckl ingsstörda. Utkastet till den nya lagen går på utlåtanderunda i januari eller februari, och ska till riksdagen tidigast under sommaren. Tidtabellen är rätt stram, då lagen ska träda i kraft 1.1.2023.

Mer inkluderande arbetsmarknad?

Finland har redan länge varit sämst i Norden i fråga om sysselsättning av personer med funktionsnedsättning. Sysselsättningsgraden har legat runt eller under 20 procent. Det här är väldigt lite med tanke på att motsvarande siffra i övriga nordiska länder är omkring 50–60 procent.

Nu verkar regeringen ha satt i gång med flera insatser för att förbättra situationen bland annat i form av ett sysselsättande statsägt bolag, som planeras inleda sin verksamhet nästa år. Diskrimineringsombudsmannens kansli bereder också en rapport med fokus på hinder i arbetslivet.

Förnyandet av diskrimineringslagen

Att driva rättigheter kan i dagsläget bli mycket kostsamt. Det finns exempel på fall där en person som vunnit sin talan och fått en 1 000 euros gottgörelse därefter fått en 10 000 euros nota på rättegångskostnader. Rättegångskostnader eller rädslan för dessa utgör ett verkligt hinder för rättssäkerheten. Därför blir det intressant se om delreformen av diskrimineringslagen erbjuder lösningar till den ohållbara situati onen. Reformen kan även innebära att design-for-all skrivs in som ett krav i diskrimineringsl agen, 'trak asserier riktat mot folkgrupp' erkänns som fenomen, och småbarnspedagogiken tar i bruk en likabehandlingsplan.

Tillgängligare vardag och textning på TV

Finland bereder som bäst implementering av EU:s tillgänglighetsdirektiv, vilket borde innebära allt tillgängligare produkter och tjänster för oss konsumenter. Sannolikt kommer inte allt att förbättras över en natt, men information om sätt som exempelvis en smarttelefon lämpar sig för olika användare borde bli mera överskådligt. Överlag finns förhoppningar om att personer med specialbehov får en stärkt ställning som konsumenter. Därtill förutsätter annan lagstiftning att en allt större del av utbudet på TV ska textas från och med årsskiftet. • Funktionsrätt i samarbete • 4/2021 • 39

RELATIONER

Seniorerna avgör takten Kravlös samvaro eller stadsäventyr – programmet för äldre medlemmar vid DUV i Mellersta Nyland avgörs av energinivåerna just den dagen. Det viktiga är ändå att få dricka kaffe. Text och foto: Mikaela Remes

Varje måndag eftermiddag fylls föreningens korridorer i Arabiastranden i Helsingfors av doften av nybryggt kaffe– det är ett tecken på att seniorklubben samlats. DUV i Mellersta Nyland är en förening för personer med intellektuell funktionsnedsättning som ordnar 15 veckovisa klubbar på olika håll i huvudstadsregionen. Det finns något för alla: bingo, karaoke, pyssel, disco, bakning, motion och naturupplevelser, bland annat. Klubbarna hade coronapaus i fysisk verksamhet under pandemin, men har nu försiktigt

40 • Funktionsrätt i samarbete • 4/2021

satt igång igen, och föreningen gläds över att de flesta hittat tillbaka till dem. – Jag väntar på att bobborna går bort. Jag tycker inte om dem. Det blir så långtråkigt, konstaterar seniorklubbsmedlemmen Kerstin. När det inte gick att träffas på klubben körde handledarna runt till de boenden där klubbmedlemmarna bor och ordnade program på plats. Men nu sitter gänget samlat runt det stora bordet i Arabiastranden och ser fram emot jippon och besök till större evenemang.

VÄNTAR. Kerstin skulle gärna se ett slut på pandemin.

TRIVS. Klubbmedlemmarna gillar den nya lokalen.

