Dalarnas Spelmansblad 1/2024

1/2024

Äntligen en riktig spelmansstämma i Falun /4

Visstugan lever – tacka Gertrud för det /14

Han spelade toner som inte finns – så minns vi Pelle Lindström /22

Ut ur arkiven

Nio spelkvinnor hörs på nytt på cd och konsert /10

www.dalarnasspelmansförbund.se

Vid adressändring: meddela kansliet

Kansli: Brita Ström, Dalagatan 7, 795 31 Rättvik. 0248-79 70 50, 072-503 46 70 info@dalarnasspelmansforbund.se

Ordförande: Agneta Stolpe

Vice ordförande: Magnus Bäckström

Kassör: Therese Olsson

Sekreterare: Anna-Karin Jobs Arnberg

Övriga ordinarie ledamöter: Tull Anders Bergkvist, Lars Moberg och Peter Rousu

Suppleanter: Jerker Abrahamsson, Jobs Maria Larsdotter Darke, Matteses Johan Eriksson, Helena Kåks, Olle Moraeus, Knapp Karin

Norrfors, Hans Olander och Inger Petri

Horn- och blåssektionen: Melker Brodin, sammankallande

Nyckelharpssektion:

Jeanette Rousu, sammankallande

Vissektionen:

Lissman Gunnar Thuresson, sammankallande

Sektion för knäppinstrument: Peter Rousu, sammankallande

Försäkringar: Matteses Johan Eriksson

Uppgifterna i Dalarnas spelmansförbunds (DSF) medlemsregister används till tidnings- och adressutskick och för DSF’s administration. Adressetiketter kan beställas och användas av intresserade.

MEDLEMSAVGIFT

250 kronor. Upp till 16 år: 125 kronor. Medlemmar bosatta utanför Sverige: 350 kronor (Tidningarna Dalarnas spelmansblad och Spelmannen ingår i avgiften)

Medlemskap löses enklast via www.dalarnasspelmansforbund.se, vid frågor kontakta kansliet

Ansvarig utgivare: Lars Moberg larsrmoberg@gmail.com

Redaktör: Erik Hjelte e.hjelte@outlook.com e.hjelte@outloom

Foto omslagsbild: Hans Olander

Grafisk form/layout: Stig Meiton Tryck: Henningsons Tryckeri AB ISSN 02880-6584

Tidningen utkommer med två nummer per år – i juni och december

Värdet i tradering ligger just i att det lever

Tradition, tradering, traditionellt – orden har sitt ursprung i latinets trado, som betyder överlämna.

”KAN DU VARA HÄR klockan åtta på söndag?” Frågan, som var mer av en uppmaning, kom från Helmy Hansson (1910–1993). Det var mars 1989 och jag samlade visor till häftet Visor i Dalarna (UR 1990). Helmy hade hört av sig och ville bidra med en ballad. Jag åkte tidigt, i mörker och snöglopp, och hann fram i tid. Då jag kom innanför dörren ropade Helmy från köket

”Det är första gången jag ser den i skrift! Kom in ska du få se.” På sin Facit skrivmaskin hade hon på morgonen skrivit ner 19 verser av balladen Konungadöttrarna och hon verkade lite förvånad då hon såg den på pränt. I hennes huvud fanns den förstås sen länge. Balladen och papperen jag fick i handen var en unik gåva och stunden ett oförglömligt ögonblick av tradering.

När jag tänker tradering, minns jag möten med kända och okända, idag aktiva spelmän/sångare och dom som är döda sen länge. Alla har gjort avtryck och finns kvar i låten och visan då jag trallar, sjunger eller traderar den vidare. För mig gör minnet av människan musiken rikare. Låten/visan har en förankring.

Traditioner är, enligt Institutet för språk och folkminnen (Isof), tolkningar av det förflutna, som pågår, lever och förändras i förhållandet till nuet. Annars tappar de sitt värde. I det folkmusikaliska kretsloppet, traderandet, upplever jag att vi tolkar, använder och framför musiken med kärlek och respekt för våra föregångare och läromästare, men vi har också frihet att ”krydda” efter egen känsla och förmåga. Lyhörd variation hör folkmusiken till och gör den levande.

Vi är redan driftiga, men kan vi som medlemmar i Dalarnas spelmansförbund, som mottagare och givare bli ännu bättre på att stimulera, möjliggöra och utveckla tradering? Hur möts vi över generationer och kulturer? Hur möts vi mellan stråkar, strupar, strängar och svängar? Hur vill vi mötas (inne, ute, digitalt)? Hur tar vi vara på arkivmaterial och hur skapas nytt? Vad ger oss lust och inspiration? Svaren är förstås individuella, men traderi och tradera vad det kan bli bra om vi samlar mångas klokskap.

Varmt tack, för förtroendet att vara DSFs ordförande! Tillsammans med en kreativ och engagerad styrelse lovar jag att bidra med det jag kan och förmår. Vi vill skapa goda villkor för DSFs verksamhet och dig som medlem, nu och framåt.

VEM VAR HELMY HANSSON? Riksspelman i Karlstad 1957, ledare av Stora Tuna spelmanslag, vissångare och dessutom kassör i Dalarnas spelmansförbund i trettio år. Balladen om Konungadöttrarna har jag sjungit sen mars 1989.

Agneta Stolpe Ordförande i Dalarnas Spelmansförbund

Foto: Privat

En resa som berättar om sång och musik

Jag har varit ute och rest. ”Wenn jemand eine Reise tut, so kann er was erzählen”.

DEN DÄR FRASEN förekom i min tyska lärobok av någon anledning. Matthias Claudius (1740-1815), tysk författare och journalist, lär ha myntat begreppet. Han hade alldeles rätt.

Jag har mycket att berätta. Jag åkte tåg från Mora till London, till Edinburgh och tillbaka. Nu kan jag berätta att man aldrig ska vara tidsoptimist när man är ute och reser. Det tar alltid längre tid än vad tidtabellerna lovar. Det händer alltid något som ställer till det. Det hör möjligen till resandets charm.

Förr i tiden innebar resandet att man hade kontakt med en massa människor. Man gick till stationen och köpte en biljett av en livs levande människa. Man gick, om man skulle resa utomlands, till banken och köpte valuta av en livs levande banktjänsteman. På tåget kom en konduktör och synade biljetten och talade om att det var Mjölby nästa. Eller Koblenz. Det händer i dag att man får visa sin biljett på tåget men lika ofta att man bara åker med. Resandet speglar det samhälle vi lever i idag där väldigt mycket inte längre hanteras av människor utan med knapptryckningar. Det tycker jag är måttligt roligt.

MEN JAG KOM till London och jag kom till Sheffield och till Edinburgh för att träffa brittiska folkmusiker, eller snarare nordatlantiska folkmusiker. Där träffade jag alldeles vanliga människor som hade en sak gemensamt nämligen intresset för och kärleken till folkmusik.

Där pratade vi om folkmusikens problem och möjligheter och vi sjöng och det spelades och det var alldeles fantastiskt trevligt. Jag, som inte är folkmusiker på något sätt, fick vara med på samma villkor det vill säga inga villkor alls. Ni kan läsa mer om detta i nästa nummer av Spelmansbladet.

Jag tänkte mycket på detta när tåget förde mig tillbaka längs Skottlands västkust, under Engelska kanalen och upp genom Belgien, Tyskland och Danmark. Och jag tänkte på hur oerhört viktigt det är att människor kan sätta sig ner och prata, sjunga och spela där ingen stängs ute och där allas bidrag räknas även om tonerna inte alltid är rena.

Och där man inte behöver vara expert på att hantera en dator.

”DET ÄR DETTA det handlar om”, mumlar jag gillande när jag läser igenom den verksamhetsplan som Dalarnas spelmansförbund klubbade i Rättvik i mars.

Den handlar om att skapa mentala oaser för människor där musik kompletterar det vi inte kan uttrycka fullt ut med ord och jag kommer osökt att tänka på ytterligare en tysk fras från skoltiden. Den är hämtad från en gamma tysk folkvisa.

”Wo man singt, da lass dich ruhig nieder, böse Menschen haben keine Lieder”.

En utmärkt sommar tillönskas alla som vill spela och sjunga. Erik Hjelte

e.hjelte@outlook.com 070-5984433

Innehåll:

2. Ordföranden har ordet

3. Redaktören har ordet

4. Falustämma mitt i juni ska bli en tradition

5. Och årets vinnare är ... Täpp Ida!

6. Vokal folkmusikveteran tar över klubban

7. Unga har hög prio det kommande året

Foto: Birgitta Lillpers

8. Prova nyckeharpa i Gustafs

8. P Nu öppnas Sids bibliotek rova nyckehast

10. Kvinnliga spelmän kliver fram ur arkiven

13. Gässbikôllor tilldelas Knis Karlstipen

14. En stuga för visan

17. Folkliga visor trendar på FaluFolk

18. Lars Åhs: En skollärares låtskatt

23. Så minns vi Pelle Lindström

Ta ton i tidningen

Spelmansbladet görs för medlemmarna och av medlemmarna i Dalarnas spelmansförbund. Det är er tidning och den ska också vara ett forum för era tankar, era åsikter och era förhoppningar.

Därför välkomnar vi alla synpunkter på tidningens innehåll men också på förbundets verksamhet.

Har ni ris så ska ni inte tveka om att skicka det till tidningen. Det är bra kritik som ger förbättring och utveckling. Utan friktion ingen värme. Har ni ros är det naturligtvis också roligt. Då vet vi att vi gjort något rätt.

Visserligen kommer Spelmansbladet ut bara två gånger om året och det är lite för glest för att kunna hålla en levande debatt men era åsikter är viktiga.

Hör av er i spalterna!

ANNONSERING

Boka annonsplats till nästa nummer senast 8 maj 2024 via tidningens grafiska formgivare: stig.meiton@journalisterna.com

Redaktionen förbehåller sig rätten att neka annonsplats.

Priser/mått

Helsida: 2000 kr (bredd 185 mm, höjd 273 mm)

Utfallande helsida: 2000 kr (bredd 210 mm, höjd 297 mm och utfall 5 mm på alla sidor)

Halvsida: 1200 kr (bredd 185 mm, höjd 135 mm)

Fjärdedel: 800 kr (bredd 90 mm, höjd 135 mm)

Åttondel: 500 kr (bredd 90 mm, höjd 67,5 mm)

Falustämma mitt i juni ska bli en tradition

SPELMANSLAGEN I FALUN kallar till spelmansstämma lördag 15 juni. Platsen är Stabergs bergsmansgård med sin barockträdgård och timmerbyggnader i falurött. Under dagen blir det kurser i sång, låtspel och dans, och inte minst ett brett utbud av aktiviteter för barn och unga. Det är första gången på ett halvt sekel som en riktig spelmansstämma arrangeras i falutrakten. Vika-Hosjö Hembygsförening som driver verksamheten på världsarvet i Staberg är arrangör i samarbete med spelmanslagen i Aspeboda, Falun och Svärdsjö samt FaluFolk Musik & Dans och studieförbundet Bilda.

– Det ska bli en riktig familjetillställning där alla kan ha kul tillsammans och var för sig. De minsta får vara med i dans- och musiklekar och bygga enkla instrument. I kursutbudet finns också låtkurser för större barn och ungdomar, säger Jan Åslund, spelman, fiolbyggare och drivande i kraft i Stabergsstämman.

