1/2025 nr 125
Fioleråepadunk
På spaning efter en ny folkmusikvåg – låtspel en av många delar i livet för framtidens spelmän/8
www.dalarnasspelmansförbund.se
Vid adressändring: meddela kansliet
Kansli: Brita Ström, Dalagatan 7, 795 31 Rättvik. 0248-79 70 50, 072-503 46 70 info@dalarnasspelmansforbund.se
Ordförande: Agneta Stolpe
Vice ordförande: Anna-Karin Jobs Arnberg
Kassör: Therese Olsson
Sekreterare: Knapp Karin Norrfors
Övriga ordinarie ledamöter: Lars Moberg, Olle Moraeus och Peter Rousu
Suppleanter: Jerker Abrahamsson, Matteses Johan Eriksson, Joel Hermansson, Helena Kåks, Hans Olander, Inger Petri och Magnus Samuelsson.
Vallmusiksektion (tidigare horn- och blåssektion): Melker Brodin, sammankallande
Nyckelharpssektion:
Jeanette Rousu, sammankallande
Sångsektionen:
Lissman Gunnar Turesson, sammankallande
Knäppsektionen:
Peter Rousu, sammankallande
Försäkringar: Matteses Johan Eriksson
Uppgifterna i Dalarnas spelmansförbunds (DSF) medlemsregister används till tidnings- och adressutskick och för DSFs administration. Adressetiketter kan beställas och användas av intresserade.
Medlemsavgift för 2026: 330 kronor. Upp till 18 år: 150 kronor. Medlemmar bosatta utanför Sverige: 430 kronor. I medlemsavgiften ingår tidningarna Dalarnas Spelmansblad och Spelmannen. Medlemskap löses enklast via www.dalarnasspelmansforbund.se, vid frågor kontakta kansliet
Ansvarig utgivare: Lars Moberg larsrmoberg@gmail.com
Redaktör: Erik Hjelte e.hjelte@outlook.com
Omslagsbilden: Folkmusikgruppen Systrar och Bröder. Från vänster Sanfrid Samuelsson, Greta Wass, Edvin Samuelsson, Beda Wass och Asta Wass. I nästa nummer av Spelmansbladet möter ni dem i vår serie om unga folkmusiker.
Foto: Magnus Samuelsson
Grafisk form/layout: Stig Meiton
Tryck: Henningsons Tryckeri AB ISSN 02880-6584
Dalarnas spelmansblad 1/2025 är nr 125 sedan starten 1981. Tidningen utkommer med två nummer per år – i juni och december.
2
Spelmansrörelsens lapptäcken
Sveriges spelmäns riksförbund (SSR), Dalarnas spelmansförbund (DSF), våra sektioner, spelmanslag och grupper och inte minst du som enskild medlem - tillsammans bildar vi brokiga och blomstrande lapptäcken.
ATT SY LAPPTÄCKEN är ett hantverk och en konst som funnits i Europa sedan medeltiden och fragment har bl. a. hittats i forntida egyptiska gravar. Tekniken, att återbruka tygbitar, sy ihop och skapa något nytt, delas av olika kulturer runt om i världen. Tygbitar, i olika färger och former, bildar mönster. Sällan slumpartat utan med stor precision och med nedärvd kunskap från flera generationer. Lika och ändå så olika. Lust och förmåga att skapa förenas med behovet av det funktionella. Ungefär som vi formar och återskapar traditionell musik.
Jag vet, det kan tyckas vara en knasig tanke, men metaforen av lapptäcken väckte nya frågor kring spelmansrörelsen. Vilka lapptäcken finns? Vilka funktioner, former och färger har dom? Hur sitter lapparna ihop? Behöver dom lagas? Finns det lappar som väntar på att brukas? Hur ser undersidan ut? Är täckena sydda av elastisk tråd och hållbart tyg, så dom sitter ihop även om det drar i sömmarna? Värmer dom?
SPELMANSRÖRELSENS LAPPTÄCKEN. Jag tänker mig ett organisatoriskt lapptäcke. SSR fick vid årsstämman en ny styrelse och ny ordförande. Där plockas det nu bland lappar för att hitta nya former och mönster. DSF, som största landskapsförbund, finns i samma organisatoriska lapptäcke och där bidrar vi alla till form- och färgprakten.
Vi har ett folkmusikaliskt lapptäcke. Brokigt och blomstrande. Där finns röster, instrument, sånger, låtar, arkivmaterial, uppteckningar, fonogram, traditioner, funktioner och variationer i det oändliga. Vi kan ana ett folkmusikaliskt mönster, som påverkas av tider, utövare, kulturer och influenser.
Så har vi det sociala lapptäcket. Det livgivande, brokigaste täcket och säkert det som värmer mest och bäst. Här möts vi med olika bakgrunder, åldrar, förväntningar och förmågor. Kanske är det sociala lapptäcket själva överkastet, som håller ihop bädden.
VI DELAR MUSIK och berättelser. Vi levandegör traditioner och traderar över generationer. Vi skapar mötesplatser, stämmor och evenemang och är viktiga för kulturskapande och kulturutbud. I det här numret av Spelmansbladet kan du läsa mer om allt detta och inte minst om förbundets unga spelmän.
Vi ses vid sommarens stämmor eller vid Höststämman i september. Och du, 2026 är det Dalarna som är värd för Zornmärkesuppspelningarna. Mer info kommer.
TILLSAMMANS SKAPAR VI förutsättningar för att de fiktiva lapptäckena, som jag här fabulerat kring, ska hålla ihop, kommunicera och värma oss. Agneta Stolpe
Ordförande i Dalarnas Spelmansförbund
Foto: Privat
En berättelse som gör mig mindre trött
Ibland blir jag gammal och lite trött. På senare år händer det allt oftare. ”Vad ska det vara för mening med allt?”, kan jag tänka ibland. Då kan det kännas ogörligt att ta itu med saker som förr var gjort i ett nafs och som, när det var gjort, kändes bra i både kropp och själ.
NU ÄR DET lätt att tänka; ”åh, om någon annan som är raskare och rörligare kunde göra det här”.
I de stunderna kan jag bli oerhört avundsjuk på spelmän som långt upp i åren förefaller så oerhört vitala, både kroppsligen och andligen. De verkar aldrig tröttna. Kropparna, fingrarna, ögonen och huvudet har ett sprittande liv, tycker jag mig kunna se.
I Dalarnas Spelmansblad berättar vi ofta och mycket om gamla folkmusiker, både de som sedan länge är borta och de som nu är riktigt gamla. Rätt så. De representerar ett kunnande och ett folkmusikliv, en historia som måste berättas om och om igen.
DEN TIDNING DU nu fått i din brevlåda är inget undantag. Lars Fredriksson, då en ung spelman som Lars Moberg mötte för ett reportage för snart 50 sedan, är borta. Erik Åhl från Äppelbo, som du kan läsa om i en annan text, är också spelmanshistoria.
Nu tycker vi som har det tacksamma ansvaret för att maka ihop den här tidningen att det är dags att också lyfta fram de unga folkmusikerna som också kommer att skriva historia. I detta och kommande nummer ska vi lyfta fram unga musiker och berätta deras historia; om deras musik men också detta att leva ett ungdomsliv, att ha andra intressen än bara folkmusiken. Vi tror att om vi inte berättar deras historia kan det finnas en risk för att deras glöd falnar, att de kanske satsar på några av sina andra intressen och då kanske folkmusiken går samma kräftgång som den gjorde i mitten av 60-talet.
BENGT WELINS MÖTE med Sara, Elin och Clara är kanske en skildring av början till en ny ungdomsvåg inom folkmusiken. Det finns hopp. Dalarnas Spelmansförbund noterar en stark tillströmning av unga medlemmar under det senaste verksamhetsåret. Förbundet har också sedan flera år de unga folkmusikerna som en prioriterad grupp. Den stöttningen är en förutsättning för att unga människor ska vilja leva vidare inom folkmusiken och då måste också, vilket Bengt Welin påpekar i sin artikel, stöttningen följas upp av enskilda spelmän och av spelmanslagen. Unga människor får inte exkluderas i Dalarnas folkmusikaliska liv.
När jag tar del av Saras, Elins och Claras berättelser, känner jag mig mindre gammal och mindre trött. Nu är sommaren här. Nu ska jag gå ut och lyssna på musiken och fröjdas över hur det blir när unga och gamla folkmusiker möts.
Erik Hjelte e.hjelte@outlook.com 070-5984433
Foto: Birgitta Lillpers
Innehåll:
2. Ordföranden har ordet
3. Redaktören har ordet
4. Höjd medlemsavgift ska stärka ekonomin
5. Tre hedersmedlemmar utsedda vid årsstämman i Rättvik
6. Gagnef firar med att stå värd för Västerdalsstämman
8. Framtidens spelmän: Låtspelet en av många delar i livet
11. Folkmusikvåg – dyningar eller stilje?
13. Ragnar Forslund till minne
14. Nu ljuder åter låtarna som Erik Åhl i Äppelbo spelade
18. Spelmän i repris: Lars Fredriksson
23. Per-Ola tar ton för klarinetten
Ta ton i tidningen
Spelmansbladet görs för medlemmarna och av medlemmarna i Dalarnas spelmansförbund. Det är er tidning och den ska också vara ett forum för era tankar, era åsikter och era förhoppningar. Därför välkomnar vi alla synpunkter på tidningens innehåll men också på förbundets verksamhet.
Har ni ris så ska ni inte tveka om att skicka det till tidningen. Det är bra kritik som ger förbättring och utveckling. Utan friktion ingen värme. Har ni ros är det naturligtvis också roligt. Då vet vi att vi gjort något rätt.
