SYNAPSIS Nr. 1 Mars 2023

SYNAPSIS

LED ARE

Kära läsare, Välkommen till årets & mitt första nummer som chefsredaktör. Synapsis fantastiska Anna Granberg har tagit examen och kommit vidare på sin resa i läkaryrket och jag har fått stora skor att fylla. I detta "premiärnummer" kommer vi ta er på en resa som startar på olika platser i Uppsala och sen tar oss ut i Världen. Men det de har gemensamt är att det är platser som vi kandidater har någon typ av relation till. Vi börjar på en tur runt i stadens alla vrår där man kan sitta med en bok eller laptop för att bli klokare, för att sedan få en inblick i arkitekturen på allas vårt Ackis för att avsluta i Hanoi.

På vår resa kommer vi hamna i sjukhuskorridorens dilemman där man traskar fram och tillbaka för att bestämma sig för vilken läkare man ska be om råd, den älskvärda fånen eller den kompetenta idioten? Vi kryper sen in i någon av studentmatsalarna för att retirera till en burk tonfisk vi fann i skafferiet under morgonrusning. Väl där hamnar vi i politikens falnande landskap. Hellre död än röd? Eller var det hellre röd än död? Det reds nog ut ska vi se...

Förutom platser man kan ta på tyckte jag att det var dags att ge kvinnan plats i det-

ta nummer. Jag efterträder kvinnor på min post och vi hade inte fått ta denna plats för 100 år sedan. Så som en hyllning till kvinnorna som gjort en universitetsgång och antagning möjlig för mig och mina föregångare tillägnas detta nummer dessa. Med ett omslag av en kvinna vars tankar får stråla och flöda fritt bjuder jag in till läsning om kvinnosjukvårdens vardag, läsning om politik bland oss - belyst av en kvinnlig student och läsning som präglas och sveps in i den kvinnotnormativa färgen rosa.

Tack Emmy Rappe, Betty Pettersson, Ellen Fries och Lydia Wahlström för att ni banat vägen. Jag ska inte göra er besvikna.

Med det sagt: var redo med kaffet, matlådan eller soffläget, nu är du invigd i detta premiärnummer.

Tystnad, tagning!

I DETTA NUMMER

04 | Locus Ubsaliensis Studium

Följ med runt i Uppsala och hitta pluggstället för just dig!

08 | Rundvandring för Aspirerande Besserwissrar:

Psykiatrins hus le Corbusier

Följ med Alfred Isaac på ett djupdyk i arkitekturens värld!

13 |Alfreds hörna

Vårt nya fantastiska tillskott Alfred tar över hörnan!

16 | Loveable fools and competent jerks

Henriq Hellström i sitt komiska esse!

18 | Ett steg närmare, ett ord i taget Krönika om en dag på gynekologavdelning 96C1 ur en preklinares ögon

22 | Hellre död än röd

Insändare av Hannah Pihl

26 | Resedagbok

Följ med Anna Granberg på utbyte!

30 | Avslutningsvis

16

Personligen ligger inte det sadomasochistiska nära till hands, så jag går mer lättvindigt till den trevlige idioten än dess antagonist

REDAKTION synapsistidning@gmail.com

CHEFREDAKTÖR

Magda Nilson

Malin Marcström (vice)

ANSVARIG UTGIVARE

Kristoffer Ljungdahl

OMSLAGSBILD

Magda Nilson

BILDREDAKTÖRER

Anna Granberg

TEXTREDAKTÖRER

Magda Nilson

Malin Marcström

Alfred Isaac

Henriq Hellström

LAYOUT

Anna Granberg

Magda Nilson

Henriq Hellström

ILLUSTRATÖR

Henriq Hellström

Magda Nilson

Alfred Isaac

SKRIBENTER

Anna Granberg

Magda Nilson

Alfred Isaac

Hannah Pihl

Henriq Hellström

04

UTGES AV

Föreningen Synapsis

KONTAKT

Synapsis

Akademiska sjukhuset

Ing. 14, Medicinarcentrum UAS bv 751 85 UPPSALA

TRYCK:

Exakta Print AB, Malmö 2022

För åsikterna i tidningen står respektive skribent. Redaktionen förbehåller sig rätten att redigera i insänt material.

Locus Ubsaliensis

Och så kom den: listan jag hoppas i folkmun kommer kallas ”Life hack för studenter i Uppsala” – pluggställen i Uppsala.

För, ibland är studentrummet lite för trång, eller grannen lite för högljudd, eller helt enkelt distraktionerna hemma för många.

Vilken tur du att vi studerar i en stad med så många fantastiska alternativ! Är du en nattuggla?? Early bird? Eller nio till femmare? I min nedkokade lista finns något för alla!

Carolina Rediviva, a.k.a "Carro"

Denna gamla rackar´n är det uppenbara första valet! Vackra ljusa läsesalar finnes på entré-plan: både klassiska bänk+stol+läslampa-lösningen men även avskilda soffor om man är mer åt det hållet. Om man vill ha utsikt över stan rekommenderar jag att man åker upp till våning 9 där man får utsikt över Domkyrkan, UKK och Drottninggatan ner! Passar: dig som vill ha kontorstider eller göra något av bakissöndagen och hitta fokus snabbt.

Öppettider:

M-T: 08:30 – 21:00

F: 8:30 – 18:00

L-S: 10:00 – 16:00

Evolutionsbiologiska biblioteket, a.k.a "evve" (?)

Öppettider:

Alla dagar 05:00-00:00 m.

Campuskort(MC)

Här finns ett mindre antal studieplatser – men ack en så trevlig miljö. Kanske behöver du ett miljöombyte från BMC? Då är detta precis vad du letar efter!

Passar: Dig som vill ha miljöombyte och kontorstider alternativt är en early bird och kniper en av studieplatserna i ottan!

TEXT & ILLUSTRATION: MAGDA NILSON

Engelska Parken, a.k.a "EP"

Ahh, ett campus som ligger mig varmt om hjärtat. Mitt första campus här i Uppsala och jag vågar säga fortfarande ett av mina favoritcampus!

Öppettider:

Alla dagar

05:00-00:00 m.

