A LFRE DS HÖR N A

Mujaddara

– en vegetarisk klassiker

Detta är en klassisk vegetarisk maträtt från mellanöstern, som jag har lagat oräkneligt många gånger, både hemma, och på längre utplaceringar. Den är god, näringsrik, mättande, snabblagad, och kostar nästan ingenting att tillaga. Nästan alla ingredienser är i torrvikt och lätta att hitta i matbutiker, så det är lätt att ta med sig vissa av ingredienserna i ett litet fack i väskan när man ska på utplacering, och bara köpa lök och olja på plats.

Rätten är en gammal klassiker från de kristna samhällena i mellanöstern. Under de delar av året då kristna fastar – till exempel de 7 veckorna innan påsk som nyligen tog slut – får man bara äta vegansk mat. Denna rätt är tacksam eftersom den är så mättande, och håller dig mätt och belåten länge.

Folk brukar tillaga den med antingen ris eller bulgur. Jag föredrar den med bulgur, men vet många som tycker ris är godare. Valet är upp till var och en, och vad man har i skafferiet. Se till att köpa den grovmalda varianten av bulgur, finns på Willy’s (ej sponsrad).

Ingredienser:

• 1 del bruna/gröna linser

• 1 del grov bulgur eller ½ del ris (ris sväller till dubbel volym)

• Lök (mer än vad du tror. Jag brukar köra 2-3 mellanstora till stora lökar)

• Buljong

• Kryddor efter smak, spiskummin är vanligt. Pepparmix har blivit populärt på sistone.

Metod:

Skölj linserna för att få bort eventuellt grus som följt med i förpackningen. Koka i 4 delar vatten om du ska ha bulgur, eller 3 delar vatten om du ska ha ris. Exempel: en temugg grov bulgur till en temugg linser till 3-4 temuggar osaltat vatten.

Skiva löken i tunna skivor längs med fibrerna, så de håller formen. Stek på medelvärme i mycket olja. Salta och peppra. Jag gillar också att tillsätta chiliflakes. De t kan stå där och steka i fred medan du tillreder resten av måltiden. Löken ska stekas på låg- till medelvärme längre än man tror. De ska karamelliseras, och bli alldeles bruna och söta, som den där löken man får på hamburgare. Snåla inte med lök. De kommer krympa mycket i stekpannan, och de ger rätten karaktär.

Jag brukar ofta blanda olivolja och matolja när jag steker, så man får olivoljesmaken utan att tömma plånboken. Vegetariska rätter tål att tillsätta extra mycket fett, eftersom de annars inte mättar som kötträtter gör. Dessutom så bränns löken vid om du har i för lite olja.

När linserna har kokat halvvägs, tillsätt grov bulgur (eller sköljt ris), tillsammans med buljong/vegeta/salt (eller alla 3), svartpeppar, samt vilka kryddor du vill. Jag brukar ha i lite spiskummin, och ibland även kryddblandningar jag gillar, men det är gott som det är utan att komplicera det. Låt koka upp, och sänk sen till låg värme för att sjuda och ånga under lock. Linser- na ska bli helt genomlagade, utan att bulgur/riset blir till sönderkokt geggamoja.

När det är färdigt, smaka av, och sleva sedan över den stekta löken och oljan ovanpå allt.

Denna rätt har sötma, sälta, umami. Alla smaker utom en: surt. Den passar därför bra med en syrligare sallad eller pickles. Min mamma brukar tillreda en sallad med fint tärnad tomat, gurka, mynta, samt olivolja och vinäger. Jättegott till! Irakier brukar servera den med en slags kryddstark mango pickles, som man kan köpa på orientaliska livsmedelsbutiker. Vilken syrlig sallad som helst passar bra till.

Vissa människor brukar gilla när riset har en kontrast i färg till linserna, så efter att linserna kokat halvvägs, häller de av vattnet, och tillsätter nytt tillsammans med riset. Jag gör aldrig det. Ain’t nobody got time for that, och jag gillar smaken av linser. Min version av rätten må se ut som slop, men det är gott och mättande, med flera matlådor färdiga på mindre än 30 minuter. Går nästan inte att be om bättre studentmat.

Salade Nicoise

Sommaren är nästan här, och man blir bara sugen på fräsch och uppfriskande mat i hettan. Jag brukar nästan leva på denna sallad under sommarmånaderna. Ursprungligen upptäckte jag den via Julia Child, och jag tror min version här inte är så annorlunda från hennes recept (förutom att hon faktiskt anger hur mycket av allt hon använder, sorry). I hennes version dresserar man varje del av salladen individuellt, och lägger upp fint i lager på ett stort serveringsfat. Jag sparar den idén tills jag blir uppgraderad till medelklass med för mycket fritid och för lite ambitioner, eller tills jag ska bjuda hem finbesök på trerättersmiddag. Jag brukar bara slänga ihop den som en sallad i en stor skål, och vad som än blir över av den blir jättegott att äta i en baguette dagen efter som lunch.

Dressing: vispa ihop vinäger, citronsaft, dijonsenap, lite torkad basilika, olivolja, och salt eller örtsalt i en liten skål. Du kan, om du vill, också pressa i en vitlökslyfta.

Koka potatis i saltat vatten, och blanchera gröna bönor/haricot vert.

Grovhacka sallad, tomat, gurka (eller vad du nu har för grönsaker hemma). Ner i en skål och häll på lite av dressingen. Tillsätt oliver och capris.

När potatisen är färdig, häll av, och skiva och tillsätt dressing ovanpå medan den ännu är het. Lite finhackad gräslök eller grön lök på är inte fel också.

Sila och pressa ut vätskan ur en burk tonfisk. Tillsätt till salladsskålen, och på med mer dressing. Tillsätt därefter potatisen och gröna bönor när de kallnat lite.

Jag brukar även toppa med sardeller om jag har det hemma. Originalrecept innehåller också hårdkokta ägg som halveras och tillsätts. Jag brukar skippa dem.

Och that’s it! Jättegott och fräscht. Mättande och smakrikt. Jättegott i uppskuren baguette som lunch till jobbet. En av få sallader som jag inte tröttnar på.