SFT nr3 2024

svensk familjeterapi nr 3 • 2024

Glimtar från Nordiska

Kongressen i Bergen

Att integrera kropp och psyke

Utmaningar för familjeterapeuter

Ledare

”You are coming home with me. This isn’t helping you. I’ll be with you!” sa mamman till sin tonårsdotter. Tonårsdottern hade varit inlagd på avdelningen för ätstörningar i över två år utan framgång. Hon var extremt lågviktig och var nära döden. Ändå valde mamman att ta hem henne.

Jag fällde en tår när Kathelijne van Dongen, en familjeterapeut från Nederländerna, berättade om familjen i sin workshop: ”Non-violent Resistence and Parental anchoring in the prevention of adolescent suicide.” Jag blev berörd av kraften som mamman visade, en kraft som hjälpte henne göra det som hon själv tyckte var rätt, trots att sjukvården rekommenderade något annat, trots att beslutet kunde ha kostat henne sin dotter. I detta fall, gjorde mammans beslut hela skillnaden. Dottern kom hem och började äta igen då hon kunde lita på att hennes mamma skulle finnas där för henne.

Denna berättelse vara bara en av många som Kathelijne delade om föräldrarna som hittade sin kraft och ungdomar som sakta men säkert vilade i att deras föräldrar gick att lita på. Kathelijne

arbetade specifikt med föräldrarna men även med ungdomarna och ett bredare nätverk för att stärka relationen mellan ungdomar som hade självskadebeteende och tidigare suicidförsök och deras föräldrar. Hon kallade föräldrarollen för ”parental anchoring,” att hjälpa föräldrar att själva hitta en stadig grund så att de skulle kunna agera ankare när stormen rasade runt ungdomen.

Bilden berör. Ett stadigt ankare som ser till att båten inte går under eller går vilse till sjöss. Men det är inte enkelt. Det kräver uthållighet och upprepande handlingar av ovillkorlig kärlek och det kräver ett nätverk som även kan bära föräldrarna när ungdomen skriker högt att de ska släppa taget.

Jag blev inspirerad. Påmind om skillnaden som blir när människor omsluts av andra, nära och kära, precis som de är och med en uppmaning att de inte är ensamma. Att andra finns där.

Ja, Kathelijnes workshop blev en påminnelse av kraften av familjen, av systemet. Och även kongressen i sig var en sådan påminnelse. Över 400 personer från olika delar av Europa som brinner

på familjeterapi och systemiskt arbete hade samlats tillsammans för att dela med sig till varandra om kunskap, erfarenheter och inspiration. Vilken kraft! Vilken möjlighet!

Ibland är det lätt att tappa fotfästet. Att själv känna att man är vilse till sjöss utan någon eller något att hålla fast vid. Ibland är det lätt att övertas av måsten och krav så att vågen som en gång brann starkt inom och mellan oss nästan är släckt. Det är kanske då att vi behöver varandra som mest, i de stunder när vi börjar tveka att det ens finns någon som bryr sig, någon som står ut. Kanske är det då vi behöver höra de ankrande orden: ”I’m here. I got you. I won’t leave you.”

I detta nummer får du ta del av glimtar av den Nordiska Familjeterapikongressen 2024 i Bergen.

Leena Källqvist och Cecilia Tibell bjuder in dig som inte fick möjlighet att delta i deras workshop på kongressen till att ta del av fördelarna med

ett systemiskt tillvägagångsätt i medicin och psykoterapi. Du får läsa en uppföljande artikel av Martin Söderqvist som handlar om utmaningarna som familjeterapeuter möter och vikten av att påminna varandra om den systemiska kraften som bär. Anki Andersson ger en uppdatering på den kommande svenska kongressen för familjeterapi i Storforsen och Kristina Edman tipsar om nya vetenskapliga artiklar som går att läsa. Tarja Väyrynen Börgesson delar också med sig av sina tankar kring varför familjeterapi är nödvändigt. Det går även att ta del av boktips och mediaförslag samt mycket mer.

Låt detta nummer ge dig kraft och ork. Kraft och ork att våga tro på ankarens kraft när stormen rasar omkring dig och kraft och ork att stå stadigt vid marken när någon som står dig nära kanske inte ens vågar tro att någon bryr sig.

/Amber Forsberg

Ordföranden

Kära vänner!

Detta skrivs från hängmattan, där jag ligger i shorts och linne och låter huden smekas av eftermiddagssolen och en ljum bris. Det är september och kanske sommarens sista dag. Nästan overkligt.

För en vecka sedan kom vi hem från den nordiska kongressen i Bergen, fulla av intryck och inspiration. För mig var det en stor glädje att det blev möjligt för hela riksstyrelsen att åka till Bergen tack vare att vi fick stipendier. Några glimtar av det vi fick med oss hem kan ni läsa i detta nummer. Men det blir ju såklart axplock. Något av det starkaste för mig var nog den otroligt positiva stämningen som fanns i hela den stora gruppen. Det var mycket jubel åt olika framträdanden, inte minst under kongressmiddagen, och innerligt varma applåder. Det ger värme och kraft att bära med sig in i hösten.

Ibland blir man riktigt berörd och imponerad, som i mitt fall till exempel när Danmarks keynote speaker, Özlem Cekic, kurd med ursprung i Turkiet, berättade om hur hon har utvecklat sitt koncept för dialog-kaffe. När Özlem som första muslim blev ledamot av danska Folketinget började hennes mailbox fyllas av hat-mejl. Först ignorerade hon dem, men efter en tid började hon bjuda in sig själv att dricka kaffe hemma hos avsändarna. Hon har druckit kaffe med tusentals personer (var det tretton tusen??) som hon på ett eller annat vis är oense med under de senaste åren.

Özlem pratade mycket om att vi alla har fördomar på ett eller annat sätt och att vi ofta har en tendens att demonisera ”de andra”. De som inte tycker som vi. Det kan vara rasister, KBT-are eller klimatförnekare. Vi ser oss gärna själva som goda och toleranta. Özlem påpekade att det är viktigt att försöka bli medveten om sina egna fördomar och att skilja på människan och hennes åsikter. Om vi klarar att ha en dialog med människor som har helt andra åsikter och värderingar kan vi närma oss ett mer tolerant samhälle på riktigt. Hon beskrev också att det svåraste är att göra detta med personer som står oss nära, till exempel i familjen, eftersom det då är så många känslor inblandade. Hon nämnde som exempel att hennes pappa röstar på Erdogan, och att det är en riktig utmaning för henne. Özlem gav oss alla tre utmaningar. Dels att fundera på frågorna: Hur tolerant är du? Vem demoniserar du? Och sedan den svåraste, att dricka dialogkaffe med någon före jul.

Jag har funderat lite på detta och vet inte om jag kommer att lyckas med den tredje…? Vilket såklart gör min beundran för Özlem Cekic ännu större. Hon har skrivit en bok, ”Tak for kaffe” och grundat organisationen Brobyggerne (brobyggerne.dk) som har tio tusen medlemmar och är öppen även för svenskar.

Att bygga en bro görs inte från en strand till den andra, utan man behöver börja i varje ända och mötas på mitten. Jag tänker att Özlems exempel och budskap är extremt viktiga i de tider vi lever i, med ökande polarisering. Demokrati

handlar både om rätten att uttrycka sin åsikt och plikten att lyssna, som jag läser på Brobyggarnas hemsida. Kanske måste man inte vara övermänskligt modig som Özlem Cekic men gärna lite mer vardags-modig?