Campuskort

Genom Pelle Svanslös-parken – eller förbi Botan om man kommer från BMC – ser man något torn i äldre stil som blandar sig med mer moderna byggnader och här gömmer de sig: humanisterna. Här finns en cafeteria med café-biträden som bara ger en ett bekräftande godkännande när man gått/synts på EP i minst 2 terminer (jag fick kämpa i 2,5 termin innan jag fick ett leende tillbaka). En god morot till att göra EP till sin hemmaplan? Men JA! Här finns ett trevligt bibliotek med 4 våningar (med personal som visar kärlek redan första gången man dyker upp) – beroende på vilken ljudnivå man vill föra/ha runt sig. Nere i källaren finns ett arkiv (precis ett sånt man ser i filmer!!) med gammal (underbar) litteratur. Dessutom finns där utspridda studieplatser där man sitter en och en i tystnad. Mörkt och murrigt. Härligt!

PS. utmärkt ställe att värma matlådan på om det är fullt i Carros matsal.

Passar: både dig som vill ha kontorstider eller mer fria tider (obs, inte tidningen!) och kanske ändå åker förbi hem från BMC. Men kanske framför allt för dig som önskar att ditt liv var lite mer ”Harry Pottereskt”, då är bibliotekskällaren precis vad du saknar i ditt liv!

Ekonomikum, a.k.a "Eko"

Ah, classic plugg-place! Är du nyfiken på juristerna, ekonomerna och marknadsförarna men är trött på att stå i kö till stocken på torsdagar? DÅ är detta ett campus för dig! Skämt åsido, eko är en personlig favorit. Här finns gott om studieplatser, ligger nära om man bor på Djäknegatan/Kantorn/Väktargatan och ger ett bra studiefokus. Favoritstället är nog ändå tryckeriet. Här finns gott om mikrovågsugnar och platser att sitta på om man vill plugga tillsammans. Dessutom kan man gå in i den mörka, lite murriga, delen och plugga i tystnad enskilt i en äggfåtölj (bland annat). Här finns även en del grupprum – som jag rekommenderar att man bokar i förväg! De är väldigt poppis nämligen. Här finns till och med enmanna-grupprum! Så om du gillar att slira runt i strumplästen och stöta på kreti och pleti – ja då är eko platsen för dig.

Passar: Dig som är early bird/kontoris/kvällspluggare! Om man är där tidigt eller sent finns det gott om platser, men du behöver inte känna dig ensam. Ett hett tips! Öppettider:

Alla dagar

05:00 – 00:00 m. Campuskort.

Nationerna

Öppettider:

Kolla nationernas

egna hemsidor, varierar från nation till nation.

Alla våra fantastiska nationer har ju faktiskt studieplatser! Både i sina bibliotek och runt om på nationerna annars. Kanske ta en frukost på nation med några kursare och plugga ihop? Ett hett tips, som jag tror man brukar få tips om, är att nationerna ofta har vår kurslitteratur i sina bibliotek. Tips att låna där och slippa köpa litteraturen! Nationer va, en vän i alla väder.

Passar: alla som tycker om att vara på nation, eller sitta med andra som inte pluggar just till läkare.

Gamla Torget, a.k.a "GT"

Nej inte är det en gin å tony inte, det är vårt mest centrala campus. Ett stenkast från St Persgallerian och krypavstånd till Gotlands ligger statsvetarnas pärla. Här finns det gott om studieplatser och våningar att utforska!

Öppettider:

M-F: 07:00-22:00

MC

L: stängt

S: 10:00-18:00 MC

De har även en öppen trevlig mikrovågsugnshörna, men akta er för rusningstimmen. Då är det omöjligt att få en mikro inom rimlig tid, eller personal space för den delen. Trångt och ineffektivt helt enkelt. Mitt tips är att äta tidig alternativt sen lunch, eller passa på och luncha på nation när du ändå är i stan! Här finns både tysta läsplatser och platser att sitta tillsammans på.

Passar: dig som vill plugga inom kontorstid, eller lite senare, och vill slippa cykla eller traska till BMC. Passar även dig som vill ha nära till stan/nationerna inför aftonens möjligheter. Dessutom får man den fantastiska utsikten över kvarnfallet och Domkyrkan!

Segerstedtska huset, a.k.a "Segerstedtska huset"

Öppettider:

M: 08:00-24:00 MC

Ja, har faktiskt aldrig hört om detta hus har ett smeknamn. Men om just du som läser sitter på det svaret, får ni gärna skriva det till mig! Det fina med detta campus är – trumvirvel – här kan man sitta och plugga på natten!! Nattugglan – detta är ditt campus!! På andra sidan botan om Carro ligger denna mer moderna byggnad. Läsplatserna är begränsade, men vad gör det! De som åker dit på natten och gör dig sällskap, är skarpa men sällsynta krigare.

T-T: 00:00-24:00 MC

F: 00:00-21:00 MC

Passar: Nattugglan – go hard or go home!! (gå aldrig hem, om klockan inte är 04:00, tidigast!). Eller dig som är sugen på att gå direkt från klubben till plugget. Man är ju ändå som piggast då?!

Espresso House, a.k.a "E.H" (eh?)

Waynes Coffee, a.k.a "Waynes"

Och så var det dags för eh(?)s kusin! Jag vet – hatar att jag tipsar om dessa ställen – men de är gjorda för att man ska arbeta där, har wifi och kaffe. Det som är bra med Waynes är att det är inte lika smockat som E.H och baristan har en äkta ASMR-röst (kan någon skaffa en youtube-kanal till snubben? Han kommer bli rik!!). Man hamnar i plugg-mode direkt!

Passar: alla!

Öppettider:

M-F: 08:00-20:00

L-S: 09:00-19:00

Ja, kanske tråkigt, men jag tycker ändå att det är ett tips som bör in. Ibland vill man bara isolera sig från hela student-cirkusen (ni hörde inte att jag sa det högt) och då är det skönt att slinka in bland de andra: frilansarna, entreprenörerna osv. Men mitt tips är att gå dit tidigt på morgonen – shoutout till dig early bird (!) – köpa frukost (om du laddar ditt espressohouse-kort på appen får du studentrabatt! Irriterande – jag vet – att man måste binda upp pengar hos dem, men ibland är det en bekväm och lyxig lösning – som inte är ruinerande ändå) och välja och vraka bland sittplatserna. För det är just dessa tidiga morgontimmar som man kan vara produktiv, framåt lunch och eftermiddagen är fiket överfullt av människor och man blir mest stressad av miljön…

Passar: dig, early bird!

