SFT nr2 2023

svensk familjeterapi nr 2 • 2023

Intervju med årets familjeterapeuter

Glimtar från utanför Sveriges gränser

Young children and family therapy

Ledare

Sommaren är här och semestern är i full gång. Jag har suttit många timmar i bil de senaste två dagarna, på resande fot från Jämtlands fjällen till min mans familj i Småland. Under bilresan har jag tagit mig tiden att fundera på livet – mitt liv och livet generellt. Sommaren har ett sätt att dra igång stora tankar. Blommornas mångfald, solens värme, skogens skugga och regnets omsorg blir till en påminnelse av hur livet är både oerhört vackert och skört på en och samma gång, att vi människor är oersättligt viktiga samtidigt som vi är endast en pusselbit i någonting mycket större.

Medan jag kör växlar jag emellan att lyssna på Jonna Bornemarks bok, Horisonten finns alltid kvar och att spela gamla spellistor som har varit viktigt för mig i olika perioder av mitt liv. Jonna pratar om kunskap och vetande om vad vi kan veta, vad vi önska att vi kan veta och hur vi förhålla oss till ovetande. Hon pratar om det professionella omdömet och hur professionaliteten har kopplats till en snäv bild av vetenskapen. Ordet förundran lyftas fram och diskuteras som kunskapens början och hur den både bjuder in oss i en relation till det vi inte vet och leder oss till kunskapen. Förundran

spelar en viktig roll i kunskapsinhämtande och går inte att koppla bort från sökande efter kunskap.

’Titta, mamma, träden,’ ropar min dotter från baksätet och pekar ut i skogen. ’Många träd.’ Hon är 3,5 år gammal och förundras över mycket som jag tar för givit. Nyfiken på hur allt hänger ihop, blir allt intressant. Träden, trafikljusen, vindsnurran, andra bilar och blommorna – det finns så mycket att se, att uppmärksamma, att förhålla sig till.

Det var länge sedan jag tog mig tid att förundras över det som är livet. Allt för ofta blir min förundran bortkopplad från ’det där andra’ med att vara en vuxen med ett arbete och familj. Förundran får endast en begränsad och kontrollerad plats, när tiden finns. Den har tämjats så att säga, och kanske tappat sin kraft i och med det. Jag undrar på allt som har gått förlorat i den processen, sanningar som inte fått komma upp till ytan i mitt eget liv och i möten med andra.

Jag byter till musiken och ’I hope you dance’ med Lee Ann Womack börjar spelas. Jag höjer volymen och sjunger högt. Denna låt har varit viktigt för mig i omgångar under livets gång, oftast när

jag har känt mig fast och klämd. När rädslan och osäkerheten gjort att jag gärna vill säga nej till det som livet erbjuder. Texten lyder:

Vers 1: I hope you never lose your sense of wonder, You get your fill to eat but always keep that hunger, May you never take one single breath for granted, God forbid love ever leave you empty handed, I hope you still feel small when you stand beside the ocean, Whenever one door closes, I hope one more opens. Promise me that you’ll give faith a fighting chance, And when you get the choice to sit it out or dance. I hope you dance…. I hope you dance…

Vers 2: I hope you never fear those mountains in the distance, Never settle for the path of least resistance, Livin’ might mean takin’ chances, but they’re worth takin’. Lovin’ might be a mistake, but it’s worth makin’ Don’t let some Hell bent heart leave you bitter, When you come close to sellin’ out reconsider, Give the heavens above more than just a passing glance, And when you get the choice to sit it out or dance, I hope you dance…. I hope you dance…

I detta nummer får ni ta del av en intervju mellan Johnny Jakobsson och årets familjeterapeuter Gunnar Forsberg samt Johan Wallmark. Under

samtalet bjuder de på sina erfarenheter av att hålla sig nyfikna i arbetet med människor och system. Både Gunnar och Johan har många års erfarenhet av att arbete med SIP och nätverksmöten där de beskriver konsten av att inte ramla ner i expertens kunnande till bekostnaden av nyfikenhet och förundran.

Läs även Bill Petitts tankar kring barnens roll i familjeterapi där han lyfter fram viktiga aspekter att ta hänsyn till. Ska barnen vara med? Till vilket syfte och vad behöver vi förhålla oss till som behandlare/terapeut i sådant fall? Det finns förstås även boktips, mediabruset, glimtar från de lokala föreningarna och mycket mer.

Med detta önskar jag dig en fin sommar där det kreativa inom oss får vårdas och ge sig till uttryck. Må förundran leda dig till nya insikter och ge mod till att ta nya steg, gå på nya stigar. Och som Lee Ann Womack sjunger, om du får välja mellan att sitta ner eller att dansa, hoppas jag att du väljer att dansa.

Amber Forsberg

Ordföranden

Kära vänner!

Midsommaren har passerat och nu är det officiellt sommar. Semestertider för vissa och jobb för vissa. Här på Österlen där jag bor har många sin mest upptagna tid. Men sommar är ofta på det ena eller andra sättet en tid för undantag. En paus från vardagen, miljöombyte, ett annat tempo. Också tid att pausa från våra vardagssystem och kanske ingå i nya. Kanske få perspektiv.

Det har varit fantastiskt många varma soliga dagar att njuta av den här försommaren. För många. För torrt. Hjälp! Går det att njuta av sommar och sol utan klimatångest nu för tiden? Igår kom i alla fall ett efterlängtat och alldeles underbart sommarregn där jag bor, och på ganska många håll i landet. Jag har inte njutit så mycket på länge. Dofterna, ljudet av regn mot löven, dropparna på mina bara armar. Det väckte barndomsminnen av att springa ut naken och duscha i regnet, eller ”tvätta kläder” genom att hänga ut dem genom takfönstret.

Sommaren kan ju vara så mycket. Alla förväntningar, vädret som ska vara rätt, familjen och släkten

som ska hålla sams och myggen som ska låta bli att stickas. Och så allt det där vi vill hinna med. Sommaren är som bekant alldeles för kort. Jag är nog inte så bra på mindfulness, men jag tänker liksom öva lite. På att bara vara och att tänka snällt om mig själv och andra. Och lukta på ett regn eller titta på en kvällshimmel. Förhoppningen är att det här ska kunna bli en sommar för återhämtning.

Men en sak som är solklar, är att det inte går att spara hela årets återhämtning till de korta sommarveckorna. Vi behöver en hållbar vardag och ett hållbart arbetsliv. Hela året.

Som nyligen rimligt utmattad kan jag bli rätt arg när jag hör tongångar som att det är upp till mig att inte ta på mig för mycket arbete. När det kommer från en organisation som konstant i många år har förväntat sig mer är vad jag rimligtvis klarar av på mina arbetstimmar. Men det är ju klart att jag har ett ansvar för hur jag lever min vardag och för hur jag skapar rum för återhämtning. OCH arbetsgivarna har ett lagstadgat ansvar för arbetsmiljön och för att vi som jobbar har en rimlig arbetsbelastning.

Tyvärr känns det som att väldigt många av oss som

arbetar med människor inom t ex sjukvård, skola och socialtjänst har en på tok för stor arbetsbörda. Som inte minst består av nya, ständigt förändrade och krångligare administrativa system.

Förlåt. Förlåt för att jag låter tankarna spinna kring detta nu i semestertider. Det här skulle ju vara en lätt och somrig hälsning. Så vi sparar på barrikaderna ett tag. Men jag vill gärna hoppas och tro att det ligger i tiden nu, att också tänka på hur vi hjälpare mår. Därför känns också höstens familjeterapikongress med temat ”Behandlarens värld” extra angelägen. Dalarnas familjeterapiförening har gjort ett fantastiskt jobb med planeringen! Det gör mig och oss i sfft väldigt glada att det finns ett stort intresse för kongressen. Det är redan så många anmälda att vi

vet att kongressen kommer att bli av. Och jag hoppas att den blir ett tillfälle för påfyllnad, glädje och inspirerande möten för alla som har möjlighet att delta. Det finns plaster kvar, så anmäl dig gärna om du inte redan har gjort det!

