
4 minute read
Projektet Delaktig i Finland
Bakgrunden till denna utredning är projektet Delaktig i Finland som pågick åren 2011–2013. Flera olika bakgrundsorganisationer fungerade som finansiärer och initiativtagare. I nätverket ingick förutom Svenska kulturfonden också Suomen kulttuurirahasto, staten och kommuner. Som finansiärer stod fonderna, Arbets- och näringsministeriet och Undervisnings- och kulturministeriet. Helhetsfinansieringen var 9–10 miljoner euro, där staten och fonderna stod för lika stora andelar av finansieringen till lika stora andelar av staten och av fonderna (Tarnanen m.fl. 2013, 18). Det var med andra ord ett samarbete mellan den offentliga sektorn och det civila samhället, en samarbetsform som allt mera främjats – åtminstone på det ideologiska planet – under de senaste åren.
I projektet ingick tre integrationsstigar: för dem som riktar in sig på arbetsmarknaden, för dem som är i behov av särskilt stöd, samt för barn och unga. Denna utredning gäller huvudsakligen integrationsstig 1, dvs. för dem som riktar in sig på arbetsmarknaden. Det finns en viss anknytning även till stig 2 för den humanitära invandringens del, dvs. för flyktingmottagandets del. Utredningen har sålunda samma målgrupp som de svenskspråkiga delprojekten, dvs. vuxna invandrares integration.
I projektet fanns en utvecklingsplan med olika generella teser som utgångspunkt för arbetet. Dessa var: föregripande handledning och rådgivning, en verksamhet som utgår från kundens behov, flexibla och alternativa metoder (för att göra på ett annat sätt), yrkesövergripande samarbete och förändring i verksamhetskulturen. (Tarnanen m.fl. 2013, 325)
Inom ramen för projektet förverkligades ca 30 försöksprojekt, varav tre svenskspråkiga projekt: Huvudstadsregionens projekt, Raseborgs projekt och Kust-Österbottens projekt. Dessutom fanns ett tvåspråkigt delprojekt i Vasa. Delaktig i Finland – Huvudstadsregionen beställde en utredning om målgruppen av tankesmedjan Magma, vilket resulterade i rapporten Via svenska. De svenskspråkiga projekten anknöt huvudsakligen till integrationsstig 1, dvs. till dem som riktar sig till arbetsmarknaden, men Delaktig i Finland – Huvudstadsregionen hade som målsättning att fungera inom alla tre integrationsstigar.
Om huvudstadsregionens projekt konstateras följande:
”[i projektet] byggdes en svenskspråkig integrationsstig i huvudstadsregionen. I utformandet av stigen ingick att stifta en invandrarkoordinatorstjänst i Helsingfors Arbis, att utveckla informationen om svenskspråkiga integrationsmöjligheter, arbete för att garantera invandrares personliga rådgivning om kommunens svenskspråkiga tjänster, planering och inledning av svenskspråkig integrationsutbildning, samt att föra fram målgruppens behov. I språkundervisningen på Helsingfors Arbis ingick även grunderna i finska. I skolningen satsades det starkt på att stärka de sociala nätverken. Yrkes- och studiehandledning samt att söka praktikplatser utfördes i samarbete med Luckan.” (Tarnanen m.fl. 2013, 42-43)
I Raseborg innebar projektet följande:
”[-- projektet] placerade sig inom stig 1, och dess mål var att skapa kontakter både till sådana företag i området som var intresserade av att anställa invandrare, och till invandrare som kunde få arbete i företagen i området. Inom projektet ordnades sex skolningar för invandrare där de förberedde sig för de kommande arbetsuppgifterna. I skolningen deltog sammanlagt 56 personer och i arbetspraktiken tio personer. De utbildningsmässiga stödåtgärderna siktade på att snabbt få sysselsättning.” (Tarnanen m.fl. 2013, 43)
I Kust-Österbotten (K5: Närpes, Kaskö, Kristinestad, Korsnäs, Malax)2 var syftet att skapa en virtuell språkinlärningsmiljö och alternativa pedagogiska lösningar genom elektroniska inlärningsplattformar och inlärning på distans. I denna region hade svenskspråkig integration pågått redan länge och ”det är svenska som gäller både inom arbetslivet och i samhället.” (Tarnanen m.fl. 2013, 238–239, 246). Avstånden är ändå långa och regionen är typisk landsbygd, därför var utvecklingen av virtuella inlärningsmiljöer ett aktuellt sätt att främja språkinlärning, vilket möjliggör tids- och lokalitetsoberoende studier (a.a., 246).