Öppettider:

M - F: 07:00 – 21:00

L -S: 08:00-20:00

Café Linné/Café Carl von Linné och Kafferummet Storken

Öppettider:

Café Linné: mån-lör: 07:30-22:00 sön 08:30-22:00

Tre riktigt mysiga fik i vår fina stad! Sitt i café-sorlet och plugga med en riktigt god köpp! Men det är just miljön man får ta vara på på dessa fik, då de tyvärr inte har wifi och dåligt med uttag. Om inte annat är det ett bra ställe att komma igång på på morgonen, varva ner på efter föreläsningen eller mysplugga ett par timmar på helgen innan man möter upp kompisar på stan!

Café CVL: mån-fre 07:00-22:00 lör-sön: 08:00-22:00

Kafferummet Storken: mån-fre: 09:00 – 21:00 lör 10-20 sön 12-20

Passar: Alla!

Melrose Café, a.k.a "Melrose"

Här har vi däremot wifi och uttag, men lite dyrare fika-material. Ett bra ställe att eftermiddagsplugga på och avsluta med första ölen innan nationerna öppnar!

Passar: ”är-trött-efter-föreläsningen-men-vill-intege-upp-än”-studenten.

Borta bra, men hemma bäst

Öppettider:

S-T: 08:00-21:00

Fre-Lör: 08:00-01:00

Vet ni vad. Vi pluggar ju ändå en avsevärd (och beundradsvärd) lång tid. Det kan därför ändå vara värt att investera i en riktigt bra plugghörna hemma. Ibland är det skönt att slippa plugg-stressen som ofta kan finnas på campus – och som man är extra känslig för veckan inför tentan. Ikea är den fattigas bästa vän, marketplace, bostadsgrupper på facebook och second hand likaså! Investera i ett skrivbord och en stol som känns bra för dig. Försök att ha det i ett annat rum än sovrummet om du har den möjligheten. Om du inte har den möjligheten, försök att separera ”lunch/middags-tid” och ”vilo-tid” från ”plugg-tid”. Andra plats på matbordet, sitt inte i sängen och plugga osv. Din hälsa kommer tacka dig för det i det långa loppet.

Passar: Läkarstudenter, pre-klinare, klinare, AT:are, ST:are, Överläkare, pensionerade. ALLA. Öppettider: 24/7

Ja, det var nog det hela. Jag hoppas att ni känner er berikade med lite ”lajf hakz”. Hoppas vi ses där ute någonstans!!

Rundvandring för Aspirerande Besserwissrar:

PSYKIATRINS HUS

&

LE CORBUSIER

Akademiska sjukhuset bjuder på ett stort antal byggnader och tillbyggnader i olika stilar, som alla reflekterar tiden de byggdes. Man kanske inte associerar Ackis med så mycket annat än jobb och praktik och obligatoriska seminarier, men att gå mellan sjukhusets olika byggnader är lite som att vandra genom ett museum i det fria. Allt från MedC-byggnadens nyklassiska Gustavianska stil, till 40-husets nationalromantik, till 78/79 husets folkhemsarkitektur, till 30-, 50-, och 10-husens postmodernism i helt olika stilar, talar ett eget arkitektoniskt språk och visar tydliga referenser och inspiration. Jag tänkte här diskutera psykiatrins hus, eller 10-huset, och hur denna anspråkslösa byggnad reflekterar det senaste seklets arkitekturtrender.

Psykiatrins hus är en flervåningsbyggnad med triangulär plan, insprängd mellan det gamla Akademiska sjukhuset från 1700-talet, det borgliknande 40-huset, och åsens upphöjn-

ing. Byggnadens interiör består av en stor ljushall med stora glasfönster, en fri planlösning, och skylights i taket, samt korridorer och avdelningar som omger denna ljushall. Två hisschakt i glas bidrar med vertikal dynamik längst in i ljushallen. Exteriören är som ett rutnät av glas och betong. Varje våning hålls upp av runda betongpelare, och väggarna består nästan helt av stora kvadratiska och rektangulära glasrutor. Glasrutorna omges av ramar av vitmålad betong, som gör om hela fasader till ett stort geometriskt rutnät, och inger en mänsklig skala till de stora glasväggarna. Det kanske skulle förvåna några läsare att denna design, som kan verka rykande modern, är nästan 100 år gammal, och bär många referenser till en av 1900-talets mest kontroversiella arkitekter: Le Corbusier.

På 1800-talet hade nya revolutionerande byggnadstekniker uppfunnits, som då tog bort begränsningarna som hade plågat mänskligheten fram till dess. Gjutjärn och armerad betong innebar

TEXT & ILLUSTRATION: ALFRED ISAAC

Untié d’Habitation, ett av Le Corbusiers projekt

att man kunde designa byggnader med i princip vilken form man ville. Innan hade innovation handlat om att kunna bygga på höjden, utan att behöva bygga tjocka strukturbärande väggar, som inte kunde ha några fönster. Det handlade alltså om att kunna bygga höga byggnader utan att uppoffra ljusinsläpp. De gotiska båggångarna och strävbågarna hade revolutionerat arkitektur och tillåtit konstruktion av skyhöga katedraler med hela väggar som nästan helt bestod av glas. De romerska runda bågarna tillät att omfördela tyngd på stora salar. Helt plötsligt var dessa konstruktionstekniker inte längre nödvändiga för att få samma resultat, eftersom gjutjärn och armerad betong inte vägde så mycket och kunde hålla strukturell integritet på egen hand. Helt plötsligt blev många av dessa tidigare former inom arkitekturspråket endast dekorativa.

I samband med den identitetskris som följde industrialismen och alienering, fastnade också arkitekturen i nostalgi. Hela 1800-talets svar på växande rotlös medelklass och kommersialisering var att försöka återuppliva tidigare stilar. 1800-talets byggnationer var 100 år av ”ny-stilar”: ”nygotiska” (som domkyrkans fasad), ”nyrenässans” (som universitetsbyggnaden), ”nyklassisism” (som växthuset i botaniska trädgården), ”nybarock” (som ÖG-byggnaden) etc. Alltid ”ny” formgivning av tidigare

Psykiatrins hus Fotograf: Alfred Isaac

epoker. Mot slutet av 1800-talet började man söka nya stilar som passade de nya materialen. Gjutjärnets strukturella funktion visades genom att arkitekten Gustave Eiffel designade Eiffeltornet, frihetsgudinnan, och billiga men stabila broar, alla helt i gjutjärn. Armerad betong, och hissens uppfinnande, innebar att det nu var praktiskt att bygga på höjden, och man började se världens första skyskrapor. Stilar som Art Nouveau och Art Deco tillämpade de nya materialen, men förkastade inte dekorationer och det vackra, men alla arkitekter tyckte inte om detta. Vissa började argumentera för strukturell minimalism, och här kommer Le Corbusier in.