Viktig omväxling Att få umgås med personer i samma ålder är viktig omväxling för deltagarna. Boendena inhyser människor i olika åldrar, och ibland känns vardagen stökig, berättar de. – Det känns bra för många att komma till en annan miljö. Också om man bor på samma boende kanske man inte umgås på samma sätt som man gör här, säger Marita Mäenpää, som är ansvarig ledare för seniorklubben. – Det är kiva att inte vara på boendet hela tiden, instämmer klubbmedlemmen Mikael. Efter 25 år av verksamhet på den så kallade Tian i den livliga stadsdelen Sörnäs flyttade DUV i Mellersta Nyland till Arabiastranden förra hösten. Läget är betydligt lugnare, och en del medlemmar saknar stadsvimlet och att se spårvagnar vina förbi. Men inte alla. – Här trivs jag bättre än på Tian. Det här är mycket större. Här har vi en balkong. Och trafiken höll på att ta mig på nerverna. Swish swish, hela tiden, konstaterar Anita. Den nya lokalen får beröm för att vara rymlig och ljus. Medlemmarna har fått påverka inredningen och har hjälpt till med att plantera blommor på balkongen. Snart dyker också julbelysningen och dekorationerna upp. Ännu har lokalen inget officiellt namn, men medlemmarna har fått ge förslag och det vinnande konceptet presenteras på föreningens julfest. Lugnare tempo uppskattas Seniorklubbens medlemmar är alla femtioplussare som åker in från två boenden i huvudstadsregionen. De räknar upp olika aktiviteter som de gjort tillsammans under den senaste tiden: allt från matlagning hos Marthaförbundet till

promenader på Högholmen och mölkky på gården vid varmare väder. – Vi har varit på så många ställen att man inte kommer ihåg, konstaterar Anita. Vad är det bästa med att komma hit? – Kaffe! Och att promenera, det tycker jag om. Och spela. Och måla lite, säger Mikael. – Det var roligt att få prova på att laga mat. På boendet sköter handledarna matlagningen. Jag brukar fråga om jag får hjälpa till, men det brukar inte gå. En gång sade jag åt dem att jag ska duka, och det fick jag. Men alltid får man inte göra saker själv, fortsätter han. Men ett lugnare tempo och fri samvaro uppskattas också. – Om man har för mycket program blir man trött. Ögonen går fast, säger Kerstin. – Vi följer programmet enligt humör, berättar Michael Mattlin, som är klubbens andra fritidsledare. Före årsskiftet ska det lagas mer mat och ett besök till Helsingfors jultorg väntar. Under vintertid håller fritidsledarna också gympastunder, då många får mindre motion i vardagen. Om deltagarna åker iväg på klubbverksamhet beror på orken just den dagen. Men samvaron har också en uppiggande effekt. – Ibland säger deltagarna att de inte skulle orka komma. Men så dricker vi kaffe och talar skräp, och så brukar det kännas bättre efteråt, konstaterar Michael. – Två timmar kan kännas som en väldigt kort tid. När klockan börjar närma sig fyra kan man få höra att de nog gärna skulle stanna ett tag till, säger Marita. •

Funktionsrätt i samarbete • 4/2021 • 41

KULTUR

Biografer fick tillgänglighetsdirektiv de finländska biograferna har fått tillgänglighetsdirektiv som ska öka möjligheterna för alla att ta del av kult ur. Anvisningarna har tagits fram av Tillgänglighetsforumet för film, som består av organisationer inom filmbranschen och på funktionshinderfältet. Förutom den f ysiska miljön tar

direktivet ställning till övriga aspekt er som påverkar tillgängligheten, så som textning för personer med nedsatt hörsel samt att den personliga assist entens biobiljett borde vara gratis. Särskilt inhemska filmer har länge varit problematiska ur tillgänglighetssynvinkel, och forumet uppmuntrar nu

biosalonger att fästa uppmärksamhet vid deras textning. Biografer förutsätts lägga ut detaljerad information om tillgänglighet och textning på sina webbplatser. Avsikten är att alla biobesökare ska känna sig välkomna och trygga i biosalongen. ●

teater

Den besynnerliga händelsen med hunden om natten

den besynnerliga händelsen med hunden om natten baserar sig på Mark Haddons prisbelönta roman med samma namn. Simon Stephens dramatisering har vunnit pris på Broadway och West End, och pjäsen ses nu för första gången i Helsingfors. I handlingens centrum finns 15-åriga huvudpersonen Christopher. Han kan räkna alla primtal till 7507 och känner till namnen på alla huvudstäder i hela världen. Men han kan inte äta mat som är gul eller brun. Han tycker inte om att umgås med andra människor men han besitter ett unikt perspektiv på världen och tillvaron – drag som i originalverket tolkats representera autismspektret. Då Christopher börjar nysta upp det brutala mordet på grannens hund, blottläggs också förtigna familjehemligheter som tar honom på en resa genom normativa människors värld. Det blir ett vackert och känslosamt äventyr om livets under i en lekfull och visuell gestaltning. ●

