Egentliga Finland – ”Purfinland?”

I Egentliga Finland är den svenskspråkiga integrationen förpassad till institutionella ”reservat” som Åbo Akademi eller avlägsna skärgårdsområden som Nagu. Utvecklingen är emellertid i vardande eftersom följderna av att Pargas beslöt att integrera flyktingarna på finska inte ännu är kända och Kimitoön inte ännu har inlett den konkreta flyktingmottagningen utan förbereder sig för att ta emot 20 kvotflyktingar under år 2016. Integrationsspråket kommer emellertid att vara finska också i Kimitoön.

I Åbo förekommer ingen integration av invandrare på svenska. Invandrare har möjlighet att studera svenska på Arbis, men inga kurser ordnas inom ramen för den arbetskraftspolitiska utbildningen. AN-byråns representant säger att det inte har funnits tillräcklig efterfrågan på svenskspråkig integration för att man ska kunna ordna kurser. Det skulle enligt hen behövas 16–18 elever för att starta en kurs, annars blir priset för högt. Det vore också ett problem att ordna nivåindelade kurser på svenska, eftersom språkkunskaperna i t.ex. den syriska flyktinggruppen har stor variation. Det finns analfabeter och sådana som har fått utbildning. AN-byrån har emellertid ingen statistik på vare sig dem som önskar bli integrerade på svenska eller på arbetsplatser där svenska behövs. Men AN-byråns representant säger att antalet är högst kring fem personer per år (intervju).

I Pargas integrerades irakiska flyktingar för tjugo år sedan på svenska. Den nya syriska flyktinggruppen som anlände i slutet av år 2014 integreras däremot på finska. Kommunen hade en arbetsgrupp med fyra kommunala tjänsteinnehavare som utredde mottagningen av flyktingar (Pargas 2014). I Pargas motiverades valet av finska som integrationsspråk på följande sätt:

Vid val av språk som flyktingarna ska läsa som första språk ska man som alltid utgå från flyktingarnas bästa. På en ort som Pargas är det oundvikligt att flyktingarna blir en minoritet inom minoriteten, antingen lokalt eller nationellt. Arbetsgruppen ser det som väsent-

ligt att ett tillräckligt stort regionalt basområde skapas där det finns liknande flyktingar som lär sig samma språk och där naturliga kontakter flyktingar emellan kan uppstå. Utöver detta kunde kommunerna samarbeta kring olika service, utbildningar m.m. Ett dylikt område kunde utgöras av Pargas stad samt Åbo med omnejd. Enligt arbetsgruppen skulle således flyktingarna lära sig finska som första språk. Övriga motiveringar är att man inom den finskspråkiga utbildningen utarbetat en läroplan för undervisning som förbereder för den grundläggande utbildningen 2012 (bildningsnämndens finskspråkiga sektion 21.11.2012 § 62), att tolktjänster finns att tillgå enbart på finska och att merparten av språkkurser och yrkesinriktade utbildningar för invandrare i vår region ordnas på finska. Därutöver finns vissa särskilda tjänster som flyktingarna behöver, t.ex. Turun kriisikeskus tjänster, att tillgå endast på finska. (Pargas 2014, 21)

I motiveringarna hänvisar man med andra ord till valet mellan att bli en del av en minoritet i den finskspråkiga lokala befolkningen eller en del av en minoritet i den nationella svenskspråkiga befolkningen. Slutsatsen är att man väljer att hellre göra flyktingarna till medlemmar i den finskspråkiga lokala minoriteten. Dessutom motiveras valet av finska av det befintliga serviceutbudet i kommunen och regionen samt av beredskapen att motta flyktingar i de olika språkliga förvaltningarna. Men i denna frågeställning framkommer ett mönster som även gör sig gällande på andra håll i Svenskfinland. Man avråder individer från att integreras på svenska på grund av att det är till individens fördel att integreras på finska. Förutom att resonemanget utgår från en antingen-eller-logik, frånser man i motiveringen från de lokala förhållandena och menar att invandrarna flyttar till huvudstadsregionen (intervju). I huvudstadsregionen utgår man istället från områdets karakteristik och den finska dominansen i regionen och rekommenderar finska. Finska vinner sålunda oavsett var invandraren etablerar sig. Här ser vi en problematisk koppling mellan integration av invandrare och nationalism, som visserligen framförts i akademisk diskussion om integration och speciellt i studier av transnationalism, som hävdat att gränsöverskridande kontakter och aktiviteter ofta är viktigare för invandrargrupper än den nationella verkligheten i landet de invandrat till.

I Pargas ordnar däremot Skärgårdshavets medborgarinstitut kurser i svenska för invandrare, vilka har varit välbesökta (intervju). Staten upphandlade också en integrationsutbildning av en privat utbildningsproducent, men man var tvungen att avbryta utbildningen på grund av elevernas missnöje med utbildningens kvalitet (intervju; ÅU 7.3.2012, 8.3.2012, 5.6.2013).

Kimitoön har beslutat ta emot 20 kvotflyktingar under år 2016. Under våren 2015 inledde man förberedelserna för mottagningen och gjorde en integrationsplan. Enligt dåvarande kommundirektör Tom Simola hade frågan om integrationsspråk inte alls diskuterats ännu under våren, men i slutet av sommaren fanns ett kommunstyrelsebeslut om att välja finska som integrationsspråk (Simola, telefonintervju 15.4.2015; Kst 25.8.2015, § 112).