Juristen har ordet: Flaskhalsar i demokratin

mariCa NordmaN

skribenten jobbar som juridiskt ombud på SAMS

Flaskhalsar i demokratin

i våras blev saMs juridiska verksamhet antagen till jubileumsfonden Sitras utbildningsprogram, som fokuserar på flaskhalsar i demokratin. Inom ramen för programmet försöker vi lösa utmaningen kring kommunernas funktionshinderråd – hur deras roll i kommuners beslutsprocesser kunde göras effektivare, och på så sätt öka delaktigheten för personer med funktionsnedsättning. I vår lagstiftning stadgas det att alla kommuner ska ha ett eget eller gemensamt funktionshinderråd för att garantera möjligheterna för persKommunerna kan oner med funktionsnedsättning att delta och påverka. Hur rådet hörs och har möjlighet att påverka varierar ändå mycket i de olika kommunerna. spara en hel del pengar Råden har potential att vara en viktig del av beslutsprocesser, men om funktionshinderfrågorna de glöms lätt bort när det är dags att ta beslut i kommunerna. Det här beaktas från första början. behöver inte bero på ignorans, utan kan exempelvis ha att göra med små resurser eller oförståelse för att nästan alla samhällsfrågor berör funktionshinderfältet på något sätt. I idealfallet skulle råden automatiskt i ett tillräckligt tidigt skede beaktas i processer, vilket i sin tur skulle leda till bland annat tillgängliga lösningar, rättvisa, jämlikhet och bättre attityder. Att det finns problem med att personer med funktionsnedsättning ska få sina röster hörda i samhället är ett faktum, och därför behövs verktyg för att förbättra det rådande läget. I vårt arbete för att hitta nya sätt att förbättra samarbetet och växelverkan har vi hittills bland annat intervjuat och diskuterat med medlemmar i olika funktionshinderråd och med andra sakkunniga. Sitra har stått för utbildning och fasiliterande workshops som hjälpt oss att skapa en helhetsbild av läget – vi har insett att problemet är mångfacetterat och att det inte finns en enda lösning. För att öka rådens inflytande måste initiativ komma från råden själva, med också från tjänstemän, beslutsfattare och chefer inom kommunens organ. Det vore viktigt att beslutsfattarna skulle förstå vilken resurs funktionshinderråden är, och att kommunerna kan spara en hel del pengar om funktionshinderfrågorna beaktas från första början. När vi gjorde en analys av intressenter inom området insåg vi att det finns få intressenter med stort engagemang för dessa frågor som samtidigt även skulle ha mycket makt. Speciellt nu i och med att de nya kommunfullmäktige inleder sitt jobb är det viktigt att ge synlighet till detta problem. Medan vårt projekt ännu söker sin slutliga form kan vi konstatera att ändring på inbyggda system kräver långsiktigt arbete och breda axlar. Vi har insett att vårt projekt och våra upptäckter kan fungera som ett bra startskott till en ändring i systemet. Därför är vi glada över att vårt projekt har tagits emot positivt och att intresse för att fortsätta med detta arbete finns, även efter att vårt Sitra utbildningsprogram tar slut i december i år. Inom utbildningsprogrammet har vi även fått lära känna personer som arbetar med andra projekt som tangerar liknande problem, men med andra minoriteter eller människor som målgrupp. Att få byta och lufta tankar med de här människorna har varit otroligt intressant och ögonöppnande. Engagemanget för att göra vår demokrati mer delaktig är enormt. Därför är det viktigt att det finns plattformar för att mötas och lära oss av varandra. •

ARBETE

Tillbaka på kontoret med blandade känslor

På många arbetsplatser kallas anställda i höst tillbaka till närarbete på kontoret. Många glada återseenden är att vänta, men enligt arbetshälsoexpert kan också ångest och obehandlade konflikter komma upp till ytan.

TexT: eva lamppu

i höst byts en lång period av distansarbete så småningom ut till närarbete eller en hybridmodell, där anställda delvis fortsätter att jobba hemifrån men också träffas på kontoret. En del har sett länge fram emot att träffa kollegor, men de finns också anställda som känner ångest över att lämna en lugn hemmamiljö.

Viktigt är att förstå att människor har olika behov, och att alla känslor inför förändringen är normala, säger expert. – Vissa är nervösa, då distansarbetet hemma har känts skönt och lugnt. Man har sluppit besvärliga samarbeten, eller så är man mindre social. Andra är däremot väldigt glada över att återgå till närarbete, kanske har de känt sig understimulerade socialt, säger Anna Tienhaara,

som är seniorkonsult vid Arbetshälsoinstitutet. För en del kan det kännas rentav svårt att återvända till kontoret och interagera med kollegorna. Viktigt är att nu ta itu med diskussioner om både personalens och arbetsgivarens Många har upplevt önskemål och behov. – Man måste ta det omöjligt att ta upp fram gemensamma känsliga saker via internet. spelregler och ha en plan för den nya situationen på kontoret. Det behövs en gemensam förståelse för vilka arbetsuppgifter som kräver närvaro och vad vi kan göra hemifrån.

Ett pussel för arbetsgivaren

Finländare har i regel trivts med distansarbete och många önskar fortsätta på distans åtminstone delvis. För arbetsgivaren blir det ett pussel att ta fram en fungerande hybridmodell för arbetet.

5 tips för att orka på jobbet i höst

Begrunda: vad hoppas du av arbetslivet just nu? Hur kan och vill du jobba efter coronaperioden? Ta tid för att reflektera över dina egna behov. Diskutera dina önskemål med kollegor och förmän. När alla tänkt igenom hur ett hybridarbete fungerar bäst för egen del kan man ta gemensamma beslut. Upprätthåll vanor och rutiner som stöder ditt välmående generellt, också utanför arbetet. Alla behöver någon form av balans i livet. Försök hitta ett sätt att slappna av. Notera också det positiva med din situation och det goda med hybridarbete. Vad får dig att känna dig bra och inspirerad? Hur gynnas du av att jobba på distans, vilka fördelar finns med att träffa kollegor på kontoret? Det är tungt för alla att endast tänka på utmaningar.

Anna Tienhaara efterlyser också tid för utvecklingsarbete som inte blivit av under coronapandemin. Det gäller att ta tag i frågor som av en eller annan orsak blivit obehandlade under en intensiv period av distansarbete, till exempel när det gäller arbetsatmosfären. – Under pandemin har man på många arbetsplatser främst fokuserat på få arbetet gjort. Nu när man har möjlighet att träffas igen är det bra att reservera tid för diskussion om samarbete och stämningen i gruppen överlag, säger Tienhaara.