Visserligen kommer Spelmansbladet ut bara två gånger om året och det är lite för glest för att kunna hålla en levande debatt men era åsikter är viktiga.
Hör av er i spalterna!
ANNONSERING
Boka annonsplats till nästa nummer senast 8 november 2025 via tidningens grafiska formgivare: stig.meiton@journalisterna.com
Redaktionen förbehåller sig rätten att neka annonsplats.
Priser/mått
Helsida: 2000 kr (bredd 185 mm, höjd 273 mm)
Utfallande helsida: 2000 kr (bredd 210 mm, höjd 297 mm och utfall 5 mm på alla sidor)
Halvsida: 1200 kr (bredd 185 mm, höjd 135 mm)
Fjärdedel: 800 kr (bredd 90 mm, höjd 135 mm)
Åttondel: 500 kr (bredd 90 mm, höjd 67,5 mm)
Höjd medlemsavgift ska stärka ekonomin
UNDER FEM ÅR har medlemsavgiften till Dalarnas spelmansförbund legat stilla men inflation och stigande kostnader har nu tvingat fram en höjning. Årsmötet beslutade därför om följande medlemsavgifter:
• vuxna 330 kronor från 2026
• barn och unga upp till 18 år 150 kronor från 2026
• medlem bosatt utanför Sverige 430 kronor från 2026
För ekonomin är sponsoravtalen med Länsförsäkringar och Bilkompaniet också väsentliga. Under senaste verksamhetsåret förnyades avtalet med Bilkompaniet med ett år och med Länsförsäkringar finns nu ett treårigt avtal vilket förbundet noterar med tacksamhet i verksamhetsberättelsen.
Agneta fortsätter som ordförande
ETT ODRAMATISKT ÅRSMÖTE gav Agneta Stolpe förnyat förtroende som ordförande för Dalarnas spelmansförbund. Då hade revisorernas rapport rekommenderat årsmötet att bevilja den avgående styrelsen ansvarsfrihet för 2024 och så blev det. Som det brukar vara hedrades också bortgångna medlemmar med först en stunds tystnad och sedan med musik; Paradis polska av Furuboms Olof framförd av Karin Norrfors.
Den nya styrelsen består nu i övrigt av Peter Rousu, Lars Moberg, Olle Moraeus, Karin Norrfors, Anna-Karin Jobs Arnberg och Therese Olsson. Ersättare är Inger Petri, Matteses Johan Eriksson, Hans Olander, Helena Kåks, Jerker Abrahamsson, Magnus Samuelsson och Joel Hermansson.
DUS, Dalarnas ungdomsspelmanslag under ledning av David Albertsson, Jon Holmén och Zara Helje, spelade upp inför årsmötet. Foto: Lars Moberg
Tre hedersmedlemmar utsedda vid
årsstämman i Rättvik
DALARNAS SPELMANSFÖRBUND KAN utse medlemmar som gjort extraordinära insatser för folkmusiken till hedersmedlemmar. Vid årsstämman i Rättvik var det tre medlemmar som förunnades den äran, Kerstin Sonnbäck, Magnus Bäckström och John Erik Eggens har med råge uppfyllt kraven på hedersmedlemskap och blev vederbörligen hyllade.
Så här lyder motiveringen till deras hedersmedlemskap:
KERSTIN SONNBÄCK har dedikerat sitt liv åt att främja och utveckla den vokala folkmusiken i Dalarna. Under sin långa karriär har Kerstin varit en centralgestalt inom Dalarnas folkmusikscen. Hon har arbetat som sånglärare vid Sjöviks folkhögskola i Krylbo under 36 år, där hon ansvarade för musiklinjen och utbildade otaliga sångare i den folkliga traditionen.
Kerstin har också varit en drivande kraft inom Dalarnas Spelmansförbunds sångsektion, där hon har arrangerat och lett otaliga visstugor och konserter, bland annat under Bingsjöstämman. Hennes engagemang sträcker sig även till att utveckla mötesplatser för människor, kultur och natur, där folkmusik från Sverige och olika delar av världen står i fokus.
För sitt arbete med att bevara och förnya den vokala folkmusiken i Dalarna, samt sitt engagemang i sångsektionen inom Dalarnas Spelmansförbund, är Kerstin Sonnbäck en synnerligen värdig kandidat till hedersmedlemskap.
MAGNUS BÄCKSTRÖM har under flera decennier varit en centralgestalt inom Dalarnas folkmusikscen. Som skicklig spelman på fiol, spilåpipa och dragspel har han inte
bara bevarat utan även berikat regionens musikaliska arv. Magnus var med och grundade det legendariska skivbolaget Giga 1976, vilket har varit avgörande för spridningen av svensk folkmusik. Han tog även initiativ till Falun Folkmusik Festival, en av världens största folkmusikfestivaler under 1980- och 90-talen, samt ungdomslägret Ethno, som främjar internationellt kulturutbyte.
År 2021 valdes Magnus till ordförande för Dalarnas Spelmansförbund, där han tidigare varit vice ordförande. Hans ledarskap har stärkt förbundets arbete med att främja och utveckla folkmusiken i Dalarna. Magnus har även varit engagerad som ordförande i Eric Sahlström Institutet och Bror Hjorthföreningen, vilket understryker hans breda engagemang för svensk kultur.
För hans arbete med att bevara, utveckla och sprida Dalarnas folkmusik, både nationellt och internationellt, är Magnus Bäckström en synnerligen värdig kandidat till hedersmedlemskap.
JOHN ERIK EGGENS har under många år varit en betydande profil inom folkmusiken i Dalarna särskilt genom sitt engagemang i vallmusiktraditionen och som medlem i Dalarnas Spelmansförbunds vallmusiksektion har han bidragit till att bevara och främja musikaliska uttryck som hornblåsning, näverlur och kulning. John Erik har under många år varit nestor i den numera etablerade och välbesökta hormblåsarstämman som betytt mycket för vallmusiken i Dalarna.
För sitt hängivna arbete med att bevara och utveckla Dalarnas folkmusiktraditioner, särskilt inom vallmusiken, är John Erik Eggens en synnerligen värdig kandidat till hedersmedlemskap.
Kerstin Sonnbäck.
Magnus Bäckström och John Erik Eggens tog emot sina utmärkelser vid årsmötet.
Foto: Agneta Stolpe och
Lars Moberg
Gagnef firar med att stå värd
GAGNEFS SPELMANSLAG BILDADES 1950
i samband med att bonden Grabb August Olsson fyllde 60 år och några spelmän var budade att förgylla kalaset. Då beslöt man att bilda ett spelmanslag. Bland grundarna minns vi Holger Enblom och Arne Boman.
Konserter och spelningar har hållit låttraditionen levande. Det kan vara olika invigningar, bröllop och framför allt dansspelningar till lagets taktfasta toner. Laget har fyllt på sin repertoar med låtar från andra socknar i Dalarna och från våra grannländer Norge och Finland.
Resor har gjorts i alla väderstreck – i Sverige, till våra grannländer och till och med så långt bort som till Grekland. Förutom fiol spelas låtarna i laget med gitarr, durspel, bas, saxofon och vid speciella tillfällen horn.
Genom åren har flera medlemmar fått silvermärket och därmed blivit riksspelmän.
En stor traditionsbärare att nämna är Elvira Classon (1911–2002). Andra riksspelmän är Gunilla Erlandsson, Sven Roos och Jean-Pierre Yvert.
Sedan många år har laget lotsats fram genom polskor, kringellekar med mera av Sven Roos. Han förmedlar spelglädje genom sitt sätt och har därtill stor kännedom om låtarna och de gamla spelmännen.
ATT VARA MEDLEM i Gagnefs Spelmanslag
är att vara med i ett mycket gott kamratskap där alla är med efter sin förmåga. Vi brukar säga att ”var fågel sjunger efter sin näbb”. De aktivas åldrar spänner i dag mellan 15 och 86! Att bli medlem är väldigt enkelt.
En vilja att i grupp framföra de gamla låtarna är grunden vi står på. Naturligtvis vill vi framföra våra polskor, kringellekar, skänklåtar och brudmarscher med den schwung och spelmansmässighet som kännetecknar den dalska folkmusiken.
Gagnefs spelmanslag. Från vänster Sven Roos, Gunnel Danielsson, Jean-Pierre Yvert, Eva Hallman, Staffan Ragnarsson, Gudmund Brossberg, Ann-Charlotte Lagerkvist, Katarina Höckerlind, Einar Jonth, Lina Hård af
Lagets låtar finns att avnjuta bland annat på kassettbandet ”På löta”, CD-skivan ”Tidlöst” och LPn ”Låtar från Gagnemäns näs”.
I ÅR HAR VI glädjen att stå som värdar för Västerdalsstämman den 2 augusti. Stämman ambulerar mellan spelmanslagen i Västerdalarna och i år är det vår tur. Vi inleder det hela med en liten konsert i Gagnefs kyrka där glädjande nog våra grannlag Leksand och Floda medverkar. Firandet fortsätter sen på Bodarnas Festplats i samarbete med Bodarnas bystuguförening. Vi hoppas att riktigt många folkmusikvänner och dansare i alla väderstreck kommer till Gagnefs Kyrka och till ”Boan” den 2 augusti!
Katarina Tegen Hocker
Midsommarfirande på ”Solshea” 2024 vid Minnesstugan i
för Västerdalsstämman
Segerstad, Ingrid Lindfeldt, Johannes Hellsten, Inga Jarmar, Jorma Naula, Stina Johansson, Rasmus Sävenmark, Per Ahlzén, Tomas Mattsson. Övriga medlemmar i laget är Anette Andersson, Fredrik Bruno, Irene Larsson, Johan Peters, Lars-Erik Lind, Lisbeth Hellberg, Lovisa Kanders, Rolf Höckerlind, Sune Englund, Ulla Leksell.