Nu ser vi fram emot ett nytt verksamhetsår med flera höjdpunkter. Sfft:s årsmöte 24 oktober och föreläsningsdagen 25 oktober i Linköping på det viktiga temat ”Var finns familjepsykoterapeuten i dagens psykiatri?” hoppas vi att många ska ha möjlighet att delta i. Och det pågår

som vanligt många spännande aktiviteter runt om i landet. Håll utkik på hemsidan efter dessa och efter kommande lunchwebbinarier. Uppladdningen har också börjat inför nästa svenska kongress i Storforsen 28-29 augusti 2025. Bearbeta era arbetsgivare redan nu och om det behövs, sök stipendier, så ses vi där!

Varma hälsningar, Lotta Beskow Ordförande sfft

Svensk Familjeterapi

Redaktonen: Amber Forsberg

Layout: Magnus Olerspiattodesign.se

Annonsera i SFT!

helsida 2 000 kr

halvsida 1 000 kr

kvartssida 500 kr

Maila till Eva Dahlgren eva.a.dahlgren@gmail.com

Utgiven av SFFT

Ordförande: Lotta Beskow

Kassör: Eva Dahlgren

Sekreterare: Helena Prahne

Vetenskaplig sekreterare: Kristina Edman

Informationssekreterare: Susan Hanshoff

Ledamöter:

Ann-Catrine Andersson

Amber Forsberg

Bibbi Gundersen

Maria Åhman

Mats Höjing

Skriv! Skriv! Skriv!

Bidrag till nästa nummer och feedback

Manusstopp 29 november 2024 sftredaktion@gmail.com facebook(sfft) hemsida www.sfft.se

Utmaningar för

Intro

Olika verklighetsuppfattningar eller narrativ kommer alltid att finnas och tur är väl det för mångfaldens och utvecklingens skull. Svårigheterna uppstår när ett enda narrativ blir det helt dominerande och tränger undan alla andra idéer, tankar och upplevelser. De senaste årens fokus, om vi utgår från vad som skrivs i tidningar, visas i relationsprogram på TV och utbudet av terapiworkshopar, verkar vara inriktat på individer, problem och känslor. Då jag inte alls är aktiv på sociala medier kan jag inte uttala mig hur det förhåller sig där. Detta fokus blir ett narrativ när många olika människor upprepar samma eller liknande uppfattningar i diverse sammanhang. Detta narrativ påverkar oss alla, oavsett om vi vill/ inte vill instämma eller har helt andra idéer. I den terapeutiska världen får detta dominerande narrativ som konsekvens att det bara existerar ett sätt, mer eller mindre, att bedriva terapeutiska eller rådgivande samtal, nämligen individuellt, problemfokuserat och med fokus på tankar och känslor. Detta blir en daglig utmaning för relationsinriktade familjeterapeuter i samtalen med klienter som är övertygade om och ibland kräver att individuella samtal med fokus på individuell bearbetning är den rätta vägen. På ett annat plan får detta dominerade narrativ också som konsekvens att familjeterapeuter glöms bort eller inte räknas med när organisationer och grupper planerar och genomför olika omorganisationer och arbetssätt.

Det individcentrerade, problemfokuserade och känslofixerade narrativet

Individcentreringen tar sig många uttryck bland annat genom det allomfattande diagnosticerandet som präglar många verksamheter. Detta får till följd att människor beskrivs i termer av egenskaper eller sjukdom – de är på ett visst sätt antingen beroende på arv och gener eller att de har en beroendesjukdom eller ADHD. Människor är mycket mer än en etikett eller en sjukdom och detta hamnar i skymundan när intresset från läkare, terapeuter, socialarbetare inte tar tillräcklig hänsyn till hela människan och sociala relationer.

Ett annat uttryck för individcentreringen är när klienter beskrivs som omöjliga, har motstånd mot förändring och är omotiverade. Alternativet är att ta med sig själv och andra i sammanhanget och se klienters problem som svårigheter i en omöjlig situation och tillsammans med klienterna utröna vad de kan göra i denna situation.

Lägg till detta det fundamentala attributionsfelet (Jones; Harris, 1967) som innebär att det den egna personen gör alltid kan ursäktas och bortförklaras medan det andra säger och gör är uttryck för hur den personen är – elak, aggressiv etcetera.

Denna individcentrering tenderar att alienera människor och gör dem till objekt för undersökning, utredning, bedömning och diagnosticering.

familjeterapeuter

Problemfokusering kan bli ett stort problem ungefär som när all tid och alla resurser läggs på utredningar medan behandlingen och hjälpen inte blir av eller kommer väldigt sent. Problemfokuset kan bli för mycket för klienter som bara ville få en experts synpunkter, ha hjälp med att lösa ett problem och kan också bli en återvändsgränd när samtalen inte leder vidare till det klienterna vill uppnå. Problemfokuseringen finns med överallt i tidningar, TV och relationsprogram i form av fokus på ”Hur påverkar problemen/traumat dig?” eller ” Vad har detta gjort med dig?” Mer sällan lyfts det fram vad personerna har gjort för att handskas med svårigheterna eller hur de har ansträngt sig.

När det gäller terapeutiska samtal har jag vid många tillfällen hört uttalanden från terapeuter och soci-

alarbetare: ” Man måste börja med problemet!”, ”Problem måste bearbetas!”, ”Vi måste veta vad som är problemet och hur det uppstått för att kunna komma vidare i terapin!” Dessa meningar sägs som sanningar och kan inte diskuteras eftersom de är sanningen eller åtminstone evidensbaserat, vilket jag inte har kunnat hitta någonstans. Att människor kämpar, anstränger sig och försöker att på alla sätt hitta lösningar riskerar att försvinna ur siktet när problemfokuset tar över.

Känslofixeringen är utmärkande för det dominerande narrativet som här beskrivs. Både i allmänhet och i terapisammanhang är följande frågor ganska typiska: ”Hur känns detta för dig?”, ” Hur känns det att vara här?”, ” Hur har detta påverkat dig?”, ”Du behöver öppna upp och visa dina känslor!”, ”Sätt ord på dina känslor!” Alla terapimodeller berör tanke, känsla och

handling på olika sätt och vanligtvis är mest fokus på en eller två av de nämnda. Det är ingen naturlag att terapeutiska samtal måste börja med känslor eller tankar för att senare eventuellt komma till handling.

Familjeterapi - och Brief Therapy modeller har under många år visat att fokus på görandet, handlandet och att hjälpa familjerna ändra vanor och mönster är ett annat och effektivt sätt att bedriva samtal. Genom att förändra beteenden och ändra vanor och mönster kan klienterna skapa nya upplevelser som kan hjälpa dem vidare i sina liv (Hansson, 2001; Hoyt and Cannistrà, 2023).

När något uppmärksammas och fokuseras blir det förstorat och viktigare. När det dominerande narrativet innefattar individcentrering, problemfokusering och känslofixering kommer annat att förminskas,

glömmas bort eller bortses ifrån. Det bidrar till idén om att terapi bara kan bedrivas på vissa sätt och att andra arbetssätt till och med ska ifrågasättas.

Utmaningar för familjeterapeuter – Erbjuda ett alternativt narrativ Med risk för att slå in öppna dörrar, alla familjeterapeuter hanterar dagligen de utmaningar som det dominerande narrativet ställer dem inför, vill jag sammanfatta utmaningarna och peka på möjligheter. Familjeterapeuter gör mycket av det jag här tar upp; i samtal med klienter och familjer, i diskussioner med kollegor och i planering av verksamheter.

