7
DEBATT
Njurfunk 2/2022
Lång väg kvar till anhörigperspektiv 1,3 MILJONER vuxna i Sverige vårdar,
anhöriga måste bli mycket bättre. Här har sjukvårdens personal en nyckelroll. Det är ofta dem som anhöriga möter först.
stödjer eller hjälper regelbundet en närstå ende som behöver det på grund av sjukdom, funktionsnedsättning eller ålder. Till det kommer många barn. Det handlar alltså om väldigt många människor och de flesta berörs någon gång i livet. De gör ovärder liga insatser, inte minst för samhället, som knappast skulle klara vård och omsorg utan dem, och det lär inte bli lättare i framtiden.
DET MÅSTE vara möjligt att förena anhö
SAMHÄLLET MÅSTE därför ha ett an
hörigperspektiv. Vård och omsorg försöker idag arbeta mot det som kallas individcen trerat förhållningssätt, där patienten är i centrum och ska ges delaktighet och infly tande över sin vård. Det är mycket bra, men det räcker inte. Det är en lång väg kvar tills vi har ett fullt ut infört anhörigperspektiv. Till det krävs ordentlig insikt om att de fles ta patienter, klienter eller vad de nu kallas, har relationer som också påverkas i hög grad av den närståendes sjukdom eller funktions nedsättning, och den vård – eller brist på vård – hen får. De anhöriga måste också få vara delaktiga, och deras behov behöver göras tydliga.
”Många anhöriga sliter oerhört och får sin livskvalitet försämrad” Anhörigas insatser måste alltid vara frivil liga, men många både kan och vill vara be hjälpliga, men för att de ska orka måste vill koren vara rimliga. Många sliter oerhört och får sin livskvalitet försämrad, drabbas själva av ohälsa och får dessutom sämre ekonomi.
Ann-Marie Högberg, förbundsordförande i Anhörigas Riksförbund.
Det är inte rimligt! Utvecklingen går också mot att allt mer vård sker i hemmet och då blir det förstås ännu viktigare att också ha ett anhörigperspektiv. De måste vara delaktiga, och deras synpunkter påverka vad som ska ske i det egna hemmet, kanske det gemen samma sovrummet till och med. Och inte minst måste de få en verklig möjlighet att ta ställning till i vilken mån de kan och vill hjälpa till med vård- och omsorgsuppgifter. DET BÄSTA anhörigstödet är givetvis en
bra vård och omsorg till den närstående, så en kan känna sig trygg. Men utöver det behöver många anhöriga få stöd i sina in satser och för sin egen skull. Enligt Social tjänstlagen har kommunerna en skyldighet att ge ett sådant stöd, men det ser dessvär re väldigt olika ut runt om i landet. Och väldigt få anhöriga känner till att de kan få det. Ett viktigt krav är att stödet måste bli mer likvärdigt och att informationen till
rigomsorg med förvärvsarbete. De flesta an höriga är i yrkesverksam ålder, och av dem har omkring 150 000 personer tvingats gå ner i arbetstid eller helt slutat jobba på grund av sitt omsorgsansvar. Idag ser vi det som självklart att moderna arbetsgivare tar hänsyn till att många medarbetare har ett föräldraansvar. På samma sätt måste man inse att var femte medarbetare tar ansvar för en närstående som behöver det på grund av ålder, sjukdom eller funktionsnedsättning. Det handlar t.ex. om möjligheter att följa med på vårdbesök, myn dighetskontakter eller ibland akuta insatser när något händer med den närstående. Idag ryker semesterdagar för många, som egentli gen är tänkta för återhämtning. MÅNGA ANHÖRIGA både kan och vill
stödja och hjälpa den som står en nära, när hen drabbas av sjukdom eller funktions nedsättning. Med rätt förutsättningar kan det ge en djup tillfredsställelse för dem det berör och relationen kan fördjupas. Men det kräver att vården och samhället också ser och tar hänsyn till de anhöriga, inte bara är individcentrerat utan också har ett anhörigperspektiv. Detta kämpar vi för i Anhörigas Riksförbund. Det handlar om kärlek, men samhället får inte profitera på anhörigas kärlek! Ann-Marie Högberg Förbundsordförande Anhörigas Riksförbund