Yngst och äldst. Johannes Hellsten mellan Per Ahlzén och Gudmund Brossberg. Gagnef.
Sara har många storspelmän i ryggen, men fick smak för låtspelet först i vuxen ålder. Clara började tidigt men hade nästan tröttnat på fiolen när hon lockades in i Älvdalens spelmanslag. Lillasyster
Clara tog rygg på sin storasyster – nu gäller det bara att hinna med allt kul man kan hålla på med. Bengt
Welin har träffat tre av dem som formar framtiden för folkmusiken i Dalarna.
Framtidens spelmän
Elin och Clara Ranerfors har låtspelet gemensamt och samtidigt många andra intressen. För Clara tar scouterna mycket tid och Elin gillar att vara i skogen och att jaga.
Låtspelet en av många delar i livet
PÅ LANDSBYGDEN SÖDER om Hedemora bor de båda systrarna Elin och Clara Ranerfors. Elin fyller 19 i år, Clara 16 år. Elin tar studenten på Älvdalens utbildningscentrum och Clara går ut grundskolan. Också hon ska satsa på en gymnasieutbildning vid Älvdalen utbildningscentrum. Elin har gått på skog- och jaktlinjen. Clara söker linjen för äventyrsturism.
Elin valde fiolen som instrument i fjärde klass. Hon vet inte riktigt varför. Det var ingen i den direkta omgivningen som spelade. I de äldre släktleden finns däremot flera musikutövare. Några av dem använde musiken i strikt kyrkliga sammanhang. Men säger Elin: ”Kanske var det när jag såg Kalle Moreus på TV som jag blev intresserad av fiolen”. Lillasyster Clara ville gärna följa storasyster
och började spela fiol redan i andra klass.
Pappa Bo har bred musiksmak, men det är framför allt Bluegrass och Country som han fyllt huset med. Systrarnas spellistor innehåller samma musik. Hank Williams och Johnny Cash är två artister som nämns bland favoriterna. Musikskolan har fostrat violinister. Notläsning, lägesspel, stråkföring och många andra förmågor har utvecklat spelet under många år. Om det någon gång har förekommit låtar har de varit arrangerade för skolorkestrarna.
ELIN VALDE ÄLVDALENS utbildningscentrum som sitt gymnasium. Hon hade under sista året i grundskolan tröttnat lite grand på fiolen. Ändå tog hon kontakt med Verf Lena Egardt,
som då var stråklärare i Älvdalen. Elin välkomnades till musikskolan i Älvdalen och även till Älvdalens spelmanslag. För Lena som spelman är det naturligt att introducera sina elever i folkmusikens värld. Spelmanslaget övar varje måndagskväll klockan 19. Mellan 18 och 19 är det förövningar. Lilla spelmanslaget övar låtar, ofta inför spelningar. I en annan grupp används timmen innan alla samlas för att särskilt öva låtar som behöver extra omsorg. För Elin blev flytten till Älvdalen en ingång till folkmusikvärlden med undervisning, spel med ungdomar
Jag for till Älvdalen
för att bli jägare, men blev spelman.
i ”lilla spelmanslaget” och över generationsgränserna i Älvdalens spelmanslag. Elin säger: ”Jag for till Älvdalen för att bli jägare, men blev spelman”. Elin planerar att fortsätta förkovra sig i folkmusiken på Malungs folkhögskola till hösten.
För familjen Ranerfors blev Elins intresse och nya vänner och sammanhang en väg in i folkmusiken. Pappa Bo kunde nu komplettera sin inriktning mot den amerikanska folkliga musiken med intresse för den svenska folkmusiken. Kanske har hans intresse för dragspel något att göra med detta? Familjen fick nya vanor och är nu återkommande besökare på Bingsjöstämman.
CLARAS INTRESSE FÖR fiolen har funnits ända sedan andra klass när hon följde syster Elin. Vid sidan av fiolen har hon många intressen. Kyrkans ungdom och scouterna tar mycket tid. Det är egentligen bara fredagar som hon är ”ledig”. Men på frågan hur hon hinner med allt, svarar hon att nog går det bra. ”Jag hinner med alla mina intressen”. Clara uppskattar alla utbildning hon fått i musikskolan. Den klassiska inriktningen som fiolundervisningen haft har hon också fått ett tekniskt kunnande i sitt spel. Det är en fördel oavsett musikgenre. Genom Elin kom hon i kontakt med folkmusiken. Hon har också deltagit i en workshop i Leksand med gruppen Hoven Droven. Claras fortsatta utveckling som spelman hoppas vi sker i Älvdalen – i Älvdalens musikskola och i Älvdalens spelmanslag. Text och foto: Bengt Welin
Nu förverkligar Sara sina drömmar i folkmusiken
SARA TYNONG HAR många släkttrådar tillbaka till spelmän. Mormor var barn till Gösta Åhs och barnbarn till Lars Åhs i Blyberg i Älvdalen. Morfar är barnbarnsbarn till Anders Södersten i Holen i Älvdalen. Pappa Leif kommer från spelmanssläkt i Trönö i Hälsingland. Under Saras uppväxt spelade hennes pappa både gitarr och fiol. Berättelser om de gamla spelmännen fick hon av sin mormor. Särskilt livfulla var berättelserna om Gösta Åhs och Lars Åhs. Intresset för fiolmusiken började gro i 20-årsåldern, men det är först nu när hon närmar sig 30 som Sara öppnat dörren på vid gavel till folkmusikvärlden.
För Sara var sången och gitarren de viktigaste musikaliska uttrycken. Både i grundskola och gymnasium sjöng hon i körer. Hon gick på estetisk linje med inriktning mot sång.
En fäbodkonsert med Sofia Sandén gjorde intryck på Sara.
UNDER PANDEMIN UPPTÄCKTE Sara att hon kunde göra egna låtar, både text och musik. Under 2020 och 2021 var jazzlinjen på folkhögskolan i Bollnäs med sången som huvudinstrument hennes hemvist. På skolan i Bollnäs mötte hon musiker som blev hennes vänner och spelkamrater. Många av dem hjälpte henne med både hennes första EP ”Fall and rum” 2022 med fyra låtar och den andra ”Våga” 2024 med fem låtar. I den gryende karriären inom musiken kom efter några år insikten till henne att kallet kanske inte var att vara
Sara Tynong spelar på releasekonsert den 28 september 2024 för Våga-EP. Utöver
Sara också Seth Sjöström på bas och Vilhelm Ax på trummor. Jonas Bergdahl och Hugo Röhlcke ingår också i bandet.
Elin är en i laget i Älvdalen.
Foto: Bengt
Welin
Foto: Jonathan Persson
Framtidens
spelmän
frontfigur i den kommersiella musikbranschen.
I bakhuvudet malde längtan efter andra former av musicerande. Längtan att spela blev stor när Sara lyssnade till grupper som spelade fiol. En stor upplevelse var när hon på en fäbodkonsert hörde Sofia Sandén.
UNDER 2024 HADE Saras musikpreferenser skärpts. Det viktigaste nu blir att spela tillsammans med andra. Professionella ambitioner kommer i bakgrunden. Hon ser just nu att det är inom folkmusiken hon bäst kan förverkliga sina drömmar. Men Saras breda musikintresse utesluter inte andra musikaliska ambitioner.
Sara börjar på folkmusiklinjen i Malung höstterminen 2024. När terminen gått stannade hon ytterligare
en termin. Genom spelmän i Älvdalen får hon kontakt med Kristina Ståhl Cedervall. Kristina blir en förebild genom sin genuina Älvdals/ Blybergsdialekt. Kristina har lagt sig vinn om att spela på det sätt som hon lärt sig av, framför allt sin morfar, Einar Britt.
Det är många intressen som konkurrerar om en människas tid och engagemang. Under uppväxten har Sara blivit introducerad i orienteringssporten av sina föräldrar. Men i konkurrensen har musiken alltid segrat. Svårare kan det vara att få tid för musik när man bor i Stockholm. Storstaden är aldrig tyst. Här händer hela tiden massor av saker. Bara att förflytta sig mellan olika delar av staden kräver både tid och engagemang. Här kan det vara svårt att få
den ro som är förutsättningen för musiken. Lättare är det på andra orter. Både i Bollnäs och i Malung har Sara hittat den ro och det sammanhang som hon behöver för helhjärtat koncentrera sig på musiken. I vår slutar kursen i Malung.
Frågor som Sara ställer sig är hur hon bäst kan odla sina musikintressen, där folkmusiken har en framträdande plats. En fördel som Sara har är hennes anknytning till Älvdalen. Här är hon välkomnad av spelmanslaget och av spelmän. Förebilden Kristina finns till hands för att lära och stödja Sara i hennes fortsatta utveckling i folkmusikens rika och glädjefyllda värld.
Bengt Welin
Sara spelar regelbundet med Kristina Ståhl Cedervall som spelar låtar efter sin morfar Einar Britt.
Nio låtar att nöta in till Bingsjö
Nio allspelslåtar att öva på finns på inför Bingsjöstämman finns på Dalarnas spelmansförbunds hemsida:
• Jubileumspolska till Dalarnas spelmansförbund 80 år
• 16-dels Fis efter Erik Björkman, Svärdsjö
• Gånglåt efter Kvarnmyr Lars, Lima
• Junkasgubbens Brudmarsch efter Hjort Anders Olsson
• Mora Långa efter Täpp Erik
• Myr Vilhelms hambo, Äppelbo
• Polska efter Dalfors, Ore
• Soluppgången av Tommy Gjers
• Vals i moll och dur efter Carl Herman Erlandsson, By www.dalarnasspelmansforbund.se/allspelslatar-bingsjo
Foto: Bengt Welin
Folkmusikvåg – dyningar eller stiltje?
