Dalarnas Spelmansblad 1/2023

Folkmusikfesten tillbaka med ny energi

EFTER EN SVACKA under pandemin är Folkmusikfesten i Stjärnsund tillbaka med ny energi. 4-5 augusti är det dags. Drygt 20 programpunkter finns med i årets program. Kulmen är lördagskvällens spelmansstämma på herrgården. Folkmusikfesten i Stjärnsund står sedan många år på fyra ”ben”. Förutom spelmansstämman är det kvällskonserten i kyrkan, vallmusikmorgonen och godnattmusiken. Årets kvällskonsert heter Skogens sånger och bärs upp av Sofia Sandén, sång och viola d’amore, och Maria Jonsson, viola d’amore och sång. Kring Björktjärn medverkar åtta kulerskor och hornblåsare, däribland Kerstin

Sonnbäck och Bernt Lindström. Johan Gummesson, baryton, och Birgitta Törnros, piano, står för godnattmusiken.

UNDER LÖRDAGEN FYLLS Stjärnsund av musik. Tickely Toys spelar irländskt på Stjärnsundskiosken. Frida Grundel och Milo Levén tolkar mexikanska boleros på nytt vis. Utöver det ordnas kurser, mindre konserter, slängpolska, maracastillverkning och många tillfällen att spela. Allspelslåtarna hittar du tillsammans med mer information på www.folkmusikfestenistjarnsund.se

Helena Kåks

Höststämma med jubileumsyra

Vi återvänder till Mora och Moraparken för årets Höststämma. Samma tid, samma plats. Och nästan samma upplägg. Det blir konserter och program, kurser, workshops, spelstuga, buskspel i stugor och korridorer, spelmanslagen spelar till dans, vickning på fredagskvällen, tidernas allspel och festmiddag på lördag. Ramen är densamma, men innehållet blir nytt.

Programarbetet pågår, men klart är att det blir en fin jubileumskonsert i Mora kyrka på fredag 29 september för att fira Dalarnas Spelmansförbunds 80 år. Program för stämman, allspelslåtar och annan information kommer att finnas på vår hemsida www.dalarnasspelmansforbund.se

Allaredan kan du hitta information om logi och måltider på hemsidan, och bokningen har öppnat. Logi, camping, vickning fredag och festmiddag lördag bokas på tel 0250–276 09 eller mail konferens.mora@firstcamp.se Ange ”Höststämman” för att erhålla Dalarnas Spelmansförbunds rabatterade priser ovan. OBS! Bokning endast på ovanstående telefonnummer och/eller mailadress. Kontaktar du Moraparken ”vanliga vägen” får du besked att det är fullbokat, vilket egentligen står för att Dalarnas Spelmansförbund reserverat anläggningen.

Vi ses i Mora!

Magnus Bäckström

Maria Jonsson och Sofia Sandén står för konserten Skogens sånger.

Orestämman ställs in

Styrelsen för föreningen Orestämman måste tyvärr meddela att stämman 2023 är inställd. Orsaken är förändrade ekonomiska förutsättningar.

Planeringen för årets stämma har varit i gång sedan länge, och att ställa in en mycket uppskattad stämma är ett tufft beslut.

Föreningen Orestämman finns dock kvar och Oremusiken lever! Men årets stämma på bruket är tyvärr inställd.

B Björn Gyris till minne

jörn har lämnat oss. Efter en lång tids kamp mot sjukdomen somnade han in i närvaro av sina barn söndagsmorgonen den 29 januari.

Vi är många som varit berörda av Björn och minns honom i olika roller. Sonen, pappan, farfadern och morfadern som en fast punkt för sin familj. Den hjälpsamme grannen. Arbetsförmedlaren som genom människokännedom och obyråkratiskt arbetssätt kunde lotsa åtskilliga älvdalingar till deras rätta platser i arbetslivet. Samhällsmedborgaren som genom engagemang i föreningar och organisationer i Älvdalen var en del av det demokratiska Sverige. Den engagerade spelmannen i Älvdalens spelmanslag och bland spelmännen i Blyberg.

Björns musikintresse väcktes tidigt. Det var inte konstigt. Hans far Ivar var riksspelman som fått sin skolning bland Älvdalens och Blybergs spelmän. Hans mor Ester började som kompande gitarrist och blev senare fiolspelman med fint stämspel. Men det var inte fiolen som kom först in i Björns musikliv. Det var pianot med lektioner och etyder!

BJÖRN FÖLJDE MED sina föräldrar till den allra första Bingsjöstämman 1969. Där i Bingsjönatten i Päkkos Gustafs och Sveas kök blev intrycken från musiken och gemenskapen så stark att på hemväg kom beslutet: Nu får det bli fiol! Redan på natten tog Björn i fiolen och när morgonen grydde satt den första låten i fingrarna, fiolen sjöng och en ny storspelman var i vardande!

Även om Björn kunde noter var han mest bekväm med att fånga låtarna på gehör. I sin far och andra spelmän i Blyberg hade han många förebilder och läromästare. Under 1970-talet spelade han med Älvdalens spelmanslag och kunde utvidga sitt nätverk av skickliga spelmän.

EFTER ÅR MED boende på andra orter flyttade Björn och hans familj till fädernegården i Blyberg i mitten av 1980-talet. En ny period i Älvdalens spelmanslag började då. Här hade Björn många roller: Spelman förankrad i traditionen, uppfinningsrik stämspelare, taktfast basist, inspirerande spelledare med stringens, outtröttlig låtutlärare, ordförande under många och till allt detta skall läggas en riktigt god kamrat med humor och omtanke!

Spelmanstraditionen är speciell. Det finns ingen tid! Den linjära tiden mäter ut livstider för spelmän som funnits under flera hundra år. Men när vi spelar de gamla låtarna är alla spelmännen närvarande. Så även om det är en tom stol och en kontrabas utan basist på Rots Skans på måndagarna när spelmanslaget träffas hör vi Björns mjuka fiolspel, hans följsamma stämmor och hans harmoniska basgångar.

MED STOR SORG och saknad tar vi farväl av Björn och välkomnar honom till den stora skaran av storspelmän och traditionsbärare som finns levande i våra minnen!

För spelkamrater i Älvdalen, Blibjärr og oðrumstas Bengt Welin

Björn Gyris – spelman på fiol och bas, spelledare, låtutlärare och mycket mer i Älvdalens spelmanslag.

Sven Nyhus fela har tystnat

PÅ VÄG I MIN vita Amazon mot målet Trysil, Norge och en ”kappleik for vanleg fele”. Vi, det var jag själv, Hans Bohm och Olle Almlöf som lånat musik av storebror Kalle. Sven Nyhus Kvartett med Litjhurven, Bergrosa, en blandning av traditionell folkmusik och Nyhus egna kompositioner. Gammeldans, men nytt för oss, fräscht och så som vi aldrig hade hört det.

Musiken var medryckande. Där fanns ett följsamt dragspel – och märk väl – som inte dominerade. Allt välspelat, inte minst av kvartettens upphovsman och ledare, fiolspelaren och låtmakaren Sven Nyhus. Nu har Sven, en verklig ikon i Folkmusiknorge, spelat färdigt. Han avled den 20 maj, nästan 91 år gammal.

Sven Nyhus var född vid sjön Aursunden nära Röros 1932. Han började spela fiol vid nio års ålder med fadern, spelmannen Peder Nyhus som sin första läromästare. Musikintresset tog Sven från Glåmos spelmanslag till konservatoriet i Oslo. Det blev femton år med altfiol i orkestrar på Nationaltheatret, Operan, i Kringkastingsorkestern och i Filharmonien. Men det var som spelman och kompositör, folkmusiksamlare, forskare, presentatör av traditionell musik vid norska radion och Norges första professor i folkmusik som Sven Nyhus skulle bli ett välkänt namn och inte enbart i Norge.

Som kompositör och konserterande spelman tog han emot utmärkelser för sitt musicerande. Bestående för framtiden är den mäktiga dokumentation som han genomförde av sin hembygds musik. Sven Nyhus har givit ut två stora låtsamlingar, Pols i Rørostraktom och Felklang på Rørosmål. Dessutom en box med fem CD-skivor där Sven spelar hela 132 låtar, alltihop Rørospols. Nämnas kan att hans vals Bergrosa är en av de genom åren mest spelade låtarna i norsk radio, NRK.

SVEN NYHUS SPELADE och uppskattade folkmusiken i Dalarna. Han gjorde många besök, hade goda vänner på vår sida gränsen och Knis Kalles Minne är en av alla låtar med Nyhus som upphovsman. Från resan till Norge i vit Amazon och fram till idag, nästan femtio år senare. Sven Nyhus musik har följt mig genom livet och den fortsätter att göra så.

Lars Moberg

Ett stort och varmt tack

KÄRA MEDLEMMAR I spelmanslagen. Dalarnas Spelmansförbund vill rikta ett stort och varmt tack för er fantastiska insats i vår gemensamma manifestation och stödkonsertprojekt för de drabbade i Ukraina, där Dalarnas folkmusik genom er klingade samfällt i kyrkor runt

om i Dalarna lördagen 11 februari 2023! Insamlingen gav svindlande 240 200 kr. Jag tror att vi alla medlemmar i förbundet är rörda och stolta över detta.