Hur än din sommar ser ut så hoppas jag att den blir alldeles, alldeles underbar! Med precis allt det som just du önskar dig och mår bra av.

Varma sommarhälsningar från

Lotta Beskow

Ordförande sfft

Svensk Familjeterapi

Redaktonen: Amber Cook

Layout: Magnus Olerspiattodesign.se

Annonsera i SFT!

helsida 2 000 kr

halvsida 1 000 kr

kvartssida 500 kr

Maila till Inger Bergström ibergstrom57@gmail.com

Utgiven av SFFT

Ordförande: Lotta Beskow

Kassör: Inger Bergström

Sekreterare: Amber Cook

Vetenskaplig sekreterare:

Karin Thorslund

Informationssekreterare:

Susan Hanshoff

Ledamöter:

Ann-Catrine Andersson

Helena Prahne

Eva Dahlgren

Raymond Valdes

Mats Höjing

Skriv! Skriv! Skriv! Bidrag till nästa nummer och feedback

Manusstopp 1 september sftredaktion@gmail.com facebook(sfft)

hemsida www.sfft.se

Ett samtal med årets

Detta är en utskrift av en zoomintervju mellan Johnny Jakobsson, Gunnar Forsberg och Johan Wallmark. Intervjun ägde rum den 3 april 2023.

Johnny: Jag tänkte helt enkelt börja med att låta er säga några ord om vem du är och vilken relation du har till den andre här i rutan?

Johan: Hej Johnny, hej Gunnar! Gunnar är min gamle arbetskamrat, kollega sen många år tillbaka, när vi jobbade kanske tio år tillsammans, på 90-talet. Vi möttes på Krismottagningen i Botkyrka där du Gunnar jobbade när jag kom dit. Det är väl där jag lärt mig det mesta jag kan om nätverksterapi och nätverksarbete, även om jag redan hade gjort såna saker innan jag kom till er. Annars hade jag knappast platsat i ert gäng. Där, Gunnar, började vi skriva tillsammans. Du bjöd in mig att skriva en artikel i en tidskrift som hette Humans Systems, där Imelda McCarthy var gästredaktör. Tillsammans med henne bollade vi fram och tillbaka och det blev så småningom en artikel. En artikel om hur vi mötte en finsk man som hade svåra problem med livet och universum och allting… och vi har ju hållit ihop du och jag sen dess.

Johan fortsätter: Gunnar är socionom, legitimerad psykoterapeut, lärare i psykoterapi och med gedigna insikter i den systemiska världen och dess göranden och låtanden. Han har följt med i

utvecklingen i många år vid det här laget. Jag tror du håller på att dra dig tillbaka nu Gunnar?

Gunnar: Jag vet inte, men vi ska ju vara på en konferens du och jag och hålla ett föredrag om SIPmöten. Så helt och hållet är jag inte tillbakadragen.

Johan: Så ligger det till, nu får du presentera mig.

Gunnar: Jag presenterar Johan Wallmark och du har ju redan berättat hur vi träffades. Vi gjorde många nätverksmöten ihop och vi pratade mycket teoretiska perspektiv. Vi upptäckte reflekterande processer och hur dom kan vara verksamma i nätverksmöten. Så småningom så åkte vi upp till Keropudas med resten av arbetskamraterna där fick vi kontakt med Jaakko Seikkula och hans kollegor. Det var ju fantastiskt att vara med om det tillsammans. Det var en resa som började där som blev väldigt intensiv, och det är den fortfarande, efter alla de här åren.

Jag skulle ju presentera Johan, men presenterade istället sånt som vi gjort tillsammans. Så Johan, du är socialpedagog, legitimerad psykoterapeut och handledare i psykoterapi, särskilt inriktad på

familjeterapeuter

systemiskt behandlingsarbete, nätverksjobb och familjeterapi. Du är verksam tillsammans med familjeterapiföreningen i Stockholm och du gör utbildningar i Uppsala i nätverksjobb, som jag hör glimtar ifrån.

Johnny: Jag tänker att vi ska låta er får besöka olika kapitel i den här berättelsen om era erfarenheter. Men först, ni har ju nyligen blivit valda till årets familjeterapeuter, så med risk för att låta som en sportjournalist, hur känns det?

Johan: Det var ju väldigt glädjande att bli uppmärksammad på det viset. Vi sällar oss till en

ganska diger skara vid det här laget. Under åren är det många andra personer som gått före oss i den kön och det känns väldigt fint att få vara med i det goda sammanhanget.

Gunnar: Det kändes stort. Jag var i Brooklyn med min son Erik, som också är familjeterapeut. Han riggade upp så jag kunde vara närvarande på den här konferensen där vi blev utnämnda till årets familjeterapeuter. ”Är det här sant”, men, ja det är det och jag är jätteglad för det.

Johnny: Ni är väl värda det. Jag har läst motiveringen och en sak som lyfts fram är ert gemensamma

arbete med Nätverksboken som nu reviderats av er. Kan ni säga något om skillnaden mellan den äldre versionen och den nya?

Johan: 20 år drygt. Upplägget är annorlunda, referenslistan är betydligt fräschare i den här upplagan. Alla berättelser från fältet, alla verksamma nätverksledares tillämpningar som beskrivs utifrån deras yrkesvardag är helt nyskrivna. Lite återstår, men det mesta är nytt.

Gunnar: Delar av de förra upplagorna var daterade och de ville vi uppdatera. Sen så bjöd vi in kollegor som är aktiva med nätverksarbete i dagens läge, att bidra med kapitel i boken. Vårt hopp är att boken ska vara en angelägen kokbok, att den ska ligga nära ens praktik. Man ska kunna slå upp olika grejer som man kan ha nytta av inför ett nätverksmöte, inför att förbereda ett nätverksmöte.

Johnny: Om vi flyttar fokus till er och er egen erfarenhet. Ni har arbetat många år, jag antar att det inte alltid varit medvind. Ni har både i terapi och nätverksmöten klivit in och ur starka känslofält och problemtyngda sammanhang. Så hur har ni stått ut? Hur har ni hållit ihop er själva under den här tiden?

Gunnar: Det som dyker upp är att inte vara ensam, när man jobbar med nätverksmöten till exempel. Som du säger så är det ofta svåra känslor som dyker upp, som man får känning på som terapeut och nätverksledare. Att ha en kollega, ett nätverkslag, det gör väldigt mycket, iallafall för mig. Jag kan känna mig helt hjälplös och känslomässigt vara i en väldigt marginaliserad situation på ett nätverksmöte och säger kanske till mig själv, ”vad har jag här att göra, vad kan jag tillföra?” Men då har min kollega ett annat perspektiv och tar över bollen och jag kan få kontakt med min nyfikenhet igen och kan tänka att det som händer i mig kanske är en återspegling i vad som rör sig i hela nätverkssystemet.

Johan: Jag tänker på organisation. De som är aktiva i nätverkslag jobbar ofta i stora organisationer som inte är organiserade efter ett nätverkstänk. Den stora utmaningen är att jobba cirkulärt i en organisation som bygger på linjärt tänkande. Därför är det som du säger, Gunnar, viktigt att inte vara ensam. Man kan fungera ganska bra då även om organisationen inte i sin form stödjer det tänk man använder sig av i nätverksmöten eller jobbar i terapeutiska sammanhang, där man följer processer hela tiden. De steg man tar måste bygga på det som nyss hände. Man kan inte ha en lång stege utlagd där man vet vad man ska göra härnäst och härnäst. Man måste ta ett steg i taget och basera det på hur är det för mig här, just nu.

Johnny: Om jag riktar frågan till er som familjeterapeuter: Under de här åren ni arbetat, hur har ni gjort för att själva hålla ihop, må bra och fortsätta vara nyfikna?

Gunnar: Gemensam handledning. Har vi inte haft någon som kommer utifrån så har vi haft kollegiehandledning. Sen om jag går till ett djupare plan som handlar om mig som människa, överhuvudtaget här i livet, så har jag haft stor hjälp av att jag gått i psykoterapi själv, psykoanalys och gruppterapi, bland annat. Det har varit väldigt hjälpsamt och gjort att jag kunnat komma igen på jobbet.