Folkmusikens historia är dess utövares. Det finns inga givna vägar in i folkmusiken. Några är självklara medan andra är snåriga och svårfunna. Är du född i en släkt med spelmän och bor i en bygd med obruten tradition är det naturligt att själv börja spela eller sjunga. Är du uppväxt i en stad och bara hört låtar som pittoreskt inslag under något arrangerat midsommarfirande kan dörren till de musikaliska traditionerna verka hermetiskt tillsluten. Och ändå kommer nya spelmän med allehanda bakgrunder! Frågan om hur vi tar hand om de spirande spelmännen är värd att ta på allvar för alla som bär traditionerna och vill att folkmusiken skall överleva och utvecklas nu och i framtiden!
Intresset för folkmusik respektive fruktan för dess död har återkommit med jämna mellanrum. Redan på 1800-talet trodde man att dragspel och enklare musik skulle tränga undan den urgamla kulturyttringen. Folkmusiken sågs inte som enskilda spelmäns konstnärskap utan något som tillhörde folkdjupen och karaktäriserade folklynne och folksjäl. Uppteckningar gjordes utan hänvisning till spelmännen som spelade. Ofta bearbetades låtarna så att de kunde framföras i städernas salonger.
Nykterhetsrörelse och frikyrkorörelse bildade allianser under slutet av 1800-talet för att hindra spelmännens spelningar. Motivet var att genom spelmännen uppmuntrades syndig dans och dryckenskap. Många spelmän lade undan sina fioler eller till och med förstörde instrumenten. Men det var inte ovanligt att spelmännen fortsatte spela i lönndom bakom stängda dörrar.
SKANSEN I STOCKHOLM engagerade spelmän redan under de första åren på 1890-talet. Nils Andersson tecknade upp låtar och ordnade dem efter socknar och spelmän. Anders
Zorn ordnade den första spelmanstävlan 1906. Flera olika insatser gjorde att spelmännen blev accepterade och uppskattade för vad de var – konstnärer och musiker med unika uttryck!
Spelmannen Isak Anders Persson från Blyberg vann andra pris 1906. Hans yttrande på väg hem från Gesunda speglar stoltheten: ”Det är halldeles märkvärdit, jag ar spilat på danser og brölop i halla mina dagar og inte apt no för det, og nu ar jag spilat tri låtar och blivit en värsbirömd man.”
Efter ”folkmusikvågen” runt sekelskiftet trängde sig dragspelsmusik, populärmusik och jazz fram i radio, på grammofon och på danser. Folkmusiken fick leva i undervegetationen, Den fanns på landsbygden i socknar och byar. Där man höll liv i musiken har man fortfarande en obruten tradition från flera hundra år tillbaka.
PÅ 1950-TALET KOM en ny våg. Många spelmanslag bildades. De anlitades i lokala sammanhang. I Stockholm blev Dalaföreningens spelmanslag frekvent på radion. Gärdebylåten blev populär och samtidigt utsatt för skämt.
Under 1960-talet växte intresset för amerikansk musik med rötter i folkdjupen. Bluegrass, Blues och andra folkliga uttryck togs upp av, framför allt, unga människor. När de
väl hade denna musik i sina hjärtan var dörren öppen för svensk folkmusik. Som tur var fanns det unga traditionsbärare som kunde tillgodose behovet av genuin inhemsk musik. Skäggmanslaget blev idoler och förebilder för många. Man skaffade fioler och nyckelharpor och lämnade andra instrument. De som inte spelade lärde sig dansa polska och andra danser. Mängder av spelmansstämmor startades. Städernas nya spelmän träffades i studiecirklar. Man sökte rötter och om man kunde lära sig från en ”egen” traditionsbärare var lyckan gjord. Grupper med professionella ambitioner bildades. Det var en väldig våg som svepte fram över land och stad!
I DAG HAR VÅGEN stillnat. Dyningarna märks inte minst på åldersfördelningen på många evenemang. Samtidigt fylls leden på av ungdomar. Inte i de stora horder som anslöt sig under 1970-talet. Unga med starkt intresse för musik och med rötter, om än avlägsna, i folkmusikens mylla hittar hem. Frågan är hur det etablerade folkmusiksamhället tar emot och uppmuntrar de sökande spelmänskandidaterna.
Elin i reportaget har en lång fiolutbildning med främst inriktning mot klassiskt spel i musikskolan. När hon genom utbildningsorten Älvdalen kommer i kontakt med musikskolan där och Älvdalens spelmanslag
Folkmusikvåg för 120 år sedan. Foto: Gerda Söderlund
upptäcker hon folkmusiken. Hon välkomnas av ortens spelmän som varsamt för in henne i gemenskapen och hon får utveckla sina kunskaper och färdigheter, inte bara genom en ny repertoar, utan också genom spelstil och dialekt. Elin möter en ny värld. Genom sin syster får också Clara möta folkmusiken och hittar en ny mening med sitt spelande. Sara har gått en annan väg. Hennes musikintresse har funnits sedan tidigt under skolgången. Rösten och gitarren blev de tillgängliga och naturliga instrumenten för henne. Eget låtskrivande och inspelningar för Spotify tillsammans med musikkamrater från bland annat jazzlinjen i Bollnäs blev Saras musikaliska utvecklingsprojekt. Men folkmusiken har funnits i Saras bakgrund. När hon väl bejakar sitt intresse finns både utbildning i Malung och kontakt med spelmän i ärvda traditioner i Älvdalen till hands.
ELIN, CLARA OCH Sara har viktiga erfarenheter av hur det är att rikta sitt musikintresse mot folkmusiken. Som ung spelman behöver man komma i kontakt med andra spelmän. Man behöver lära sig spela instrumentet, lära sig den särskilda tekniken som finns i folkmusiken, bli medveten om dialekter och också få inblick i musikens betydelse och spelmännens historier. Spelmän verkar i många olika sammanhang. En eller ett par spelmän kan träna och spela individuellt. Spelmanslagen är kollektiv form av musikutövande. Enskilda spelmän eller grupper kan också använda musiken kommersiellt för att helt eller delvis få sin utkomst.
På samma sätt kan rekrytering, utbildning och motivering för spelmän definieras. I spelmanslagen får man sin utbildning i kollektivet. Studiecirklar och kurser i olika former är många spelmäns viktigaste skola. Individuell undervisning kan spelmannen ta del av i musikskola, i kurser och även i spelmanslag.
EN INDIVIDUELL FORM för spelmäns utveckling, som också är starkt kopplad till traditionsbärande, är när
unga spelmän besöker erfarna spelmän för att lära sig repertoar, teknik och berättelser. Banden mellan traditionsbäraren och dennes lärjungar blir ofta starka och tillsammans bygger man gemenskap som innehåller både respekt för traditionerna och nyfiken lekfullhet. Den utveckling som musiken ständigt befinner sig i blir särskilt stark genom utbytet som kommer både lärare och elev till del.
HUR KAN VI stödja folkmusiken –dess fortlevnad och utveckling? Vi behöver använda många olika sätt för att ge varje spelman in spe förutsättningar för att växa in i folkmusikvärlden.
Musikskolan är viktig och kommer alltid att vara viktig. De musikskolor som har ambitioner att ge sina elever inblick i folkmusiken har lärare som också är spelmän, men det gäller inte alla musikskolor. Lokala spelmän, spelmanslag och spelmansförbundet kan ha en uppgift att närma sig musikskolorna för att både påverka lärare men framför allt bjuda in till sammanhang där ungdomar får uppleva folkmusiken.
Spelmanslagen är den naturliga hemvisten för den lokala musiktraditionen. Spelmanslagens öppenhet mot nya spelmän är avgörande för fortsatt utveckling och existens. Det gäller att hitta former där nya spelmän med trygghet får lära sig låtar och dialekter. ”Lilla spelman-
slaget” får inte bli isolerat utan vara en del av ”det stora”. Spelmanslag som intresserar sig för sin utveckling kan behöva råd och stöd i sina strävanden. Erfarenhetsutbyte mellan spelmanslag, där spelmansförbundet har en naturlig roll, kan främja utvecklingen.
De professionella/kommersiella formerna har given plats. Spelmän som vill satsa mer av tid och andra resurser skall kunna välja i utbudet av kurser och utbildningar. Spelmansförbundet skulle kunna vara behjälplig med att inventera utbud och beskriva så att det blir lättare för presumtiva deltagare att välja.
Den form av lärande och traditionsförmedlande som i äldre tider var vanlig och ofta den enda tillgängliga är hos äldre erfarna spelmän. Genom möten, oftast över generationsgränser, uppstår en gemenskap som inte bara innehåller låtarna och speltekniken. Dialekten, berättelser om spelmän och levnadsförhållanden och mycket mer bygger upp ett narrativ som en ung spelman inte kan få på något annat sätt.
SPELMANSFÖRBUNDETS PROJEKT ”Spelmansresan” som riktar sig till unga spelmän har fångat upp traditionen med. Projekt är begränsat till någon spelman per år. Det borde vara möjligt att få i gång en större rörelse där det är naturligt att som ung spelman söka sina egna lärare. Äldre spelmän vill förmedla sina kunskaper vidare. Möjligen kan det behövas någon form av förmedlingsverksamhet. Både spelmanslag och spelmansförbundet skulle kunna vara engagerade.