– Och vi vill slå ett slag för dansen! Vad skulle vi spelmän ha att göra om det inte fanns folk som dansade?! Vika-Hosjö hembygsförening har sett till att de två dansladorna rustats upp med nyslipade golv. Där håller Magnus Samuelsson kurs i polskedans medan Carina Nymark lär ut gammeldans – vals, schottis, hambo och polka. Inför kvällen blir det gratis speeddance där man kan friska upp stegen i de vanligaste danserna.

FÖR BARN OCH UNGA blir det dans- och musiklekar samt sång med Britt-Marie och Magdalena Nilsson samt Ramon Perez. Hemslöjdskonsulenten Fredrik Eriksson har en musikverkstad där barnen får vara med och tälja sälgpipor och bygga ett enkelt stränginstrument. Thea Åslund håller låtspelskurs för de något större.

Spelmansmusiken från falutrakten ska lyftas fram. På logarna spelar de tre spelmanslagen till dans varvat med olika konstellationer och solospelmän. När Falu spelmanslag för något år sedan började samla sin egen låtskatt blev resultatet ett nothäfte med 45 låtar komponerade av 26 spelmän med kopplingar till Falun och laget. Under våren har laget spelat in låtarna.

Allt detta ger avtryck i kursutbudet:

Folkärna folkfest – mitt i juni

Folkärna folkfest arrangeras på Folkärna gammelgård 14–15 juni. Bland affischnamnen märks Willemark/Knutsson/Öberg, Spöket i köket, The Halifax Rättvik Projekt, Brugd, Tant Parant och Jeanett & Peter.

Det blir kurser i polskedans och låtspel, visstuga samt sång- och danslekar för barnen. Avesta spelmanslag samt en rad folk- och världsmusikgrupper finns på plats för konserter och spel till dans. Nytt för i år är att folkfesten startar redan på fredag kväll med Jeanett & Peter, Lukas Dahléns buskspelsorkester och Celtic Pagans.

Folkärna folkfest arrangeras av Sjöviks folkhögskola i samarbete med Dalarnas Spelmansförbund. Folkmusikens hus och Studieförbundet Bilda Mitt.

Stabergs bergsmansgård utanför Falun är en del av världsarvet. Nu blir det spelmansstämma med kurser och dans på två logar.

• Ebba Åslund lär ut låtar ur Faluhäftet

• Åke Wänn lär ut låtar efter Wilhelm Hedlund

• Brodd Leif Andersson lär ut låtar från södra Dalarna

• Lars-Göran Weinberg lär ut sina dragspelslåtar och

• Maria Ähdel ger en kurs i sång.

– Staberg är en fantastisk miljö med fina lokaler och plats för buskspel, men också ett ställe att strosa runt på nu när allt står i blom. För barn och familjer ordnar vi en äventyrsvandring med musikquiz. Det blir också kulturvandringar med guide för de som vill fördjupa sig i platsens historia, säger Jan Åslund.

Stabergs krog & trädgårdscafé serverar lunch, fika, mat och dryck till sent. Eftersom Staberg ligger en bit från Falu centrum ordnas med gratis bussar fram och åter.

TANKEN ATT DET borde finnas en sommarstämma i falutrakten har funnits länge. När Vika-Hosjö Hembygsförening nappade på idén var namnet givet.

– Vi har redan nu siktet inställt på att Stabergsstämman ska bli en tradition, säger Jan Åslund.

Stig Meiton

Hildasholm – mitt i september

Fredag den 14 september blir det spelmansstämma på Hildasholm i Leksand. Under dagen hålls workshops i låtspel, dans och hur man hittar i Folkmusikens hus rika musikarkiv. Sedan blir det allspel och buskspel i den anrika trädgården med utsikt över Siljan, samt spel till dans och på öppen scen fram till midnatt. Det blir konsert i husets stora sal med Pär Ohlsson, Maria Wernberg och Peter Rousu (förköp).

Arrangemanget ingår i Hildasholmsmusiken i samarbete med Sjöviks folkhögskola, Dalarnas Spelmansförbund. Folkmusikens hus och Studieförbundet Bilda Mitt.. Mer info: hildasholmsmusiken.org

Foto: Stig Meiton

Och årets vinnare är ... Täpp Ida!

DALARNAS SPELMANSFÖRBUND gratulerar Täpp Ida Almlöf, vinnare i kategorin Årets Folkmusik vid 2024 års Dalecarlia Music Award.

Täpp Ida Almlöf är en etablerad spelman som solist, medlem i grupper som Gässbikôllor och Systerpolskan och som spelledare för Rättviks spelmanslag.

Jag ringer Ida för att få veta mer och förstår att familjens uppmuntran, kompisgänget, kreativa sammanhang och ledare har betytt mycket för att hon en gång började spela, vid sex års ålder. Tillsammans med några kompisar skjutsades hon från Rättvik till Orsa för Suzuki-undervisning, med Perra Moraeus som ledare. Efter några år blev Jonas Holmén hennes nya lärare. De var ett kompisgäng som under många år spelade tillsammans på musikskolan, i Rättviks lilla spelmanslag och gruppen Hjort Anders barnbarn.

– Vi hade så kul! Vi gavs plats vid konserter och fick vara med på så mycket. Det var viktigt! Genom kurser med Lilla spelmanslaget fick vi träffa och spela med äldre spelmän, som till exempel Päkkos Gustaf i Bingsjö. Under mina första Bingsjöstämmor var nog chipsen viktigare än musiken, men Bingsjö och bingsjömusiken har kommit att betyda väldigt mycket för mig. Vilken betydelse har fiolspelet och folkmusiken för dig idag?

– Min fritid kretsar mycket kring att spela, även om jag gör annat också. Att vara spelledare för Rättviks spelmanslag är bra. Det gör att jag håller igång och får kontinuitet i mitt eget fiolspel.

Hur önskar du att gå vidare som spelman?

– Jag vill gärna spela i nya sammanhang där jag utmanas som spelman. Ett ”klipp” med solospel från Dalarnas Lussibrud 2024 gav fler spelningar och ett pris som Årets Folkmusik kanske öppnar upp för ännu fler roliga spelningar. Det känns kul!

Utifrån din egen ”spelmansresa” tar vi gärna emot tips som kan stärka DSFs barn- och ungdomsverksamhet. Vad är dina spontana tankar?

– Det är viktigt att barn och ungdomar får spela tillsammans med andra ungdomar, men lika viktigt att olika åldrar möts och spelar tillsammans. Barn och unga kan få eget utrymme vid konserter och dansspelningar, men de ska också känna sig bekväma och trygga i samspel med vuxna. Att tillhöra ett spelgäng har varit och är viktigt för mig och jag tror det har betydelse för de flesta.

Täpp Ida Almlöf är en förebild och inspiratör och inom DSF är vi stolta över att ha Ida som medlem. Dessutom tacksamma att få sola oss i vinnarglansen.

Agneta Stolpe

Rousu

Vokal folkmusikveteran tar över klubban

AGNETA STOLPE FRÅN Äppelbo valdes vid årsmötet i Folkmusikens

Hus, Rättvik, till Magnus Bäckströms efterträdare på posten som ordförande i Dalarnas spelmansförbund.

– Att bli ordförande för DSF är inget jag ens fantiserat om. Först blev jag överraskad av frågan, och sedan av att det kändes bra att tacka ja!

Sångerska, pedagog, skolledare, logonom är titlar genom åren. Och inom folkmusiken har Agneta Stolpe en gedigen bakgrund.

Hon är en vokal folkmusiker som alltsedan 70-talet sjungit, trallat och kulat. Minns senast Vasaloppet i vintras där Agneta tillsammans med Ann-Sofi Nilsson från Malung sände iväg havet av skidåkare med magisk kulning vid starten i Sälen.

Agneta var med och startade folkmusikutbildningen på Malungs folkhögskola 1984 och gör fortfarande inhopp som lärare där. Hon undervisar dessutom på deltid som lärare i folkmusik/sång på Musikhögskolan Ingesund i Arvika.

Agneta Stolpe hoppade in som ordförande i höstas. Nu är hon också vald av medlemmarna.

– Nu ska jag nyfiket och ödmjukt sätta mig in i DSF:s inre arbete. Pusselbitarna är många, och många är de som vill och kan bidra.

– Teamwork är bra och nödvändigt, säger hon.

Dalarnas spelmansförbund är till antalet medlemmar (1228) med bred marginal Sveriges största förbund. Skapar DSF tillräckligt avtryck i kulturlandskapet eller kunde vi märkas mera?

– Visst skulle vi kunna höras och synas mer, men min

Foto: Privat

upplevelse är ändå att vi tillsammans bidrar till att folkmusiken märks och gör avtryck i olika sammanhang och människors liv.

– Fast det är förstås en fråga för både styrelse och medlemmar att fundera mera på.

STYRELSEN HAR EFTER årsmötet följande sammansättning:

Agneta Stolpe, ordförande och Magnus Bäckström, vice ordförande.

Ordinarie styrelseledamöter är Anna-Karin Jobs Arnberg (sekreterare), Therese Olsson (kassör), Tull Anders Bergkvist, Peter Rousu och Lars Moberg.

Styrelsesuppleanter är Inger Petri, Olle Moraeus, Hans Olander, Matteses Johan Eriksson, Helena Kåks, Knapp Karin Norrfors samt Jerker Abrahamsson.

Agneta Stolpe har redan under en del av det gångna verksamhetsåret fullt ut axlat ordförandemanteln som förbundets ledare.

Jobbigt?

– Nu blev det så, och jag fick prova på mitt i planering av Höststämma och 80-årsjubileum. Jag är väl lite knäpp, men gillar komplexitet och att utmana mina förmågor.

– Visst kan det vara jobbigt när tid och ork inte räcker till.

– Men roligt att tillsammans med styrelsen utveckla och skapa goda villkor för DSF:s medlemmar och verksamhet!

Lars Moberg

Gammalt och nytt på Höststämman

VÅR FINA HÖSTSTÄMMA återkommer till Mora och Moraparken sista helgen i september (27–29 september). Att träffas och spela är kanske hjärtat i stämman, men i vanlig ordning blir det också konserter och program, kurser, workshops, spelstuga, visstuga, höstupptakt för Dalarnas Ungdomsspelmanslag, buskspel i stugor och korridorer, spelmanslag och andra som spelar till dans, vickning på fredagskvällen, tidernas allspel och festmiddag på lördag. Ramen är densamma, men innehållet nytt. Programarbetet pågår. Klart är att den inledande konserten i Mora kyrka fredag 27 september kommer att ha tema Östbjörka och att lördagens program lyfter fram musiken från Södra Dalarna, inte minst Ingvar Normans gärning. Hela programmet för stämman, årets allspelslå-

tar och annan information kommer att finnas på vår hemsida www.dalarnasspelmansforbund.se

Redan nu kan du hitta information om logi och måltider på hemsidan, och bokningen har öppnat. Logi, camping, vickning fredag och festmiddag lördag bokas på tel 0250–276 09 eller mail konferens.mora@firstcamp.se Ange ”Höststämman” för att erhålla Dalarnas Spelmansförbunds rabatterade priser. OBS! Bokning endast på ovanstående telefonnummer och/eller mailadress. Kontaktar du Moraparken ”vanliga vägen” får du besked att det är fullbokat, vilket egentligen står för att Dalarnas Spelmansförbund reserverat anläggningen.