För Le Corbusier var ett hem en maskin designad att bo i, på samma sätt som hur bilen var en maskin att färdas i, och flygplanet en maskin att flyga i. Han listade 5 regler för modern arkitektur som man kan se att de har följts vid bygget av moderna byggnader, bara man har ögonen för det.

Hans regler var:

1. Bär upp huset ovan mark på styltor/

tunna pelare. Med nya tekniker som armerad betong kan man balansera alla våningar på smala pelare, som står för all strukturell integritet i byggnaden. Genom att fria marken nedanför kan man ge plats för garage och bilvägar. Marken tillhör bilarna, enligt Le Corbusier.

2. Fria fasaden. I och med att alla bärande strukturer i byggnaden består av tunna pelare, kan man skjuta fram fasaden, frånta den från all strukturella funktion, och designa den hur man vill. Man kan tillverka hela väggar av glas om man så vill, de yttre väggarna är bara där för att separera insidan från utsidan.

3. Horisontella fönster. Samma regel som ovan, egentligen. Fasaden är friad, så ha fönster som går hela vägen runt byggnaden.

4. Ge tillbaka marken man tagit från bottenplanen genom att ha en takterrass.

5. Fri planlösning. I och med att det inte behövs några väggar för att bära upp våningarna, kan de ritas hur man vill, eller skippas helt.

Läsaren har kanske märkt att V-Dalas nationsbyggnad följer varenda en av dessa regler. Innan man byggde till restaurangen på bottenvåningen stod hela byggnaden på exponerade styltor/pelare också. Man ser klart Alvar Aaltos inspiration om man jämför V-Dala med Le Corbusiers Villa Savoye.

Hur förhåller detta då sig till Psyki-

Ingång 10, psykiatrins hus

atrins hus? Psykiatrins hus är en glasbyggnad bestående av betongvåningar som balanserar på tunna pelare. Vid entrén ser man till och med en exponerad pelare, bara för att följa Le Corbusiérs anda. För att dra ned byggnaden till en mänsklig nivå och få den att se mindre ut som en enorm glasbur, eller garage, har man låtit varje rum sticka ut mot fasaden. Resten av fasaden följer samma rutnät. För att bibehålla den proportionella integriteten, har man designat alla fönsterrutor och ramar, i kombination med ventilation, så att de alla bildar gyllene rektanglar och kvadrater.

För Le Corbusier var proportioner A och O när det kom till arkitektur. När man tagit bort alla klassiska och dekorativa element som kommunicerar en byggnads funktion till människor, måste man se till att det som är kvar åtminstone känns balanserat och proportionerat ut. Le Corbusier tog inspiration från proportionsrutnäten som hade varit standard under 1800-talets nyklassiska arkitektur (så kallad Beaux Arts), och skapade sin egen proportionstabell som han kallade Modulor. I denna utgick han från en mans genomsnittliga längd, 1,83 m, och skapade sedan resten av måtten efter det gyllene snittet.

Anledningen varför han valde en mans längd var för att kunna humanisera stora byggnader, skapa en skala anpassad efter människan, och inge en tillmötesgående känsla av byggnader och höghus. Detsamma hade präglat romersk och renässansarkitektur. Om ni undrar hur romarna kunde bygga monumentala byggnader, som ändå känns öppna och bemötande, är det eftersom de nyttjade mänskliga proportioner för att humanisera de enorma byggnaderna. En annan effekt blir att man kan ta in hela utrymmet i ett synintryck. Skillnaden mellan romarna och nyklassiska arkitekter, och Le Corbusier, är att de tog proportionerna som helhet, och inte bara efter ett godtyckligt mått från en tabell.

Le Corbusiers strikta förhållande till sina proportioner har lett till att vissa av lägenheterna han designade har kritiserats för att ha känts trånga och konstigt formade. Le Corbusier lät dessa proportioner synas på utsidan av fasaden i sina största byggnader. Hans projekt Unité d’Habitation är ett stort rektangulärt bostadshus, som står på betongpelare, och med tillhörande takterrass. Hela fasaden består av ett enormt rutnät av rektanglar och kvadrater av betong, envar en förlängning av den inneliggande lägenheten med dess balkong. Ställ Unité bredvid psykiatrihuset, och du kan knappt föreställa dig att de är designade av olika personer. Psykiatrins hus tillämpar de klassiska proportionerna genom måtten på fönstren och ventilationssystemen,

Tranebergsbron i Stockholm är en av många konstruktioner gjuten i betong.

kan man på så vis lära sig massor bara om hur arkitekturen har utvecklats de senaste 200 åren, samt se hur en kontroversiell person har präglat ett helt sekel av arkitektur, inpå att det påverkar platsen vi arbetar och studerar på. S |

och grupperar strukturerna med vitmålade betongramar. Det som initialt fick mig att se Le Corbusiers in flytande på Psykiatrihuset, var det rutnät på fasaden som helt klart refererar till Unité, och det som vidare fick mig

att ha byggnaden som ursäkt att introducera denne inflytelserike arkitekt för läsaren.

Alfreds illustration av psykiatrins hus

HÖR N A

Det är inte alltid man har färdig tillagad mat i kylskåpet att värma i mikron, och det är definitivt inte alltid man har tid eller ork att laga något ambitiöst. Orsakerna bakom att äta fisk på burk kan vara oändliga. Det kan vara tidsbrist. Det kan vara att du är i Norge och det enda du har råd med är tonfisk och makrill. Det kan vara att kriget eller krisen inte kom och du vill äta den där burkmaten du köpte för krislådan. Oavsett hur lite tid man har kan väl knappast 5 extra minuter för att piffa upp maten, och dryga ut innehållet till en varm mättande måltid skada din plan för dagen? Här är två metoder jag har funnit mig själv återvända till under min utbildnings gång som jag tänkte dela med mig av.

