OTIORYDING
Kammakeri under två sekler
Under det senaste decenniet har ett antal mycket stora fynd av benoch hornhantverk, och då framförallt kammakeri, gjorts i Lund. Avfallet bevaras väl i jorden, vilket gör att man får en god bild av hantverket. Kammakerierna var lokaliserade till mera perifera delar av staden som först under senare år har blivit föremål för mera systematiska utgrävningar. Det hittills äldsta fyndet är från 1000-talets första hälft och påträffades i kv S:t Mårten vid Lilla Södergatan. Förmodligen är det avfallet efter en hantverkare som inte bodde i staden utan endast tillfälligt hade slagit sig ned där, troligen för att tillverka kammar på beställning åt stadens invånare. Avfallet består endast av hjorthorn. Det omfattar 1400 större avfallsbitar och en oändlig mängd huggspån, som låg väl samlade. Att döma av avfallet bestod produktionen enbart av långa, kraftiga, relativt påkostade " sammansatta enkelkammar" Avfallet motsvarar ungefär en tillverkning av hundra kammar. På samma tomt påträffades ytterligare en kammakarverkstad som endast är några decennier yngre, från 1000-talets andra hälft, men som ändå är av en helt annan karaktär och markerar en klar förändring av hantverkets organisation. Avfallet låg spritt över en stor yta, vilket tyder på en långvarig produktion. Fortfarande tillverkades en del påkostade kammar helt i vilthorn, fast oftast avsevärt kortare än de äldre. Produktionen dominerades dock helt av betydligt enklare kammar där beslagsskenan tillverkats av revben. Att man även gjort en hel del pressade hornföremål, typ skedar o.dyl., framgick av en mängd söndersågade kohorn. Föremålen, som tillverkades av hornens yttersta hölje, den s.k. slidan, bevaras endast undantagsvis i marken. Därtill påträffades halvfabrikat till ytterligare ett tiotal olika föremål, de flesta av en mycket enkel karaktär. Den breddade produktionen kan lämpligen förklaras med att kammakaren blivit bofast och därmed 54