Hur tror du att distansarbetet har påverkat konflikthanteringen på arbetsplatserna?

– Jag tror konflikter har varit svårare att hantera, eftersom många upplevt det omöjligt att ta upp känsliga saker via internet. Det har upplevts lättare att tala om sakfrågor och arbetsuppgifter. Det kan också ha varit svårt att ta upp frågor som inte finns på agendan för ett videomöte, säger Tienhaara, som stöder organisationer till exempel med att lösa konflikter eller ta fram nya samarbetsmodeller.

Alla ska känna sig hörda

Tienhaara har en fingertoppskänsla att många känner sig trötta efter en lång coronaperiod. Otaliga frågor kan bubbla under ytan. – Tiden och energin har varit knapp för att till exempel diskutera fördelningen av arbetsuppgifter, ansvar och hur man mår som grupp. Mycket kan ha blivit otydligt under en längre tid.

Nu när diskussioner förhoppningsvis inleds är det avgörande att alla känner sig hörda, understryker konsulten. – Det svåra kan vara om det bara finns en sanning – till exempel att distansarbete är det enda alternativet, eller att man ska vara på kontoret så mycket som möjligt. Sanningen ligger någonstans mitt emellan. Det är viktigt att alla blir hörda och att allas åsikter accepteras, säger Anna Tienhaara. •

SAMS 10 - JUBILEUMSFEST

15.10.2021 CLARION HOTEL HELSINKI

Anmälan är nu öppen på lyyti.in/SAMS10 Mera information finns på samsnet.fi

”Samhall bryter utanförskap”

I 40 år har svenska statsägda Samhall gett arbete åt personer med funktionsnedsättning. Samtidigt ska bolaget regelbundet bli av med sina anställda – tanken är nämligen att arbetstagarna samlar på sig erfarenhet som hjälper dem få sysselsättning på den öppna arbetsmarknaden. Det råder ändå olika åsikter om företaget lyckats med sitt uppdrag fullt ut.

TexT oCHFoTo: BirgiTTa sTolT∙pressBild på sara revell Ford: oskar omNe

ali uru sorterar persilja som skickas till restauranger och livsmedelskedjor.

det är en lite småmulen sensommardag i Stockholm, luften är krispigt kall och många har dragit på sig en varmare jacka. I svenska stadsdelen Årstaberg finns Grönsakshallen Sorunda – bland annat här jobbar personer som anställts av statsägda bolaget Samhall.

På Sorundahusets tak har områdeschef Stefan Eriksson samlat medarbetarna Carina Olsson, Khalid Mahmdi, Sadek Mosazei och Ali Uru. De har arbetat på Samhall i flera år. − Jag arbetar med att bunta ihop olika grönsaker som koriander, persilja, salvia med flera. Vi sköljer, skär och plastar in dem. De ska sedan till restauranger, livsmedelskedjor och flygplatser, berättar Khalid Mahmdi. − Det är viktigt att vi tvättar händerna och alltid har handskar och skyddskläder. Vissa perioder har vi även haft munskydd, fyller Carina Olsson i.

Stefan Eriksson berättar att de arbetar mot storhushåll av högsta klass. Grönsakerna levereras av odlarna och samhallmedarbetare packar dem, för att sedan skicka dem för leverans.

− Utan oss skulle det inte funka för restaurangerna. De är personer som Khalid och gänget som gör att krögarna kan erbjuda mat av högsta kvalitet, berättar Eriksson. Alla fyra anställda säger att de trivs väldigt bra på Samhall. De får utföra varierande arbetsuppgifter och flyttas runt mellan olika stationer. Alla arbetar också för systerföretagen, Det bästa är att ha ett sjömatspecialisten Fiskhallen Sorunda jobb att komma till. och Fällmans Kött, som levererar råvaror bland annat till svenska kungahuset. − Det är kul att komma till jobbet och träffa sina kompisar. Det bästa är att ha ett jobb att komma till. På julen blir vi bjudna på julbord tillsammans med alla anställda, säger Carina Olsson. − Stefan är snäll, han är också glad och tydlig, och så är han bestämd. Han säger; 'Carina, kom och gör det här,' skrattar hon med hänvisning till sin chef.

Arbetsförmedlingen avgör om man får jobb

På Samhall är frågan om arbetsförmåga var och ens privatsak, men för att få arbete via bolaget

aNsTÄlldapåsam-

Hall. Områdeschef Stefan Eriksson med medarbetarna Carina Olsson, Khalid Mahmdi, Sadek Mosazei och Ali Uru.

Samhall kallar sig Sveriges viktigaste företag

• Samhall AB:s uppdrag är att skapa meningsfulla och utvecklande jobb åt personer med funktionsnedsättning. Dess anställda väljs ut av Arbetsförmedlingen utifrån diagnos och arbetsförmåga, och varje person ska få individuellt anpassade arbetsuppgifter. • Bolaget verkar i hela landet bland annat inom städ, tvätt, logistik och fastighetstjänster. Under åren har man tillverkat möbler för Ikea och batterier för Ericsson samt försett Arlanda flygplats med städtjänster. • Samhall grundades som en stiftelse år 1980. Fram till år 2006 hade man egen industriproduktion, som sedan avvecklades, varefter Samhall blev ett bemanningsbolag. Samtidigt infördes vinstkrav. • Målet är att utbilda och utveckla de anställda, så att 1 500 medarbetare årligen kan ta sig vidare ut på den öppna arbetsmarknaden. • Bolaget får cirka 6 miljarder per år i statligt stöd – en merkostnadsersättning som ska täcka utgifterna bolaget har till följd av sitt arbetsmarknadspolitiska uppdrag. Omsättningen är cirka 9 miljarder svenska kronor. • Samhalls uppdrag har tidvis ifrågasatts, bland annat i och med att människor vittnat om att de blivit utan anställning – bland dessa personer med Downs syndrom och reumatiska sjukdomar. Samhall har beskyllts för att välja invandrare och andra anställda med mindre stödbehov för att utöka sin vinst. • Svenska regeringen gav i våras Arbetsförmedlingen ett år tid på sig för att gå igenom sina rekryteringsvillkor och utreda vilka människor som egentligen anställs på Samhall.

skaresavidare. När grönsakerna är packade och klara ska de ut till restauranger, hotell och flygplatser.

Det är Arbetsförmedlingen som gör bedömningen om man passar för ett jobb på Samhall.

behöver man ha en funktionsnedsättning som påverkar arbetsförmågan negativt. Arbetsförmågan måste vara så pass nedsatt att man har svårt att få ett annat arbete. Personen ska vara inskriven som arbetssökande på Arbetsförmedlingen, och det är myndigheten som gör bedömningen om man passar för ett jobb på Samhall.