42 • Funktionsrätt i samarbete • 4/2021

Ilkka Saastamoinen

Regi: Paavo Westerberg I rollerna: Alexander Wendelin, Ulriikka Heikinheimo, Vuokko Hovatta, Robert Kock, Pia Runnakko, Cecilia Paul, Joachim Wigelius Lilla Teatern i Helsingfors

Tuomas Uusheimo

Amos Rex får certifikat för autismvänlig konstupplevelse

konstmuseet amos rex har som första museum i Finland fått certifikatet Autismvänlig av Autismstiftelsen. Tanken bakom certifikatet är att göra tjänster och upplevelser mer tillgängliga för personer inom autismspektrat. Museets autismvänlighet innebär bland annat att det finns tydliga skyltar på utställningsområdet, att störande sinnesintryck minimeras och att det finns möjlighet att förbereda sig inför besöket i förväg.

På sin webbplats har Amos Rex bland annat sammanställt anvisningar för hur museet är uppbyggt och hur man rör sig i utrymmet. Avsikten är att redogöra för detaljer som för den vana besökaren kan kännas självklara, men som kan skapa osäkerhet hos andra. Därtill utbildas personalen i att bemöta besökare med olika behov. Autismstiftelsen tror att dylika "bruksanvisningar" gynnar också andra än personer inom autismspektrat – till

exempel minnessjuka eller personer som bekantar sig med modern konst för första gången. "Jag hoppas att vi kan hjälpa museer i deras arbete för tillgänglighet, och hoppas att främjandet av tillgänglighet så småningom blir en del av vardags rutinerna både hos Amos Rex och på övriga fältet", konstaterar Elsa Hessle, chef för publikarbete vid Amos Rex. ●

Anvisningar för ett autismvänligt besök hittas på amosrex.fi/sv/autismvanliga-anvisningar

Funktionsrätt i samarbete • 4/2021 • 43

PÅ JOBBET

FUNK. TRÄFFAR INTRESSANTA PERSONER MED ANKNYTNING TILL FUNKTIONSHINDERFÄLTET

Det finns kraft i representationen Att professionalism inom det kreativa fältet inte kräver ett visst utseende, språk eller specifik funktionsförmåga är självklart för skådespelare Kim Gustafsson. På Svenska dagen prisbelönade Kulturfonden honom för gränsöverskridande produktioner och ett engagemang för minoriteter. Bland annat hjälper han personer med funktionsnedsättning hitta sin inre konstnär. Text och foto: Mikaela Remes

”

teater möter utbildning

approachen är den samma,

”

Jag har nog haft viljan att stå på scen ända utfallet varierar sedan jag varit liten. Först trodde jag att Utöver produktionerna som jag medjag skulle bli pianist. Men på musikinstitutet såg verkar i undervisar jag tiondeklassare i jag hur de som var riktigt bra på piano spelade drama och modersmål och har svenska för in med en känsla som jag aldrig hade. Då visste jag vandrare på Borgå folkakademi. Där startade vi att det inte var min grej. nyss också Kreamix, en helt ny konstutbildning När jag sedan stod på teaterscenen för första för personer med funktionsvariationer. Tre gången insåg jag att det är så här det ska kännas. dagar i veckan kommer deltagarna till skolan för att jobba med bildkonst, keramik, teater Men tanken om att teater skulle bli mitt yrke och musik. kom ganska sent. Det var när jag vågade söka in till Teaterhögskolan och kom in. Då gick det Utbildningen ordnas för första gången som upp för mig att oj, jag ska verkligen göra det här. ett pilotförsök i höst. Så småningom utmynnar På Teaterhögskolan hade man kring mill den i en utställning på Kulturhuset på Grand här i ennies kiftet precis av Borgå, och en föreställning skaffat läkargranskningar med teater och musik. i samband med inträdes Under åren har jag Att fler och fler undervisat olika slags provet. Tanken var att de människor får sina röster nya studerandena inte grupper, och utvecklat en skulle ha några ”fel”. De approach som innebär att hörda har ett egenvärde. som kom in råkade alla jag sällan gör medvetna vara vita och ha samma anpassningar. Det är nat midjemått. Inte för att det urligt att övningar utfaller var uttalat att det skulle vara så, men så gick det på olika sätt, beroende på hur mycket gruppen i praktiken. talar svenska, hur gamla de är, hur de rör på Om du som kille skulle spela soldat eller sig. Det avgör också till exempel hur mycket vi Romeo måste du klippa håret, för annars går använder oss av repliker. det ju inte. Du måste göra din röst djupare för en När jag tidigare jobbat med DUV byggde vi androgyn röst passar inte mansroller. I dagsläget exempelvis ett julfestprogram där det fanns ser situationen väldigt annorlunda ut. stumma roller och sådana med fokus på överUnder min tid studerande jag ändå med de kroppen. Men det är inte bara för personer med första rasifierade personerna och sedan dess funktionsnedsättning som rollerna skräddarsys, har Teaterhögskolan exempelvis haft sin första alla har sina behov. studerande som gått utbildningen med tolk.

