Synapsis nr. 2 2023

SYNAPSIS

LED ARE

Kära läsare, Så var årets andra nummer ute lagom till sommaren. I detta nummer bjuder vi på allt från bra matlådor till nationstexter och utbyten. Om du vill kan du även lista ut vilket läkemedel du är eller hur man botar TV-drabbande åkommor. I numret har vi även haft privilegiet att få träffa medlemmar från MSR och programkommitténs ordförande för att prata om psykisk ohälsa på programmet.

Psykisk ohälsa är ett ämne vi har tagit upp tidigare i tidningen men det är fortfarande ack så viktigt och aktuellt. Omtentor på omtentor, dagar när huvudet sprängs av tankar och stress och morgnar när man inte kommer ur sängen. Psykisk ohälsa kan - och kommer troligtvis - drabba oss alla någon gång under livet och är viktigt att rusta sig för i den mån man kan. Olika verktyg är värdefulla att ha för att kunna komma tillbaka igen från svåra perioder och kanske framförallt för att undvika att hamna i dem allt för djupt. Utmattning

och depression är vanligt och inget att skämmas för. Det är fler än man tror som är i samma situation som en själv, det är viktigt att komma ihåg att man inte är ensam och att vara stolt över sig själv oavsett hur man presterar. Med det sagt lämnar jag en cliffhanger till texten på sidan 14.

En stor eloge till de studenter och personer i programkommittén som vill hitta en lösning på problematiken psykisk ohälsa kan ställa till med under studietiden men även senare i karriären och livet.

Magda Nilson Chefredaktör

SYNAPSIS SÖKER

Skribenter – illustratörer – fotografer

Vill du vara med och skapa en av Uppsalas bästa studenttidningar?

Hör av dig till oss på synapsistidning@gmail.com, någon av våra sociala medier eller kom på nästa möte!

Synapsis synapsistidning!

REDAKTION synapsistidning@gmail.com

CHEFREDAKTÖR

Magda Nilson

Malin Marcström (vice)

ANSVARIG UTGIVARE

Kristoffer Ljungdahl

OMSLAGSBILD

Magda Nilson

BILDREDAKTÖRER

Anna Granberg

Nationerna och dess läkare Alfreds Hörna

TEXTREDAKTÖRER

Magda Nilson

Malin Marcström

Alfred Isaac

Anna Granberg

LAYOUT

Anna Granberg

Magda Nilson

ILLUSTRATÖR

Anna Granberg

Alfred Isaac

QUIZ: Vilket läkemedel är du?

Hållbar student

Till BMCs försvar

TV-tip: TV på VC

SKRIBENTER

Anna Granberg

Magda Nilson

Alfred Isaac

Malin Marcström

Theodor Fors (gäst)

Utbyte: Utbytesbloggen

UTGES AV

Föreningen Synapsis

KONTAKT

Synapsis

Akademiska sjukhuset Ing. 14, Medicinarcentrum UAS bv 751 85 UPPSALA

TRYCK:

Exakta Print AB, Malmö 2022

För åsikterna i tidningen står respektive skribent. Redaktionen förbehåller sig rätten att redigera i insänt material.

N ationerna och dess LÄKARE

TEXT: MALIN MARCSTRÖM

FOTO: LAURA GRIGELIONIS

Snerikes: MARIA LOVISA FOLKESON 1863-1956

Maria Lovisa Folkeson var den tredje kvinnan som utbildade sig till läkare i Sverige och den andra kvinnliga medlemmen i Snerikes nation. Maria Folkeson allvarligt lagd och deltog inte i nationslivet. I Snerikes seniorförenings ”Majhälsning till landsmännen” från 1940 har Folkeson själv uttryckt sig på detta vis om medicinstudier och att vara medlem i Snerikes:

”Den enda studentskan kände sig blyg och bortkommen och besökte mera sällan ett landskap, endast då en fråga på programmet intresserade henne. Aldrig fick man dock någon känsla af att vara ovälkommen i kretsen. Gentlemän voro kamraterna. Under min första termin i Upsala uppvaktade de mig med en serenad. I nationsfesterna deltog jag ej. – Öfverallt i arbetet, på ”Labbis”, i anatomisalen och senare på sjukhusen rädde det bästa gemenskap. Också af lärarne behandlades vi likadant

Värmlands:

som de manliga studenterna. Tentera gjorde jag flera gånger tillsammans med någon manlig kamrat, och en studentska behandlades lika rigoröst som han vid kunskapsbedömandet.”

1884 tog hon en medicinsk-filosofisk examen och blev medicine kandidat 1889. Efter studierna reste hon reste till både Dresden och Zürich för att lära sig mer om kvinnor och barns sjukdomar. När hon kommit hem öppnade hon som allmänläkare klinik i Stockholm.

HILDEGARD BJÖRCK 1847-1920

Hildegard Björck var den första kvinnliga studenten som avlade en akademisk examen i Sverige. Dessutom var hon Sveriges första kvinnliga medicine kandidat. Hon ska ha varit en fanatisk prostitutionsmotståndare som ville bli läkare enbart för att arbeta mot detta. Något som varit en anledning att studera medicin för många kvinnor även efter henne. 1873 inskrevs Björck i Värmlands nation, men u.t. hittar inget om hur hon upplevde nationslivet.

1874 tog hon medicinsk-filosofisk examen, men tog tyvärr aldrig den slutgiltiga läkarexamen. Björck förlorade nästan hörseln i ”en sjukdom”, exakt vilken förtäljer inte källorna. Trots att hon var vår allra förs-

ta kvinnliga läkarstudent så blev hon på grund av detta länge förbisedd i historieskrivningen. Hon kunde dock fortsätta praktisera som läkarkandidat och fördjupade sig i öron-, näs- och halssjukdomar på ett sjukhus i Köpenhamn.

Det verkar dock som att just detta ledde till ett lyckligt slut för Björck ändå, för under sin praktik träffade hon en diplomatdotter med öronproblem. Deras kontakt fördjupades och ledde till en privat relation. De bosatte sig 1904 i Lausanne i Schweiz där de tillsammans tillbringade återstoden av Hildegard Björcks liv. Ett vackert slut på en kärlekssaga?

Göteborgs:

MARTIN H:SON HOLMDAHL 1923-2015

Mannen som gett namn till den splitternya föreläsningssalen i 100-huset på Akademiska är (väl) egentligen mest känd för sina prestationer som professor i anestesiologi. Han införde bland annat Apgarpoängsystemet vid förlossningar i Sverige och att ”mask och blåsa” som rutin vid andningsstöd för nyfödda. Han var också rektor på Uppsala universitet.

Men långt innan detta, 1942, skrevs han som student in vid medicinska fakulteten och Göteborgs nation där han senare blev inspektor under 70- och 80-talet. En av hans grundbultar ska ha varit omsorgen om studenterna, både på universitetet och nationen, och han ansåg att ”ett universitet byggs underifrån”. Helt rätt H:son!

Akademiska sjukhuset i Uppsala. Våren 1890 tjänstgörande medicine kandidater. Snerikes dr. Folkeson återfinns mitt i bild, mellersta raden.

Fotograf: Mikael Wallerstedt

Östgöta: GUNILLA ”FRÅGA DOKTORN”

HASSELGREN 1962-

Gunilla ”Fråga Doktorn” Hasselgren läste läkarprogrammet i Uppsala. 2003 blev hon hela Sveriges husläkare som fast allmänspecialist under programmets första 15 år. 2016 blev hon hedersdoktor av Medicinska fakulteten vid Uppsala universitet för arbetet att föra ut kunskap till de ca 1 miljon tv-tittarna i veckan. I en intervju i samband med detta uppgav hon att hon under studietiden varit med i Östgöta nation, men hade hon fått välja om så skulle hon ha valt Värmlands. Vad det nu kan vara för beef?

Smålands: CARL VON LINNÉ 1707-1778

Botanikens anfader var precis som du en gång en läkarstudent! Läkare var hans första yrke, efter studierna i medicin öppnade han klinik i Stockholm och botade patienter med både gonorré och syfilis. Sin doktorsavhandling han om malaria som då var vanligt i Uppsala.