Samhallsanställda har sina arbetsuppgifter i företag som bland annat sysslar med städtjänster, lager, service, fastigheter, butikstjänster och omsorg. Vid Samhall anpassas arbetsmängden till arbetsförmåga: vissa arbetar heltid, andra 25 eller 75 procent och får exempelvis resten i sjukpension.

Områdeschef Stefan Eriksson berättar att han medvetet sökt sig till just Samhall. Han hade en son som blev väldigt sjuk, och det har påverkat hans syn på livet. − Det är viktigt att människor får en chans. Vi försöker hitta de bästa möjligheterna och förutsättningarna för varje anställd, vi provar vad som funkar och inte funkar. Man får utbildning och intern praktik. Jag följer alltid med medarbetarna och kollar att det fungerar på den nya arbetsplatsen.

Vi tar oss en kort tur ned i produktionsdelen, där Ali buntar persilja och Carina och Sadek tar hand om vindruvor. Bilder på olika kryddor finns på väggen, för kännedom om vilken krydda som är vilken. Det är kallt i lokalen, och att arbeta där kräver att man byltar på sig rejält.

En trappa ned finns grönsaker och frukt paketerat på hyllor, i väntan på att få köras ut med någon av de fyra gasbilarna, vars drivmedel produceras av rötslam och annat organiskt avfall.

”En del av kritiken är relevant, en del missvisande”

I början av år 2021 fick Samhall en ny vd, Sara Revell Ford, som är civilekonom med 15 års erfarenhet från näringslivet och tio års erfarenhet

FÄrska vd:N Sara Revell Ford har lång erfarenhet från näringslivet och idéburen sektor.

Självklart ska ingen bli utnyttjad.

från idéburen sektor. Revell Ford har bland annat varit nationell chef för Svenska Röda Korset samt generalsekreterare för Friluftsfrämjandet, Sveriges största friluftsorganisation.

På grund av coronapandemin har hon fått bekanta sig med sin nya arbetsplats genom att göra en digital resa från sitt hemmakontor landet runt, och har på så sätt besökt Samhalls alla 28 distrikt. Enligt Revell Ford handlar hennes uppdrag om att stärka organisationen. − Att få bryta utanförskap och skapa riktiga arbeten till människor med funktionsnedsättningar. Vi erbjuder 25 000 personer arbete och ger ett stort värde till både individer och samhället. Vi tar vara på den stora kompetensen som finns för att få en mer fungerande arbetsmarknad, säger hon över ett möte på Teams.

Målet är därtill att 1 500 medarbetare årligen ska lämna Samhall och rekryteras av arbetsgivare på den öppna marknaden. Det har varit kämpigt under pandemin, men under fjolåret gick 1 134 personer som jobbat vid Samhall vidare till andra jobb, berättar Revell Ford.

Enligt henne skulle många fler personer ha behov av ett arbete på Samhall än vad som kan sysselsättas i dagsläget – upp till ytterligare 150 000 personer.

Till skillnad från andra företag påverkas anställningarna inte i lika hög grad av konjunktursvängningar: till exempel sägs medarbetarna inte upp vid arbetsbrist – i stället försöker man hitta dem andra uppgifter att utföra. − De har en hög arbetstrygghet på Samhall. Förlorar vi ett uppdrag så möjliggör vi nya arbetsuppgifter för medarbetarna.

Samhall jobbar med personer som kan vara i utsatt ställning på arbetsmarknaden – hur ser man till att de får adekvat utbildning i sitt arbete och inte utnyttjas?

− Vi erbjuder yrkesutbildning i vår egen skola till alla som behöver. Vi ger också löpande stöd för att alla ska känna att de mår bra på jobbet och klarar av det på bästa sätt. – Självklart ska ingen bli utnyttjad och vi säkerställer givetvis att det finns kollektivavtal på alla våra arbetsplatser. Om det skulle uppstå misstankar om att något inte står rätt till agerar vi direkt. Vi har också en bra dialog med fackliga organisationer.

I våras rapporterade svenska programmet Uppdrag granskning att Samhall sållat bort ”svaga medarbetare” från sin rekrytering i jakten på affärer. Kritiker menar att Samhall har för stort fokus på ekonomiskt resultat och att man därav inte tar emot personer med omfattande funktionsnedsättningar, hur kommenterar du?

− En del av kritiken mot Samhall är relevant, men en del är missvisande. Det är helt fel och oacceptabelt att försöka styra rekryteringen. Om det skulle ha hänt tar vi starkt avstånd från det. Det är också ett misslyckande varje gång en medarbetare mår dåligt eller känner att någon inte lyssnar. Här kan vi jobba ännu mer för att säkerställa vårt viktigaste mål: att finnas till för medarbetarna. Men Samhall klarar sitt uppdrag på ett bra sätt och de allra flesta medarbetare är nöjda. Det framkommer tyvärr inte alltid i medias rapportering.

FullkollpåsorTer.

På grönsakshallens vägg finns plakat med bilder på örterna för att hjälpa anställda sortera rätt.

– Sedan är det viktigt att veta ett vi inte delar ut någon vinst, utan det överskott som vi genererar stannar i företaget – dels för investeringar och affärsutveckling, dels för att utveckla medarbetare. det. Vi ser bara att de har behov av ett anpassat arbete.

Utredningar visar att mer än hälften av Samhalls anställda i dagsläget är födda utanför Sverige. Exempelvis har nyanlända kvinnor som inte behärskar språket tagits in, vilket lett till att personer med funktionsnedsättningar bortprioriteras. Vad har hänt här? Finland har bestämt sig för att grunda ett nytt bolag för att sysselsätta partiellt arbetsföra, med Samhall som förebild. Vilka lärdomar kan ni dela med er?

− Språksvaghet i svenska är inte en funktionsnedsättning, och därmed inte tillräcklig grund för arbete på Samhall. Hur arbetsförmedlingen gör sina bedömningar är de bäst lämpade att svara på. Det är ett myndighetsuppdrag som ligger på Arbetsförmedlingen och inte vår roll att ifrågasätta.

