Helsingfors & Nyland – Reträtt och resignation? I Nyland är problemet huvudsakligen majoritetssamhällets dominans som tar sig uttryck i den språkliga vardagen och i statliga myndigheters språkliga attityder. Helsingfors och huvudstadsregionens närvaro och stora inflytande i hela området påverkar situationen i hela landskapet. Den absolut viktigaste orsaken till att svenskspråkig integration är av så liten omfattning i Nyland är att den finskdominerade huvudstadsregionen präglar hela Nyland på ett sätt som betonar nationell enhetskultur och underskattar kulturell och regional diversitet. Dessutom innehåller finlandssvenskheten också imperialistiska element som gör att kultursvenskarna vill rikta in sig på majoritetssamhället och samhällets centrum, medan bygdesvenskarna är marginaliserade och bygderna på vissa sätt utgör huvudstadsregionens bakgård. De vardagliga svenskspråkiga miljöerna i Nyland saknar ett sådant symboliskt stöd från intellektuella, kulturpersoner och annan samhällselit som skulle stödja regionernas livskraft. Huvudstaden dominerar och bygdesvenskarna i Nyland representerar i denna ekvation ”lägre klass” och får därför mindre resurser. Svenskbygderna i Nyland är inte kulturellt lika autonoma och vitala som motsvarande områden i Österbotten. Därför blir den svenskspråkiga integrationen lidande dels av myndigheternas (och delvis av metropolsvenskarnas) imperialistiska stöd av hegemoniska lösningar, dels av det civila samhällets resignerade atmosfär. I Helsingfors startade en svenskkurs för invandrare SFI på Arbis år 2012. Kursen är subventionerad med hjälp av studiesedlar, som i Åbo Arbis, och det är sålunda kommunen som bekostar utbildningen (Grüne m.fl. 2013, 247). Kursen är inte en del av arbets- och näringsbyråns kursutbud i integrationsutbildningen, men det går att komma överens med myndigheten om att delta i kursen. Esbo AN-byrå har däremot inte accepterat utbildningen som en del av integrationsutbildningen. Antalet veckotimmar är betydligt lägre än i arbets- och näringsbyråns integrationsutbildningar, vilket hänger ihop med att utbildningen pågår kvällstid inom ramen för det fria bildningsarbetet. Raseborg var med i Delaktig i Finland-projektet. Grüne m.fl. (2013, 247) konstaterar att: ”[i] Raseborg utvecklades [--] en kurs som kombinerade arbete och språkinlärning och därför kunde ses som en arbetskrafts-
72
kulturfonden_publikation_176x250mm_6.indd 72
12/11/15 14:28