Definition av familjeterapi. För en tid sedan skrev jag en recension av Hoyts och Cannistra`s Brief Therapy Conversations (2023) och skickade till en känd

Familjeteraptidskrift. Svaret jag fick blev att deras läsare inte skulle vara intresserade av en bok om Brief Therapy. Jag blev mycket förvånad och faktiskt nästan chockad. Är det så att bara för att terapeuter föredrar en viss terapimodell, så är de totalt ointresserade av andra terapimodeller? Terapeuter med olika inriktning kan samarbeta, läsa andras publikationer och inspirera varandra vilket jag är helt övertygad om. Den avgörande skillnaden är inte mellan olika korttids - och familjeterapimodeller utan mellan individuellt och relationellt inriktade synsätt. En familjeterapeut har hela tiden ett relationellt syn - och arbetssätt oavsett om samtalen är med en individ, ett par eller en familj. Om tidigare familjeterapimodeller fokuserade på att förändra familjers dynamik och familjemönster är numera fokus på familjers resurser/ kompetens och familjerelationers betydelse för hälsa och problemlösning. Familjer och vänner är inte längre orsaken till problemen utan viktiga som stöd och hjälp (Antonovsky, 1987; Hansson, 2001; Bradley et al., 2011; Wampold, 2001;2015).

Lyfta fram relationers betydelse. När det gäller diagnoser kan familjeterapeuter presentera alternativa sätt att se på klienterna: se barnet som livligt, nyfiken och på hugget i stället för en ADHD-diagnos, vilket i och för sig ställer oerhörda krav på föräldraskapet vilket som, se depression som en adekvat reaktion på en svår situation etcetera. Exemplen kan göras många.

Motstånd kan ses som att personen håller en gräns mot andra, även mot terapeuten, vilket i situationen kanske är det klokaste, och skyddar därmed sin integritet (de Shazer, 1984).

Kreativitet är inte en individuell egenskap som bara finns där, även om detta kan vara svårt att trop på när

det finns folk omkring en som har absolut gehör, kan spela alla instrument, är som Zlatan med en boll eller är otrolig på andra sätt. Om alla har kreativ förmåga, mer eller mindre, så är det i det goda samspelet i mötet som möjligheterna finns att tillsammans utveckla kreativa ögonblick som kan inspirera och leda till nya upplevelser och insikter (Harvey, 1990; Söderquist, 2020; 2023).

Om människan ses om en social varelse, vilket jag tror de flesta håller med om, blir det naturligt att betrakta människors beteende, inte bara som uttryck för inre processer, utan som invitation eller respons i sociala relationer (Wade, 1997; Söderquist, 2020, 2023).

Uppmärksamma familjens mål, resurser och kompetens. Detta är på många sätt självklart för familjeterapeuter att göra i samtal med klienter och familjer, i utredningar och när intyg skrives. Topors forskning kring hur patienter återhämtar sig från svåra psykiska störningar och patienternas egna beskrivningar är mycket intressant. Det som hjälpte patienterna enligt dem själva, var att någon uppmärksammade deras ansträngningar och initiativ och att terapeuter gjorde små rambrott! (Topor, 2001).

Att fokusera på mål och kompetenser när vi har teamdiskussioner med kollegor och i handledning kan också vara svårt att vara konsekvent i. Ibland kan en struktur för möten och handledning vara till stor hjälp. Ett kort exempel: teamet följer samtalet som kollegan har med ett par eller en familj. Uppgiften för teamet under samtalet preciseras av terapeuten innan (”se det goda i relationerna”, ”samla fina ögonblick i samtalet som jag kan reflektera tillbaka i min slutsammanfattning”). Efter samtalet är teamets uppgift

att var och en ger två gröna och en gul till terapeuten. Gröna är uppskattande reflektioner om det terapeuten bidrog med i samtalet som var till hjälp för familjen och gul kan vara en idé som teammedlemmen kanske hade gjort på sitt sätt i samtalet. Rött = kritik är och ska inte vara en del av reflektionerna; om inte terapeuten bett om det (Söderquist, 2020; 2023).

Visa i handling. Om transparens och öppenhet är viktigt i samtal med klienter och familjer och i diskussioner med kollegor, är det av yttersta vikt att detta visas i handling. Detta är givet när det gäller samtalen med klienter och familjer. Några exempel:

• Att familjeterapeuten gör tydliga sammanhangsmarkeringar och gör sedan det i samtalet som överenskommits (Olson & Petitt, 1995)

• Att följa klienters och familjers önskan och mål genom att till exempel fokusera vad familjen vill prata om och att verkligen göra detta

• Att fokusera på det aktuella när detta är viktigt för familjen och då inte ställa frågor om det som varit

• Att vara öppen, rak och ärlig i sin feedback och sina reflektioner (Young, 2024)

De senaste åren tycker jag mig ha märkt ett ökat intresse för terapeutens välbefinnande som tema för konferenser och utbildningar. Att lyssna på klienters problem kan definitivt vara utmanande och utmattande. Om/när familjeterapeuter blir för lyssnande och eventuellt lite passiva i samtalen kan detta bidra till att trötthet och uppgivenhet påverkar negativt. Problemprat blir problemet. Om å andra sidan familjeterapeuten är för aktiv och styrande är risken att familjen inte känner sig förstådda och inte lyssnade på.

Balansen i samarbetet är viktig för alla parter; familjemedlemmar och terapeuter. Det är möjligt för terapeuter att vara både empatiska, lyssnande och samtidigt aktiva och fokuserade på klientens/ familjens resurser och mål, vilket i sig kan vara en slags medicin mot uttröttning och hopplöshetskänslor.

Att bjuda in kollegor, som kanske inte delar samma föredragna terapimodell, till att vara reflekterande team i samtal är ett sätt att visa transparens och öppenhet. Nästa nivå är att bjuda in samarbetspartner och politiker till att vara reflekterande team i uppföljningssamtal. Detta gjorde vi i teamet på Familjerådgivningen Öresund när jag var med i detta team. Det uppskattades mycket både av par och politiker. En annan idé är att i stället för handledning var 3:e - 4:e vecka i teamet kan teamet bjuda in olika konsulter med olika inriktningar för en handledningskonsultation vid något tillfälle eller möjligen två för var och en (Andersen, 1991; 1994; Söderquist, 2009).

Att visa i handling är också att dokumentera uppföljningar, skriva rapporter, artiklar och böcker och därmed visa vad familjeterapeuter gör och hur det hjälper familjerna. Att också fortsätta göra våra röster hörda i debatten även i sociala medier och på internet överlåter jag till andra som är mer kunniga på detta område och som därmed kan bidra positivt.

Avslutande reflektioner

Att utmana dominerande narrativ kan vara en Sisyfoskamp men samtidigt något som behövs göras. Olika perspektiv, olika modeller och arbetssätt är helt nödvändiga och måste få finnas. ”One size doesn´t fit all”. Alla klienter och familjer är olika, terapeuter också, och det skulle vara helt osannolikt om en verklighetsuppfattning, ett narrativ och en

terapimodell skulle passa alla klienter, familjer och terapeuter.

Att rakryggat och ödmjukt stå för sitt synsätt, sin terapimodell och sitt arbetssätt och samtidigt lyssna till och respektera andra, ock kanske till och med få med sig något användbart, är inte alltid lätt. Välvillig envishet (på engelska Benevolent stubborness) kan vara ett sätt att uttryck detta på.

Jag önskar att jag alltid kunde vara som Insoo Kim Berg när det kommer till detta (Berg, pers kommunikation). Hon hade en fantastisk förmåga att lyssna på olika synpunkter, få kritik, bli ifrågasatt och svara på allt detta genom att lugnt, respektfullt och inbjudande till dialog säga: ”Jag ser det lite annorlunda”.

Referenser

Andersen, T. (Ed.) (1991). The reflecting team: Dialogues and dialogues about the dialogues. New York: W.W. Norton & Company.

Andersen, T. (1994). Reflekterande processer. Samtal och samtal om samtal. Stockholm: Mareld.

Antonovsky, A. (1987). Unraveling the Mystery of Health. San Francisco: Jossey-Bass Inc. Publishers.

