ETT HUS FÖR OLYCKLIGA BARN PÅ FÖRDERFVETS

Ett hus för olyckliga barn på förderfvets brant

På hösten 1839 var huset nästan färdigbyggt. Nyfikna lundabor vandrade på söndagarna ut till St Råby strax sydost om staden för att titta på det nya märkvärdiga huset, baron Axel Gustaf Gyllenkroks Räddningshus för "vilseförda och moraliskt vårdslösade" barn.

Lundaborna hade själva varit med och betalat. Strax före jul året innan hade ett upprop i Lunds Weckoblad uppmanat Den Wördade Allmänheten att skänka pengar till projektet, många riksdaler hade samlats in, kungen hade skänkt teglet och professor Brunius ritningarna. Området, 6 tid jord, trädgård, åkrar och ängar hade baronen själv inköpt.

På bilden, som pryder omslaget till en liten skrift om Räddningshuset 1844, ser vi huset, ett solitt tegelhus omgivet av en ännu inte uppvuxen trädgård. Bakom de låga träden skymtar domkyrkan och en mölla, på vägen framför huset står två barn och samtalar. Ingen mur hindrar dem från att röra sig fritt. Denna frånvaro av mur är bildens budskap. Inga galler, inga låsta grindar påminner barnen om att Räddningshuset är en anstalt, som inte får lämnas.

Med en "mild och kärleksfull men tillika allvarsam" behandling ville baronen återföra "det olyckliga barn som står ytterst på förderfvets branter, färdigt att oåterkalleligen nedstörta i dess bottenlösa djup."

Med frihet i stället för tvång, med "förmaningar, varningar och uppmuntringar" i stället för "trug och slag" skulle barnen fostras. Ty "Straffet med all sin fasa kan möjligen afskräcka barn med wekare sinnen från att begå brott, men det kan icke en gång hos dem i grund borttaga de onda anlag, som inrotat sig i deras natur"

Barn som begått brott skulle inte straffas utan fostras med kärlek. Barn kunde egentligen inte begå, "hwad man i strängaste mening för-

stå med brott. Deras späda, omyndiga ålder, deras outbildade karaktär är ännu deras goda genius."

Gyllenkrok och den krets av lärda han tillhörde hade tagit intryck av de pedagogiska ideer och projekt som sedan en tid funnits i Danmark och på kontinenten, inspirerade av bl.a. Rousseau och den schweiziska pedagogen Pestalozzi.

Anstalten i Råby väckte uppseende. Den liberala pressen förde i recensioner och artiklar fram ideerna från Lund som en helt ny syn på de vanartiga och deras förbättring, en "humanistisk" och "filantropisk" , värdig det moderna samhället. Den nya pedagogiken vid Råby framhålles som föredöme för systeranstalten i Stockholm, vars hårda disciplin kritiseras öppet. " Ännu hör man ej sällan i sjelfva hufvudstaden den meningen att endast spö, prygel och stryk i alla former, fängelse, svält och misshandling hjelpa ... den grundsatsen, att man genom kärlek bör vinna och besegra vilseförda hjertan uppfattas ännu af ganska få bland dem som hafva något att säga" sk.{iver Aftonbladet 18/51844.

Att få syn på barnen själva i denna entusiastiska och filantropiska retorik är inte lätt. Hur såg det dagliga livet på anstalten ut ur deras perspektiv? 1843 undervisade 1 lärare, 1 trädgårdsmästare, 1 kardmakare och 1 korgmakare de 14 intagna gossarna. Barnen arbetade i "ett mindre åkerbruk", i trädgården, i verkstäderna och med hushållsarbete: "städa, skura, hugga ved, passa kreaturen samt biträda husets piga i köket" Barnen sydde själva sina skor och kläder "Beklädnaden, alltid snygg, består af grått groft vadmal, buldan och blågarnsväf till skjortor, träskor under arbetet och läderskor om söndagarna med ullstrumpor" Dagen började kl 6 på morgonen. Då steg barnen upp, tvättade sig, städade rummen och bad morgonbön. Sedan frukost, därefter arbete i verkstäderna och ett par timmars läsning. Middag kl 12, därefter en "fritimme under uppsikt" På eftermiddagarna fortsatte arbetet i verkstäderna, i skymningen bestods aftonvard och kl 7 kvällsmat, därefter bön och till sängs. Onsdagar och lördagar fick barnen någon undervisning i sång och musik. Vi ser att "friheten" i dagsprogrammet var begränsad, 1 timme under uppsikt. Då fick barnen leka, dock "utan all stojande vildhet" Vid måltiderna och i verkstäderna ålades barnen "den strängaste ordning, regelmässighet och tystnad."

EN RÖST

UR

R.ÄDDNINGSBDSBT

TILL SVERGES ST!TSMAKTER.

'fRYCJ.('r UTI BERLINGSKA BOK'rRYCKERIET, 184 4.

Omslaget till Achatius Kahls skrift "En röst ur räddningshuset" I bakgrunden, till vänster, syns domkyrkans torn.

I verkstäderna, där barnen på vintern tillbringade en stor del av dagen, tillverkades förutom skor och kläder, kardor och korgar. Försäljningen av dessa produkter inbringade 1843 den "icke obetydliga brutto-summan af omkr. 700 R:dr B:ko" Kardor och korgar är billiga bruksföremål, ganska många måste under ett år ha tillverkats av dessa 14 barn för att inbringa en så stor summa.

Styrelsen beklagade denna utveckling, det var ju lantbruk barnen skulle lära sig, men inkomsterna ansågs nödvändiga för driften. Verkligheten korrigerade visionerna.

Barnen skulle behandlas med kärlek. Det var dock viktigt att balansera denna behandling så att man undvek att väcka önskningar om "inträde uti någon annan samhällsklass än den arbetande" Därför skulle barnen få en "härdad uppfostran, vänjas vid lydnad mot förmän och husbönder" liksom vid arbetsamhet och de villkor som hörde till den tjänande klassen i Skåne. "Barnen ligger alla, som vanligt är med ungt folk af arbetsklassen i Skåne, i oeldade rum, hafva en beklädnad som motsvarar deras ställning och njuta ... en tarflig och sund föda, hvilken ... icke öfverstiger beskaffenheten af den kost, som väntar dem då de inträder i samhällslifvet"

Lydnadsfostran var viktig. Kroppsaga användes mot "all af barnen visad sturskhet, olydnad och lättja" Mindre förseelser straffades med förbud att leka, minskade matportioner eller tyngre arbete. Det strängaste straffet, inspärrning i mörk cell, hade inte tillämpats under året.

Dessa inslag av gammalmodig disciplin i en annars helt modern pedagogik -100 år före sin tid- kan te sig förbryllande idag. Kanske man då inte såg det motsägelsefulla i budskapet - den gamla lydnadsfostran följde med som en självklar stomme i det nya programmet, något man ansåg som nödvändigt både på anstalten och för det liv som väntade barnen utanför anstalten. Källor

Bramstång, Gunnar: Förutsättningarna för barnavårdsnämnds ingripande mot asocial ungdom. (Diss.) Lund 1964. Ekelin, Oskar: Råby Räddningsinstitut (Skyddshemmet i Råby) 1838-1928. Lund 1928. Green, Allan: Då kom baronen. Lund 1988

Citaten hämtade ur: Kahl, Achatius, Räddningshus, betraktade i förhållande till fängelser och arbetsinrättningar, Lund 1843. Kahl, Achatius, En röst ur Räddningshuset till Sverges statsmakter. Lund 1844.