Vi ses i Mora!

Magnus Bäckström

Dalarnas ungdomsspelmanslag, DUS, framförde under Zara Heljes och David Albertssons ledning tre låtar vid årsmötets öppnande.

Unga har hög prio det kommande året

ETT DIGERT VERKSAMHETSÅR väntar för Dalarnas Spelmansförbund fram till nästa årsmöte. Styrelsens förslag till verksamhetsplan togs rakt av vid årsmötet och den första punkten, Lerdalsstämman, klarades av i samma veva tillsammans med Rättviks spelmanslag och Folkmusikens Hus.

Nästa uppgift blir att tillsammans med Folkmusikens Hus och Bingsjö byförening, arrangera Bingsjöstämman 3 juli.

Därefter, också tillsammans med Folkmusikens Hus, arrangemanget ”Stämmoveckan” efter midsommar, Höststämma i Mora 27–29 september samt Folkmusiknatta i Falun i november tillsammans med Folkmusikens Hus och FaluFolk Musik & Dans.

Som vanligt planeras kurser i samband med Höststämman men innehållet är ännu inte klart.

UNGDOMSVERKSAMHETEN är ett prioriterat område. I samarbete med Folkmusikens Hus fortsätter satsningen UngtFolk som innebär kurser, framträdanden med mera riktat till barn och ungdomar i olika åldrar. Bland planerade aktiviteter 2024 kan nämnas ungdomskurser i samband med:

• Leksandsstämman, Leksand

• Höststämman, Mora

• Folkmusiknatta, Falun

Inom UngtFolk finns också Dalarnas Ungdomsspelmanslag (DUS), ett samarbete med regionens musik- och kulturskolor, och Dalarnas Ungdoms Folkmusik Orkester (DUFO).

Ambitionen är att på sikt åter etablera någon form av lägerverksamhet. Dalarnas Spelmansförbund, Dsf, ska under 2024 utveckla engagemanget kring ungdomsverksamheten så att aktiviteter utöver ovan nämnda kan ingå i verksamheten. SSR erbjuder nationellt några platser till ungdomslägret Ethno. Unga medlemmar inom Dsf kan till Dsf ansöka om plats, som då Dsf administrerar. Dsf ska under 2024 utveckla samverkan med yngre generationer spelmän genom att, bland annat, etablera kontakt med Folk You samt folkmusikutbildningarna i Dalarna.

Kommunikation med medlemmar och allmänhet är viktig och förbundet ska under året fortsätta utveckla Dalarnas Spelmansblad vad gäller formgivning och digitalisering samt se över prenumerationsformat. Webbsidan ska uppdateras och utvecklas liksom närvaron på sociala medier.

Foto:

• Tillsammans med Folkmusikens Hus ska tre nya avsnitt av Folkmusikpodden produceras.

• Lars Moberg ska producera tre nya avsnitt av ”Moberg möter”.

• I samband med Folkmusiknatta i Falun bjuder Dsf in medlemmar till jam på lämplig lokal.

• Tillsammans med Dalarnas Fornminnes- och Hembygdsförbund ska förbundet arbeta i stiftelsen Knis Karl Aronssons Minne och föreslå 2024 års stipendiat.

• Tillsammans med Folkmusikens Hus fortsätter arbetet med att öka tillgängligheten till arkivmaterial inom ramen för Webbfiol.

• Sponsorsamarbeten med företag ska utvecklas. Det är viktigt för förbundets ekonomi.

Utöver allt detta ska förbundet fortsätta att vara ett stöd för enskilda och grupper av spelmän och vara en aktör i Dalarnas kulturliv – som förbundet varit i 80 år. Erik Hjelte

Pröva nyckelharpa i Gustafs

NU ÄR NYCKELHARPSSEKTIONEN igång med både spel och planering inför kommande träffar. Första uppstartsträffen är på Folkmusikens Hus i sommar, men redan nu planeras för nästa träff sden 17 augusti. Det blir ett evenemang i Församlingshemmet Gustafs som sätter fokus på nyckelharpan i Dalarna – förr och nu. Träffen sker i samarbete med Säters kommun och Studieförbundet Vuxenskolan vilka arrangerar en hel vecka med aktiviteter på temat. På nyckelharpsträffen finns byggarna Stefan Ekedahl, Olle Plahn och Göran Hellgren som berättar om sina byggverksamheter. Stefan Ekedahl kommer även att lära ut en låt. Det kommer att finnas nyckelharpor att låna så förhoppningen är att både du som är nyfiken och inte har spelat så mycket och du som redan spelat mycket ska kunna vara med. I slutet av dagen blir det gemensamt allspel. Mat kan man förboka och fika går att köpa på

plats. Anmälan och matbeställning görs på folkmusikenshus.se. Evenemanget är öppet för publik att sitta med och lyssna.

Nyckelharpssektionens evenemang hittar man självklart på Dalarnas spelmansförbunds hemsida. 17 augusti. 09.30–15.00. Församlingshemmet Gustafs Jeanett

Nu öppnas Sids bibliotek

2019 GICK TRUBADUREN , rättvikaren, kulturpersonligheten, visforskaren och Dalapersonligheten Sid Jansson bort. Sid var en portalfigur för kulturlivet i både Dalarna, Sverige och Norden under mer än sextio år. Han målade under sitt liv med bred pensel och drev och var engagerad i hundratals projekt.

Han var manager åt många olika artister, bland andra Cornelis Vreeswijk. Han gjorde radio och TV-program, skrev artiklar och böcker och startade flera festivaler och drev mängder av spännande och nyskapande kulturprojekt. Han turnerade flitigt som artist, bland annat med legendariska ”Visor och Bockfot” men också som förläsare med hela Norden som sitt arbetsfält.

Sid hade sina fötter djupt i den rättvikska myllan. Han var diplomerad och flitigt anlitad Dalaguide och var under många år inblandad i det mesta som hände runt Siljan.

Från starten 1974 till sista festivalen år 2000 var Sid engagerad som programmakare och ansvarig för marknadsföringen av Rättviksdansen – Rättvik Folklore Festival. På 80-talet gjordes flera radioserier med namnet Folknöjet, vilket också ledde till en skivproduktion från Fryksås fäbodar i Orsa. Sid föreläste flitigt i ämnet folktro och gamla seder – Skrömt o Oknytt kallade han programmen som var populära på hembygdsföreningar,

turistanläggningar och på kulturhusen runt Siljan.

Sid var involverad i Bingsjöstämman och var en av de drivande i tillkomsten av ett Folkmusikens hus i Rättvik.

Sid efterlämnade en stor samling med litteratur, noter och föremål. Bland annat bestående av 17 hyllmeter litteratur varav många av dem kopplade till Rättvik, Siljanstrakten och Dalarna. Sids önskan var att denna unika samling skulle tillgängliggöras för kommande generationer och placeras på Folkmusikens Hus i Rättvik, till gagn för allmänhet och forskning.

Arbetet för att skapa ett bibliotek har pågått under en längre tid och i sommar slås dörrarna upp för Sid Janssons bibliotek på Folkmusikens hus i Rättvik. Invigningen sker under stämmoveckan, den 1 juli, och programmet kommer förutom berättade minnen och anekdoter även innehålla en utställning om Sid, en föreläsning om Vispråmen Storken och en konsert med Maria Röjås.

Läs mer om invigningen på folkmusikenshus.se 1 juli. 13.00. Folkmusikens hus, Rättvik Jeanett Rousu

Rousu

Illustration: EWK

FOLKMUSIKFESTEN I STJÄRNSUND 2-3 aug 2024

PROGRAM

Fredag 2 aug

10-15 Kurs: Spela polskor med Bridget Marsden: Melodispelets rikedom. Fridhem. Kursavgift: 600 kr. Anmälan (senast 31 juli): www.folkmusikfestenistjarnsund/ kurser.php

Medarr: Folkmusikens hus, Bilda. 10-15 Kurs: Låtspel på dragspel med Leif Ottosson. Även andra instrument är välkomna. Fridhem. Kursavgift: 600 kr. Anmälan (senast 31 juli): www.folkmusikfestenistjarnsund/kurser.php

Medarr: Folkmusikens hus, Bilda. 10-15 Viskurs med Anna Wikenius: Ornament, sväng och lite stämsång. Församlingshemmet. Kursavgift 600 kr. Anmälan (senast 31 juli): www.folkmusikfestenistjarnsund/kurser.php

Medarr: Folkmusikens hus, Bilda. 17.30-19.00 Spelmanssoppa på Fridhem. Kvällsmat med musik.

19.00 Konsert i kyrkan: Innovation och tradition. Bridget Marsden, fiol, och Leif Ottosson, dragspel. Följ med till en musikalisk värld där traditionella låtar blandas med nyskriven musik, och rör sig sömlöst mellan atmosfärisk improvisation, drivet låtspel och filmiska ljudlandskap. I samverkan med Hedemora-Husby-Garpenbergs församling. Frivillig entré (rekommendation 100 kr).

20-24 Spelmansjam med dans på Fridhem. Lika mycket ös som förra året? Kom, spela, sjung, dansa, lyssna, umgås! Servering.

Lördag 3 aug

8.00 Vallmusik vid Björktjärn (mellan Stjärnsund och Kloster). Magisk morgon med kulerskor och hornblåsare. Kerstin Sonnbäck, Pia Holmqvist, Gunilla Larsson,

Frida Grundel, Kerstin Rozgoni, Bernt Lindström, Traute Lindenthal. Frivillig entré. Obs kom i tid!

9.30-11.00 Prova på kulning med Pia Holmqvist. Björktjärn. Släpp loss! Inga förkunskaper. Ingen anmälan. 100 kr.

10-11.00 Prova på Qi Motion med Ulla Kleberg. Mjuka rörelser för alla. Bra för ömma spelmansmuskler! Herrgårdsparken (vid regn inomhus) 100 kr.

10.00-11.30 Prova på vissång med Kerstin Sonnbäck. Släpp loss, sjung och ha roligt tillsammans med en av våra mest erfarna och inspirerande vissångerskor! Herrgården. Ingen föranmälan. 100 kr.

10.00-12.00 Kurs: Nybörjarkurs munspel. Ledare: Karin Kåks. Fridhem. Kursavgift 300 kr för kursen. Ta med ett eget munspel stämt i G eller köp ett kvalitetsmunspel för ca 500 kr genom oss. Anmälan (senast 31 juli): www. folkmusikfestenistjarnsund/kurser.php

10.00-12.00 Kurs: Fortsättningskurs munspel. Ledare: Annika Hed Ekman. Fridhem. Kursavgift 300 kr. Ta med ett eget munspel stämt i G och ev i D. Anmälan (senast 31 juli): www.folkmusikfestenistjarnsund/kurser.php

11-13 Irländskt på Stjärnsundskiosken med stjärnsundsbandet Tickley Toys. Kom och lyssna! Arr: Stjärnsundskiosken.

11-14 Bruksmarknad vid dammen. Fritt fram att buskspela!

12-14 Vegetarisk lunchbuffé med folkmusik på Fridhem. Arr: Aiva och Fridhem.

12.30. Allspelslåtar med Anna-Karin Kylander. Vid dammen (vid regn på herrgården). Kom och spela! Årets allspelslåtar finns på: www.folkmusikfestenistjarnsund.se 13.30-14.15 Musik på en sträng! Stora Skedvi psalmodikongrupp med Göran Hellgren, Erland Nydén, Leif Olofsson,

och Göran Sundmark spelar och berättar. Herrgården. Fri entré.

