SFT nr 1 2025

svensk familjeterapi nr 1 • 2025

Kunskap i Samma Tappning

Ledare

Nu är det väntans tider - för mig i alla fall. Vilken dag som helst får vår familj välkomna en ny människa till världen. Än så länge trivs hon bra därinne, skyddad av livmodern, men snart så får man möjlighet att se henne som vi hittills har bara känt.

Det är något alldeles speciellt att få äran att bära en annan människa inom en. Att känna henne växa och bli till. Det blir ett tydligt exempel om hur vi påverkar varandra, hur vi samspelar. Det jag gör, det jag äter och dricker, mina beslut, det spelar stor roll för henne. Hon hör det jag hör och i någon grad, känner det jag känner. Och tvärtom. Jag påverkas av henne när hon gör sig själv till känna på olika sätt under en dag. Som gravid, blir det extra tydligt att mitt liv inte bara är mitt eget. Jag är och blir till i samspel med andra.

Sedan är det förlossningen som vi har framför oss. En tid där inte bara mitt liv, men hela vår familjens liv styrs av detta nya liv och när hon väljer att visa sig. Väskorna är packad. Bilarna är tankade. Vänner står på ”standby” för att få besök av storasystern, som inte får följa med till BB. Livet rullar på som vanligt, och ändå inte. För en sak är säkert – i den nära framtiden kommer vi behöva släppa allt för att fokusera våra krafter

på något större. Något som gör ont men som i slutändan är bland de finaste upplevelser man kan vara med av.

Just nu är det dock lätt att känna sig frustrerad på att ha hamnat på det där stället som barnboksförfattare Dr. Seuss kallar ”the waiting place.”

The Waiting Place for people just waiting. Waiting for a train to go, or a bus to come, or a plane to go, or the mail to come, or the rain to go, or a phone to ring, or the snow to snow, or waiting around for a Yes or No, or waiting for their hair to grow. Everyone is just waiting. Waiting for the fish to bite or waiting for wind to fly a kite, or waiting around for Friday night, or waiting, perhaps, for their Uncle Jake or a pot to boil, or a Better Break, or a string of pearls, or a pair of pants, or a wig with curls, or Another Chance. Everyone is just waiting. –Från boken, Oh, the Places You’ll Go!

Men kanske det är en viktig del av livet – tiden att stanna upp, titta runt, andas ut och prioritera. Att ställa sig själv de svåra frågorna kring livet och det som är viktigt samt att förhålla sig till sin almanacka med en viss skepticism. Inte minst

i dessa vårtider när vintern vinkar farväl men sommaren är fortfarande långt bort. Att leva fullt ut även mitt i livets många förändringar.

I detta nummer av SFT får ni möjlighet att läsa om de många meningsfulla möten Gun-Drott Englén har haft internationellt under sina år som familjeterapeut. Du får också ta del av Elisabeth Wettergrens tankar kring nya socialtjänstlagen och hur den kan påverka familjeterapeuter och familjeinsatser. Tomas Carlsson skriver om utmaningar i förstärkt familjehemsvård och ger insikt i att ta sig an trianguleringen som ibland blir till när nätverk samlas och personer lider. Bill Petitt bjuder också in till tankar om den läkande processen samt hans eventuella kopplingar till the Shaman. Detta nummer kommer också med båda bok- och mediatips för dig som är också i väntans tider på olika sätt eller som söker för något nytt att sätta sig in i.

Jag vill särskilt uppmärksamma Bernice Petrinis recension av Barnfokus i Familjesystem som publiceras på nytt i detta nummer efter att ha publicerats i decembers nummer med formateringsfel, som var mitt fel. Tyvärr blir det fort och fel ibland från min sida som redaktör och stavfel, formateringsfel samt andra fel smyger in av misstag och tar ifrån författarnas viktiga

budskap. Även om jag vill undvika detta så ofta det går, så blir det fel ibland trots min önskan om annat. Och för det är jag ledsen. I detta fall, vill jag göra om och göra rätt, då det är ni som ger av er tid för att bidra med era tankar och erfarenheter som gör denna tidning till det den är – något vi alla kan vara stolta över!

Och med detta vill jag önska er som läser detta en fin vår, vart ni än befinner er i livet! Och om du, liksom jag, befinner dig i ”the waiting place,” önskar jag dig att den får vara en tid för att samla kraft och energi innan du tar dig vidare till det nya som blir. I orden av Etty Hillesum, nederländsk lärare, författare och mystiker, som blev offer till förintelsen i Auschwitz:

“Sometimes the most important thing in a whole day is the rest we take between two deep breaths.” Ta hand om er!

/Amber Forsberg

Ordföranden

Kära familjeterapivänner!

Vi lever i oroande tider på så många olika sätt. Ett begrepp som multiversa känns inte lika tilltalande eller romantiskt när det på riktigt är så att världsledare helt förnekar fakta och sprider desinformation. Människor tycks alltmer leva i skilda verkligheter.

Jag vet inte om den kan vara en tröst i vardagen när något extra svårt möte ska klaras av, att tänka på att ALLT vi ställs inför ändå är lättare, än att vara president för ett land i krig och bli utlämnad och utskälld på det mest förnedrande sätt i ovala rummet?

Jag tänker på Lasse Berg. Säkert har många av er lyssnat på hans sommarprogram från i somras eller läst någon av hans böcker. Vi människor är sociala varelser. Att vara en del av en grupp och att samarbeta med andra har varit viktigt för mänsklighetens överlevnad ända sedan vi levde på savannen och det är lika viktigt idag. Just det här behovet och driften höra ihop med andra, och förmågan att samarbeta, menar Lasse Berg både är det största hotet mot mänskligheten och vårt enda hopp. Ett hot blir det när grupptillhörigheten blir en fråga om vi och de. När populister utnyttjar

människors oro och rädsla och driver en allt hårdare retorik som pekar ut vissa grupper som mindre önskvärda och ställer grupper mot varandra. Samtidigt ligger hoppet för mänskligheten just i att vi kan lösa problem tillsammans. Ensamma klarar vi inte mycket men tillsammans kan vi klara nästan vad som helst.

I det här ljuset känns också vår förening extra viktig. På samhällsnivå känns det viktigt att stå upp för det systemiska perspektivet. Och för alla som kanske känner sig lite ensamma om att värna det perspektivet på sin arbetsplats är det viktigt att få möjlighet att möta likasinnade, lyssna på föreläsningar, utbyta idéer, få kraft och inspiration, som vi har möjlighet att göra på alla de aktiviteter som anordnas runt om i landet och på våra kongresser och webbinarier. Det finns självklart saker att oroas över även i vårt land, men vi kan vara djupt tacksamma över att vi lever i en demokrati. Att delta i det fria föreningslivet är faktiskt ett utmärkt sätt att också utveckla och värna demokratin.

För sfft:s riksstyrelse är det en prioriterad fråga under det kommande året att på något sätt föröka påverka universiteten till att det ska kunna startas upp fler familjeterapiutbildningar igen. Det går inte att lova att det lyckas men vi känner att vi måste försöka. Vi

har kongresser att se fram emot som fyrar i mörkret.

Alla familjeterapikongresser arrangeras med en stor insats av ideellt arbete och de är otroligt viktiga för kunskapsutbyte och inspiration. I slutet av augusti är det dags för nästa svenska kongress i Storforsen. Kom dit, alla som kan!! Det blir härliga dagar i sensommarfjällen med ett fint program. Arbetet har också påbörjats för att planera nästa nordiska kongress, som ska äga rum i Uppsala 17-20 augusti 2027. Då firar vi också sfft:s 40-årsjubileum och det kommer att bli en hejdundande fest! Reservera gärna datumen redan nu. Ja, och så glöm för all del inte att betala in medlemsavgiften för året till din lokalförening. Jag vill avsluta med att rikta ett stort tack till alla som jobbar aktivt runt om i vårt land

för att familjeterapiföreningarna ska kunna fungera.

I dessa tider av årsmöten och nya styrelser runt om i landet vill jag tacka både er som avgår, er som sitter kvar och särskilt alla nya som kliver in. Välkomna!

Jag önskar er alla mod och hopp, som kanske kan få näring av vårsolen och av goda och inkluderande mänskliga sammanhang.

Svensk Familjeterapi

Redaktonen: Amber Forsberg

Layout: Magnus Olerspiattodesign.se

Annonsera i SFT!

helsida 2 000 kr

halvsida 1 000 kr kvartssida 500 kr

Maila till Eva Dahlgren eva.a.dahlgren@gmail.com

Varma hälsningar,

Lotta Beskow

Ordförande sfft

Utgiven av SFFT

Ordförande: Lotta Beskow

Kassör: Eva Dahlgren

Sekreterare: Helena Prahne

Vetenskaplig sekreterare:

Kristina Edman

Informationssekreterare:

Susan Hanshoff

Ledamöter:

Ann-Catrine Andersson

Amber Forsberg

Bibbi Gundersen

Maria Åhman

Mats Höjing

Skriv! Skriv! Skriv!

Bidrag till nästa nummer och feedback

Manusstopp 31 maj 2025 sftredaktion@gmail.com facebook(sfft) hemsida www.sfft.se

ISSN 3035-7411

Gammal kunskap i samma Det skulle kunna vara en berättelse om

I det kommande skulle jag vilja ta upp ett vanligt dilemma i Familjevårdsstiftelsens förstärkta familjehemsvård när placerade människor i familjehem drar isär nätverket åt olika håll och spelar ut personer i behandlingsnätverket emot varandra. Missförstå mig rätt, strategin är varken beräknande, kalkylerande eller utifrån någon medveten handling. Den uppstår för dessa lidande människor utifrån bristtillstånd från både då och nu, det blir således ett funktionellt sätt att svara an på något som inte står rätt till i livet. Ibland uppkommer bekymret på en annan systemnivå. Den innebär att olika myndigheter hamnar på svart, respektive vitt, och hela tiden byter plats med varandra som den ibland goda och ibland onda med samma konsekvens att man är ”en bit ifrån” den/de som behöver ta emot hjälpen. Det var utifrån ovanstående svårighet som Familjevårdsstiftelsen en gång införde gemensamma möten en gång i månaden på kontoret med familjehemmet, den boende, de två terapeuterna, socialtjänsten och annat nätverk för att aldrig ge den lidande en chans att förgifta sitt sammanhang. Motgiftet var helt enkelt att ses, men i tider när man ses mindre och mindre samt gärna digitalt så har hotet om förgiftning igen ökat. Jag kan inte heller sluta fundera på varför möten inte verkar vara så värdefull investerad tid för många myndigheter längre? På min arbetsplats har det mest återkommande ordet för det ovanstående fenomenet varit det psykodynamiska ordet splitting, men jag kommer addera Murray Bowens systemiska begrepp triangulering utifrån att mer begrepp kan hålla, utveckla, förändra, bära samt lära oss ytterligare om utökade system.

Siegel m.fl. (2006) skriver att termen splitting har använts för att förmedla olika psykologiska funktioner, men det betraktas generellt som ett omedvetet försvar som spelar en nödvändig roll i psykisk utveckling. Enligt objektrelationsteorin kan tidiga barndomstrauma såsom misshandel eller djup känslomässig försummelse göra att splittring bibehålls som en sköld som skyddar mot en alltför fientlig intrapsykisk värld (Siegel, m.fl. 2006). Triangulering ur ett systemiskt perspektiv syftar på den process genom vilken människor i en relation tar in en tredje part för att stabilisera spänningen i relationen i sin enklaste form (Willis, m.fl. 2021).

Det jag vill och kommer belysa är hur splitting inom den lidande personen kan ta sitt uttryck på systemnivå och på så sätt trianguleras eller externaliseras om man föredrar en narrativ lins av problematiken. Således vill jag visa på rörelsen emellan person samt system och hur man behöver röra sig mellan, och att begreppen inte är uteslutande utan mer berikande och inkluderande.

På Familjevårdsstiftelsen har vi den här erfarenheten, av att arbeta över tid inom komplexa system, ibland över flera år. Ibland blir det bra, inte sällan kommer vi till korta, men vi gör erfarenheter och försöker hela tiden lära oss mer. Det finns idag en stor professionell ovana och rejäla kunskapsluckor i vad det innebär att verka inom utökade levande nätverkssystem enligt mitt tyckande. Men nu emot verkligheten.