Däremot ser vi att de medarbetare som vi anställer har ett behov av ett anpassat arbete. Vi kan inte ifrågasätta detta eller följa upp på

− Den viktigaste lärdomen är att det är värt det. Samhallmodellen bryter utanförskap på ett fantastiskt sätt och skapar stor nytta för medarbetare, kunder och hela samhället. Samtidigt ska man ha respekt för att det finns utmaningar. Samhall liknar inget annat företag och det är många olika typer av hänsyn att ta Den viktigaste lärdomen samtidigt. Det ställer är att det är värt det. stora krav på en tydlig organisation med förutsebara processer. – Vi måste också hela tiden lära oss och utveckla det vi gör. Två tankar att ha med sig från början är hur man delar kunskapen från organisationen till näringslivet brett – samt hur man ger bästa förutsättningar för medarbetare att på ett tryggt sätt få nytt arbete hos andra arbetsgivare. •

Miljonsatsning öppnar nya dörrar till arbetslivet

Visionen är att statsägda bolaget Välittäjä inom de närmaste åren ska kunna sysselsätta upp till tusen partiellt arbetsföra och personer med funktionsnedsättning. Inspiration tas från svenska Samhall, men budgeten är avsevärt mindre. En snäv tidtabell gör att tjänstännen får jobba på högvarv för att göra de storslagna planerna till verklighet.

TexT: mikaela remes • illusTraTioNer: sHuTTersToCk / iveCTor

– vår utgångspunkt är att alla som vill och har arbetsförmåga ska kunna jobba. Folk ska få känna att de är en del av samhället och kan bidra till ekonomin, säger Elina Pylkkänen, understatssekreterare vid arbets och näringsministeriet.

Det är hon som ser över regeringens stora och långvariga projekt med målet att höja sysselsättningsgraden i Finland. En av dessa ambitiösa satsningar går i nuläget under arbetsnamnet Välittäjä Oy (fri översättning: Förmedlaren Ab), som planeras bli den inhemska motsvarigheten till statsägda arbetsförmedlingsbolaget Samhall i Sverige.

Idén är att staten årligen investerar 25 000 euro per Välittäjäanställd för att ge en person med nedsatt förmåga en arbetsplats där hen får stöd och utvecklas professionellt. Sedan säljer Välittäjä den anställdas arbetsinsats dit den behövs – till exempel till företag, organisationer eller kommuner.

Investeringssumman kan låta stor, men är blygsam jämfört med de totalt 6,5 miljarder kronor som Samhall årligen får av den svenska staten. – När finska politiker hör summan säger de "Oj, så kan vi ju inte göra här". Men om man vill ställa ribban högt krävs investeringar, så är det helt enkelt, säger Jukka Lindberg, som är utvecklingschef vid Vatesstiftelsen som främjar

Bolaget Välittäjä

• Det statsägda bolaget ska anställa partiellt arbetsföra och personer med funktionsnedsättning, också dem som nu lyfter invalidpension. • Arbets- och näringsbyråerna tar fram de långtidsarbetslösa som kan söka jobb från Välittäjä. • Välittäjä ska finansieras genom ett grundkapital på 20 miljoner euro från EU:s RRF-fond och ett årligt anslag på 10 miljoner. • Finansieringen av Välittäjä ska ingå i statsbudgeten för år 2022.

sysselsättningen av partiellt arbetsföra. När regeringen Marin skrev in uppdraget att utveckla en finländsk Samhallmodell i regeringsprogrammet var Lindberg en av dem som bjöds in till det förberedande arbetet. Efter en 25 år lång karriär inom internationella industriföretag har han satt sig in i frågor som berör övergångsarbetsmarknaden, och har under flera års tid utforskat Samhallmodellen. Enligt honom är prislappen motiverad. – Arbetskraften inom Samhall har en lägre grad av arbetsförmåga och därför går man in med extra handledning och extra arbetskraft. I stället för två anställda måste man kanske använda fem för att få jobbet gjort. Det är Varken nedskärningar den skillnaden som i socialförmåner eller skattelättnader har utvecklat staten betalar. Avsikten är att satsningen betalar sig arbetslösheten i rätt riktning. tillbaka på sikt. – Stödbehovet minskar ju i takt att anställda får handledning och en vana för jobbet. När anställda samlat på sig erfarenhet ska de sedan sporras att hitta jobb på den öppna marknaden. Erfarenheter från Sverige visar emellertid att många Samhallsanställda jobbar i över fem år vid bolaget före de flyttar över till den öppna arbetsmarknaden. Modellen är alltså ingen snabbinsats. Ändå kan Samhalls betydelse för den svenska sysselsättningen inte förbises. – I Sverige har Samhall spelat en stor roll för sysselsättningsproblematiken. Men bolaget är förstås inte svaret på alla utmaningar, säger Lindberg.

Vill undvika marknadsstörningar

Varför har Finland vaknat upp till möjligheterna att sysselsätta partiellt arbetsföra nu, 40 år efter Sverige? Enligt Lindberg har Sverige länge haft en mycket aktiv sysselsättningspolitik jämfört med Finland. Man har investerat i arbetsförmedling och aktivt stött människor i att hitta arbete.

Den finska staten har i sin tur bedrivit en rätt passiv arbetsmarknadspolitik – utan större framgång. Varken nedskärningar i socialförmåner eller skattelättnader har utvecklat arbetslösheten i rätt riktning, menar han. – Man har försökt sig på aktivmodeller och att tvinga människor att hitta arbete. Nu har man insett att en lösning kunde vara att skapa lämpliga jobb, säger Lindberg.

I Finland har personer med nedsatt arbetsförmåga traditionellt anställts av stiftelser och organisationer genom exempelvis praktiker och rehabiliterande arbetsverksamhet. Enligt Lindberg har dessa lett till att en del gått vidare till jobb på den öppna marknaden, men långt ifrån alla. – Man har konstaterat att det inte sker tillräckligt många övergångar. Politikerna har

SAMS kommenterar

I sitt utlåtande till arbets- och näringsministeriet om förslaget till lag om att grunda bolaget Välittäjä lyfter SAMS bland annat upp följande: 1. Även om bolaget ter sig som en lovande dellösning kan det

inte bli det enda sysselsättande

alternativet för personer med funktionsnedsättning. Också andra insatser behövs för att trygga en inkluderande arbetsmarknad.

2.Det är viktigt att alla har lika

möjligheter. Om målgruppen tolkas alltför snävt finns risk för att olika funktionsnedsättningar inte beaktas på ett jämlikt sätt. Redan i dag faller exempelvis en del personer med sällsynta sjukdomar mellan stolarna.

3. Svenskspråkig verksamhet och information bör finnas från

start. Svenskspråkiga ska kunna delta och få jobb på lika villkor. Det innebär bland annat krav på arbetsmöjligheter i glesbygden och handledning på svenska.

därför kommit fram till att staten måste göra något, säger han.