Bradley, R.P.C., Friend, D.J. & Gottman, J.M. (2011). Supporting healthy relationships in low-income, violent couples: reducing conflicts and strengthening relationship skills and satisfaction. Journal of Couple & Relationship Therapy, 10, 97–116.

de Shazer, S. (1984). The Death of Resistance. Family Process 1984; 23:11-17.

Hansson, K. (2000). Familjeterapi på goda grunder. En forskningsbaserad översikt. Stockholm: Gothia.

Harvey, S. (1990). Dynamic Play Therapy: An integrative expressive arts approach to familytherapy of young children. The Arts in Psychotherapy, 17, (3): 239-246.

Hoyt.M.F. and Cannistrà, F. (2023). Brief Therapy Conversations. Exploring Efficient Interventions in Psychotherapy. New York: Routledge.

Jones, E.E.; Harris, V.A.(1967) The attribution of attitudes. Journal of Wxperimental Social Psychology 3 (1): 1-24.

Olson, H. & Petitt, B. (1995). Mötespunkter. Några professionella verktyg i Interaktionistiskt förändringsarbete. Stockholm: Mareld.

Söderquist, M. (2009). Om öppna utvärderingar. ”Jag visste direkt att det skulle bli bra”. Svensk Familjeterapi, 2.

Söderquist, M. (2020). Ett Samtal i Taget. Familjerådgivning i ny form. Lund: Studentlitteratur.

Söderquist, M. (2023). Single Session One at a Time Counselling with Couples. Challenge and Possibility. London and New Yourk: Routledge.

Topor, A. (2001). Återhämtning från svåra psykiska störningar. Stockholm: Natur & Kultur.

Wade, A. (1997). Small acts of living. Everyday resistance to violence and other forms of oppression. Contemporary Family Therapy, 19(1).

Wampold, B.E. (2001). The great psychotherapy debate: model, methods and findings. Mahwah: Lawrer Associates.

Wampold, B.E. & Imel, Z.E. (2015). The great psychotherapy debate: the research evidence for what works in psychotherapy. (2 uppl.). New York: Routledge.

Young, J. (2024). No Bullshit Therapy. How to Engage People Who Don`t Want to Work with You. New York and London: Routledge.

Martin Söderquist

Dags förårsmöte!

I samband med årets föreläsningsdag i Linköping, passar vi på att hålla vårt årsmöte!

Du kan delta antingen digitalt eller på plats. För dig som deltar p å plats, bjuder föreningen på kaffe/te och en wrap under mötet. Efter mötet, är du varmt välkommen att stanna kvar och mingla med andra deltagare.

24 oktober 2024

kl. 18-19.30

Frimurarehotellet

i Linköping

För att underlätta planeringen, ber vi dig att anmäla ditt deltagande i förväg.

Anmälan till årsmöte görs genom att skicka ett mejl till familjeterapisverige@gmail.com. Meddela gärna om du deltar digitalt eller på plats, samt om du har några matallergier (för dig som deltar på plats).

Har Sverige rätt vård vid psykiska svårigheter?

Gunnar Bohman, med.dr. leg psykolog/leg psykoterapeut, tidigare universitetslektor på Stockholms universitet. Han har arbetat som psykolog och

Barn till föräldrar med depression, ångest eller bipolär sjukdom – psykiskt mående,

riskfaktorer och förebyggande interventioner

Lina Wirehag Nordh, leg psykolog, fil dr. arbetar deltid som psykolog på Psykologmottagning barn på Drottning Silvias barnsjukhus med barn och familjer där barnet har en kronisk somatisk sjukdom och deltid som universitetslektor på Psykologiska institutionen, Göteborgs universitet. Lina disputerade i maj 2023 med en avhandling som fokuserat på anhöriga till patienter som har kontakt med psykiatri, dels barn till patienter inom vuxenpsykiatri och dels föräldrar till barn inom barn- och ungdomspsykiatri. Lina ingår i forskargruppen CPPI - Clinical Psychology, Prevention and Intervention from a lifespan perspective.

j g g utvecklingsledare för KunskapsCentrum Ätstörningar i Lund. Han är en av lärarna vid utbildningen ”Familjeterapi vid ätstörningar” 7,5 hp vid Lunds universitet, samt är huvudförfattare till den nyligen utkomna boken ”Familjebehandling vid ätstörningar”.

Dagens upplägg:

Datum

Plats Program

Kostnad

Freda Raou Linkö

Gunn

Fika

Lina

Lunc

Ulf W

Avslu

Förel medlemmar och 950 kr för icke-medlemmar. Betalas via faktura som erhålles vid anmälan.

Fika/Lunch

Anmälan

När: torsdag 0

Lokal: Frimurarhotellet

Tid: 18:00-19:30 årsmöte sedan mingel

Fika ingår i avgiften. Lunch bekostas på egen hand.

Skicka din anmälan till info@famos.se senast 20 september 2024. Uppge om du är medlem i någon av SFFTs lokala föreningar och ange allergier eller specialkost för fika. OBS! Anmälan är bindande.

ginninglotta@gmail.com eller linadufmats@live.se

Glimtar från Nordiska Kongressen för Familjeterapi 2024

Den 27-30 augusti samlades över 400 familjebehandlare och terapeuter i Bergen, Norge, för den 13:e nordisk familjeterapikongressen. Temat för kongressen var “There are Worlds Within Us,” ett citat av Edvard Munch’s dikt där han skriver ”Nothing is small, nothing is big – in us are worlds.”

Kongressens dagar var fullspäckade med Keynotetalare och subplenaries från de olika nordiska länderna, workshops och oral presentations samt affischer. Som strössel på föreläsningar fanns sångoch dansföreställningarna, och på kvällarna var det en kongressmiddag och en Bluescruise.

Av de över 400 deltagarna, var det 78 svenskar som deltog båda som föreläsare av olika slag och deltagare. Tack vare ekonomiskt stöd av fonder, var hela sfft:s riksstyrelse (en styrelse med en representant från varje respektive lokalförening) bland deltagare.

Detta blev delvis en möjlighet att ses och fortsätta arbeta för den Svenska föreningen för familjeterapi (sfft), men även en möjlighet att samla på oss kunskap och erfarenhet inför den 14:e Nordiska kongressen som planeras att hållas i Uppsala 2027. De följande texterna är skrivna av de olika styrelsemedlemmarna som var och en ger en liten glimt av kongressen från en deltagares perspektiv, ett smakprov för den som inte hade möjlighet att delta.

Workshop: NVR and parental anchoring in the prevention of adolescent suicide

Kathelinje van Dongen delade i sin föreläsning Parental anchoring in the prevention of adolescent suicide med sig av sitt och sina kollegors arbete med föräldrar till suicidnära barn. Kathelinje betonade vikten av att hjälpa föräldrar till suicidnära barn att upprätthålla en hållande relation till sina barn, även när barnen avvisar dem. Insatsen bestod av 12 träffar och involverade både föräldrar, barnen och närstående. Flera av tillfällena var tillsammans med andra föräldrar i motsvarande situation. Under föreläsningen berättade Kathelinje också att barnen –i ett senare skede – brukar uttrycka hur betydelsefull och avgörande föräldrarnas närvaro varit under den suicidnära perioden (att de visste hur de skulle vara närvarande och vad de skulle säga). Ett forskningsprojekt om insatsen pågår och vi ser fram emot att ta del av resultaten! /Kristina Edman

Keynote: Den samiska befolkningen med Heidi Eriksen från Finland

Samerna är ett urfolk som bor i fyra länder, Norge, Sverige, Finland och Ryssland. I de tre första länderna pågår nu sannings- och försoningsarbete för att bearbeta det samerna varit utsatta för. Det är främst via skolorna som man berövat samernas dess

språk. Samerna har knuffats undan från sina marker genom dämningar av älvar, etablerande av gruvor, kalhyggen av skog. Nu har även vindkraftsparker (industriområden) tillkommit. När man tvingas flytta på grund av exploateringar tappar man även sina rötter och sina berättelser, berättartraditionen är stark i den samiska befolkningen. Folkgrupper som förtrycks hamnar ofta i konflikter inom gruppen när man inte upplever samma saker. Heidi pekar på de olika generationernas levnadsvillkors betydelse i konflikter. Skolstrukturen styr mycket av hur man upplever sin samiska identitet och där kan konflikter uppstå då mor och farföräldrar har en helt annan upplevelse än barnbarnen. Skall man som Same presentera sig i ¨storsamhället¨ så är det med titlar och utbildningar man presenterar sig med; i den samiska kulturen är det genom att berätta om vem man är barn, barnbarn, barnbarnsbarn till. Många äldre tror inte heller att det kan vara nyttigt att läsa för mycket. De kanske själva bara gått någon månad i ambulerande skola.