Under tiden han var bosatt i Uppsala var han var inspektor för Smålands nation. Med honom som inspektor förekom ”nästan inga sedlighetsbrott eller gröfre oordningar”, förutom att han en enstaka gång fick ge en student en varning för fylleri och liderlighet. Linné

Norrlands:

CARL ZETTERSTRÖM 1767-1829

Carl Zetterström var soldatson och föddes på Rödön i Jämtland 1767. Tack vare att han i skolan ansågs begåvad och lärt sig läsa tidigt kunde han studera vidare trots sin ringa börd. 1789 flyttade han till Uppsala för att studera på universitetet och blev sedermera professor i medicin och bland annat ledamot i Kungliga vetenskapsakademien. Han är bland annat känd för att under sin tid främjat vaccinationen och ”prästmedicinen” – att präster skulle ha basala kunskaper i medicin

verkar ha varit av den förmanande sorten, och påminde studenterna om att sköta sig och ansåg att studenterna när de var med på ett landskap eller kom för att träffa en professor skulle ”hafwa wärja på sig, och utom des hålla sig snygg och ren i kläderna.”

Ordning och reda var det alltså, men professor Linné verkar inte heller ha tackat nej till nationspartaj. Till exempel när Sveriges dåvarande kronprins Adolf Fredrik antagit kanslersämbetet för universitetet, firades detta med ett 03-släpp i Linnés bostad inkluderande 8 kungliga skålar.

och därmed erbjuda bättre läkarvård för landsbygden.

Zetterström blev Hedersledamot först i den Medelpado-Jemtländska nationen och sedermera även i Norrlands nation, vars bildande han dock ska varit en stark motståndare av. Han verkar ha varit schysst mot sina landskapsmän – erbjöd logi, mat och dryck till jämtar som reste genom Uppsala och hans hem var också en samlingspunkt för jämtska studenter.

Två läkarstudenter som inte gick på nation:

HANS ROSLING

Hans Rosling, den världskända professorn som arbetat som distriktsläkare i Mocambique, varit med och startat Läkare utan gränser i Sverige och är en av grundarna till stiftelsen Gapminder, pluggade faktiskt både statistik och medicin i Uppsala. Han tog examen 1975 och gjorde sen AT i Hudiksvall.

Hängde Hans Rosling på nationer? Nej, han verkar inte ha varit en partyprisse. I en intervju för Uppsala universitets alumnätverk berättar han att han aldrig ska ha besökt en enda nation och menade att ”Jag provoceras till denna dag av akademiskt formellt och gammaldags navelskåderi.”

SVANTE PÄÄBO

Fjolårets nobelpristagare Svante Pääbo började studerade medicin i Uppsala 1977. Han kom sedan att bli en grundare av paleogenetiken och fick Nobelpriset i medicin för upptäckter av utdöda homininers arvsmassa och kring människans evolution.

I en intervju i UNT fick Svante Pääbo frågan om han hade tid med studentliv. Han svarade ”Ja absolut, men jag hängde inte på nationerna utan det var mycket fester i korridoren. Det är livet där jag ser framför mig när jag tänker tillbaka.” Tänk dig, du som bor i en studentkorridor, kanske har en nobelpristagare varit där och festat före dig!

REFERENSER

Maria Lovisa Folkeson, www.skbl.se/sv/artikel/MariaLovisaFolkeson, Svenskt kvinnobiografiskt lexikon (artikel av Gudrun Nyberg), hämtad 2023-05-10.

Majhälsning till landsmännen 13, Södermanlands-Nerikes nation, Uppsala, 1940

Thora Maria Fredrika Hildegard Björck, www.skbl.se/sv/ artikel/HildegardBjorck, Svenskt kvinnobiografiskt lexikon (artikel av Ulrika Nilsson), hämtad 2023-05-10.

DOKTORSPROMOTIONEN FREDAG 29 MAJ 2015, Per Ström, Uppsala universitet

Vetandets värld: Linné som läkare, 25 maj 2007, sverigesradio.se Wikipedia.se

Uppsalaalumnen Hans Rosling vill rita om kartan, uu.se Så minns nobelpristagaren festen i Flogstas korridorer, unt.se Carl von Linné i Smålands nation Anteckningar av P.J. Lindal, Uppsala 1878. J Thimgrens boktryckeri. http:// runeberg.org/lindsmal/

Bild: Sterner, Johan. Akademiska sjukhuset i Uppsala. Våren 1890 tjänstgörande medicine kandidater. http://www.alvin-portal.org/alvin/imageViewer. jsf?dsId=ATTACHMENT-0001&pid=alvinrecord%3A165603&dswid=-8573

Synapsis söker

Tycker du om att fota, skriva

eller illustrera?

Kom med och skapa Synapsis med oss! Ett enkelt och roligt engagemang!

På våren skapar vi två stycken nummer och till hösten ett dubbelnummer. Under terminen har vi ett planeringsmöte inför varje nummer där vi brainstormar tillsammans och skrivstugor där vi ses och jobbar ihop! Sen firar vi tillsammans med utgivningspub!

I slutet av terminen går vi tillsammans med alla Uppsalas studenttidningar på Tidningsgalan där det bjuds på mingel, god mat och priser!

A LFRE DS HÖR N A

Mujaddara

– en vegetarisk klassiker

Detta är en klassisk vegetarisk maträtt från mellanöstern, som jag har lagat oräkneligt många gånger, både hemma, och på längre utplaceringar. Den är god, näringsrik, mättande, snabblagad, och kostar nästan ingenting att tillaga. Nästan alla ingredienser är i torrvikt och lätta att hitta i matbutiker, så det är lätt att ta med sig vissa av ingredienserna i ett litet fack i väskan när man ska på utplacering, och bara köpa lök och olja på plats.

Rätten är en gammal klassiker från de kristna samhällena i mellanöstern. Under de delar av året då kristna fastar – till exempel de 7 veckorna innan påsk som nyligen tog slut – får man bara äta vegansk mat. Denna rätt är tacksam eftersom den är så mättande, och håller dig mätt och belåten länge.

Folk brukar tillaga den med antingen ris eller bulgur. Jag föredrar den med bulgur, men vet många som tycker ris är godare. Valet är upp till var och en, och vad man har i skafferiet. Se till att köpa den grovmalda varianten av bulgur, finns på Willy’s (ej sponsrad).

Bläddra vidare till nästa uppslag för ingredienser, instruktion samt recept på goda Salade Nicoise!

Ingredienser:

• 1 del bruna/gröna linser

• 1 del grov bulgur eller ½ del ris (ris sväller till dubbel volym)

• Lök (mer än vad du tror. Jag brukar köra 2-3 mellanstora till stora lökar)

• Buljong

• Kryddor efter smak, spiskummin är vanligt. Pepparmix har blivit populärt på sistone.

Metod:

Skölj linserna för att få bort eventuellt grus som följt med i förpackningen. Koka i 4 delar vatten om du ska ha bulgur, eller 3 delar vatten om du ska ha ris. Exempel: en temugg grov bulgur till en temugg linser till 3-4 temuggar osaltat vatten.

Skiva löken i tunna skivor längs med fibrerna, så de håller formen. Stek på medelvärme i mycket olja. Salta och peppra. Jag gillar också att tillsätta chiliflakes. De t kan stå där och steka i fred medan du tillreder resten av måltiden. Löken ska stekas på låg- till medelvärme längre än man tror. De ska karamelliseras, och bli alldeles bruna och söta, som den där löken man får på hamburgare. Snåla inte med lök. De kommer krympa mycket i stekpannan, och de ger rätten karaktär.

Jag brukar ofta blanda olivolja och matolja när jag steker, så man får olivoljesmaken utan att tömma plånboken. Vegetariska rätter tål att tillsätta extra mycket fett, eftersom de annars inte mättar som kötträtter gör. Dessutom så bränns löken vid om du har i för lite olja.

När linserna har kokat halvvägs, tillsätt grov bulgur (eller sköljt ris), tillsammans med buljong/vegeta/salt (eller alla 3), svartpeppar, samt vilka kryddor du vill. Jag brukar ha i lite spiskummin, och ibland även kryddblandningar jag gillar, men det är gott som det är utan att komplicera det. Låt koka upp, och sänk sen till låg värme för att sjuda och ånga under lock. Linser-

na ska bli helt genomlagade, utan att bulgur/riset blir till sönderkokt geggamoja.