Verkligheten som nu kommer att skildras i det följande är varken unikt eller ovanligt på något sätt i vår

samma tappning hjulet

verksamhet. Jag tror inte heller det är ovanligt i andra verksamheter, men lite skojfriskt uttrycker jag att det är en ny berättelse om hjulet som jag författar. Det ovanliga är den bristfälliga förståelsen för att fenomenet existerar trots att mycket av det har beskrivits av många teoretiker och praktiker sedan många år tillbaka i tiden. Ett fiktivt exempel skulle kunna handla om en flicka i tonåren som har växt upp med psykiskt och fysiskt våld från sin pappa, och hennes föräldrar är inte längre ett sammanboende par. Flickan har en nära relation till sin mamma, men i tider av svårigheter hos modern söker flickan då och då sin pappa och så här har mönstret sett ut. Flickan har en bakgrund både på hvb och sis-

institutioner och uppdraget Familjevårdsstiftelsen får från socialtjänsten när hon kommer till oss är att hon skall arbetas tillbaka emot sin ursprungsfamilj. Vi presenterar ett familjehem men vi har svårt att samla familjehem, socialtjänst, biologiska föräldrar och nya partners på en och samma gång. Det här gör att det som bestäms på våra återkommande möten aldrig är riktigt förankrat i hela nätverket. Flickan hittar hela tiden någon att alliera sig med i nätverket som särar på helheten, men samtidigt så uppstår också det här på systemnivå emellan Familjevårdsstiftelsen och socialtjänsten som har skapat lager på lager av fenomenet splitting/triangulering. Under lång tid

hamnar hennes goda berättelse om sig själv antingen hos oss på Familjevårdsstiftelsen, socialtjänsten, biologiska föräldrar eller familjehemmet samtidigt som resterande hela tiden har en annan bild av verkligheten. När ungefär ett års arbete fortskridit tillsammans så börjar vi få ihop en start tillsammans, en ny gemensam berättelse emot lättnad och eventuell bättring för flickan och hennes nätverk att ta sig vidare emot ett bättre sätt att leva.

För att få splittingen/trianguleringen att inte slå igenom på individ, grupp eller systemnivå emellan människor eller nätverkets olika delar behöver vi börja från början. Med oss själva. Vi vet, om vi inte integrerar våra egna motsättningar blir det svårare att ge utrymme för andras komplexitet och svårigheter. Nora Bateson (2022) betonar att fortsätta vara till kräver ständig växling och lärande att vara på nya sätt. När splittingen/trianguleringen är i spel mellan människor och större system finns sällan ”lita på” relationer, man ”litar till” själv-relationer. Derridas grundläggande insikt var att när vi utforskar något koncept inklusive oss själva, finner vi att det i själva verket är instabilt (Salmon, 2023). Det beror inte på att vi inte har tillräckligt med kunskap, snarare beror det på att instabilitet “alltid redan” är en del av allt oavsett vad

(Salmon, 2023). För att rymma splitten/trianguleringen inom en naturlig instabilitet behöver sammanhang utökas. Med mer kontext får du mer vitalitet, du får mer motsägelse, du får mer överlappning, du får mer insikt, du får fler färger, mer tjocka beskrivningar och mer möjligheter (Bateson, 2022). Vad behöver vi då göra när splittingen/trianguleringen får fäste, eftersom den närs av att hålla olika delar isär? Expansionen och utökningen av kontext är receptet, kuren eller läkarbesöket för att eventuellt kunna ta sig vidare och inte fastna. Vi behöver således träffa varandra i både större och mindre sammanhang för att bringa klarhet. Såklart finns det annan teoribildning för dilemmat, men var kvar med mig och läs färdigt innan du väljer in eller väljer bort. Denna utökning av kontext behöver också tas emot av de inblandade. Tar någon emot utav den lidande, nätverk eller socialtjänst så finns där ofta en intention att ”förstå” istället för ”ha rätt”, det här möjliggör att påbörja sätta splittingen/triangulering ur sin naturligt destruktiva form.

I många utrymmen där splittring/triangulering kommer i spel börjar människor positionera sig, ta ställning, bli högljudda i tron att man har det rätta svaret. Den enas säkerhet blir till den andres osäkerhet, och perspektiv både avvisas och avlivas snabbt som i det fiktiva

exemplet med vår flicka där arbetet under lång tid pågått på fel systemnivå för att komma åt samt nära det som behövs. Rädslan för att tala, att bli missförstådd och inte höra till börjar då smyga sig på hos samtliga inblandade. En enkel oenighet kan börja skymma djupare lager som värderingar, känslor eller ouppfyllda behov som formar den fortsatta interaktionen. Jag tror Gregory Bateson noterade att mycket av mänsklig kommunikation sker på fel abstraktionsnivå. Gräl om politik, övertygelser eller värderingar handlar sällan om dessa frågor. Under dem finns djupare frågor om samhörighet, säkerhet och tillhörighet.

När dialogen blir stel eller fientlig speglar den ofta otillfredsställda behov, att bli bekräftad, längtan att bli uppmärksammad oavsett om du tillhör de lidande eller hjälpande, att veta att du är viktig oavsett om du tillhör de lidande eller hjälpande osv. Människans sätt att vara är att ”vara där” tillsammans, det är här vi behöver börja precis som med den flyktiga flickan jag beskrev ovan. Vad det inte finns ord för är ofta osynligt (Bateson & Brubeck, 2016), därav denna berättelse om hjulet som många glömt bort. När vi formulerat oss tillsammans kan vi förhoppningsvis jobba oss igenom det som sker. Om inte, kan vi alla förvänta oss ett fortsatt helvete, där den enda som kommer bli fortsatt lycklig är lidandet själv.

Tomas Carlsson

Socialarbetare och psykoterapeut på Familjevårdsstiftelsen i Göteborg.

“som vanligt genljuder mina ord via kollegor och andra viktiga människor i mitt liv”

Referenser

Bateson, N. (2022). An essay on ready-ing: Tending the prelude to change. Systems Research and Behavioral Science, 39(5), 990–1004. https://doi.org/10.1002/sres.2896

Bateson, N., & Brubeck, S. B. (2016). Small arcs of larger circles : framing through other patterns. Triarchy Press.

Salmon, P. (2023). Introducing Derrida. Think : Philosophy for Everyone, 22(65), 73–78. https://doi.org/10.1017/ S147717562300026X

Siegel, J. P., Kaslow, N. J., Kazak, A. E., & Beach, S. R. H. (2006). Dyadic Splitting in Partner Relational Disorders. Journal of Family Psychology, 20(3), 418–422. https://doi. org/10.1037/0893-3200.20.3.418

Willis, K., Miller, R. B., Yorgason, J., & Dyer, J. (2021). Was Bowen Correct? The Relationship Between Differentiation and Triangulation. Contemporary Family Therapy, 43(1), 1–11. https://doi.org/10.1007/s10591-020-09557-3

Apropå Nya Socialtjänstlagen Tidiga och Förebyggande

Tappa inte bort den familjeterapeutiska kompetensen!

Det är mitt budskap även om det är helt suveränt att socialtjänstlagen blir tydlig med ansvaret för att komma in tidigt och att förebygga. Hur viktigt det är känner vi till sedan långt tillbaka i tiden. Det har däremot inte riktigt tagits på allvar på alla nivåer inom socialtjänsten som varit slukad av sitt myndighetsansvar.

Med det sagt vill jag rikta mig mot det stöd som har getts i all välmening. Den utveckling jag sett i praktiken är minst sagt problematisk. I sin ambition att vara till hjälp och förbättra stödet till våra medborgare har en parallellprocess lett till mindre kvalificerat och mer generaliserat stöd till våra familjer samt en urholkning av kompetensen. Detta leder till att behovet av kontroll ökar och mera manualbaserat arbetssätt.

Vad menar jag med det då? Socialstyrelsen har tillhandahållit en lista med kunskapsstöd. Från början innehöll den väl i stort sett endast KBT och några manualer som det hunnit forskats på och som kommit fram till att det kunde ha god effekt på viss problematik. Listan har fyllt på så sakteliga när nya forskningsresultat har presenterats.

Vad har det forskats på? Det har forskats på metoder som är enkla och tydliga att följa eftersom det är lättast att utvärdera resultat då. Det har även funnits en motivation och intresse att tjäna pengar på sin metod. De flesta manualbaserade behandlingsmetoder kräver att du följer manualen strikt vilket förhindrar

utveckling och kreativitet. Det kostar pengar att gå utbildningen och kostnaden fortsätter med licenser och uppföljningsdagar. Mer komplexa behandlingsmetoder är svårare att forska på och har därför blivit eftersatta men det betyder inte att de är mindre effektiva för det. Enkla metoder fungerar bäst på specifika symtom medans mer komplex problematik kräver en helhetssyn och djupare kunskap.

Vi lever i en tid där det är stort fokus på att följa råd och stöd som kommer uppifrån och en stor rädsla för att göra fel. Det viktigaste har blivit att jag känner mig trygg i att jag gör det rätta ur ett ovanifrån perspektiv inte i relation till de människor vi försöker stödja och hjälpa.

Vad är det som hänt parallellt? Många chefer har blivit fångade i sin rädsla för att göra fel och har velat få svar uppifrån vad som förväntas av dem. De har blivit så fokuserade på att efterleva förväntningarna att det gamla och beprövade har gått förlorat eftersom det inte forskats på det. En förenklad och stereotyp socialtjänst har växt fram där man i mångt och mycket tappat bort människan och komplexiteten i det sociala arbetet.

Vilka konsekvenser får det? Socialtjänstens största dilemma är och kommer alltid att vara hur vi ska kunna hjälpa de med den svåraste, djupaste och mest komplexa problematiken. De svåra kräver individualiserat stöd som är anpassat efter just dess unika situationen och människorna. De går inte att hjälpa med stöd av manualbaserade metoder. Möjligheten att bli bättre och bättre på den kategorin socialtjänstärenden går förlorad i den utveckling vi ser idag. De stora flertalet familjer blir hjälpta av de insatser som vårt samhälle erbjuder redan idag. Vi är bra på generellt stöd slogs det

Socialtjänstlagen

insatser

fast i en utredning för ett antal år sedan. Det vi behöver utveckla är att bli bättre på den svårare gruppen.

Att komma in tidigt och förebygga att allvarliga problem uppstår i familjer är absolut nödvändigt och riktigt, insatser på lägsta nivå.

Den stora frågan blir vad gör vi med de familjer där det inte räcker till? Det svar jag har efter ett långt yrkesliv som socionom och familjeterapeut är, vidareutbilda fler socionomer i familjeterapi. Familjeterapin håller på att dö ut som en konsekvens av att det inte står tydligt på socialstyrelsens lista över evidensbaserade metoder. Begreppet evidens och beprövad erfarenhet är för komplicerat att tolka för många chefer som ansvarar för socialtjänsten verksamheter. Socionomutbildningen och familjeterapeutiska utbildningar är naturligtvis ett hopplock av evidensbaserad kunskap och erfarenhet men det står inte tydligt skrivet.

Den utveckling jag kunnat se är att det viktiga anses vara att tillhandahålla manualbaserade insatser och för det krävs varken socionom- eller familjeterapeutisk utbildning. Det krävs ingen relation till de du ska hjälpa och ingen förkunskap. Följ manualen bara och framför allt så blir du som behandlaren utbytbar också.

I mitten på 1990 talet gjordes en stor utvärdering av insatser inom socialtjänsten. Utan tvekan visade den att de insatser med bäst effekt var familjebehandling där man involverade den identifierade klientens familj. Det gällde även för vuxna med missbruksproblematik.

Vad önskar jag med detta? Jag vill bara göra de med möjlighet att påverka utvecklingen framåt, uppmärksamma

på ett perspektiv som håller på att gå förlorat. Jag vet att alla försöker göra det bästa utifrån den kunskap och förståelse den har för tillfället.

Är det så här det är tänkt ? Att familjeterapeuter och socionomer får en allt mindre betydelse och att relationen och det mänskliga mötet kommer att ha spelat ut sin roll?

Ett Stort Lycka Till

Elisabeth Wettergren Socionom och Familjeterapeut

Uppdateringar inför Kongressen

2025 i Storforsen

Resvägar och tidig anmälan

Arbetet med kongressen fortsätter, nu väntar vi på anmälningarna. Nu gäller det att hjälpas åt att sprida inbjudan, så sprid gärna inbjudan till flera så vi blir många som träffas i Storforsen. Inbjudan skall ha gått ut via lokalföreningarna, förutom de vi haft mailadresser till och skickat direkt till tänkbara deltagare. Inbjudan finns även på sfft:s Facebook sida. För den som inte fått inbjudan, gå in på https:// www.sfft.se/norr/Storforsen/index.htm

Där finns inbjudan, information, föreläsare och program.

Anmälningsblanketten når ni på: https://docs. google.com/forms/d/e/1FAIpQLSdtvPy4Pv_qLYFs3HVq70oNjWec80to3PWIK5zYRLoCe97Yg/ viewform. Varför vi vill veta när ni kommer och far är för att kunna ordna transport till och från tåg och flyg samt veta hur många som är med på onsdag kväll. Vet ni inte när ni kommer så skriv det eller ”tåg onsdag fm/torsdag fm.” Då det kommer två-tre tåg söderifrån vet vi vilka tider som gäller för er.

