BENGT PAMP
Namnet Lund
Det finns två huvuduppfattningar om namnet på den stad som nu firar sitt tusenårsjubileum. Den ena är att namnet är nordiskt och identiskt med vårt vanliga ord Lund 'skogsdunge, mindre trädsamling' Den andra är att namnet är uppkallelse efter det engelska stadsnamnet London, vilket ovillkorligen för med sig konsekvenshypotesen att den nuvarande formen av stadsnamnet är en folketymologisk anpassning av det engelska stadsnamnet till nordiskt språkmaterial. Den förste som i modern tid anknyter till det engelska stadsnamnet är Stjerna 1908-1909. Hans huvudargument för uppkallelsetesen är tre: 1) att namnet Lund visserligen är ganska allmänt i vissa delar av nuvarande Sverige, men "från Skåne och Halland, det område som här närmast kommer i fråga, känner jag utom staden intet Lund" 2) att de myntmästare som präglade mynt i Lund under Knut den stores tid använder namnformer av det skånska stadsnamnet som lika gärna hade kunnat användas om London, och att man i två fall lägger till ett särskiljande Denemac, Demac för att markera att det är det danska och inte det engelska stadsnamnet som avses 3) att Adam av Bremen, högtysk till börden men från 1060-talet knuten till Bremen, i sitt kyrkohistoriska verk från 1076 - bevarat i avskrift från omkring 1200 - använder "London-formen" Lundona om Lund. I en samtida kommentar i texten till hans verk sägs dessutom att Knut genom Skånes London, Lundona Sconice, ville efterbilda det brittiska London, Londona. (Det kan parentetiskt tilläggas att den medellågtyska formen för det skånska namnet, Lunden, troligen också beror på identifikation av Lund med London, se Ljunggren 1937·75 f.) Av Stjernas argument är det första det svagaste, och det omintetgörs också lätt, när Sahlgren 1925:9 ff. diskuterar frågan. Sahlgren kan 15