Johnny: Kan du säga något om vad du fick fatt i som var hjälpsamt i den processen?

Gunnar: Jag fick hjälp med att sätta rimliga gränser för mig själv. Att inte bli för hjälpsam. När jag var ung i jobbet som ung socialarbetare arbetade jag på Behandlingsgruppen i Stockholm, som gjorde uppsökande verksamhet. De flesta ungdomar vi träffade hade mer eller mindre svåra missbruksproblem och väldigt mycket kaos i sin livssituation. Där gick jag ofta in för mycket, ibland nästan så att jag kände att jag förlorade mig

själv. Där fick jag verkligen påtaglig hjälp utav att själv bli patient till en psykoterapeut och gå i samtal utifrån min egen personliga existens och det sammanhang jag levde i.

Johnny: Samma fråga till dig, Johan, som familjeterapeut och hanterandet av det här flödet av processer som passerat dig genom åren: Hur har du hållit dig på banan, vad har hjälpt dig?

Johan: Jag håller med Gunnar att handledning är viktigt. Men det är inte det enda, det finns annat som kompletterar handledning också. Det handlar om att få byta perspektiv. Du och jag, Johnny, vi möttes när jag höll på med en rapport om samforskning för snart femton år sen. Samforskning har också varit till stor hjälp för mig. Att få vara med om att någon frågar ut mig tillsammans med forna klienter att prata om samarbetsrelationen, sådant hjälper också till att få perspektiv på mig själv. Att sätta mig i ett temporärt utanförskap där jag kan betrakta mig själv genom andras ögon. En annan sak är att få vara med och utbilda, att få tänka på frågor som handlar om ens egen praktik. Man tvingas formulera sig. Då förflyttar man sig också. Man håller sig rörlig intellektuellt och i känslan. Att byta perspektiv mellan samtal och samtal om samtalen. Det håller en levande och hindrar en från att frysa fast, så man inte kommer till skada.

Gunnar: Johan, när du säger nya perspektiv, det får mig att tänka på när vi gick ifrån det vi inom systemteorin kallar första ordningens cybernetik. Alltså, cybernetik, läran om självreglerande system. I den första ordningen är vi terapeuter några

som står utanför. Det är vi som förväntas göra jobbet. Vi ska hitta väldigt bra interventioner och så vidare. När vi går ifrån det läget till nästa, gör ett paradigmskifte där man kommer till den andra ordningens cybernetik, där är man själv deltagare i systemet. Det steget betydde väldigt mycket för mig för att hålla näsan ovanför vattnet och inte drunkna i allt. Trots att man kan tänka sig att det är väldigt utmanande att man själv är en delaktig person i det här levande systemet. Men ändå så, när vi fick kontakt med den andra ordningens cybernetik och reflekterande processer och så småningom också det dialogiska synsättet, det var väldigt befriande. Det var som en revolution för mig som terapeut.

Johnny: När du säger befriande så undrar jag, befriad från vad egentligen?

Gunnar: Befriad från den här känslan att det hänger bara på mig och jag ska hitta på smarta saker. Samtidigt gjorde det där mig väldigt självcentrerad som terapeut, jag var nyfiken på mig själv, hur ska jag komma på smarta idéer, istället för att vara nyfiken på den andre. Den andre människan och att verkligen mötas ömsesidigt i samtal.

Johnny: Under åren så har många idéer och metoder kommit och gått. Jag är nyfiken på vad, om något, som stannat kvar som burit över tid?

Johan: Jag tänker på det som du sa alldeles nyss, Gunnar, och det som fanns före andra ordningens cybernetik. I alla fall i Milanoskolan, detta med att som terapeut deklarera sin egen oförmåga.

Det tycker jag fördjupades och man fick en annan förståelse för det i ljuset av andra ordningens cybernetik. Jag såg att det är inte jag ensam som sitter på pottkanten, vi sitter alla [jag tillsammans med klienterna/familjen/nätverket] på samma pottkant. Sen har jag fortfarande, när jag försöker förstå hur en familj har kört fast och vilka svårigheter de har, så har jag fortfarande stor hjälp av Minuchins tankar runt gränser, subsystem och feedback. Gregory Bateson har betytt jättemycket och gör det fortfarande för mig, det här med ekosystemteori. Det finns ett mönster som förbinder alla oss som lever, inte många olika mönster. Alla är sammanflätade i varandra. De problem som vi upplever när vi möter människor som kämpar med sina svårigheter och har kört fast på olika sätt, de problemen blir ju systemiska på det sätt att vi blir också en del av problemet. Det gör mig mer orädd, hjälper mig att ta spjärn emot livets allmänna jävelskap på något sätt, tillsammans med de som har kommit för att söka hjälp av mig i sina livssvårigheter.

Johnny: Vad tänker du Gunnar, vad har stannat kvar över tid?

Gunnar: Det första som dyker upp är den här tilltron till samtalet som möjlighet att arbeta med relationerna. Det relationella är så viktigt. Det finns tendenser nuförtiden, men de kanske har blivit mera mångfacetterade de också, jag tänker kognitiva approacher där man har en manual som man betar av. Men det som händer i rummet, relationen mellan terapeuten och de som är där och

söker hjälp, har man då inte så mycket fokus på. Men jag tror att det är det som är huvudfokus, det relationella. Inte minst fokuset mellan människorna som ingår i det problemtyngda systemet, som Tom Anderson kanske skulle säga, och terapeuten, som tillsammans bildar behandlingsystemet. Det tycker jag håller över tid. Sen kanske man arbetar med strategisk familjeterapi och man har vissa interventioner som man gör, men om det arbetet verkligen ska bli levande så tror jag det vinner väldigt mycket på att man också har mycket fokus på relationerna mellan sig själv och familjen. Att man inte enbart finns kvar i den här första ordningens cybernetik.

Johan: Där kommer det ju in, det där att våga vara personlig, att vara människa bland människor. Flytta sig från den där platån eller piedestalen där man kanske försöker söka skydd bakom en titel, en expertroll eller nåt sånt där. Våga kliva ner där och vara en bland andra som inte riktigt vet hur vi ska ta oss ur det här trasslet. Trasslet, det som ställer till det, gör något med människorna. Trasslet som människorna sitter fast i förvandlar dem till trassliga människor. Man har nytta av alla möjliga slags sätt som man stött på under arbetslivets gång, narrativt förhållningssätt, lösningsfokuserat förhållningssätt, allt som går att plocka på den systemiska allmänningen.

Johnny: Jag la ut en fråga i Facebookgruppen Nätverksterapi, om det fanns något man var nyfiken på gällande er. Här kommer en av dem, från Margarita Kroumova-Hasoun:

”Hur märker du att du gör skillnad? Tar du reda på det”?

Gunnar: Jag tänker på att man kan känna när det verkligen äger rum ett möte mellan människor på ett nätverksmöte till exempel. Det här ögonblicket kan vara omgestaltande, kan vara början på förändringen. När kanske två i nätverket som varit inbegripna i vårdnadsstrid, men plötsligt börjar de lyssna på varandra. Andra på nätverksmötet dras med och vi också. Då tänker jag att det är en skillnad som äger rum. Jag kan ju inte säga, som Margarita frågar, kan jag tänka att det är jag, men

ändå, min röst har varit med där och bidragit tillsammans med de andra på mötet, så att det här har blivit en skillnad som gör skillnad. Då kan man tänka på det här med mötesögonblicken.

Johnny: Hur tänker du Johan?

Johan: Det är två frågor i en. Jag tänker att det uppstår en alldeles särskild slags tystnaden ibland, när man märker att människorna som är delaktiga tystnar samtidigt, och så vänds blickarna inåt, mot dem själva. Det är nån sorts genklang som håller på att skapas. Då tänker jag att de är nära, här

händer det någonting. Man kan fortsätta samtalet sen med, vad var det som hände, hur gick det här? Då tror jag att jag är delaktig i en slags förändringsprocess. Det kan jag leva ganska gott på.