När det är färdigt, smaka av, och sleva sedan över den stekta löken och oljan ovanpå allt.

Denna rätt har sötma, sälta, umami. Alla smaker utom en: surt. Den passar därför bra med en syrligare sallad eller pickles. Min mamma brukar tillreda en sallad med fint tärnad tomat, gurka, mynta, samt olivolja och vinäger. Jättegott till! Irakier brukar servera den med en slags kryddstark

Skiva löken tunt längs fibrerna!

Stek löken tills den blir så här fint karamelliserad. Använd mycket olja!

mango pickles, som man kan köpa på orientaliska livsmedelsbutiker. Vilken syrlig sallad som helst passar bra till.

Vissa människor brukar gilla när riset har en kontrast i färg till linserna, så efter att linserna kokat halvvägs, häller de av vattnet, och tillsätter nytt tillsammans med riset. Jag gör aldrig det. Ain’t nobody got time for that, och jag gillar smaken av linser. Min version av rätten må se ut som slop, men det är gott och mättande, med flera matlådor färdiga på mindre än 30 minuter. Går nästan inte att be om bättre studentmat.

Salade Nicoise

Sommaren är nästan här, och man blir bara sugen på fräsch och uppfriskande mat i hettan. Jag brukar nästan leva på denna sallad under sommarmånaderna. Ursprungligen upptäckte jag den via Julia Child, och jag tror min version här inte är så annorlunda från hennes recept (förutom att hon faktiskt anger hur mycket av allt hon använder, sorry). I hennes version dresserar man varje del av salladen individuellt, och lägger upp fint i lager på ett stort serveringsfat. Jag sparar den idén tills jag blir uppgraderad till medelklass med för mycket fritid och för lite ambitioner, eller tills jag ska bjuda hem finbesök på trerättersmiddag. Jag brukar bara slänga ihop den som en sallad i en stor skål, och vad som än blir över av den blir jättegott att äta i en baguette dagen efter som lunch.

Dressing: vispa ihop vinäger, citronsaft, dijonsenap, lite torkad basilika, olivolja, och salt eller örtsalt i en liten skål. Du kan, om du vill, också pressa i en vitlökslyfta.

Koka potatis i saltat vatten, och blanchera

gröna bönor/haricot vert.

Grovhacka sallad, tomat, gurka (eller vad du nu har för grönsaker hemma). Ner i en skål och häll på lite av dressingen. Tillsätt oliver och capris.

När potatisen är färdig, häll av, och skiva och tillsätt dressing ovanpå medan den ännu är het. Lite finhackad gräslök eller grön lök på är inte fel också.

Sila och pressa ut vätskan ur en burk tonfisk. Tillsätt till salladsskålen, och på med mer dressing. Tillsätt därefter potatisen och gröna bönor när de kallnat lite.

Jag brukar även toppa med sardeller om jag har det hemma. Originalrecept innehåller också hårdkokta ägg som halveras och tillsätts. Jag brukar skippa dem.

Och that’s it! Jättegott och fräscht. Mättande och smakrikt. Jättegott i uppskuren baguette som lunch till jobbet. En av få sallader som jag inte tröttnar på.

Et voilà! Såhär ser den färdiga rätten ut, garnerad med solrosfrön, direkt i grytan och i matlådan. God och mättande Majudarra à la Alfred!

TEXT & FOTO: ALFRED ISAAC

Vilket läkemedel är du?

Hur raggar du på dansgolvet?

A) Jag har en penetrerande blick, ser in i kärnan på folk. Det får dem på fall!

B) Är inte så selektiv, raggar på de flesta!

C) Jag vet vad jag vill ha - hittar jag det så kör jag!

D) Med mina sleek och smooth moves!

E) Dansgolvet är inte min grej, man kommer så nära – ick!

Har du separationsångest?

Vilket påstående passar bäst in på dig som kollega?

A) Oftast minimal effort men kan göra rejäla insatser om det behövs.

B) Lunkar på, 9-to-5.

C) Extremt målinriktad.

D) Lättar upp när arbetsklimatet är hårt.

E) Kan ta mig an ett brett spektrum av uppgifter.

Vad hittar du på en solig sommardag?

A) Badar i (cyto)solen!

B) Tar det lugnt i en park.

C) Ringer upp mina polare för att köra paintball!

D) Gillar inte sol, håller mig inne i mörkret.

E) Tar ett dopp, känns rent och svalkande.

Bästa ämnet?

A) Endokrinologi

B) Kardiologi

C) Onkologi

D) Gastroenterologi

E) Infektion

Det är din födelsedag. Hur vill du fira?

A) Dra på fest – jag diggar ett förhöjt stämningsläge.

B) Chilla i soffan med någon Hollywood blockbuster.

C) Ute på skattjakt som mina vänner ordnat som överraskning.

D) Med en god middag i gott sällskap.

E) Spela sällskapsspel med släkten. Vilken bok hade du helst läst?

A) Total Recall: My Unbelievably True Life Story – Arnold Schwarzenegger

B) Det skvallrande hjärtat – Edgar Allan Poe

C) Möss och människor – John Steinbeck

D) Eat, pray, love – Elizabeth Gilbert

E) Pesten – Albert Camus

Flest A - du är en glukokor- tikoid!

Flest B - du är en betablockare!

Flest C - du är en monoklonal antikropp!

Flest D – du är en makrogol!

Flest E – du är ett antibiotikum!

Hållbar

Under våren 2022 införde Linköpings Universitet konceptet ”Hållbar student” för alla studenter inom programmen på den medicinska fakulteten. Målet – eller rättare sagt ett av målen - är att studenterna ska få bättre koll på sin egna psykiska hälsa. Som läkarstudenter fostras vi in i rollen att ta hand om och vårda andra –men vad händer med studenten i allt detta vårdande? Det ska presteras på tentor, i det sociala, föreningar, kårer, sökas AT, tänkas på underläkar-vikariat, få ihop det ekonomiskt osv, ni hör ju, det är många bollar att ha i luften. Den psykiska hälsan är även en viktig del i vården vi ger och därför är det viktigt att vi lär oss om det! Programkommitténs ordförande Bertil Lindahl och MSR arbetar i skrivande stund för att lansera en Uppsaliensisk motsvarighet.

En solig eftermiddag träffade jag Molly Rydahl och Elin Pettersson från MSR på Café fågelsången där de berättade mer om planerna. De berättade då att man kommer köra mer eller mindre samma koncept som LiU, men integrera det i PU-strimman; ”Varför uppfinna hjulet på nytt?”

- Det kommer vara stresshantering men även konkreta lösningar.

En metod som tas upp som konkret metod är SORK – en metod inom KBT som kanske vissa känner igen. Man får identifiera och analysera tankar, känslor och agerande kring olika situationer. (prova själv på nästa sida!)

De berättar vidare att vid varje OMSiSträff tas problematiken med psykisk ohälsa bland studenterna upp. Bertil Lindahl, ordförande för programkommittén sedan fem år tillbaka, instämmer

i detta. Han reflekterar även själv kring att det är ett problem som vuxit fram under en längre tidsperiod. Han tänker i samma spår som Molly och Elin och berättar att det funnits en entusiasm i lärarkåren när förslaget kom på tal – men även över lag bland studenterna och MSR. Han berättar vidare att en projektgrupp är tillsatt för att börja utforma premisserna kring kursen. Om det kommer integreras i nuvarande terminer eller starta med de nya terminerna låter han vara osagt. Ambitionen är att komma igång med projektet 2024 och då kommer fokuset ligga under de prekliniska terminerna. Visionen kan beskrivas som att man går

från att vara en hållbar student till att bli en hållbar läkare – och varför inte människa generellt? Skulle jag vilja tillägga. Bertil berättar vidare att det visats intresse från fler program på UU. Och jag tror att vi är många som är glada att en dylik vision får se dagens ljus på läkarprogrammet. Psykisk hälsa och ohälsa är viktigt att prata om och ta upp – speciellt inom programmet. Jag känner mig stolt över vårt studieråd och vår programkommitté som synliggör problemet och vill hitta en lösning på det. Jag ser fram emot att se utvecklingen på denna vision och den kunskap den kommer medföra.

