LARS ARNE NORBORG
En liten dansk stiftsstad
Vad som på ett avgörande sätt förändrade och försämrade Lunds situation var reformationstidens sociala och religiösa brytningar Det hela började med den nordiske kondottiären Sören Norby, som 1524 kom farande från Gotland med en här för att störta den sittande adelsregimen under Fredrik I och återinsätta " borgarkungen" Kristian i hans värdighet. Han fick stöd främst från de lägre klasserna i de skånska landskapen, också av Lunds borgare. Ett avgörande slag stod utanför Lund vid valborgstid 1525. Det slutade med nederlag för de upproriska och följdes av en grym massaker En källa berättar, att knektarna slog ihjäl "60 gamla ärliga fromma borgare av vilka en del blev utdragna ur domkyrkan" Också under grevefejden 1534-36 låg Lund nära stridslinjen. Lundaborna fick bevittna, hur först "greven", Kristofer av Oldenburg, lät hylla Kristian Il som kung vid tingsplatsen, som vid den här tiden låg på Lerbäckshögen (Sliparebacken) och hur ett år senare Kristian III mottog kungahyllningen på samma plats. På längre sikt fick dock ingen av dessa dramatiska händelser tillnärmelsevis lika stora konsekvenser för Lund som reformationen. I motsats till i borgarstaden Malmö tycks inga evangeliska predikanter ha framträtt i Lund, som med sin ärkebiskop, sitt domkapitel och sina många kyrkliga institutioner förblev en katolsk högborg fram till reformationsriksdagen i Köpenhamn 1536. Men de beslut som där togs omgestaltade totalt Lunds framtida villkor. Den katolska kyrkoorganisationen bröts sönder, ärkesätet upphörde att existera, altarstiftelserna försvann , de kyrkliga egendomarna drogs in till kronan eller bortförlänades till frälsemän. Lundagård med tillhörande jordagods blev kronolän, den gamla ärkebiskopsborgen förföll och revs slutligen. På dess område byggdes i stället Kungshuset (Lundagårdshuset) som lokal för länsförvaltningen och kung-
87