Jag vill rikta ett särskilt tack till Hans Ehrling i Rättviks spelmanslag för initiativ och samordning. Tack också till Svenska Kyrkan för fint samarbete. Lägger vi så till de lag som gjorde och gör egna stödkonserter till Ukraina både innan och efter 11 februari kan vi säkert addera ytterligare 100 000 kr eller mer till totalsumman.

JAG HOPPAS OCH tror att ni som medverkat till detta känner stolthet, och också allas vår tacksamhet. Ni har väckt respekt, beundran och inspiration. Och ni har gjort gott!

För styrelsen för Dalarnas Spelmansförbund Magnus Bäckström, ordförande

Orsa spelmanslag under stödkonserten för Ukraina.

Foto: Roland Andersson Ljungberg

I Svabensverk träffade vi dagens första djur. En get som var stressad efter ett rovdjursangrepp var ute och promenerade för att bli lugnare.

Spelglädje när Saxdalingarna bjöd upp

EFTER NÅGRA ÅRS uppehåll var det dags igen för visoch låtgruppen Saxdalingarna att bjuda in till spelträff i Norrbo folkets hus i början av mars. Inbjudan hade hörsammats väl, det var drygt 50 spelmän/kvinnor från Aspeboda, Avesta, Dala-Floda, Gagnef, Ludvika, Nås, Stora Tuna och Sundborn. Det var spelglädje från första stund med allspel.

Traditionsenligt bjöds det sedan på kaffe och hembakat bröd, tack folketshusföreningen för den hjälpen. Efter energipåfyllningen fick vare spelmanslag spela några låtar som övriga fick hänga på så gått det gick. Många ville spela och kvällen gick fort så det blev sent innan instrumenten lade ner i lådor och fodral och bilar kördes

hemöver. En trivsam kväll som visade att det finns ett stort sug av att träffas och spela tillsammans.

Lotta Steinholtz Gustavsson

Vi väntar i solskenet på att alla ska anlända innan vi går in på djurparken.

Lodjur är ett av alla djur man kan komma ganska nära på Järvzoo.

Geten en bra start på finalresan

DALARNAS UNGDOMSSPELMANSLAG, DUS, startade med Höststämma i Mora och avslutade med Kallstämman i Järvsö. Lördagen den 11 mars blev lång och händelserik för de 25 unga spelmän från Dalarna som packat för en vintrig dag i Hälsingland med en klingande avslutning på Träteaterns scen på Stenegård. Redan i Svabensverk fick vi en försmak av vad som väntade då en man som var ute och gick med sin get råkade komma förbi rastplatsen där vi hade gjort ett uppehåll i bussresan. Väl framme i Järvsö var vårt första stopp djurparken Järvzoo där vi fick uppleva många fler djur ur den nordiska faunan, Väktarnas glänta, snökana, grillkorv och varm choklad.

DAGEN VAR ETT samarbete med Hälsinglands spelmansförbund och Föreningen Unga Folkmusiker i Hälsingland. Samtidigt som dalabarnen var på djurpark höll Zara Helje och David Albertsson en kurs för unga spelmän från Hälsingland där de fick lära sig några av DUS-låtarna till kvällens konsert.

Efter en gemensam repetition åkte vi till Stenegård och Kallstämman där det bjöds mat följt av ett bejublat framträdande inför Kallstämmans publik. Vi fick också höra Gävleborgs Ungdomsfolkbands konsert innan kvällen avslutades med chipsprovning där favorittippade Sourcream & Onion tog hem segern.

ETT SISTA OROSMOMENT var hemresan och frågan om det fanns tillräckligt med internet i de vidsträckta skogarna mellan Hälsingland och Dalarna. Men det visade sig att täckningen räckte till för att kunna uppleva hela Melodifestivalen med allsång i bussen som räckte nästan hela vägen till Falun. Dalarnas Ungdomsspelmanslag tar sommarlov och ställer in siktet på Höststämman i Mora lördagen den 30 september – vi ses väl där?

Text och foto: Jon Holmén

Ingela Lindkvist, fiollärare för Hälsingebarnen och erfaren fiolstämmare.

Dalarnas Ungdomsspelmanslag tillsammans med musikskoleelever från Hälsingland på Träteaterns scen under invigningen av Kallstämman.

Stradivarius

ska det vara även om det är en gitarr

VARFÖR INTE BYGGA en barockgitarr? Tänkte fiolbyggaren Jan Larsson i Lima. Och så gjorde han det.

Jan lyssnar på musik om dagarna där han sitter vid arbetsbänken i ateljén och karvar och putsar på ämnen som ska bli fioler. Gitarrprojektet föddes en dag i höstas tack vare en tarantela av den spanske 1600-talsgitarristen Santiago de Murcia. Den var framförd av norrmannen Rolf Lislevand som spelar tidig musik på stränginstrument, och hans musicerande på barockgitarren väckte en idé i Lima.

Men hur gå till väga?

– Jag började leta efter ritningar, säger Jan.

Sökandet tog honom till Ashmolean Museum i Oxford, England som har en samling av äldre musikinstrument. Från Ashmolean kunde han köpa en ritning i naturlig storlek av en gitarr byggd av den kände violinmakaren Antonio Stradivarius i Italien år 1679. Stradivarius alltså, men nu gitarr.

Om Jan Larsson kan nämnas att han spelar och bygger precis som flera av hans föregångare i släkten. Morfar

Oskar Larsson byggde fioler. Morfars bror Edvin likaså, och faktiskt rent av en och annan gitarr kom ur hans

verkstad i Högstrand norr om Sälen.

Jan har tidigare byggt violiner av tidigt snitt men någon barockgitarr har han aldrig givit sig på. Var det svårt?

– Det var annorlunda. Locket ska vara så tunt, och särskilt halsen och skarven mellan huvud och hals är

Locket ska vara så tunt, och särskilt halsen och skarven mellan huvud och hals är knepig. Sammanfogningen liknade den hos amerikanska Martin-gitarrer.

Tio stämskruvar, men faktiskt bara nio strängar. Så kan det vara på en barockgitarr med design från 1600-talet.

Många fioler har genom åren lämnat Jans ateljé. Men barockgitarren modell Stradivarius var den första.

knepig. Sammanfogningen liknade den hos amerikanska Martin-gitarrer.

– Men jag är noggrann och följde ritningen, säger Jan. Och så var det inte mer med det.

Nu ligger den där på bänken, vacker och skinande blank, en barockgitarr från Lima med närmare 350 år gamla italienska anor. Ett helt analogt precisionsarbete.

Locket är bara en och en halv millimeter, botten något tjockare. Och precis som för fioler är barockgitarren byggd av gran och lönn med en greppbräda av ebenholts men här även med inläggningar av elfenben. Men elfenben, med elefanter som är utrotningshotade och handeln förbjuden inom EU?

– Plockade vita tangenter från ett slaktat piano, så det löste sig på det viset.

Så var den byggd, med tio stämskruvar och men bara nio strängar helt enligt traditionen för en gitarr av modellen barock. Men det var här, när strängarna skulle på, som Jan behövde hjälp. Vilka strängar, hur tjocka? Och visst var det en ”barockstämning” upp till 415 Hz men inte högre som stallet på den här gitarren skulle tåla (betydligt lägre än det ”normal-A” på 440 Hz som är allmänt

vedertaget i musikkretsar)?

– Jag kontaktade Hållbus Totte Mattsson i Falun, säger Jan. Visste att han spelar barockluta och gitarr och kanske kunde ge mig råd.

Det var en nyfiken och intresserad Hållbus Totte som en kväll i mars inspekterade barockbygget från Lima. Efter någon timme föreföll herrarna överens om val av strängar, oktavstämningar och annat. Totte med någon detaljerad invändning beträffande strängarnas fästning vid stallet. Åtgärdat några veckor senare, får jag höra av Jan.

Är du nöjd med bygget?

– Jag kan inte bättre, blir svaret från en ödmjuk man som minst av allt vill framhäva sina egna insatser. Blir det barockgitarrer nu för din del framöver?

– Tror inte det. Den här får nog gå till högstbjudande så fortsätter jag med mina fioler, säger Jan. Så blir det nog, såvida inte musiklyssnandet vid bänken på nytt sätter griller i huvudet på instrumentmakaren i Lima.

Text och foto: Lars Moberg

Jan Larsson och Hållbus Totte Mattsson i initierat samtal om strängarnas exakta placering.

Sjövikselever på

SAFARI ÄR SWAHILI och betyder ”lång resa”. I geografin var den spelmanssafari som nio elever vid Sjöviks folkmusiklinje gjorde tidigare i år, inte så lång men musikaliskt kanske livslång.

– Jag tycker det var häftigt att få träffa de som är så väl etablerade i branschen. De sitter på så mycket kunskap och det är sådant privilegium att få ta del av den, man vill suga upp så mycket som möjligt, säger Eveline Sätterqvist.

Nu är resan avslutad. Spelmansbladet har träffat resenärerna. De har en brokig folkmusikalisk bakgrund.

Jesse McCormack har spelat folkmusik från flera kulturer innan han kom till Sverige.

– Many years of playing and singing Anglo-Celtic, Australian, and Nordic folk music as a solo artist and with various Australian duos and trios prior to moving to Sweden.

– Innan jag började på Sjövik på folkmusiklinjen, så hade jag läst en del strökurser på KMH inom folkmusik. Annars har jag mest kört en blandad repertoar, med såväl visor som pop, rock, jazz och musikallåtar, berättar Eveline Sätterqvist.