TEXT: MAGDA NILSON

Bild lånad från:

TILL BMCs FÖRSVAR

Alla som någon gång har behövt ta en kurs på BMC har vid något tillfälle utvecklat ett specialriktat hat mot byggnaden. Allt från dess utseende, till den dåliga luften, till de där grupprummen där vi skulle ha fall och seminarier, till föreläsningssalarna där armstöden gjorde så du inte kunde lägga dig och sova, till det faktum att korridorer och matsalar alltid känns mörka, trots att hela byggnaden är täckt med stora fönster. Det är väldigt lätt att ogilla denna byggnad, och många som kom till Uppsala från andra städer fann sig själva troligtvis missnöjda. Jag är inte här för att spä på detta missnöje mer med en rant om BMCs design, utan vill snarare föra en poäng om vad man kan uppskatta med byggnaden nästa gång man ska kallas att närvara där.

Revolutionerande labbdesign

BMC designades av Paul Hedqvist, som tidigare varit känd för sin funktionalism, sitt inflytande inom svensk stadsplanering, och för att ha revolutionerat designen av grund- och gymnasieskolor. Om din skola innan universitet bestod av en stor ljushall med balkonger eller loftgångar runt som ledde till klassrum och korridorer, har du Paul Hedqvist att tacka. På slutet av 60-talet behövde Uppsala universitet en ny byggnad att föra medicinsk och biologisk forskning, och de anlitade då honom för projektet.

När det kom till laboratoriedesignen, valde han att arbeta tillsammans med forskare och studera hur de arbetade. Hans laboratoriedesign hade öppen planlösning med flexibel inredning, där forskarna kunde dela upp i arbetsområden och kontor efter deras behov. Denna typ av labbdesign

visade sig vara väldigt praktisk, och har blivit standard i hela världen sedan dess. Man må ogilla BMC, men byggnaden har bra labbsalar och kontor, och var trendsättaren som är orsaken bakom att vi är vana vid denna typ av labb idag.

Stora rymliga föreläsningssalar

Jag tror alla som har behövt gå på föreläsningar på Akademiska Sjukhuset kan intyga att man var väldigt bortskämd med BMCs föreläsningssalar. De kan med god marginal rymma 120 studenter, och akustiken är bra, med bra ljudteknologi och med alternativ att både sitta och stå under tiden. Dörrarna högst upp leder till en innergård där man kan ta frisk luft på rasterna, och jag tror vi alla har observerat läkarstudenterna ta raska promenader genom de 300 meter av korridor som utgör A-huset på BMC.

TEXT: ALFRED ISAAC FOTO: LAURA GRIGELIONIS

Promenade architecturelle

Paul Hedqvist hade en plan när han fick se den plätt han skulle bygga det framtida BMC på. Han såg att de flesta studenter skulle bo på den norra sidan om BMC, samt att buss- och biltrafiken skulle köra på den stora Dan Hammarskjölds väg till öster. Genom att orientera byggnaden i öst-västlig riktning kunde han också släppa in maximalt med solljus till labbsalarna, utan att det skulle störa föreläsningssalarna.

Det finns ett koncept inom arkitektur som under det senaste århundrandet har varit kallat ”promenade architecturelle”, eller arkitektonisk promenad. Det är att man designar en byggnad så att vissa vägar blir mer intuitiva att ta för att nå ett mål. Hedqvist insåg att många som tar bussen till BMC, och många som är där på besök, kommer att ta sig genom en huvudentré, som måste vara vid Dag Hammarskjölds väg, men att majoriteten av studenter kommer cykla och ta sig in via sidoportar. Dessa studenter skulle då ha intuitiva vägar direkt till föreläsningssalar och grupprum, medan de som kom in via huvudentré skulle ta andra vägar till labbsalar och kontor. Hans intentioner och analys visade sig stämma 100% i praktiken. Majoriteten av

studenter cyklar och parkerar sin cykel på långsidan vid den port som leder till deras föreläsningssal den morgonen.

Innan bikupan byggdes till var mitten av BMC vid B7 ett öppet fält som separe -

Nya tysta läsesalar. Tips inför nästa tentaperiod!

rade två huvudbyggnader, med C7 korridoren som bakgrund och DNA-molekylfontänen i mitten. Det är i C7, där de nu har ordnat ”tysta läsesalar”, där det gamla BMC biblioteket låg. Runt hela denna innergård fanns det gott om parkeringsplatser för cyklar.

Tysta läsesalar

Dessa nya tysta läsesalar i C7 är faktiskt bland de bästa skribenten har studerat i någonstans. Jag hade väldigt lite uppskattning för BMC under preklin, och till mitt försvar så fanns dessa salar ännu inte, men under klin har läsesalarna visat sig väldigt bra för koncentration och fokus. Borden är väl anpassade för datorbruk, och bordslamporna låga nog att belysa enbart papper och böcker utan att reflektera mot datorskärm. Det tär lite på hjärtat att rekommendera dessa salar till andra stu-

denter som nu kommer fylla dem till bredden, men de rekommenderas starkt.

Lättnavigerat

Alla som har behövt hitta en sal på Engelska Parken kan uppskatta hur lätt det är att hitta på BMC. Det är som att vandra genom ett schackbräde. Det enda som kan vara förvirrande är att våningarna i C-D husen befinner sig högre upp än de i A-B husen. På tal om C-huset så kan man runt C6-C8 se hur den övre våningen är byggd på pilotti, något kul att observera för de som har läst artikeln om Le Corbusier och psykiatrins hus.

För deprimerande för att distrahera

Säg vad man säga vill om BMC, men platsen bär med sig nog med misär och depres-

sion, att om du ska ta dig dit, kommer du inte bli distraherad, utan kommer ta dig tiden att studera. All min uppskattning för BMC växte under den tid då jag frivilligt pallrade mig dit för att få något gjort. Detta särskilt sedan man valde att avveckla det medicinska biblioteket på Akademiska sjukhuset och föra över allt kursmaterial till BMC biblioteket.

Så oavsett vad man tycker om BMC, och hur förvirrande det är att de höga taken känns låga, och att varken skylights eller stora fönster i matsalarna kan motverka det dunkla mörkret i interiören, så finns det ändå en del att uppskatta med byggnaden, och en viss respekt att ägna arkitekten Paul Hedqvist för att ändå ha varit lyhörd till forskares arbetsbehov, och till hur förflyttning inom och utom byggnaden skulle fungera i praktiken.

Biomedicinskt centrum, BMC, från ovan. Pressbild. Fotograf: Mikael Wallerstedt

TV VC på

Peaky Blinders

Patient: Thomas Shelby

Anamnes

Kontaktorsak: Sömnsvårigheter

Aktuellt: Sedan ett par år haft svårt att somna. Sover ca 4h/natt. Insomningssvårigheter, uppger att tankarna börjar snurra när han försöker somna. Vaknar även under natten, ofta med hjärtklappning. Var med om ett krig för flera år sedan, men vill ej prata mer om det. Negerar nedstämdhet och minskat intresse/glädje. Önskar opioider.

Socialt: Vill ej berätta vad han arbetar, hur han bor eller om

han har några anhöriga.

Tobak: 2 pkt/dag.

Alkohol: 1-2 glas/dag. Whiskey.

Status

Psykiskt status: Kommer i tid. Välvårdat utseende. God formell kontakt. Acceptabel emotionell kontakt. Flack ansiktsmimik. Flacka affekter. Neutralt stämningsläge. Normalt tal. Inga tankestörningar. Inget psykotiskt. Negerar S-tankar.

Bedömning: Misstänkt posttraumatiskt stressyndrom. Recept Mirtazapin 1x1 tn. Rekommenderar psykologkontakt, men patienten vill ej detta. Patienten är välkommen att höra av sig om han ändrar sig.

TEXT & BILD: ANNA GRANBERG

The Flight Attendant

Patient: Cassie Bowden

Anamnes

Kontaktorsak: Ångest

Aktuellt: Sedan två veckor tryckande känsla av ångest. Ibland attacker av hjärtklappning. Även besvär med sömnen. Tar 2-3 enheter starksprit till kvällen för att somna. Framkommer att hon strax innan besvärens debut varit med om en hemsk upplevelse i Bangkok, då hon vaknat upp bredvid en död man. Minnesluckor från kvällen innan, patienten hade druckit alkohol. Återupplever händelsen flera gånger per dag. Ibland tycker hon att mannen pratar till henne.