Frågan om jag tar reda på det? Jag brukar inte i stunden vilja medvetandegöra såna processer alltför mycket. Jag tänker att ett sånt medvetandegörande kan ta död på förändringsprocessen. Jag väntar gärna till lite efteråt och frågar, vad tycker ni att ni varit med om idag, vad tar ni med er? Det finns ett värde i att inte medvetandegöra allting utan låta det hänga i mellanrummet mellan det medvetna och det förmedvetna. Det tycker jag är viktigt.

Johnny: Det finns en till fråga här som är riktad till Gunnar, från Eje Thunman:

Hur hänger tradjazz och familjeterapi ihop för dig?

Gunnar: I tradjazzen liksom annan jazz så improviserar man, det är en huvudlinje. Den blir bättre och mera levande om musikerna lyssnar på varandra, för ett samtal med instrumenten så att säga. En finsk författare som också är psykoterapeut, Klas Andersson, tror jag att han heter, hade det som en metafor för familjesamtal, alltså dynamiken i en jazzgrupp. Eftersom jag spelar själv en del så ligger det mig varmt om hjärtat.

Johnny: Man kan verkligen spinna iväg på den metaforen, men jag tror att vi närmar oss sista versen, eller refrängen, och jag har en sista fråga

som jag tycker känns passande här. Vi har pratat om erfarenhetskunskap och olika personer ni mött under åren. Jag blir nyfiken på, om ni skulle kunna stött på er själva, i början av er karriär men med den kunskapen ni samlat på er nu – vad skulle ni skicka med för tips och råd till den du var då?

Johan: Det som dimper ner hos mig, kommer rätt snabbt egentligen: Var inte så förbannat rädd att göra rätt hela tiden. Det spelar inte så stor roll om du gör rätt eller fel, bara du håller dig levande på vägen. Så kommer systemet att rätta till felaktigheterna. Du kommer att komma fram. Det hänger inte så mycket på dig, Johan, skulle jag sagt till mig själv, bara du vågar gå in där och vara med dem.

Gunnar: Närvaro, att vara närvarande i situationen, att bara finnas där! Och behålla sitt lugn. Ta hjälp av sina kollegor och inte vara ensam, och om man känner sig ensam så tveka inte att ta ett samtal med dem. Det skulle jag önska att man hade sagt till mig. Pröva dig fram på det sättet. Men jag vet inte om jag hade kunnat ta emot det där och då, men något hade väl stannat kvar utav det.

Johan: Ett tillägg skulle jag ville göra. Vi pratade om språk tidigare. Det är så viktigt att komma ihåg att språk är inte bara de talade orden vi säger, utan även rörelser, dans, att flytta på oss, inte bara vara stilla, allt det tänker jag är viktigt. Det var viktigt för mig att höra, att språk är allt som händer i kommunikation, det är språk, och sitt inte still, byt plats.

Gunnar: Jag fick lära mig, apropå vad man får lära sig i början, låt process gå före innehåll, det där andra, än det direkt talade språket. Att låta det gå före och knyta an till det.

Johan: Du lyfter in Kerstin Marklund, för mig i alla fall, det var hon som sa det till mig. Vår kollega som var med i Krismottagningen.

Gunnar: Som vi saknar så mycket…

Gunnar: Johnny, har du landat nu i intervjun?

Johnny: Ja, Jag är så tacksam för att fått chansen att träffa er och ställa alla dessa frågor. Det känns som ett rimligt ställe att stanna här. Innan vi slutar, vill ni säga något om den här SIP-grejen ni ska göra, när och var kan man ta del av det?

Gunnar: Ja, det är i Borlänge, Svenska föreningen för familjeterapi som har sin årliga kongress där mellan 18 och 19 oktober. Vi kommer hålla en föreläsning om SIP-möten.

Johan: Vi kommer att prata om hur processorienterade nätverksmöten förhåller sig till planeringsmöten, samordningsmöten. Vi kommer titta på det här utifrån SIP-mötets horisont.

Gunnar: Vi kommer ha intervjuat olika lag som arbetar med SIP-möten om deras erfarenheter. Vad ser de som ett bra SIP-möte, vad kännetecknar det? SIP-möten som inte blir bra, vad kan man göra åt det?

Johnny: Hoppas det blir ett givande samtal det också, det här har i alla fall vart riktigt roligt och givande.

Gunnar: Supertack till dig. Jag tycker det har varit väldigt spännande!

Johan: Samma här. Jag är jätteglad av att få gjort det här med er två. Jag gillade frågorna som du ställde. Som fick mig att tänka till.

Johnny: Ja, vi älskar frågor, eller hur! Tack så mycket för att ni ställde upp.

Detta är en del av en längre intervju som du kan ta del av på Youtube:

https://youtu.be/RzpQUnDqArs av Johnny Jakobsson Familjeterapeut och handledare

Vredens druvor

Ett tidlöst mästerverk som belyser dagens sociala orättvisor“Vredens druvor” av John Steinbeck

Jag lyssnar på en låt av Rage against the machine, The ghost of Tom Joad. Rage against the machine gjorde bara politiska texter så därför undrar jag vem Tom Joad var. När jag googlar på låttiteln framkommer det att det är en cover från Bruce Springsteen och han i sin tur sjunger om huvudkaraktären i boken ”Vredens druvor”. Det är så min berättelse om Tom Joad börjar.

John Steinbecks “Vredens druvor” är en djupt gripande roman som berör läsaren. Med sin skarpsynthet och levande berättarteknik lyckas författaren väva samman en komplex historia om sociala orättvisor, mänsklig värdighet och kampen för överlevnad. Trots att boken publicerades för över sjuttio år sedan förblir den högaktuell och skapar tydliga kopplingar till dagens samhälle.

Berättelsen utspelar sig under den stora depressionen i USA på 1930-talet och fokuserar på den hårt prövade Joad-familjen, bönder som tvingas lämna sina hem och försöka överleva i en värld full av fattigdom och orättvisor. Steinbeck utforskar de socioekonomiska och politiska krafter som bidrar till arbetarnas lidande och förlust av hopp. Genom att skildra Joad-familjens kamp

lyckas författaren sätta ord på den frustration och desperation som många människor upplever i dagens ojämlika samhälle.

En stark och viktig aspekt av boken är dess betoning på människors förmåga att stå upp för varandra och samarbeta i svåra tider. Steinbeck visar att solidaritet och gemenskap är nödvändiga verktyg för att motverka orättvisor och kämpa för förändring. Detta budskap är lika relevant idag som när boken skrevs, då vi fortfarande konfronteras med liknande frågor som rör fattigdom, klassklyftor och livets utmaningar.

Ett annat tema i “Vredens druvor” är förtryckets effekter på människans värdighet. Steinbeck skildrar hur arbetarna inom jordbruket, som utnyttjas och förtrycks av stora ekonomiska intressen, tvingas kämpa för att behålla sin självrespekt och värdighet. Detta avspeglas i dagens samhälle där individer och grupper kan kännas avhumaniserade och förminskade i en globaliserad värld.

John Steinbecks litterära arbete fungerar som en viktig påminnelse om att trotsa orättvisor och söka förändring. Boken visar att det är genom

att stå upp för varandra och kämpa mot systematiskt förtryck som vi kan skapa ett rättvisare och mer medkännande samhälle.

Sammanfattningsvis är “Vredens druvor” en tidlös klassiker som fortfarande har förmågan att beröra i en tid som denna, där orättvisorna

och klyftorna ökar och blir allt tydligare. Ilskan som boken väcker i mig ger mig kraft att vilja göra mer och mitt val att vara socialarbetare blir än mer självklart.

av Rickard Forsberg

Socionom och skolkurator

Young children and

It is easy to presume that family therapists are trained to work with the whole family together, including children. Interestingly, a number of investigations have shown that this is not the case, and that many qualified family therapists work mostly, or only, with adults – something which can be perceived as problematic. Two of the explanations for this offered by therapists themselves are that having children in the room makes therapy more difficult and that they have not been trained to work with children. Such observations give rise to a number of interesting questions, but perhaps the big one is: do we have any principles about when and why children should participate in family therapy sessions? It is important to remember that in this discussion I am talking about younger children up to about the age of nine.