TEXT, BILD & ILUSTRATION: ALFRED ISAAC

Hur man lyxar till burktonfisk

Jag brukar servera detta som en poké bowl. Sleva upp ris i botten på en skål/matlåda. Placera uppskurna grönsaker ovanpå, och toppa sist med tonfisken och srirachamajo. Det blir som en matigare sallad/poké bowl, och är en enkel

Hurmanpiffaruppmakrilli tomatsåspåburk

Makrill i tomatsås på burk går lättare att äta som det är med bröd, men ibland är desperationen uppfinningarnas moder. Detta recept utvecklade jag när jag sommarjobbade i Norge. Där är burkmakriller bland det billigaste du kunde hitta i matbutiker, till och med billigare än i Sverige, och jag var tvungen att leva på stram budget den månaden. Makrill i tomatsås på burk är kanske inte ekonomimat i Sverige, men ibland säljs de i storpack på rea om man har tur. 1

Tärna potatis till 0,5 cm tärningar. Stek i olja. 2

Finhacka lök medan potatisen bryns.

När de fått ordentligt med färg på en sida, vänd dem i stekpannan och tillsätt den hackade löken.

När löken har fräst tillsätter du en burk makriller i tomatsås, och en skvätt vatten. Låt puttra till önskad konsistens. Potatisen är så fint tärnad så den är egentligen tillagad vid det laget den blivit brynt.

Lite hackad persilja till slår inte fel om det finns tillgängligt. Smaka av med salt och peppar goes without saying.

3 4 5 | S

Loveable fools competent

I en nu nästan 20 år gammal studie publicerad i Harvard Business Review ville man bland annat se hur människor i en organisation delade och tillskansade sig kunskap. Man tänkte sig att det naturliga torde vara att man frågade den som var mest kompetent för att lösa det aktuella problemet.

Det visade sig att så var inte alls fallet, utan man frågade oftare någon man hade en god social relation till; någon som inte fick en att känna sig ståendes med ”brallorna nere”. Man gick alltså hellre till en ”lovable fool” (inte fullt så kompentent, men älskvärd), än en ”competent jerk” (den mästrande besserwissern som inte har något emot att sätta en på plats)!

Man kan roa sig med att rita upp ett schema med ”älskvärdhet” (negativ och positiv) på den ena axeln och ”kompetens” (också negativ och positiv) på den andra axeln och till exempel placera in sina handledare i dessa 4 rutor – härtill kan man även passa på att göra en personlig analys vem av dessa man obekymrat drar av en mer eller mindre rudimentär fråga och för vilken bakjour man möjligen ryggar från att göra detsamma…

Jag tror vi alla har stött på lärare, handledare, kursare som kan placeras in i båda dessa kvadranter.

Personligen ligger inte det sadomasochistiska nära till hands, så jag går mer lättvindigt till den trevlige idioten än dess antagonist.

Men vad gör detta i förlängningen för mig och min omgivning? Jo, min personliga utveckling och kompetensen kommer gå på dekis! Aj, aj, aj, så illa!

Personligen ligger inte det sadomasochistiska nära till hands, så jag går mer lättvindigt till den trevlige idioten än dess antagonist

Det var just detta problem som framkom i studien; en utarmning av en organisations totala kompetens och härav vikten att dels våga lämna sin ”comfort zone” och faktiskt fråga ”Dr House” om råd, men samtidigt ingjuta en förändringsbenägenhet i densamme att låta den frågande få behålla byxorna på. Det senare kanske går under ordspråket att ”det är svårt att lära en gammal hund sitta”?

Samtidigt vet man väl innerst inne att det är från Dr House-personen man lärt sig mest? Vi har säkerligen alla en sådan där ”sträng” lärare som alla hade respekt

.

för – och visst gjordes då läxan mer noggrant!

Som kandis möter vi ständigt dessa relationer.

Själv har jag fått uppmaningen att ”gör om, gör rätt”, då jag ringt en bakjour för att fråga om råd – ingen nåd visad trots att jag laddat med att tydligt presentera mig som ”läkarkandidat”.

Icke, sa Nicke: ”Du, jag hör att du inte har koll på vad du pratar om, så bespara mig den energin och tiden med att återkomma, eller be någon som vet vad de pratar om att höra av sig.

Klick”

Ja, det var ju bara att torka svetten ur pannan och läsa på journalen ytterligare, skriva ett för mig tydligt manus och ta några djupa andetag – kanske även en snabb kaffe – och sedan ett nytt försök (och hoppas att det nu var en annan person på andra sidan luren…).

Men visst känns det skönt när man kommer ut där på ”andra sidan” och fick det där svaret utan att man kände sig fullständigt besudlad: ”Yes! Jag fixade det! Å! Varför finns det sekretess när jag nu vill dela denna glädje med hela världen!!”. Typ så.

Och visst lärde man sig extra mycket när man gick med den där ökände överläkaren. Han som var så sträng att hela klassen fyllde lokalen bakifrån på det föregående seminariet!

Så med evidensen i seglet är det väl bara att segla ut över kunskapens hav med brallorna nere och tänka att man göra det för vetenskapen och behandlingen av kommande patienter!

…dock tänker jag försöka att med tillskansad kompetens föregå med gott exempel och eftersträva att vara både ”competent” och ”lovable”.