Sedan har det varit en period av skolhem som man bodde terminerna på skolhemmet och bara åkte hem till jul och sommarlov. Dels var det att man hade långt till närmaste skola dels var det att man från ¨storsamhället¨ ville ha bort samiskan, skolorna och skolhemmen fick betalt för alla barn man fick till att sluta tala samiska. Talade man samiska på skolan eller skolhemmet bestraffades man. Det kanske inte var så lätt som 7-åring att bo borta hela terminer och samtidigt inte ens få tala sitt modersmål med kompisar och syskon. Från början av 1900-talet framtill -60-70-talet fanns skolhemmen.

Det har det varit olika för olika områden, en del har fått sameskolor där man får lära sig samiska och samisk kultur. På andra ställen har man tvingats vara utan sitt språk, skolorna har inte heller undervisat om samerna, i ¨storsamhällets¨ skolor. Numera klär samerna ofta sig i kolt för att visa att man är stolt över att vara samer. Det samiska språket har min-

skat under lång tid och vissa har dött ut. Nu kämpar många yngre samer för att återta samiskan och en del till och med ¨väcker upp samiska varianter som praktiskt taget varit utdöda som i Sverige Piteå- och Ume-samiskan. När man mister sitt språk hamnar man även i utanförskap. Inom åldringsvården saknas det idag oftast personal som kan samiska. När många blir äldre kommer man bara ihåg sitt moders- och hjärtespråk. Så trots att man bor i sitt land förstår man inte vad personalen säger. Utanförskapet finn inom olika områden som ekonomi, psykiskt. Det skiljer även mellan skogssamer och fjällsamer. Idag kan dina barn gå på förskola om du bor i storstad men inte om du lever i en renskötande familj i glesbygden. Man kan ju inte bedriva renskötsel annat än i glesbygd. Men det börjar nu vara lättare för barn när de börjar skolan att få läsa samiska som hemspråk tack vare internet. För bara några år sedan var det svårt. För många samer har det varit ett trauma att

vara samer och man har känt skam.

Rasbiologin har varit utbredd och många kvarlevor från samer återlämnas nu för gravsättning i det område de kommer ifrån. Dessa har funnits för att visa upp hur stor skillnad de är mot ariska folkslag. Kyrkorna arbetar med ett försoningsarbete med samerna på många ställen. Även samiska föremål som tagits från sapmi återlämnas nu sakta men säkert. Dessa kan ha plundrats från offerplatser och återlämnas nu till museer i sapmi. Inom den samiska befolkningen har det förekommit mycket våld, sexuella övergrepp, suicid och missbruk. När känslor trycks ner och man har svårt att söka hjälp och att bli förstådd har det varit svårt att åtgärda. Man är i det samiska samhället så beroende av varandra. När man gömmer sina känslor kan det sluta illa och det blir en explosion. Kulturen tas även den tillbaka av dagens ungdomar. Men många ungdomar måste ju utbilda sig i större

städer och då flyttar man inte tillbaka till sapmi. 70% av den samiska befolkningen lever utanför Sapmi.

Sanningskommissionerna har hunnit olika långt i de olika länderna Norge har kommit längst och har kommit fram till bra slutsatser. Sverige är på gång. SANKS i nord Norge jobbar med samiska patienter med psykiska och/eller missbruksproblematik. Nu jobbas det på många ställen för att återta tilltron för den samiska befolkningen till vård och sociala hjälpinsatser. Hoppet är att staterna skall sluta kränka och respekterar den samiska befolkningen fram över. /Ann-Catrine Andersson

Subplenary: Being parents – Besieged by experts

Docent Per Lorentzen, Oslo Met, talar i subplenum kring temat att vara föräldrar – belägrad av experter i en värld med fokus på färdigheter, kompetenser och förmågor. Detta även om Lorentzen vill mena, att vara förälder är en mycket personlig intim sak.

Vad innebär det att vara föräldrar? Var har det etiska språket tagit vägen? Hur är det med de etiska, praktiska, moraliska aspekterna? Lorentzen ställer frågor och problematiserar kring hur ett tilltagande tvivel på föräldrars förmågor att ge adekvat vård kommit att leda till förslag om obligatoriska föräldrakurser och en explosion av guider som syftar till att definiera det optimala föräldraskapet.

Lorentzen diskuterar hur professionella, politiker och andra verkar bli alltmer tveksamma kring om de flesta föräldrar kommer att kunna ta tillräckligt bra hand om sina barn, utan att konsultera råd och rekommendationer från olika experter. Vidare att vissa politiker idag föreslår obligatoriska föräldraklasser för alla nyblivna föräldrar. Antalet handböcker och internetsajter som vill upplysa föräldrar om vad som

är den optimala stilen för föräldrapraktik har skjutit i höjden under de senaste decennierna. Exemplen på föräldrastilar är många och efterfrågan på den optimala föräldrastilen är stor. Lorentzen riktar ljuset på konsekvenserna för relationen mellan föräldrar och barn när föräldrar delegerar ansvar till experter och tappar förtroendet för sitt eget omdöme. Vidare, berör Lorentzen konsekvenserna för relationen mellan föräldrar och barn när och om föräldrar avstår från sin auktoritativa roll i föräldraskapet, och överlåter mycket av sitt ansvar till externa experter och slutar lita på sitt eget tänkande och omdöme. /Mats

Höjing

Workshop: How to work with families after an adolescent attempted suicide

Under en utav onsdagens workshop berättade Juha Metelinen, verksam på Suicidpreventivt center i Finland hur centret arbetar med ungdomar och deras familjer efter ett suicidförsök. Metoden dom använder är utvecklad utifrån ASSIP-modellen (en individuell interventionsmetod vid suicidförsök) och anknytningsbaserad familjeterapiteori (ABFT).

Juha Metelinen berättade att det finns ett stort behov av att stärka och stötta familjer i den kris de befinner sig i efter ett suicidförsök, att föräldrarna kan känna sig väldigt ensamma och har svårt att veta hur dom ska hantera situationen. Inom psykiatrin är det enligt

Juha Metelinen vanligt att psykiatrin ofta fokuserar på att hjälpa individen, att föräldrarna blir utan stöd. Behandlingsmodellens syfte är att hjälpa familjen att hitta vägar för att förbättra kommunikationen, att kunna prata tillsammans om det som har hänt och bygga upp/reparera relationerna. Något som är viktigt för att öka skyddet och förebygga ytterligare suicidförsök. Vid suicidförsök förekommer det ofta känslor av skam och skuld hos samtliga; det kan även

finnas ilska. Med bakgrund av ABFT och utifrån att adolescensen kan vara en kritisk tid i utvecklingen, behöver det finnas en balans mellan självständighet och anknytning. Föräldrarna behöver fortfarande finnas som en trygg bas. De familjer som var aktuella för behandlingen hade en redan etablerad kontakt med psykiatrin och var tillfrågade om insatsen. Efter behandlingen fortsatte kontakten med befintlig psykiatrisk mottagning.