Ibland tar hon en enhet starksprit då för att lindra. Negerar substansbruk, utöver alkohol.

Socialt: Ensamboende. Arbetar som flygvärdinna och är sällan hemma. Har en nära vän.

Alkohol: 8 enheter per dag. Främst starksprit.

The Last of Us

Patient: Theresa Servopoulos

Anamnes

Kontaktorsak: Sårinfektion

Status

Hjärta: Regelbunden rytm, inga bi- eller blåsljud. 85 slag/min. BT 135/83. Psykiskt status: Kommer sent till besöket. Välvårdat utseende, klädd i sina arbetskläder. God formell kontakt. Undvikande emotionellt, ger endast enstaka blickkontakt. Upplevs på sin vakt och ängslig. Neutral grundstämning. Normalt tal. Inga tankestörningar framkommer. Inget psykotiskt. Negerar S-tankar.

Bedömning: Akut stressreaktion. Alkoholriskbruk, eventuellt beroende. Bokar besök till vårdcentralens psykolog samt återbesök till UT om 2 veckor för uppföljning.

Aktuellt: I morse blivit biten av en främling på väg till jobbet. Sedan dess blivit rodnat och spridit sig som ett nät från såret.

Status

Allmäntillstånd: Väsentligen gott, något blek.

Kroppstemperatur: 37,2ºC

Hudstatus: Små sår efter bettet ses

på underarmen. Ilsken rodnad omkring, med blåsor och fjällning. Längs armen ses ljusa utbuktande stråk, formade som ett nät med såren som center. Ur såren ses långa vita strån som rör sig lätt.

Bedömning: Infektion? Dermatofytos? Tar sår- och blododling. Skickar även för svampdiagnostik. Kontaktar infektionskonsult för ställningstagande till initial behandling.

Ubytesbloggen

I förra numret fick vi följa med Anna Granberg på hennes utbyte i Vietnam. I detta nummer följer vi istället med Theodor Fors på sitt utbyte VT22. Denna gång bar det av till Uganda. Under utbyten på T9 skriver man en utbytesblogg som vi har fått ta del av.

Theodor, ordet är ditt!

TEXT: THEODOR FORS & MAGDA NILSON FOTO: THEODOR FORS

Vecka 1

Första veckan i Uganda avklarad! Tiden här började med en rundvandring i staden och på sjukhusområdet. Mulago hospital, som det heter, är sjukt stort. Uppskattningsvis ca 4 ggr så stort som UAS. De har i princip alla specialiteter. Första måndagen träffade jag Susan, den internationella koordinatorn. Hon välkomnade mig och förklarade att jag inte alls skulle läsa Ob/Gyn första tre veckorna (Vilket var vad vi kommit överens om) utan att jag skulle börja läsa infektion 2 veckor för att sedan (när jag "var mentalt förberedd") skulle läsa Ob/Gyn blocket. Det visade sig lönlöst att argumentera och jag har således spenderat min första tilltänkta ob/gyn vecka på infektionsavdelningen. Men, kanske är det rätt vettigt. Folk dör som flugor på infektion, min första dag avled 3 patienter och det har varje dag varit minst ett dödsfall på avdelningen. Så det ska bli mycket spännande att gå på Ob/gyn om detta är förberedelsen. Systemet i Uganda är både olikt och likt det svenska. Att vara på sjukhus är gratis, och vissa behandlingar (Typ O2) likaså. Men alla undersökningar och prover måste patienten stå för själv. Därtill, om patienten vill bli undersökt måste den ha med sig handskar till läkaren. Inga handskar, ingen tillsyn. All omvårdnad sköts också av familjen, så det är tätbefolkat på avdelningen. Totalt finns 24 platser, men det brukar vara uppemot 32 patienter. + minst 2 anhöriga per person. Rummet avdelningen ligger i är kanske 150 kvm. Pga platsbristen brukar de anhöriga sitta på tunna mattor (Typ liggunderlag) under patienternas sängar. Avdelningen bemannas av två läkare, 2-4 ssk och en rad studenter. Om man har tur kommer en överläkare och är med och rondar och bestämmer då vad som ska göras med varje patient. Beroende på vilken ÖL som kommer just den dagen ordineras vitt skilda behandlingar/undersökningar. Pga bristen på tillförlitliga undersökningar måste nästan all diagnostik och behandling förlita sig på kliniken. Och beroende på teknik och kommunikationsförmåga (det är rätt ofta språkförbristningar även mellan ugandierna) nås olika slutsatser. En av ÖL har som paradnummer att utesluta tuberkulos på alla patienter, oavsett sökorsak. Magont kan bero på ab-

dominell TB - Uteslut TB. Ryggont kan vara Potts sjukdom - Uteslut TB. Huvudvärk kan vara TB meningit - Uteslut TB. Ett helt annat diagnostiskt tänk. Idag har jag varit med sjukhuset i ett av

Vecka 2

Andra veckan i Uganda avklarad, även denna på infektion. Den här veckan har bjudit på ännu fler tragedier och spektakulära händelser. För att börja med elefanten i rummet - Det är just nu ett pågående Ebola-utbrott i Uganda, vilket till stor del har präglat denna veckas studier. I skrivande stund är det 11 döda, 11 bekräftat sjuka, 25 misstänkt sjuka och totalt 58 isolerade. Jag har regelbunden kontakt med Internationella kommittén som följer situationen noggrant. De norrmän jag bodde med blev beordrade av sitt universitet att fara hem så snart som möjligt då de var rädda att norsk media skulle anklaga dem för att utsätta studenterna för fara. Norrmännen tillfrågades inte ens, utan fick bara ett mail där det stod att de skulle hem, vilket NRK och andra tidningar skrev om. De tilläts dock åka på safari först, vilket ledde till en hel del hysteriskt roliga interaktioner med turistande norrmän som alla frågade "Men, har ikke dokker blitt sendt hjem?" Värt att poängtera är att alla andra universitet som har studenter på plats (Uppsala, Amsterdam, Rotterdam, Berlin, Michigan, Minnesota) har låtit sina studenter vara kvar och utvärderar situationen. Ugandierna tar det hela med en klackspark och verkar överhuvudtaget inte bry sig. Många tror till och med att det är en konspiration från regeringen för att få pengar från WHO (Vilket visar hur mycket (eller snarare lite) tillit de har till sin stat). Oavsett, jag fortsätter att gå till praktiken som vanligt. På avdelningen är jag den enda som A) har handskar B) har glasögon C) har förkläde D) spritar händer/utrustning regelbundet E) verkar ha någon form av smittminimerande tänk då jag aktivt undviker alla kroppsvätskor jag kan. Min ugandiska kontaktperson, Susan, och jag hade en lång diskussion i morse ang. hur vi ska hantera det hela och hon poängterade att om jag nu är

i Uganda för att lära mig om de lokala sjukdomarna samt om global hälsa är det hyckleri om jag far hem när det blir på riktigt. Vilket jag till viss del håller med om. Man må se det positiva i det hela. Detta är en upplevelse och erfarenhet jag nog kommer vara ganska ensam om.

Med det sagt, åter till det lite mer roliga! Jag har denna vecka fascinerats av olikheterna mellan svensk och ugandiansk kultur. T.ex, om man ska ta bussen här kliver man ombord och väntar på att den blir full (totalt 16 platser, inga säkerhetsbälten, ofta en rostig gammal folkabuss). Om man frågar "When does the buss leave?" får man svaret "The buss leaves when the buss leaves". En annan intressant sak - Just nu i Uganda är det regnsäsong. Vad det innebär i praktiken är att någon gång under dagen, ofta mellan kl. 14-17, regnar det i ca en timme. Och när det väl gör det är det som att hela landet stannar upp. Ingen är ute och går, ingen kör de karakteristiska motorcyklarna (BodaBoda, fullkomligt livsfarliga. ) och folk tittar på mig som om jag vore galen när jag stannar upp, tar på mig min regnjacka och fortsätter gå. De ugandianska studenterna/läkarna på min avdelning höll på att trilla av stolen när jag en morgon då det regnat kom till sjukhuset med blött hår. Alla frågade varför jag var blöt och när jag förbryllat svarade "det regnade medan jag gick hit" blev de helt förundrade. En verklig kulturell skillnad!