Och till sist. Vi talar om ”unga” spelmän och om hur vi ska få ”unga” spelmän att föra traditioner vidare till nya generationer. När vi säger ”unga” spelmän ska vi inte förknippa det bara med ålder. En spelman som just börjat intressera sig för folkmusiken är den vi kan kalla ung. Det kan lika gärna vara en elev i lågstadiet som en person med lång yrkeskarriär som äntligen vill ta itu med sitt folkmusikintresse när hen står inför sin pensionering.
Bengt Welin
Dalarnas yngsta spelmän anno 2014.
Rikspelmannen Ragnar Forslund
ÄLVDALENS SPELMANSLAGS nestor och vår spelkamrat
Ragnar Forslund gick ur tiden den 29 april 2025 några veckor innan han skulle fylla 99 år. Ragnar föddes 1926 på gården Gulles i Forsmon i Lillhärdal och skulle ha fyllt 99 år den 20 maj. Den sista tiden bodde Ragnar på Tallbacken i Älvdalen. Hemma i Lillhärdal växte Ragnar upp i en musikintresserad familj där pappa Ola och hans bröder var spelmän.
Innan Ragnar hamnade i Älvdalen hade han hunnit med att jobba på Frösön några år, men 1947 gick flyttlasset till Älvdalen. Det var jobb på Hagström som lockade den musikintresserade Ragnar, men arbetet på Hagströmsfabriken varade bara i något år. Därefter väntade skogsarbete innan Ragnar blev plåtslagare med mästarbrev. När Ragnar flyttat till Älvdalen träffade han också sin blivande hustru Pell Karin Larsson.
VID SIDAN AV arbetet var det musik, men också arbetet med revyer som Ragnar nu lämnar efter sig som minne. Revyer som hade sin storhetstid på 50-talet i olika bystugor, men framförallt de stora revyerna i samband med Barnens dag-firandet i Älvdalen. Revyer som drog upp mot 5000 personer till Älvdalsparken.
På 70-talet startade Ragnar Älvdalens spelmanslag och var dess förste ordförande. Vid spelmanslagets femtioårsjubileum 2022 satt Ragnar på första bänk under jubileumskonserten och deltog även i jubileumsfesten.
Han startade även Älvdalens Dragspelsklubb och senare kom han också att starta gruppen Älwdalingarna med dottern Kerstin och Ewa Nylander. Gruppen fortsatte senare med Verf Lena Egardt och Lena Willemark tillsammans med Ragnar.
Det blev LP-skivor med både Älwdalingarna, Spelmanslaget, Dragspelsklubben och framträdanden i radio och tv.
Ragnar har också skrivit flera böcker: ”Öwdalswaisur og oðrer, traditionella visor och musik från Älvdalen”, ”Älvdalska sägner och berättelser” samt ”Spelmän, låtar och musik i Älvdalen”.
RAGNAR KOMPONERADE OCKSÅ egen musik. Inte minst valsen Balzerjungfrun som finns på repertoaren hos många spelmanslag och spelmän i Sverige.
I spelmanskretsar var det många unga älvdalsbor som skolades in i musiken genom Ragnar.
På senare tid kom Ragnar ofta till spelmanslagets övningar och hans taktfasta spel på dragspel hördes kanske särskilt väl när laget spelade någon av hans egna kompositioner eller någon låt från Lillhärdal, Ragnars hemby. Ragnar Forslund sörjs närmast av barnen Kerstin och Göran med familjer.
En stor musiker och glädjespridare i Älvdalen har gått bort, men hans musik och minne lever vidare.
Jerker Abrahamsson Ordförande i Älvdalens Spelmanslag
Valsen Balzerjungfrun är den mest spridda av de låtar som Ragnar Forslund komponerade under sina 99 år.
Program & anmälan stabersbergsmansgard.se
Låtarspelskurs, danskurs, kompkurs på citra och sångkurs Konserter, allspel och buskspel.
För 100 år sedan, 5–6 maj 1925, stod Erik Åhl på Konserthusets estrad i Göteborg och fick guld vid Västsvenska spelmansstämman. Mora Tidning rapporterade om succén. En låt från framträdandet lever vidare som Guldmedaljvalsen. Nära 50 år senare uppmärksammade tidningen på nytt Erik Åhl (1863–1950) med följande stora artikel.
Nu ljuder åter låtarna som Erik Åhl i Äppelbo spelade
Av Åke Gyllenvåg (signaturen Skvalp) lokalredaktör för MT i Vansbro Ur Mora Tidning måndag 26 februari 1973
BYGDELÅTARNA KLINGAR MER än på många år i vårt land, och intresset för folkmusik är på stadigt uppåtgående. Den grammofonskiva som spelmanslagen i Västerdalarna spelade in strax före jul rapporteras sälja fint och på många olika sätt kommer Västerdalslåtarna fram, nu senast genom Malungsspelmännen Kalle Almlöf och Anders Rosén. På Västerdalsskivan finns några låtar från Äppelbo med, ett par sjungna av Agneta Stolpe, men även fiollåtar, och på skivomslaget finns Erik Åhl nämnd. Den 15 september detta år (1973) är det precis 110 år sedan Erik Persson-Åhl föddes i Äppelbo och han kunde säkert inte ana att hans musik skulle bli så uppskattad så här tjugotalet år efter hans död. Han bodde tillsammans med hustru och två döttrar i en stuga i Sörombäcken där de hade ett litet jordbruk, samtidigt som han hade skomakarverkstad på övre våningen. Han sysslade även med flottningsarbete i Orsatrakten, och på hemmaplan var han ”priskurantagent” (anm. priskurant, gammalt ord för katalog med prislista) och sålde bland annat gödning och möbler. Karaktäristiken av spelmannen Åhl är skiftande, många betraktade honom som en ”retsam gubbe”, han hade humor och var lättsam säger andra, medan en del ansåg honom som lurig, men klart är att han avvek från de övriga grannarna markant. Han var också soldat i Västerdals kompani, och där fick han namnet Åhl, brodern var också soldat men fick heta Örn.
Erik Åhl spelade mest på tillställningar i Äppelbo, och pratar man med äldre Äppelfolk kommer också spelkamraten Vifors Erik ofta med i historierna, mer om honom blir det kanske tillfälle att återkomma till. Men Erik Åhl liksom övriga spelmän i Äppelbo från den tiden skulle liksom alla låtarna knappast ha gått till eftervärlden utan kyrkoherde Johannes Skoglunds medverkan. Skoglund installerades i Äppelbo i juli 1920 och han återuppväckte den då insomnade bygdemusiken. Skoglund har nedtecknat många låtar som Åhl spelade för honom och de finns nu bevarade. Det var säkert också Skoglund som ordnade så att Åhl kunde åka till Västsvenska spelmansstämman i Göteborg 1925. Där gjorde Åhl succé och belönades med guldmedalj tillsammans med fiolspelaren Dan Danielsson från Filipstad och nyckelharpspelaren E. Bohlin från Skoghall. Ett klipp från Mora Tidning efter Göteborgsbesöket är värt att återgiva:
”Att de, beträffande musikalisk smak, högt stående göteborgare uppskattade allmogemännens prestationer framgick tydligt av att Göteborgs stora konserthus, där stämman hölls första kvällen, var så gott som fullsatt och sista kvällen fick många vända om hem av brist på utrymme. Arrangörerna räknar det hela som en verklig succé.”
Beträffande hr Åhls spel skriver Handelstidningens Veckoblad: ”När f. soldaten Erik Åhl från Äppelbo uppenbarade sig hördes en och annan fnittring i salongen. Men den pigge och nytre gubben hade inte behövt dra många stråkdrag på sin fela förrän det blev dödstyst. Konstnärsskap har alltid förstått att skaffa sig respekt (…) Och där fanns också det storslagna ålderdomliga, som omedvetet och drömmande, med elementärt allvar och elementär kraft tog gestalt i den gamla dalasoldatens spel. Det är naturligtvis ingen tillfällighet att det just var en dalaspelman som kom med det allra ålderdomligaste. Dalarna är ifråga om musik en provins för sig och i deras musik leva de urgamla valltonerna kvar. I Åhls polska hade de ingått i underbar förening med klanger av gammal kyrkomusik. Han var väl inte den skickligaste spelmannen, men det var knappast någon som bjöd på så monumental musik som han. (…) Det är omöjligt att säga vari detta vissa, säreget bestämda och mystiskt betagande ligger, som överföres via Åhls spel. Kort och gott kan man säga att den fina sammansättningen av personlighet, karaktär och originell musikalisk begåvning göra den spelman som griper med sitt spel.”
KARL ERIK FORSSLUND BESKRIVER Åhls spelsätt så här (anm. Med Daläven från källorna till havet. Andra delen Västerdalälven. Fjärde boken Malungs kapell-lag och Äppelbo, sid 139–140): ”Åhl spelar starkt markerat, med hopknipt mun i skägget, både läppar och kindmuskler spela med! Han ’river sta’ i början av nästan varje repris och håller ut sluttonerna långt, minst en halv takt, ibland en hel. Hans spel är ålderdomligare än de andras (Vifors Erik, Koj Pelle alias pastor Per Persson), med hela tonsteg och mera dubbeltoner och drillar, även på underton, Alla drillar och krus komma ju inte alltid med. Dessa krusningar var naturligtvis svåra att få ner på notblad och var inte alla gånger lika.” (Anm. De tio låtarna och visorna
Erik Åhl, Äppelbo, i 60-årsåldern. Karl-Erik Forsslund tog bilden 1924. Den är publicerad i Äppelbodelen av Forsslunds bokverk ”Med Dalälven från källorna till havet”.
efter Erik Åhl i Med Dalälven-boken är upptecknade av Johannes Skoglund).