44 • Funktionsrätt i samarbete • 4/2021

representation har ett egenvärde

”

Utanförskap är intressant ur ett konstnärligt perspektiv. Den som är utanför ser saker på ett annat sätt än den som hela tiden befinner sig i mainstreamen. Att fler och fler människor får sina röster hörda har ett egenvärde. Men det ger också mervärde för själva konsten. Den blir intressantare och bredare, bättre. Det gör gott åt de historier som vi berättar och blåser dammet från knutarna. Sannolikt påverkas mitt intresse också av att jag själv som gay och finlandssvensk hör till en dubbelminoritet. Jag växte också upp som den enda finskspråkiga i ett totalt svenskspråkigt område i Pellinge. Där var det bara jag och mamma som talade finska. Jag har också bakgrund av mobbning, det pågick jättelänge. De här Många minoriteter har förtecknen tror jag har lett till fått huvudet över ytan. att det känns ganska självklart att jobba med minoriteter. Nu är jag inne i en fas där jag skärper mitt fokus. Kulturfondens pris var kanske den sista puffen som fick mig att inse att det jag sysslar med som bäst är det jag helst vill göra. Klart att det är roligt att göra film och musikaler för en stor scen, det hoppas jag få göra igen. Men att jobba med minoriteter är min specialitet, och på den banan tänker jag fortsätta.

allt fler får sina röster hörda

”

Just nu pågår en enorm och övergripande förändring på fältet. Många minoriteter har fått huvudet över ytan, och jag tror att representationen hela tiden breddas. Som regissör vill man ju ge rollen åt den person som man tror kunde göra rollen på bästa sätt. Och det kan ju vara precis vem som helst. Men hittills har mönstret varit väldigt ensidigt. Ibland skulle det till exempel vara roligt att se en gay man i en gayroll. Jag tror att diskussionen om representation följer en pendelrörelse. I något skede kommer vi att vara i en situation där vi anser att vem som helst kan spela vad som helst. Men för att komma dit måste minoriteterna först få en chans. •

Kim Gustafsson vem: Skådespelare, författare, ansvarig lärare i teater vid Borgå folkakademi. ort: På vandring som snusmumriken: i Svenskfinland, ibland i Norge och i Grekland. ålder: 45 hobby: Körsång aktuell med: Nyländska Svenska dagenpriset för sin insats som brobyggare på det nyländska teaterfältet. Funktionsrätt i samarbete • 4/2021 • 45

LÄTTLÄST

I Afghanistan tror man att funktionsnedsättning är ett straff Det blir svårare för personer med funktionsnedsättning och deras familjer att klara sig i Afghanistan, efter att talibanerna tagit makten där. Afghanistan är ett av världens fattigaste länder. I augusti tog talibanerna över makten där. Talibanerna är en extrem muslimsk rörelse som vill styra över landet. Nu blir landet ännu fattigare och det är svårt för andra länder och organisationer att hjälpa dem som har det svårt. Särskilt personer med funktionsnedsättning och kvinnor har det svårt i Afghanistan.

Mikael Sjövall

Ali Ahmadi är från Afghanistan. Ali har en synskada. – I Afghanistan tror man att en funktionsnedsättning är ett straff från Gud, säger Ali. I Afghanistan tror vissa människor också att funktionsnedsättningar smittar, och vill inte umgås med personer som har en funktionsnedsättning.