För de som kommer söderifrån och åker tåg är det lätt att ta nattåget. Vid middagstid sätter man sig på tåget, sover sedan på tåget under natten och är framme i Älvsbyn på morgonen, förmiddagen. Tåget kommer till Älvsbyn. 5:14, 10:21 och 11:08 åter 18:23 och 22:39

För den som reser från Malmö går tåget 16:07, 17:07 o 18:23 tillbaka i Malmö 12:52,13:52 o 15:52.

Från Stockholm går tåget 18:08,21:55 o 22:39 åter i Stockholm 6:35 o 10:09 allt är nattåg så man sover under resan.

Det går även flera flyg upp till Luleå (Kallax). Flyg kommer in från 9.35 till 23.00 åter söderut från 6.05 till 20.30.

Transporter försöker vi ordna, men kommer det få deltagare med ett flyg kan man få vänta till nästa flyg kommer in så vi kan samordna transporten. Orsaken till att vi har haft billigt pris till 28/2 är att hotellet fortfarande har ¨högsäsong¨ när vi har kongressen. Då det inte finns mer än ett hotell i Storforsen (144 rum+stugor och camping) vill vi att man anmäler sig tidigt så vi inte blir utan rum för deltagare. Det är viktigt att man ringer eller mejlar och bokar sitt hotellrum, man kan inte gå in via deras hemsida. Eftersom vi har bokat hela hotellet, kommer man då att få besked att det är fullbokat. Vi har nu bestämt att ha billigt pris till 11/4. De som redan nu vet att man skall komma till kongressen, vill vi att ni anmäler er snart så vi ser att intresset finns.

Arbetsgruppen för kongressen i Storforsen

Huvudföreläsare

Skillnader som gör skillnader-organisatoriska och professionella ramar för en jämlik och samverkande sjukvård

Rolf har under lång tid jobbat med hur organisationers uppbyggnad och styrdokument påverkar det dagliga arbetet för många.

Rolf Sundet är PhD, Professor Emeritus, Senter for psykisk helse og rus, Universitetet i Söröst-Norge

Samtal mellan Praktik och Forskning

Karin och Kristina kommer att presentera forskningsresultat om barns "fria uttryck" i barn- och familjeterapier. De kommer även att gå igenom forskningsläget för familjeterapi, diskutera olika forskningsmetoder samt bjuda in till samtal om både resultat och framtida forskningsidéer

Karin Thorslund är Fil Dr psykologi, leg psykolog, leg psykoterapeut, programansvarig för Psykoterapeutprogrammet med familje- och systemorienterad inriktning vid Institutionen för socialt arbete, Göteborgs universitet.

Kristina Edman är doktorand vid Malmö universitet och forskar om barns delaktighet i barn- och familjeterapier Hon är även vetenskaplig sekreterare för Svenska Föreningen för Familjeterapi. Hon är socionom, legitimerad hälso- och sjukvårdskurator och jobbar fam iljeterapeutiskt

Att Träda Fram

Carina kommer att tala om hur antaganden, erfarenheter och hållning påverkar mötet med de människor vi möter i våra arbeten. Hon kommer också att tala om vikten av mentorskap, tid, och att våga säga ja.

Carina Håkansson är socionom, leg. psykoterapeut, fil. dr i psykologi och grundare av Familjevårdsstiftelsen i Göteborg. Hon deltar i det offentliga samtalet kring frågor som rör psykiatrisk diagnostik, vardagskunskap och konstnärliga uttryck i det terapeutiska arbetet.

Vad menar vi med ordet ”systemisk”?

Välkomna till en föreläsning som bland annat kommer att belysa följande frågor: Vad menar vi med ordet ”systemisk” i begreppet ”systemisk familjeterapi?”. Är systemisk familjeterapi inkluderande eller exkluderande? Vad är förresten terapi egentligen, finns det skillnader mellan behandling och terapi? Ett alltmer komplext samhälle skapar mer komplexa problem och utmaningar. Detta kräver allt högre kompetens av dem som bemöter dessa problem. Hur bör kommuner, regioner och universitet stödja denna kompetensutveckling? Vad kan just Du göra för att klienterna skall få en mer ”systemisk” insats? Tryggve kommer att knyta ihop säcken av allt vi fått uppleva under två dagar.

Tryggve Balldin är socionom, leg. psykoterapeut, handledare och lärare i psykoterapi.

Seminarier 1

Fredag kl. 10.00

De subjektiva sanningarnas möten: en erfarenhet av ett språksystemiskt arbete (Ett två timmars seminarie som sträcker sig över A1 och och B1)

En inledande kontakt utvecklades till ett familjearbete där tre generationer blev delaktiga. Det ännu inte sagda kunde hitta ord och bli en del i en bearbetning av trauma. Vi gjorde såhär men kunde vi också gjort på ett annat sätt?

Matz Sparrman är leg. psykolog/leg psykoterapeut/specialist klinisk psykologi/Handledare enl. UHÄ. Grundare av S:t Lukas Mottagning i Skellefteå. Arbetat 30 år inom psykiatrin. Mångårigt samarbete med Harléne Anderson på Houston Galvestone Institute och Grupo Campos Eliseos', psykoterapi institut, Mexico City

Carin Lindgren är socionom, leg.psykoterapeut, handledare i psykoterapi och psykologisk behandling. Arbetar sedan 12 år på S:t Lukas Mottagning i Skellefteå. Tidigare arbetat med barn, ungdomar och familjer i 25 år utifrån olika kontexter.

Familieterapi i Sapmi - fokus på den kulturelle kontekst i familiearbeid (A2)

SANKS (Samisk nationell kompetenstjänst-psykvård och missbruk) arbete bygger på familjeterapi och familjen har en mycket stor plats i behandlingen. Mor- och farföräldrar är välkomna i behandlingen. SANKS vänder sig främst till den samiska befolkningen, men finns det plats kan även norska patienter få hjälp. Flera regioner i Sverige har avtal med SANKS. SANKS erbjuder undersökning och behandling för vuxna, barn och unga på specialistnivå inom psykisk hälsa och missbruk/beroende. De anpassar behandlingen efter patientensbehov. Terapistunderna kan ske i barnets rum, i bilen, eller runt brasan. För många patienter kan det kännas tryggare att prata om svåra saker i bekant miljö och att inte behöva sitta mitt emot behandlaren i terapirummet. Deras utmarksterapi och att de använder naturen som behandlingsplats är intressant. De har även en forskningsavdelning.

Anne Lene Turi Dimpas är psykologspesialist i klinisk barne- og ungdomspsykologi, PhD Hon har jobbet i SANKS siden 2004 Hun har jobbet klinisk med barn, ungdommer og deres familier i SANKS og hun har vaert kommunepsykolog i delstilling i guovdageaidnu/kautokeino i tidsrommet 2011-2023 Klinisk har hun jobbet i samisk kontekst og med samiske familier Hun har også jobbet som formidler av samisk kultursensitivitet i klinisk arbeid og relaterte temaer i over 20 år

Tove Laiti är klinisk vernepleier og Familieterapeut Hon har jobbet ved SANKS, familieenheten siden oppstart i 2002 Hun jobber som enhetsleder v/enheten samt klinisk i arbeid med barn og familier Hun er samisk og har lang erfaring fra samisk kontekst og samiske familier Har tidligere arbeidserfaring fra arbeid med funksjonshemmede, barnevern og psykisk helse

Anknytnings baserad familjeterapi i familjer med Anorexi (A3)

Föreläsningen kommer att handla om hur man arbetar anknytningsbaserat med familjer som är drabbade av en ätstörning och hur man som familjeterapeut använder sin egen medmänsklighet och sårbarhet för att aktivera anknytningsinstinkter i ett familjesystem.

Sandra Nilsson är socionom, leg. psykoterapeut, lärare och handledare i psykoterapi, certifierad och blivande trainer och supervisor i Anknytningsbaserad Familjeterapi. Sandra har jobbat med komplex barnpsykiatrisk problematik inom dagvård/mellanvård över 20 års tid.

Seminarier 2

Fredag kl. 11.15

Naturen som part i samverkan och systemteoretisk psykoterapi?! (B2)

I seminariet presenteras forskning kring naturens påverkan på hälsa och relationer, tankar kring människans behov av tillhörighet till naturen, samt konkreta tips och idéer på hur familjepsykoterapi i och med naturen kan se ut.Vad händer med familjen och terapeuten när naturen bjuds in som part i det terapeutiska arbetet? Kan naturen bli en medterapeut? Kan familjens fördjupade och stärkta relation till naturen bidra till trygghet och glädje i relationerna mellan familjemedlemmar? Hur viktigt är det för människans psykiska hälsa att ha en relation till naturen?

Ulrika Ernvik är författare, socionom, legitimerad psykoterapeut och handledare med systemteoretisk inriktning. Under pandemin började hon ta med familjerna hon mötte, i sitt arbete som familjepsykoterapeut på en vårdcentral, ut i naturen, och upplevde snart att något hände med både henne själv och familjerna. Det väckte hennes nyfikenhet och ledde till en bok om ekopsykoterapi samt ett fortsatt utforskande kring naturen som viktigt tillhörighetssystem för människan, något som redan Gregory Bateson poängterade.

Den systemiska verksamhetsmodellen inom barnskyddet i Finland - Att skapa förtroendefulla relationer och dialog i barnskyddsarbete (B3)

Sedan 2016 har Katarina varit med om att föra in systemiska närmandesätt; dialogiskt, narrativt, lösningsfokuserat och resursinriktat tänkande i socialt arbete inom barnskyddet i Finland. Detta för att bryta den onda cirkel av socialarbetarnas känsla av otillräcklighet och höga omsättning av personal

Katarina Fagerström är socialarbetare och psykoterapeut. Hon är magister i samhällsvetenskaper, legitimerad socialarbetare och psykoterapeut. Hon är utbildare i öppen dialog och dialogisk praktik och har varit med och utvecklat den systemiska verksamhetsmodellen inom barnskyddet i Finland. Hon arbetar deltid som familjeterapeut i barnskyddet inom Helsingfors stad och har en liten privatpraktik i sin hemstad Borgå och arbetar även som handledare och utbildare. År 2021 blev hon vald som årets familjeterapeut av den finska familje- och parterapiföreningen.

Vilka effektiva metoder och terapeutiska komponenter finns för familjer med ungdomar som uppvisar antisocialt eller kriminellt beteende? (B4)

Seminariet fokuserar på psykosociala insatser och centrala komponenter som forskningen visat är effektiva för ungdomar med hög risk för fortsatt antisocialt beteende och kriminalitet Föreläsningen bygger på ett socioekologiskt perspektiv, inspirerat av Urie Bronfenbrenner, vilket betonar vikten av en helhetssyn där både individen och familjen ses i sitt bredare sociala sammanhang Föreläsaren delar också med sig av sina personliga erfarenheter av att arbeta med denna målgrupp

Nehrin Ganno är socionom och legitimerad psykoterapeut med inriktning på systemisk teori, samt handledare inom psykosocialt arbete Hon är ordförande i Familjeterapiföreningen i Västra Sverige och styrelseledamot i Stiftelsen Kriminalitet som Livsstil Där utbildar hon inom påverkansprogram, utformade av Gunnar Bergström, som riktar sig till ungdomar och vuxna som vill lämna kriminaliteten bakom sig Dessutom är hon handledare och medlem i certifieringsgruppen för Funktionell Familjeterapi i Sverige. Nehrin Ganno har lång erfarenhet av att arbeta med ungdomar med antisocialt och kriminellt beteende, både som familjeterapeut och som utbildare och handledare för yrkesverksamma i fältet

Detaljerna

KONGRESSEN HÅLLER TILL PÅ STORFORSEN HOTELL & KONFERENS, BREDSEL 105, 942 95

VIDSEL. STORFORSEN LIGGER LÄNGS VÄG 374, DRYGT FYRA MIL NORR OM ÄLVSBYN.

ANMÄLAN HÄR

Två dagars föreläsningar, fika, lunch & kongressmiddag ingår i kongressavgiften

Fram till 10 april 2025: 4 125kr (4 925kr för icke-medlemmar)

Från 11 april 2025: 4 500kr (5 300kr för icke-medlemmar)

Avgifterna är inklusive moms

Anmälan senast 1 juli 2025

Frågor angående bokningen: hej@pernillaohlund.se

Svenska föreningen för familjeterapi, sfft, bildades 1987 och är en ideell förening vars syfte är att representera familjeterapins utveckling i Sverige genom att: främja och bidra till teori- och metodutveckling samt forskning inom familjeterapin och dess gränsområden representera familjeterapins intressen i offentliga sammanhang och aktivt driva frågor som rör familjeterapin

verka för spridning av information om familjeterapi som behandlingsmetod

främja kontakterna mellan familjeterapeutiskt verksamma inom och utom Sverige verka för att Svenska och Nordiska kongresser kommer till stånd

stödja lokala familjeterapiföreningar verka för att lokala familjeterapiföreningar bildas i områden där sådana saknas

Medlem blir du genom en lokalförening.