Åtärkis raphrir fÄ µ ÄÄj j.FI ÄIäraättde

LA FEMME LA FEMME LA FEMME LA FEMME LA FEMME LA FEMME

LA FEMME LA FEMME LA FEMME LA FEMME LA FEMME LA FEMME

LA FEMME LA FEMME LA FEMME LA FEMME LA FEMME LA FEMME

LA FEMME LA FEMME LA FEMME LA FEMME LA FEMME LA FEMME

LA FEMME LA FEMME LA FEMME LA FEMME LA FEMME LA FEMME

LA FEMME LA FEMME LA FEMME LA FEMME LA FEMME LA FEMME

LA FEMME LA FEMME LA FEMME LA FEMME LA FEMME LA FEMME

LA FEMME LA FEMME LA FEMME LA FEMME LA FEMME LA FEMME

LA FEMME LA FEMME LA FEMME LA FEMME LA FEMME LA FEMME

LA FEMME LA FEMME LA FEMME LA FEMME LA FEMME LA FEMME

LA FEMME LA FEMME LA FEMME LA FEMME LA FEMME LA FEMME

LA FEMME LA FEMME LA FEMME LA FEMME LA FEMME LA FEMME

LA FEMME LA FEMME LA FEMME LA FEMME LA FEMME LA FEMME

LA FEMME LA FEMME LA FEMME LA FEMME LA FEMME LA FEMME

LA FEMME LA FEMME LA FEMME LA FEMME LA FEMME LA FEMME

LA FEMME LA FEMME LA FEMME LA FEMME LA FEMME LA FEMME

LA FEMME LA FEMME LA FEMME LA FEMME LA FEMME LA FEMME

LA FEMME LA FEMME LA FEMME LA FEMME LA FEMME LA FEMME

LA FEMME LA FEMME LA FEMME LA FEMME LA FEMME LA FEMME

LA FEMME LA FEMME LA FEMME LA FEMME LA FEMME LA FEMME

LA FEMME LA FEMME LA FEMME LA FEMME LA FEMME LA FEMME

LA FEMME LA FEMME LA FEMME LA FEMME LA FEMME LA FEMME

LA FEMME LA FEMME LA FEMME LA FEMME LA FEMME LA FEMME

LA FEMME LA FEMME LA FEMME LA FEMME LA FEMME LA FEMME

LA FEMME LA FEMME LA FEMME LA FEMME LA FEMME LA FEMME

LA FEMME LA FEMME LA FEMME LA FEMME LA FEMME LA FEMME

Ett steg närmare, ett ord i taget

LA FEMME LA FEMME LA FEMME LA FEMME LA FEMME LA FEMME

LA FEMME LA FEMME LA FEMME LA FEMME LA FEMME LA FEMME

LA FEMME LA FEMME LA FEMME LA FEMME LA FEMME LA FEMME

Gynekologi… det är kanske en konstig specialisering att vara intresserad av. Det känns som det i alla fall när jag säger det. Det brukar – hos min samtalspartner – begränsas till det kvinnliga könsorganet – som för övrigt fortfarande i modern tideräkning inte har ett klockrent namn. Men det är ju faktiskt så mycket mer.

Det handlar om tuffa beslut – som att ta bort delar i kroppen som i många läroböcker identifierar en kvinna – för att öka chansen att leva. Det handlar om att ta beslutet att med hjälp av medicinen förlora ett barn – ett barn som är högt önskat, och som sörjs livet ut av det par som delar barnet. Eller ett barn som skulle tagit livet ifrån dess moder, på grund av olika komplikationer eller moderns komplicerade förhållande med barnets fader. Det handlar om att skydda kvinnor som blir slagna eller psykiskt misshandlade så att de till slut hamnat hos oss på avdelningen. Avdelning 96C1. Avdelningen där det bara arbetar kvinnor – om man inte räknar med läkarna. Tillsammans arbetar vi för kvinnor. Och det känns helt fantastiskt.

Men nu måste jag in till sal 1 och dra ett dränage. Jag dukar varsamt upp vagnen i materielrummet: först en engångsduk, sen en steril pincett, sax och sutur. Jag preparerar två sterila kompresser med NaCl, tar med mig 40 ml in extra och två oöppnade paket kompresser. Sen ett abs-förband och X (har hjärnsläpp för tillfället). Jag möter koordinator-sjuksköterskan påväg till salen:

-Ska du iväg och operera Magda?

-Ja, tänkte prova göra en hysterektomi! skämtar jag tillbaka.

Det är – tyvärr – oftast cancer, eller endometrios, eller graviditeter som av olika anledningar inte fullföljs.

Imorse fick jag ta blodprov på inskrivningen. Sen plockade jag in tång och bäcken till sal 14. Dagens PG – dvs dagens avbrutna graviditet.

Men jag älskar den ritualen. Att duka fram allt och komma in i salen och dra några stygn och sen dränageslangen. Då är jag ett steg närmare examen, legitimationen och kliniken. Läroböckerna jag sitter och kämpar med på campus på dagarna och soffan på kvällarna är som borttrollad. Nu är jag i mitt naturliga habitat. Här behöver jag inga böcker. Inte just nu i alla fall.

"skydda kvinnor som blir slagna eller psykiskt misshandlade"

LA FEMME LA FEMME LA FEMME LA FEMME LA FEMME LA FEMME

LA FEMME LA FEMME LA FEMME LA FEMME LA FEMME LA FEMME

LA FEMME LA FEMME LA FEMME LA FEMME LA FEMME LA FEMME

På ronden träffar jag några kompisar från termin 9. De har sin gyn-placering. Bara några år till. Sen är jag där med. Den som väntar på något gott, antar jag. Ibland önskar jag att jag kunde snabbspola tiden. Men nej. Det vore dumt. Tänk vad mycket jag skulle missa. Allt i de där sabla böckerna. Då skulle jag inte bli en bra läkare. Borde kanske plöja igenom den där föreläsningen ikväll.

Nu rullar vi ner vår andra operationspatient för dagen. Hon rullas till våning ett – operationsvåningen. Jag möts bara av ögon överallt. Operationsmössor och munskydd täcker personerna. Skulle kunna möta de på stan i eftermiddag och inte ha en aning om att det var vi som rapporterade till varandra i förmiddags. Vi säger hejdå till patienten, säger att det kommer gå bra, läkarna är duktiga, och att vi ses sen. Sen åker vi upp igen.

Efter lunch springer jag till blodcentralen. Hämtar en påse blod. Lämnar i

skåpet på operation. Spritar ordentligt. Undrar hur det ser ut därinne.

Operationen går bra. Men kvällen får hämta patienten på uppvaket. Men jag får fullt upp ändå. PG:n har förlöst. Vi tar hand om fostret. Föräldrarna vill säga hejdå. Så vi bäddar ner barnet i ett baby-nest och tar in till föräldrarna. De sörjer en stund i ensamhet. Med det som kunde varit men som aldrig blev.

Med det som kunde varit men som aldrig blev

Igår hade vi en PG då en tjej kom ensam. Hon var ett par år yngre än mig. Stark. Modig. Ibland är inte omständigheterna som man tänkt. Men när blir något som man tänkt? Jag tog in extra värmedynor till henne.

Kollade till henne med jämna mellanrum. Så skulle jag vilja ha det om det var jag. Kanske får jag förlösa hennes barn i framtiden när jag är färdig läkare. Kanske har vi båda två bättre omständigheter då.

Nu kommer kvällen. Vi rapporterar om dagen. Pratar om lite annat. Skrattar.