En som minns Erik Åhl väl är riksspelman Ivar Stolpe, som redan som liten pojke brukade åka till Sörombäcken för att lära. När Ivar kom in i verkstaden slängde Åhl den sko han höll på med hårt i väggen och plockade fram felan. En gång i ungdomen skulle Stolpe och Åhl spela på Hembygdsgården, det gällde Äppelbo brudmarsch, och Åhl krusade melodin och improviserade så Ivar kände inte igen låten. Då sa Åhl – är du inte så pass till spelman så du kan ändra på en låt – då blir du aldrig spelman (där tog Åhl fel, för Ivar Stolpe är nu spelman ändå). En gång när spelmannen skulle betalas tyckte Åhl att tiderna förändrats, förr i världen fick vi aldrig betalt, vi var glada om vi slapp stryk!
1924, berättar Stolpe, skulle han och Åhl tillsammans
med Vifors Erik och kyrkoherde Skoglund till Leksand för att spela. De åkte med droskchauffören Viktor Andersson och i bilen undrade Åhl om kyrkoherrn hade något emot om de tog sig en sup, nja sa Skoglund, inte så mycket i så fall, de fick spara tills spelningen var klar. På hemresan gjordes mat- och dryckuppehåll vid Komtillmåtta (anm. krog i Gagnef) och var säker på att fiolerna gick varma på hemvägen. Stolpe fick nästan Åhls stråke i ögonen, när han drog på som mest.
EFTER GULDMEDALJEN I GÖTEBORG skulle Erik Åhl få spela i radio, en stor händelse i Äppelbobygden, och folk samlades kring dåtidens hörlurar. Hur var det att spela i radio då, undrade Ivar Stolpe. Det var så nervöst, sa Åhl att jag måste in på systemet och köpa ut en butelj, jag tog nog litet för mycket så jag glömde av låten ibland
Spelman Erik Åhl med maka och sina två döttrar framför huset i Sörombäcken. Bild och bildtext från Mora Tidnings artikel 1973.
men jag drog på så jag tror det gick bra. Åhl var med all rätt mycket stolt över sin guldmedalj, och omkring 1930 skulle Äppelbo spelmanslag göra en radiospelning som kablades via telefonen i prästgården. Laget bestod av Åhl, Vifors Erik, Skoglund och Stolpe, och Skoglund konstaterade snart att ”det stämmer inte riktigt”. Du tar F för högt på E-strängen sa hade han åt Åhl. Då hivade Åhl upp guldmedaljen ur innerfickan och replikerade: Jaha du, en sådan här har Du inte (han ändrade inte på sin fingersättning). En gång när Åhl tillsammans med Vifors Erik och Koj Pelle, en tredje dåtida spelman i bygden, spelade dansmusik i trossboden i Stensbohagen fick de besök. Det var frälsningssoldaten Rösmor-Anna som tittade in och varnade: I spelar er rätt in i helvettet. Väckelsen gick genom Äppelbo den tiden och kvällen efter låg Koj Pelle på knä vid botbänken i Frälsningsarmén, så hårt tog han vid sig av Rösmor-Annas ord.
ÅHLS LÅTAR FINNS alltså bevarade, om han komponerat låtar själv är det ingen som riktigt vet, och i samlingen ingår Marsch på väg till Rommehed 1882, första gången Åhl gick dit som soldat. I uppteckningen av denna finns teorin att den från början är en polkett eller Rheinlän-
Åtta socknar och en sångare
längs Västerdalälven
LP-skivan ”Låtar längs Västerdalälven. Spelmansmusik från Västerdalarna” spelades in i Sveriges Radios dåvarande lokaler i Folkets hus, Falun, söndagen den 29 oktober 1972. Bo Harry Sandin, Björbo, var inspelningsledare och Lollo Berglund, Björbo, producent. LP:n gavs ut på den sistnämndes skivbolag COOP. Omslagsbilden är skapad av Per-Hilding Perjons, Dala-Floda. De åtta socknar som nämns på omslaget är representerade på skivan. Dalarnas spelmansförbunds nuvarande ordförande Agneta Stolpe gjorde skivdebut när hon i anslutning till sin farbror Ivar Stolpes solospel i ”Locklåt” sjunger ”Nu lider det mot Mikaelidagen”. Agneta är enda medverkande sångare.
der. Fiolen fanns med på marscherna, och en del fick säkert ord av soldaterna, detta kan vara anledningen till kyrkoherden inte nedtecknade orden, för de var säkert i många fall ganska oanständiga. Stor-Stinas polska hade sådana ord och den handlade om när Stina låg i dammen och sam, samt fick snuva, för att nämna de mer rumsrena orden. Välkända sångerskorna Jont Birgit Nilsson-Rundgren och Busk Margit Jonsson har Åhls locklåt från 1924 på sin repertoar, En soldatmarsch från 1923 tros vara en utkrusad variant av Bellmans ”Portugal, Spanien” och ”Venus, Minerva”. Vid spelmansstämman i Göteborg spelade Åhl tre låtar, Vals efter Leisme-Per, nämnda Stor-Stinas polska (säkert utan orden) samt Leisme-Pers polska. Tre valser till efter Leisme-Per finns med efter Åhl, och för en midsommarvisa är både Åhl och Vifors Erik antecknade. Åhl har en Äppelbo brudmarsch, en gångmarsch från Stora Tuna 1882, två polskor och två skänklekar. En av dessa lekar har dessa ord: Vad angår det dej vad jag super eller dricker, för inga kreditorer betalar du för mej, för hej sjung hej faderallan la, för inga brännvinstårar betalar du för mej. I det efterlämnade finns också två valser, marschvisan I vassen vid stranden, samt Visa från Äppelbo och Visa på Mikaelidagen, dessa båda visor finns med på Västerdalsskivan.
SPELMANNEN ERIK ÅHL var inte den som bar sockendräkt, man minns honom mest med knallhatten eller skinnmössan. Han bytte ofta fioler, laborerade med dessa och blev sällan nöjd med instrumenten. Åhls sista fiol såldes efter hans död till en kringresande affärsman av dottern. En gång hade han också i sin ägo en kolsvart zigenarfiol. Åhl spelade in i det sista, när han den 5 april 1950 slutade sina dagar var han bliven 87 år. Kyrkoherde Johannes Skoglund, hans spelkamrat sedan trettio år tillbaka, var så gripen av hans död att han bad prästen Åke Frödin från Malung sköta jordfästningen. Men Erik Åhls musik lever alltså vidare och han skulle säkert glädjas åt att särskilt ungdomen fattat tycke för de ålderdomliga låtarna igen. Åhls fiolmusik finns bevarad på en trådinspelning, tyvärr inte som solo men tillsammans med spelkamraterna i Äppelbo.
Skvalp
Guldmedaljvalsen
Guldmedaljvalsen (noterna ovan) är hämtad ur ”82 låtar ur Leisme Pers låtskatt. En bok utgiven av Malungs spelmanslag om Leisme Per och hans musik” (2014).
Låten tecknades upp av Johannes Skoglund i Äppelbo. Den finns inspelad på Kalle Almlöfs solo-cd ”Lejsmelåtar” (Giga, 1997).
Låtarna i Med Dalälven
Här är de åtta låtar efter Erik Åhl som finns i Med Dalälven. Del II. Bok 4 (Stockholm 1925):
Soldatmarsch (sidan 87), Marsch på väg till Rommehed (87), Visa O flicka om jag visste (130), Äppelbo brudmarsch (133), Skänk lek (135), Skänklek, en variant av Leksands brudmarsch (137), Vals Va dä du? (139), Midsommarvisa (146), Locklåt (161) och Visa på Mikaelidagen (165)
Konser ter Kurser Stämmor Dans
27 juni - 6 juli 2025
Nås Leksand Rättvik Delsbo
1977-78 skrev Lars Moberg en rad spelmansporträtt för Dala-Demokraten. Bland gubbar födda långt tillbaka på 1800-talet möter han också en 27 år ung Lars Fredriksson som börjat med låtspelet efter lumpen, och sedan dess knappt gör nåt annat.
Det jobbiga är att man måste jobba också.
Spelade, åt och sov
Lars Fredriksson från Björk liden i Ludvika svarar väl mot bilden av en spelman från 70-talet, spelmannen med rock- och popmusikaliska rötter som sadlade om tillsammans med Skäggmanslaget och Gråtlåten. Spelmannen som räknade somrarna före och efter Delsbo, för honom var fiolen allt och spelmansstämmorna ett måste. Allt det här stämmer kanske inte på Lars från Ludvika men han tillhör den generation spelmän som gett folkmusiken nytt liv och det har hänt de senaste 8-9 åren.
Lars är 27 år. Han började spela efter lumpen i december -72.
– Och se´n gjorde jag inget annat än spelade, jobbade, åt och sov.
– Alltihop har gått alldeles för fort. Man har bara rusat på utan att hinna tänka, bara spelat och rest mellan olika spelmansstämmor.
– Klart att man har fått kompisar, träffat många unga spelmän. Men ändå.
– Där får man ingen kontakt med folk. Man blir bara förvirrad.
AV MALT, HUMLE , vatten och socker tillverkas öl. Lars kan proceduren, han är anställd hos Risingsbo Ångbryggeri i Morgårdshammar. Där går han på treskift med varierande arbetstider.
– I morse började jag jobba klockan fyra.
När han kommer hem måste han sova. Det är svårt att få tid för fiolen.