Tanken är ändå att statsbolaget Välittäjä ska kunna fungera ihop med de organisationer som redan i nuläget erbjuder jobb till partiellt arbetsföra. – Välittäjä är en del av lösningen, men strategin för sociala företag och mer målinriktad och bättre resurserad utveckling inom övergångsarbetsmarknaden är lika viktiga, säger Lindberg. – Vi vill inte orsaka problem för de nuvarande aktörerna. Vi ska inte ersätta dem, snarare komplettera utbudet, understryker understatssekreterare Elina Pylkkänen.

Eftersom staten måste kunna erbjuda sina tjänster i hela landet kan samarbete mellan Välittäjä och organisationerna bli aktuellt särskilt när det gäller regionala lösningar.

Inom vilka branscher Välittäjä kommer att fungera är ännu en obesvarad fråga. Också här gäller principen om att inte konkurrera ut existerande tjänster, utan hellre sikta mot nytt. – Vi satsar på växande marknader. Till exempel är cirkulär ekonomi ett intressant område. Vi tittar också på branscher med arbetskraftsbrist. En möjlighet är även att ta över delar av en arbetsprocess som ett företag själv inte vill ta hand om, säger Pylkkänen.

Tight tidtabell

Också om experterna sneglar på grannlandet är avsikten inte att skapa en exakt kopia av Samhall. Snarare vill man ta de bästa bitarna och slippa svenskarnas problem – till exempel kritiseras Samhall för oklarheter i rekryteringen då "friskare" personer anställts för att höja företagets produktivitet och ge mer vinst.

Enligt Lindberg är det viktigt att ta lärdom av svenska systemets brister. – Om Samhall skulle startas i dag skulle mycket göras annorlunda, brukar ledningen säga. Därför ska vi inte titta alltför mycket på vad de håller på med nu, utan vad de ska göra i framtiden. Vi måste ta problemen och utvecklingskraven i beaktande, säger Jukka Lindberg.

Av allt att döma är tidtabellen för den finländska motsvarigheten ytterst

Det är viktigt att ta lärdom av svenska systemets brister.

tight – bolaget Välittäjä borde nämligen stå startklart redan nästa år. Ännu finns stora frågor att lösa, exempelvis exakt vilka målgrupper som ska sysselsättas och hur många ska få jobb. – Det finns mycket att göra inom en kort tid, och den lagliga aspekten måste skötas på rätt sätt. Men jag förstår att det måste också finnas flexibilitet att justera detaljer efter hand, säger Lindberg.

Enligt Elina Pylkkänen vid arbets och näringsministeriet ska de lagliga förutsättningarna för att grunda institutionen träda i kraft vid årsskiftet och verksamheten sätts i gång när vd och annan personal har rekryterats.

Hon tror emellertid inte att Välittäjä blir fulländat genom ett trollslag. När formaliteterna är klara testas modellen först med några hundra personer. Det är "learning by doing", som hon beskriver det.

Ändringar på vägen är alltså att vänta – inte minst när det gäller namnet. Slutprodukten lär nämligen inte heta Välittäjä Oy. – Vi vill ha ett informativt namn som fungerar på finska, svenska och engelska, konstaterar Pylkkänen. •

noterat

Diskrimineringsombudsmannen: Negativa attityder lever kvar eftersom massmedierna upprepar dem

De traditionella medierna förstärker fortfarande negativa attityder mot personer med funktionsnedsättning, skriver Diskrimineringsombudsmannens kommunikationschef Maria Swanljung i myndighetens blogg.

Mångas uppfattning om funktionsnedsättningar grundar sig uteslutande på mediernas rapportering, eftersom minoriteten fortfarande är underrepresenterad bland annat i arbetslivet.

I västvärlden ses funktionsnedsättningar ännu i dag som en personlig tragedi och ett misslyckande och tilldelas snäva roller i media, skriver Swanljung. – Personer med funktionsnedsättning framställs i medierna antingen som hjälplösa, beroende offer eller som modiga överlevare och hjältar. Gemensamt för olika framställningar är att funktionsnedsättningar ses som en avvikelse från normen och att personer med funktionsnedsättning skildras som bristfälliga människor.

Mediernas framställningssätt har ett enormt inflytande på hur människor ser sig själva och hur de behandlas i samhället. Bilden kan åtgärdas genom att på ett mångsidigt sätt ta med personer med funktionsnedsättningar i all rapportering: - Som anställda, studerande, sakkunniga eller användare av olika tjänster, precis som alla andra, skriver Swanljung.

Läs hela texten på Diskrimineringsombudsmannens blogg: syrjinta.fi/sv/blogg

”Vi tänker inte med våra ögon”

Om man har fått en synnedsättning i livet måste man lära sig att förhålla sig till de egenskaper man har och bli vän med det faktum att man ser dåligt. Det är grunden till att kunna ta plats i arbetslivet, säger författaren Krister Inde.

TexT: HeleNe WalliN

– det krävs att du bearbetar det rent mentalt för att du ska kunna genomföra dina drömmars mål, träffa kvinnan i ditt liv, resa och få det jobb du vill. Drömmarna tar ju inte slut, även om man förlorar sin syn.

Det säger författaren och föreläsaren Krister Inde, som fick diagnosen Lebers sjukdom som 19åring. I boken Se dåligt – Må bra delar han med sig av sin livserfarenhet. Hur han förlorade fotfästet i tillvaron, men lade ned hela sin själ i att bli vän med situationen. Boken har översatts till tolv språk och blivit en inspirationskälla för personer med synnedsättningar världen över. – Det är en stor omställning att förlora sin syn. Som att sörja en vän som gått bort. Frågorna är många. Varför drabbar detta mig?