För Jonatan Stenbacka kom folkmusiken in i bilden när han började på Sjövik

– Jag har länge varit intresserad av de olika varianterna av romsk musik som finns runtom i Europa, och har hållit på en del med svensk vistradition. Sedan blev jag kär i mer traditionell svensk folkmusik när jag började den här kursen.

Kristina Nygårds, Eveline Sätterqvist, Jesse McCormack hoa Kungs Levi och Per Gudmundson i Siljansnäs.

Ida Wiklander, Bert Persson (danspedagog) Eveline Sätterqvist och Jonatan Stenbacka.

Foto: Johanna Kampegård

Foto: Kristina Nygårds

spelmanssafari

Alexander Peters mötte folkmusiken som ung skolelev. – The first contact with folk music happend in school when I was 14. A amazing teacher taught us tunes of different traditions in his free time after school. After he took us to our first folk festival, I was hooked on the music and the social spirit of the scene. Since then, I dedicated my time to music of the irish, swedish and german tradition. I also hold a Bachelor's degree in Cultural Studies with a focus on music and media.

Kristina Nygårds föddes in i folkmusiken. – Jag är uppvuxen i ett folkmusikälskande hem där vi har musicerat tillsammans. Bingsjöstämman har varit en återkommande punkt varje sommar så länge jag kan minnas. Men det var min fiollärare, Enke Engman, på Kulturskolan i Avesta som fick mig att verkligen inse

Vi som reste runt

Kristina Nygårds , 28 år, Avesta, fiol

Tobias Andersson , 21 år, Göteborg, nyckelharpa

Johanna Kampegård , 37 år, ursprungligen från Stockholm nu bosatt i Hedemora, slagverk och gitarr

Eveline Sätterqvist , 22 år, Stockholm, sång

Ida Wiklander, 24 år, Stockholm, nyckelharpa

Jesse McCormack , 31 år, Tasmanien, Australien, sång

Lexx Jenke, 22 år, Gävle, bas

Alexander Peters , 24 år, Hannover, Tyskland, gitarr

Jonatan Stenbacka , 30 år, Stockholm, gitarr

4

Tobias Andersson, Christina Frohm, Eveline Säterkvist, Jonatan Stenbacka och Alexander Peters.

Tobias Andersson, Christina Frohm, Eveline Sätterqvist, Jonatan Stenbacka och Alexander Peters under lektion i medeltida balladsång med Marie Länne Persson.

Foto: Kristina Nygårds

Foto: Kristina Nygårds

charmen och glädjen i att spela folkmusik och trad. låtar. Tobias Andersson hittade folkmusiken på nätet.

– Jag spelar nyckelharpa. Bakgrunden till mitt intresse inom folkmusik är att jag hittade det själv genom internet främst. Sedan har det utvecklats på Sjövik.

– Jag hör hemma i den västgötska traditionen, men spelar mycket blandat från överallt i landet.

HUR VÄCKTES TANKEN på en spelmanssafari?

– Vår lärare Peter Rousu kom med idén. Att besöka olika spelmän för att få lära sig låtar, men också för att få en större inblick i folkmusiktraditionen genom berättelser och dylikt. Just besök hos spelmän är något som var mycket vanligare förr i tiden, men som har försvunnit mer och mer i och med att musiken har blivit mer lättillgänglig, berättar Kristina Nygårds.

Safarin inleddes i mitten av februari med ett besök hos Christina Frohm i Sollentuna. Det blev en heldag med låtutlärning och historia.

– Bland annat utforskade vi hur dansen och dansmusiken har utvecklats genom tiden och hur en kan tolka de tidigt nedtecknade låtarna utifrån hur dansen sett ut.

Därefter for de vidare till Lunnevads folkhögskola utanför Linköping. Där hade eleverna en kurs i medeltida balladsång med Marie Länne Persson, tillsammans med deltagare ifrån Lunnevads musiklinje.

Den 23 februari reste de till Siljansnäs och träffade Kungs Levi Nilsson och Per Gudmundson.

– Det bjöds på såväl berättelser som låtutlärning och säckpipespel.

VAD TYCKER NI att safarin gett er nu när ni fått lite distans till den?

– Jag tycker det var ett sätt att komma närmare traditionen och den rörelse som folkmusik ändå är och har varit. Det är lätt att bara spela låtarna, och vara separerad från helheten. Folkmusik är ju folkets musik som namnet antyder, och det är viktigt att vara medveten om vilken roll den haft för människor genom historien, och i vilka sammanhang den har spelats, säger Jonatan Stenbacka.

Tobias Andersson uppskattade särskilt samtalen med spelmännen.

– Safarin har gett mig möjligheten att lära mig hur de äldre stora spelmännen tänker kring folkmusik och traditionen, vi har haft många givande samtal och diskussioner under safarin. Att få höra historier från folk som var där och var aktiva inom folkmusik när det på riktigt blev en folkrörelse har varit väldigt givande och intressant.

För Jesse McCormack var mötet med de medeltida balladerna en dörröppnare:

– It was particularly inspiring and gave me some insight into a less well-known aspect of Swedish folk music.

Alexander Peters är lyrisk efter mötet med spelmännen.

– It has given me a great insight into who the people are that stand behind the genre of Swedish folk music and it was a pleasure to get to know them.

– Förutom att få nya låtar till sin repertoar så var det mycket trevligt få träffa spelmännen och höra dem berätta om såväl musiken som sina egna liv. Att få ta del av all den kunskap som de besitter väcker en fortsatt nyfikenhet till traditioner och till folkmusiken, betonar Kristina Nygårds

HUR SER NI PÅ framtiden för unga spelmän? Kommer återväxten att vara tillräcklig för att säkra spelmanskulturen? Vad tycker ni behövs för att få fler unga att söka sig till folkmusiken?

Alexander Peters är optimistisk. Han menar att den svenska spelmanskulturen i sig är så stark att den attraherar unga musiker. Massor av stämmor och utbildningsmöjligheter för ungdomar bör också borga för att många unga väljer folkmusiken. Han betonar också vikten av att ge ungdomar goda upplevelser och att de får möjlighet att utveckla sig på hemmaplan.

– Folkmusiksgenren kan kännas smal när man tittar på den utifrån, men när man väl kommit in i det tycker jag att man kan se en stor bredd och många kompetenta musiker, och även många eldsjälar. Så jag tror absolut att folkmusiken kommer att leva vidare, om än inte riktigt på samma sätt som förut. Min spaning är att folkmusik kommer blandas mer och mer med annan sorts musik, som jazz, reggae och rock till exempel, och jag tror även det är ett bra sätt få fler unga att komma in i folkmusiken och bredda publiken, säger Eveline Sätterqvist och Kristina Nygårds håller med:

– Det myllrar av talangfulla, unga folkmusiker i landet. Nya projekt som blandar traditionella toner med nutida kulturell musik dyker upp här och var. En tillåtande syn på hur musiken förs vidare tror jag är en nyckel för att hålla folkmusiken vid liv, säger hon.

TOBIAS ANDERSSON SER en ljus framtid ljus för unga spelmän och för folkmusiktraditionen.

– Spelmanskulturen är säker hos unga som respekterar och älskar traditionen och som gillar att experimentera och sätta den i nya sammanhang. Det är också något som krävs för att flera unga ska söka sig till den, gör den mer relevant för dem.

– Även om majoriteten av traditionsbärarna är äldre, så är min upplevelse att det samtidigt finns många unga människor som intresserar sig för folkmusik. Men det krävs att vi som är en del av det hjälps åt för att ge fler en möjlighet att ta del av folkmusiken. Jag tror att första steget är visa upp sig exempelvis spela på skolor och andra platser, och genom att bjuda in till inlärningstillfällen, påpekar Jonatan Stenbacka.

Just besök hos spelmän är något som var mycket vanligare förr i tiden

It has given me a great insight into who the people are that stand behind the genre of Swedish folk music

Jesse McCormack är inte orolig för spelmanskulturens framtid:

– One of the reasons I moved to Sweden is that it seems to be having its "Folk Revival" right now! Plenty of young folks appear to be attracted to this genre and I have no concerns about the security of its existence.

Berättat för Erik Hjelte

One of the reasons I moved to Sweden is that it seems to be having its "Folk Revival" right now!

Ida Wiklander, Alexander Peters, Jonatan Stenbacka, Eveline Sätterqvist, Jesse McCormack och Tobias Andersson.

Foto: Kristina Nygårds

Stämman en stafett i lagspel

EN IMPONERANDE MÄNGD ställen har fått ta del av Västerdalsstämman som i sommar går in i sitt andra halvsekel, den 51:a stämman arrangeras i Nås måndagen den 3 juli. Det passar bra, för det var där allt började.

Den detaljerade sammanställningen visar på det stora antalet spelplatser. Hembygdsgårdarna är vanligast. Kyrkor och folkparker är också ofta anlitade. Lima sticker ut på ett speciellt vis, där har stämmor ordnats på två granngårdar i byn Heden, hos Eggens 1988 och hos Heljes 2008.

Dalarnas spelmansförbund var medarrangör i många år. Dess ordförande Knis Karl Aronsson höll tal vid den första stämman på folkparken Storänget i Nås och sa att

han gladdes över ungdomens ökade intresse för folkmusiken.

Erik Gästgivar, från Nås spelmanslag, var en av dem som hösten 1970 tog initiativ till Västerdalsstämman. Han berättade att namnet valdes för att arrangemanget ska kunna alternera mellan socknarna.