På avdelningen har det varit en del tragedier. Jag fick i måndags vara med på en s.k "Death Audit" där läkarna på avdelningen + några specialister + en representant från motsvarande HSAN gick igenom samtliga dödsfall från avdelningen under augusti månad för att avgöra vad det berodde på. Jag fick då en spännande inblick i statistiken bakom avdelningen. På infektion finns det 2 motsvarande AT-läkare som kommer direkt från universitetet (5 års studier). Under augusti månad handlade de 158 patienter (!) som skrevs in på avdelningen. Av dessa dog 12 st, dvs ca 8%. Vanligtvis brukar mortaliteten ligga på runt 10-14%, så augusti var en bra månad. Av dessa 12 fall var det 11 som bedömdes bara onödiga, dvs man hade kunnat förhindra dödsfallet. Orsaken till de onödiga dödsfallen var

en (eller flera) av tre faktorer 1. Apati/ likgiltighet från medicinsk personal. 2. Resursbrist. 3. Inkompetens. Efter att man hade identifierat orsaken fick ATläkarna en utskällning i de fall de gjort fel, och sen avslutades det hela. Inget gjordes för att se till att det inte skedde igen. Med det sagt, det har trotts allt varit en fantastisk vecka och jag är så glad över att få vara här. Man får verkligen perspektiv på sjukvård, livet och samhället. Denna vecka har jag listat ut hur man infogar bilder i bloggen! Så här kommer några.

Vecka 3

Tredje veckan klar. Och nu är praktiken på infektion över. Faktiskt rätt skönt, jag har börjat bli lite less på avdelningen. Det är sällan något nytt händer nu. Jag har vant mig vid hur läget är. Men, nog om det. Jag har i mina två tidigare inlägg varit ganska negativ, vilket jag tror kommer sig av att jag känner en otrolig frustration över vården människor får här. Därför tänkte jag denna vecka skriva lite om de intressanta saker jag lärt mig på infektionsavdelningen och om några roliga händelser från veckan som gått. I Uganda, och mer specifikt på Mulago hospital, finns det inga stickteam. Många av patienterna som söker är givetvis mörkhyade vilket gör det svårare att se venerna. Därtill är många väldigt dehydrerade och har blodtryck som hade gjort dem IVA-mässiga i Sverige. Så hur löser man då blodprovstagning? Well, man använder sig av sina anatomiska kunskaper! Vart finns kärl som A) Ligger ytligt, B) är stora och C) inte täcks av viktiga strukturer? Svaret: I ljumsken. Om man inte lyckas ta blodprov på vanligt vis gör man därför en s.k. "Femoral Tap" som helt enkelt är att man sticker i Vena (eller arteria) femoralis. Principen är mycket enkel. Man identifierar Vena Femoralis och använder sig av VAN-regeln vi lärde oss på Karl. Medialt till lateralt ligger Ven, Artär, Nerv. Så genom att sticka medialt om pulsationerna får du ett prov från v. femoralis. Och om du inte får det går du lite mer lateralt och får från artären. Komp-

likationer? Enligt ugandierna mycket få. En lite rolig grej jag råkade ut för var att en av läkarna frågade mig om jag kunde sätta V-sond. "In theory, yes" svarade jag glatt, och tänkte tillbaka till T6 och dockan vi övade att sätta sond på. Så jag utrustades med en V-sond och fick order om att sätta den på en TB-meningitpatient som hade en (mycket) hemgjord lösning till V-sond. Medan jag håller på att informera patienten om vad jag ska göra märker jag att det har börjat strömma till lite folk runt sängen. Det visar sig att det är ett gäng ugandiska studenter som har blivit instruerade om att "gå till den där killen, han ska lära er hur man sätter en V-sond." Jag får absolut erkänna att jag blev lite obekväm. Men, jag får ändå ta och prisa kirurgerna från T6 som visade mig hur man gjorde det där, för jag kom ihåg varenda steg och lyckades (trots att en viss nervositet infunnit sig) sätta sond på patienterna. Så konceptet "Se en, gör en (på en docka), lär ut en (2 år senare)" funkar ändå! En annan lite komisk situation har varit relaterad till en patient som kanske inte haft så mycket på infektion att göra. En kvinna från långt ute på den ugandiska landsbygden som var knallpsykotisk och som hade visuella hallucinationer. Hon var på avdelningen i 2 dagar innan hon flyttades till psyk. Vad hon gjorde på infektion visste varken hon, jag eller läkarna som skrivit in henne. Men, i vilket fall: En stor del av tiden på avdelningen spend-

jag är i slummen (från förra veckan)

erade hon med att stirra intensivt på mig. Och bara på mig. När jag tog hennes vitalia skrattade hon högljutt och pratade mycket intensivt med sin far på något språk jag inte förstod. Tillslut när började jag bli lite obekväm med att hon stirrade så jag frågade en av AT-läkarna som kunde det språk patienten talade, och som pratade en del med henne, om hon visste varför hon stirrade så mycket på mig. Läkaren fnittrade lite och förklarade att "Patienten ser olika saker som hon vet inte är där. Hon ser djur, insekter och mystiska varelser som går runt på avdelningen. Och eftersom du nog är den första vita människa hon sett tror hon att du också är en hallucination." Typiskt exempel på en situation ingen utbildning i världen kan förbereda en på.

Avslutningsvis, här är lite bilder på det lokala djurlivet som jag samexisterar med här på mitt boende och runt omkring.

Bild på mig när

Sjukhusbyggnaden jag är i (på Mulago Hospital)

Vecka 4

Fjärde veckan i Uganda! Och därmed också första veckan på GynObs. Jag har varit på ett annat sjukhus än tidigare, nämligen Kawempe women's hospital. Sjukhuset består av en byggnad à 8 våningar där två av våningarna är privata (och därmed är det typ inga patienter där). Veckans första dag bestod av en rundvandring på sjukhuset vilket tog cirkus 5h. Vi (Jag och 4 holländare) fick se OP, avdelningarna, neonatalen, neo-IVA (som var nybyggd och såg (nästan) ut att kunna vara från Ackis), och akutmottagningen. Sjukhuset är ett av världens mest hektiska. Varje månad föds ca 2000 barn (Nästan 3/ timme - ca 70/dag) och knappt hälften av dessa föds med kejsarsnitt. Detta kan man jämföra med Ackis där det föds ca 4000 barn. Varje år.

På sjukhuset i Kawempe är personalsituationen lite annorlunda än hemma. När vi först kommer in på "Labour Ward", dvs där alla kvinnor med värkar befinner sig, möttes vi av ett 50-tal kvinnor som satt på långa bänkar. Jag trodde först att det var anhöriga till de förlösande kvinnorna, men så säger specialisten "All these women are in labour" och gestikulerar ut mot bänkarna. Så det var lite absurt, 50 kvinnor med pågående värkar sittandes på bänkar. Ingen översikt från barnmorska eller specialist. En efter en togs de bakom ett skynke där en läkare (ibland AT, ibland ST) bedömde om de skulle på kejsarsnitt eller in på en 16-sal där förlossningarna skedde. Varje 16-sal hade 1 barnmorska som gick runt och hjälpte till. Totalt finns 4 salar. En specialist arbetar på varje avdelning och hjälper till i de särskilt svåra fallen. Amiotomier och episiotomier görs på löpnade band och ingen bedövning ges. Vilket förresten är ett återkommande tema på hela sjukhuset. Smärta må ha kulturella komponenter, men i Uganda har man approachen "Du dör inte av smärta, så vad är problemet?" Ett av de mest psykiskt påfrestande fallen (för mig) var en kvinna som förlöste en unge i sätesbjudning och som sprack både kors och tvärs. Hon hade en 3e graden bristning samt 3 eller 4 grad 1/2 på olika ställen i vagina. Och hon blödde kopiösa mängder. Så specialisten tar helt sonika och beordrar mig att ta på ett par sterila handskar för nu ska här opereras. På avdelningen. I sängen. Med en sopsäck som underlag. Och kanske nästan mest upprörande, helt utan bedövning. Det