Juha Metelinen beskrev att terapimodellen har olika steg och man träffas under ca 5 sessioner. Under den första sessionen sätter man ramen för terapin och arbetar med att skifta fokus från symptomen till att komma överens om att fokus är att bygga upp relationerna i familjen. Förutom interventionerna arbetar man med psykoedukation. Vid den andra session träffar man ungdomen ensam för att bygga allians, där ungdomen får berätta om sin livshistoria, vad som kan ha påverkat suicidförsöket osv, samma sak gör man enskilt med föräldrarna. De enskilda samtalen filmas och skrivs ner i förkortade versioner, filmerna tittar man på enskilt tillsammans med terapeuterna och man kommer överens om vad som ska delas gemensamt av de skriftliga berättelserna. Vid de gemensamma sessionerna läser man tillsammans upp berättelserna utan att kommentera eller avbryta. Efter delningarna reflekterar man både kring det man själv har läst och det man har fått höra. Vid de sista sessionerna fokuserar arbetet på att trygga upp familjen och att gemensamt arbeta med en säkerhetsplan och en planering framåt. /Bibbi Gunnarsson

Subplenary: Integrating the unborn child: nurturing attachment

Soffia Baeringsdottir, en familjeterapeut inom en liknande verksamhet till föräldra-barnhälsan i Island, föreläste om hur familjeterapeuter kan stödja

familjer i att påbörja anknytningsarbetet innan barnet är född.

Soffia börjar sin föreläsning med att säga, ”Attachment to a born baby is based on the imaginary child.” Därför menar Soffia att det är viktigt för föräldrarna att börja drömma om vilken sorts barn de kommer att få möta och på vilket sätt de vill bli föräldrar.

Hon fortsätter att berätta att för många föräldrar är graviditeten en lång, sörjande process. Föräldrarna sörjer livet de har haft och förbereder sig för det nya livet som blir. För en del, innebär det nya boenden, förändrade ekonomiska omständigheter och förändrad vuxenrelation. För en del föräldrar kan missfall, trauma och fertilitetsproblem försvåra anknytningsprocessen. I dessa fall, menar Soffia att det är viktigt att dessa erfarenheter kommer till tals

och tas på allvar av vården så att föräldrarna ges möjlighet till att kunna börja föreställa sig barnet som de bär på. Sammanfattningsvis, uppmuntrar Soffia till att de som möter nyblivande föräldrarna tar de på allvar och hjälper familjer som ofta har mycket som händer, att skapa förutsättningar för aktiviteter som hjälper föräldrar och barn att knyta an. /Amber Forsberg

Subplenary: Stepfamily, second class or just different? New maps for new terrain

Bente Barstad, Soren Marcussen och Glenn Ringdal från Modum Bad i Norge i samarbete med en non-profitinstitut i Danmark, pratade om begreppet bonusfamilj, som de inte använde då det oftast inte är en bonus för barnen i början att få en till familj. De använde ordet styvfamilj, och de sa att det första

fem åren är det tuffaste för den nya familjekonstellationen, men att det sedan oftast flyter på.

Föreläsarna lyfte fram fyra olika förutsättningar i styvfamiljer som skiljer sig från ”första gångs familjer” nämligen: 1) Styvfamiljer börjar relationer med stora komplexa frågor, 2) Det finns olika sorts kärlek bland styvfamiljens olika familjemedlemmar 3)

Ex-partners är en del av familjen 4) Det blir en kulturkrock mellan olika familjekulturer i styvfamiljer.

Föreläsarna lyfte även några utmaningar som är särskilda för styvfamiljer: 1) Det finns alltid några med en insiderposition och några med en outsiderposition inom samma familj 2) Det tar barn ca. 1-2 år att anpassa sig efter en skilsmässa ännu 1-2 år att anpassa sig igen till en ny familjekonstellation 3) I styvfamiljer, finns det oftast många flera barn i familjen.

Trots att ca. 20-25% av familjer är styvfamiljer finns det begränsad med forskning i Norden kring just hur dessa familjer fungerar. Föreläsare får större delen av sin forskning från USA där det finns viss forskning men menar på att familjeterapeuter behöver skapa nya kartor för att möta nutidens familjer och de utmaningarna, resurserna och förutsättningar som de har. /Susan Hanshoff

Workshop: Why are you so angry, dad? – Everyday Violence. How it happens, why it still happens and what it does

Varför är du så arg, pappa? -Våld i vardagen. Hur det händer, varför det fortfarande händer och vad det gör

Anette Holmgren höll ett seminarium där hon beskrev konsekvenser för ett barn då det växer upp med ilska från en vuxen. Ett barn är skyddslöst och den vuxnes

gisslan och barnet upplever skam då föräldern agerar ut sin ilska även mot andra. Ilska skapar en känsla av att vara värdelös hos barnet. Som vuxen är man ständigt på sin vakt och upplever att världen inte är en säker plats. Barnet utvecklar mönster av att känna sig oviktig som att ens egen röst inte har någon kraft, att ingen kommer att lyssna.

Anette delade frikostigt med sig av sin uppväxthistoria där hennes pappas ilska upplevdes förnedrande och ledde till en ilska inom henne mot honom.

Grundkänslan blev att hennes röst inte var viktig vilket väckte en ilska inom henne och det är ett mönster hon upplever funnits kvar i sin relation samt i yrkeslivet.

Det patriarkala samhällets värderingar där det handlar om att vara rationell före känslosam, självet före relationer, män över andra män och alla män över kvinnor och barn har påverkat hennes egen pappa på ett djupgående sätt. Skam uppkommer då det inte finns tillräckligt med kärlek för ett barn under uppväxten. Motsatsen till skam är stolthet och skam är motivet till ilska. Anette gav oss några frågor som vi fick diskutera i små bikupor som rörde vår egen erfarenhet av ilska hos en förälder och det var mycket givande samtal. /Maria Åhman

Subplenary: Multisystemic support for families with adolescents showing deviant and criminal behavior

Nehrin Ganno pratar om att det är svårt med förändringar när du är inne på den kriminella banan. Vill du lämna de kriminella gängen innebär det oftast att göra förändringar på alla plan. Som terapeut är det viktigt att vara passionerad i arbetet med dessa unga. Du måste ta dig tid och lära känna personen och dess familj samt nätverk. Av vikt är också att ha en balans i alliansbyggandet med olika familjemedlemmar.

En nyckelkomponent i arbetet är Bronfenbrenners modell som definierar olika nivåer i arbetet med den unga, bland annat individnivå, mikronivå (ex vis familj och vänner) och makro – kultur, mm som påverkar. Nehrin hävdar att det är viktigt att arbeta parallellt inom alla nivåer då det gäller att hjälpa den unge.

Nehrin nämner också social inlärningsteori som ett sätt att förstå vad det kommer sig att den unge hamnar i kriminella kretsar. Influenser från den sociala omgivningen påverkar exempelvis vänner och föräldrar. Nehrin säger att ”De lär sig från någon” och det kan handla om hur att bli kriminell utan att åka fast.

Familjeterapi är ett viktigt redskap i arbetet med kriminella ungdomar. Detta då familjen oftast har stor påverkan på barnet. Viktigt är att arbeta med relation och kommunikation i familjen utifrån olika konstellationer bland annat föräldrarnas relation. Som terapeut är arbetet med tillit i relation till familjen avgörande. En faktor att undersöka är vilka konsekvenser kriminella handlingar får för den unge. Är det så att det förekommer fysisk bestraffning eller blir den unge negligerad. Skam är en känsla som ofta förekommer i dessa familjer – då det många gånger känns som ett misslyckande när barnet har hamnat i kriminalitet. Som terapeut måste du vara flexibel och behöver arbeta i team samt ta hjälp via handledning. Nehrin nämner också att hon använder sig av flera metoder och mixar dem i arbetet med dessa familjer.

