Sven Nyhus fela har tystnat

PÅ VÄG I MIN vita Amazon mot målet Trysil, Norge och en ”kappleik for vanleg fele”. Vi, det var jag själv, Hans Bohm och Olle Almlöf som lånat musik av storebror Kalle. Sven Nyhus Kvartett med Litjhurven, Bergrosa, en blandning av traditionell folkmusik och Nyhus egna kompositioner. Gammeldans, men nytt för oss, fräscht och så som vi aldrig hade hört det.

Musiken var medryckande. Där fanns ett följsamt dragspel – och märk väl – som inte dominerade. Allt välspelat, inte minst av kvartettens upphovsman och ledare, fiolspelaren och låtmakaren Sven Nyhus. Nu har Sven, en verklig ikon i Folkmusiknorge, spelat färdigt. Han avled den 20 maj, nästan 91 år gammal.

Sven Nyhus var född vid sjön Aursunden nära Röros 1932. Han började spela fiol vid nio års ålder med fadern, spelmannen Peder Nyhus som sin första läromästare. Musikintresset tog Sven från Glåmos spelmanslag till konservatoriet i Oslo. Det blev femton år med altfiol i orkestrar på Nationaltheatret, Operan, i Kringkastingsorkestern och i Filharmonien. Men det var som spelman och kompositör, folkmusiksamlare, forskare, presentatör av traditionell musik vid norska radion och Norges första professor i folkmusik som Sven Nyhus skulle bli ett välkänt namn och inte enbart i Norge.

Som kompositör och konserterande spelman tog han emot utmärkelser för sitt musicerande. Bestående för framtiden är den mäktiga dokumentation som han genomförde av sin hembygds musik. Sven Nyhus har givit ut två stora låtsamlingar, Pols i Rørostraktom och Felklang på Rørosmål. Dessutom en box med fem CD-skivor där Sven spelar hela 132 låtar, alltihop Rørospols. Nämnas kan att hans vals Bergrosa är en av de genom åren mest spelade låtarna i norsk radio, NRK.

SVEN NYHUS SPELADE och uppskattade folkmusiken i Dalarna. Han gjorde många besök, hade goda vänner på vår sida gränsen och Knis Kalles Minne är en av alla låtar med Nyhus som upphovsman. Från resan till Norge i vit Amazon och fram till idag, nästan femtio år senare. Sven Nyhus musik har följt mig genom livet och den fortsätter att göra så.

Lars Moberg