Varför kan inte läkaren hjälpa mig? Hur ska jag klara mig nu? Man måste låta sorgen ta tid, men sedan måste man bestämma sig för att gå vidare. Jag säger inte att det är lätt, men det går. I den resan spelar stödet från familjen och vänner en stor roll, särskilt un Med bra hjälpmedel kan der den första tiden när det hänt. – Deras viktigaste man bli nästan vad man vill i dagens samhälle. uppgift är att säga, att det som hänt, det har hänt och att du duger som du är. För när man förlorar sin syn känner man sig mindre värd, och skäms ofta för sin synnedsättning. Förebilder som tror på en och sporrar en är också viktiga. För Kristers del var det den blivande socialministern Bengt Lindqvist som fick honom att börja läsa pedagogik vid Uppsala universitet på 1960talet. – På den här tiden sjukpensionerade blinda sig eller blev borstbindare, men det var inget alternativ för mig. Bengt sade att de skulle bli svårt att studera, vilket triggade mig. Jag var tvungen att klara av studierna, och han visste att jag skulle ta utmaningen. Hjälpmedel, träning och rehabilitering är alla sätt att lösa det praktiska, medan man i diagnosföreningar möter människor i samma situation. – Det viktigaste är dock att komma ut ur skåpet och bli vän med faktumet att man ser dåligt. Be om

Krister Inde

ålder: 74 bor: Karlstad, Sverige familj: Fru, tre vuxna döttrar och 7 barnbarn gör: Egenföretagare och författare, synpedagog och hedersdoktor senast lästa ljudbok: Trubbel om Olle Adolphson gillar att: Motionera och umgås med bra folk favoritcitat: Förtvivla ej, men om du gör det: arbeta vidare i förtvivlans mod.

hjälp när man behöver veta vilken buss man skall stiga på, förstå att man inte är sina ögon. Tänka: ”Mina ögon är dåliga, men jag är bra.”

Var beredd att arbeta hårt

Om man kommit så långt att man accepterar sina egenskaper kan man skriva ned sina styrkor och svagheter tillsammans med någon man litar på, och fundera på vad man vill sysselsätta sig med, menar Krister Inde. – Kan jag lära mig skriva på ett tangentbord utan att titta på tangenterna, kan jag utveckla idéer och tankar? Vad är jag bra på och vad vill jag och vad ska jag utbilda mig till? Man kan inte stanna där man är utan behöver en uppgift. Kan jag studera även om jag inte kan läsa, och hur gör jag för att kunna läsa bättre? Vilka böcker gillar jag och hur kan jag använda mina hjälpmedel?

Alltför många personer med synproblem och andra funktionshinder stannar utanför arbetslivet. Så behöver det inte vara. – Det är väldigt stor skillnad på vad jag kan göra nu, mot vad man kunde göra när jag blev synskadad. Med bra hjälpmedel kan man bli nästan vad man vill i dagens samhälle, förutom långtradarchaufför. I min diagnosförening träffar jag många människor som fortsätter att vara kapitalförvaltare, ekonomer eller lärare trots att de har dålig syn.

Krister Inde har själv haft en mängd olika jobb. När han blev färdig synpedagog arbetade han vid Socialstyrelsen tillsammans med ögonläkare för att introducera svenskarna med syncentraler, där synskadade kan möta professionella rehabiliterare. De moderna metoder han presenterade fick stor betydelse för hur man arbetar med människor som ser dåligt idag.

Inde har också varit rektor, copywriter och skribent, vd för ett kommunalt utvecklingsbolag

i Värmland och delägare till ett vårdbolag med 3 500 anställda. – Ingen har någonsin frågat mig om synen på en arbetsintervju. När jag sökte jobbet som copywriter ville de veta om jag kunde skriva, det var ju det jag skulle göra. Det innebär inte att livet varit en dans på rosor, att lära sig leva med en synnedsättning är en process som pågår hela livet. En av utmaningarna man möter som Mina ögon är dåliga, men synskadad är att hitjag är bra. ta en roll i arbetslivet där man kan använda sina kunskaper och erfarenheter i en ny funktion. En erfaren arkitekt kan till exempel bli arbetsledare för en grupp arkitekter och hålla i tidsscheman och ekonomi, medan en chaufför kan utveckla och styra verksamheten logistiskt och ekonomin, vara den drivande utan att själv behöva rita huset. – Det går, andra har gjort det innan. Utgå från att det mesta går att lösa med teknik och ergonomi, och fundera på vad dina kolleger behöver veta om din synnedsättning. Tänk också på att vi som ser dåligt måste kompensera genom att jobba hårdare, och att vi använder både humor och begåvning i samarbetet med andra. – Jag har en perifer syn och kan bara läsa 100 ord i minuten på två centimeters avstånd medan en seende kan läsa 300 ord i minuten. Jag måste jobba tre gånger så mycket eller klokare. Att aktivt arbeta med sin självbild är ändå grunden i att kunna ta plats i yrkeslivet. För Krister Inde skedde det här inom rörelsen People first. – Där jobbar man med hur man ser på sig själv, vilket innebar att jag blev en man med synskada, inte som en synskadad man. Att inte se 100 procent är bara en egenskap av många vi har, och det gör inte oss till sämre människor. Vi tänker inte med våra ögon. •

Ett arbete ska ge lön

Det här numret av FUNK. handlar om arbete.

Vi får bland annat fått läsa om Kårkullas nya chef, Otto Ilmonen. Han kallas för samkommunsdirektör.

Otto vill jobba på Kårkulla för att personer med intellektuell funktionsnedsättning ska få bra service och stöd.

Han vill göra servicen på Kårkulla ännu bättre, bland annat genom att anställa mera personal.

I den här tidningen berättar vi också om Välittäjä Oy. Det är ett bolag som staten grundar för att ge jobb åt människor med funktionsnedsättning.

Arbets och näringsbyrån bestämmer vem som ska få jobb via Välittäjä.

På Välittäjä får man lära sig ett nytt jobb samtidigt som man får lön. Bolaget ska börja anställa människor år 2022.

Välittäjä tar modell av det svenska bolaget Samhall. Samhall har gett jobb åt svenskar med funktionsnedsättning redan i 40 år. På Samhall jobbar människor till exempel med att städa, tvätta kläder och packa varor. I tidningen har vi träffat Carina Olsson, som packar örter. De skickas sedan till restauranger.

Nyfiken på jobb?

Om du själv vill hitta arbete börjar du med att söka information om jobb som du är nyfiken på. Du kan få hjälp av en handledare.

Det lönar sig att fundera på vad du har studerat och vad du är bra på.

Du kan ha ett jobb samtidigt som du får sjukpension.

Att ha ett arbete innebär att man tjänar pengar.

Många personer med funktionsnedsättning arbetar på vanliga arbetsplatser utan att få lön för sitt arbete.

Det är inte rätt: personer med funktionsnedsättning ska bli lika bra behandlade som alla andra på samma arbetsplats. På en vanlig arbetsplats ska man få lön.

LL-Bladet blir Lätta bladet

Lättlästa tidningen LL-Bladet förnyas.

När papperstidningen kommer ut nästa gång den 23 september har nytt format och nytt utseende. Den har också flera sidor än förut och ett nytt namn – Lätta bladet.

LLBladets redaktion hoppas att både gamla och nya läsare ska tycka om den nya tidningen. I fortsättningen ska Lätta bladet komma ut åtta gånger per år.