2 K5:s officiella namn är Kust-Österbottens samkommun för social- och primärhälsovård (Ivars 2013, 264).
I Delaktig i Finland hade Vasa försöksprojekt en inriktning på tvåspråkiga orter och förkovran i kunskaperna i båda språken och ”en del studerande kom från svenskspråkiga orter” (Tarnanen m.fl. 2013). Arbetspraktiken lyfte också fram behovet av båda språken i kundbetjäningen (a.a., 239). Här hade man med andra ord en insikt om behovet av och möjligheten att lära sig båda språken, vilket även stöds av den stora andelen invandrare som vill lära sig båda språken (Creutz & Helander 2012).
Utbildningen konstaterades i projektet i sin helhet vara i en central roll i integreringen av invandrare i Finland. Detta stämmer överens också med Finlands integrationslagstiftning som betonar invandrarens rätt till en individuell integrationsplan och därtill hörande utbildning i språk och samhällsfärdigheter. Syftet med utbildningen är emellertid klart uttalat att förbättra förutsättningarna för sysselsättning. Tanken var att nya integrationsmetoder för vuxna skulle kunna prövas och att tvärsektoriellt myndighetssamarbete mellan kommuner och statens arbets- och näringsförvaltning samt mellan det offentliga och medborgarsamhället skulle kunna skapas. Det har visat sig att denna sammanblandning av olika myndigheter har inneburit ett problem i finansieringen av integrationstjänsterna (intervjuer).
En annan utbildningsmålsättning var utvecklandet av kompetensen hos de experter som arbetar med invandringsfrågor (Tarnanen 2013, 290). De svenskspråkiga projekten var inte inriktade på denna funktion och i det framtida utvecklingsarbetet av integrationen i Svenskfinland borde denna målsättning ingå. Denna kompetensutveckling kunde inbegripa språklärare, social- och hälsovårdens tjänsteinnehavare och medborgarorganisationernas aktörer.
I förordet till publikationen Delaktig i Finland – Skörden från försöksprojekten konstaterar Kristina Stenman och Riitta Pyykkö att ”trots de ekonomiska utmaningarna fortsätter många av åtgärderna som förverkligats i försöksprojekten även efter att projektet har avslutats” (Tarnanen m.fl. 2013). Inom ramen för denna utredning har emellertid en hel del typiska problem med projektfinansierade samhällsåtgärder framkommit, vilka kommer att beskrivas i de olika avsnitten.
Projektet Delaktig i Finland (DiF) fick ett eget kapitel i integrationslagen som beskriver försökskommunernas ställning, stadgar kriterierna för ansökningarna generellt och klargör uppföljningsmetoderna (se bilaga 3).
Slutresultatet av Delaktig i Finland kan summeras på följande sätt:
”Det är svårt att säga att OK, att det skulle ha uppstått ett tydligt svenskt utbildningsspår, det kan man inte säga. Men nog det att det finns nätverk och det finns en medvetenhet och på det sättet att, det där, att jag skulle nog också säga att de här utbildningsvägarna på svenska, så där allmänt taget, så de har ökat nog. Och jag tycker och det är en ganska stor och viktig öppning, [--] den här Nylands NTM-centrals upphandling.” (intervju med myndighetsrepresentant)