15-16 Konsert med Korsdrag och Trio Kurbits. Herrgården. Musikglädje och experimentlust. En konsert i det gränsland där folkvisor går in i traditionell och nyskriven folkmusik, där enkla munspelsmelodier möter stämsång och där irländsk frejdighet blandas med mörka skrönor. Entré: 100 kr.

15-16.30 Prova på att dansa polska med Elisabet och Per-Erik Hellberg. Fridhem. Ingen föranmälan. Ta skor med glatt sula! 100 kr.

SPELMANSSTÄMMA

16.30-24 Spelmansstämma på herrgårdsområdet. Entre: 100 kr. Välkommen att buskspela ute och inne! Enklare servering.

18.30 Allspel Kom till stora trappan! Vid regn inomhus. Allspelsledare: Erkers Anna-Karin Kylander. Årets allspelslåtar: www.folkmusikfestenistjarnsund.se

19.00-24.00 Spel till dans. Dansa till Korsmora spelmän, Korsdrag, Avesta spelmanslag, Gåsandersbygdens spelmanslag, Sandvikens spelmanslag. Öppen spellista mot slutet av kvällen. Två mindre dansgolv.

21.00 Öppen scen i Gula salongen med godbitar ur spelmansvimlet

24.00 Godnattmusik med Annika Hed Ekman och Göran Hed. Folkmusik i sensommarnatten på klarinetter, munspel, gitarr och sång. ”Låtar och visor vi tycker om.” Kyrkan. I samverkan med HedemoraHusby-Garpenbergs församling. Frivillig entré (rekommendation 100 kr).

Dessutom söndag 4 aug

10.30-14.00 Folkmusikbrunch/lunch på Fridhem. Kom och spela! Arr: Aiva och Fridhem.

11.00 Folkmusikgudstjänst i kyrkan med musik av Bernt Lindström och Lars-Åke Gustafsson. Arr: HedemoraHusby-Garpenbergs församling.

Med reservation för ändringar

Barn under 12 år gratis entré, skolungdom upp till 18 år halva priset

Mer info: www.folkmusikfestenistjarnsund.se FB: FolkmusikfestenIStjarnsund

Samarbetspartners: Folkmusikens hus, Bilda, Dalarnas spelmansförbund, Hedemora-Husby-Garpenbergs församling, Stjärnsundskiosken, Fridhem, Stjärnsunds Herrgård AB, Stiftelsen Husbyringen, Polhemssällskapet m fl

Elvira Classon stämmer sin fiol inför en radioinspelning. Isakes Kisti letar fram låtar hon minns från ungdomen. Nelly Östlund lyfter stråken inför en förväntansfull konsertpublik. Helmy Hansson sätter igång bandspelaren och tar upp fiolen.

Ut ur arkiven

Nio kvinnliga spelmän lyfts fram på ny cd

PÅ EN NYUTGIVEN skiva sätts nio kvinnliga traditionsbärare åter på folkmusikkartan och lyssnaren bjuds in att vara med i såväl kök som på scener och hembygdsgårdar där inspelningarna har gjorts. Spelkvinnor i Dalarna –inspelningar från Folkmusikens Hus arkiv, ger ut i juni av det nytänkande skivbolaget Supertraditional i samarbete med Folkmusikens Hus. Den presenterar soloinspelningar av nio kvinnliga spelmän som var födda från 1890-talet fram till 1930-talet. Nu lyfts deras låtar och berättelser fram ur arkivet. De var traditionsbärare och innovatörer. Riksspelmän och folkparksidoler. Yrkesmusiker och amatörer. Samspelare och solister. Skivan innehåller 35 fiollåtar som aldrig tidigare getts ut och visar på bredden av musikaliska uttryck som fanns hos de första generationerna kvinnor som blev inspelade för eftervärlden. Traditionstrogna polskor och vallåtar varvas med egenskrivna låtar och virtuosa paradstycken.

NÅGRA AV KVINNORNA är säkert bekanta för många i folkmusikdalarna. Helmy Hansson från Stora Tuna var Dalarnas Spelmansförbunds kassör i trettio år, Nelly Östlund (ursprungligen från Hälsingland) gjorde mycket för återupplivandet av äldre folkmusik i södra Dalarna och Elvira Classon från Gagnef förde vidare Anders Frisells musikarv till nya generationer. Andra har mer eller mindre glömts bort, såsom riksspelmannen Magda Thögersen från Äppelbo, Anja Engström från Dala-Järna eller Anna Mobeck, storasystern till Blank Kalle och Blank Anders från Rättvik. De äldsta av kvinnorna, Anna Mobeck och Isakes Kisti, föddes på 1890-talet medan den yngsta, Gun-Britt Karlsson, föddes på slutet av 1930-talet. Som arkivarie har det varit något av ett drömprojekt att jobba med denna skiva, då det tillgängliggör arkivmaterial på ett sätt som gör det levande och dessutom lyfter en viktig del av vår folkmusikhistoria som ofta åsido -

satts. En viktig del av att skapa skivan var att vi ville låta lyssnaren lära känna kvinnorna bakom fiolspelet, att låta deras liv och leverne ta plats för att skapa en bild av vilka de var. Som ett komplement till fiolmusiken läser Lena Willemark in nyinspelade presentationer av dessa historiska spelkvinnor. Förhoppningen är att man får känna sig närvarande i rummet där inspelningarna gjordes, med ljudet av bandspelaren och klirr av kaffekoppar.

CD-SKIVAN KOMMER också med ett häfte fyllt av information och berättelser om kvinnornas låtar och liv. Levnadsskildringarna lyfter även några kvinnliga folkmusikgrupper som en del av kvinnorna turnerade med på 1930- och 1940-talen, såsom Vikôrkôllor, Hälsingeflickorna och Gilleflickorna.

Under sommaren kommer skivan att firas med både skivsläpp, hyllningskonsert samt en turnerande utställning.

Skivsläppet firas storslaget med ett evenemang på Rättviks gammelgård den 20 juni, dagen före midsommarafton. Huvudakten för dagen blir Benedicte Maurseth, vinnaren av årets folkmusiker på norska Folkelarm 2023, som tar sin berättarkonsert Systerspel till Sverige för första gången. Konserten, som skapades som ett beställningsverk för Osafestivalen 2022, tar avstamp i historien om kvinnliga spelmän i Norge som Benedicte har spårat tillbaka till 1700-talet. På scenen väver hon tillsammans ord, bild och sitt mästerliga hardingfelespel för att berätta om kvinnliga spelmän från det förflutna och ställer sig frågan varför de försvann. Efter konserten bjuds publiken in till artistsamtalet “Om spelkvinnorna som gick före”. Här leder historikern Agnes Hamberger ett samtal om folkmusikhistoria, genus och konstnärligt nyskapande med teamet bakom skivan Spelkvinnor i Dalarna samt gästartisten Benedicte Maurseth. Under samtalet kommer publiken även att få höra berättelser och låtar från skivan.

Benedicte Maurseth, vinnaren av årets folkmusiker på norska Folkelarm 2023. Foto: Vidar Herre.

Elvira Varghans har skapat konsten till skivan Spelkvinnor i Dalarna.

Från vänster Anna Fumarker, Hed Stina Andersson och Gössa Anna Andersson. Bilden är förmodligen från en spelmansstämma på sent 1930-talet eller tidigt 1940-tal. Foto: privat

På Bingsjöstämman uppmärksammas släppet med en konsert där några av samtidens mest hyllade kvinnliga spelmän sätter sin egen prägel på den äldre generationens musik. Det blir en enastående chans att höra konsertvärden Lena Willemark tillsammans med Täpp Ida Almlöf, Anna Möller och Lisa Rydberg blåsa nytt liv i spelkvinnornas musik och berättelser. Konserten heter “Och så lyfte hon stråken…” och äger rum i Bingsjö kapell den 3 juli klockan 21.00.

I samband med skivreleasen tar projektet även fysisk form genom en portabel utställning signerad Elvira Varghans – konstnär och grafisk formgivare med rötter i Leksand. Elvira har skapat konsten till skivan Spelkvinnor i Dalarna och arbetar grafiskt på Konstnärernas Kollektivverkstad Textiltryck Malmö med handtryck och skapar motiv med analoga metoder. Utställningen börjar sin resa på skivsläppet på Rättviks gammelgård den 20 juni. Därefter blir det turné på museer i Dalarna med första stopp på Folkmusikens hus. I samband med konserten “Och så lyfte hon stråken …” kan man även de den på Bingsjöstämman den 3 juli.

ATT VARA PRODUCENT för denna skiva har varit fantastiskt roligt och en bättre samarbetspartner än skivbola-

get Supertraditional hade varit svårt att hitta. Det finns många som har hjälpt till med att leta fram inspelningar, bilder och berättelser vilket jag är väldigt tacksam för.

Jag hoppas att ni är många som kommer att njuta av dessa musikaliska pärlor från arkivet och ge låtarna nytt liv genom att ta in dem i repertoaren.

Mer information om skivsläppet och biljettköp finns på folkmusikenshus.se. Information om konserten på Bingsjöstämman finns på bingsjostamman.se.

John-Francis Goodacre

Arkivarie på Folkmusiken hus

Spelkvinnorna på skivan

Elvira Classon, Gagnef (1911–2002)

Anja Engström, Dala-Järna (1912–1992)

Anna Fumarker, Rättvik (1919–2009)

Nelly Östlund, född i Bollnäs, senare bosatt i By socken (1920–2015)

Isakes Kisti Olsson, Dala-Floda (1899–1984)

Magda Thögersen, Äppelbo (1917–1967)

Gun-Britt Karlsson, Rättvik (1938–2009)

Helmy Hansson, Stora Tuna (1910–1993)

Anna Mobeck, Rättvik (1893–1985)

Gässbikôllor tilldelas Knis Karlstipendiet

FOLKMUSIKTRION GÄSSBIKÔLLOR föräras årets stipendium på 20 000 kronor från Knis Karl Aronssons minnesfond. Trion består av Täpp Ida Almlöf, Täpp Jenny Nylander och Jenny Bergman från Rättviksbyarna Övre och Nedre Gärdsjö.

Motivering lyder: ”För drivet och livfullt låtspel i rik Rättvikstradition där inte minst låtar från Bingsjö är en given del av repertoaren. Tillsammans formar de musiken starkt präglad av en lång och delad erfarenhet från en levande och rik musikalisk hembygd.”

Uppmuntrade av sin far, spelmannen Täpp John, började systrarna Jenny och Ida tidigt med fiol. Tillsammans med kompisen Jenny Bergman gick de i lära i Rättviks kommunala musikskolas suzukigrupp med folkmusikinriktning, under ledning av Jonas Holmén. Så småningom var alla tre medlemmar av Rättviks lilla spelmanslag.

Fiolspelmannen Päkkos Gustaf i Bingsjö skulle bli en avgörande inspirationskälla för de tre. Efter en första kontakt, där Jonas tog sina elever på besök hos Gustaf, skulle besöken bli många. Gustaf som på sin ålders höst fick välförtjänt uppskattning för sitt spel, delade också frikostigt med sig av låtar och spelsätt.