hela tar dryga 90 minuter (där kirurgen konstant klagar över att han inte är på OP trotts att han utan problem kan ta henne dit) och modern skriker och skakar. Kirurgens respons är att, när hon blir särskilt högljudd eller skakar för mycket, irriterat skrika "MAMA!" och sedan skälla ut henne och säga åt henne att ta sig samman. Varje gång jag frågar om hon inte ska få lite lokalbedövning/morfin/vad som helst skakar han på huvudet och säger "It's not bad enough for that." Så jag undrar vad som egentligen krävs. Värt att säga är att många av de vaginala förlossningarna går bra, och många kvinnor klarar sig utan bristningar eller bestående men. Barnmorskorna är rätt flinka på att se vilken av de 16 mödrarna som är närmast att förlösa och knallar då dit och hjälper till. Det är väldigt sällan anhöriga är med, och papporna lyser med sin frånvaro. Den enkla anledningen till det är inte att de inte bryr sig, utan att alla jobbar och inte kan ta sig från jobben. De (förvisso rätt få) mödrar jag har pratat med om detta har sagt att både hon och pappan önskar att han var där, men eftersom det är mannen som försörjer familjen måste han gå till jobbet istället. Gör han inte det finns nämligen miljoner andra som kan ersätta honom. Och då svälter familjen. Jag har också varit med på OP och sett kejsarsnitt. Det är lite av en tripp. Begreppet "sterilitet" verkar nämligen inte översättas särskilt bra till Luganda. Några av de absoluta lågvattenmärkena var när: 1) kirurgens svett droppade ned i såret 2) assistenten plockar upp ett papper från golvet med sina sterila handskar 3) kirurgen justerar själv lampan under OP 4) det landar flugor i det sterila fältet som kirurgen *irriterat* viftar bort 5) mamman (spinalbedövad) klappar sig själv på magen mitt under pågående operation, någon centimeter bredvid det öppna såret. Dessutom tillkommer att ingen tvättar sig med handsprit innan operationerna, endas med grönsåpa och då bara en gång. När jag skulle assistera (vilket var en upplevelse) blev jag utskrattad för att jag insisterade på att tvätta mig flera gånger samt sprita mig innan jag tog på mig handskarna. Själva assisterandet skedde på grund av att hon som skulle vara assistent inte dök upp. Så läkaren bara pekade på mig och sa att jag skulle assistera. Jag försökte förklara att det blir den första gången jag assisterar på ett kejsarsnitt och att det kanske var bättre att en ordinarie assisterande (jag hade vid det här laget sett ca 15 st, så hade ändå lite koll på hur

de gjorde) men han var överhuvudtaget inte intresserad utan sa bara att "som 5e års student ska man kunna detta." Så det var bara att tvätta sig och ta på sig rock och handskar. Patienten (6 para, 4 snitt) vaggade in i salen och innan hon satte sig på operationsbordet med en svart sopsäck som underlag. I Uganda finns inte särskilt mycket engångsmaterial, utan det mesta är flergångs. Huvuddukarna man bär t.ex, är ofta sönderklippta OProckar som man knyter lite turban-aktigt runt huvudet. Ibland används dock soppåsar (jag höll en gång på att smälla av när en kirurg kom in och hade en hundbajspåse över håret).

Under operationen jag assisterade på fick jag en mycket nära upplevelse av några av skillnaderna mellan svensk och ugandisk operationsverksamhet. T.ex finns inga OP-syrror, utan assistenten (läs jag) måste langa alla instrument. Det hade la gått an om vi var i Sverige, där jag vet de svenska orden för dem. Men, när kirurgen med bred ugandisk dialekt mumlar engelska termer är det inte helt självklart. De pratar också fruktansvärt lågt. Ibland kunde han vara lite tillmötesgående och pekade då på den halvmeter av instrumentbordet där vad det nu var han ville ha låg. Oftast sa han bara något och väntade blängandes. Men, efter ett tag lärde jag mig tyda det han sa och blev hyffsat snabb på att langa. De svåraste termerna var utan tvekan "Guaus" = Gasbinda/allt som går att torka med (Om gasbindorna var slut/blodiga syftar "Guaus" till två st. vita grytlappar de använder till att torka blod med). Kejsarsnittet förflöt lugnt och komplikationsfritt och tillslut var vi klara. Varje dag görs runt 35 kejsarsnitt på sjukhuset, varav de flesta sker på natten. Är man gynjour får man räkna med att (en lugn natt) göra 15 kejsarsnitt. Practice makes perfect

Det var allt för denna vecka, det har minst sagt varit en upplevelse. Vi får se vad nästa har att bjuda på.

Vecka 5

Femte veckan i Uganda! Och vilken vecka det har varit. Återigen har Ebola kommit och stulit rampljuset från min placering. I onsdags kom nyheten att en man hade

dött av Ebola i huvudstaden Kampaladär jag är. Han hade enligt de lokala medierna rymt från sin isolering för att uppsöka en häxdoktor i tron att denne kunde bota honom. Under hans resor har han varit i kontakt med 40+ personer, varav flertalet i Kampala. Efter diskussion med IK och Mats Målqvist beslöt vi att det tyvärr är dags att avsluta mitt utbyte på grund av epidemin. Resultatet av detta är att jag flyger hem idag. Känns givetvis mycket tråkigt, även om jag samtidigt tycker att det är skönt att inte behöva befinna mig i Ebolas direkta närområde. Särskilt givet hur PPE och vårdhygien hanteras här.

Beslutet har också lett till att jag för andra gången fått interagera med en smittskyddsläkare (Första gången var när jag blev Covid positiv). Jag mailade till smittskyddsenheten i Region Uppsala och sa något i stil med "Hej, jag är läkarstudent som kommer hem från Uganda där det finns Ebola. Mig veterligen har jag inte blivit exponerad. Tänkte att det kunde vara bra för er att veta." Fick svar "Jättebra att du hör av dig!" Därefter följde en mailkonversation och telefonsamtal där vi utarbetade en plan för hur jag ska agera de kommande 21 dagarna (maximala inkubationstiden för Ebola). Jag ska varje morgon och kväll ta tempen och om jag får feber eller något symtom på sjukdom ska jag ringa infektionskliniken som tydligen har någon sorts plan för hur de ska hantera detta.

Tanken är att jag ska undvika större folkmassor första tre dagarna i Sverige (En vistelse på tre flygplatser innebär trots allt en viss risk att få förkylning/influensa - vilket ger feber. För att undvika att de behöver smittspåra supermycket ska jag inte träffa särskilt mycket folk under första tiden hemma.), Efter dessa tre dagar är jag fri att leva helt som vanligt, utan några restriktioner. Vilket känns jätteskönt!

Efter hemkomst väntar dock - oavsett om jag får feber eller inte - en rad besök på infektion. Jag ska göra en MRSA-screening, HIV-testa mig (Ifall jag blivit exponerad, tror inte jag har det) samt screena för tuberkulos (3v på ugandiansk infektionsavdelning innebär trotts att en viss exponering). Så jag har många mycket spännande saker framför mig. En annan spännande sak som väntar mig är komplettering av den praktik jag missat. Jag saknar 3 dagars närvaro på Gyn/ obs, vilket motsvarar en veckas praktik. Hur kursledningen vill att jag tar igen detta (enda svaret jag fått än så länge är "Vi återkommer"). Min förhoppning är att jag

får ta igen genom att se de saker jag inte sett i Uganda - Typ ETG och operationer som inte är kejsarsnitt. Men, vi får se vad det blir.

