Så här hittar du nya vänner

Sugen på sällskap? Fem tips för att hitta nya vänner

Känslor av ensamhet drabbar människor i olika livsskeden. Men hur får man nya vänner i sitt liv eller fördjupar befintliga relationer som vuxen? Läs expertens bästa tips!

1.Bli aktiv i något som du själv intresserar dig för

Ett bra sätt att möta nya människor i alla åldrar är att söka sig till en verksamhet som du tycker är intressant, som sång, måleri, möbeltapetsering… Det kan ske på Arbis eller i en församling. Att återuppta hobbyer är aktuellt för många i och med att samhället öppnat upp efter långvariga begränsningar under coronaviruspandemin.

Ett annat sätt att skapa kontakter är att engagera sig i frivilligarbete i en förening eller organisation. Verksamheten baserar sig ofta på att göra saker tillsammans till förmån för andra.

Den som trivs med det digitala kan för sin del knyta kontakter via diskussions- och andra forum på nätet.

2.Var nyfiken på andra människor Många kan känna sig osäkra på hur närma sig nya människor. Ett bra knep är att flytta fokus bort från sig själv och vara nyfiken på andra på ett respektfullt sätt. Ofta tänker den osäkra mycket på hur hen själv uppfattas av andra. Överlag riktar vi lätt lampan för mycket på oss själva. Det kan man försöka släppa och istället rikta intresset mot andra och sin omgivning. Ofta leder det till en dialog.

3.Bryt isen med neutrala diskussionsämnen

Med människor som man aldrig tidigare träffat kan det vara känsligt att genast ta upp ämnen som berör familj och jobb. Ett samtal kan bli till smidigare genom mer neutrala ämnen. Går man en kurs tillsammans kan man fråga den andra om erfarenheter av den sysslan. Har du sjungit i kör tidigare? Andra neutrala diskussionsämnen är tv-serier, filmer, mat, årstider – och naturligtvis vädret! Det är bra att försöka hålla en lättsam ton och känna efter hur djupa funderingar den nya bekanta vill ta upp.

4.Be en halvbekant hänga på Om man lyckas skapa en kontaktyta med någon kan man bra samla mod till sig och fråga den andra på bio, en kaffe eller ut och äta på restaurang. Vi finländare är nog lite blyga och att föreslå en träff kan lätt kännas mycket stort. Det behöver inte vara så allvarligt! Också här kan det vara bra att tänka på det som känns bekvämt för en själv. Gillar man att räfsa löv på gården kan man fråga om den andra hänger med. En promenad med hunden, om båda eller den ena har hund, är också ett trevligt sätt att umgås.

5. Låt dig inte slås ner av ett "nej tack" Risken finns alltid att någon tackar nej, men man ska inte utgå ifrån att ett nej är definitivt.Kanske var den föreslagna dagen olämplig. Ofta kan tidtabellerna vara svåra att pussla ihop och någon annan tidpunkt fungerar bättre. Då följer man upp med ett nytt förslag. Dra alltså inte för långtgående slutsatser om det inte genast klaffar. • Tipsen bygger på en intervju med Pia Rosengård-Andersson, chef för avdelningen för familjer och relationer på Folkhälsan.

text: eVa lamppu • illustration: shutterstock / notionpic

lars hedman

Skribenten är vice ordförande i SAMS styrelse, medlem i Svenska hörselförbundets styrelse och styrelseordförande för Finlands svenska taltidningsförening.

Politiker som inte vill bekämpa diskriminering

Jag hade så småningom börjat tro att diskrimineringen och ojämlikheten i stat och kommun börjat försvinna. Visst finns det ännu mycket att göra, men att vi ändå, tack vare upplysta beslutsfattare, lyckats utrota lagstiftning och förvaltning som baserar sig på uråldriga fördomar och inrutade samhällsmönster. Finland har ju äntligen ratificerat FN:s deklaration om mänskliga rättigheter för personer med funktionsnedsättning. Nu kan vi bara gå framåt.

Fel!

När jag läser nyheten om att Larsmo förkastat den europeiska deklarationen om jämställdhet inser jag att jag var för optimistisk. Jämlikheten göms fortfarande undan bakom bortförklaringar och okunskap. Samtidigt undrar jag om politikerna som röstade emot överhuvudtaget läst igenom deklarationen. De har ju i praktiken också röstat emot en deklaration som ska minska diskrimineringen av bland annat personer med funktionsnedsättning.

För personer med funktionsnedsättning är det till ytterligheten viktigt att det finns en allmän samsyn om att bekämpa diskriminering på flera grunder, att ingen ska bli ojämlik för att man hör till mer än en minoritet. Då tänker jag på bland annat nyheterna om invandrarmammor vars barn har specialbehov. Eller på äldre med funktionsnedsättning som inte får vård på sitt modersmål.

Det borde vara en självklarhet för politiker och andra beslutsfattare, också i Larsmo, att arbeta för större jämlikhet över hela fältet.

I Europa gör man nu ett tappert försök att få de lokala beslutsfattarna i kommunerna att arbeta mot diskriminering.