Täpp Jenny Nylander, Jenny Bergman och Täpp Ida Almlöf spelar i Rättviks spelmanslag och som trio under namnet Gässbikôllor.

På skivan Gässbikôllor (GIGA 2006) ger de tre prov på hur de väl förvaltat arvet från Bingsjö och spelar samtidigt låtar från andra Rättviksbyar.

Nås fredag 28 juni – måndag 1 juli

Tobaksspinnarstämman

Dans i vårt fina Ordenshus, tre kvällar och nätter Kurser, konserter och kolbullar • Visstugor, spelmanspub och skivsläpp

Dansa till Matts Arnberg, Joel Bremer, Mats Edén, Zara Helje, Mattias Helje, Anders Norudde, Anders Rosén, Agneta Stolpe, Jonas Åkerlund samt spelmanslag från västerdalarna och många fler.

Våra danskurser – lärare Linnea Redblad

Lördag 29/6 09.30–12.00

Västerdalspolska (Spelman: Zara Helje)

Lördag 29/6 13.00–15.30 Springlek/ bakmes (Spelman: Jonas Åkerlund)

Söndag 30/6 09.30–12.00 Springlek/ bakmes, fördjupning (Spelman: Mattias Helje)

Söndag 30/6 13.00–15.30 Fri halling (Spelman: Mats Edén)

Vår viskurs

Måndag 1/7 09.30–12.00. En liten fågel: Agneta Stolpe

Våra låtkurser

Lördag 09.30–12.00 Jonas Åkerlund

Lördag 13.00–15.30 Zara Helje

Söndag 09.30–12.00 Mats Edén

Söndag 13.00–15.30 Mattias Helje

Måndag 13.00–15.00 Joel Bremer

Våra konserter

Lördag 18.30 Välkomstkonsert Låtar och visor från Nås med omnejd. Skivsläpp med Anders Rosén och Jonas Åkerlund.

Söndagen 18.30 Stora lärarkonserten, Nås kyrka

Vårt föredrag

Måndag 16.00 Matts Arnberg: Mitt möte med Tillmännen. Bilder, musik och berättelser.

Kursanmälan: Thea Åslund thea.aslund@ folkmusikenshus.se

Mobil 076-1442084

Mer info: tobaksspinnarstamman.se

I samarbete med Dalarnas spelmansförbund, Stämmoveckan, Bilda och Vansbro kommun

En stuga för visan

Gertrud gav visan samma status som låtspelet

Vad är en visstuga?

Det enkla svaret är

förstås: en stuga där man sjunger visor. Det var ju det man gjorde förr i tiden; efter kvällsmaten satt man och handslöjdade och sjöng visor. Kanske är det den stämningen man vill återskapa i dagens visstugor? Namnet kan också kopplas till det gamla ordet lekstuga, en sammankomst där man dansade och lekte sånglekar.

Många hävdar att den första moderna visstugan ordnades av Gertrud Sundvik i samband med en spelmansstämma i Malung 1972. Till det yttre stämmer det. Det var i en stuga, och där sjöngs visor. Men själva upplägget

liknar inte det som i dag kallas visstuga. Snarare var det en konsert med traditionsbärare i en mer intim miljö. Att den hölls i samband med en spelmansstämma är dock en viktig poäng, som Gertrud Sundvik ville påpeka: att den traditionella visan skulle ha samma status som traditionell spelmansmusik. Där fick hon kämpa för att få en programpunkt för folkliga visor, eftersom spelmännen var vana att ha hela stämman för sitt spel. Visstugan i det här fallet stod i folkparken Orrskogen i Malung, och erbjöd en scen som var mer anpassad till visans intima karaktär. Sundvik berättar i inspelningar från 2000–2001 om hur hon gjorde när denna visstuga kom till, och vad hon inspirerades av.

Långt tidigare hade hon varit med och organiserat möten mellan sångare. På Dalarnas museum i oktober 1964 deltog sex äldre kvinnor, med närvaro av Svenskt vis-

Foto: Ivan Andersson/Malungs Foto

arkiv. Där var dock ingen publik. Men redan 1961 hade Matts Arnberg producerat en serie radioprogram kallade ”Sjung visan för mig”, där studiopubliken fick önska visor av sångerskorna Svea Jansson, Ulrika Lindholm och Lena Larsson. Visorna kommenterades av lärda personer, som Ulf Peder Olrog.

När Gertrud deltog i en universitetskurs om musikforskning i Falun 1967, saknade hon folkmusiken i kursen. Därför ordnade hon en konsert på museet där några spelmän deltog, några som också sjöng visor. Också detta för ett begränsat antal åhörare. 1970 fick hon chansen att organisera ett konserttillfälle i samband med en konstutställning på Konstnärsklubben i Stockholm. Då bjöd hon in både spelmän och sångare till vernissagen, vilket gjorde stor succé. Det var så mycket folk att det knappt gick att gå runt och se på tavlorna i pausen. Istället föreslog Gertrud att man skulle leka klapplekar, sittande. Konceptet förde hon med sig till Kaustby, och senare till Falun. Det låg också till grund när hon satte ihop en kavalkad av spelmän och sångare på Orrskogen i Malung i september 1971, och ledde en diskussion efteråt. Organisatörer där var Sven Bohm i Malungs spelmanslag och Niss Hjalmar Matsson i Malungs Hembygdsförening. Enligt Gertrud Sundvik hade det gett Sven Bohm mersmak, och han ville gärna göra något liknande kommande år.

GERTRUD BLEV INBJUDEN att leda ett program med sång under spelmansstämman den 5–6 augusti 1972,

Bilden till vänster: Visstugan – i det som kom att bli ölstugan – på parken i Malung, lördagen den 5 augusti 1972. Till vänster Gertrud Sundvik och Niss Hjalmar Matsson.

På bilden till höger: Vid samma tillfälle har Olam Britt Anna Persson tagit plats framför Gertruds mikrofon för att sjunga och berätta.

på villkor att det inte störde spelmännens uppspelningar. Initiativet presenterades i Mora Tidning 19 juli som första gången som vokal musik fanns med i organiserad form på en spelmansstämma. Hon hade förhandlat med Sven Bohm om att få något avskilt ställe där de kunde sitta ostörda, och få hålla på så länge de ville. Nu blev det kanske inte precis så, men stugan på Orrskogen blev i alla fall en visstuga där man satt i två omgångar, med en halvtimmes paus emellan. Gertrud var orolig att folk inte skulle komma tillbaka efter pausen, men det blev fullt då med.

Eftersom Sven Bohm ville ha ett norskt inslag, men fått ett sent återbud, såg Gertrud chansen att bjuda in spelmansparet Magne och Dagny Myhren från Oslo men med tradition från Telemark. Övriga inbjudna var Niss Hjalmar, Olambritt Anna Persson, Dansar Edvard Jonsson, Målar Lennart Johansson (alla Malung), Karin Edvardsson (Transtrand), Helmy Hansson (Stora Tuna/Floda), Greta Jakobsson (Orsa) och Erik Röjås (Boda). Dansar Edvard fick dessvärre förhinder och presenterades bara på en bandinspelning. Alla dessa hade hon träffat när hon reste omkring och gjorde inspelningar som volontär på Dalarnas museum, från 1968 till 1972.

Det slumpade sig så att denna sommar samarbetade Svenskt visarkiv med Uppsala universitets musikforskningsinstitution om att dokumentera folkmusik runtom i Sverige, och Malungsstämman var ett av de evenemang som blev inspelat.

En ny visstuga organiserades på en spelmansstämma på Snöå bruk, Dala Järna, den 30 december 1972.

Gertrud Sundvik bjöd då in bland andra sångarna Dansar Edvard, Malung, Jont Olof Nilsson och Olle Jont, båda från Järna. En av organisatörerna av stämman var Maud Granberg, Dala Järna, som också hade deltagit i Malung. Hon var sen med och organiserade stämman året därpå i Parkhallen i Vansbro, den som sen blev Vanåstämman, som fortfarande ordnas. Där hölls dock ingen organiserad visstuga de första åren.

På Snöå bruk hölls veckokurser i folkmusik 1977–1988,

med spel- och danskurser och viskurser under ledning av bland andra Agneta Stolpe, Alf Tangnäs och Hars Åke Hermansson. Kursveckan avslutades på Lindesnäs-stämman i Nås med bland annat visstuga. Visstugor anordnades förstås på flera ställen i Sverige under 1970-talet, och visstugorna antog den form vi känner igen idag: en värd som håller igång sången, och ser till att de närvarande får chans att framföra sina sånger.

HUR ORGANISERAR MAN då en visstuga? Jag har pratat med en del som gjort det.

Eva Tjörnebo brukar inleda sina visstugor med visor som alla kan sjunga med i. Hon fångar också upp om det kommer önskemål från deltagarna på vad de ska sjunga tillsammans. Likaså kan hon be någon deltagare sjunga någon specifik visa, om hon känner personen. Om hon själv tar upp visor, vill hon gärna ta något ovanligare, som kanske inte är så välkänt, men hon påpekar att visstugans syfte inte ska vara att lära ut visor – då blir det viskurs.

• Kerstin Sonnbäck menar att en bra visstuga är en där många delar med sig av sina sånger, och gärna berättar något om visorna, om innehållet om det behövs, och varifrån de lärt sig visan. Om det blir tyst en liten stund gör det inget – man kan behöva tid att fundera på nästa visa.

sällan tid att lära sig krångliga visor med mycket text eller svår melodi. Däremot korta visor, gärna användbara och lite humoristiska, och någon vacker kärleksvisa, brukar man kunna få med sig. Om man får spela in kan man sedan lära sig fler efteråt.

MEN VARIFRÅN KOM repertoaren man sjöng på visstugorna, om man nu inte hade tillgång till någon äldre traditionsbärare? En del hade förstås sjungit visor i hemmet, och dessa kunde ju användas på en visstuga. Andra kanske hade handskrivna visböcker att tillgå, som stöd för minnet. Tidigare hade folkvisor tecknats ned på papper, men framförts offentligt av skolade sångare, varför det folkliga sångsättet ofta helt gick förlorat.

Alla deltagarna ska känna sig välkomna att ta upp och/eller lära ut en visa. Värden ser till att alla får chansen att höras.

• Gunnar Turesson brukar inleda med några visor som alla kan sjunga med i. När man så kommit igång brukar det komma förslag från deltagarna, eller så får han ta upp något mer själv. Syftet ska ändå inte vara att lära ut visor.

• Maud Granberg påpekar att Gertrud bjöd in fler olika personer att aktivt delta, inte enbart i förväg, utan även under själva visstugan.

• Kai Isacson berättar om visbytarkvällar i Stockholm i slutet av 70-talet, hemma hos varandra. Genom sitt arbete på Rikskonserter medverkade hon vid utgivningen av Visarkivets inspelningar på LP.

• Agneta Stolpe menar att visstugans form helt beror på vilka som deltar, men att alla deltagarna ska känna sig välkomna att ta upp och/eller lära ut en visa. Värden ser till att alla får chansen att höras, och kan vid behov ta upp något själv om det blir alltför stilla. Hon var med Gertrud ut vid några tillfällen som inbjuden sångare, och berättar att visstugorna brukade gå över gradvis från konsert, eller samtal, till att vem som ville kunde ta upp en visa eller en variant.

På Lindesnäs-stämman var Hars Åke Hermansson med Gertrud, som också hade andra inbjudna gäster med. Hars Åke och Målar Lennart höll i visstugan i cirka tio år på Lindesnäs.

