Bodalaget har hållit igång polskorna i 70 år

I BODA HAR VI en lång tradition av att spela och dansa, de mjuka, fina Bodapolskorna.

Boda spelmanslag firar i år 70 år och det kommer att firas med en jubileumskonsert i Boda kyrka söndagen den 2 juli.

Laget består idag av cirka 20 aktiva medlemmar och förutom fioler ingår också dragspel, nyckelharpa och gitarr.

Sedan i slutet av 1940-talet hade spelmännen från Boda spelat i Rättviks spelmanslag, men det kändes inte riktigt rätt att åka till Rättvik när Boda har en egen spel- och danstradition. Då kung Gustav VI Adolf besökte Boda kyrka under sin Eriksgata i september hösten 1953 var Bodas spelmän anlitade att spela. De kom då överens om att helgen därefter bjuda in ”samtliga spelmän” i Boda för att bilda ett eget spelmanslag.

Några axplock ur årsmötesanteckningar: 15 spelmän hörsammade kallelsen till den 20 september 1953 och Anders Sparf valdes till mötets ordförande. Där valdes Hans Wikmans till styrelsens ordförande och årsavgiften fastställdes till 5 kronor. Wikmans Hans kom att vara ordförande i 25 år framåt!

Året därpå kom man överens om att dragspelare inte skulle antas som medlemmar i laget. Då en dragspelare behövdes skulle denna bjudas in till en dansspelning ”mot skälig ersättning”.

Med tiden förändrades detta och 1973 hälsades Hjerp Erik välkommen till laget. Han var vår trogna dragspelare i många, många år. Samma år, 1973, lovade Erik Bergin att ta hand om lagets basfiol och en lärobok för basfiol inköptes.

På årsmötet 1988 diskuterades om man vid varje spelning måste bära dräkten med tanke på allt slitage. Spelledarna måste ta ett gemensamt ansvar, hur många spelningar kunde laget åta sig?

1963 VAR DET TV-inspelning i Nygårds loge. En stor händelse i Boda och hela Boda spelmanslag var med och spelade till dans.

Boda spelmanslag blev alltmer anlitat för att spela till dans och 1974 var det direktsändning i radio med Bengt Polo Johansson från logen på Boda gammelgård.

1987 spelade vi på TV-programmet Nygammalt. Vår bassist, Erik Bergin, avbokade en resa till Kanarieöarna för att kunna följa med till Stockholm. Genrepet avbröts och en tekniker placerade en mikrofon på basfiolen åt Erik. "Oj, oj om jag ändå hade varit på Kanarieöarna nu i stället", sa Erik!

1979 ville skivbolaget GIGA spela in en LP med Bodalåtar. Vår ambition var att göra en skiva som man gärna dansar till. Det diskuterades bland spelmännen. ”Hur fort ska en Bodapolska spelas?” Inspelningen gjordes Tjugondagsknut i sockenstugan i Boda, men när vi började komma i riktig bra spelform fick inspelningen avbrytas för en paus. Julen skulle dansas ut på kyrkvallen först! Resultatet blev en omtyckt skiva och den sålde bra och senare överfördes till en CD, ”Låtar på Bodamål”.

1988 och 1989 spelades kassettband in som våra trogna dansare gärna köpte och dansade till.

Vid vårt 50-årsjubileum, år 2003, åkte vi till Furudalsbruk och spelade in ytterligare en CD med skivbolaget GIGA, ”Boda spelmanslag 50 år”.

EN KALL DECEMBERKVÄLL 1973 firades spelmanslagets 20 års-jubileum i Ovanmyra bystuga. Knis Kalle höll

NU FIRAS 70-ÅRSJUBILEUM och genom åren har laget tillägnats flera fina låtar som kommer att spelas på vår jubileumskonsert.

20-årsjubileet: Wikmans Hans komponerade en ”Jubileumspolska”.