Stämman har gästat många platser längs älven – och även gjort avstickare från dalgången. Gagnefs spelmanslag såg till att ordna en stämma längst nedströms. Än återstår att träffas vid Fulunäs, ett par mil norr om Sälen, där Görälven och Fuluälven förenas och bildar Västerdalälven.

Hans Bohm

Västerdalsstämman i Limedsforsens Folkets park den 3 juni 1978. Malungs folkdanslag på gammeldansbanan och Skår Arvid Olsson (1907–1981) från byn Mörkret i Särna, sittande, väntar på sin tur i programmet, blir spelsugen och stämmer in. Lars Moberg, till höger på övre bilden, var en av arrangörerna och såg till att en tv-apparat fanns tillgänglig i folkparkens rotunda när stämman tog paus och de som ville fick chans att följa fotbollsmatchen Sverige-Brasilien i Argentina-VM:s gruppspel (1–1). Foto:

Västerdalsstämman 1971–2022

1. Storänget (500 personer på premiärstämman). Nås spelmanslag 31 juli 1971.

2. Folkhögskolan, Gammelgården, Orrskogen . Malungs spelmanslag 5–6 augusti 1972.

3. Storänget , Utbylindan vid Vinbergets fäbodar. Nås spelmanslag 14–15 juli 1973.

4. Olnispagården Sälen , Kyrkan . Transtrands spelmanslag 15–16 juli 1974.

5. Hembygdsgården, Kyrkan . Järna spelmanslag 19–20 juli 1975.

6. Rihimäki, Orrskogen, Kyrkan, Gammelgården Malungs spelmanslag 12–13 juni 1976.

7. Lämåsen, Kyrkan . (Totalt

2.000 besökare – Västerdalsstämmans toppnotering). Äppelbo spelmanslag 16–17 juli 1977.

8. Folkets park Limedsforsen, Norra Fenningbergets fäbodar, Vä stagården Torgåsmon . Lima 3–4 juni 1978.

9. Gammelgården . Floda spelmanslag 16 juni 1979.

10. Lindesnäs bruk . Nås spelmanslag 31 maj 1980.

11. Fjällkyrkan, Olnispagården Sälen . Transtrands spelmanslag 27 juni 1981.

12. Kyrkan/Frisellstenen, Gammelgården . Mockfjärds spelmanslag 19 juni 1982.

13. Hembygdsgården . Järna spelmanslag 4 juni 1983.

14. Orrskogen, Kyrkan, Gammelgården . Malungs spelmanslag 28–29 juli 1984.

15. Järnvägsstationen, Folkets Hus . Vansbro spelmanslag 1 juni 1985.

16. Kyrkan, Gammelgården . Floda spelmanslag 12 juni 1986.

17. Kyrkan, Lämåsen (båda dagarna). Äppelbo spelmanslag 11–12 juli 1987.

18. Eggens i Heden , Lima. Arr: Perjos Lars Halvarsson, John-Erik Eggens m fl 18 juni 1988.

19. Lindesnäs bruk . Nås spelmanslag 17 juni 1989.

20. Olnispagården Sälen . Transtrands spelmanslag 16 juni 1990.

21. Kyrkan, Gammelgården . Mockfjärds spelmanslag 15 juni 1991.

22. Hembygdsgården . Järna spelmanslag 4 juli 1992.

23. Orrskogen . Malungs spelmanslag 12 juni 1993.

24. Storänget . Nås spelmanslag 20 augusti 1994.

25. Strandbackens folkpark . Floda spelmanslag 19 augusti 1995.

26. Jägra bystuga Malungs spelmanslag 17 augusti 1996.

27. Hembygdsgården . Järna spelmanslag 16 augusti 1997.

28. Strandbackens folkpark . Floda spelmanslag 29 augusti 1998.

29. Jägra bystuga .

Hans Bohm

Visstugan som hölls i gammelstugan på Orrskogen i Malung 1972 blev betydelsefull och var en av de första i sitt slag. Från vänster Olambritt Anna Persson, Gertrud Sundvik, Målar Lennart Johansson och Dagne Groven Myhren, en av de genom åren många norska gästerna vid Västerdalsstämman.

Malungs Foto/Ivan Andersson

Malung 1972. Knis Karl Aronsson leder allspelet, till höger om honom spelmansförbundets mångåriga kassör Helmy Hansson. Längst bak, till vänster om mitten, Erik Gästgivar från Nås, som var med och kläckte idén om stämman. Längst fram hemmalagets Selim Bengtlars, Grop Olof Ericsson och Sven Bohm.

Malungs Foto/Ivan Andersson

Malungs spelmanslag 14 augusti 1999.

30. Eldforsen . Vansbro spelmanslag 19 augusti 2000.

31. Gammelgården . Floda spelmanslag 4 augusti 2001.

32. Olnispagården Sälen Transtrands spelmanslag 17 augusti 2002.

33. Kyrkan, Hembygdsgården . Äppelbo spelmanslag 16 augusti 2003.

34. Gammelgården . Floda spelmanslag 21 augusti 2004.

35. Hallsjökvarn, Vallmogården . Malungs spelmanslag 20 augusti 2005.

36. Hembygdsgården . Järna spelmanslag 19 augusti

2006.

37. Kulturreservatet Kvârna . Floda spelmanslag 18 augusti 2007.

38. Heljes i Heden . Lima spelmän 16 augusti 2008.

39. Säla bystuga Äppelbo spelmanslag 12 september 2009.

40. Bodarna , byn längst nedströms Västerdalälven, nära sammanflödet med Österdalälven. Gagnefs spelmanslag 14 augusti 2010.

41. Folkhögskolan, Kyrkan, Lisskvarn Öje. Malungs spelmanslag 20–21 augusti 2011.

42. Lindesnäs bruk . Nås spelmanslag 25 augusti 2012.

43. Strandbackens folkpark . Floda spelmanslag 27 juli 2013.

44. Olnispagården Sälen Transtrands spelmanslag 26 juli 2014.

45. Gammelgården Mockfjärd. Arr: Anna och Anders Hallpers 15 augusti 2015.

46. Hembygdsgården. Järna spelmanslag 20 augusti 2016.

47. Folkets park Limedsforsen . Lima spelmän, Malungs spelmanslag. 19 augusti 2017.

48. Gammelgården Floda Floda och Gagnefs spelmanslag. 18 augusti 2018.

49. Rutbrogården . Vansbro spelmanslag 17 augusti 2019.

(Ingen stämmor 2020 och 2021 på grund av coronan)

50. Lejsme Pers stuga på Rihimäki. Malungs spelmans lag 28 juli 2022.

De första åren växlade arrangörskapet mellan spelmanslagen i Vansbro och Malungs kommuner. Från och med 1979 kom också Floda och Mockfjärd med, 2010 även Gagnefs spelmanslag.

Vansbro kommun har haft

19 Västerdalsstämmor, Malung-Sälen (som kommunen heter numera) 18 och Gagnef 13.

Sammanställning:

Alf Tangnäs, Hans Bohm

Bodalaget har hållit igång polskorna i 70 år

I BODA HAR VI en lång tradition av att spela och dansa, de mjuka, fina Bodapolskorna.

Boda spelmanslag firar i år 70 år och det kommer att firas med en jubileumskonsert i Boda kyrka söndagen den 2 juli.

Laget består idag av cirka 20 aktiva medlemmar och förutom fioler ingår också dragspel, nyckelharpa och gitarr.

Sedan i slutet av 1940-talet hade spelmännen från Boda spelat i Rättviks spelmanslag, men det kändes inte riktigt rätt att åka till Rättvik när Boda har en egen spel- och danstradition. Då kung Gustav VI Adolf besökte Boda kyrka under sin Eriksgata i september hösten 1953 var Bodas spelmän anlitade att spela. De kom då överens om att helgen därefter bjuda in ”samtliga spelmän” i Boda för att bilda ett eget spelmanslag.

Några axplock ur årsmötesanteckningar: 15 spelmän hörsammade kallelsen till den 20 september 1953 och Anders Sparf valdes till mötets ordförande. Där valdes Hans Wikmans till styrelsens ordförande och årsavgiften fastställdes till 5 kronor. Wikmans Hans kom att vara ordförande i 25 år framåt!

Året därpå kom man överens om att dragspelare inte skulle antas som medlemmar i laget. Då en dragspelare

behövdes skulle denna bjudas in till en dansspelning ”mot skälig ersättning”.

Med tiden förändrades detta och 1973 hälsades Hjerp Erik välkommen till laget. Han var vår trogna dragspelare i många, många år. Samma år, 1973, lovade Erik Bergin att ta hand om lagets basfiol och en lärobok för basfiol inköptes.

På årsmötet 1988 diskuterades om man vid varje spelning måste bära dräkten med tanke på allt slitage. Spelledarna måste ta ett gemensamt ansvar, hur många spelningar kunde laget åta sig?

1963 VAR DET TV-inspelning i Nygårds loge. En stor händelse i Boda och hela Boda spelmanslag var med och spelade till dans.

Boda spelmanslag blev alltmer anlitat för att spela till dans och 1974 var det direktsändning i radio med Bengt Polo Johansson från logen på Boda gammelgård.