När Ali var liten flyttade han till Iran och fick studera på högskola. Men på grund av sin synskada fick han inget jobb i Iran, så han flydde till Finland. Här har han hittat jobb. Ali är rädd att personer med funktionsnedsättning får det svårare nu i Afghanistan. Där är funktionsnedsättning något man skäms över eller försöker gömma. Om man har en funktionsnedsättning kan man inte jobba och då blir det svårt att klara sig. – Mina vänner och släktingar i Afghanistan ber ofta om pengar för att klara sig i vardagen, säger Ali. Talibanerna kan också vara våldsamma mot dem som har en funktionsnedsättning. Marjo Heinonen jobbar på Stiftelsen Abilis. Abilis hjälper personer med funktionsnedsättning som bor i världens fattigaste länder. Men just nu kan de inte hjälpa dem som bor i Afghanistan. Abilis kan inte skicka pengar dit, för det kan hända att talibanerna tar dem. – Talibanernas syn på funktionsvariationer är skrämmande, säger Marjo. Hon är orolig att talibanerna ska behandla personer med funktionsnedsättning ännu sämre, att de ska låsa in dem. Många människor har flytt från Afghanistan sedan talibanerna tog makten. Många som bor kvar vill lämna landet.

Ali Ahmadi

46 • Funktionsrätt i samarbete • 4/2021

Text: Carina Frondén

Det blir välfärdsområdesval i januari Nästa år ordnas valfärdsområdesvalet för första gången i Finland. I välfärdsområdesvalet väljer man representanter till välfärdsområdesfullmäktige. År 2023 delas Finland in i välfärdsområden och där bestämmer välfärdsområdesfullmäktige. Fullmäktige bestämmer hur äldrevården, hälsocentralerna och brandstationerna fungerar. Varje välfärdsområde har ett eget fullmäktige. Representanterna i fullmäktige väljs för fyra år åt gången. Alla andra än Helsingforsbor får rösta i valet. Det beror på att Helsingfors stad inte hör till något välfärdsområde. Partierna stället upp kandidater i välfärdsområdesvalet. Du kan rösta på en kandidat som är uppställd i ditt eget välfärdsområde.

Varje kandidat har ett eget kandidatnummer. Om du får rösta i valet får du en anmälan om rösträtt i december eller i januari. Anmälan kommer per post eller elektroniskt. Där står var du kan rösta på valdagen. När du röstar ska du följa coronareglerna: använd munskydd och handdesinfektionsmedel. Valdagen är 23.1.2022. Du kan också rösta på förhand under tiden 12.1–18.1.2022. Du kan läsa mera om valet på www.valfinland.fi. Källa: Justitieministeriet, Selkokeskus och LLCenter: Välfärdsområdesvalet 2022 – Lättläst broschyr

Funktionsrätt i samarbete • 4/2021 • 47

händelsekalendern vintern 2021–2022

Händelsekalendern finns också på webben: ▸ samsnet.fi/handelsekalender

På grund av coronaläget kan det bli ändringar i evenemangen. Kontrollera detaljer med arrangörerna.

DECEMBER

2.12 kl. 17–19 digitalt Webbinarium: Välfärden angår alla Välkommen på webbinarium på Zoom! Du får veta mera om välfärdsområdesvalet i januari och varför valet är särskilt viktigt för personer med funktionsnedsättning. Som talare fungerar: · Johanna Lindholm, special sakkunnig på Kommunförbundet · Lisbeth Hemgård, verksamhets ledare för FDUV · Veera Florica-Rajala, special sakkunnig vid Näkövammaisten liitto · Kristian Wahlbeck, utvecklings direktör vid Psykisk Hälsa Finland rf Anmäl dig senast 29.11 via ▸ samsnet.fi/handelsekalender. Evenemanget skrivtolkas. Webbinariet är en del av kampanjen Välfärden angår alla. 7.12 kl. 16–17.30 digitalt Nätcafé om arbetsplatsmobbning Vad är arbetsplatsmobbning och hur kan man förebygga mobbning på en arbetsplats? Som gäster har vi en psykolog och en arbetsgivare som berättar mer om ämnet. Nätcaféet ordnas av projektet Steget vidare och Steg för Steg och riktar sig till personer med intellektuell eller liknande funktionsnedsättning. Nätcaféet ordnas via programmet Zoom. Länken hittar du i FDUV:s eller Steg för Stegs webbkalender. Mera information: erika.backman@fduv.fi, 040 642 8206. ▸ fduv.fi/kalender 9.12.2021 kl. 10–15.30 SFV-huset i Helsingfors Hörselrågivarfortbildning Välkommen på ett fysiskt hörsel rådgivartillfälle till SFV-husets tredje våning. På programmet står information om hjälpmedel för TV och