Karin Toft (som jag inte pratat med), har i en uppsats i etnologi vid Göteborgs universitet 2006 beskrivit visstugor, och intervjuat flera värdar. Hon säger att visstugorna på många sätt har en ställning mellan strukturerad utlärning på kurs och informellt byte av visor mellan enskilda. Ledaren av visstugan får en halvprofessionell roll som förmedlare. På grund av den begränsade tiden finns

Folklig sång började dokumenteras i ljudande form i slutet av 1940-talet, då radions Matts Arnberg började göra inspelningsresor i Sverige. I och med radions satsning kunde nu folkliga sångare höras i olika radioprogram under 1950- och 60-talen, något som tidigare varit förbehållet folkliga spelmän. Till exempel ägnades ett helt radioprogram 1956 åt sång av Elin Lind, kallat ”Medeltid i Grangärde”. Folklig sång var också dåligt representerat på grammofon, med några notabla undantag. Först ut var en 30 cm 78-varvsskiva utgiven 1949 av Radiotjänst med kulning från Transtrand på ena sidan. Därefter var det tyst fram till omkring 1961 då en EP-skiva med dalakoraler gavs ut, där Finn Jonas Jonsson från Boda sjöng på ena sidan. Året därpå, 1962, satsade radion på en box med fyra LP-skivor med så kallade medeltida ballader. Där var tre av skivorna inspelningar med äldre sångare från Sverige, svenska Finland, och en med Svea Jansson. Dessa tre utgivningar från Sveriges Radio får nog främst ses som riktade mot musikforskare och specialintresserade.

I DEN TRUBADURVÅG som kom i början av 1960-talet var den folkliga visan ganska frånvarande. Det var istället under det som brukar kallas folkmusikvågen, i slutet av 60-talet, som den folkliga visan kom fram, även om det i början var mest instrumental musik med unga musiker som uppmärksammades. I en debattartikel i ”Spelmanssommaren” 1972 skrev Lennart Eriksson i Forsa, Hälsingland, om att man kunde väcka sången till liv på samma sätt som man gjort i lag med instrumentalmusiken, med ”sjungmanslag”, utan instrument. Han menade att det kunde bli ett sätt att utöka spelmansförbundens verksamhet.

PÅ GRAMMOFONSKIVA MÄRKTES vågen på vokalsidan när sångarna Dansar Edvard och Olambritt Anna från Malung medverkade på varsin LP som Anders Rosén spelade på, och var med och gav ut 1972 och 1973. Svenskt visarkiv, i samarbete med Rikskonserter, började ge ut sina inspelningar på LP-skivor, bland dessa ”Skämtvisor och polsktrallar” 1973 och en halv LP-skiva med Martin Martinsson från Orust 1974. Många yngre

sångare besökte också Visarkivet för att lyssna och hämta

inspiration för sin repertoar.

På Visarkivet myntade man uttrycket ”visstugevisa”. Det användes då det kom många förfrågningar om samma visa på kort tid, och visan eller varianten var mer eller mindre okänd på Visarkivet. Konklusionen var då att visan spridits via visstugor, och det var ofta svårt att reda

Så

ut varifrån visan kommit, både i sin aktuella form och i sitt ursprung. Kanske den haft sitt ursprung i en lokal variant och spridits på någon kurs.

Tommy Sjöberg

Tommy Sjöberg har tidigare varit arkivarie på Svenskt visarkiv och Folkmusikens hus

hittar du din visa i arkiven

Det finns dokumentationsinspelningar i arkiven* från flera tidiga tillfällen:

• Stockholm och Göteborg 1961–62 radioprogrammen ”Sjung visan för mig”: SVA BB 5440, 5441, 5447, 5448, 5454.

• Falun 1964-10-17 (SVA BA 0080–0085), sångerskor på Dalarnas museum.

• Falun 1967-03-31 (DM BA 0001–0005) samkväm efter kurs, med sång av Helmy Hansson, Erik Röjås och Evert Åhs.

• Falun 1970-10-04 (DM BA 0060–0062) vid konstutställning, med sång av Anna-Britta Sandgren, Elvy Bewö och Elin Lisslass.

• Malung 1971-09-26 (DM BA 0090–0093) i folkparken

med Niss Hjalmar, Selma Haga, Målar Lennart, Malungskören och Dansar Edvard.

• Malung 1972-08-05–06 (SVA BA 1694–1720) med Dagne Myhren, Niss Hjalmar, Olambritt Anna, Målar Lennart, Karin Edvardsson, Helmy Hansson, Greta Jakobsson och Erik Röjås.

• Falun 2000–2001 (FMH DATa 0004–0021) Gertrud Sundvik inspelad av Kenneth Rimgard.

* SVA = Svenskt visarkiv; DM = Dalarnas museum; BA = egna inspelningar; BB = kopior av andras inspelningar. Många av dessa går att avlyssna på Folkmusikens hus’ Webb-FIOL, www.webbfiol.se

Folkliga visor trendar på FaluFolk

DET BÖRJADE MED supvisor redan på förskolan.

Linnea Wallander har genom åren hållit visstugor på Skeppis i Stockholm, på Folkligt Värre i Västerås och Tobaksspinnarstämman i Nås.

Nu är hon värd för visstugorna som sedan i höstas hålls på FaluFolks folkmusikcaféer.

–Jag känner mycket för tanken att den som håller i en visstugan står för ett värdskap. Man drar igång och sedan kommer den ena visan efter den andra. Ofta genom att någon associerar – en textrad eller en bit i en melodi leder till nästa visa. Visorna kommer från alla håll – från andra visstugor, eller något man hört mormor sjunga, eller en visa från en skiva, säger Linnea Wallander.

Hoven Droven spelade. Det var stor publik på plats och över 30 personer trängde in sig i visstugan. Sedan dess har det kommit 15–20 personer varje gång. Alla åldrar, både kvinnor om män.

– Vi vill att alla som går på ett folkmusikcafé ska ges möjlighet att själva dansa, spela eller sjunga. För barnen ordnar vi sång- och danslekar, säger Linnea.

– När jag var i förskoleåldern var snapsvisor min stora grej. Efter varje lov hade jag nya som jag med stor entusiasm lärde ut inför förskollärarna. Det var väl det där hejiga som fångade mig.

– Under uppväxten var jag med på spelmansstämmor, bland annat i Lindesnäs, men det som verkligen tog tag i mig var de folkliga dryckesvisorna, berättar Linnea.

EN VISSTUGA ÄR mer ett sätt att umgås än att till exempel gå kurs eller att sitta på konsert, menar Linnea.

– Det ska vara prestigelöst. Man måste inte kunna en massa – det går även bra att bara sitta med och lyssna. När det kommer upp visor som alla känner till kan det hända att några lägger improviserade stämmor och då kan det bli helt fantastiskt.

FaluFolks visstugor hade premiär samma kväll som

Det hände på ett kalas i Nås i tidiga tonår. Där fanns bland många andra operasångerskan Margareta Jonth som gjort mycket för att lyfta fram den folkliga visan.

– Folkliga dryckesvisor kan vara väldigt vemodiga samtidigt som de är kärnfulla med ganska få verser. Jag gillar dem verkligen väldigt mycket – mycket mer än drickandet som de anspelar på.

Stig Meiton

Linnea Wallander är värd för visstugorna som anordnas av FaluFolk Musik & Dans.

Foto: Jerk

Rönnols

I gömmorna efter spelmannen Erik Åhs hittade hans hustru Bitte och dotter Karolina några nothäften och notböcker. Det var noter som tecknats ned av Eriks farfar Lars Åhs. De hade funnits hos Eriks far Sune och kommit till Erik vid Sunes död. Det här är historien om en skollärare som samlade ihop en låtskatt som dyker upp nästan 100 år efter hans bortgång.

En skollärares låtskatt

En måndagskväll i november 2023 när spelmanslaget som vanligt tränade i samlingslokalen på Rots skans, knackade det på dörren. Bitte kom in med nothäftena i en tygkasse. Bitte och Karolina överlämnade noterna till spelmanslaget. En i sanning stor gåva! Inte minst för att ingen hade någon vetskap om att denna skatt existerade. Gåvan togs förstås emot med stor tacksamhet och entusiasm.

LARS ÅHS VÄXTE upp i älvdalsbyn Rot. Han utbildade sig vid folkskollärarseminariet i Uppsala. Efter examen tjänstgjorde han ett år i Enviken. Från 1898 till sin död 1930 var han folkskollärare i Blyberg. Liksom många av sina lärarkollegor ute på den svenska landsbygden var Lars ställning som bylärare speciell. Förutom den viktiga uppgiften att undervisa barnen och ungdomarna blev läraren en central figur i bygden. Det var till läraren man gick med allehanda uppgifter – kontakter med kommunala och andra myndigheter, tolkning av meddelanden och brev, rådgivning om det mesta som kunde vara främmande och lite skrämmande för den vanliga bybon.

För Lars gällde också att han kunde bidra med enklare läkekonst. Man vände sig med förtroende till Lars när man var krasslig och blev oftast hjälpt.

Lars stora intressen kan vi läsa ut från hans gärning vid sidan av sitt lärarkall. Musik, hembygden och kultur i vidare mening tycks vara de områden där Lars fann glädje och mening. Lars var en av grundarna av Elfdalens hembygdsförening och aktiv när Dalarnas fornminnes- och hembygdsförbund bildades. Hans intressen tog sig praktiska uttryck. Det finns bilder där Lars och Tenn Lars står sida vid sida vid ett stort kar fyllt av vatten och skrubbar föremål som nu finns på Älvdalens hembygdsgård Rots Skans. Lars var en flitig fotograf som dokumenterade människor och hembygd. En stor samling av Lars fotografier finns hos hembygdsföreningen.

Det kanske största intresset för Lars Åhs var musiken. Lars uppteckningar, hans kontakter och vänskap med spelmän, hans samarbete med Nils Andersson och Anders Zorn har haft stor betydelse för att gamla låtar kunnat leva vidare till nya generationer.

LARS VAR ANGELÄGEN om att samla och föra låtar och kunskaper om hembygden vidare. Gamla elever till Lars har berättat att när de skrev uppsats spelade Lars låtar på fiolen i akt och mening att ge ungdomarna en relation

till de gamla låtarna. Folkskolläraren använde pedagogik inte bara skolan utan i hela sin gärning. Lars upptecknade låtar i Blyberg och i övriga Älvdalen. 1906 tog Lars med sig Blybergsspelmannen Isak Anders Persson till tävlingen i Gesunda. Anders fick andra pris. I december samma år kom skaparen av verket ”Svenska låtar”, Nils Andersson, på besök till Anders Zorn i Gopsmor. Man skickade bud efter Isak Anders, som ville ha med Lars Åhs, men denne menade att han inte var bjuden så Isak Anders fick åka själv till Gopsmor. När Isak Anders kom dit och Nils Andersson ville teckna upp låtarna tyckte Anders att det var alldeles onödigt eftersom ”skollärar´n redan tecknat upp låtarna”. Nils grälade på Anders och menade att han skulle tagit med sig Lars. Anders Zorn fick tyst på grälandet genom att åka upp till Blyberg och hämta Lars Åhs till Gopsmor.