1987 spelade vi på TV-programmet Nygammalt. Vår bassist, Erik Bergin, avbokade en resa till Kanarieöarna för att kunna följa med till Stockholm. Genrepet avbröts och en tekniker placerade en mikrofon på basfiolen åt Erik. "Oj, oj om jag ändå hade varit på Kanarieöarna nu i stället", sa Erik!

1979 ville skivbolaget GIGA spela in en LP med Bodalåtar. Vår ambition var att göra en skiva som man gärna dansar till. Det diskuterades bland spelmännen. ”Hur fort ska en Bodapolska spelas?” Inspelningen gjordes Tjugondagsknut i sockenstugan i Boda, men när vi började komma i riktig bra spelform fick inspelningen avbrytas för en paus. Julen skulle dansas ut på kyrkvallen först! Resultatet blev en omtyckt skiva och den sålde bra och senare överfördes till en CD, ”Låtar på Bodamål”.

1988 och 1989 spelades kassettband in som våra trogna dansare gärna köpte och dansade till.

Vid vårt 50-årsjubileum, år 2003, åkte vi till Furudalsbruk och spelade in ytterligare en CD med skivbolaget GIGA, ”Boda spelmanslag 50 år”.

EN KALL DECEMBERKVÄLL 1973 firades spelmanslagets 20 års-jubileum i Ovanmyra bystuga. Knis Kalle höll

NU FIRAS 70-ÅRSJUBILEUM och genom åren har laget tillägnats flera

fina låtar som kommer att spelas på vår jubileumskonsert.

20-årsjubileet: Wikmans Hans komponerade en ”Jubileumspolska”.

40-årsjubileet: Pers Hans tillägnade spelmanslaget en ”Jubileumsmarsch ”. Då spelades även en polska efter Jöns Jonas som senare kom att kalllas ”Jöns Jonas Jubileumspolska”.

50-årsjubileet: Säbb Anders komponerade ”Bodas 50-års polska”.

60-årsjubileet: Slars Erica Berg komponerade ”Bodas 60-års polska”.

Närvarande på mötet när spelmanslaget bildades:

Hans Wikmans, ordförande

Jonas Olsson, vice ordf

Olle Lövås, kassör

Hans Jonas, vice kassör

Helge von Knorring, sekreterare

Erik Röjås, vice sekr.

Anders Sparf, musikledare

Jöns Jonas, musikledare

Laggar Anders, suppleant

Erik Röjås, justeringsman

Bäck Ante, justeringman

Anders Hansen, revisor

Finn Johan, revisor

Karl Karlström, rev. suppleant

Olers Anders, rev suppleant

Spelmanslaget har gjort många resor, foto härifrån Folkmusikfestival i Roskilde 2004. Foto: Privat

tal till Bodaspelmännen, Wikmans Hans hade komponerat en fin jubileumspolska som han spelade och han hade skrivit en dikt ”Om Boda spelmanslags övningar i allmänhet”. Det var en mycket kall vinterkväll. Vi åt god mat, dansade och spelade långt in på natten.

Spelmanslaget har gjort många roliga bussresor, ibland har själva resandet nästan varit roligare är spelningarna. Så mycket buss-spel, resonemang, historier och skratt.

FÖR ATT HÅLLA polskorna i gång under vinterhalvåret spelar Boda spelmanslag till dans i Ovanmyra bystuga en gång i månaden. Willard Dahl var initiativtagare och det är en uppskattad tradition sedan början av 1980-talet. Varje midsommar träffas vi på kyrkvallen för att gå i täten för festtåget upp till Gammelgården och sedan spelar laget till dans på logen.

I Boda kyrka har vi spelat i både glädje och sorg. Sedan början av 1970-talet har vi som tradition att ”Spel in sommaren” och ”Spel in julen” tillsammans med kören i Boda församling. I början ansågs det bara vara lämpligt att spela gånglåtar och endast fioler fick vara med i kyrkan. Som tur är har tiden förändrats. Nu är hela spelmanslaget välkommet!

Före spelningen gör vi alltid ett uppskattat besök på Backåkerns äldreboende och spelar en halvtimme.

Boda spelmanslag har spelat till dans på Bingsjöstämman sedan starten. Kvällen före stämman hjälper vi till i bystugan och avsvarvar för serveringen. Det är några hektiska timmar, men vi har väldigt trevligt!

Så kom coronapandemin och spelmanslaget tystnade. Inga övningar eller dansspelningar. När restriktionerna lättade något träffades vi vid något tillfälle utomhus för att ses och spela. Det blev förstås inte samma gemenskap

men vi försökte i alla fall hålla polskorna i gång trots allt. I september 2021, efter 1,5 år, hade vi en trevlig och uppskattad uppstartshelg i Furudals bruk. Men efter någon månad kom det restriktioner igen och vi ställde in övningarna. Då var vi två till tre spelmän som träffades på Folkmusikens hus och sände övningarna via webben. Försiktigt började vi träffas igen och i somras spelade vi som vanligt i kyrkan och till dans.

Numer streamas alla våra övningar så att lagmedlemmar som inte är bosatta i Boda även ska kunna vara med på repetitionerna.

I JANUARI I ÅR kom ett upprop från Dalarnas spelmansförbund att spelmanslagen i Dalarna skulle ha en stödkonsert till förmån för de krigsdrabbade i Ukraina. Klockan 16.00 lördagen den 11 februari ringde kyrkklockorna i Boda kyrka.

Spelmanslaget hade bjudit in Meta Roos och hennes man Jan Ottesen samt Catharina Enhörning från hjälporganisationen ”Dalarna hjälper”.

Det blev en mycket stämningsfull och fin konsert. Spelmanslaget spelade de låtar vi tycker om mest med ett härligt schwung i låtarna. Meta Roos och hennes man Jan Ottesen bjöd på svängig, fin musik. Meta är uppvuxen i Boda och sjöng till och med en låt som hon översatt från svenska till Boda mål. Mycket uppskattat av Bodapubliken!

Catharina Enhörning, även hon uppvuxen i Boda, berättade om sitt stora engagemang i hjälporganisationen ”Dalarna hjälper”. En publik på närmare 180 personer skänkte 24 700 kr! Pengar vi oavkortat kunde sänka till de krigsdrabbade i Ukraina.

Knapp Britta Pettersson

Bingsjö spelmansstämma 1998. Foto: Privat

Malungsspelmannen som var

Europas bästa kastare

Malungs spelmanslag bildades 1948, tack vare att det då femåriga Dalarnas spelmansförbund ville ha en stämma i skinnarbygden. Det blev succé och det talades om att det aldrig tidigare samlats så många spelmän på samma ställe som i Malung helgen den 26–27 juni 1948. När rättvikarna kom till stämmans centrum vid gammelgården och folkhögskolan, satt det folk på busstaket och spelade för fullt. Det angav tonen för Dalarnas spelmansstämma 1948.

Men den här texten ska inte handla om stämman. Istället är det en av de ledande spelmännen i det då purfärska Malungslaget, Selim Bengtlars, som står i fokus. Han är säkert känd för en del av Spelmansbladets läsekrets som kompositör till valsen ”På fäbodvallen”. Men vad få utanför Malung vet om Selim, är att han på 1950-talet innehade ett Europarekord i en sportgren.

På stämman i Malung 1948 var det uppspelningar för Zornmärket med många deltagare. Inte mindre än 41 dalaspelmän fick märken, fördelat på 20 silver och 21 brons. Selim hade redan både brons och silver. Han var den förste riksspelmannen i Malung.

I MARS I ÅR ordnade spelmanslaget en tillställning i en av

bygdens bystugor, Vallmogården, för att uppmärksamma Selim Bengtlars. Idén dök upp när vi inom laget började diskutera hur vårt jubileumsår (75 år) ska firas. Varför inte passa på att lyfta fram en av dem som var med och bildade laget.

Sagt och gjort. Vintern ägnades åt intensiva övningar under Kalle Almlöfs ledning. Sexton av Selims kompositioner valdes ut ur de två häften med hans låtar som Malungs spelmanslag gav ut 1990 och 1991. En del av låtarna har funnits på repertoaren i olika skeden. Andra har aldrig spelats i laget.

Selim kom med många nya låtar på 1970-talet när spelmanslaget var som mest efterfrågat för gammeldans. Många bussresor gick då till Stockholm för framträdanden på ställen som Björknäspaviljongen och Mälarsalen.

SPELMANSLAGETS PROGRAM med Selims låtar möttes av bifall från en entusiastisk publik i den tidigare folkskolan som nu är samlingslokal för grannbyarna Mobyn och Vallerås. Selim kom från Mobyn, från Bengtlarsgården intill Västerdalälven. Där föddes han 1911 och där bodde han hela sitt liv. Han avled för 30 år sedan, den 14 maj 1993.

Här tränar en mästare. Selim Bengtlars tar sats för ett tvåhandskast. Foto: Privat

I det första låthäftet blir Selim presenterad av Pell Algot Eriksson, en annan av spelmännen som var med när Malungslaget bildades.

Vi saxar några stycken ur Algots text:

Selim växte upp i en musikalisk miljö och började tidigt intressera sig för sång och musik. Mor i gården sjöng ofta andliga sånger, och far kunde då och då ta ner fiolen, som hängde på väggen i köket, och dra någon låt. Snart hade Selim på gehör lärt sig några melodier och efter en tid lärde han sig även hos musikdirektör Rudolf Sundqvist att spela efter noter.