40-årsjubileet: Pers Hans tillägnade spelmanslaget en ”Jubileumsmarsch ”. Då spelades även en polska efter Jöns Jonas som senare kom att kalllas ”Jöns Jonas Jubileumspolska”.

50-årsjubileet: Säbb Anders komponerade ”Bodas 50-års polska”.

60-årsjubileet: Slars Erica Berg komponerade ”Bodas 60-års polska”.

Närvarande på mötet när spelmanslaget bildades:

Hans Wikmans, ordförande

Jonas Olsson, vice ordf

Olle Lövås, kassör

Hans Jonas, vice kassör

Helge von Knorring, sekreterare

Erik Röjås, vice sekr.

Anders Sparf, musikledare

Jöns Jonas, musikledare

Laggar Anders, suppleant

Erik Röjås, justeringsman

Bäck Ante, justeringman

Anders Hansen, revisor

Finn Johan, revisor

Karl Karlström, rev. suppleant

Olers Anders, rev suppleant tal till Bodaspelmännen, Wikmans Hans hade komponerat en fin jubileumspolska som han spelade och han hade skrivit en dikt ”Om Boda spelmanslags övningar i allmänhet”. Det var en mycket kall vinterkväll. Vi åt god mat, dansade och spelade långt in på natten.

Spelmanslaget har gjort många roliga bussresor, ibland har själva resandet nästan varit roligare är spelningarna. Så mycket buss-spel, resonemang, historier och skratt.

FÖR ATT HÅLLA polskorna i gång under vinterhalvåret spelar Boda spelmanslag till dans i Ovanmyra bystuga en gång i månaden. Willard Dahl var initiativtagare och det är en uppskattad tradition sedan början av 1980-talet. Varje midsommar träffas vi på kyrkvallen för att gå i täten för festtåget upp till Gammelgården och sedan spelar laget till dans på logen.

I Boda kyrka har vi spelat i både glädje och sorg. Sedan början av 1970-talet har vi som tradition att ”Spel in sommaren” och ”Spel in julen” tillsammans med kören i Boda församling. I början ansågs det bara vara lämpligt att spela gånglåtar och endast fioler fick vara med i kyrkan. Som tur är har tiden förändrats. Nu är hela spelmanslaget välkommet!

Före spelningen gör vi alltid ett uppskattat besök på Backåkerns äldreboende och spelar en halvtimme.

Boda spelmanslag har spelat till dans på Bingsjöstämman sedan starten. Kvällen före stämman hjälper vi till i bystugan och avsvarvar för serveringen. Det är några hektiska timmar, men vi har väldigt trevligt!

Så kom coronapandemin och spelmanslaget tystnade. Inga övningar eller dansspelningar. När restriktionerna lättade något träffades vi vid något tillfälle utomhus för att ses och spela. Det blev förstås inte samma gemenskap men vi försökte i alla fall hålla polskorna i gång trots allt. I september 2021, efter 1,5 år, hade vi en trevlig och uppskattad uppstartshelg i Furudals bruk. Men efter någon månad kom det restriktioner igen och vi ställde in övningarna. Då var vi två till tre spelmän som träffades på Folkmusikens hus och sände övningarna via webben. Försiktigt började vi träffas igen och i somras spelade vi som vanligt i kyrkan och till dans.

Numer streamas alla våra övningar så att lagmedlemmar som inte är bosatta i Boda även ska kunna vara med på repetitionerna.

I JANUARI I ÅR kom ett upprop från Dalarnas spelmansförbund att spelmanslagen i Dalarna skulle ha en stödkonsert till förmån för de krigsdrabbade i Ukraina. Klockan 16.00 lördagen den 11 februari ringde kyrkklockorna i Boda kyrka.

Spelmanslaget hade bjudit in Meta Roos och hennes man Jan Ottesen samt Catharina Enhörning från hjälporganisationen ”Dalarna hjälper”.

Det blev en mycket stämningsfull och fin konsert. Spelmanslaget spelade de låtar vi tycker om mest med ett härligt schwung i låtarna. Meta Roos och hennes man Jan Ottesen bjöd på svängig, fin musik. Meta är uppvuxen i Boda och sjöng till och med en låt som hon översatt från svenska till Boda mål. Mycket uppskattat av Bodapubliken!

