GÖRAN LARSSON
Det skånska landstinget och kungahyllningarna i Lund
I de olika delarna av det gamla danska riket samlades de fria männen till landsting. På detta avgjordes till en början många olika slag av ärenden som rörde landsdelen men från 1300-talet var det endast juridiska ärenden som behandlades, landstinget blev en renodlad domstol dit ärenden från härads- och birketing kunde överklagas. Vid landstingen behandlades både civil- och brottmål och i vissa fall, som vid tingläsning av adelns sköte- och pantebrev utgjorde landstinget första instans. Städerna var i de flesta fall undantagna från skyldigheten att appellera till landstinget och hade privilegiet att vända sig direkt till kungen. Domare på landstinget var en tandsdomare, oftast en adlig person. Vid hans förfall inträdde hans ställföreträdare, landstingshöraren. Fram till och med 1500-talet ingick även lekmän, s.k. tingmän bland ledamöterna. Det ålåg en tingsskrivare att föra protokoll och nedskriva domarna. Under det skånska landstinget eller "Skåninge landsting" som det oftast benämnes lydde till en början alla de delar av riket där Skånelagen gällde, vilka var Skåne, Halland, Blekinge och Bornholm. Efterhand uppstod egna landsting i de senare områdena och Skåninge landsting omfattade endast Skåne. Skåninge landsting skall enligt en källa under äldsta tid ha samlats vid Arendala öster om Lund, enligt en annan källa någonstans mellan Lund och Dalby. I slutet av 1100talet finns emellertid belägg för att tinget flyttat in till staden Lund. Så småningom kom tingsplatsen att ligga ett stycke utanför staden - vid Lerbäckshög. Själva högen som är belägen strax norr om monumentet över slaget vid Lund, är en gravhög från bronsåldern. Ett annat namn på platsen är Sliparebacken. På själva tingsplatsen fanns en fyrkant av 100