År 1932 gjorde Selim «lumpen» i Falun. Där hade han stor nytta av fiolen. En dag spelade han några melodier och låtar i tvättrummet – det var så god akustik där. Kaptenen hörde musiken och kom in i rummet. Han var mycket musikintresserad och bjöd Selim hem på kvällen.

Efter en tid kom Selim med i förströelsegruppen och besökte militära förläggningar både i norra Dalarna och Värmland. Där fick han även hålla korum med militärerna. Någon gång fick Selim till och med rycka in som f ältpräst.

Utom låtspelandet har Selim ägnat sig åt mera stillsam musik. Så har han t. ex. med sin fiol gjort kyrkliga förrättningar extra högtidliga och vackra. -- Som kunnig i orgelspelning har han också tjänstg jort som organist vid flera tillfällen.

Selims fiolspel är energiskt, kraftigt och säkert -- något av en kontrast till hans stillsamma och blida personlighet, avslutar Pell Algot den text som skrevs några år innan Selims bortgång.

SELIM BENGTLARS VAR först i Malung att bli riksspelman. Han spelade upp 1937 i Örebro och belönades med Zornmärket i silver: ”För utmärkt spel och en synnerligen god repertoar.” Två år tidigare hade han fått brons i Domnarvet: ”För stilfull tolkning av goda låtar”.

Men hur var det då med Selims sportsliga bedrifter. Bakgrunden är att han, liksom spelkamraten Åker Erland, var passionerad fiskare. Båda blev viktiga personer för Malungsföretaget Arjons framgångar som tillverkare av fiskespön. Det kan passa i det här sammanhanget att citera det tekniska snillet – själv kallade han sig ”kuckelmakare” – Åker Erland: ”Kom ihåg att ett fint fiskespö är som ett litet konstverk, det är känsligt som en fiol, om öglan i toppen är bara ett par gram för tung kan det vara misslyckat.”

På 1950-talet bildade ett antal anställda på Arjon en sportfiskeklubb, SK Distans, för att tävla i casting. Castingsporten har två discipliner där man använder kastspö, lina och rulle, med en vikt eller fluga, som man kastar ut. Det handlar om precisionskast och längdkast. Tekniken i längd är i princip densamma som i friidrot-

Stämman i Malung söndag den 27 juni 1948, spelmännen tågar från folkhögskolan till kyrkan med spel-, fiske- och arbetskamraterna Åker Erland Jonsson och Selim Bengtlars till höger. Övriga Malungsbor i främsta ledet är från vänster Backa Erik Eriksson, Pell Algot Eriksson och Wille Toors. Foto: Gerd Backa Eriksson

tens kastgrenar medan det i precision handlar om fokusering och koncentration, i kombination med att koordinera öga hand på ett smidigt sätt.

Selim Bengtlars var den bäste i klubben, snart också bäst i Sverige och i Norden. Han behärskade både precision och längd. När Selim blev svensk mästare 1954 blev han uttagen att representera Sverige vid NM i Helsingfors. Där gjorde han söndagen den 19 september sin bästa insats, 364,8 meter i en 3-kastserie.

”Det bästa resultat som någonsin noterats i Europa”, skrev Dala-Demokraten.

Selims längsta kast av de tre i serien mätte 126,5 meter.

I den senaste utgåvan av Skinnarebygd, hembygdsföreningens årsskrift, berättar Göran Paulsson om SK Distans korta men framgångsrika tid då Malungs förste riksspelman också blev den förste i bygden att noteras för ett Europarekord.

MALUNGS SPELMANSLAG fortsätter 75-årsfirandet vid Lejsme Pers stuga på Rihimäki torsdag den 27 juli och med en stor jubileumskonsert i Malungs kyrka lördag den 16 september.

Hans Bohm

Olambritt Annas sång gav mjölk i stävorna

FÖRST EN LÄSANVISNING. Slå upp sidan 19 och kolla övre bilden från spelmansstämman i Malung 1972. Längst till vänster syns en äldre kvinna. Just det, Olambritt Anna Persson! Hon förtjänar en presentation. Hans Bohm hittade en sådan i ständigt aktuella Mora Tidning:

ETT AV DE trevligaste inslagen på spelmansstämman i Malung var 84-åriga Olambritt Anna (Persson) och hennes gamla visor från bygden. Hon har så att säga hela livet rört sig på sångens vingar och det går väl knappast en dag utan att hon trallar och sjunger. Stämman, det glada humöret och det goda leendet har de många åren farit milt fram med.

Olambritt Anna är ett fenomen! Det tyckte tidningens medarbetare när han hälsade på i hennes trivsamma hem vid Vagnvägen. Hon föddes och växte upp i Myckelbyn, modern hette Helje Karin och fadern Olambritt Olof. Där bodde Anna till sitt trettonde år.

– Att jag blev så intresserad av sång och musik berodde på att mor alltid gick och sjöng. När hon kom in från arbetet i ladugården hände det ofta att hon kardade ull eller satte sig vid spinnrocken. Vi barn – jag hade fem syskon – brukade leka på golvet med vedträn, som vi byggde med. Mor sjöng under tiden och brydde sig inte om hur vi bråkade och jag hade alltid ett öra för hennes sång, berättar Olambritt Anna.

– På så sätt lärde jag mig inte bara en mängd psalmer och religiösa sånger utan också de gamla Malungsvisorna. Vid fyratiden på eftermiddagarna hade vi s.k. ötväl (aftonmål) och då kom far också hem från sitt arbete, tog fram fiolen och stämde in i mors sång.

– Vid 13 års ålder fick jag tjänst i en gård på Tyngenäset och där fortsatte jag att sjunga, inte minst i ladugården. Det verkade som om korna stortrivdes, mjölkade mer och gav mer smör.

Olambritt Anna är ett enda stort leende när hon berättar dessa barndomsminnen.

– Från mina tidigaste år kommer jag ihåg hur far ibland sydde ihop pälsar och fick den ena biten att gå ihop med den andra. Jag undrade då hur jorden och himlen gick ihop – och var ...

Olambritt Anna kom sedan till ett bageri i Myckelbyn, där hon bl.a. bakade bullar som kostade ett öre styck och senare kom att gå på hela två öre. Det förekom tydligen en viss inflation även på den tiden. Bakat hade hon också gjort i tidiga barndomen. Och det skedde i samband med familjens storbak. Efter hålen i kakorna blev det förstås en liten kaka och den gjorde barnen hål i med en fingerborg.

– Jag var nog ett ganska oroligt barn, fortsätter hon. En gång slank jag ut utan att någon såg det med en skjuts och upptäcktes först en bit in på Värmlandsvägen. Och jag kunde inte berätta var jag hörde hemma. Jag lämnades in i prästgården och kom därifrån hem.

– Jag har också ett särskilt minne av farfar. Så fort åskan gick blev han religiös, men så fort det åskat färdigt försvann det religiösa.

Olambritt Anna gifte sig vid 26 års ålder med Busk Albert Persson från Lillmon och fortsatte att sjunga sig igenom äktenskapet.

Om det hände att hon var tyst oväntat länge brukade mannen säga:

– I dag har du inte sjungit något.

Maken dog relativt snart. Anna har haft eget bageri som hon drev i 12 år. Under 39 år bodde hon i en villa vid Moravägen – den revs för ett par år sedan när sista etappen byggdes i Fällen.

Förra året fick den duktiga sångerskan medverka i TV-inspelning från Skansen och det var naturligtvis en stor händelse i hennes liv. (TV-programmet, Skansenkväll, var en föregångare till Nygammalt och producerades av Bosse Larsson med Hälsingespelmannen Sven Härdelin. pappa till Thore, som programledare).

Till sist får vi höra litet ur Prästvisan, som handlar om prosten Hedvall (Erik, kyrkoherde i Malung 1878–1925) och skildrar hans förargelse över att Malungspojkarna gick och knackade på hos hans ”pigor”. När det inte gick på annat vis tog prosten fram sitt muskedunder och lät det hosta mot pigkammar’n. Ungdomen har varit besvärlig i alla tider!

Erik Johansson, Mora Tidning, 14 augusti 1972

Spelmän i repris: Helmy Hansson

Dalarnas Spelmansblad återger ett urval spelmansporträtt från det sena 70-talet skrivna av Lars Moberg och ursprungligen publicerade i Dala-Demokraten den 19 augusti 1978. Helmy Hansson hade börjat spela i slutet av 1920-talet. När hon presenterades i tidningen 50 år senare hade hon mer spelningar än nånsin tidigare. Som att spela igång publiken inför Brages möte med Crystal Palace.

Är 68 bliven men bara 18 då hon spelar

IIslingby där hon är född och uppväxt blir det Blomfeldts Helmy, då vet folk. För det är framlidne plåtklipparen i Domnarvets Jernverk Hjalmar Blomfeldt som är hennes far. Och det var järnverksarbetare Blomfeldt som lärde sin dotter spela fiol.

I dag har Helmy Hansson hunnit bli 68 år, det är mer än 50 år sedan hon första gången höll i stråken.

– Men när jag spelar känner jag mig som 18. Då finns inga krämpor, säger Helmy.

Bruksmusik, regementsmusik, influenserna var många. Men Hjalmar Blomfeldt, som var född i Hedemora år 1888 och levde hela sitt vuxna liv i Islingby, Stora Tuna, hade till bringat barndomen och skolåren i Floda i Västerdalarna. Där fick han höra låtmusik.