Catharina Enhörning, även hon uppvuxen i Boda, berättade om sitt stora engagemang i hjälporganisationen ”Dalarna hjälper”. En publik på närmare 180 personer skänkte 24 700 kr! Pengar vi oavkortat kunde sänka till de krigsdrabbade i Ukraina.

Knapp Britta Pettersson

Malungsspelmannen som var

Europas bästa kastare

Malungs spelmanslag bildades 1948, tack vare att det då femåriga Dalarnas spelmansförbund ville ha en stämma i skinnarbygden. Det blev succé och det talades om att det aldrig tidigare samlats så många spelmän på samma ställe som i Malung helgen den 26–27 juni 1948. När rättvikarna kom till stämmans centrum vid gammelgården och folkhögskolan, satt det folk på busstaket och spelade för fullt. Det angav tonen för Dalarnas spelmansstämma 1948.

Men den här texten ska inte handla om stämman. Istället är det en av de ledande spelmännen i det då purfärska Malungslaget, Selim Bengtlars, som står i fokus. Han är säkert känd för en del av Spelmansbladets läsekrets som kompositör till valsen ”På fäbodvallen”. Men vad få utanför Malung vet om Selim, är att han på 1950-talet innehade ett Europarekord i en sportgren.

På stämman i Malung 1948 var det uppspelningar för Zornmärket med många deltagare. Inte mindre än 41 dalaspelmän fick märken, fördelat på 20 silver och 21 brons. Selim hade redan både brons och silver. Han var den förste riksspelmannen i Malung.

I MARS I ÅR ordnade spelmanslaget en tillställning i en av bygdens bystugor, Vallmogården, för att uppmärksamma Selim Bengtlars. Idén dök upp när vi inom laget började diskutera hur vårt jubileumsår (75 år) ska firas. Varför inte passa på att lyfta fram en av dem som var med och bildade laget.

Sagt och gjort. Vintern ägnades åt intensiva övningar under Kalle Almlöfs ledning. Sexton av Selims kompositioner valdes ut ur de två häften med hans låtar som Malungs spelmanslag gav ut 1990 och 1991. En del av låtarna har funnits på repertoaren i olika skeden. Andra har aldrig spelats i laget.

Selim kom med många nya låtar på 1970-talet när spelmanslaget var som mest efterfrågat för gammeldans. Många bussresor gick då till Stockholm för framträdanden på ställen som Björknäspaviljongen och Mälarsalen.

SPELMANSLAGETS PROGRAM med Selims låtar möttes av bifall från en entusiastisk publik i den tidigare folkskolan som nu är samlingslokal för grannbyarna Mobyn och Vallerås. Selim kom från Mobyn, från Bengtlarsgården intill Västerdalälven. Där föddes han 1911 och där bodde han hela sitt liv. Han avled för 30 år sedan, den 14 maj 1993.

I det första låthäftet blir Selim presenterad av Pell Algot Eriksson, en annan av spelmännen som var med när Malungslaget bildades.

Vi saxar några stycken ur Algots text:

Selim växte upp i en musikalisk miljö och började tidigt intressera sig för sång och musik. Mor i gården sjöng ofta andliga sånger, och far kunde då och då ta ner fiolen, som hängde på väggen i köket, och dra någon låt. Snart hade Selim på gehör lärt sig några melodier och efter en tid lärde han sig även hos musikdirektör Rudolf Sundqvist att spela efter noter.

År 1932 gjorde Selim «lumpen» i Falun. Där hade han stor nytta av fiolen. En dag spelade han några melodier och låtar i tvättrummet – det var så god akustik där. Kaptenen hörde musiken och kom in i rummet. Han var mycket musikintresserad och bjöd Selim hem på kvällen.