– Kombinationen musik-arbete är jobbig. Det är som att leva två liv.
– Jag kommer nog inte att kunna spela lika mycket den här vintern som jag gjort under senare år.
– Men det kanske är lika bra. Jag måste få tid att smälta alla intryck, säger Lars.
Lars spelar låtar från Västerbergslagen. Det är musik som hamnat i skymundan, vid sidan om. Liksom siljanssocknarnas natur exploaterats för turism redan under förra århundradet har låtarna från Rättvik, Leksand och Orsa kommit kommit i förgrunden, dominerat, Där har bondesamhället länge stått emot industrialiseringen,
traditionen har varit stark.
– Och där fanns Zorn tillsammans med andra förgrundsfigurer. De blev kända och man såg ner på låtar från bergslagstrakterna.
Bruken och industriorterna fick modernare låtar, dragspelet slog igenom med kraft.
– Här finns inte mycket kvar av ålderdomligt fiolspel, för att hitta den musiken måste man söka sig ut till spelmännen i byarna, i städerna är den nästan försvunnen.
– Men de moderna låtarna, snabba valser, polkor, mazurkor, de är absolut inte sämre än gamla polskor.
– Och hör finns flera bra dragspelare, det är ju inget fel på dragspelsmusiken.
I VÄSTERBERGSLAGEN FINNS FLERA spelmanslag. Lars brukar spela med i Grangärde.
– Visst är det roligt att spela med i ett lag. Vi spelar exempelvis för pensionärer på ålderdomshem ibland. Det känns riktigt.
– Fast nog ger det mera att spela och umgås i mindre grupper, man får ut mera av musiken. Inte är dom idoler precis, men inspirationskällor.
Lars berättar om gamla spelmän som, med ett utnött och nästan heligt ord, kallas för traditionsbärare. Han känner flera i sin hemtrakt och de betyder mycket för honom.
– Det är inte bara frågan om hur de spelar, säger han. Sättet att umgås är nästan viktigare.
– Man slår sig ner i köket och spelar och pratar, inga märkvärdigheter.
– I mina egna inspelningar av spelmän finns inte bara låtarna med. Jag har bandat prat och intervjuer också.
– Ibland hinner jag lyssna på jobbet. Det är avstressande att till exempel höra Göbergs-Johan spela och berätta.
– Nej, jag spelar nog helst.
Men han kan dansa. Lars har lärt stegen i både polska och bakmes, varianten som snurrar motsols.
– Förresten, jag tycker inte att det är så livsviktigt att varje steg hamna rätt, säger Lars.
– Ivar Bergman, en gammal spelman härifrån Östansbo, har berättat för mig hur dom dansade när han var ung.
– Då blev det det man kunde, bara det passade till mu-
– Naturromantiker, ja det kanske man kan säga att jag är. Jag tycker om att vara ute, att gå i skogen, säger Lars, som bor i Björkliden utanför Ludvika där villaområden håller på att äta upp naturen runt gården.
siken. Och samma låt kunde användas till olika danser, – Det skulle dom höra i dag, dom som kämpar med alla möjliga olika polskevarianter.
LARS FREDRIKSSON HAR spelmanspåbrå på både fars och mors sida. Morfar var till och med kusin med den vittberömde ”Flickornas Alfred” Karlsson som gjorde radioframträdanden med sina låtar på 30-talet. Och far Einar kan spela Arholmavalsen på dragspel. Men farbrodern Henry Fredriksson har kanske betytt mer för Lars som spelman.
– Henry spelar ju själv fiol och hjälpte mig i början, säger Lars.
– Nu spelar jag ofta med Ove Frid i Skattlösberg. Han kommer från Hälsingland och kan ju många andra låtar än dom från Dalarna.
– Men det spelar ingen roll. Vi trivs bra tillsammans, har nog samma temperament.
Lars är inte ensam ung spelman i Västerbergslagen men återväxten är ändå dålig.
– Det är synd. Jag önskar att flera unga började spela fiol för låtarnas skull. Dom får inte gå förlorade.
– Idag känner jag trycket att skynda på, att ha bråttom med besöken hos gamla spelmän.
– Vi är ju så få unga här som spelar och kan rädda låtarna vidare.
Björkliden två kilometer utanför Ludvika centrum ligger nära naturen även om nya villaområden kryper allt
närmare. Och naturen är viktig för Lars.
– Jag tycker om skogen, att fiska när jag får tid. Och hemtrakten har han inga planer på att lämna.
Många låtar från Västerbergslagen är fortfarande ospelade, det finns spelmän han inte har besökt.
– Jag flyttar nog inte härifrån. Visserligen finns de snart inga jobb kvar, men jag ska vara kvar ändå.
Text: Lars Moberg Foto: Staffan Björklund
– Förr trodde jag att alla tände lika mycket på fiollåtarna som jag själv gjort. Jag kunde inte fatta att folk tyckte annorlunda.
Musik vid Siljanveckan i Boda
27 juni–7 juli
Veckans program
27 juni Danskväll med Falu Spelmanslag
20.00 Boda Gammelgård (entré 150 kr)
Sommarkonsert
28 juni Invigning av Boda Kammarmusikvecka
Utdelning av Musik vid Siljans Musikstipendium
Konsert med Bergsjö Baroque Band
Thomas von Wachenfeldt, Sam Ritter, Kjell-Åke Hamrén, Trollet Ingelman Åslund, Charles Liljedahl.
19.00 Boda kyrka (entré 200 kr)
29 juni Danskväll med Boda Spelmanslag
20.00 Ovanmyra bystuga
30 juni Sôm fôlk– folkmusik med rötterna i Dalarna och Ångermanland
Ann-Sofi Nilsson, Adrian Jones, Magdalena Eriksson, Maria Ähdel och Jonas Brandin.
19.00 Boda Gammelgård (entré 200 kr)
1 juli Konsert med gruppen ”Folk Chamber” från Norge
Bjørn Kåre Odde, Vegar Vårdal, Marius Westling, Elin Marie Christensen, Carmen Bóveda, Jo Fougner Skaansar.
19.00 Boda kyrka (entré 200 kr)
3 juli Johan Hedin & Ida Meidell Blylod Konsert – ”Klockarens Musikaliska värld”
19.00 Boda kyrka (entré 200 kr)
4 juli Sommarkonsert – ”En sång till Selma”
Sofia Karlsson med Peter Banks och Spencer Grosse. 18.00 Boda kyrka (entré 400 kr)
4 juli Bodastämman
18.00 Boda Gammelgård (entré 150 kr)
4 juli Konsert med ”Spöket i köket” – Utescenen på Boda Gammelgård
22.00 – Nisse Blomster, Signe Kierkgaard Schmidt, Mads Kjøller Henningsen, Lies Hendrix, Sebastian Petersson, Albin Lagg, Erik Larsson, Cecilia Moore, Erik Bengtsson, Emma Engström.
5 juli Anna Roos Stefansson, fiol & Henrik Berg, piano.
Konsert – ”Europeisk Romantik”
19.00 Boda kyrka (entré 200 kr)
7 juli Konsert – Emma Reid & Ellika Frisell
19.00 Boda Gammelgård (entré 200 kr)
En sång till Selma
4 juli Sofia Karlsson tillsammans med Peter Banks & Spencer Grosse 18.00 Boda Kyrka (entré 400 kr)
Bodastämman 4 juli
Boda Gammelgård (entré 150 kr)
20.00 Dans på Logen till Boda Spelmanslag
00.00 Dansa tills morgonen gryr med Stina Brandin, Hadrian Prett, Jon Holmén, Maria ten Wolde, Knapp Karin Norrfors, Pers Alexander Olsson, Joel Bremer.
18.00 Konserter på Utescenen och dans till spellista på Utedansbanan
22.00 Spöket i köket, Boda Gammelgård (ingår i stämmoentrén)
Biljetter via www.visitdalarna.se • www.bodabygden.se Med reservation för ändringar i programmet.
Foto: Mattias Edwall
Foto: Nadja Sjöström
Fredag 18juli 2025
12.00Förträning av allspelslåtarna* iDalkarlsbergsfolkpark 1500startmedklockspelvidSmedjan
Spelmansträff i Dalkarlsberg vid Smedjan
med allsköns instrument å musik
Fika finns att köpa Betala kontant eller med Swish
Väg 243 från Nora 2 mil, från Karlskoga 2,5 mil, ta av mot Dalkarlsberg
*www.olfm.se Välkomna !
Nås fredag 27 – måndag 30 juni
Tobaksspinnarstämman
Dans i vårt fina Ordenshus, tre kvällar och nätter Kurser, konserter och kolbullar
Dansa till Mats Edén, Zara Helje, Anders Norudde, Jonas Åkerlund, Mattias Helje, Joel Bremer, Perjos Lars, Per Saxholm, Västerdalslaget och många fler.
VÅRT PROGRAM
Fredag 27/6: Spelmanspub, Nederborgs Bistro. God mat och fullständiga rättigheter. Ordenshuset öppet.
Lördag 28/6: Välkomstkonsert, Ordenshuset, låtar och visor från Nås med omnejd. Polskeakut, dans till spellista. Servering.
Söndagen 29/6: Stor folkmusikkonsert, Nås kyrka. Kulning vid älvens strand med Olivia Lagerberg. Kyrkkaffe i Ordenshuset. Polskeakut, dans till spellista. Servering.
Måndag 30/6: Konsert med Per Saxholm, Anders Norudde och Lennart Gybrant. Allspel med låtar efter Västerdalälven. Dans till spelmanslag, spellista, visstuga och kolbullar. Servering.