telefoner och beskrivning av hur hör apparatjusteringar in situ (på plats) och i fritt fält går till, samt filter till hörapparaterna. Anmälningar till siw.ostman@horsel.fi 8.12, 10.12 kl. 09:30–12 digitalt och på SAMS kontor i Vasa & Helsingfors Frukostsnack om funktionshinder: Dubbla roller I år ordnas SAMS juridiska ombuds årliga funktionsrättsseminarium som en serie frukostsnack. Två evenemang ingår: 8.12 Barn och unga som omsorgs givare, på distans och på SAMS kontor i Vasa. Vi diskuterar om barn och unga som befinner sig i en situation där de blivit omsorgsgivare. 10.12 Intressebevakning, på distans och på SAMS kontor i Helsingfors. Många anhöriga har en viktig roll som intressebevakare, men kan det uppstå intressekonflikter när en person har dubbla roller? Anmäl dig senast 6.12 via ▸ samsnet.fi/handelsekalender. 10.12 kl. 18–21 Bock's corner, Vasa SAMS vänverksamhets julfest i Österbotten Välkommen på julfest för SAMS vänpar, frivilliga och stödpersoner i stora salen på restaurang Bock's Corner! Vi bjuder på tre rätters middag, sjunger allsånger och har annat smått program. Anmälan via samsnet.fi/handelsekalender. Frågor? Kontakta frivillig koordinator Irene Bäckman, 050 431 8888 irene.backman@samsnet.fi 15.12 kl. 19 digitalt Finlands Lucia livesändning Välkommen och se live på Facebook när Finlands Lucia uppträder på DUV i Mellersta Nylands julfest! Du kan se på livesändningen via DUV i Mellersta Nylands Facebook-sida. Du kan se på

sändningen på egen hand hemifrån eller på SAMS kontor i Vasa (Rådhusgatan 23), med glöggservering för SAMS vänner kl. 18.30–20.00. Om du vill delta på plats, vänligen anmäl dig och din vän till koordinatorn Irene Bäckman, per mejl irene.backman@samsnet.fi eller per telefon på 050 431 8888. 15.12 kl. 17.30–18.30 digitalt & på SAMS kontor i Vasa Handledningsträff för frivillig vänner: Välmående Välkommen på Handledningsträff för frivilligvänner! Vi får besök av psykologen Anders Englund som handleder i välmående inom frivilliguppdrag och avslappning. Du kan delta antingen på distans via Microsoft Teams eller på plats på SAMS kontor i Vasa (Rådhusgatan 23). Länken för dem som deltar på distans och instruktioner för att delta skickas på förhand till alla som anmält sig till träffen. Anmäl dig senast 13.12 via ▸ samsnet.fi/handelsekalender.

FEBRUARI

17–20.2.2022 Himos, Särkisaari läger- och kursgård Kurs: Kul för unga För unga 13–20-åringar med erfarenhet av psykisk ohälsa och/eller missbruk i familjen. Häng med och kom och njut av livet i slalombacken eller ute i skidspåret! Målet är att erbjuda möjlighet för unga att stärka sin självkänsla och få ett avbrott i vardagen genom att göra positiva och roliga saker tillsammans. Vi kommer att satsa på att alla kan välja; att skida eller åka slalom och att lära sig- den som ännu inte kan. Spela spel, umgås och ha det kul. Träffa andra som har en liknande situation. Kursen är helt avgiftsfri. Ansök senast senast 20.1.2022 via Psykosociala förbundets hemsida ▸ fspc.fi/kurser/vara-kurser.

Deadline för Funktionsrätt i samarbete 01/2022 är fredagen den 4.2. Tidningen utkommer vecka 8. Vill du lägga in material i händelsekalendern? Kontakta redaktion@funk.fi.