förvaltas spelet vanligast av kringvandrande savojarder för att till slut dö ut i och med industrialismens intåg. Vilka melodier tiggarna spelade är lite känt, ett så närgånget intresse visade man i regel inte detta trasproletariat. Man kan ändå på goda grunder slå fast att liran mestadels fick ackompanjera den egna sången. Vi hittar ett närliggande exempel på andra sidan Sundet, där vi en gång kunde lyssna på Fretter Mikkel. Denne höll under hela senare delen av sjuttonhundratalet till vid Kirsten Pils källa invid Dyrehaven utanför Köpenhamn. Samtiden uppmärksammade honom bland annat för skämtvisan Katten er mit Sf/Jskendebarn eller Uglevisen som han gjorde till platsens "Nationalsang": Katten er mit SrjJskendebarn, Den har gode Dager Fremfor mig, det slemme Skam; leg maa staae tilbage; Den gaaer ud, og den gaaer ind, Mens de plukke mig mit Skind; /: 0, jeg maa vel hyle! :/
85.
' ätt :
il JJ 1 n J
Komme bvo 1om komme lt&n.
1
l
r rr
1
I
JJ
$-!»WJJ] IJJJ
Melodin ur H . Gri.iner-Nielsens Folkelig Vals, Kbh 1920.
I och med språnget till grannlandet kommer vi osökt in på en gemensam nämnare för Skåne och Danmark. På båda håll användes ordet Lira i betydelsen frossa. I Skåne kunde man säga att "där fick du smort liran" när någon fått sitt lystmäte, ätit sig 132