Också LLBladets webbtidning förnyas. Den kommer att uppdateras med nyheter oftare än tidigare.

Webbtidningen hittar du på internet på adressen www.ll-bladet.fi.

Den mest kompetenta får jobbet

Ska man ta upp sin funktionsnedsättning i arbetsansökan? Hur är det med att be om anpassningar? Tre företag som toppar listorna på landets mest eftertraktade arbetsgivare berättar hur de tänker kring mångfald och tillgänglighet i sin rekrytering.

TexT: mikaela remes

Gofore

Producerar och utvecklar digitala tjänster.

Drygt 800 anställda, däribland kodare, konsulter och andra IT-proffs.

Arbetsplatsen tog initiativ till anpassningar

Kontor i Finland, Estland, Tyskland och Spanien.

Rekryteringar i höst:

”Vi har många öppna positioner. Under senare tid har vi rekryterat 130 nya anställda årligen.”

Anni Roinila, chef för rekryteringar och företagskultur vid Gofore:

”Redan för 20 år sedan när Gofore grundades var tanken att skapa en bra arbetsplats för alla. Hos oss ska man få vara den man är, och resultaten från vår årliga personalenkät visar att folk upplever det så.

Vi jobbar med mångfaldsfrågor, särskilt gällande kommunikation och marknadsföring, och konsulteras av inklusionsexperter. Det vore också fint att diskutera frågan mer allmänt inom företaget, så att anställda som inte är så insatta skulle få insyn i saken.

Jag har varit med om rekryteringssituationer där jag inte vetat hur man ska kommunicera exempelvis med en hörselskadad person. Då gäller det att erkänna sin okunskap och fråga. Vi uppskattar öppenhet och diskuterar gärna frågor kring funktionsförmåga om det påverkar det dagliga arbetet.”

Tea Latvala, sakkunnig vid Gofore:

”Jag jobbade på Gofore när jag för 3,5 år sedan var med om en olycka på fritiden som ledde till en ryggmärgsskada. Sedan dess har jag varit rullstolsburen.

Innan olyckan hade man gjort anpassningar för en annan rullstolsburen anställd på vårt Helsingforskontor, så utrymmet var rätt tillgängligt med invatoaletter och hissar. Det fanns till och med en ramp till kontorets takterrass.

Efter händelsen var arbetsgivaren aktiv med att fråga vad jag behövde. Min närmaste chef erbjöd lösningar som jag själv inte skulle ha förstått att be om, eftersom situationen var ny för mig. Anpassningarna som gjordes var små, men hade stor betydelse för min vardag. Till exempel flyttades kaffekopparna från ett toppskåp till ett sidoskåp lägre ner. Toaletten fick räcken och duschen en stol, som är praktisk om jag tar ett träningspass före jobbet. Mötesrummens små trösklar avlägsnades så att jag själv kan bära in min kaffekopp.

På jobbet har vi ett bra diskussionsklimat och människor som tillhör minoriteter vågar ta sina behov till tals. Man märker att mångfaldsfrågorna blivit allt mer en del av samhällsdebatten, vilket reflekteras i vår organisationskultur.”

”Hos OP finns mångfalden i bolagets DNA”

Erja Vilja, chef för rekrytering och employer branding vid OP Gruppen:

”När OP behöver en ny anställd börjar vi med att definiera så tydligt som möjligt hurdan kompetens vi söker. Sedan strävar vi efter att kommunicera utåt vad vi är ute efter, och berätta om vår arbetsgemenskap och våra förväntningar.

Om ens hälsotillstånd inte är relevant med tanke på utförandet av arbetet ska man helst fokusera på att berätta om sitt kunnande och sina färdigheter. Visserligen delar människor med sig allehanda personliga detaljer i sina jobbansökningar, och därför är det viktigt att våra rekryteringsproffs inte låter det påverka processen. Våra rekryteringar sker i flera steg genom lämplighetsbedömningar, och både den närmaste chefen och våra utbildade rekryterare är närvarande för att sålla bort subjektiva värderingar.

För oss är det viktigt att veta hur människor upplever vår rekryteringsprocess. Vi är en aktör med samhällsansvar och alla erfarenheter påverkar hur människor ser på oss som företag. Även om du inte får jobb hos oss vill du förhoppningsvis bli vår kund.

Vi har beaktat tillgänglighet gällande arbetsredskap och utrymmen. Där ingår också säkerhetsaspekter, till exempel hur vi hjälps åt om det skulle börja brinna på kontoret.

Vi skulle inte klara oss affärsmässigt om vi inte hade personal med olika bakgrunder. Mångfald är på sätt och vis en hygienfaktor för oss, det finns i vårt DNA. Bland våra anställda finns människor med olika slags funktionsnedsätt OP ningar, och det fina är att de gruppen upplever sig Finlands största finansgrupp med vara en lik bankverksamhet, skadeförsäkring och värdig del kapitalförvaltning. av arbetsgemenÖver 12 000 anställda. skapen. 128 andelsbanker runtom i landet.

Jag misstän Rekryteringar i höst: ker att “Just nu finns ett stort behov av personal inom mångfald kundtjänsten. Kundtjänst är elementärt för alltid varit ett oss och jag hoppas att människor skulviktigt värde för le inse hur viktigt det är med bolaget, även om bra service.” man inte kommunicerat om det utåt. Det är säkert bra att saken diskuteras, men jag hoppas att människor som berörs inte känner sig utpekade, eftersom förhoppningen enligt min erfarenhet är att det handlar uttryckligen om en vilja att bli behandlad som alla andra.”

Helsingfors stad vill testa positiv särbehandling i rekryteringen

Tarja Näkki, chef vid enheten för personaltillgång vid Helsingfors stad:

”Lagen förutsätter att Helsingfors stad behandlar alla på ett jämlikt sätt. Samtidigt ser vi att personer med olika bakgrund är en stor tillgång, och vi har inte råd att gå miste om en enda förmåga. Staden har ett enormt rekryteringsbehov – med sommarjobb och annat säsongsarbete inräknat rekryterar vi över 12 000 anställda årligen. Förutom att Helsingfors stad har rollen som arbetsgivare jobbar vi bland annat med att hitta vägar till arbetslivet för långtidsarbetslösa, ungdomar med behov av särskilt stöd och personer med funktionsnedsättning. Här använder vi oss av instrument som lönesubvention och läroavtal. Staden tillämpar anonym rekrytering – utbildning och arbetserfarenhet är det enda vi vet om den sökande i början av rekryteringsprocessen. Det gör vi för att undermedvetna attityder inte ska påverka utfallet. I

Helsingfors stad ansökningsformuläret står att man Över 39 000 anställda. inte ska berätta något om sig

Producerar bland annat tjänster inom själv som är irsocial- och hälsovård, forstran, byggande och relevant med kollektivtrafik. tanke på arbetsuppdraget.Rekryteringar i höst: Vi utreder ”Just nu har vi över 600 öppna arbetsplatser. också möjlig

Behovet är störst inom barnpedagogiken heter till positiv och social- och hälsovårdssektorn.” särbehandling i rekryteringen. Tanken är att om två jämstarka kandidater finns på slutrakan kan valet göras till förmån för personen som tillhör en minoritet. Det här görs för att lagen förutsätter att vi måste garantera att kandidaterna faktiskt bemöts jämlikt. Hur det förverkligas i praktiken är ändå ingen enkel fråga.