NU INLEDDES ETT fruktbart samarbete mellan Nils Andersson och Lars Åhs. Genom Lars kunde många spelmän i Älvdalens besökas och därmed blev deras låtar bevarade och publicerade Svenska låtar. Nils Andersson och Lars Åhs gjorde också gemensamma uppteckningsresor, bland annat till Enviken. Lars Åhs gjorde också flera egna resor på uppdrag av Nils Andersson.

I de fem nothäftena/böckerna och några lösblad som spelmanslaget fick och nu förvaltar finns cirka 300 noter. Av dessa är cirka fem stämmor och omkring 15 ofullständiga noter.

Närmare 90 noter är komponerade musikstycken. Här finns marscher – till exempel Björneborgarnas marsch, valser – som Donauwellen, annan dansmusik och visor. Utan några kopiatorer och begränsade möjligheter att köpa tryckta noter var det nödvändigt att för hand kopiera noter.

De många komponerade stycken tillsammans med gehörsmusik illustrerar de gamla spelmännens breda musiksmak och öppenhet till olika musikuttryck.

Ett av häftena innehåller noter som antagligen skrivits av någon annan än Lars. Gissningen är att sonen Sune använt tomt utrymme för att skriva sina noter. 28 noter av Sunes hand kan identifieras.

Noterna är skrivna med en vacker och noggrann piktur. Textningen vittnar om den vackra handstilen som man ofta ser i gamla uppteckningar och brev.

Det är svårt att utan noggrann genomgång bedöma vad som är komponerad musik och vad som är folkmusik. Utan krav på fullständighet och absolut korrekthet kan fördelningen på olika genrer och uppskattas till följande – se tabell:

Folkmusik Antal

Lars Åhs med hustrun Anna som bär en i raden av elva barn på ryggen, alla söner.

Den största samlingen av folkmusik i Sverige finns i Svenska låtar med uppteckningar indelade efter landskap. Nils Andersson var jurist i Lund. Hans intresse för folkmusik ledde till att han samlade in och tecknade ned låtar som spelades av spelmän. De första nedteckningarna gjordes i Skåne. Han utvidgade sina uppteckningsresor till hela Sverige. Låtarna samlades i verket Svenska Låtar där varje landskap har en eller flera böcker. I Svenska låtar har Älvdalen en egen bok med totalt 350 uppteckningar. Älvdalen och i några andra socknar fick Nils hjälp med kontakter med spelmän och även med uppteckningar av Lars Åhs.

Under Lars Åhs kapitel i Svenska låtar finns 119 låtar. Lars uppteckningsresor märks. 25 av låtarna är från Västerdalarna, 20 från Särna, fyra från Mora och fyra från andra socknar. Knappt 70 av uppteckningarna i kapitlet är från Älvdalen. också i kapitel med andra spelmän finns uppteckningar som Lars Åhs har gjort.

I folkmusikkommisionens arkiv finns många uppteckningar av Lars Åhs. Gå in på musikverket.se/svensktvisarkiv/. Under rubriken ”Sök i samlingarna” hittar man folkmusikkommissionen. Där finns guld för oss som vill grotta ner oss i originaluppteckningarna. Förutom alla noter kan man här också studera upptecknarnas handstilar. Man kan fundera över om handstilen speglar deras personligheter och temperament. Lars Åhs prydliga noter och texter kontrasterar mot Nils Andersson som det tycks med stor hast nedskrivna noter.

Lars Åhs och Nils Andersson inledde ett mångårigt samarbete efter att de samanförts av Zorns 1906. Lars Åhs blev en dörröppnare till de gamla spelmännen och också en flitigt använd upptecknare på resor tillsammans med Nils eller på egen hand.

I ett brev som Lars Åhs skriver till Nils Andersson i december 1911 framstår respekt och undergivenhet som byskoleläraren känner för den höge juristen.

Skulle du vilja ersätta mig något för de sända låtarna, kan du ju skicka mig något gammalt avlagt klädesplagg, t ex någon avlagd överrock. Jag har den kvar ännu, den jag fick för några år sedan, fast den börjar dock att bli sliten, men det ginge an att göra om den åt barnen.

Anser du däremot att melodierna ej ha något värde, så, lika gott för det. Jag reder mig nog också, med det jag har.

En önskan har jag dock, och det är, att åtminstone någon av Särnalåtarna finge komma med bland Dalarnes låtar, då de skola tryckas, ty det skulle glädja de hederliga människorna där uppe.

Tro nu ej att jag tigger något av dig, Visst icke. Tag eller ej illa upp, det som sagts i dessa rader. Du förstår, hur det är, att, ju längre man lever, ju ???? man får bjuda till, ju mera gå tankarna, och då bli de ej alltid så ljusa, särskilt då de kretsa omkring barnens framtid. ………..

Min duktiga hustru helsar dig så hjärtligt. Innan jul har hon nog fött sin 10:e pojke, ty att det blir en sådan är självklart.

"En polska som Södersten helt nyligen hittat ur minnet. Han kallar den Pirapolska emedan en spelman med namnet Pira lärt honom den." Lars Åhs uppteckningar är tydliga och prydliga. Förutom noterna finns ofta berättelser om låtarna.

Enkelt och ärligt hälsas du av Vännen och dalkarlen

Lars Åhs

Blyberg

Den tionde sonen föddes den 14 januari 1912. Brevet torde ha skrivits i december 1911.

Att bläddra i mer än 100 år gamla uppteckningar av låtar och texter ger oss nutidens spelmän perspektiv. Vi lever i ett ständigt mediebrus där musik ofta skapas, produceras och spelas under en så kort tid att de kallas för dagsländor. De gamla spelmännen och traditionsbärarna var musikälskare som levde i tider utan ständiga nyheter och impulser. Den musik man kunde njuta av var den man själv och spelkamraterna framförde. De egna notböckerna vittnar om bred musiksmak – komponerad och traditionell gehörsmusik sida vid sida.

Klassamhället gör sig påmint. Nils Andersson var en hög jurist och Anders Zorn hade klättrat högt på samhällsstegen och var en rik mecenat. Lars Åhs kände sig uppenbarligen som en enkel man i förhållande till dessa kulturpersonligheter. Men Lars hade aldrig behövt nedvärdera sig själv. Både Nils och Anders visade i sina gärningar hur mycket de uppskattade de kvaliteter och den konst som bars av spelmän, hantverkare och andra skapande människor i de djupa folkleden. Genom sina insatser är Nils och Anders exempel på genuint intresse för den folkliga kulturens kvaliteter och likaså för dess utövare.

Lars Åhs tecknar upp låtar hos mjölnaren Johansson i Evertsberg.

Folkmusikintresset för mer än hundra år sedan var unikt. När notkunniga och människor med ekonomiska förutsättningar mötte de gamla spelmännen, som hade sina låtar i huvud och fingrar, uppstod det mest värdefulla som finns i vår värld: Människor, som genom skilda bakgrunder och med olika kunskaper och färdigheter, inspirerar varandra och utvecklar något som utan mötet aldrig hade varit möjligt!

Bengt Welin

Bengt Welin lotsades till folkmusik och låtar av Lars Åhs barnbarn Ulla för 50 år sedan. Han bor i Blyberg och är flitig medlem i Älvdalens spelmanslag sedan 1986

Nils Andersson tecknade upp mängder av låtar. Korrigeringar direkt på notbladet krävde noggranna efterarbetningar.

Spelmansstämma på Staberg

Lördag 15 juni

Kom till Stabergs bergsmangård och barockträdgård lördag 15 juni – ta med bästa dansskorna, fiolen, dragspelet eller vad du vill. Och glöm inte barnen!

Stämmoprogram

15.00 Invigningskonsert & allspel med artister, kursledare, spelmän från Falu, Svärdsjö och Aspeboda spelmanslag.

18.00–20.00 Finstämda konserter

• Anders Nygårds • Brodd Leif Andersson

19.00–24.00 Dans i stora logen med bland andra: Boda Mollkapell, Leontines, Elvings spelmanskapell

Falu-, Svärdsjö-och Aspeboda spelmanslag

19.00–24.00 Dans på lilla danslogen. Dans till lyhört spel med bland andra: Jacob Ainegren, Brodd Leif Andersson och Anna-Lena Berglund, Klara Fönster, Lars-Göran Weinberg, Arvid Barnö Thuresson och Daniella Söderlund, Anders Nygårds, Jan Florin, dans till nyckelharpa, Thea Åslund och Tove Lindborg, dans till trall.

Kurser för alla åldrar

Barnverksamhet

10.00–14.45 Gratis – anmälan på plats: Dans och musiklekar med Britt-Marie och Magdalena Nilsson. Sång och musik för barn med Ramon Perez. Musikverkstad – sälgpipor och enkla stränginstrument med hemslöjdskonsulenten Fredrik Eriksson. Låtkurs för lite större barn med Thea Åslund.

Danskurser

12.45–14.45 Polskekurs med Magnus Samuelsson – allt från slängpolska till bakmes.

12.45–14.45 Gammeldans med Carina Nymark – vals, schottis, hambo och polka.

17.00–18.30 Gratis speeddance. Uppfriskning av de vanliga danserna. Först till kvarn.

Låtkurser

10.00–11.45 Falulåtar med Ebba Åslund.

Anmälan till kurser för vuxna: folkmusikenshus.se/ evenemang/kategorier/kurser eller vid kursstart i mån av plats.

Äventyrsvandring med musikquiz i Stabergsmiljön

Kulturvandringar med guide i och kring Staberg och dess trädgårdar

Stabergs krog och trädgårdscafé: Lunch 12.00–15.00. Kaffe & fika 10.00–15.00. Restaurangen öppen från 17.00 till sent. Fullständiga rättigheter.

Camping: Tält, husvagn och husbil

10.00–11.45 Låtar från södra Dalarna med Brodd Leif Andersson.

13.00–14.45 Låtar efter Vilhelm Hedlund med Åke Wänn.

13.00–14.45 Dragspelslåtar med Lars-Göran Weinberg. Låtkurs för inbjudna ungdomar med Ian Carr och Maria Jonsson.

Sångkurs

13.00–14.45 Maria Ähdel. Visstugan.

Entré 150 kr, barn under 12 år gratis. Parkering 40 kr.

Hitta hit: Stabergs bergsmansgård ligger 13 km från Falu centrum utmed riksväg 69 mot Hedemora. Skyltad infart från vägen.

Åk gratis med Hedmans buss: Från resecentrum i Falun till Staberg 10.40 samt åter till Falun 18.00 och 22.30

Webb: stabergsbergsmansgard.se/stabergstamman/

Arr: Vika-Hosjö Hembygdsförening tillsammans med Falu- Svärdsjö- & Aspeboda spelmanslag samt FaluFolk Musik & Dans och Bilda

Alltid fullt fokus på låtens bästa – oavsett om

det

var munspel,

sång eller rassel å pling

EN SPELKOMPIS HAR gått bort och lämnat ett stort tomrum efter sig. Vi har kamperat ihop i närmare fyrtio år. Mitt samarbete med Pelle har till största delen varit bluesbaserad musik, med tydliga inslag av folkmusik.

Oavsett om det var en repetition runt köksbordet eller en stor scen, så gav Pelle alltid allt. En seriös musikant i ordets rätta bemärkelse. Oavsett om det var munspel, sång eller rassel å pling, så var det fullt fokus på låtens bästa. Pelle såg sig aldrig för mer i bandet, trots att han var publikmagneten.

