LEDAREN privat
Mikaela Nylander
Skribenten är ordförande för Svenska hörselförbundet
”Äta, sova, arbeta – äta, sova arbeta” Som barn fascinerades jag av vuxna som uttryckte sig på ett speciellt sätt. Framför allt humoristiska eller dramatiska uttryck fastnade lätt i minnet. Ett uttryck som jag burit med mig in i vuxenlivet är det lakoniska konstaterandet av en äldre person som på bred östnyländsk dialekt sade att livet mest är att ”ita, såva, arbita, ita, såva, arbita”. Ju äldre jag blir desto starkare blir insik ten om att dessa tre grundsaker i livet är långt ifrån självklarheter. När det gäller arbete kan man med fog säga De allra flesta av oss att det är en del av vårt välmående och vår id har behov av att vara entitet. Arbete tryggar del av ett större sammanockså att vi hör till en hang. gemenskap, de allra flesta av oss har behov av att vara del av ett större sammanhang. Vi vill vara delaktiga och dra vårt strå till den gemensamma stacken. Den samhälleliga aspekten beträffande arbete och vikten av kunniga och välmående arbets tagare kan inte nog poängteras. Utan arbetande finländare lyckas vi inte upprätthålla den välfärd vi har idag. En tickande bomb i vårt samhälle är att det föds för få barn. Vi upplever redan idag en växande arbetskraftsbrist inom många branscher och exempelvis vårdsektorn har redan en längre tid slagit larm om annalkande stora problem på grund av brist på personal. Men också inom den privata sektorn meddelar företag att det största hindret för tillväxt är brist på kunnig arbetskraft. Att allas insats behövs är ett gott argument för att skapa en så flexibel och inkluderande arbetsmarknad som möjligt. Förutsättningarna måste skapas för olika typer av arbete. Alla varken kan eller vill jobba heltid. I Finland
har vi en on-off arbetsmarknad som skiljer från de övriga nordiska länderna. Antingen jobbar man heltid eller så jobbar man inte alls. Det här är varken vettigt eller försvarbart rent samhällsekonomiskt. Ibland krävs det också andra typer av morötter i form av socialpolitiska satsningar eller att olika stödsystem sammanjämkas för att möjliggöra arbete. Skattepolitiken är ett viktigt redskap då det gäller att sporra och möjliggöra. Andra hinder som ska röjas kan finnas på arbetsplatsnivå. Men jag tror att de största hindren gäller våra attityder och bristen på insikt. Mycket är redan i dag möjligt att göra för att också personer med olika typer av funktionsnedsättningar ska kunna delta i arbetslivet på egna villkor. Partiellt arbete är en möjlighet flera borde kunna använda sig av. Vi har alla ett ansvar då det gäller att skapa en inkluderande arbetsmarknad. Politiker ska sköta frågor som hör till deras bord, organisat ioner som arbetar för och med personer med olika funktionsnedsättning har en viktig roll både då det gäller att sprida information och att fungera som initiativtagare till nya mer in kluderande arbetsmarknadsmodeller. Företag, offentliga sektorn och tredje sektorn och deras anställningspolicy är givetvis avgörande för hur vi lyckas. Till syvende och sist handlar det om vilja. Vilken typ av arbetsmarknad vill vi skapa? För en sak är säker, allas arbetsinsats behövs på en arbetsmarknad som kännetecknas av arbets kraftsbrist. Och alla har rätt att vara inkluderade. Egentligen är konstaterandet ”ita, såva, arbita, ita, såva, arbita” inte så illa. Livet är en helhet och självklart hör också andra viktiga saker till ett gott liv. Men för många är arbete en del av ett gott liv. Därför är det viktigt att vi alla på våra håll gör allt vi kan för att inkludera flera på arbetsmarknaden. •
Funktionsrätt i samarbete • 3/2021 • 5