To try and approach this question, we can begin by describing some of the properties of parenting and some of family therapy that help frame such a discussion.

Regarding parenting, in most cultures primary developmental support for children is the responsibility of specified caretakers. Power distribution between caretaker and child reflects this premise: for example, while parents and teachers have the right to define a child as being or having problems, few children are accorded this privilege concerning their parents or teachers. While this unequal distribution of power does not have to be a problem, how it is used by the parents may make it a problem for the therapist - and for the child. Further, part of the psycho-social concept of parenthood rests upon a moral idea: that parents are charged with doing as good a job as they can in their role as parents, which includes, for example, functioning as protective and facilitating gatekeepers between the family and child and the rest of the child’s environment. How they do this is left largely up to them, and the control structures in society will only

be activated if they are discovered breaking laws or other strongly supported norms.

In family therapy, therapists are taught how families work and how to try and help them when they experience suffering and loss of function. In the case of children, we know that the environment influences their development, for better or worse. Importantly, we know more than this – we also know fairly well what kind of environmental factors support a child’s development, and which hinder it. This means that if we take a child’s perspective and ask what constitutes an optimal biopsychosocial support system, we can specify it in some detail. This knowledge also applies to those children who clearly express divergency throughout their development. In addition, family therapists have specialist knowledge about adult and adult-child relationships, and what is needed to help them flourish, and how to try and help repair them when they become damaged.

So, parents seek help with their child, and family therapists know what children need, know how to repair damaged relationships and know how good relationships work. If we then work with the premiss that it is the parents’ responsibility to support the child’s developmental process, our task is to help parents learn these skills and apply them in their relationship with the child. Then, do children need to be present in the clinical work carried out by family therapists? Not according to some methods, such as for example Marte Meo.

Marte Meo is a method for practicing family therapy focused on children’s needs and development without the children having to participate in the therapy sessions themselves and there are many other methods that offer similar alternatives. In Marte Meo the therapist first films parents and child together in an every-day setting, then

and family therapy

takes the film home and analyses it. She later sits down with the parents, and they look at it together, discussing what they can learn from it. As it is seen as the parent’s responsibility to raise and support their child, it is their thinking and behaviour which are the first targets for change. If the parents change, and this change is experienced as positive by the child, she in turn may find her relationship with her parents as being more pleasant. A positive loop will hopefully be established.

In considering the first explanation as to why family therapists do not work with children - that it is difficult – there can be several factors to why it is so. One such factor could be that family therapy can easily become a hybrid mixture of voluntary and compulsory treatment – voluntary for the parents, compulsory for the child, which may place the therapist in an ethical and professional dilemma. For example, if the parents clearly define their child as the only source and cause of the family pain, they may be reluctant to reflect over their own behaviour, thus abdicating from the responsibility inherent in the moral idea referred to above. Attempting to juggle with such a commission, the therapist may inadvertently increase the pain of both parents and child as the commission may be somewhat paradoxical: the parents want the help of the therapist to regain their competence as parents which can only be achieved, according to them, if the child permits it by being as they wish her to be. Potentially very difficult.

Such difficulties highlight the importance of therapist and parents being in agreement concerning the commission - one of the basic elements necessary for creating a therapeutic alliance. Bruce Wampold suggests that perhaps we should discuss if compulsory treatment,

whether for adults or children, should be called therapy at all . My own experience suggests that if the therapist senses potential difficulties of whatever kind concerning the nature of the commission, then these should be clarified before treatment begins, and if agreement cannot be reached, then therapy should not be initiated.

Finally, if we take the second explanation given by therapists seriously as to why they do not work with children – that they have not learnt how to – we need to examine what might be missing in their training. It may be preferable that children are not present in the therapy session if the therapist feels inadequately trained to work with them. However, it would be a shame if the child was excluded from the therapy in the cases when it might be beneficial for them to be present, for the reason that the therapist lacks the training.

The issue of whether children should or should not participate in therapy is an important one for the family therapist. Presumably, such a decision should be based upon informed and transparent principles. One such principle might be related to the question of whether or not we family therapists have methods that can help the child by helping the parents without the child being physically present. Such a possibility might serve to justify not asking the child to participate. Another principle might be related to the possibility that the child could be harmed by participation. This possibility was noted above, with the example of when the child is held responsible by the parents for the family’s suffering. Identifying such principles would surely benefit us all, helping in the making of such decisions.

Dalarnas familjeterapiförening

BEHANDLARENS VÄRLD

SVENSK FAMILJETERAPIKONGRESS 2023

Alain

Topor

Tillsammans med flera spännande seminarier att välja emellan!

Två heldagar fyllda med spännande föreläsningar och seminarier med huvudfokus på behandlaren och behandlarens värld. En värld som innebär att förhålla sig till sig själv, till klienter/familjer, metoder, kollegor, vårdgrannar och inte minst den organisation behandlaren verkar inom.

18-19 oktober 2023

Galaxen i Borlänge

Två dagars föreläsningar, fika, lunch & kongressmiddag ingår i kongressavgiften

Fram till 31 maj: 3 300kr (3 700kr för icke-medlemmar)

Från 1 juni: 3 600kr (4 000kr för icke-medlemmar)

Avgifterna är exklusive moms

Anmälan senast 8 september

Ny bok på gång

Ulrika Ernvik - Utgiven på Borell förlag - Utkommer 10 juli

”Om någon hade kunnat komma och hjälpa dig, vem hade kommit? Vad hade den sagt och gjort? Hur hade det då känts i kroppen?” Dessa tre frågor är kärnan i Trygghetsberättelser – en traumåterhämtande metod som utvecklats av Ulrika Ernvik.

Trygghetsberättelser bygger på den forskning som vuxit fram under de senaste trettio åren inom framför allt interpersonell neurobiologi och minnesforskning. Genom trygghet, rörelse, visualisering och berättelser kan förändringar ske inom oss och mellan oss som leder från trauma till trygghet.

Trygghetsberättelser kan erbjudas både i samtalsrummet och i vardagsrummet, av professionella och av föräldrar eller vänner, i stunden eller många år efter en traumatiserande upplevelse. Både vuxna och barn kan genom Trygghetsberättelser hitta glädjen och kraften som gör det möjligt att våga livet igen.

Trygghetsberättelser - från trauma till trygghet presenterar en tydlig tiostegsmanual tillsammans med den forskning som ligger till grund för metoden. Boken kan läsas både av den som vill vara ett stöd för den traumatiserade och den som traumatiserats.

Eftersom Trygghetsberättelser är utformat för att människor i nära relationer ska kunna stödja varandra att återhämta sig från trauma är Trygghetsberättelser en fin och kraftfull metod att väva in i det familjeterapeutiska arbetet. Trygghetsberättelser utvecklar och stärker trygg anknytning, och hjälper familjemedlemmar att bli trygga hamnar för varandra -föräldrar för barn och partners för varandra.

Presentation av författaren

Ulrika Ernvik är socionom, legitimerad psykoterapeut och handledare med systemteoretisk inriktning. Hon erbjuder samtal, handledning, föreläsningar och utbildningar i sitt företag Familjeglädje och är verksam både i Sverige och internationellt. 2015 började hon utveckla trygghetsberättelser.

Ulrika Ernvik har tidigare gett ut Andas med Gud – 88 andliga övningar för alla åldrar, Third Culture Kids: A gift to care for, Familjeterapi – en utforskande och samskapande lek som förvandlar relationer, Ekopsykoterapi – psykoterapi i och med naturen, och Dig vill jag älska – om modet och gåvan att leva i nära relationer.