Efter en tid kom Selim med i förströelsegruppen och besökte militära förläggningar både i norra Dalarna och Värmland. Där fick han även hålla korum med militärerna. Någon gång fick Selim till och med rycka in som f ältpräst.

Utom låtspelandet har Selim ägnat sig åt mera stillsam musik. Så har han t. ex. med sin fiol gjort kyrkliga förrättningar extra högtidliga och vackra. -- Som kunnig i orgelspelning har han också tjänstg jort som organist vid flera tillfällen.

Selims fiolspel är energiskt, kraftigt och säkert -- något av en kontrast till hans stillsamma och blida personlighet, avslutar Pell Algot den text som skrevs några år innan Selims bortgång.

SELIM BENGTLARS VAR först i Malung att bli riksspelman. Han spelade upp 1937 i Örebro och belönades med Zornmärket i silver: ”För utmärkt spel och en synnerligen god repertoar.” Två år tidigare hade han fått brons i Domnarvet: ”För stilfull tolkning av goda låtar”.

Men hur var det då med Selims sportsliga bedrifter. Bakgrunden är att han, liksom spelkamraten Åker Erland, var passionerad fiskare. Båda blev viktiga personer för Malungsföretaget Arjons framgångar som tillverkare av fiskespön. Det kan passa i det här sammanhanget att citera det tekniska snillet – själv kallade han sig ”kuckelmakare” – Åker Erland: ”Kom ihåg att ett fint fiskespö är som ett litet konstverk, det är känsligt som en fiol, om öglan i toppen är bara ett par gram för tung kan det vara misslyckat.”

På 1950-talet bildade ett antal anställda på Arjon en sportfiskeklubb, SK Distans, för att tävla i casting. Castingsporten har två discipliner där man använder kastspö, lina och rulle, med en vikt eller fluga, som man kastar ut. Det handlar om precisionskast och längdkast. Tekniken i längd är i princip densamma som i friidrot- tens kastgrenar medan det i precision handlar om fokusering och koncentration, i kombination med att koordinera öga hand på ett smidigt sätt.

Selim Bengtlars var den bäste i klubben, snart också bäst i Sverige och i Norden. Han behärskade både precision och längd. När Selim blev svensk mästare 1954 blev han uttagen att representera Sverige vid NM i Helsingfors. Där gjorde han söndagen den 19 september sin bästa insats, 364,8 meter i en 3-kastserie.

”Det bästa resultat som någonsin noterats i Europa”, skrev Dala-Demokraten.

Selims längsta kast av de tre i serien mätte 126,5 meter.

I den senaste utgåvan av Skinnarebygd, hembygdsföreningens årsskrift, berättar Göran Paulsson om SK Distans korta men framgångsrika tid då Malungs förste riksspelman också blev den förste i bygden att noteras för ett Europarekord.

MALUNGS SPELMANSLAG fortsätter 75-årsfirandet vid Lejsme Pers stuga på Rihimäki torsdag den 27 juli och med en stor jubileumskonsert i Malungs kyrka lördag den 16 september.

Hans Bohm

Olambritt Annas sång gav mjölk i stävorna

FÖRST EN LÄSANVISNING. Slå upp sidan 19 och kolla övre bilden från spelmansstämman i Malung 1972. Längst till vänster syns en äldre kvinna. Just det, Olambritt Anna Persson! Hon förtjänar en presentation. Hans Bohm hittade en sådan i ständigt aktuella Mora Tidning:

ETT AV DE trevligaste inslagen på spelmansstämman i Malung var 84-åriga Olambritt Anna (Persson) och hennes gamla visor från bygden. Hon har så att säga hela livet rört sig på sångens vingar och det går väl knappast en dag utan att hon trallar och sjunger. Stämman, det glada humöret och det goda leendet har de många åren farit milt fram med.

Olambritt Anna är ett fenomen! Det tyckte tidningens medarbetare när han hälsade på i hennes trivsamma hem vid Vagnvägen. Hon föddes och växte upp i Myckelbyn, modern hette Helje Karin och fadern Olambritt Olof. Där bodde Anna till sitt trettonde år.