Slutligen poängterar Nehrin ”Not to do” i dessa familjer. Arbeta inte bara på en nivå i systemet. Det är inte hjälpsamt att besöka fängelser med den unge och sist men inte minst undvik placeringar på SIS-institutioner vilket ofta leder till att den unge utvecklas ytterligare i kriminellt beteende. /Eva Dahlgren

Keynote: The World Awakens: The Place of Emotions in Human Life

Vi känner oss i olika grader hemma och främmande i världen (men alltid i en blandning!), beroende på vår grundstämning och på atmosfärer vi möter. Atmosfärer skapas både av fysiska miljöer, natur och av människor som finns i olika sammanhang. Det är våra känslor som öppnar världen för oss som motiverar oss att kunskapa, bli verksamma i världen och möta andra. Människor är inga maskiner och hjärnan är ingen dator, det gör vi klokt i att komma ihåg. De metaforer datorvärlden som idag ofta används om vårt tänkande och hjärnans funktion kan riskera att få oss att glömma lite av vår mänsklighet. Istället är det ur vår kroppsligt grundande känslostämning, vår levda erfarenhet, som tankar föds. Det var några av de budskap som Fredrik Svenaeus, professor i filosofi vid Södertörns högskola och Sveriges keynote speaker, förmedlade i sin mycket uppskattade föreläsning på kongressen. Svenaeus utgick från sin senaste bok ”Världen vaknar: känslornas plats

i människornas liv”. Han använde genomgående bilder av Edvard Munch i sin presentation och knöt an till kongressens tema på ett väldigt fint sätt. För en som inte är jättebra på filosofiska begrepp förklarade han också fenomenologi på ett enkelt och tydligt sätt: Det är ”första-persons-perspektivet”, upplevt liv. Fenomenologin behöver komplettera ”tredje-persons-perspektivet”, som är det (natur) vetenskapliga där man betraktar företeelser utifrån, strävande efter objektivitet. Det kan gälla till exempel hur vi beskriver och förstår sjukdomar eller (psykiskt) lidande. Boken, liksom Fredrik Svenaeus övriga böcker, kan rekommenderas för vidare läsning. Tack Fredrik! /Lotta Beskow

Workshop: What skills does the family therapist of tomorrow need to master? Developing supervision at a family therapy program in change

Denna workskop med den angelägna titeln hölls av gänget bakom familjeterapiutbildningen i Göteborg, kursansvarig Karin Thorslund tillsammans med

handledarna Anna Gartvall och Mattias Gullberg. Även Fredrik Färdig och Maria Eriksson hade förberett presentationen men kunde inte närvara. Först berättade de om hur de arbetar med att utveckla utbildningen i Göteborg, vilket var väldigt intressant att lyssna på. Sedan bjöds alla närvarande in till att reflektera kring workshopens huvudfråga. Det blev reflektioner i fyra grupper, som också fick reflektera på varandras tankar enligt ”vattentrappsmodellen”. I rummet fanns flera utbildare från olika orter i Norden, så det blev ett intressant utbyte. Imponerande att verkligen få till en interaktiv workshop på den begränsade tiden! Några av de tankar som kom fram sammanfattades simultant av Karin Thorslund:

Att vara kritisk och påverka (samhälls)utvecklingen aktivt, företräda klienternas perspektiv.

• Hur kombinera kunskap med närvaro i rummet

• Att balansera kunskap med nyfikenhet och en öppen, icke-vetande position

• Att tala om teorier på ett pluralistiskt sätt

• Hur lärare och handledare kan skapa ett tryggt rum för vi-känsla samtidigt om vi har roligt

• Möjligheter att reflektera över terapeutrollen för att stödja studenterna att hitta en hållbar yrkesroll

• Inkludera ett existentiellt perspektiv för både terapeut och klient – vi måste börja med oss själva

• Att inte glömma kontexten i klientens liv, så som ekonomiska förhållanden, kanske samarbeta med andra professionella

• Samarbetsinriktade relationer med klienter – de gör det mesta av arbetet

• Hur ingjuta mod och entusiasm

• Att älska människorna du arbetar med

• Vi är alla förbundna (connected) och samskapar vår identitet

• Att identifiera resurser i det yttre systemet

• Hur ta vi hand om människor i rummet när det är hög konflikt

Detta blir lite av ett axplock från en kollektiv brainstorming. Från mina egna anteckningar plockar jag också detta:

• Det pågår snabba förändringar i samhället och det behöver framtidens terapeuter kunna hantera.

• En ordlek på engelska; Att gå från I-dentity till We-dentity

• Hur bevara sin nyfikenhet, entusiasm och tro på förändring? Och samtidigt ta hand om sig själv.

Temat kunde förtjäna betydligt längre tid och förhoppningsvis kan dialogen fortsätta. Det blev en inspirerande timme som satte i gång många tankar och samskapande samtal.

/Lotta Beskow

Dansföreställningen:

Sedan jag kom hem har jag tänkt mycket på det dansuppträdandet som var i början av andra dagen. Den handlade om en liten flicka och hennes föräldrar som var i konflikt med varandra. Jag tycker det var mycket hög kvalitet på dansarna i föreställningen. /

Ann-Catrine Andersson

Under kongressmiddagen ombads varje land att stå för cirka 10 minuters underhållning. Sveriges bidrag präglades av Abba och började med en dans till Dancing Queen. Därefter sjöng alla kongress middagsdeltagare text skriven av Lotta Beskow och Helena Prane till melodin, ”Thank you for the music!”

Texten var så här:

It’s very special

To be here in Bergen with you

To meet everyone, Enrich old ideas with new. And weave often wondered,

How it all began

Who found the systemic Connection of man?

And the big in the small,

We can learn – and we can have a ball!

So we say

Thank you for the congress!

It’s been a pleasure

All we met, and all the sessions

Who can live without it?

We ask in all honesty

What would life be

Without our Nordic friends, who are we?

So we say

Thank you for the Congress

A lovely place to be!

Yes we say thank you for the congress,

A lovely place to be!

/sfft:s Riksstyrelse

Varför familjeterapi är nödvändig

Familjeterapi utgår från systemteori och enligt systemteori finns ett antagande att helheten alltid är större än summan av delarna i ett mänskligt system. Det innebär att de olika delarna påverkar varandra i ett ömsesidigt samspel. Om det sker en förändring i en del av systemet får det också en påverkan på de andra delarna.

Det är mycket angeläget att erbjuda tillgång till familjeterapi då statistiken för psykisk ohälsa bland barn och ungdomar fortsätter att visa på en ökning i jämförelse med tidigare år.

Där kan familjeterapi göra stor skillnad. Vid familjeterapi vid till exempel psykisk ohälsa är det av central betydelse att arbeta med hela eller delar av familjesystemet. De största vinsterna med att i terapin involvera hela eller delar av familjen är att förändringsprocessen blir kortare, mer intensiv och mer verkningsfull. Detta innebär i praktiken mindre lidande och bättre vård för de hjälpsökande. Lägg därtill den aktuella samhällssituationen med en ökad gängkriminalitet. Eftersom familjeterapi också visat sig ha effekt i arbetet vid kriminalitet hos ungdomar behöver detta komma upp på den politiska agendan. Av dessa

nämnda skäl behöver offentliga sektorn förse patienter en ingång till familjeterapi som är ett viktigt komplement inom vården. Dagens vård erbjuder tyvärr människor med psykisk ohälsa främst individuella behandlingar.