Glimtar från Familjeutanför Sveriges

Jag var som representant för Sverige med på ett möte med de andra Europeiska familjeterapiföreningarnas representanter under en kongress i Bulgarien i Juni. Den inleddes med en presentation av EFTA;s arbete framåt av dess ordförande Umberta Telfer från Italien. De ska börja med något som kallas EFTA conversations där alla kan ansöka att hålla i en presentation på temat familj- och systemiskarbete. Hon beskrev att det också kan utmynna i självorganiserade grupper utifrån intressen över de olika länderna. Det kommer också att finnas en flik för ”Gossip” där de som har någon historia om något möte med ”giganterna” inom familjeterapin kan skriva ner något för de nya studenter eller andra nya intresserade, för att hålla dem levande i familjeterapins historia. En grupp har också bildats som heter ” Social rättvisa” där det också kommer att läggas ut på hemsidan, (som förövrigt är under omarbetning) där alla länder kan dela idéer och konkreta exempel hur vi arbetar med det i de respektive länderna. En facebookgrupp har också nyligen bildats. Gå gärna med ’Social Justice and Systemic Thinking.’

Jag fick också ta del av hur den Bulgariska

familjeterapiföringen kom till, och det var Tom Andersen som gästade den första konferensen hos dem, och de satte i en ring utan podium i en mycket jämlik anda, föreläsare och deltagare. De berättade också att det är många unga som väljer inriktning familjeterapi, och att grundutbildningarna varier.

och systemisk terapi

Sveriges gränser

Deras föreningen hade under de sista åren under pandemin fördubblats i antal medlemmar.

En reflektion jag har att de flesta föreläsningarna utmärks av att kriget i Ukraina satt igång känslor för länderna i Balkan och det var bland annat en kvinna från Ungern som beskrev hur hennes digitala handledningsgrupp med personer från Ukraina och närliggande länder fick skifta fokus från det de vanligtvis brukade prata om, till hur de skulle hantera sitt jobb utifrån krigets påverkan på personerna. Jag hamnar då i att vi i Sverige, i alla fall jag som är född här, inte påverkas. Men när jag träffade de som är från Estland och Lettland, slår det mig att min pappa faktisk pratade om hur det var när han upplevde Ryssarna tåga in i Tallinn och att min farmor som pratade Ryska måste haft upplevelser likt det som pågår nu. Att jag efter denna konferens börjat tänka på vad är det jag kan påverka? Är det att jobba med det jag gör? Eller ska jag engagera mig någon annanstans där jag kan göra verklig skillnad för de som ”verkligen ” behöver det. Ja när jag kom hem fortsätter jag göra det jag gör, men med lite mer ödmjukhet till livet som jag har här i Sverige.

/Susan Hanshoff

EFTA representant & FFST representant

Riksstyrelsen

För mer information om EFTA, gå in på EFTAs webbsida: https://europeanfamilytherapy.eu/

FAMILJETERAPI VID ÄTSTÖRNING 7,5 HP

Familjeterapi är den evidensbaserade behandlingen för barn och ungdomar med ätstörningar. Denna utbildning avser att i första hand förbättra kunskapsläget för de som arbetar med ätstörningar hos barn och ungdomar, där det är helt avgörande med rätt inriktning på familjeterapin från början.

FAMILJETERAPI VID ÄTSTÖRNING

Familjeterapi vid ätstörningar skiljer sig från sedvanlig familjeterapi på ett antal punkter. Det gäller i första hand intensitet och fokus; det rör sig om medicinsk hotfulla tillstånd där en förändring måste ske snabbt. Denna utbildning avser att i första hand förbättra kunskapsläget för de som arbetar med anorexia nervosa hos barn och ungdomar, där det är helt avgör ande med rätt inriktning på familjeterapin från början.

KURSENS INNEHÅLL

Utbildningen avser främst att ge grundläggande kunskap, erfarenhet och förtrogenhet i tillämpningen av familjeterapi vid ätstörningar, så att deltagarna kan bedriva den i sin kliniska vardag. Vi avser att ge deltagarna både en teoretisk förståelse och en praktisk erfarenhet. Den huvudsakliga arbetsformen är en integration mellan teori och praktik. Den teoretiska delen utgår från hur de olika familjeterapeutiska traditionerna påverkat utvecklingen av familjeterapi vid ätstörningar.

De traditioner som främst kommer att avhandlas är den strukturella, den strategiska, den språksystemiska och den narrativa traditionen.

Familjeterapi är en praktisk och pragmatiskt inriktad behandlingsmetod, och utbildningen kommer därmed att ha fokus på konkreta övningar. Vi kommer att gå genom aktuell forskning om familjeterapi vid ätstörningar utvecklingen av familjeterapi vid ätstörningar.

KURSENS UPPLÄGG

Kursen består av föreläsningar, grupparbete, rollspel med videofeedback samt spegling av eget arbete med familjer. Vi avser att ge deltagarna både en teoretisk förståelse och en praktisk erfarenhet. Deltagarna skall även sätta sig in i den anvisade litteraturen. Deltagarna skall genomföra ett fördjupningsarbete ”Hur jag tillämpar familjeterapi vid ätstörningar i arbetet på min arbetsplats”. Skriftlig och muntlig redovisning av fördjupningsarbete samt reflektion kring andra deltagares redovisningar är examinationen.

MÅLGRUPP

Utbildningen vänder sig till dig som arbetar med behandling av de som är drabbade av ätstörning och som vill lära dig mer om hur man bättre kan hjälpa familjer och drabbade med en evidensbaserad behandlingsmetod.

INFORMATION OCH ANMÄLAN

• Datum 2023: 16-19/10, 27-28/11,

Datum 2024: 22-23/1, 19-20/2

• Plats: Lund samt egenstudier på digital plattform.

• Antal deltagare: Vid färre deltagare än 25 genomförs

ej kursen. Sista datum för anmälan: 31 aug 2023.

• Pris per deltagare: 29 500 kr exkl moms. Kursen är bindande.

ANMÄL DIG HÄR.

KONTAKT

Ulf Wallin, Leg familjeterapeut, dr med vet, överläkare Kompetens Centrum Ätstörningar - SYD i Lund, Psykiatri Skåne.

Emma Tullberg, Lund University Commissioned Education. (angående anmälan).

FÖRDJUPNINGSKURS I FAMILJETERAPI VID

ÄTSTÖRNING AR 15 HP

Familjeterapi är den evidensbaserade behandlingen för barn och ungdomar med ätstörningar. Denna utbildning avser att fördjupa kompetensen för de som arbetar med familjer där någon har en ätstörning.

FÖRDJUPNING AV KOMPETENS I FAMILJETERAPI VID ÄTSTÖRNING

Vi avser att ge fördjupad kunskap om systemteor i samt erfarenhet och färdighet i att arbeta med familjeterapi vid ätstörningar i sin kliniska vardag. Kursen kommer att ge deltagarna både en teoretisk förståelse och en praktisk erfarenhet. Stor vikt läggs på att bli förtrogen med aktuell forskning. Fördjupningskursen fokuserar på etiska dilemman relaterade till en grundläggande förståelse och en terapeutisk kompetens. Den huvudsakliga arbetsformen är en integration mellan teori och praktiska övningar.

KURSENS INNEHÅLL

Utbildningen innehåller både teori och praktik. Den teoretiska utbildningen fördjupar teman i de familjeterapeutiska traditionerna. Familjeterapi är en praktisk och pragmatiskt inriktad behandlingsmetod, och utbildningen kommer därmed att ha fokus på konkreta övningar. De praktiska momenten bygger på att deltagarna har med sig egna fall. Utifrån dessa fall ges deltagarna en plattform för att arbeta med

implementering och översättning av teori till praktik, och ges även möjlighet att öva på alternativa sätt att arbeta med familjeterapi i specifika fall.

Utöver de centrala familjeterapitraditionerna som kommer att avhandlas, så kommer även andra traditioner att ingå, som det idag pågår ett utvecklingsarbete kring. Vi kommer att gå genom aktuell forskning om olika familjeterapimodeller vid ätstörningar.