Dessutom har vi funderingar kring tillgänglig rekrytering – att redan i arbetsannonsen berätta om arbetsplatsens tillgänglighet.

Som Finlands största arbetsgivare vill vi visa exempel och utgår från att varje människa är värdefull och viktig. Men i sanningens namn har vi en hel del kvar att göra. Alla rekryterande chefer har inte samma kunskaper i mångfaldsfrågor, men strävar hela tiden efter att öka medvetenheten inom organisationen.

Det är något oroande är att penningsumman som staden reserverat för fysiska anpassningar går dåligt åt. Då uppstår frågan om cheferna är medvetna att sådana medel finns och om de kan diskutera anpassningar i rekryteringssituationen. Det är något vi måste jobba på.” •

lars HedmaN

Skribenten är ordförande för Finland svenska taltidningsförening och sitter i Svenska hörselförbundets och SAMS styrelse

När 150 år av hantverk försvinner

jag ser honoM soM

en artist, en mästare, ett proffs på sitt arbete. Han var noga med kvaliteten och hans kunder uppskattade honom. Han utförde och utvecklade ett hantverk som pågått i över 150 år i Finland.

Tomas Sandnabba verkade i en liten stad, i Nykarleby. Han tillverkade borstar. När jag besökte honom för flera år sedan visade han stolt upp sin produktion. Små borstar för klädvård, grövre för mattvätt, stora och stadiga för gator och industrihallar. Företagen i Nykarleby köpte av honom, inte bara för att stöda en lokal produktion, utan för att kvaliteten var i toppklass.

Han har en svår synskada och borstarna var hans levebröd. Han kände en hantverkarstolthet som blir allt ovanligare i ett köp och slängsamhälle.

För drygt fem år sedan tog det abrupt slut. Penningautomatföreningen RAY, som stödde verksamheten, ansåg att han sysslade med illojal konkurrens och slutade betala. Beslutet drabbade inte bara Sandnabba i Nykarleby, den drabbade också flera hundra andra synskadade hantverkare. De hade fått hjälp av Sokeva, ett företag inom Synskadades förbund, som levererade materialet till ett subventionerat pris. Då RAY 2014 stängde stödkranen tvingades Sokeva säga upp sina 10 anställda och leveranserna drogs in.

Den lokala produktionen upphörde och företagen i Nykarleby tvingades köpa sina borstar från de stora kedjorna i stället.

Synskadades förbund och några lokalföreningar har försökt hålla upp en del av arbetet och sökt nya finansiärer, men det har varit svårt att nå upp till de 770 000 euro som RAY betalade årligen före 2015. Nu ser det riktigt mörkt ut,

Tomas saNdNaBBa ställde år 2015 upp för en intervju i Österbottens Tidning. foto: privat pengarna är slut och också den nedbantade verksamheten upphör nästa år. Det var på 1870talet som Finland följde exemplen från andra delar av Europa och började utbilda synskadade i hantverk. Det man satsade på var främst korgflätning och borstbindning. Hantverket blev den dominerande sysselsättningen för synskadade i det då agrart dominerade Finland. Ännu på 1940talet jobbade 70 procent av de arbetsföra synskadade med hantverk. Från 1960talet minskade andelen och när det nya seklet började fanns cirka 800 synskadade hantverkare kvar. Det som nu sker är en tragedi på flera sätt. Penningautomatföreningen slutade stöda ett hantverk som upprätthöll en lång tradition. Krasst räknat var stödet till Sandnabba 80 euro per månad. Knappast något avgörande konkurrenshot mot importerade borstar och korgar. Beslutet innebar inte bara en försämring för människor med en funktionsnedsättning. Ett kunnande håller på att försvinna och en inhemsk produktion har upphört nästan helt. •

Stampa in på DuvTeaterns Estradmuseum

l ehtonen p aula

▸ DuvTeaterns Estradmuseum 12 september – 10 oktober 2021 SFV-huset G18 i Helsingfors

i sepTemBer slås dörrarNa tillen helt ny värld upp då DuvTeatern välkomnar publiken till Estradmuseum i Helsingfors. Det bjuds på en guidad tur genom gamla och nya berättelser, föreställningar och fantasier. Besökaren får upptäcka miniatyrvärldar, dockor, historisk rekvisita och framtidens viskande röster. På plats finns också museets vaksamma vakt som håller ett öga på alltihopa.

Det senaste året har DuvTeatern saknat sin publik, men arbetet bakom kulisserna har fortsatt. Estradmuseet har skapats under coronapandemin i samarbete med scenograf Johanna Latvala, dockmakare Elina Sarno, videodesigner Paula Lehtonen, kostymplanerare Anna Sinkkonen, ljudplanerare Andreas Lönnquist och kompositör Markus Fagerudd. I museet finns även scenografielement och kostymer ur teaterns tidigare produktioner.

Estradmuseet kan upplevas som guidad tur eller besökas på egen hand.

Ytterligare information och biljetter via duvteatern.fi.•

noterat

Både Helsingfors universitet och Åbo Åkademi börjar utbilda svenskspråkiga psykoterapeuter

Under sommaren har både Helsingfors universitet och Åbo Akademi meddelat att man kommer att svara på det skriande behovet av svenskspråkiga psykoterapeuter genom att starta nya utbildningar.

Åbo Akademi börjar utbilda psykoterapeuter från och med våren 2022. Akademin har beredskap att starta två olika utbildningar. Antagningen startar i höst.

Från och med hösten 2022 inleder Finlands Svenska Psykoterapiförening och Helsingfors universitet en utbildning där 8 till 14 deltagare tas in. Den som vill söka in kan exempelvis ha läkarexamen eller en magisterexamen i socialt arbete som bakgrund.

Än så länge finns inga uppgifter om hur mycket utbildningarna kommer att kosta.