GUNNAR SANDIN
Järnvägen och Lund
Järnvägens ankomst fick långvariga och delvis ännu bestående effekter för Lunds allmänna utveckling, dess ställning i det skånska stadssystemet, dess struktur och stadsbild. Låt oss börja med det sista. Stambanan hade en lång raksträcka över den flacka slätten mellan Lund och Malmö. Höje å med dess djupa dal passerades på vad som var södra stambanans högsta bro. Den första Höjeåbron var av järn, tillverkad i England och monterad av engelsmän. Den andra kom i samband med dubbelspårsbygget år 1900, den tredje (i betong) i början av 1980-talet. Efter ån fick banan lov att kröka åt väster för att komma så centralt som borgarna ville ha den och samtidigt klara den tillåtna maximilutningen. Den tog sej in mellan Klosterkyrkan och den övriga stadskärnan och skapade, som så ofta skedde, en vall mellan stadens framsida och baksida - vi fick Väster, präglat av industri och småfolk. Men de flesta industrierna som järnvägen drog med sej byggdes faktiskt på östra sidan, den där stationshuset fanns. Det var en ståtlig byggnad, inledningsvis försedd med banhall. För att ta sej vidare norrut tvingades järnvägen till nya kurvor och lades på en hög bank, tex vid Fredentorp.
Järnvägsbron från 1900 över Höjeå vid Källby. Foto Kurt Hagblom.
149