KURSENS UPPLÄGG

Kursen består av föreläsningar, grupparbete, rollspel samt spegling av eget arbete med familjeterapi som deltagarna visar upp via videoinspelningar. Vi avser att ge deltagarna både en teoretisk förståelse och en praktisk erfarenhet av familjeterapi vid ätstörningar. Utbildningen har tolv kursdagar, de första två tillfällena är tre dagar, då deltagarna skall ha med sig videoinspelning till den andra samlingen. Tredje samlingen är två dagar och den avslutande samlingen är fyra dagar. Vid den avslutande samlingen skall deltagarna presentera en ny videoinspelning som blir en del av examinationen.

MÅLGRUPP

Utbildningen vänder sig till dig som arbetar med behandling av de som är drabbade av ätstörning och som har grundläggande kompetens i familjeterapi vid ätstörningar motsvarande grundkursen på 7,5 hp, och som vill fördjupa din kompetens i familjearbetet.

INFORMATION OCH ANMÄLAN

• Datum 202 3: 29 /11- 1/12 Datum 202 4: 24 - 26/1, 22 - 23 /2, 18-21/3

• Plats: Lund samt egenstudier på digital plattform.

• Antal deltagare: Vid färre deltagare än 2 4 genomförs

ej kursen. Sista datum för anmälan: 31 augusti 2023.

• Pris per deltagare: 36 1 00 kr exkl moms. Kursen är bindande.

ANMÄL DIG HÄR.

KONTAKT

Ulf Wallin, Leg familjeterapeut, dr med vet, överläkare Kompetens Centrum Ätstörningar - SYD i Lund, Psykiatri Skåne.

Emma Tullberg , Lund University Commissioned Education. (angående anmälan).

Lærebok i kommunikasjon

En praktisk innføring

Av Frode Thuen og Lennart Lorås

Det viktigste arbeidsredskapet for helse- og sosialarbeidere er kommunikasjon.

Vi utvikler kommunikasjonsferdigheter på ulike måter gjennom hele livet, særlig i den tidlige oppveksten, men også gjennom utdanning og yrkesutøvelse. Som fagfolk er vi avhengige av å kommunisere på en god måte med dem vi skal hjelpe, være seg pasienter, klienter, brukere

Läsvärt

eller pårørende og etterlatte. I sin mest grunnleggende form handler hjelperrollen om å utveksle informasjon med, og utøve omsorg overfor, hjelpetrengende. Hvordan vi lykkes, er avhengig av våre kommunikasjonsferdigheter.

I denne boken har vi samlet et knippe fagfolk med spesialkompetanse på ulike felt innen helse- og sosialfagene, som har det til felles at de er opptatt av kommunikasjon innen sine respektive fagfelt. Boken trekker opp sentrale tema og problemstillinger som er relevant for både studenter og yrkesutøvere. De fleste kapitlene er praksisnære, mens noen av bidragsyterne lener seg mer på en teoretisk tilnærming. Til sammen bidrar boken til at studenter og fagfolk innen helse- og sosialfagene vil kunne øke egen bevissthet og generell kompetanse om kommunikasjon og styrke sine praktiske kommunikasjonsferdigheter i møte med hjelpetrengende.

Läsvärt

systems theory and constructivist epistemology. In addition, the book focuses on innovative paradigms, research strategies, and methods, seeking to bridge the gap between research and practice in the field of systemic family therapy. Finally, it provides guidance on submitting and maximizing the likelihood of research paper acceptance to leading family therapy journals.

Topics featured in this book include:

• Effectiveness of research-informed systemic therapy.

• Mindfulness and compassion-based interventions in relational contexts.

• Use of SCORE (Systemic Clinical Outcome and Routine Evaluation) as an indicator of family functioning in Europe.

Systemic Research in Individual, Couple, and Family Therapy and Counseling

Editors Matthias Ochs, Maria Borcsa, Jochen Schweitzer

This book examines systemic family therapy research, addressing key topics across the interrelated disciplines of psychotherapy, social work, and counseling. Drawing from contributions at the 2017 International Systemic Research Conference in Heidelberg, it includes both quantitative and qualitative research perspectives and outlines a wide array of approaches, using

• Systemic approaches for working with couples with high conflict behaviors.

• Therapeutic-Factor-Oriented skill building in systemic counseling.

• Importance of client feedback in development of professional knowledge base.

Systemic Research in Individual, Couple, and Family Therapy and Counseling is a must-have resource for researchers, professors, and graduate students in family therapy, clinical psychology, general practice/family medicine, and social work as well as all interrelated psychology and medical disciplines.

Terapeuten i fokus : professionell utveckling och självomsorg i människovårdande yrken

Av Katja Lindert Bergsten, Kristoffer Pettersson

I vårt arbete med människors lidande får vi en fantastisk möjlighet att se mening i det vi gör - samtidigt ser vi sjukskrivningssiffrorna lysa rött för våra yrkesgrupper.

Läsvärt

I Terapeuten i fokus får du som är verksam i ett människovårdande yrke, kanske för ovanlighetens skull, själv vara fokus för din vänliga uppmärksamhet. Att uppmärksamma vad ditt arbete gör med dig, när det ger och när det tar och på vilket sätt just du med dina unika erfarenheter riskerar att göra dig illa.

I stället för att i detalj redogöra för klienters bakgrund och livssituation vänder den här boken på perspektivet och låter samtalsbehandlaren stå i strålkastarljuset. Vad händer med oss i olika skarpa lägen? Vad behöver vi för att bli skickligare behandlare? Hur förhåller vi oss till klienternas, organisationens och våra egna krav och förväntningar? Det är få förunnat att vara självklart vänlig, lojal och medkännande med sig själv, särskilt vid motgångar. Vem kan vara mer misslyckad än en självhatisk och smådeprimerad terapeut?

Se den här boken som en inbjudan att vänligt och respektfullt granska några av de fällor, faror, hinder och möjligheter som kännetecknar människovårdande yrken. Varken mer eller mindre.

Läsvärt

Makt och psykoterapi

Av Inga Dennhag

Status och makt påverkar hur vi pratar och förhåller oss till varandra. Några kända makthierarkier handlar om kön, klass, etnicitet, ålder och funktionsnedsättning. Dessa utspelar sig i alla relationella sammanhang – även i psykoterapi.

Relationen mellan klient och terapeut är inte jämlik. Terapeuten har mer makt utifrån sin utbildning och anställning, medan klienten ofta är i kris eller har svårigheter och är i behov av den hjälp som terapeuten kan erbjuda. Vilka former av makt kan gestalta sig i samtalet och hur kan makten påverka psykoterapin?

Den här boken vill bidra till ökad förståelse för vad makt är, hur den yttrar sig i psykoterapi och hur makt kan utjämnas. Vinsterna med maktutjämning är många. Det kan stärka alliansen och samarbetet mellan klient och terapeut, göra terapeuten mer träffsäker i sina bedömningar, vara en hjälp i att anpassa behandlingsupplägget – och därmed bidra till färre avhopp och ett bättre utfall av terapin.

Mediabruset

Trauma-informed Family Therapy: Systemic Treatment of Trauma of Child Refugees

Charity Somo, PhD and Laurie L. Charlés, PhD

https://ftm.aamft.org/trauma-informed-family-therapy-systemic-treatment-of-trauma-of-child-refugees/

Dokumentärfilm: Fosterfamiljen

Julia har alltid pratat om sin uppväxt som en lycklig tid. Att vara ett biologiskt barn i en fosterfamilj. Men något skaver, för allt var inte bara ljust. I den här filmen får vi följa med Julia när hon träffar sina föräldrar och fostersyskon idag. Det blir en gemensam resa tillbaka i tiden, ett möte med omskakande händelser som förändrade deras liv för över trettio år sedan. Historier om kärlek som växer men som hotas att gå sönder när de står inför myndigheters beslut. Barnen står i centrum i den här berättelsen, om ett system där man får älska, men inte för mycket. Dokumentärfilm av Julia Dinome.

https://www.svtplay.se/video/jABabEP/fosterfamiljen

MOBILISERING AV FAMILJENS KRAFT & MÖJLIGHETER

ETT SYSTEMISKT FÖRHÅLLNINGSSÄTT

FÖRELÄSNING MED KATARINA FAGERSTRÖM I

STOCKHOLM, TORSDAG DEN 16 NOVEMBER 2023

Arrangör: MARELDS konsultnätverk, ideell förening (www.mareld.se)

Katarina Fagerström är socialarbetare och psykoterapeut. Sedan år 2016 har Katarina varit med om att föra in systemiska närmandesätt; dialogiskt, narrativt, lösningsfokuserat och resursinriktat tänkande i socialt arbete inom barnskyddet i Finland. Hon har varit med om att utveckla den systemiska verksamhetsmodellen inom institutet för hälsa och välfärd. Hon har utbildat systemiska team runt om i Finland.

