Britta Hammar Fruktskalningsmaskiner

2. Svartgodsgrytor av så kallad vendisk typ. Nere till vänster ligger fragment av hängkärl. 1000-1200.

oblitt öde när koket plötsligt hamnade i elden. Hängkärlen utgör också mycket riktigt en liten minoritet av det totala antal lerkärl som kan visas ha varit använda som grytor. Det är i själva verket få av svartgodskärlen, som saknar användningsspår i form av sotade utsidor.

En självklar fråga i matlagningssammanhanget är vilka eldstäder man använde sig av i det äldremedeltida Lund. Dels hade man den uråldriga öppna eldstaden, över vilken grytorna antingen kunde hängas eller på vilken de kunde ställas i direkt kontakt

3. Svartgodsgrytor med sfäriska kärlkroppar. Västeuropeisk typ. 1000-1200.

med brännet. Den senare metoden antyds som påpekats ha varit mera gouterad. Under tiohundratalet är rökugnarna mycket vanliga i husen och frågan är om de också förutom till bakning kunde användas för tillagning av mat i lerkärl. Det mesta talar dock för att man tillagade maten på öppen härd, eftersom det rimligen måste ha varit svårt att genom en trång ugnsöppning hantera ett kokkärl. Som förklaring är det på sin plats att påpeka att rökugnen var en sluten värmeanläggning utan särskild rökgasöppning; luftintag och rökavgång skedde genom samma hål. Ugnarna var placerade inne i husen, som måste ha varit tämligen otrivsamma att stadigvarande vistas i. Parentetiskt kan det tilläggas att djupfrysta arkeologiskt undersökta eskimågravar, där de jordades mjukdelar varit i behåll, har kunnat visas ha nedsvärtade lungor i klass med en modern storstadsbo på grund av den rökgasfyllda bostadsmiljön. Det finns nog anledning att förmoda att många av de tidiga lundaborna drogs med en besvärande rökhosta.

Lunds påtagliga mellanställning i brytningen mellan inhemsk vikingatid och europeisk medeltid upphör plötsligt - vid mitten av 1200-talet. Vi talar nota bene fortfarande om redskapskulturen. Nyheterna kommer med plötslig expressfart. Staden introduceras i "den europeiska gemenskapen". Det är ingalunda

4. Trebensgrytor. 1250-1750.

fråga om en gradvis anpassning till den kontinentala verkligheten; om något slags traditionell evolution. Internationellt sett har "bakvattnet" länge varit ett faktum. Utan att i detta sammanhang gå djupare in i denna viktiga fråga kan det bara arkeologiskt konstateras att en närmast radikal förändring äger rum. Allt det så länge kvardröjande senvikingatida i redskapsinventariet försvinner nästan i ett slag. Det är fråga om en djupgående förändring - i klass med den som en gång under 900-talet gav Skåne den vendiskt dominerade sena vikingatiden. Som främsta