”När jag går hem ringer jag min mamma. Hon berättar om sin dag. Promenaden hon gått på, att hon träffat farfar på kvantum. Ikväll spelar Tottenham. Sen så ringer jag en kompis, frågar om vi ska ses på nation ikväll. Men först så går jag hem. Hemma tar jag en Celsius, den andra och sista för idag. Sen sätter jag mig vid skrivbordet och slår upp den där boken. Och kommer ett steg närmare, ett ord i taget.

LA FEMME LA FEMME LA FEMME LA FEMME LA FEMME LA FEMME

LA FEMME LA FEMME LA FEMME LA FEMME LA FEMME LA FEMME

LA FEMME LA FEMME LA FEMME LA FEMME LA FEMME LA FEMME

TEXT : MAGDA NILSON

TEXT:

HANNAH PIHL

ILLUSTRATION:

HENRIQ HELLSTRÖM

Hellre död än röd?Är det du som har klottrat ”hellre död än röd” i Ackis omklädningsrum?

Det är i så fall den starkaste åsiktsyttring jag har hunnit uppleva under mina dryga sju terminer på läkarprogrammet. Utöver denna anonyma opinionsbildare är det nämligen inte många som ventilerar sina politiska preferenser, i vart fall inte i min bekantskapskrets. Min känsla är faktiskt att det generellt diskuteras väldigt lite politik bland läkarstudenter.

Jag kan ha fel, men när riksdagsvalet var som mest aktuellt i höstas, slog det mig att jag inte hade en aning om vad de flesta av mina vänner skulle rösta på. Vi hade säkert skämtat om någon politikers pinsamma utspel, men inte närmat oss våra egna åsikter i olika frågor. Efter valet tyckte jag också att det var svårt att avgöra om mina kursare var nöjda med resultatet eller inte.

För att få klarhet i det växande mysteriet kring läkarstudenternas politiska position, publicerade jag en liten enkät i programmets facebook-grupp.

I den fick man fylla i vilket parti man hade röstat på och hur man skattade sitt intresse för politik på en tiogradig skala. Det fanns också en mer diffus fråga om vilken inställning man har till politiska diskussioner med kursare.

Min magkänsla var att många undviker ämnet av rädsla för kontroverser. Det tror jag till stor del beror på att vi har valt en utbildning som kanske inte alltid främjar det bästa klimatet för politiska diskussioner.

När man precis har sett sju rektoskopier eller bevittnat ett tufft cancerbesked, är man kanske inte så sugen på att diskutera upprustningen av Sveriges försvar under lunchen. Det gäller ju att hålla god ton med sina kursare så att man får ventilera förmiddagens upplevelser. Att undvika meningsskiljaktigheter kanske blir ett sätt att hålla sams för att kunna hitta stöd hos varandra. Återhållsamheten kring politiska diskussioner skulle också kunna vara resultatet av programmets innehåll och upplägg. Det är trots allt naturvetenskap och vår uppgift är att korv-stoppa så många vedertagna sanningar som möjligt.

Min magkänsla var att många undviker ämnet av rädsla för kontroverser

Utifrån vår gemensamma kunskapsbank får vi visserligen diskutera oss fram till rätt diagnos, men vi landar oftast i att alla är överens om att patienten har hjärtsvikt. I samhällsfrågor finns det inte lika tydliga facit och det är betydligt svårare att nå konsensus. Kanske känns det läskigt att diskutera något utan samma möjlighet att kunna hänvisa till rätt svar. Man vill ju helst inte ha fel som läkare. Jag tror dessutom att vi omedvetet har gått en inofficiell kurs i mingelkunskap. Redan från T1 får vi bekanta oss med våra framtida arbetsplatser för att skolas in i vårdmiljön. Termin efter termin får vi sedan intensiv träning i fikarumssnack. Det dricks kaffe och småpratas med handledare, administratörer, undersköterskor, överläkare, bekanta såväl som obekanta kursare. Att inleda dessa fikastunder med en monolog om rotavdraget är knappast en optimal icebreaker. Vi blir istället experter på att navigera friktionsfritt genom samtalen. Nicka, humma och fråga utan att värdera. Under PU blir det väldigt tydligt att vi bör eftersträva neutralitet. Starka åsikter verkar helt enkelt inte höra hemma på läkarprogrammet.

Efter att ha gått igenom svaren från enkäten får jag dock revidera min teori lite. Det ver-

kar både finnas ett utbrett intresse för politik och en vilja att diskutera med kursare. Det är ungefär 1100 registrerade studenter på läkarprogrammet och 325 personer svarade på enkäten. Av dessa angav 30 personer att de var ”färdiga”, medan resterande 295 utgör ungefär 27% av de nuvarande studenterna. Mellan tummen och pekfingret ger det ändå en hyffsad bild av spridningen på programmet. Inte föga förvånande, finns alla riksdagspartier representerade bland oss som väljarskara. Sverigedemokraterna hamnar dock långt under fyraprocentsspärren i denna semitillförlitliga mätning och hade således inte fått fortsätta sin riks-

Hur långt har valdeltagarna kommit på programmet?

dagskarriär om beslutet enbart hade legat i våra händer. Den tydliga rödgröna majoriteten på programmet avviker rätt mycket från riksdagsvalets resultat, men borde ändå inte komma som en överraskning. Om man tittar på Uppsalas demografi, avseende röstresultat efter riksdagsvalet, ser man att alla de studenttäta bostadsområdena har en tydlig vänsterövervikt. När det kommer till den mer diffusa frågan om inställning till politiska diskussioner med kursare, var det lite mer spridda skurar. Vi kan dela in påståendena i två bredare kategorier: Diskuterar gärna - och diskuterar helst inte med kursare. Mellan

Vilket parti röstade läkarprogrammet på i riksdagsvalet 2022?

Vilket parti röstade Sverige på i riksdagsvalet 2022?

Att diskutera politik med mina kursare är...

dessa två bredare kategorier är fördelningen väldigt jämn. En tredje kategori höll inte med något av påståendena och utgjorde 5,3% av svaren.