Övriga frågor: anki andersson@telia com

Välkomstkväll

För de som vill, träffas vi redan på onsdagskväll för att mingla och ha det trevligt

Kongressmiddag

Kongressmiddagen kommer att vara på torsdagskvällen med tre rätters middag och underhållning utdelande av diplom till årets familjeterapeut

Vid ankomst

När ni kommer till hotellet vill vi att ni registrerar er

Flyg

Närmaste flygplats är Kallax i Luleå

Tåg

Tåg går till Älvsbyn.

Buss

Det kommer att gå att åka buss till Storforsen både från Kallax och Älvsbyn.

Boende

På Storforsen hotell finns det möjlighet att hyra rum, stugor eller campingplats (detta ingår inte i kongressavgiften) Hotellet har reserverat rum till kongressen, därför går det inte att boka rum via webbsidan Ring eller mejla hotellet istället

Samtal mellan Praktik &

Systemcafé med Emma Wennerström

den 24 april kl 18:30 i Stockholm

Tema: Barnets relationella stormöte

Varmt välkomna att lyssna till ett samtal med Emma Wennerström om Barnrättsbyråns arbete, om vad barn möter för problem i våra samhällssystem och om Barnrättsbyråns reaktion på detta - modellen Barnets relationella stormöte.

Barn som befinner sig i svåra och röriga situationer ska ges möjlighet att förstå vad de är med om, få möjlighet att tycka och tänka om sina liv, och avlastas från bekymmer de själva inte rår över.

När barn placeras utanför hemmet har samhället en skyldighet att erbjuda något bättre än det som de

placerades från. Tyvärr ser det inte alltid ut så. Barn beskriver att de inte förstår vad de är med om, att de har svårt att påverka viktiga beslut i sina liv. Framför allt kan vi se att barns relationer inte respekteras. Syskon som placeras i olika familjehem, många olika placeringar och uppbrott precis när man hunnit landa och långa placeringar där band till familj och vänner tunnats ut.

Som ett svar på det har Barnrättsbyrån tagit fram en ny form av stormöte där barnet sätter agendan och bjuder in viktiga personer från sitt privata och professionella nätverk. Syftet är att stärka barnets röst, relationer och rättigheter. Under mötet, som sker i dialogform, är barnets frågor centrala. Datorer, vårdplaner och genomförandeplaner är förbjudna. Barnets relationella stormöte finansieras av Allmänna Arvsfonden och är inne på tredje och sista projektåret.

Barnrättsbyrån är en barnrättsorganisation som kämpar för att barn och unga ska bli tagna på allvar och få rätt hjälp av samhället. Barnrättsbyrån bedriver verksamhet med oberoende barnombud som arbetar på uppdrag av enskilda barn och unga och erbjuder socialt och juridiskt stöd och praktisk hjälp i frågor som rör deras rättigheter.

Emma Wennerström är socionom, familjeterapeut och verksamhetschef på Barnrättsbyrån.

Insändare

Vikten av familjeterapi i dagens samhälle

Vi befinner oss nu mitt i spelet mellan maktgalna män som Trump och Putin. De verkar tro att det är ett dataspel där man delar upp världen utifrån vad man vill ha av land och fyndigheter. Just nu är det Grönland, Ukraina och Gaza.

Förr visste man inte så mycket om vad de stora herrarna gjorde men nu vet vi vad de gör. Men vad är det som gör att det nu hörs så få protester?

Förr höll sig USA i Vietnam, Palestina eller andra länder långt från oss. Då var det stora protester. Nu vill USA styra i fredssamtalen om Ukraina, samtidigt har vi ett gemensamma militärt samarbete med USA genom NATO. Har världen blivit så egotrippade att vi skiter i alla andra? Högerextrema krafter växer i Sverige och utlandet, vänsterextrema krafter även i andra länder. Förr var vi bara hotade av ¨Ryssen¨ nu är vi även hotade av USA. De högerextrema vill ju inte bara ha bort människor som kommer från andra länder utan även samer, homosexuella, romer vilka kan ha bott i Sverige så långt man kan släktforska kring. Alltså flera hundra år av svenskar.

Vi vet att det mesta går i cykler. Nu har vi en stor uppgång med gängkriminalitet i form av skjutningar och sprängningar, samt nu

senast utpressningar genom sprängningar av företagslokaler eller deras bostäder. Här är det ungdomar som inte känner sig sedda av samhället. Skolskjutningen i Örebro är även den ett resultat av brister i vårt omhändertagande av barn/ungdomar som mår dåligt. Kan det svenska samhället enas och samverkar som vi klarar på ett förträffligt sätt när kriser händer? När det blir olika stora katastrofer är vi solidariska men sedan går vi tillbaka och blir tysta åskådare. Vi borde få högsta betyg när stora katastrofer händer då ställer många upp och stödjer varandra. Många kan även lita till sina grundutbildningar utan att måste titta på vad regelverken säger. Hör även om hoppfulla saker som att lokaltrafik tittat på hur de skulle kunna omvandla bussar till sjuktransportfordon. Man har börjat rusta upp skyddsrum så det kanske börjar komma en tanke om att saker kan hända även i lilla Sverige. Mycket av det kaos som nu är gör att jag påminns om min ungdom och den kämpaglöd vi hade då. Men vi kanske inte tänkte så mycket på karriären, det var mer hjärtat som fick råda.

Svårigheterna var på många ställen svåra även då även om det är fler ungdomar idag som hamnat i marginalen samtidigt som lokal/områdes poliserna minskat. Men även de vuxna med civilkurage minskar, än mer efter dödandet av Mikael. Vi som har kunskaper om hur människor

mår kan vi höras mer? Jaget före laget verkar gälla både för länder och enskilda individer. Vi slösar på våra naturtillgångar och allt skall vara superstort i stället för att ta saker i mindre steg.

Lärarna på skolorna gör allt vad de bara kan, men det blir mer och mer uppgifter som läggs på dem. Mycket mer pappersarbete och utvärderingar, vara biträdande kurator eller viktig vuxen. När man slimmar organisationer t.ex minskar kurator på skolan, 3 dagar istället för 5, händer saker och det är inte så ofta positiva saker.

Förr tittade man på om barnet var skolmoget när man misstänkte att så inte var fallet. Man kanske fick börja när man var 8-år i stället för 7-år nu börjar man när man 6-år. En del barn utvecklas saktare och behöver mer tid för att lära sig saker och kanske behöver lära sig på ett annat sätt än de blir undervisade på. Nu verkar man bara vänta på att allt skall rätta till sig på egen hand och det

kan det väl göra för några, men inte för flertalet. Vi har idag elever som går ut grundskolan utan att kunna läsa och skriva. Då pratar vi även om svenska barn med svenskfödda föräldrar. Alla barn måste få stöd annars fortsätter problemen. Att NP diagnoserna ökar så mycket kanske inte är ett tecken på att barnen blivit annorlunda utan att samhället blivit det och inte klarar av barn som inte är i mitten på normalfördelningskurvan.

Skolorna har tidigare kunnat använda sig av föreningsföreträdare när man hade inskolningar på skolan. Även i ¨fritt valt arbete¨ kom föreningar in. Det var för att man ville aktivera barnen i föreningsverksamhet och idrott. Det fanns då många andra vuxna än lärare på skolan, förutom att ¨föreningsfolk¨ kom in fanns vaktmästare, städerskor, kanske kurator på heltid. Man kunde då som barn vända sig till någon annan vuxen än lärare. Föreningsfolket bestod ofta av unga vuxna eller äldre tonåringar. Dessa visste inte

allt om barnen vilket gjorde att man gjorde andra gruppindelningar än kanske lärarna gjorde (och det godkändes av eleverna och deras föräldrar då föreningsfolket inte ¨förstod¨ vilka barn man inte kunde vara i samma grupp som). Dessa indelningar hade lärarna kanske inte kunnat göra då andra regler gäller för lärare (som även gör att de inte kan göra saker som de skulle vilja göra). Som ungdomsledare kunde de se om någon blev utfrusen även om de inte visste varför. De kunde bjuda in barnet till sin egen förening och man skapade viktiga kontakter. Det är många ungdomar som förändrats från ¨hopplös¨unge till viktig vuxen för andra genom detta. Men det är viktigt att det inte bara är idrott som erbjuds.

När man hade mycket oro i ett område fick ungdomarna själva vara med och bygga ¨sin¨ ungdomsgård. Det gjorde att man skötte om ungdomsgården som sitt eget rum. Problemet är att man efter några år behöver göra om så att nästa kull får vara med och göra sin ungdomsgård vilket politikerna var frågande till, området

hade ju för 6 år sedan fått en ungdomsgård. Det skulle behöva finnas längre planeringar inte bara till nästa val. Numera verkar det som att färre föreningar driver ungdomsgårdar utan det är kommunerna och ungdomarna får inte vara med och bygga. Utvecklingen har varit att mer och mer av saker skall skötas av experter även om många saker kan göras av andra, mindre utbildade, kanske mer praktiska individer, experterna kan handleda i det som skall göras.

Vi litar mindre på barnen/ungdomarna än tidigare. Det verkar som att man nu börjat utbilda fler socialpedagoger, fler ungdomsledare, detta är ju tillfälle för unga vuxna att kunna jobba med det de vill även om de inte vill bli byråkrater som många expertroller innebär. Utbildningar kan ske på folkhögskolor och komvux- nivå. Om alla barn/ungdomar får mer grundläggande stöd så behöver färre mer avancerad hjälp. Alla vill bli sedda och förstådda, detta gäller även för föräldrar. Människor föds inte onda, men utan hjälp från familj och samhället

kan de göra onda gärningar. Man kan göra en hjälpstege så att ungdomsledare hjälper lite och lärare mer, skolkurator/ första linjen inom BUP, socialtjänsten mer och specialister mest.

I dag finns familjeterapeuter på många olika nivåer så man kan möta leg. familjeterapeut som skolkurator medan man möter någon med lägre utbildning på BUP. Under en period har det funnits många leg. familjeterapeuter som halvchefer men många har nu gått tillbaka till behandling och möten med barn/ungdomar och deras familjer. Det kommer att bli spännande att se vad den nya Socialtjänstlagen gör. Kommer kommuner att ta hjälp av alla duktiga familjeterapeuter vi har i landet? Kommer man att utbilda fler familjeterapeuter? Det börjar pratas mer om att man behöver vara mer med varandra för att kunna påverka den andre så det kanske är dags för medlevarskap och ¨torpningar¨ igen. Kollektivt boende verkar ju nu öka.

Familjeterapeuter är förutom terapeuter även toppen som spindlar i nätverk och handledare för andra hjälpare då vi är duktiga på system och hur organisationer påverkar människor. Saker vi gjort tidigare kan återupptas efter några år. Kunskap finns ju men det verkas finnas ett behov av att allt skall vara nytt. Vi behöver även se vad som fungerar där vi verkar, för den som skall jobba med sakerna. Det är olika sätt man måste jobba på beroende om man är i ett samhälle där det finns 30 ungdomar per årskull kontra 1000. Agera snabbt kan betyda olika på olika ställen, på en liten plats kan man, om man har fungerande

öppenvård inom socialtjänsten, ha familjen i rummet på 20 minuter efter att man fått in anmälan istället för två veckor eller mer. För många barn/ ungdomar, föräldrar blir det ett stort problem, när man i media som nästan det första man berättar om gärningsmän när det hänt något stort, är att de har Autism (tidigare även Aspergers) som om det är diagnosen som gjort skjutningen eller vad det kan handla om. Diagnoser kan ses som en stämpel på vem människan är, eller som en beskrivning av inom vilket område man har svårigheter. Vi behöver i samhället bli duktigare på att bemöta alla som har svårigheter inom det som tolkas som NP diagnoser. För många av oss har det varit svårt att lämna tillbaka utredningar då föräldrarna upplever att vi sagt att deras barn är en framtida mördare. Samhället måste göra mer för barn som har det jobbigt inom detta och andra områden, hjälp att få livet att fungera. Nyss redovisade ¨ungdomsbarometern¨ att ungdomar såg familjen som viktiga i att hjälpa dem med att lösa problem. Något annat som verkar komma tillbaka är att använda sagor som hjälp i arbetet med barn. Mycket som Astrid Lindgren och Elsa Beskow m.fl. har i sina sagor, berättat om saker som vi kan känna igen idag. Hur många barn har inte glatts sig i att vara som Pippi istället för att vara hopplösa. När jag var yngre hade familjeterapin en betydligt större plats, nu hoppas jag den kan komma tillbaka för den behövs av barn/ungdomar och deras familjer och nätverk.