Jag ser en storhet i, att han alltid kom hem till oss i hembygden, oavsett den erkända musikprofil han varit, förutom här i Sverige, även i Danmark, Finland och Norge. Vid repetitionen, inför det som skulle bli Pelles sista spelning i januari, hade han på förslag att vi borde skaffa en turnébuss! Något vi

India House i New Orleans en mycket tidig majmorgon 2009. Det nattliga jammet har falnat. Men en lyssnare sitter kvar och Pelle Lindström spelar en sista polska med en inlevelse som hade räckt till att förstumma en publik på 50 000 själar. Borlängefotografen Hasse Eriksson vaknade, klev upp och tog bilden.

övriga ”gubbar” i bandet, inte ägnat en tanke …

Det är svårt, väldigt svårt, att ta in det definitiva i att det är över nu, livet med en munspelare och sångare i världsklass.

Han kommer alltid att fattas oss alla, som fick äran att vara inte bara medmusikant, men också nära vän.

Pelle Lindström 1949–2024

Första mötet med Pelle: Hinders Jerk-polskan

blev en

fängslande, klagande blandning av låtspel och blues

DRAR UT NEDERSTA skrivbordslådan, vet att långt där inne ligger de i ett brunt kuvert, de gamla tummade DD-klippen.

Min stolta serie Spelmän i Dalarna.

Hade liksom många andra fastnat för fiolen vid 70-talets början. Som nybakad journalist och med redaktionsledningens goda minne plötsligt fri att botanisera på favoritdomäner.

Elva spelmansporträtt publicerade för ofattbart länge sedan, i tidningen Dala-Demokraten under åren 1977–78.

Sven Johan från Sold med klara minnen från Zorns tävling i Gesunda 1906. Valentin Juhlin i Gopshus med hederspris från Sandängarna ett par år senare. Nestorn Knis Karl i Leksand, Pekkos Gustaf i Bingsjö, Skår Arvid i Mörkret, Wille Toors, Ekor Anders och några till.

Otroliga personligheter, fantastiskt intressanta möten.

Och nästan alla borta.

Även Lars Fredriksson från Björkliden, Ludvika, bara ett par år äldre än jag själv. Han lämnade oss alltför tidigt.

Men Pelle fanns ju kvar.

Inte längre.

”Pelle spelar toner som inte finns!”, var rubriken på ettan. Och just så minns jag mitt första möte med Pelle Lindström från Leksand, en unik människa och musiker. Virkad mössa över det tunna håret, över axeln en tygpåse fylld med munspel. Och ur ett av de minsta pressade Pelle fram Hinders Jerk-polskan efter Pers Olle, som jag aldrig hört den tidigare. En fängslande, klagande blandning av låtspel och blues.

Suveränt!

– Det där borde du ta patent på, var det någon som sa.

Nu spelar han inte mer.

Lars Moberg

Spelmän i repris: Pelle Lindström4

Vännen Putte Snitt

Foto: Hasse Eriksson

”Det där kan väl inte va nå´n konst!”. Så brukar folk säga när jag spelar och då ger jag dom ett munspel så får dom själva försöka.

Pelle

Otroligt! På ett litet decimeterlångt munspel som inte ens är kromatiskt, spelar Pelle låtar så att man tvivlar på om det är sant.

spelar toner som inte finns

Pelle Lindström var en i raden av spelmansporträtt som Lars Moberg för Dala-Demokraten 1978. Då yngst bland alla. Nu är även Pelle inskriven bland legendarerna.

Det där borde du ta patent på”.

Så sa Skål-Arvid i Mörkret när han hörde Pelle spela. Men även patent förutan så blir nog Pelle rätt ensam om sin spelstil. Det har med barndom, uppväxt, tonår, 60-tal att göra Sånt är svårt att plagiera.

På Fiskgatan 11 i Leksand var folkmusiken naturlig. Fadern, Rune Lindström, levde i dom kretsarna. Men ingen av föräldrarna har själva spelat låtar.

– Det gjorde däremot farfar. Och det var han som gav mig mitt första instrument – ett munspel – när jag var fem-sex år.

– Jag kommer ihåg gavotterna och polkorna, brukslåtar från hans hemmiljö i Fagersta.

– Musik är umgänge och kommunikation, det är viktigt. Och det saknades ibland vid konsertspelningarna med Kebnekajse. Därför la jag av, säger Pelle.

Farfar var farfar ända tills för 3-4 år sedan. Då, när Pelle på allvar börjat spela folkmusik, blev han spelkompis, lärare.

– Varför håller farfar så konstigt i besticken när han äter?

Pelle undrade när han var liten. Pappa visste. Det var trumslagaren i Fagersta bruksorkester som helt enkelt höll i besticken som trumpinnar...

Men trots spelmän i miljön, spelmän i släkten och fiollektioner i åttaårsåldern – det hade inte blivit dagens sug i munspelandet utan 60-talet, 70-talet, amerikansk musik, rythm and blues, soul och rock. Med gruppen Ad Libs vann han popbandstävlingen 1969.

För i Stockholm fanns musiken. På dagarna lärling, efter tre år typograf, och på kvällarnanmusik. I en källarlokal i en förort. Pelle sjöng, spelade gitarr och munspel. – Ja, det vete fan hur det hade gått i Stockholm utan

musiken. Det var den man levde för.

Men Little Richards och Otis Reddings låtar till trots. Källaren i Täby lockade mera. Och träningarna tillsammans med Kenny Håkansson och Thomas Netzler. Den gruppen hette Homo Sapiens.

– Vi umgicks sju da´r i veckan, tränade varje kväll, gjorde egen musik.

I dag har Pelle lämnat Stockholm och har inga ambitioner att återvända. Leksand är lugnt. Och det finns Åsleden för en före detta junior-DM-tvåa i slalom.

Pelle lämnade Stockholm och spelningarna med Kebnekaise, gruppen som var först med folkmusik i hårdrocken.

– Det blev för många konserter, stela spelningar. Musik är ju egentligen så mycket mer, umgänge, kommunikation. Därför la jag av.

Men ”Kebbarna” var en viktig grupp när den nya mu-

sikrörelsen började växa i början av 70-talet.

– När vi öste Barkbrödslåten med trummor och elektriska gitarrer så spelade vi ju för en publik som matats och åter matats med hårdrock.

– Det var ett sätt att nå dom och ändå få ut folkmusiken.

PÅ 60-TALET VAR det frigörelsen att sticka till Stockholm och spela amerikanskt. I blues och soul fanns den intensiva musikupplevelsen. Improvisationer, fullt ös-musiken.

– I dag kan jag känna detsamma när jag spelar en polska.

– Det är ju inte volym, antal watt eller valet av instrument som är avgörande utan känslan.

Pelle spelar blues och polskor på samma gång. Han hittar toner, stryper dom, vibrerar toner som inte borde få finnas i ett decimeterlångt Hohnerspel som inte ens är kromatiskt.

Ibland känns det som om låtarna studsar, vänder inne i munspelet som

är så litet att det inte ens syns mellan händerna som hjälper till att formas rätt ton.

Det är nästan otroligt, borde inte gå att spela så. Och det är inte ett dugg märkvärdigt att Skår-Arvid föreslog ett patent ...

– Blues har en stark ställning i Dalarna, säger Pelle. Och det är inte att undra på.

”Blues har en stark ställning i Dalarna. Och det är inte att undra på. Blues har mycket gemensamt med klagande polskor och herrarbetslåtar. Det är nästan samma musik.”

– Blues har mycket gemensamt med klagande polskor och herrarbetslåtar. Det är nästan samma musik.

– På samma sätt är det naturligt för mig att country and western är populärt i Norge. Rytmiskt påminner countrylåtar mycket om delar av den norska folkmusiktraditionen, exempelvis många hallingar.

PÅ EN SPELMANSSTÄMMA i Kaustinen i Finland fick Pelle sin första ”tändning” på norsk folkmusik. Han lyssnade på och spelade med en elvaårig dragspelare från Hallingdal.

I dag är norska låtar ett naturligt inslag. I höstas bodde Pelle i Tromsö

– Jag tröttnade på Stockholm och flyttade hem.

I dag har jag inga planer på att lämna Leksand.

Fiskgården på Fiskgatan 11 är en gammal kringbygd gård med härbren och uthus. Där bor Pelle.

flera månader, levde och spelade uppåt Nordkalotten.

– Vi var en gammeldanstrio. Det var fiol, dragspel och så jag som kompade på gitarr.

– Vi spelade många egna låtar.

Lasse Be-bop´s norska calypso är egentligen en springare. Den är Pelles.

Pelle Lindström är en ”fri konstnär”. Han spelar och försöker leva på sitt spel. Mat och husrum ger täckning för en resa. Det kan vara ett tillräckligt gage.

Och trots bosättningen i ”Dalarnas hjärta” så finns plats för annat än folkmusik. Pelle spelar med i Löwgrens Rythm and Blues Band, på munspel och kompgitarr.

– Och så brukar jag hjälpa Bellman, en kompis i Furudal. Han kör lastbil och har en gård vid sidan om så han behöver handräckning.

– En annan grej är på gång. Jag ska illustrera en diktsamling av min far.

Tecknaryrket är inte nytt. Det försörjde Pelle under tre Stockholmsår.

Och så blir det sommar igen med spelmansstämmor, norgeturer och kanske en resa till Färöarna.

Kan det där vara möjligt? Det kommer flera att fråga sig som får höra Hinders Jerk eller nå´n annan låt växa ur ett osynligt munspel. Men det är möjligt.

Och ungefär 300 kronor kommer det att kosta för Pelle. Han nöter ut många munspel på en sommar.

Text: Lars Moberg

Foto: Rune Österlund

KURSER I DANS, SÅNG OCH SPEL

14-15 JUNI 2024

SERVERING

Folkärna Gammelgård

WILLEMARK/ KNUTSSON/ÖBERG BRUGD

SPÖKET I KÖKET

TANT PARANT

JEANETT & PETER

AVESTA SPELMANSLAG / CELTIC PAGANS / KRYLBO NYA KAPELL / KUSIN / LUKAS DAHLÉNS BUSKSPELSORKESTER / MIA WESTLUND / SJÖVIKS FOLKMUSIKENSEMBLER / SJÖVIKS SOMMARKURSER / SÖDRA DALARNAS VÄRLDSMUSIKSTORBAND / VÄSTMANLANDS VÄRLDSMUSIKORKESTER WORK / med flera www.folkarnafolkfest.com

från 18:00, lördag från 15:00, detaljerat program:

Dalarnas Spelmansförbund

Folkmusikens hus

Dalagatan 7 795 31 RÄTTVIK

Konsert ”Östbjörka!” i Mora kyrka, program och konserter, kurser, workshops, spelstuga, visstuga, buskspel i stugor och i Moraparken, spelmanslag och andra spelar till dans, tidernas allspel, festmiddag.

Program för stämman, årets allspelslåtar och annan information kommer att finnas på vår hemsida www.dalarnasspelmansforbund.se

Logi, camping, vickning fredag och festmiddag lördag bokas på tel 0250–276 09 eller mail konferens.mora@firstcamp.se

OBS! Bokning endast på ovanstående telefonnummer och/eller mailadress.

Information om logi och måltider hittar du på vår hemsida www.dalarnasspelmansforbund.se

Höststämman arrangeras i samarbete med Folkmusikens Hus och Bilda Mitt.