Med detta i åtanke kan man ändå tänka sig att det är lite riskabelt att lyfta politiska frågor på lunchen. Hälften av dina bordskamrater kommer med stor sannolikhet att börja skruva på sig. I mina ögon är det tillräckligt många obekväma kompisar för att undvika ämnet

från första början. Min förhoppning är dock att vi lättar lite på åsiktstrycket i alla fall. Nu vet vi ju att de flesta faktiskt inte tycker ”hellre död än röd” och om man inte får nöta och stöta sina hjärtefrågor ibland, tenderar de att fastna i dåliga formuleringar när man väl ska yttra dem. Vi kommer trots allt vara en del av en viktig samhällsfunktion i framtiden - som organiseras efter politiska beslut. Så vid nästa lunch, när ni kanske tillsammans läser denna text,

kör en omgång krona eller klave i huvudet och gissa om din bordskamrat är redo att diskutera fjärde jobbskatteavdraget eller inte? Kom igen, det blir KUL!

Hannah Pihl, T8

Hur

intresserade är läkarprogrammet av politik på en skala 1-10? (medel 6,47)

Resedagbok:

Hanoi, Vietnam

På termin 11 har man möjlighet att välj en kurs i global hälsa och som en del av den åka på studieresa till ett annat land för att lära sig om deras sjukvårdssystem. Här kommer små ögonblick från min resa till Vietnam.

TEXT & BILD: ANNA GRANBERG

Cultural Night. En kväll för att främja kulturellt utbyte mellan de vietnamesiska studenterna och oss utbytesstudenter. Vi hade fått veta att vi skulle göra ett uppträdande som vi själva skulle planera, men eftersom vi skrivit tenta dagen innan avresa hade vi inte hunnit planera någonting innan ankomst till Vietnam. De flesta av oss hade trott att det skulle vara en mindre tillställning. Fel hade vi. När vi anlände till universitetet en timme innan showtime hade en scen byggts upp på trapporna intill universitetsbyggnaden. På den stora LED-skärmen bakom stod det Our First Time – namnet på just det årets kulturkväll. Ljus- och ljudsystem var på plats. Instrument och mikrofoner fanns på scenen. Första uppträdandet bjöd på traditionell vietnamesisk dans med pampig instrumentell musik i bakgrunden. De koreanska utbytesstudenterna visade upp deras nationalsport taekwondo. Vi dansade små grodorna.

Showens första uppträdande bjöd på traditionell vietnamesisk dans.

2023-10-27

Under vistelsen gjorde vi studiebesök till flera olika vårdinrättningar. Vi besökte en hälsocentral och följde med på två hembesök. Vi besökte Duc Giang General Hospital och National Lung Hospital i Hanoi.

”Här får patienterna ta emot svåra besked”. Vi hade precis kommit in i ett nytt rum under ett av studiebesöken. Rummet var ett genomgångsrum, med tre ingångar varav alla stod öppna. Utöver oss, en grupp på minst tio personer, satt två personer i rummet – en läkare och en patient. Men det fanns plats för fler. Fyra datorer stod uppradade på bordet i mitten av rummet, med fyra stolar på vardera sida. Här var det tänkt att flera personer skulle ta emot cancer- och andra svåra besked samtidigt. Hade jag förstått vietnamesiska hade jag utan svårighet vetat exakt vilket besked just den här patienten fick.

Ett av sjukhusen vi besökte.

2023-11-02

Båtturen hem från vår utflykt.

2023-11-02

Avdelningen var fylld med lukten av örter. Vietnam har en lång tradition av traditionell läkekonst, liksom grannlandet Kina. Alla sjukhusen vi besökte hade sin egen avdelning eller behandlingsrum för traditionell medicin. På den här avdelningen fanns det både mer moderna behandlingsmetoder blandat med äldre. Varma örtpåsar mot ömmande leder. Akupunktur med strömförande nålar. Ultraljudsmassage. Efter lite frågande insåg jag att de flesta örterna som användes var sådana jag aldrig tidigare hört talas om – förutom rau răm som användes flitigt i det vietnamesiska köket. Kvinnan som blandade örterna pekade ut genom fönstret. Sjukhuset hade sin egen plantage precis bredvid där de odlade de flesta av örterna.

2023-10-29

På helgen var vi lediga. De flesta av oss tog chansen att komma bort från Hanois livliga gator. Jag åkte ut till ön Cát Bà. Sommartid är ön fylld av inhemska turister, men i början på november var det rätt tomt trots vad som för mig var sommarvärme. Några backpackers och lokalbor. På ön fanns en nationalpark som vi vandrade igenom. Efter flera timmars delvis rätt besvärlig vandring kom vi fram till fiskebyn Viet Hai, varifrån vi hört att det skulle gå färjor tillbaka till delen av ön där vi bodde. Det visade sig att färjorna endast gick sommartid, något vi kanske borde kollat upp i förväg. Istället lyckades vi betala en av de lokala fiskebåtarna, som ändå skulle åt samma håll, att skjutsa oss till hamnen. Vi åkte genom Cát Bàs vackra öformationer och flytande fiskebyar. På vägen plockade vi upp tre kvinnor som skördat ostron.

På vandring i Cát Bàs nationalpark.

Avslutningsvis

Så, kära läsare,

Nu är vi framme vi slutdestination. Hoppas du hittat och blivit nyfiken på nya platser, samtalsämnen och kanske gjort en googling eller två på kvinnorna som nämndes i ledaren. Sitter du kanske kvar med din kaffe, eller matlåda eller så har du somnat i soffläget. Kanske har påsksolen sakta börjat bege sig in i natten och lämnat några minuters rosa himmel med purpurfärgade moln.

Nu går Jesus Christ Superstar på TV och ägg i alla dess former får plats på bordet. Kanske satt Lydia Wahlström för hundra år sedan i en kyrkbänk och

Avslutningsvis

funderade på hur hon skulle utveckla sin idé om den kvinnliga studentföreningen, och andra i församlingen satt och viskade om hennes radikala upptåg. Kanske satt Ellen Fries lite längre bort i kyrkan och försvann bort från prästens predikan in i avhandlingens värld. Kanske satt en ung Gerd Enequist bredvid, ovetande om vilket avtryck hon en dag skulle göra. Kanske hade de Emmy Rappe eller Betty Pettersson som ledstjärnor i sina dagdrömmar. Betty som kontaktade kungen för att bana vägen för miljontals andra kvinnor och Emmy som några år senare blev kontaktad av kungen och fick medalj.

Kanske hände allt detta, kanske inte. Kanske sitter en märkvärdig qvinna - eller man - och läser detta, ovetandes om vilket avtryck hen kommer göra i historieböckerna…

TEXT: MAGDA NILSON