15
MEDLEM
Njurfunk 2/2020
Hur har corona påverkat dig? Vi frågade tre av Njurförbundets medlemmar om hur de senaste månaderna gjort avtryck i deras vardag och hur de valt att tackla pandemin.
”
Lisa Nolén drabbades av corona och blev inlagd på sjukhus.
Mikael Johansson, ordförande i Njurföreningen i Värmland.
Marie-Noëlle Carlsson, lågstadielärare och njurtransplanterad.
CORONAN HAR påverkat både Njurför-
SOM NJURTRANSPLANTERAD och
”
JAG FICK corona i början av april och
i och med att jag har sjukdomen Metyl malonsyremi som är en komplex ämnesomsättningssjukdom som ger nedsatt njurfunktion visste inte läkarna först hur de skulle behandla mig. Behandlingen för min sjukdom är en speciell diet och bloddialys fyra gånger i veckan. Mina symptom av coronan var att jag hade feber som växlade, ont i kroppen och jag var extremt trött. Jag var sjuk i fyra veckor och låg en vecka på sjukhus. Behandlingen var att jag fick glukosdropp för att inte bli uttorkad, smärtstillande för att jag fick ont i ryggen för att ligga ner så länge och syrgas under dialysen. JAG FICK INTE träffa någon, det var bara
min mamma som i full skyddsmundering fick komma och hälsa på en gång. Jag är glad att jag tog mig igenom detta, man klarar mer än vad man tror. Jag är bara 23 år men har varit nära döden några gånger, så jag vet vad jag pratar om. I och med att jag fick corona har jag börjat dokumentera min resa. Ni hittar mig på Instagram: missmiracle96 och på Facebook: Miss miracle.
”
eningen i Värmland och min egen situation. Vi hann precis ha vårt årsmöte den 8 mars innan vi fick ställa in allt och vi har ännu inte hunnit fördela alla uppgifterna i styrelsen. Sommarträffen är inställd och vi hoppas nu på att julträffen i alla fall ska kunna genomföras. UNDER VÅREN har vi tillsammans med
Funktionsrätt Värmland drivit frågan att dialyspatienter ska få åka själva eller tillsammans till dialysen. Vämlandstrafiken har nu hörsammat detta och dialyspatienterna kan under sommaren åka gemensamt i specialfordon. NÄR DET GÄLLER min egen situation
som transplanterad har jag varit sjukskriven och satt i karantän då jag behövt ha en njurkateter insatt i njurbäckenet. Min fru har fått handla och sköta allt runt mig. Nu är karantänen slut och jag förväntas börja jobba igen på måndag. Det känns som jag blir tvingad ut i pandemin och jag är orolig över det. Vi transplanterade är en riskgrupp och jag hoppas verkligen att beslut om smittskyddspeng kommer snart.
immunsupprimerad har tiden sedan viruset började sprida sig varit oviss. I början kändes det som att spela rysk roulette varje gång jag tog mig till mitt lärarjobb på en skola där över 500 personer vistas dagligen men snart började jag acceptera läget. Varje infektion kan slå ut min transplanterade njure, i synnerhet covid-19. Att myndigheterna valde att slänga oss från riskgruppen i lejonets gap är obegripligt. FÖRSIKTIGHETSÅTGÄRDER har jag
fått komma på själv: sluta åka kollektivt, gå i affärerna och på restaurang (även sitta på en terrass). Tigga till mig handsprit på apoteket för att det inte finns något tillgång till vatten i mitt klassrum; hålla handen på min temugg när jag sitter och pratar med kollegorna i personalrummet; desinficera bänkar och klassrummets dörrhandtag flera gånger om dagen med ytsprit. TILL SLUT hittade jag ett sätt att fjärrun-
dervisa mina elever. Jag arbetar hemma sedan den 14 maj. Hittills har jag lyckats skydda min njure och det har jag bara mig själv att tacka för.