Hans farfar, Lissel Anders Ersson, som bodde i flodabyn Hagen, trakterade både fiol och ”pöspipa” (säckpipa) och Hjalmar lärde sig spela på farfars fiol. En tid bodde han hos kyrkvärden i Floda, Lasse Jones Jons, som var en styv spelman. Intresset för låtar skulle komma att hålla i sig genom hela hans liv.

Helmy Hansson är hemmafru och bor i Stora Tuna. När hon får tid åker hon och Edvin upp till stugan i Svessgärdet i Floda, ett stenkast uppströms byn Forsgärdet.

– Här förbi går vägen till Säljebodarna och där har spelmansfamiljen Tillman haft sitt fäbodställe, berättar Helmy.

– Jag kommer ihåg på Olof Tillmans tid. Då kunde det hända att han hoppade av cykeln vid vår stuga och stannade för att spela fiol när de var på väg till Säljebodarna med kreaturen.

Helmy har varit spelman i många år, fast beteckningen kanske passar lite illa.

– Spelkvinna!? Nej, det går inte. Har det hetat spelman förut så får det heta så i framtiden också.

Dalarnas spelmän känner Helmy. En gång om året kräver hon in medlemsavgiften till spelmansförbundet.

– De flestas betalar pliktskyldigt men några gör det inte. Jag vet inte, kanske stämmer det här med att spelmän är bohemer. De glömmer något så trivialt som

medlemsavgift.

Hon har varit kassör i Dalarnas spelmansförbund sedan år 1955. Och från 50-talets början och till dags dato har hon inte missat något av förbundets årsmöten. Av mötenas fyra avdelningar: förhandlingar, middag, spel och dans brukar den förstnämnda vara oroväckande snabbt undanstökad. Kanske för att ekonomin varit stabil sedan Helmy tog över kassan.

I Stora Tuna spelmanslag som leds av Helmy Hansson, spelar man många av Hjalmar Blomfeldts låtar.

– Far gjorde väl sådär en 60-70 låtar och medlemmarna i laget vill att vi ska plockar ur hans repertoar.

– Det är roligt, speciellt som jag fått kritik tidigare för att ha framfört ”egna” låtar.

– Nu är det väl 15 år sedan. Vi spelade på en spelmansstämma här i Dalarna. Då fick jag höra att det inte passade sig att spela nykomponerade låtar.

– Det fanns ju så många gamla...

Hjalmar Blomfeldt reste runt på många spelmansstämmor. Han spelade, lyssnade och lärde. En julidag år 1948 satt han på tåget på väg hem från spelmansstämman i Malung. Dunket från skenskarvarna överröstades av låtar; öster- och västerdal, norska och svenska, som fortfarande klingade i huvudet.

Av alla melodierna blev det en, Hemfäla (hemfärden).

– Har du hört den här låten förr?, sa far när han kom hem.

– Nej, aldrig, sa jag.

– Då har jag väl gjort den själv då, sa han.

År 1968 gjorde gamle kungen ett besök i Dalarna. I hans i minuter och sekunder inrutade tidsschema fanns en kopp te med smörgåsar på Borlänge gammelgård – till fiolmusik.

Den alltid intresserade Gustav VI Adolf spräckte schemat och drog oro över den medföljande adjutantstaben. Kungen lyssnade och frågade, lyssnade och frågade.

– Då klämde vi i med Hemfäla, berättar Helmy.

– Den där melodin heter Hemfäla, sa gammelgårdens intendent Bengt Rudman på kungens fråga.

– Vad det betyder? Jo, att det är dags för Ers Majestät att åka hem nu.

Gustav Adolf förstod vinken.

– Det var skamligt att spela, Jag skämdes för fiollådan.

När Helmy gjorde sina första trevande försök var hon bara 10-12 år. Och så var hon flicka.

– Du ska väl läsa sagor du och inte sån´t där.

Så sa de äldre. Men Helmy gav inte med sig. Hon visste var läsningen fanns att finna. Karl-Erik Forslund hade just börjat med utgivningen av sin serie ”Med Dalälven från källorna till havet”.

Där fanns både berättelser om spelmän och uppteckning av låtar.

– Jag läste och far började lära sig nottecknen.

I dag kan hon ta ut en låt från nottecknen men det kunde hon inte då.

– I stället utvecklade jag ett eget sorts notsystem för att kunna komma ihåg låtar jag lärt tidigare.

– Jag skrev på mitt sätt, Två drag med tredje fingret på A-strängen, ett drag med första fingret på D-strängen... Så höll jag på.

– Och hade jag hört en melodi någonstans så var jag tvungen att nöta på med fiolen tills den fastnat.

– Då hjälpte det inte att mor ville ha assistans med disken.

– Jag måste spela först. Annars glömmer jag den andra reprisen.

Många år senare, när Edvin och Helmy skaffat bil, reste de runt bland Dalarnas spelmän. Att hitta spelmän och

låtar i Tunabygden var ett av målen.

– Jag kommer ihåg ett av besöken vi gjorde. Det var hos ett par åldrade bröder i Silvberg. De spelade nog inte mycket mer men nog vi fick ett par låtar med oss hem.

Carl Gudmunsäter i Transtrand, Evert Åhs i Älvdalen, det fanns många att besöka. Det hände att färden gick utanför Dalarna. I hans förortslägenhet i Stockholm träffade Helmy Hjort Anders Olsson. Han var gammal och grånad men inte sen att plocka fram fiolen för att spela sina Bingsjölåtar.

– Hans självförtroende sviktade aldrig. Hjort Anders tyckte att han aldrig spelat bättre än han gjorde då. Helmy Hansson är pensionär men har nog aldrig varit så efterfrågad som spelman som i dag. Hon spelar med spelmanslaget och ibland spelar hon ensam. Låtarna har fått status. Det hade de inte förr.

– Kan du inget modernt?, sa folk förr. Vår ”allmogemusik var inget värd.

– Ni vimlar det av spelningar, vi spelar överallt.

På Domnarvsvallen, före mötet Brage-Crystal Palace, fanns Helmy och Stora Tuna spelmanslag på plats.

– Jodå, jag såg matchen fast ishockey är bättre.

Och äldre än 18 tycks hon inte bli för Helmy har inga planer på att lägga ifrån sig fiolen.

Text: Lars Moberg

Foto: Benny Norgren

Helmy tar ton framför stugan i Svessgärdet i Floda.

Det är sommaren 1982 . Under tre intensiva dagar genomför en fjärdedel av förbundets medlemmar den länge emotsedda Norge-turnén. I höstnumret av Dalarnas spelmansblad ger Erik Moraeus en fyllig reseberättelse "för att stilla nyfikenheten hos alla som inte var med – och till hågkomst för de 200 resenärerna".

Solskensresan till Norge

Av Erik Moraeus. Foto Hans Bohm (Ur Dalarnas spelmansblad, nr 2–1982)

FREDAGEN DEN 9 JULI kl. 08.00 träffades omkring 200 spelmän fördelade på 5 bussar vid Älvdalens järnvägsstation. Spelmän från praktiskt taget alla sockenlag i Dalarna var med. Endast spelmän från Boda, Leksand och Nås uteblev på grund av engagemang vid "Musik vid Siljan" och Ingmarsspelen.

Färden gick via Särna, Idre och Femundsjön till Röros. Alltså efter den väg som kallas Kopparleden. Framkomna till Röros ställdes färden först till Iedaren för spelmanslaget Rörosingan, Odd Sundt i HyttedaL, ca 2 mil efter vägen mot Funäsdalen. Hos Odd bytte vi om till sockendräkter varefter vi samlades på hans gårdsplan för att inviga hans nyuppförda stuga. Alla spelmän spelade några låtar. Det var en högtidlig stund. Spelmännen bjöds på en bål som vi hade med oss.

SOCKENVIS MED SINA respektive fanor i spetsen tågade spelmännen på kvällen genom stadens huvudgator. Marschen avslutades vid centralskolan med uppspelning. Omkring 15 spelmanslag deltog. Benkt Granholm, Orsa, höll ett anförande om Kopparledens betydelse i gamla tider och kontakten mellan Dalarna och Röros. Programmet pågick i ca 2 timmar och avslutades med allspel. Bland publiken fanns en grupp amerikanare från Seattle som var på genomresa.

Någon allmän dans var inte ordnad på kvällen varför spelmännen skingrades till sina respektive förläggningar på Glåmos och Hånäsets campingar samt förläggningarna vid Idrottsgården och Yrkesskolan. Amerikanarna fick en svängom hos spelmännen vid Yrkesskolan, som ordnade med privat

gammeldans i skolans lokaler. För övrigt blev det buskspel till långt fram på natten.

Färden till Trondheim gick genom en dalgång med bebyggelsen efter älven Gaulas stränder. Det är en vacker trakt. När vi närmade oss Trondheim kom vi in i en tätbebyggelse blandad med jordbruk. Det var underbart väder varför resan blev lyckad och man kunde njuta av den vackra naturen. Vid inkvarteringsplatsen Sverresborgs skola blev vi mottagna av bI a Krister Skog, vår kontaktman i Trondheim. Några av spelmännen föredrog att bo på Gildevangens Hotell i stadens mitt. Vi fick efter inkvarteringen lite mat på Gildevangens kaffistove och allt fungerade bra.

