Tobias Pötzsch
Tobias Pötzsch: Att vara annorlunda i jämlikheten. Språkval som en integrerad del av anti-förtryckande socialt arbete i integration 5 Borde invandrare ha rätt att välja sitt integrationsspråk och har socialarbetarna en skyldighet att stödja dem i deras beslut och utmana institutionella arrangemang som försöker fördunkla språkvalsprocessen? Dagens allt mer mångkulturella samhälle erbjuder unika utmaningar för det sociala arbetet och för socialarbetarna. Många diskussioner fokuserar på vikten av att europeiska länder, däribland Finland, integrerar nykomlingar mer effektivt fastän det har påståtts att de metoder som praktiseras idag inte i tillräcklig grad omfattar principer om kulturell medvetenhet, tolerans och antirasism (t.ex. Gundara 2000; Wahlbeck 2003; Sue 2006; Baines 2007; Blomberg-Kroll m.fl. 2008; Healy 2008; Laird 2008; Cox & Pawar 2013; Mullaly 2010; Jønsson, m.fl. 2013; Kivisto & Wahlbeck 2013; De Roo, Braeye & De Moor 2014). Trots att många av de tjänster som är inriktade på integrationen av etniska minoriteter påstår sig vara baserade på värden som bemyndigande och kulturell jämlikhet, översätts dessa begrepp på olika sätt och baseras på för lite specifik teori eller praktisk metodologi. Det är därför inte överraskande att den anti-förtryckande praktik (Anti-Oppressive Practice – härefter AOP), som utvecklades på 1980-talet i Storbritannien och Kanada med dess mer radikala tolkning av socialt arbete som en partisk och politisk uppgift och dess målsättning att utmana socialt förtryck och maktsymmetrier i partnerskap med klienterna, har varit ett begreppsliggörande som har försökt återställa dessa tillkortakommanden. AOP:s spridning har också underlättats av förändrade attityder i minoritetsgrupper som själva börjat ifrågasätta gällande maktmönster. Tilltron till förtryckta gruppers eget perspektiv på att själva få definiera sina behov och utmaningar har hjälpt socialarbetare att använda denna kunskap för att utveckla alternativa arbetssätt (Payne 1997, 263). I AOP-modeller blir ”det personliga politiskt” (Mullaly 2010), vilket betyder att social ojämlikhet och personliga problem inte uppfattas som en individuell sjukdom eller familjens tillkortakommanden, utan snarare
5
Översättning: Mika Helander
61
kulturfonden_publikation_176x250mm_6.indd 61
12/11/15 14:28