Ann-Catrine Andersson Socionom, Leg. Psykoterapeut med familjeinriktning

Tillbakablickar på några av mina internationella kontakter

Den 29 november 2024 höll Gun DrottEnglen i ett lunchwebbinarium där hon delade med sig av sina yrkeserfarenheter av familjeterapi på ett internationellt plan. Den följande text är en justerad version av hennes manus för webbinariet. För dig som vill, går webbinariet även att se digitalt på Youtube i efterhand.

Idén att berätta om en del av de internationella kontakter jag haft kommer från kolleger inom sfft och jag har själv egentligen inte tänkt på detta som något sammanhängande. Medan jag plockade ihop minnen av dessa möten med olika familjeterapeuter, har jag känt mig tacksam till de som ville höra. Det har blivit en, för mig, trivsam återblick, sådant jag sällan brukar ägna mig åt. De kontakter som betytt mest har varit de där jag praktiskt fått möjlighet att ingå i kollegornas dagliga arbete under längre och kortare perioder. Fokus för oss familjeterapeuter är ju den kontext vi och familjerna vi möter finns i och hur vi påverkar och berör varandra ömsesidigt. Det är förstås detta som framför allt blir extra tydligt och medvetet för mig vid samarbeten med familjeterapeuter från andra länder, hur ytterst självklart det blir att vi är olika i det vi gör. Det är det, även för kollegorna förstås, beroende på var vi befinner oss - vi delar ofta teorier och kunskaper men förhållningssätt, terapeutisk position och hur vi praktiskt gör terapi med familjer skiljer sig, ibland på ett prövande sätt men alltid intressant och utvecklande.

I det följande beskriver jag ett antal intressanta kontakter under mitt yrkesliv.

ERICH FRANZKE - Centraleuropa från Österrike, utbildad i Tyskland och tog Centraleuropa till Sverige

Terapins värld öppnar sig för mig på 1970-talet som nyutbildad med stöd av Erich Franzke, psykoanalytiker och verksam som utbildningsläkare. Genom honom blev terapeutiska influenser från Tyskland, Österrike, Schweiz, Tjeckoslovakien, Ungern med flera länder grogrund för min terapeututveckling. Franzke bjöd bland annat in Paul Watzlawick, utvandrad centraleuropé, sedan länge verksam i USA. Jag minns detta som djupt inspirerande att få möta författaren till ´Pragmatics of Human Communication´ som jag och en studiekamrat byggt vårt examensarbete på med titeln ´Ge barnen ett språk´. Visste inte då att detta ämne skulle följa mej i ett framtida yrkesliv.

Kreativa metoder tränades vi i via psykodrama veckovis under år med den amerikanska psykoterapeuten Zerka Morenos ledning. Hon brukade säga att ´Buber vidgade idéer om att skapa möten och vi hade idéerna om hur att göra detta- om sig och sin mans, Jacob Buber, psykodramaterapier.

Vi utbildades också i symboldrama med tyskt ursprung utifrån Hans Carl Leuner med honom som lärare och handledare i flera omgångar. Det blev efter detta en etablerad metod i Sverige.

Franzke förmedlade också möjligheten till flerårig gruppterapi, hundratals timmar för Raymond Battegay, ansedd psykoanalytiker från Basel, som också är författare till flera verk om gruppterapi.

Med Franzke öppnade vi terapirummen för varandra tillsammans med familjerna och delade med oss idéer och gav stöd. Så långt före Milanoskolan och Tom Andersen! Franzke fortsatte att vara min handledare i familjeterapi 7 år efter att jag flyttat. Hans perspektiv var ju förstås psykodynamiskt, relationistiskt och alltid öppet och utvecklande. Vi hade sedan en betydelsefull och återkommande kontakt genom alla år även om det ibland kunde gå lång tid emellan. En mentor i ordets latinska mening; intentionell, spirituell och passionerad sin uppgift.

Således influerades och inspirerades jag av honom och alla dessa internationella kontakter. Och jag tror att detta har väglett mej i mitt fortsatta yrkesliv.

OSLO

Runt Franzke fanns också flera norska kolleger, vilket ledde till att jag for till Norge, där mycket terapeutiskt intressant skedde inom psykiatrin.

Vid den här tiden kom ju Haugsgjerds ´Nytt perspektiv på psykiatrin´, som blev läst av många av oss. Jag arbetade ett drygt halvår på Ullevåls sjukhus, en avdelning med familje- och miljöterapi. Ullevål var på 70-talet fortsatt ett fristående sjukhus med stark terapiutveckling.

Norge var ju liksom Storbritannien drabbat av andra världskriget med många som man sa då ´psykiskt skadade patienter´. Miljöterapin utvecklades mot den bakgrunden och grupperna var från början stora på grund av stora behov.

Avdelning 6B var ett miljöterapeutiskt samhälle, där alla personalkategorier tillsammans med patienterna deltog i behandlingen, från läkare till städpersonal, vilket betydde att vi var stora grupper. Det bärande tanke var att psykisk sjukdom uppstår i interaktion med andra människor och skulle kureras i samma miljö.

Att som nyutbildad få ingå i ett behandlingskollektiv, där allt vi gjorde hela tiden var behandlingsrelaterat, blev en djupgående och lärorik erfarenhet. Inga stängda dörrar utan tillsammans hela tiden, så denna öppenhet var en ständig påminnelse om hur vi uttryckte oss om och till varandra. Allt skulle vara möjligt att höra, utstå och förstå. Härifrån har jag haft glädje och utbyte alltsedan den här tiden av kolleger.

TERAPI HANDLAR JU OM KONTAKT MELLAN MÄNNISKOR

Jag började liksom många av oss att åka på utländska kongresser förutom våra nordiska och svenska. Kongresserna har givit överblickar och också en känsla för mig av vad jag vill ha mera fördjupning i och därför vem jag skulle vilja träffa. Förutom kongresser har jag haft turen (eller ibland oturen eftersom längtan ofta kan vara svår) att mina barn har alla läst och senare arbetat utomlands, vilket har styrt mina resmål. Jag brukar fundera över vad jag kan göra mer än besöka dem och kollar upp vilka psykoterapeuter som lockar mig. Jag kontaktade dem i förväg, presenterade mig varför jag var nyfiken på just dem. Enkelt att göra och har alltid fått trevliga svar. Så detta är verkligen ett tips! Kollegialt, ömsesidigt och givande. Och gratis.

KORTARE

KONTAKTER SOM ÄR KVAR I MINNET

EMMY WERNER, San Francisco

Emmy Werner är känd för sin 40-åriga longitudinella studie av alla barn som föddes 1955 i högriskfamiljer, på ön Kauai, den av Hawaiiöarna som ligger längst ut. Studien visade att en tredjedel av barnen ändå visade motståndskraft och utvecklades till kompetenta vuxna.

Hon var i Lund och föreläste på 1990-talet så det var en enkel kontakt att få. Min syster bodde sedan länge i Kalifornien, så detta medförde att jag kunde träffa Emmy Werner vid ett antal olika tillfällen på Berkeley University under 1990-talet och få fördjupa mig i hennes intervjuer och hur kontakterna med barnen och familjerna sett ut och också studera de skyddsfaktorer som framkommit. Jag var också en kort period på Kauai där hon utfört sina studier och fick ta del av de miljöer som hon forskat i. Hon skickade sedan ofta sina forskningsartiklar vilket jag med intresse följde.

CARLOS SLUZKI, Buenos Aires till Santa Barbara, USA

Carlos Sluzkis artikel ´A Blueprint for Narrative Changes in Therapy´ (1992), ledde till kontakt med honom. Artikeln beskriver närmast hur problembeteenden döljs i och upprätthålles i gemensamma berättelser inom familjen, att man liksom är överens om en sanning i familjen och hur denna kan förändras via familjeterapi. Att balansera allas perspektiv, inte leta det sanna blev här viktigt. Han var tidig i att prata om bekymmer inbäddade i kollektiva berättelser i stället för att benämna symtombärare som var vanligt vid den här

tiden. Focus för våra samtal blev kring metodiken, hur vi gör familjeterapi, görandet är alltid viktigt för mig.

Sluzki var verksam i Santa Barbara, nära där min syster bodde. Vi möttes i slutet av 90-talet och pratade under en dag. Jag hade förberett frågor till honom om hans syn på olika aspekter av familjeterapin. Jag behövde inte ställa dem utan han berättade och fördjupade. Sluzki har en lång karriär på olika psykiatriska kliniker bakom sig. Själv tycker jag det är spännande att han utbildats i parterapi på MRI Palo Alto där Jackson, Bateson Watzlawick och också Virginia Satir var verksamma. Han har också varit chefredaktör för Family Process.

Mycket kunskaper och erfarenhet i soliga California. Kontakten blev denna enda dag, förutom att vi mötts på kongresser senare.

PETER STEINGLASS, New York

I New York var jag under ett par veckor hos Peter Steinglass, chef på Ackermaninstitutet för familjer mellan 1990-2005.

Ackermaninstitutet grundades av Nathan Ackerman som innan dess förestod en institution för psykotiska barn och i början av 1950-talet började han träffa barnen och deras familjer tillsammans utan att ha någon speciell teori för detta. Han filmade sessionerna och började undervisa i det här sättet att bedriva terapi, som så småningom kom att kallas familjeterapi. Denna institution fick 1960 namnet ´Ackerman Institute for the Family´ och har samlat framstående familjeterapeuter allt sedan dess. Ackermann var, som de flesta familjeterapeuter vid denna tid, psykoanalytiker. Han var också en av initiativtagarna till Family Process.

Så de här veckorna var jag verkligen på historisk mark!

Peter Steinglass har forskat om familjer med unga vuxna i missbruk och i hans bok ´The Alcoholic Family´ beskrivs både behandling och forskning.

Under min vistelse där kunde jag följa flera av hans familjeterapier live och sedan delade vi våra intryck och han sina intentioner. Jag hade också tillgång till inspelade sessioner med honom. Efter ett par dagar introducerades jag till några av hans familjer som godtog att träffa mig några gånger i stället för ordinarie terapeut. I teamet hade vi därefter utvecklande och noggranna genomgångar av sessionerna vi alla haft. Här var verkligen terapierna genomtänkta. Min skandinaviska terapeutstil skiljde sig mest avseende

hierarki - samarbete - rättframhet - hur erfarenhet och specialistkunskap framstod i terapierna.

Det var intensiva, lärorika och generösa veckor. Vår kontakt har varat i form av vad vi kallade ”Small talk” lite då och då. Trevligt och roligt!

Funktionell Familjeterapi - workshops och möten på olika platser i USA

Kjell Hansson, som tog FFT hit till oss, var ju fantastisk på att knyta kontakter och bjuda in utländska familjeterapeuter, vanligast från USA.

Genom FFT arbetade vi tillsammans med grundarna Jim Alexander och Mike Robbins i workshops, som de

höll i bland annat Florida och New York. De var vid denna tid också ofta här hos oss i Sverige. Föreläsningar men också, det som för mig var givande var de gånger Mike Robbins och jag, vi två familjeterapeuter från olika kulturer och sociala system, handledde i grupper tillsammans.

Mina 20 år inom FFT innebar mycket kontakter med dem och deras kolleger. Intensiva och utvecklande år av metoden med mycket arbete veckans alla dagar.

IFTA, International Family Therapy Association

IFTA är en amerikansk familjeterapiförening som arrangerar utbildningar och kongresser årligen på olika håll i världen. Under några mandatperioder ingick jag i styrelsen tillsammans med kolleger från olika länder. Intressant och kul med detta har varit framför allt, alla de familjeterapeuterna från olika delar av världen, jag lärt känna genom styrelsearbetet och också på kongresserna. Under min tid i styrelsen var vi från Japan, Hongkong, USA och Europa.

MONICA McGOLDRICK New Jersey

Monica McGoldrick har varit aktiv och framstående inom familjeterapin sedan 60-talet. Hennes grundutbildning är socionom, vilket var ovanligt vid den här tiden, eftersom i USA manliga läkare och psykoanalytiker var det vanligaste. Virginia Satir hade för övrigt liknande utbildning som Monica.

Vi träffades första gången på en kongress i Slovenien 2009 och vi har behållit kontakten sedan dess. Monica ville ha en liten grupp som träffades då och då för att utveckla tankar och användbara teoretiska ståndpunkter om framför allt livscykelterapin utifrån vår egna terapier

och handledningar. I denna lilla grupp med kolleger till Monica har även jag ingått. Vi har träffats i samband med internationella kongresser eller på andra sätt när vi kunnat få till det. Nu på senare tid har vi ofta setts digitalt - även om jag har en dotter och ett litet barnbarn därborta fortfarande!

Livscykelterapi har intresserat mej genom åren och jag ser den som en bro mellan psykodynamisk terapi och familjeterapi. 2019 bjöd vi också in henne till Växjö och Lund för workshops.