Kl. 18.00 började programmet på Sverresborgs Folkemuseum. Ny dansbana med stor scen hade uppförts dagen till ära och programmet kunde hållas i en ypperlig miljö. Först var det en timmes uppspelning av olika spelmanslag och därefter var det dans en timme. Nytt program med uppspelning hölls mellan kl. 21.00 och 22.00 varefter gammeldansen fortsatte. Vissa spelmanslag underhöll i stugorna på museet. Publiken hade kunnat vara större med tanke på det relativt omfattande arrangemanget och stora mängden av spelmän. Stämningen var god och alla trivdes vilket var huvudsaken.

Efter ytterligare en natt i Norge ställdes färden söndag morgon till Östersund via Storlien. Landskapet var synnerligen vackert med en frodig växtlighet. Vägen går i en dalgång med bebyggelse på båda sidor. Framkomna till Storlien blir det rast och tankning av bussarna. På Jamtli i Östersund fick vi en utsökt måltid på restaurang Hof bestående av stort smörgåsbord med småvarma rätter.

VÅRT PROGRAM HÖLLS på Jamtlis uteteater, allt var välordnat med högtalaranläggning etc. Det var bara publiken som fattades. Området är stort och en del folk satt i omgivningen och gassade sig i solskenet. Totalt kan man nog uppskatta åhörarna till 200 personer. Alltså lika många som antalet spelmän. De olika spelmanslagen spelade var sin låt från respektive bygder varvat med solister på lur, horn, säckpipa och nyckelharpa. Älvdalingarna avrundade med sång, spilåpipa och lagspel.

Slutligen spelade alla spelmän tre låtar, nämligen Stockholmslåten från Boda, Furubomspolskan även den från Boda samt Gärdebylåten som är obligatorisk i dylika

En förväntansfull spelman äntrar bussen, Thomas Fahlander från Falun.

sammanhang. Av applåderna att döma blev det ett mycket uppskattat program.

Vi spelmän var bjudna till Expo Norr för att få se på

Tre starka spelmansprofiler tar del av bålen som spelmansförbundet haft med från Dalarna, från vänster Bagg Georg Johansson, Dala-Järna, Lars Gezelius, Svärdsjö och Frans Jakobsson, Särna.

ett spel kallat ”Jämtland i toner”. Det var en blandning av sång och musik. Underhållningen skulle vara folkmusikinriktad men om detta var det delade meningar.

Före hemfärden riggade vi om till civila kläder. Efter en kortare ceremoni, där ledningen för resan avtackades, skingrades spelmännen. Bussarna åkte till sina platser för avlämning av spelmännen och alla var hemma fram på småtimmarna.

Vi hade en sagolik tur med vädret under resan. Det började med sol och vackert väder och slutade likadant, inte en regndroppe under färden. Allt klaffade med tider, mat och husrum etc. Spelmanslaget gjorde bra insatser och solisterna förnämliga framträdanden.

Av allt att döma kommer Norgeresan 1982 att gå till historien som en av de bästa spelmansresor förbundet gjort.

Ett oändligt stort omklädningsrum på ängarna vid Odd Sundts nybygge i Hyttedal nära Röros.

Erik Moraeus och Leif Göras i samspråk med två unga medlemmar i laget Rörosingan. Jens Nyplass, tvåa från höger, har Dalarnas spelmansförbund senare haft att göra med i många sammanhang.

FOLKMUSIKFESTEN I STJÄRNSUND 4-5 aug 2023

10-11.30 Prova på Qi Motion med Ulla Kleberg. Mjuka rörelser för alla. Bra för ömma spelmansmuskler! Herrgårdsparken (vid regn inomhus) 80 kr.

PROGRAM

Fredag 4 aug

10-15 Spelkurs med Carina Normansson: Spela med sväng – och lär dig låtar från Västmanland. Kursavgift 600 kr. Herrgården. Info och anmälan (senast 31 juli): Marika Dahllöv, melica54@hotmail. com. Medarr: Folkmusikens hus, Bilda.

10-15 Viskurs med Eva Rune. Lekfullt, flerstämmigt, och utan noter. Kursavgift 600 kr. Församlingshemmet. Info och anmälan (senast 31 juli): Cajsa Sjösten, cajsasjosten@gmail.com. Medarr: Folkmusikens hus, Bilda.

19.00 Konsert i kyrkan: Skogens sånger: Fäbodmusik med Sofia Sandén och Maria Jonsson. Rekommenderad – men frivillig – entré: 100 kr. I samverkan med Hedemora-Husby-Garpenbergs församling.

20-24 Spelmansjam på Fridhem. Kom, spela, sjung, dansa, lyssna, umgås!

Lördag 5 aug

8.00 Vallmusik vid Björktjärn (mellan Stjärnsund och Kloster) . Magisk morgon med kulning och hornblåsning. Kerstin Sonnbäck, Pia Holmqvist, Frida Grundel, Gunilla Larsson, Bernt Lindström, Kerstin Rozgoni, Traute Lindenthal, Helena Kåks. Frivillig entré. Obs kom i tid!

9.30-11.00 Prova på kulning med Pia Holmqvist. Björktjärn. Släpp loss! Inga förkunskaper. Ingen föranmälan. 80 kr.

9.30-11.30 Kurs: Kompa till folkmusik. För dig som kan ta några enkla ackord på gitarr eller annat kompinstrument. Ledare Björn Gyldberg och Lars-Åke Gustafsson. Brukskontoret. Kursavgift 300 kr. Info och anmälan (senast 31 juli): Björn Gyldberg, bgyl@bahnhof.se

10-11.30 Prova på: Visstuga med Johanna Birgersson, sång, och Ben Baldwin, gitarr. Släpp loss, sjung och ha roligt! Ingen föranmälan. Herrgården. 80 kr.

11-13 Irländskt på Stjärnsundskiosken med stjärnsundsbandet Tickley Toys. Kom och lyssna! Arr: Stjärnsundskiosken.

11-14 Bruksmarknad vid dammen. Fritt fram att buskspela!

11-13 Bygg din egen maracas! Bruksmarknaden. Vi välkomnar alla barn och vuxna. Ingen kostnad. Cajsa Sjösten och Karin Kåks håller i trådarna.

12-12.45 Allspelslåtar med Carina Normansson. Vid dammen (vid regn på Herrgården). Kom och spela – eller lyssna! Låtar: www.folkmusikfestenistjarnsund.se

13-15.30 Spela munspel kurs för nybörjare med Annika Hed Ekman. Kostnad för kursen: 300 kr. Ta med ett eget munspel stämt i G eller köp ett kvalitetsmunspel för 350 kr av oss. Församlingshemmet. Info och anmälan (senast 31 juli): Bernt Lindström, berntolindstrom@gmail.com, 072-245 25 77.

Medarr: Folkmusikens hus, Bilda.

14-15 Om drömmar, glädje och sorg. Ord och musik med Trio Glabra –Karin Jarl Nydén, berätterska, AnnaKarin Kylander och Helena Kåks, fiol. Biljardsalongen. Entré: 100 kr.

14-16 Spelstuga med Leif Alpsjö. Herrgården. Kom och spela!

15.00-16.30 Prova på slängpolska med Måns och Eva. Ingen föranmälan. Brukskontoret. Kostnad 80 kr/ stämmoentré

SPELMANSSTÄMMA

16.30-24 Spelmansstämma på herrgårdsområdet. Entre: 80 kr. Välkommen att buskspela ute och inne!

17-18 Avslappning och massage för spelmän och alla andra med Ulla Kleberg, rosenterapeut och massör. Stämmoentré.

17-18 En bolero, en vals och en visa. Frida Grundel och Milo Lavén tolkar mexikanska boleros på nytt vis. Latinamerika och Norden i sprakande förening. Gula salongen. Stämmoentré. Obs. Begränsat antal platser.

18.30 Allspel Kom till stora trappan! Vid regn inomhus. Allspelsledare: Carina Normansson. Låtar: www.folkmusikfestenistjarnsund.se

19-24 Spel till dans. Dansa till Korsmora spelmän, Avesta spelmanslag, Säters spelmanslag, Sandvikens spelmanslag, Gåsandersbygdens spelmanslag , Annika Hed Ekman & Göran Hed, Leif Alpsjö, Korsdrag, Lasses låtgäng m fl. Öppen spellista mot slutet av kvällen.

21.00 Öppen scen i Gula salongen med godbitar ur spelmansvimlet

24.00 Godnattmusik med Johan Gummesson, baryton, och Birgitta Törnros, piano. Kyrkan. Följ med till gränslandet mellan folklig och klassisk musik! Frivillig entré. Kyrkan. I samverkan med Hedemora-Husby-Garpenbergs församling.

24-02 Fortsatt spel och dans. Herrgården och Brukskontoret

Söndag 6 aug

11.00 Folkmusikgudstjänst i Stjärnsunds kyrka. Hedemora-Husby-Garpenbergs församling

19.00-21.30. Härlig intim konsert med Kalle Moraeus. Smedjan. Entré 395-445 kr. Mat kan förbokas. Arr: Fredrik Swahn. Biljetter och bokning av mat: https://www.nortic.se/ticket/event/46559

Mer info: www.folkmusikfestenistjarnsund.se

FB: FolkmusikfestenIStjarnsund

Samarbetspartners

Folkmusikens

hus, Bilda, Dalarnas spelmansförbund, Hedemora-Husby-Garpenbergs församling, Stjärnsundskiosken, Fridhem, Stjärnsunds Herrgård AB m fl

Med reservation för ändringar Barn under 12 år gratis entré, skolungdom upp till 18 år halva priset