Min sista vecka på Kawempe Hospital har varit intressant. Jag har varit på Family planing, cervixcancerscreening, preklampsiavdelningen och typ "Gyn-IVA". Family planing var typ som hemma, det fanns P-piller av diverse slag, olika spiraler, Pstavar, kondomer, femidomer etc, etc. Det som var mest intressant var att höra om "självinjektionerna". Kvinnorna kommer till sjukhuset en gång per år och får då lära sig hur man ger sig själv en P-spruta. Sen får de 3 st sprutor och bokas in på tre nya besök som sedan genast avbokas. Men, kvinnan får med sig en blankett där det står att hon har blivit kallad till sjukhuset en gång i kvartalet. På detta sett kan hon be sin man om pengar till transport (det är rätt vanligt här att männen kontrollerar familjens ekonomi) för sina besök, men sen ge sig själv sprutan och behålla pengarna. Ett rätt smart system för att ge kvinnorna ökat självbestämmande och frihet. På cervixcancerscreeningen var det mycket "löpande band" princip. Även om bandet gick vääääldigt långsamt. I korridoren satt cirkus 75 kvinnor som alla väntade på att bli screenade. I två rum genomfördes screening. Kvinnan kom in, satte sig i gynstolen och undersökningen påbörjades. Utförare var 3 st. barnmorskor som spenderade betydligt mer tid på att diskutera vad det var de hade sett, snarare än att titta. Här använder man sig mycket av ättiksyra för att påvisa maligna förändringar. Man lägger en bomullstuss dränkt i ättiksyra mot cervix och väntar 60 sekunder. Maligna förändringar blir då vita. Anledningen till detta (såsom jag förstod det) är att cervix normala slemhinna klarar av pHförändringen ättikan inducerar. Eventuella maligna förändringar kommer oftast från endocervix som ju har ett annat epitelsom inte klarar av pH-förändringar. De områden som har koloniserats av främmande epitel dör alltså av ättikan och blir därmed vita. Mycket enkelt och smart system! Problemet var de tre barnmorskorna som hade väldigt olika definition av "vitt". Vid ett tillfälle (efter ca 30 minuters diskussioner kring huruvida ett område var vitt eller inte) tog de fram en kamera så de kunde zooma in och ha en närmare titt. Kameran hade dock en stark lampa vilket gjorde att slemhinnan glänste och helt plötsligt var det vitt överallt på cervix och i vagina, men när den togs bort var det

inte vitt. Detta var ett stort mysterium för trojkan. Följaktligen inleddes ännu mer diskussioner och när jag försökte föreslå att "det kanske är reflektionerna från den starka lampan som ger vita områden" gjordes klart för mig att sådan input inte uppskattades. Så de fick hållas. Det hela slutade med att det togs biopsier från alla - på kameran - vita områden. Att dessa flyttade på sig när kameran rördes gjorde att det blev väldigt, väldigt många biopsier. Enda fördelen är la att om den kvinnan har någon typ av förändring, oavsett var på cervix eller i vagina den sitter, kommer den att upptäckas.

Preklampsiavdelningen och "Gyn-IVA" var som vanliga vårdavdelningar, med undantaget att det bara var eklampsi/ preklampsi- respektive sepsispatienter. Inte superspännande, men jag fick uppleva en av de mer tragiska händelserna under mitt utbyte. Under tisdag em. var jag på preklampsi och träffade då en mor med en nyfödd liten pojke. Hon hade ett blodtryck på 185/110 vilket var varför hon var där. När jag sen kommer på onsdag morgon för att vara med på ronden träffar jag henne igen. Då utan barn. Han hade dött under natten vilket var fruktansvärt tragiskt. Vad som dock var än mer tragiskt var att det var modern som dödat honom - av misstag. Jag förstod inte helt vad sjuksköterskan sa, men uppfattade det som att mamman hade sovit med pojken på sin mage och hade under natten hållit om honom. Vikten av hennes armar på bebisens bröstkorg hade då gjort andningsarbetet för jobbigt, och under natten hade han kvävts.

Med detta avrundar jag rapporteringen från Uganda. Nu väntar 14h på olika flygplan och flygplatser, sen en varm dusch och klippning för första gången på 5 veckor. Jag kommer sakna landet med dess charmiga egenskaper och lösningar samt de underbara människorna jag lärt känna. Uganda är ett land med enorma utmaningar och det kommer krävas otroligt mycket för att nå en levnadsstandard som är ens i närheten av den i Sverige.

Tack för alla upplevelser och perspektiv Uganda! Jag säger med detta inte farväl, utan på återseende!

Rekommendationer/Tips och trix

1. Sök visum i god tid. Observera också att du ska söka turistvisum och inte ”visum för utländska studenter” eller vad det hette. Det önskar jag att någon hade sagt till mig för då hade jag varit 3 000 spänn rikare idag. Skaffa också ”East Africa Tourist Visa” som gör att du kommer in i flera av grannländerna ifall du skulle vilja det. Kostar 500 spänn mer, men jag tycker det är väl värt det.

2. Ladda ned appen ”Jumia Food”. Det är en fantastisk skapelse som gör att du kan beställa hem mat vilket jag starkt rekommenderar. Observera dock att man ska betala med kontanter och då måste uppge om man vill ha växel eller inte. Behöver man växel fyller man i detta och så säger appen att föraren har med sig pengarna som behövs. Detta är en stor lögn. Var därför beredd på att föraren alltid kommer vilja ha jämna pengar.

3. Om ni ska fara på safari e.dyl. snacka med Susan (utbytesansvarig). Hon har en kusin som har ett safariföretag som är väldigt bra. Man får bra pris och kan lätt få till lite extragrejer. Att det är Susans kusin som basar över det hela gör också att hon är mycket förlåtande när det kommer till missad undervisning.

4. Gå inte ut på kvällen ensam. En tysk utbytesstudent gjorde det och blev gravt misshandlad och rånad.

5. Telefoni är viktigt och något du behöver fixa första dagen. Planera för att projektet kommer att ta all tid i universum. Välj också ”Chillax bundle” som innebär att du betalar för X GB surf och kan använda detta tills den är slut. Då kan du klara dig på typ 2 GB i veckan istället för att behöva köpa ett dyrt abonnemang. Observera också att du måste ha med dig ditt pass inklusive visum för att köpa ett SIM-kort.

6. Ta med eget myggnät, de som finns på boendet faller under kategorin ”symboliskt skydd”. Ta också med myggmedel från Sverige. I Uganda är DEET förbjudet, vilket innebär att inhemska myggmedel har lika bra effekt som att snällt be myggorna att inte bita dig.

7. Ta med eget tvättmedel. Den afrikanska röda jorden kommer att komma överallt och det enda som bet var svenskt tvättmedel.

8. Ha alltid med dig handsprit. Köp gärna en liten sprejflaska så du lätt kan spreja händerna efter patientinteraktioner.

9. Gå alltid med händerna i fickorna för att avskräcka ficktjuvar. Och ta aldrig fram mobilen eller pengar om du inte har koll på din omgivning, t.ex om du sitter i en bil med neddragna rutor eller går på gatan. Det är jättelätt att någon rycker åt sig det du håller i och sen försvinner.

10. Ta med dig någon form av låsbar låda/skrin att ha kontanter i. Jag misstänker att jag blev bestulen av någon i personalen på boendet, men har tyvärr inte några bevis annat än att jag saknar pengar.

11. Svenska banker gör inga överföringar till Uganda. Se därför till att allt är betalat innan du far hem. Det blir ett helvete annars.

12. Du kommer vara sugen på att testa att åka ”BodaBoda”. Gör inte det.

13, Var aktsam i trafiken. Rött ljus betraktas som en rekommendation av förarna och bilar/motorcyklar kan komma från vilken riktning som helst när som helst. Om du är vit har du dock fördel då ingen kommer våga köra på dig utan då kan du i princip bara gå ut i gatan.

14. Många poliser men även civila går runt med ganska tunga vapen helt öppet. Deras vapenhantering är inte direkt säker, så håll ett noggrant öga på dem så du inte drabbas av ett vådaskott.

15. T9 är en väldigt bra termin att åka på utbyte på. Är man, som jag var, borta på infektion och Gyn/obs behövs totalt 27 dagars klinik för motsvarande 10 veckors klinisk placering. Man behöver inte vara matematiker för att räkna ut att det är en bra deal. Så far på utbyte! Men var förberedd på att du kommer att möta död, jävlighet och lidande som du aldrig tidigare upplevt. Håll god kontakt med dina anhöriga/vänner och försök processa allt du varit med om. Om du befinner dig i Uganda och vill prata med någon som förstår kan du ringa mig på +46 702 700 795 (använd WhatsApp för din teleräknings skull).