Där har det skett en stort arbete att förändra och skapa en socialtjänst utifrån ett systemiskt arbete som syftar till att bryta den onda cirkeln av socialarbetarnas känsla av otillräcklighet och höga omsättning av personal. Syftet med att införa det systemiska arbetet har varit att:

Att stärka teamarbete inom barnskyddet

Att föra in familjeterapeuter i barnskyddsteamen

Att öka tilliten och känslan av trygghet i det egna teamet

Att ge tid för reflektion och bygga upp en dialog inom teamet, som sedan avspeglar sig i arbete med barn, ungdomar och föräldrar

Att stärka relation och dialog mellan socialsekreterare och utförare för att öka kommunikation och minska överbelastning

Praktiskt:

Datum och tid: Torsdag den 16 november 2023

Plats : Ersta konferens, hotell och terrass, Adress: Erstagatan 1K, 116 28 Stockholm

Pris: 700 kr

I priset ingår kaffe/te, smörgås, kaka

B etalning sker till: BG: 157-3708 . Skriv namn, efternamn och ”16 nov” i meddelandefältet

Frågor om betalning mejlas till kassören Anders Wächter: andersw20@outlook.com

Övriga frågor om dagen mejlas till Lisa Koser: lisakoser1@gmail.com

Glimtar från de lokala föreningarna

Mitt-Sverige

Den 3 maj hade vi årsmöte med afterwork där vi samlades via länk mellan Sundsvall och Östersund. Under mötet tackade vi av Niklas Åhlund från styrelsen och välkomnade Rickard Forsberg.

Nuvarande styrelsen: Amber Forsberg, Ordförande

Anna Jakobsson, Kassör

Gabriella Henriksson

Ingrid Jonsson

Yvonne Hallen

Rickard Forsberg

Håll utkik på vår facebooksida, familjeterapiföreningen Mitt-Sverige för mer information om höstens aktiviteter.

FFST (Stockholm)

Tack alla medlemmar i Ffst för Ert engagemang, era frågor och uppmuntran och även tack ni som svarat på vår enkät som vi skickat ut kring förslag till styrelsen inför det kommande verksamhetsåret.

·Vi tackar också våra fyra avgående ledamöter Kari Kamsvåg Magnusson, Lisa Carlsson, Giusi De Santi och Alessandra Greco som alla bidragit med kompetens och inspiration till arbetet i styrelsen. Nya ledamöter: Anna Forsell och Cristina Sohl.

·Boka gärna den 28 sept. Terminens 1:a systemcafé. Tema: systemiskt arbete med familjer med barn som fått cancer där bl a Iwona Strojwas från styrelsen kommer att intervjuas med en kollega om erfarenheter av att erbjuda psykoterapi och stöd till familjer som är i kris. Vi återkommer med mer info

Spara datumet!

sfft bjuder in till ett lunchwebbinarium den 15 september kl. 12-13 med Maja Guldstrand Landin som du inte vill missa. Mer information kommer inom kort.

·Kommande större arrangemang år 2024: föreläsning med Stefan Hammel, präst, psykoterapeut, familjeterapeut och hypnosterapeut kring sagorna och metaforernas plats i familjeterapi. Föreläsningen sker i samarbete med FFST och Inger Lundmark, ordförande i Centrum för hypnos och psykoterapi (CHP). En arbetsgrupp är tillsatt för att jobba fram ett program för dagen och vi återkommer med mer information.

Dalarna

Familjeterapiförening

I höstas fick vi i Dalarnas familjeterapiförening (Dff) det hedersamma uppdraget att arrangera 2023 års kongress i Svenska föreningen för familjeterapi (sfft). Efter ett intensivt och stimulerande arbete gick inbjudan ut i början mars. Redan i slutet av maj hade över 200 anmält sig. I dagsläget närmar vi oss 250 anmälda deltagare.

Temat för kongressen är Behandlarens värld. En värld som kommer att gestaltas via våra fantastiska föreläsare. Vi skriver fantastiska för vi har bjudit in några av Sveriges mest erfarna och namnkunniga inom området familjebehandling/terapi och så några som bidrar via andra perspektiv.

Kongressen äger rum i Borlänge 18 - 19 oktober. Vi hälsar alla välkomna att ta del av föreläsningar, möta gamla bekanta, knyta nya kontakter samt fylla på i både kunskapsbanken och själen.

Mer information hittar du på sfft.se, där du också kan anmäla dig.

Som ni förstår har vårt huvudsakliga fokus varit arbetet med kongressen, men vi har också hunnit med en medlemskväll i vår. Till höstens planeras ytterligare medlemskväll. Planeringen av 2024 års första föreläsning har också startat.

Vi önskar er alla en skön sommar! Styrelsen för Dalarnas familjeterapiförening

Riksstyrelsen välkomnar Mats Höjing som Södras representant i Riks Detta möjliggör att Lotta Beskow får ägna sig till ordförande uppgifter medan Mats representerar Södra Detta efter ett förslag från årsmötet att testa en uppdelning för att ge ordförande mer utrymme att arbete övergripande

Systemcafé ¨Familjen i ett flergenerationsperspektivvarför det?

När: 25/9 17.30 soppa, 18.00 Föreläsning

Lokal: Ej bestämd

Föreläsare: Ann-Helen Johansson

Aukt Socionom/Handledare/Organisationskonsult

Se också www sfft se för aktuella evenemang och följ föreningen på Facebook, https://www.facebook.com/svenskfamiljeterapi, men också de lokalföreningssidorna på Facebook så att du inte missar intressanta evenemang

Södra

https://www facebook com/groups/407896639263380

Västra

https://www.facebook.com/familjeterapiforeningen.vastrasverige

Stockholm https://www facebook com/groups/ffststockholm

Dalarna https://www.facebook.com/groups/2318192368495836

Mitt Sverige https://www facebook com/groups/232049741458936

Söker du sidor med information om din närmaste lokala förening så gå in på www sfft se och sök på lokalföreningar Där hittar du kontaktuppgifter Flera lokalföringar har också egna hemsidor där det finns intressant att läsa och information om aktuella händelser

Några från riksstyrelsen efter ett live-möte i våras

GLAD SOMMARÖNSKAR VI!

Föreningen bildades 1987. Föreningen har cirka 700 medlemmar. Föreningen ger ut en tidskrift, numera nättidning, Svensk FamiljeTerapi (SFT). Som medlem i sfft får du även tillgång till den nordiska tidsskrfit Fokus på Familien digitalt. Medlem blir du genom din lokalförening. För att hitta din närmast lokalförening se www.sfft.se

Ingen lokalförening i din närhet?

Du kan starta en egen lokalförening tillsammans med andra i ditt område. Hör av dig till någon i riksstyrelsen så pratar vi vidare.

Svenska föreningen för familjeterapi

Svenska föreningen för familjeterapi, förkortat sfft, är en ideell förening vars syfte är att representera familjeterapins utveckling i Sverige genom att:

• främja och bidra till teori- och metodutveckling samt forskning inom familjeterapin och dess gränsområden

• representera familjeterapins intressen i offentliga sammanhang och aktivt driva frågar som rör familjeterapin

• verka för spridning av information om familjeterapi som behandlingsmetod

• främja kontakterna mellan familjeterapeutiskt verksamma inom och utom Sverige

• verka för att Svenska och Nordiska kongresser kommer till stånd

• stödja lokala familjeterapiföreningar

• verka för att lokala familjeterapiföreningar bildas i områden där sådana saknas

Nästa nummer av SFT

utges september 2023. Håll utkik!