WAI-YUNG LEE, Hong Kong

Hade precis läst Minuchins ´Om konsten att bedriva familjeterapi´ där Wai-Yung Lee medverkar. Hon är utbildad av Minuchin och har haft handledning för honom i långa perioder. Deras kontakt varade så länge Minuchin levde. Froma Walsh och Maurizio Andolfi var bland andra hennes kolleger från den här tiden.

Wai-Yung Lee är verksam och bor i Hong Kong, där min dotter arbetade under några år. Åter samma sätt med kontakten via email och enkelt att ordna. Jag tycker att Wai-Yung är unik på många sätt. Hon introducerade familjeterapi först i Hong Kong och sedan i flera länder i Asien genom det familjeterapiinstitut hon byggt upp.

Det visade sig att hennes institut låg på gångavstånd från min dotters bostad så vi hade alltid planer varje gång jag var i Hong Kong. Jag introducerades direkt för hennes medarbetare och började delta som handledare tillsammans med Wai-Yung. Jag medverkade också i olika avsnitt i utbildningarna, vilket var stimulerande och ibland krävande. Det har alltid känts bra att kunna bidra med mina perspektiv och erfarenheter, att kunna

ge något tillbaka som tack för deras generositet och öppenhet.

Att bedriva familjeterapi i Asien är annorlunda än hos oss; uttalade hierarkier med flera generationer är vanligt. Kanske är det detta som gör att familjeterapeuterna ofta också tar en hierarkisk och instruktiv position. Mamman anses också oftast ha ansvaret och får skulden för det som går fel, även om pappan i de flesta fall vill dominera i terapierna. Så här gäller det att balansera, vara i kontakt med alla, samarbeta, ställa frågor enligt mitt sätt att bedriva terapi. Jag fick också vara med som terapeut i engelsktalande familjer och dela med mig av mitt sätt. Direkthandledning hade vi också ofta, WaiYung och jag. Höll också ensam i handledningen många gånger för Wai-Yung ville ge grupperna tillgång till detta. På familjeinstitutet lärde jag känna dem väl och vi delade många erfarenheter och sessioner tillsammans.

Wai-Yung deltog också i vår svenska kongress 2014. Både Universitetet och Socialhögskolan i Hong Kong har jag varit inbjuden till samt återkommande medverkat på kongresser på olika platser i Asien som exempelvis Shanghai, Bangkok och Tokyo med flera.

Jag har haft kontakt med min kära kollega Wai-Yung i över 15 år nu och hon fick mig att åka till Assisi i somras och Maurizio Andolfis avslutningskongress.

Men det är som det brukar heta, en helt annan historia!

/Gun Drott-Englén

Legitimerad familjeterapeut och handledare i psykoterapi

Glimtar från Europa

Det pågår familjeterapeutiskt- och systemiskt arbete även utanför Sverige. Två sådana organisationer som arbetar mycket med familjeterapi på ett internationellt plan är IFTA (International Family Therapy Association) och EFTA (European Family Therapy Association). Även dessa föreningar erbjuder kongresser och webbinarier som du kan ta del av.

Nedan kan du läsa mer om EFTA, syftet med föreningen samt deras arbete med ”Research online cafes” som även du som medlem i sfft får del av som medlem!

EUROPEAN FAMILY THERAPY ASSOCIATION (EFTA)

The EUROPEAN FAMILY THERAPY ASSOCIATION (EFTA) is an international non-profit association dedicated to scientific purposes.

The association is strictly non-profit making; it has the following aims:

1. To link and co-ordinate European national associations, institutes, and individuals in the field of family therapy and systemic practice.

2. To promote the highest level of competence and quality in practice, research, supervision and teaching in family therapy and allied fields.

3. To facilitate European co-operation and the exchange of ideas and experience among associations, institutions and individuals concerning medical, legal, social, psychological, gender, cultural, economic, spiritual, and other aspects of human experiences in relation to systemic thinking, training, and practice.

4. To spread information about family therapy and the systemic approaches throughout and outside Europe to individuals, institutions and organizations concerned with the health and development of families and human systems.

5. To promote research, conferences, publications, audiovisual tools, and other scientific material in this field through meetings and all other appropriate communicational methods.

6. To facilitate exchanges between individuals, professionals, students, and institutions in the field of systemic practice and family therapy.

7. To enhance the training of systemic professionals and family therapy practitioners at regional, national, and European levels

8. To create links with other organizations having common or compatible aims in and outside of Europe.

The activities for achieving the aims of the association are:

• Regular international meetings

• International and Regional Conferences and seminars

• The annual publication of a membership list

• The spreading of information by all appropriate means

• Professional exchanges between family therapy centres, practitioners, and trainers from different European countries

• The establishment of appropriate different committees (such as ethics, training criteria, research, external relations etc.)

• And all such other activities that advance the aims of the association.

“EFTA Research Online Café” – what is THAT?!

The idea of the 1,5 hour “EFTA Research Online Café” format is, that one systemic research expert presents some research results, ideas, topics and discuss this with the participants. The “EFTA Research Online Café” is not a place for boring statistics, for manorial statements out of the ivory tower of academia or for scientific fake news. The “EFTA Research Online Café” is a place for sharing ideas, questions and stimulations regarding different kinds of research in the broad field of systemic work, and to foster the exchange between practitioners and researchers – and practitioner researchers.

The forthcoming “EFTA Research Online Café” will take place on:

• 15 May 2025: Matej Vajda (Slovenia) and Günter Schiepek (Austria): Use of the Synergetic Navigation System in supervision and training

• 24 July 2025: Andreas Vossler (UK): Why research matters for systemic psychotherapy practice

• 25 September 2025: Mer information kommer.

• 27 november 2025: Angela Abela (Malta): A systemic understanding of family members living in blended families who are “doing well”: a qualitative study

Mer information om dessa onlinecaféer samt anmälan hittar du på: https://europeanfamilytherapy.eu/

EFTA planerar även en internationell kongress ”EFTA-Relates” den 27-30 augusti 2025 i Lyon, Frankrike.

International Family Therapy Association (IFTA)

The International Family Therapy Association, since its creation in 1987 has strived to strengthen and improve the quality of family therapy and support continuing education for family therapy professionals.

The cornerstone of every society is the family. With the support of its members, the International Family Therapy Association (IFTA) provides international conferences to promote, strengthen and improve the quality of family therapy, the quality of relationships within families and to promote well-being and peace within our world.

IFTA, working in a collaborative spirit with other professionals and organizations around the world who share its mission, also promotes continuing education in the development of quality standards for marriage and family therapy for professionals performing family therapy in order that they may better assist families in the communities in which they serve.

IFTA World Congress 2025 är i Aberdeen, Scotland den 27–29 mars!

För mer information om IFTA, besök deras webbsida: https:// www.ifta-familytherapy.org/

/Susan Hanshoff EFTA representant susan.hanshoff@gmail.com

Recension av boken Barnfokus i familjesystem

Boken ”Barnfokus i familjesystem ”är en bok som lyfter fram det familjesystemiska perspektivet på samspelet i familjen. Det är en angelägen bok som på ett inspirerande sätt knyter samman teorin om anknytning och samtidigt presenterar aktuell samspelsforskning.

Boken ger konkreta exempel på hur ett terapeutiskt arbete runt ett familjesystem kan utformas. Det löper som en röd tråd genom hela boken hur man kan arbeta med att höja föräldrasensitiviteten.

Att förstå sig själv och andra utifrån mentala tillstånd som tankar, känslor och önskningar och genom detta barnets inre värld och känslomässiga tillstånd betonas. Författarna lyfter också in vikten av att fokusera på coparenting- det gemensamma föräldraskapet. Hur arbetar man som ett team och vikten av att reflektera tillsammans. Familjekommunikationen utgör grunden i det komplexa familjelivet och boken ger exempel på hur man arbetar med metoderna MAFI, MikroAnalys och Familjeintervention och Marte Meo. Metoderna tillämpas inom alla typer av verksamheter där samspelet står i fokus för att främja barns utveckling. Dessa båda behandlingsinterventioner utgår både från anknytningsteori och familjesystemisk teori.

Målet är att utforska, förstå och stödja en utvecklingsstödjande kommunikation i dyaden men också i triaden dvs barnets samspel med två föräldrar. Båda metoderna inriktar sig på att bättre förstå barnets speciella behov, signaler och känslor och vilket vuxenstöd barnet behöver för att utvecklas väl. I båda metoderna arbetar man med film som vi idag vet ökar interaktionskvaliteten mellan förälder och barn signifikant.

Boken riktar sig till anställda inom socialtjänst, barnpsykiatrin och annan verksamhet inom hälso – och sjukvård som arbetar med stödjande föräldraarbete.

Författarna Monica Hedenbro och Anette Lidén är båda psykoterapeuter. Lidén är socialpedagog och Hedenbro

socionom och med.dr. i barnpsykiatri med egen verksamhet inom handledning, utbildning och terapi. Tillsammans har de mångårig erfarenhet av att arbeta med och forska om familjekommunikation och behandling. Med stor ödmjukhet, teoretisk skärpa och inlevelse ger de en fördjupad förståelse för aktuell samspelsforskning som förtjänas att uppmärksammas.

Boken är ett värdefullt och mycket välkommet komplement till anknytning och familjeterapeutisk litteratur och kan varmt rekommenderas.

Bernice Petrini socialtjänsten samt Marte Meo och MAFI terapeut och handledare.

Ett nytt nummer av finns nu tillgänglig!

Volume 53, februari 2025

I detta nummer hittar du de följande artiklarna:

Per Arne Lidbom: Nettverksmøter med ungdom – samspillet mellom den ytre dialogen og deltagernes indre dialoger i viktige og betydningsfulle sekvenser av samtalen

Tormod Rimehaug og Marianne Tevik Singstad: “Skru tilbake klokken” og få en ny sjanse – en innovativ strategi innen Ivaretagende Autoritet

Brit Jørgensen: Deltager og tilskuer i endringsskapende arbeid

Signe Ylvisaker og Steinar Johannessen: “Her må vi alle strekke oss, og vi må koordineres!” – tverrfaglig samarbeid for å hjelpe en papirløs familie

Rune Flaaten Bjørk Øyvind Kvello og Lennart Lorås (red.): Håndbok i foreldreveiledning (Bokrecension)

Jacob Cilius Vinsten Christiansen Sine Penthin Grumløse og Anja Marschall: Familie i medgang og modgang

Som medlem i någon av sfft:s lokala föreningar får du gratis digitalt tillgång till Fokus på Familien. Kolla med din lokala förening för lösenordet.

Fokus på Vetenskapen

Under våren har vår vetenskapliga sekreterare Kristina Edman fullt upp med att doktorera sig. Därav används denna kolumn för att uppmärksamma två studentuppsatser som nyligen har publicerats inom familjeterapi.

Familjeterapins roll i ett förändrat samhällsklimat: Perspektiv från tolv röster på BUP. Examensarbete på Psykoterapeutprogrammet via Umeå Universitet, skriven av Mari-Louise Eriksson och Charlotta Wikström (2025)

Abstract: Socialstyrelsen har i flera rapporter konstaterat att psykisk ohälsa har ökat bland barn och unga vuxna. Samhället i stort har under de senaste decennierna rört sig mot en mer individualiserad syn på behandling och hälsa vilket också speglas i psykiatrin där till exempel kognitiv beteendeterapi (KBT) och andra individuella terapier har fått ett större utrymme, då dessa anses ha starkt vetenskapligt stöd. Som en konsekvens av den ökande individualiseringen på behandling har många utbildningsanordnare minskat ner på utbildningsplatser och utbildningar inom familjeterapi. Syftet med denna studie är att belysa hur samhällsklimat och organisatoriska förutsättningar på barnpsykiatriska mottagningar påverkar behandlares metodval och arbetssätt, samt att belysa vilka terapeutiska egenskaper och interventioner som upplevs som verksamma. För att undersöka detta samlade vi material via fokusgruppsintervjuer med behandlare inom BUP och bearbetade det genom tematisk analys. Deltagarna ser en förändring mot ett mer psykiatriserat språk, en ökad osäkerhet hos föräldrar och ökande neuropsykiatriutredningar som riskerar tränga ut annan vård. Att färre personer har en familjeterapeutisk utbildning påverkar klimatet på mottagningarna och personal upplever en osäkerhet

kring vart familjeinsatser ska bedrivas. Samtidigt ses en motrörelse mot mer manualbaserade metoder i familjeterapi och samverkansformer kring familjer med komplex problematik. Det finns interventioner som är mer frekvent använda till exempel validering, sammanhangsmarkering och relationell omformulering. För att få mod att möta och arbeta med hela familjesystemet, kan behandlare ha hjälp av en lättillgänglig interventionslista.