Det här är kanske aningen styltat, men låter så bra: ”Diskriminering på flera grunder och andra missgynnanden

som kan ha sin grund förutom i personens kön, också i personens etniska eller sociala ursprung, genetiska särdrag, språk, religion eller övertygelse, politiska åsikter, tillhörighet till nationell minoritet, förmögenhet, börd, funktionshinder, ålder, sexuella läggning eller socioekonomiska ställning ska beaktas i jämställdhetsarbetet.” Det jag citerar här ovan är en av de centrala principerna i den europeiska deklarationen om jämställdhet. Stopp ett tag! ”Jämställdhet” är väl inte samma som ”jämlikhet”? Jag är helt medveten om att orden har olika innebörd. ”Jämställdhet” når vi när vi avskaffat orättvisor och diskriminering mellan könen. Då kommer vi också ett steg närmare att nå ”jämlikhet” för alla oberoende av till exempel etnisk bakgrund, språk eller funktionsnedsättning. Den europeiska deklarationen utgår från jämställdheten mellan män och kvinnor och går vidare till att också betona jämlikhet för alla. Det är ett initiativ som borde tas emot med öppna armar av lokala politiker och tjänstemän. Finländska kommuner får äntligen konkret hjälp för att skapa en internationellt förankrad handlingsplan för jämställdhet. Då planen dessutom också ska motarbeta ojämlikheten för bland annat personer med funktionsnedsättning, har vi ett arbetsredskap mot både medveten och omedlarsmo. vägrar delta i det europeiska arbetet för jämställdhet veten diskriminering.och jämlikhet. Bild: Österbottens tidning. När kommuner som Larsmo röstar ner deklarationen, drabbar det inte bara arbetet för jämställdhet mellan könen. Det drabbar också andra grupper i svagare ställning. Och vad betyder det för oss med funktionsnedsättning? I praktiken ställer sig Larsmo också utanför ett gemensamt europeiskt arbete för vår jämlikhet. •

Föreningsmångsysslaren med stort hjärta för österbottniska ungdomar

I motsats till vad man kunde tro vill unga hellre umgås fysiskt än via datorskärmen, visar Sofi Djupsjöbackas erfarenheter från föreningslivet i Vasatrakten.

Hej Sofi! Du sysslar med frivilligverksamhet på heltid, hur gick det till?

Allt började då jag var på arbetsprövning vid Österbottens Föreningar, som vid den tiden hette Vasanejdens Föreningar. Jag utforskade vilka föreningar som fanns i regionen och tog kontakt med de intressantaste, och på den vägen blev jag.

Hurdan föreningsverksamhet fyller du dina dagar med?

Jag är aktiv med mycket. Vid Invalidförbundet verkar jag inom en arbetsgrupp för livskraftiga föreningar, och är aktiv både inom Epilepsiförbundet och Epilepsiföreningen, där jag ordnar tvåspråkiga kaffeträffar. På dem kan man få kamratstöd av människor i olika åldrar och tala ut om man har något på hjärtat gällande sin sjukdom. Jag är själv tvåspråkig och gör mitt bästa för att jobba för båda språken här i Vasatrakten.

Du gillar visst också att ordna verksamhet för unga.

Jo, vid Österbottens föreningar ordnar jag olika evenemang och aktivitet för ungdomar och verkar också inom det riksomfattande ungdomsnätverket Nuorisoyhteistyö Seitti, där unga i åldern 18 till 29 själva får planera evenemang med ekonomiskt stöd från Invalidförbundet. Vi brukar till exempel gå och äta och se på bio. Verksamheten har ingen månadsavgift, så man får hänga med när man känner för det.

Men vi har upptäckt en brist: att traktens unga som fyllt 29 år inte vet vart de ska ta vägen. Vi har fått förfrågningar om grupper för 30–40 åringar. Så nu har vi utrett möjligheten att ordna informella kaffeträffar för lite äldre. De skulle inte vara baserade på diagnos, utan man kunde träffa folk och samtala om vad som helst.

Hur lätt är det att engagera unga i föreningsverksamhet?

Ungdomarna gillar att träffas fysiskt och önskar mera program. Under pandemitiden fanns en lång period då man inte kunde ordna någonting. Det grundades digitala Teams- och Whatsapp-grupper, men det fanns ganska begränsat med intresse. Deltagarna föredrar nog att umgås fysiskt.

Samma gäller mig: en stund går det att vara på distans, men jag är ändå så väldigt social att jag gärna träffar människor ansikte mot ansikte.

Vad är det bästa med att vara aktiv inom en förening?

Att få göra en insats för ungdomar och få så mycket mer tillbaka genom all feedback då deltagarna gillar programmet. Det gör att man orkar, också när man har mycket att göra. •

text: mikaela remes • bild: priVat

Sofi Djupsjöbacka

ort: Vasa ålder: 32 år Verksam inom: Österbottens Föreningar, Invalidförbundet, Nuorisoyhteistyö Seitti, Epilepsiförbundet och Epilepsiföreningen hobbyer: Gym, har nyss börjat med crossfit för personer med fysiska funktionsnedsättningar känd För: "Vår fantastiska frivilliga Sofi mycket aktiv ung kvinna som brinner för frivilligverksamhet och att hjälpa andra. Hon har varit aktiv mycket länge, åtminstone sedan 2013." Marina Sippus vid Österbottens Föreningar

Har du tips på en föreningshjälte? Hör av dig till redaktion@funk.fi!