– Att jag blev så intresserad av sång och musik berodde på att mor alltid gick och sjöng. När hon kom in från arbetet i ladugården hände det ofta att hon kardade ull eller satte sig vid spinnrocken. Vi barn – jag hade fem syskon – brukade leka på golvet med vedträn, som vi byggde med. Mor sjöng under tiden och brydde sig inte om hur vi bråkade och jag hade alltid ett öra för hennes sång, berättar Olambritt Anna.

– På så sätt lärde jag mig inte bara en mängd psalmer och religiösa sånger utan också de gamla Malungsvisorna. Vid fyratiden på eftermiddagarna hade vi s.k. ötväl (aftonmål) och då kom far också hem från sitt arbete, tog fram fiolen och stämde in i mors sång.

– Vid 13 års ålder fick jag tjänst i en gård på Tyngenäset och där fortsatte jag att sjunga, inte minst i ladugården. Det verkade som om korna stortrivdes, mjölkade mer och gav mer smör.

Olambritt Anna är ett enda stort leende när hon berättar dessa barndomsminnen.

– Från mina tidigaste år kommer jag ihåg hur far ibland sydde ihop pälsar och fick den ena biten att gå ihop med den andra. Jag undrade då hur jorden och himlen gick ihop – och var ...

Olambritt Anna kom sedan till ett bageri i Myckelbyn, där hon bl.a. bakade bullar som kostade ett öre styck och senare kom att gå på hela två öre. Det förekom tydligen en viss inflation även på den tiden. Bakat hade hon också gjort i tidiga barndomen. Och det skedde i samband med familjens storbak. Efter hålen i kakorna blev det förstås en liten kaka och den gjorde barnen hål i med en fingerborg.

– Jag var nog ett ganska oroligt barn, fortsätter hon. En gång slank jag ut utan att någon såg det med en skjuts och upptäcktes först en bit in på Värmlandsvägen. Och jag kunde inte berätta var jag hörde hemma. Jag lämnades in i prästgården och kom därifrån hem.

– Jag har också ett särskilt minne av farfar. Så fort åskan gick blev han religiös, men så fort det åskat färdigt försvann det religiösa.

Olambritt Anna gifte sig vid 26 års ålder med Busk Albert Persson från Lillmon och fortsatte att sjunga sig igenom äktenskapet.

Om det hände att hon var tyst oväntat länge brukade mannen säga:

– I dag har du inte sjungit något.

Maken dog relativt snart. Anna har haft eget bageri som hon drev i 12 år. Under 39 år bodde hon i en villa vid Moravägen – den revs för ett par år sedan när sista etappen byggdes i Fällen.

Förra året fick den duktiga sångerskan medverka i TV-inspelning från Skansen och det var naturligtvis en stor händelse i hennes liv. (TV-programmet, Skansenkväll, var en föregångare till Nygammalt och producerades av Bosse Larsson med Hälsingespelmannen Sven Härdelin. pappa till Thore, som programledare).

Till sist får vi höra litet ur Prästvisan, som handlar om prosten Hedvall (Erik, kyrkoherde i Malung 1878–1925) och skildrar hans förargelse över att Malungspojkarna gick och knackade på hos hans ”pigor”. När det inte gick på annat vis tog prosten fram sitt muskedunder och lät det hosta mot pigkammar’n. Ungdomen har varit besvärlig i alla tider!

Erik Johansson, Mora Tidning, 14 augusti 1972

Spelmän i repris: Helmy Hansson

Dalarnas Spelmansblad återger ett urval spelmansporträtt från det sena 70-talet skrivna av Lars Moberg och ursprungligen publicerade i Dala-Demokraten den 19 augusti 1978. Helmy Hansson hade börjat spela i slutet av 1920-talet. När hon presenterades i tidningen 50 år senare hade hon mer spelningar än nånsin tidigare. Som att spela igång publiken inför Brages möte med Crystal Palace.