Läs hela uppsatsen här: https://umu.diva-portal.org/smash/ get/diva2:1933700/FULLTEXT01.pdf

Föräldrars upplevelse av terapeutisk allians till en terapeut i Anknytningsbaserad familjeterapi – ABFT Examensuppsats på psykoterapeutprogrammet via S:t. Lukas Utbildningsinstitut, skriven av Tobias Sahlin (2019)

Abstract: Psykisk ohälsa bland unga blir allt vanligare. I familjebehandling riktad mot unga är det viktigt att även föräldrar etablerar en allians till den behandlande terapeuten för att det ska vara verkningsfullt. Anknytningsbaserad familjeterapi (ABFT) är en behandlingsform som involverar den unge samt minst en förälder och där det är förväntas att den deltagande föräldern ska vara personligt engagerad. För detta krävs en terapeutisk allians mellan förälder och terapeut.

Frågeställning: Hur har Bordins tre aspekter av terapeutisk allians - relation, arbetssätt och mål - upplevts av föräldrar som deltagit i ABFT.

Läs hela uppsatsen här: https://www.diva-portal.org/smash/ get/diva2:1304280/FULLTEXT01.pdf

Familjeterapiföreningen Sydost bjuder in till en dag med fokus på

DETALJERNA:

Gänget - myterna och lockelsen om ett annat liv

kl. 10-12

Torbjörn Forkby, är socionom och professor i socialt arbete vid Linnéuniversitet, med inriktning mot barn, unga och familj. Torbjörn Forkbys forskning har bl a handlat om brottsförebyggande verksamhet med inriktning på gängkriminalitet och exitprocesser. Torbjörn Forkby har i många år studerat gäng-kriminalitetens framväxt, uttryck och konsekvenser.

Barn o ungdomar med antisocialt beteende - ett systemiskt perspektiv kl. 13-16.30

Nehrin Ganno är socionom och legitimerad psykoterapeut, samt handledare inom psykosocialt arbete och Funktionell Familjeterapi i Sverige. Nehrin Ganno har lång erfarenhet av att arbeta med barn och ungdomar med antisocialt och kriminellt beteende, både som familjeterapeut och handledare för yrkesverksamma inom området

Nehrin kommer att prata om hur man kan arbeta familjeterapeutiskt med dessa barn och ungdomar och deras familjer samt ge exempel från sin mångåriga erfarenhet.

Kostnad: 200.- (medlemmar), 700.- (Icke-medlemmar) Förmiddagskaffe och eftermiddagskaffe ingår.

Lokal : Mio min Mio, Dockanhuset, Västra Esplanaden 9, Växjö

Anmälan: Anmälan sker via föreningens mejladress senast 17 maj: sydostfamiljeterapiforening@gmail.com Ange ev allergier.

Betalning: Swish till Familjeterapiförening Sydost via Swish 123 687 29 31 eller via Familjeterapiföreningen Sydosts (FTF-Sydost) bankgiro: 640-3984. Ange aktuell e-postadress i meddelanderutan/raden. Vi kan också ta emot faktura. Om du önskar att bli medlem i Familjeterapiföreningen Sydost: 400:-

10-16.30

What I think about when

Are we kin, the Shaman and I? This is something I have often wondered about, and with the Common Factors Theory (CFT) as a starting point, I would like to explore some issues that this question raises.

As client and therapist strive together towards a commonly defined goal, their thoughts and feelings become increasingly apparent to each other. At any point in time their interaction might be experienced by either of the participants as being positive, negative or neutral. The core ideas of CFT suggest that when any negatively experienced interaction can be identified and managed to the participants’ satisfaction, then therapy stands the best chance of achieving some kind of positive outcome. According to CFT, the therapist’s preferred working model is a necessary but incidental aspect of this process. In other words, while the therapist must demonstrate that she is at any time following a specific theoretical model, the model is not in itself a curative factor – instead it is the patient-therapist relationship that potentially possesses the power to be the healing element.

This means that the experienced nature of the relationship between patient and therapist will often be the best predictor of therapeutic outcomes. Further, it would seem reasonable to assume that the relationship will be strengthened or weakened by how theories, ideas and beliefs valued by the participants are received and integrated into the therapy process. Now, if that is the case, could it also be that principles, beliefs and ideas sourced elsewhere than from western human sciences (psychotherapy, psychology etc.) could play the same role in the ongoing relationship between healer and sufferer, and therefore in the prediction of outcomes?

The roles of the healer and the sufferer would seem to be omnipresent in all human societies, and each society contains cultural narratives that describe their nature. Perhaps the most common types of narratives associated with healing throughout recorded history are spiritual or religious in nature, connecting the suffering of the individual, the work of the healer and the nature of the spirit

realm by means of a network of beliefs. In contemporary western society, perhaps the dominant narrative is sciencebased, and the healer is depicted as accessing and using scientific knowledge to ameliorate individual suffering.

Whatever the dominant narrative we are talking about, it will provide a pre-existing framework or mould into which both would-be healer and sufferer will be expected to fit. Often, there is room for different narratives to exist side by side within the same society, and these may compete with or complement each other. In Western societies we have for example medicine, psychotherapy, homeopathy, meditation, faith-healing, reiki, shamanism and many, many more. Each contains a description and explanation for the cause of suffering and its possible cure.

Whichever healing narrative we consider, it will be situated in a given society in different ways, supported by other narratives. In Sweden, for example, psychotherapy is connected with certain professions, with the university system, with a number of government departments and so on. There is a latent power in this situating – it associates psychotherapy with history, with knowledge, with research, with law: in other words, with being both established and authoritative. I, as a psychotherapist, am embedded in this situated narrative, I have the possibility of sharing its power.

In this way, a healing narrative will contain the possibility to support and add value to actual therapeutic relationships, not only by providing pre-established information about the nature of sickness, healers, healing processes and the possibility of a cure, but also by investing the healer with a power that derives at least in part from a source beyond her personal being. This is similar to the way in which the faith-healer is perceived by her followers – as a human being able to access a power that is to be found in the spiritual realm. Almost all alternative approaches have a similar dimension that would seem to give them credence. To take two examples: acupuncture belongs to the traditional Chinese approach to health dating back to 100 BC, and is based upon a belief in Qi, or life-force

when I think about therapy

energy; similarly, Reiki comes from Japan and can literally be translated as spiritually guided life force energy. In both Reiki and acupuncture the goal is to restore the natural flow of life-force energy in the body. Such narratives potentially generate positive expectations for the sufferer (perhaps mixed with fear or awe) that here there may be hope – that the individual’s suffering might come to an end.

Much depends on the mind-set of the individual, of course. Acceptance of or belief in any specific healing narrative (whether it be cognitive-behaviour therapy, or homeopathy) will be determined by the individual’s valued narratives. For example, using a traditional scientific approach, acupuncture is often dismissed by saying that research has been unable to demonstrate its effectiveness, and concludes that it has no beneficial therapeutic effects. But belief in something does not need to be grounded in the scientific approach (possibly, one might argue, by definition), and there are many other personal and cultural narratives that help determine choice. For example, what do we do if we seek help for our troubles from one healing source (psychotherapy, for example), only to be disappointed? Failure to achieve the desired treatment outcome in a percentage of cases is almost certainly common for all treatment narratives when they are applied in practice. When this happens, should we just give up? Many people refuse to do so, and this is probably one of the major elements that drives the search for, and the production of, different healing narratives.

Traditionally, the science-based narrative has said that those clients who do not respond positively to treatment are “treatment resistant”, but as often seems tantamount to blaming patients for negative outcomes, the more neutral, “difficult to treat” is preferred today by many (which in turn may, unfortunately, result in blaming the illness for unsuccessful outcomes). However, there is an underlying assumption in such thinking - that if adequate treatment is delivered, then the patient “should” be healed – and this, I believe, cannot be justified by any scientific argument simply because of the limits of contemporary knowledge.

We do not know enough – and even if we were to know everything, it is not certain that we would be able to cure all suffering. As a consequence, in acknowledging the limits of science-based treatment, as a therapist I have great difficulty in arguing that clients (or others) who wish to do so should not explore alternative narratives. What the Shaman would say in similar circumstances, I have no idea.

Thus, can we conclude that there are similarities between us, the shaman and I? One can say that for both of us, when we take on the role of healer, we may become charged with a salutogenic power that has its origin in wider sociocultural narratives. Whether I, as a psychotherapist, can access that power would seem to depend on the way in which three sets of elements combine: the first set is the belief I have in my favoured healing narrative or model, plus any other narrative that may become actualised during the therapeutic process; the second set concerns the nature of the relevant narratives brought by the client into the therapy room; the third set concerns the ways in which the two sets of narratives can support and enrich each other. Such thinking applies equally for a licensed psychotherapist as for an established shaman. The wider cultural, and cultural healing narratives embedded in different social institutions may help to create the initial expectation of hope, but only when healer and sufferer can accept and affirm each other and the narratives they each value – only then can they serve to augment or diminish these expectations, so that hope has the best chance of fulfillment. And if this is more important than the actual theories, beliefs and methods the practice leans on, as CFT stipulates, then shamanic practices built on a good relationship between healer and sufferer might in some cases be as effective as psychotherapy.

So, are we kin, the Shaman and I? I do not know how she would reply, but I like to think that we are, at least in some ways.

Glimtar från de lokala föreningarna

Södra Sveriges

familjeterapiförening

Årsmöte och en ”Spanarpanel”. Det var ingredienserna i träffen i Lund den 27 februari Stort tack till alla som var med och pratade om familjeterapins varande nu och framöver. Jag känner mig hoppfull och ser verkligen fram emot 2025 med er, Södra Sveriges Familjeterapiförening.

/Hälsningar, Ordförande Sara Winter

Är du inte medlem ännu? Bli det och var med i en spännande tid för familjeterapin och det systemiska perspektivet!

Håll utkik på vår facebooksida, Södra Sveriges familjeterapiförening för mer information om kommande aktiviteter

Familjeterapiföreningen i Västra Sverige

FTF-VS bjöd in till systemcafé den 5 mars kl 18:30 Kvällens tema var nätverksterapi – en möjlighet till självmakt och delaktighet.

Under kvällen, samtalade Jan Magnusson och Claes Johansson om att belysa nätverksterapi som arbetsform samt titta tillbaka på nätverksterapins uppkomst och utveckling inom socialt arbete och psykiatri i Sverige. Samarbete over granser

27-29 augusti

Storforsen, Älvsbyn

Familjeterapiföreningen

Sydost (FTF-Sydost)

Styrelsen är i full gång med att planera för ett större arrangemang, förhoppningsvis en heldag den 27 maj Om våra planer går i lås kommer dagen att handla om ett högst aktuellt ämne, unga som lockas till kriminella miljöer Sätt kryss i almanackan redan nu! Mer information kommer!

Kallelse till ÅRSMÖTE den 9 april

Datum för årsmöte är i år bestämt till den 9/4 Efter årsmöte med sedvanlig förtäring kommer vi att få möjlighet att lyssna till Maja Gullstrand Landin och Oskar Knutsson då de pratar om sitt arbete: Att arbeta med familjebehandling i förstärkt familjehemsvård.

Styrelsen hälsar alla, medlemmar som andra intresserade, varmt välkomna!

Christina, Eva, Daniel, Gunilla, Helen, Johan och Åsa

Spara datumet!

FFST (Stockholm) bjuder in till årsmöte!

Tid: 20 mars 2025 kl 17:30–18 30 Mingel mellan 18:30–19:00.

Plats: Åsögatan 79, ingång direkt via gården Anmälningen sker som vanligt via ordforande@ffst se

Vi kommer att ha ett systemcafé med Marianne Gustafsson och Emotionellt fokuserad familjeterapi (EFFT), efter årsmötet

Föreläsningen börjar kl 19:00 och slutar kl 21:00 och är gratis för den som deltar i årsmötet Välkomna önskar styrelsen!

sfft bjuder in till ett lunchwebbinarium den 7 april kl. 12-13 med Lisa Koser och Björn Holmberg som du inte vill missa Mer information kommer inom kort.

Se också www.sfft.se för aktuella evenemang och följ föreningen på Facebook, https://www facebook com/svenskfamiljeterapi, men också de lokalföreningssidorna på Facebook så att du inte missar intressanta evenemang

Södra https://www facebook com/groups/407896639263380

Västra

https://www facebook com/familjeterapiforeningen vastrasverige

Stockholm https://www facebook com/groups/ffststockholm

Dalarna https://www facebook com/groups/2318192368495836

Mitt Sverige https://www facebook com/groups/232049741458936

Söker du sidor med information om din närmaste lokala förening så gå in på www sfft se och sök på lokalföreningar Där hittar du kontaktuppgifter Flera lokalföringar har också egna hemsidor där det finns intressant att läsa och information om aktuella händelser

Making room for spiritual and existential perspectives in systemic and dialogical practice and research

June 12 – 13, 2025 in Oslo, Norway.

The international research network INSPIRE invites you to an inaugural conference

This is a slow conference, meaning there will be time for deep reflection and listening.

Mark Rivett, UK

“The snowy heron in the bright moon hides”: Systemic family psychotherapy as Zen practice.