VÅRA KURSER – VISOR, DANS, LÅTSPEL
Vilja-Louise Skough Åborn: Visor från Västerdalarna, Värmland och Gammalsvenskby i Ukraina.
Perjos Lars: Bakmes och springlek från norra Västerdalarna. Grund/Fortsättning. Spelmän: Mats Edén och Mattias Helje.
Martin Eneling och Lotta Eneling Levin: ”Värmländsk kôrt etta”, ”Jössehärspolska”, ”Den nigande polskan”. Grund/Fortsättning.
Spelmän: Anders Norudde och Zara Helje.
Jonas Åkerlund: Kvällens kapell, svängiga och vackra låtar från västra Dalarna. Grund/ Fortsättning.
Mats Edén: Låtar från Arvika och Mangskog.
Per Saxholm: Gränslåtar från Filipstads, Malungs och Nås gamla härader.
John-Francis Goodacre: Nyupptäckta låtar från Dala-Järna.
Zara Helje: Låtar med sväng från övre Västerdalarna.
Joel Bremer: Låtar i tradition från Västerdalarna.
Info och anmälan via hemsidan tobaksspinnarstämman.se
I samarbete med Vansbro kommun, Dalarnas spelmansförbund, StämmoVeckan och Studieförbundet Bilda Mitt.
FOLKMUSIKFESTEN I STJÄRNSUND 1-2 aug 2025
PROGRAM
Torsdag 31 juli (Tjuvstart)
19.00 Ale Möller trio. Smedjan. Spelmansjam efteråt. Arr: Fredrik Svahn. Info och bokning: https://www. nortic.se/ticket/event/68717?expanded=true#read-more
Fredag 1 aug
10-15 Låtkurs med Jeanett Rousu: Småländska låtar - fokus slängpolskor. Fridhem. Kursavgift 600 kr. Info/anmälan (senast 28 juli): www.folkmusikfestenistjarnsund/kurser.php.
10-15 Kompkurs med Peter Rousu: Småländska låtar - fokus slängpolskor. Fridhem. Kursavgift 600 kr. Info/anmälan (senast 28 juli): www.folkmusikfestenistjarnsund/kurser.php.
10-15 Viskurs med Ann-Sofi Nilsson: Sångglädje, samsång och trall. Församlingshemmet. Kursavgift 600 kr. Info/anmälan (senast 28 juli): www.folkmusikfestenistjarnsund/kurser.php.
17.30 Spelmanssoppa på Fridhem. Kvällsmat med musik.
18.00-18.45 Prova på: Dansa schottis. Nybörjare? Ovan? Lite ringrostig? Kom igång med Linda Jax och Björn Gyldberg. Fridhem. Ingen kostnad, ingen anmälan.
19.00 Konsert i kyrkan: Krokiga låtar och rakryggade spelmän. Jeanett Walerholt Rousu , fiol, viola d’amore, och Peter Rousu, gitarr. En musikalisk resa genom slängpolskornas Småland. Låtar och anekdoter. Samarr: Hedemora-Husby-Garpenbergs församling. Frivillig entré (rekommendation 100 kr).
19.00-24.00 Spelmanspub på Stjärnsunds Bistro & café. Ta med ditt instrument. Spela, lyssna, ät och drick, umgås!
20.30 Dans och spelmansjam på Fridhem. Lilla Folkorkestern, Ann-Sofi Nilsson, Jeanett & Peter Rousu. Öppen spellista. Fint dansgolv. Servering. Entré 80 kr.
Lördag 2 aug
8.00 Vallmusik vid Björktjärn (mellan Stjärnsund och Kloster). Magisk morgon med kulerskor och hornblåsare. Eliane Forsse, Linnea Holm, Pia Holmqvist, Gunilla Larsson, Ann-Sofi Nilsson, Traute Lindenthal, Bernt Lindström, Mikael Lindström, Helena Kåks, Åsa Mårdberg. Frivillig entré. OBS kom i tid!
9.30-11.00 Prova på kulning med Pia Holmqvist. Björktjärn. Släpp loss! Inga förkunskaper. Ingen anmälan. 100 kr.
9.30-11.30 Prova på: Spela på gehör med Lars-Åke Gustafsson. Vad innebär det att spela på gehör och hur övar vi upp den förmågan? Församlingshemmet. Ta med ditt instrument. Ingen anmälan. 100 kr.
09.30-11.30 Kurs: Nybörjarkurs i munspel med Karin Kåks. Fridhem. Kursavgift 350 kr. Ta med eget bluesmunspel (G) eller köp ett kvalitetsmunspel genom oss. Info/anmälan (senast 28 juli): www.folkmusikfestenistjarnsund/ kurser.php.
09.30-11.30 Kurs: Fortsättningskurs i munspel med Annika Hed Ekman. Fridhem. Kursavgift 350 kr. Ta med eget bluesmunspel (G). Info/anmälan (senast 28 juli): www.folkmusikfestenistjarnsund/kurser.php.
10.00-11.30 Prova på vissång med Frida Grundel. Sånger från Åland, Västgötaslätten och kanske Mexiko... Inga förkunskaper, ingen anmälan. Herrgården. 100 kr 11-14 Bruksmarknad vid dammen. Fritt fram att buskspela!
12.00 Allspelslåtar med Erkers Anna-Karin Kylander. Vid dammen (vid regn på herrgården). Kom och spela! Årets allspelslåtar finns på hemsidan
14.00-16.00 Låtkurs med Erkers Anna-Karin Kylander: Okända pärlor från södra Dalarna. Ta del av södra Dalarnas låtskatt! Fina låtar som legat i träda, men är värda att spelas och spridas! Församlingshemmet. Kursavgift 350 kr. Info och anmälan (senast 28 juli): www.folkmusikfestenistjarnsund/kurser.php.
14.30-15.15 Konsert med Hassan Abo Alshamlat: Klanger från Mellanöstern. Hassan spelar oud (korthalsluta) och berättar om sitt instrument. Herrgården. Entré: 100 kr.
SPELMANSSTÄMMA
16.30-24 Spelmansstämma på herrgårdsområdet. Entre: 100 kr. Välkommen att buskspela ute och inne! Enklare servering.
På programmet:
18.30 Allspel Kom till stora trappan! Vid regn inomhus i Herrgården, Gula Salongen. Allspelsledare: Erkers Anna-Karin Kylander. Låtar: www.folkmusikfestenistjarnsund.se
19.00-24.00 Spel till dans. Dansa till Korsmora spelmän, Avesta spelmanslag, Gåsandersbygdens spelmanslag, Erkers Anna-Karin Kylander. Öppen spellista mot slutet av kvällen. Endast ett mindre dansgolv i herrgården.
21.00 Öppen scen i Gula salongen med godbitar ur spelmansvimlet.
24.00 Godnattmusik med Frida Grundel, sång, & Mattias Windemo, gitarr. Svensk och europeisk folkmusik vävs samman med egna kompositioner och tonsättningar av Hildegard von Bingen m.fl. Rofyllt lyssnande, närvaro. Kyrkan. Frivillig entré. Samarr: Hedemora-Husby-Garpenbergs församling.
Samarbetspartners:
Barn under 12 år gratis entré, skolungdom upp till 18 år halva priset
Hedemora-Husby-Garpenbergs församling, Stjärnsundskiosken, Fridhem, Stjärnsunds Herrgård AB, Stiftelsen Husbyringen, Polhemssällskapet m fl
Lisskvarn i Öje den 4 juni 1961. Britt Johan Persson (klarinett) tillsammans med fr v Sven Bohm, Göte Hultgren, Selim Bengtlars, Herman Strömberg och Grop Olof Ericsson.
Per-Ola tar ton för klarinetten
– KLARINETTEN BLEV POPULÄR inom svensk folkmusik under 1800-talet. Den är känd för sin mjuka och flexibla ton. Fiol och klarinett passar bra ihop, säger Per-Ola Björklund.
– I Dalarna spelade eller spelar olika spelmän klarinett i spelmanslag. Socknar som Malung, Bjursås, Orsa och Svärdsjö är begåvande med klarinettspelare. Själv lärde jag mig spela instrumentet av musikläraren Gunnar Stolpe i Äppelbo, berättar han.
Vid Dalarnas spelmansförbunds årsmöte kom Per-Ola med idén att bilda en ny sektion, klarinettsektionen.
– Jag vill nu undersöka intresset för en sådan hos Dalarnas spelmän, säger Per-Ola Björklund. Du är välkommen att höra av dig till mig på mail po.bjorklund@outlook.com eller mobil: 0708-95 66 05.
Erik Hjelte
Dalarnas Spelmansförbund
Folkmusikens hus
Dalagatan 7 795 31 RÄTTVIK
Dalarnas spelmän har en lång tradition av att träffas på höstkanten.
”Skogen ljuder” konsert i Mora kyrka, fredag kväll. Därefter fortsätter helgen med spel till dans, kurser, workshops, spelstuga, visstuga, tidernas allspel och festmiddag i Moraparken och konsert i Mora kulturhus.
Program för stämman, allspelslåtar och annan information kommer att finnas på DSF:s hemsida www.dalarnasspelmansforbund.se
Bokning och Info
Logi, camping, vickning fredag och festmiddag lördag bokas på tel 0250–276 00 eller mail konferens.mora@firstcamp.se
OBS! Bokning endast på ovanstående telefonnummer och/eller mailadress. Information om logi, måltider och priser hittar du på vår hemsida www.dalarnasspelmansforbund.se
Höststämman arrangeras av Dalarnas Spelmansförbund i samarbete med Folkmusikens Hus och Bilda Mitt.
26 - 27 September
Moraparken