Dr. Angela Lamson, USA

”Spirituality and Health: Integrated Care and the Soul of the System”

The conference will take place at a monastery, with the St. Joseph sisters in Oslo, Gladsvei 23, 0489 Oslo.

Practical information

Price

The early bird price (before April 1st, 2025) is NOK 2000,Dinner Thursday: NOK 500,After April 1st: 2800,-

You can book and pay here

Dinner on Thursday will be at VID Specialized University, Diakonveien 14, 0370 Oslo

Possibilities for accommodation and more info

Click here

How to find the way?

To the monastery

With tram no. 11 – direction Kjelsås, stop: GLADS VEI

From there approx. 40 m back, entrance St. Joseph Sisters’ Home. The conference will be in the in the yellow (barn) building.

To VID Specialized University

Subway from MAJORSTUEN, one stop to FRØEN

Cross the subway bridge, then take the road to the right. You will now see VID in front of you. Go to the yellow main house. Follow directions posted there to the room for the conference.

Read more about INSPIRE

Click here

INSPIRE

- International Research Network in Spiritual and Existential Perspectives in Systemic and Dialogical Practice

Terapi pågår: Det sagda och det tysta (2024)

Niklas Möller och Isabel Petrini.

Illustrationer Niklas Möller

I Terapi pågår får du följa med in i terapirummets innersta och lyssna till de samtal som pågår. Du får även ta del av allt det tysta som sker under samtalens gång – vad terapeuten upplever, förnimmer, tänker, känner och vad hen gör

utifrån allt detta i sina försök att hjälpa klienten (och ibland för att hantera sina egna reaktioner).

Denna mångbottnade bok går att läsa på olika sätt. Du kan välja att ta del av dialogerna – eller reflektera kring hur psykologisk teori omsätts i praktik. Författarna lutar sig mot kontextuell beteendevetenskap, men som läsare är du fri att luta åt vilket håll du vill – känn gärna efter hur det passar med texten. Du kan också läsa den för att se terapeutens strävan att hjälpa och samtidigt hantera sin egen mänsklighet, sårbarhet och begränsning.

Terapi pågår är skriven för terapeuter, studerande och för alla som är nyfikna på hur det kan gå till i terapisamtal.

Läsvärt

Läsvärt

Working with Spirituality in Family Systemic Practice: Including Clients’ Spiritual Life in Therapeutic Work (Feb 2025)

Åse Holmberg och Per Jensen

Spirituality has offered people across cultures and continents a source of comfort and meaning

for millennia and is closely connected to the human body through our emotions, our behaviour and our relationships. The concept today is considered broader than religion and can encompass our innate need for love, hope, values and direction in life. While spiritual belief can foster recovery and resilience in times of crisis, spiritual distress can also contribute to physical, emotional and relational problems. Despite its relevance, most family therapists are not trained to incorporate spiritual and religions issues in therapy. Based on the author’s extensive research on this topic, this book offers an overview of current theory as well as practical elements designed to help practitioners develop their spiritual literacy in their work with clients.

Socialt Arbete i Praktiken: De små gesternas betydelse (2024)

Lisa Koser

Den här rapporten handlar om familjers berättelser om vad de upplevde som hjälpsamt eller mindre hjälpsamt i kontakten med socialtjänsten. Familjerna

hade gått i familjebehandling i Bromma familjebehandlarteam (BFB) och erbjöds vid avslutningen ett samforskningssamtal. Alla samforskningssamtal dokumenterades och sammanställdes.

Teamet var nyfikna på Vad kan vi lära oss av familjernas berättelser? Hur kan vi ta med detta till verksamheten för utveckling och omsätta erfarenheterna i vår praktik?

Totalt är det 52 samforskningssamtal som ligger till grund för denna rapport. Det rör sig om över 100 deltagare med barn, ungdomar, föräldrar, anhöriga socialsekreterare, tolkar samt familjebehandlare.

Rapporten går att beställa via Lisa Koser, mejla: lisakoser1@gmail.com

Läsvärt

Läsvärt

Becoming an Effective Family Therapist: Research, Practice, and Case Stories (2024)

Peter Rober

This book explores the link between the effectiveness of the family therapist and the complexity of the therapeutic relationship. For family therapists the therapeutic alliance

is complex because there are different family members, and the therapist must have an empathic relationship with each of them. Furthermore, the therapist is focused on facilitating the development of trust between the family members. The book highlights the family therapist, not as an interventionist, but as someone who is focused on establishing a good relationship with different family members. Centering the person of the therapist, this book includes research, theory, as well as case studies exploring topics such as the therapist’s emotion regulation, the therapist’s inner dialogue, and dealing with client feedback. Rober offers an empathetic perspective and accessible framework for family therapists, encouraging readers to use their intuition and self-supervision to build better awareness and stronger connections in the session.

Läsvärt

transfers meanings and experiences between people, this volume approaches emotion as the story people weave of physical sensation, display and judgements through multi-layered contexts of their relationships and cultures.

Starting from the position that there is no universal story of emotion necessarily acceptable to all cultures and that we cannot assume a common language of emotion that accurately

Emotion stories are seen as intricately woven with stories of identity, therefore having implications for how people perceive their moral worth. Within a framework informed by communication theories, social constructionism and systemic and narrative therapies, Glenda Fredman offers a repertoire of possibilities to talk about feelings, share understanding and transform emotion. Using her personal stories, transcripts of conversations and case vignettes to “speak” the theory, she shows how paying careful attention to each person’ s emotional language rules and theories can avoid coercion, undermining, isolating or creating an impasse between the people involved.

Transforming Emotion (2004)

Glenda Fredman

ÅRETS FAMILJETERAPEUT Dags att nominera

Årets familjeterapeut är ett pris för en person eller grupp som utmärkt sig inom det familjeterapeutiska området och på ett eller annat sätt lyft fram familjeterapins och det systemiska arbetets betydelse och kraft och därmed bidragit till familjeterapins fortsatta utveckling i Sverige Det kan vara såväl unga entusiastiska kollegor som etablerade och erfarna sådana.

Det kan vara genom sitt kliniska arbete, sitt engagemang, ett projekt, en utvärdering, forskning, en intressant bok – kort sagt allt som kan vara av intresse och betydelse inom familjeterapifältet

Utmärkelsen är förenad med ett diplom och uppmärksammas vid sfft:s årliga kongress eller symposium

Du som är medlem i någon av Sfft:s lokala föreningar nominerar och sfft:s styrelse utser vinnaren bland de kandidater som nominerats

Vid nominering ber vi dig berätta om den/de du nominerar och varför du nominerar den/dem En väl genomarbetad nominering ger sfft:s styrelse ett bättre underlag när vinnaren ska utses T ex: Vem är den/de du nominerar?

I vilket sammanhang är den verksam? Vad har den/de gjort som du vill lyfta fram?

På vilket sätt har det bidragit i enlighet med kriterierna ovan?

Sista dag att nominera är 20 juni och formulär för nominering hittar du på sfft:s hemsida.

Mediabruset

Koll på Socialt Arbete, Avsnitt 6: Kan socialarbetare förebygga att barn och unga hamnar i gängkriminalitet?

I podden Koll på socialt arbete hör du forskarna Klara Hussénius och Peter Andersson diskutera aktuella frågor med anknytning till socialt arbete med inbjudna gäster.

Den tilltagande gängkriminaliteten där unga människor utför både mord och sprängningar är något vi allt oftare läser om i dagspress. Under januari 2025 har ett dystert rekord slagits med i stort sett en sprängning om dagen som av polisen kopplas till pågående gängkonflikter.

I dagens avsnitt pratar vi med Anders Bolund som har 15 års erfarenhet av socialt arbete med barn och unga i riskzonen för kriminalitet. Med utgångspunkt i hans erfarenheter får vi en bild av hur arbetet går till, hur målgruppen har förändrats över tid och vilka utmaningar socialtjänsten står inför. Inte minst får vi en levande berättelse om vad gammalt klassiskt socialt arbete kan handla om: ”Vi måste kavla upp ärmarna”, säger Anders Bolund och understryker vikten av hantverksskicklighet och operativt ledarskap.

Anders är socionom utbildad vid Stockholms universitet, och jobbar idag som utredare på enheten för utveckling av förebyggande arbete på Brottsförebyggande rådet.

Podden kan du lyssna på här: https://www.su.se/ institutionen-for-socialt-arbete/om-institutionen/om-oss/ lyssna-p%C3%A5-v%C3%A5r-podcast-koll-p%C3%A5-socialt-arbete-1.764377

EFTA Conversation with Eia Asen: Systemic interventions with High-conflict Families (February 2025)

Eia Asen, is a a systemic psychotherapist and a child, adolescent and adult psychiatrist. He has worked for more than 50 years in public services in London and holds the position of a Visiting Professor at University College London. In this webinar Eia Asen presents an innovative ’ approach to working with parents postseparation and whose ongoing conflicts impact on their children’s mental health. The different steps of assessing and treating these families are systemically delineated and richly illustrated with case examples. Specific techniques, drawn from systemic and mentalization-based approaches, focus above all on children’s welfare and aim to de-triangulate them from the inter-parental fights.

Watch the entire interview here: https://www.youtube.com/watch?v=pFFLu1kYsQQ

Både och istället för antingen eller - en podd om integrativ medicin och hälsa

Initiativet till den här podcasten kommer från Svensk Förening för Integrativ Medicin och Hälsa (SFIMH). Synsätt och tankar bygger på det arbete som görs inom föreningen. Syftet med podden är tvåfaldigt. För det första vill vi undersöka och beskriva vad Integrativ medicin och hälsa egentligen är för något. Det gör vi i våra poddsamtal med olika kunniga personer som har erfarenheter från arbete inom vården och som har en utbildning som inkluderas i Socialstyrelsens legitimationssystem. För det andra vill vi bidra till folkbildning och sprida information om olika goda initiativ som visar på betydelsen av det integrativmedicinska perspektivet för folkhälsan.

I podden kommer vi att undersöka och belysa Integrativ Medicin och Hälsa på många olika sätt. Vår ambition är att levandegöra det integrativmedicinska fundamentets fem hörnstenar: · Integrativt synsätt – kropp och själ en samverkande enhet · Skolmedicinsk grund utökad med komplementerande behandlingar som har vetenskapligt stöd · Fysisk aktivitet · Nutrition och kost · Existentiellt perspektiv – mening, motivation och livsvärden.

Podden går att hitta här: https://poddtoppen.se/podcast/1557517479/ bade-och-istallet-for-antingen-eller-en-podd-om-integrativ-medicin-och-halsa

Family Therapy Magazine, Volume 24, issue 1

Article: “Weaving Advocacy into the Fabric of MFT: A Podcast Discussion”

By Sofia Georgiadou, PhD & Kristen Benson, PhD

Dr. Kristen Benson, an MFT educator, advocate, and researcher, met with Dr. Sofia Georgiadou in the “Learning and Teaching Systemic Therapy” podcast on October 24, 2024, and discussed how she has been integrating social justice advocacy into the core of her marriage and family therapy education, clinical practice, and research. Her experiences provide a roadmap for MFTs to move beyond simply acknowledging systemic injustices to actively challenging them, both within and outside the therapy room. In this article, we synthesized key points from our podcast discussion. Our goal is to highlight Dr. Benson’s conversation and offer practical strategies for MFT readers to engage in meaningful advocacy.

You can read the full article here: https://ftm.aamft.org/ weaving-advocacy-into-the-fabric-of-mft-a-podcast-discussion/

Bli medlem i SFFT!

Svenska föreningen för familjeterapi

Föreningen bildades 1987. Föreningen har cirka 700 medlemmar. Föreningen ger ut en tidskrift, numera nättidning,

Svensk FamiljeTerapi (SFT). Som medlem i sfft får du även tillgång till den nordiska tidsskrfit Fokus på

Familien digitalt. Medlem blir du genom din lokalförening. För att hitta din närmast lokalförening se www.sfft.

se.

Ingen lokalförening i närhet? Du kan starta en egen lokalförening tillsammans med andra i ditt område. Hör av dig till någon i riksstyrelsen så pratar vi vidare.

Nästa nummer av SFT utges i juni 2025. Håll utkik!

Svenska föreningen för familjeterapi, förkortat sfft, är en ideell förening vars syfte är att representera familjeterapins utveckling i Sverige genom att:

• främja och bidra till teori- och metodutveckling samt forskning inom familjeterapin och dess gränsområden

• representera familjeterapins intressen i offentliga sammanhang och aktivt driva frågar som rör familjeterapin

• verka för spridning av information om familjeterapi som behandlingsmetod

• främja kontakterna mellan familjeterapeutiskt verksamma inom och utom Sverige

• verka för att Svenska och Nordiska kongresser kommer till stånd

• stödja lokala familjeterapiföreningar

• verka för att lokala familjeterapiföreningar bildas i områden där sådana saknas