Då familjeterapi är effektivt och nödvändigt är även utbildningen till psykoterapeut med familjeinriktning essentiell. Därför måste utbildningsmöjligheterna till legitimerade psykoterapeuter med denna inriktning ses över på nationell nivå och garanteras inom en snar framtid igen på minst Umeå och Linköpings universitet. Vi har inte råd på samhällsnivå att stänga dörren för dessa utbildningsplatser eller påbyggnadsutbildningar till handledare för psykoterapeuter vilket nyligen skett. I stället bör framtidsplanen vara att stärka familjeterapi-fältet genom att tilldela forskningsmedel för legitimerade psykoterapeuter.

Tarja Väyrynen Börgesson Filosofie Magisterexamen i beteendevetenskap, Psykoterapeut med inriktning familjeterapi

Fokus på Vetenskapen

Kristina Edman presenterar och sammanfattar ett urval av aktuell forskning i familjeterapi, som ett inslag i SFT som heter ’Fokus på Vetenskapen.’ Kristina är sffts vetenskapliga sekreterare och doktorand vid Malmö Universitet, där hon bedriver forskning om barns delaktighet i barn- och familjeterapier.

Här kommer hennes två förslag för detta nummer:

Family systems approaches in pediatric obesity management: a scoping review.

Wills-Ibarra, N., Chemtob, K., Hart, H. et al. BMC Pediatrics 24, 235 (2024). https://doi.org/10.1186/ s12887-024-04646-w

En litteraturöversikt som visar lovande resultat för familjeterapi som insats för övervikt hos barn. Författarna framhåller att familjeterapi, med sitt bredare fokus på familjens dynamik som påverkar barnets beteende och hälsa, bidrar till bättre hälsa hos överviktiga barn.

The impact of mindfulness therapy combined with mentalization-based family therapy on suicidal ideation in adolescents with depressive disorder: randomized intervention study. Fan, XF., Peng, JY., Zhang, L. et al. Annals of General Psychiatry 23, 16 (2024). https://doi.org/10.1186/ s12991-024-00503-3

Denna studie indikerar att en kombination av mindfulness och mentaliseringsbaserad familjeterapi kan förbättra hälsan hos ungdomar som uppfyller kriterierna för depression. Kombinationen minskade till exempel ungdomarnas självmordstankar.

Kristina Edman

16 SEPTEMBER KL. 12-13

WEBBINARIUM: MAKT, HOT OCH MENING

MED FANNY MARELL

Välkommen att delta i ett seminarium som introducerar er för Brittiska Psykologförbundets alternativ till psykiatrisk diagnostik: Ramverket för Makt Hot och Mening. Ramverket, som är väl underbyggt vetenskapligt, visar hur man kan förstå psykiskt lidande på andra sätt än den idag rådande iden om sjukdomar i kroppen hos den enskilda individen. Andra sätt att förstå lidande leder till andra lösningar.

I höst kommer en svensk översättning att bli publicerad.

Fanny Marell är Socionom, legitimerad psykoterapeut med systemteoretisk inriktning samt handledare och lärare i psykoterapi. Hon är även en del av redaktionen för översättningen av ramverket

WEBBINARIET ÄR KOSTNADSFRITT. INGEN ANMÄLAN ELLER KOSTNAD. BEGRÄNSAD ANTAL PLATSER.

SKANNA QR KODEN FÖR ATT KOMMA IN TILL ZOOM MÖTET. FÖR MER INFORMATION, SE WWW.SFFT.SE.

What I think about when Using a system perspective to consider

“…the family as a system is constituted by its individual members, each of whom can also be considered as a system in their own right and therefore can be examined from a systems perspective.” When I wrote this in my previous column, I thought. “What could that mean?” I think every therapist has a basic set of ideas about how human beings work – at least in general terms. Here are some of mine, from a systems viewpoint.

There is a set of biological (sub)systems that constitute a functioning human body, and of these the integumentary system (skin, hair, nails, fat) is the largest, enveloping, supporting and protecting the other subsystems, and distinguishing each individual person from the environment and from other individuals. Interestingly, and important for both medicine and psychotherapy, is that the constituent elements - organs and their connectivity – reveal diversity from individual to individual, even though their function is the same. But an individual is more than a bag of flesh and bones: in addition to the interconnected biological subsystems that are to be found under the skin, we must add one more – the consciousness system, or, as it is usually called, the conscious mind.

Although strongly associated with the workings of the central nervous system (CNS), subjective consciousness is not experienced in the form of electro-chemical impulses. In the field of consciousness studies there is even a discussion as to whether it is composed of matter at all. But whatever its ontological nature, the way in which consciousness manifests itself for every individual is the same: at each moment of its operation, it is experienced as being composed of three interacting parts: an “I”, a body, and that part of the world that is being attended to.

The individual’s welfare is dependent not only on each individual subsystem working satisfactorily, but that all of them work well together, helping to maintain a steady equilibrium. From diverse levels - from the single cell to the environment - perturbations (small or large) continually disturb this equilibrium, and to manage them the individual

possesses different feed-back systems. For example, placed throughout the body are a great number of interoceptors (and proprioceptors) that monitor local conditions. These interoceptors are part of the CNS. When changes are detected the CNS responds by doing something or nothing (depending on the nature of the change). Many processes are homeostatic (involuntary) in form - hard-wired, closed feedback loops designed to maintain specific values (body temperature, for example) and are unconscious. However, other (voluntary) loops extend into conscious experience, often in the form of feelings, which allows the individual to consider their signficance, and how best to respond (or not). These feedback loops are not closed, but can develop through experience (learning). For example, the individual may consult with a therapist when considering how to act. The loops that include a conscious aspect therefore tend to change over time.

Embedded in the skin are sensory exteroceptors (eyes, ears etc) that are activated by relevant stimuli present in the environment. The design of each receptor determines what kind of external activity may stimulate it. The body carries these receptors around, positioning them in a way that complements the self-reflecting processes of the conscious mind (What is that? I want to go there.). During this activity, the feedback loop monitoring the ongoing experience of body-environment interaction informs the individual if her pre-formed understanding of the world is guiding her actions in a satisfactory way.

An autopoietic system can live only as long as it can obtain necessary raw materials and possesses an internal organisation capable of using them to maintain its own structure. When it cannot do either, it dies. The agency of the individual system is revealed in the way that it behaves as it strives to maintain its own equilibrium.

From birth, knowledge about the nature of the world (including ourselves and others), is mediated in interaction with members of those communities (family, social group, workplace etc) in which we live and learn. Each community’s

when I think about therapy. consider the individual.

culture contains a range of possible behaviours, specified as necessary or important or trivial or forbidden, and includes everything from how to construct and maintain a gender identity to how to play a musical instrument. Everything must be learned, and becomes integrated into the different feedback loops in which consciousness plays a role. It is an interesting thought that, for example, in the act of understanding feelings as they emerge into consciousness, we have a whole community (or more) involved in finding meaning in them and choosing appropriate ways to act. Agency is thus revealed as being part of a wider setting – it is the way in which the individual balances the experiences generated by the triadic interaction of body-self-world – and seeking to restore equilibrium might include activities as diverse as drinking water, treating illness or writing poetry.

The raw materials of eventual conscious experience are provided by the biological activities induced within the five major exteroceptory systems when they are stimulated by the environment, plus the experiences generated by the interocepters. The dominant contemporary narrative is that these activities are then mixed together in the brain and with the help of previous experience transformed in some unknown way (the knowledge gap) into conscious experience. In this process, the conscious mind reveals a modular construction (different functions existing side by side) which enables the individual to critically reflect over ongoing experience, for example by using past experience to examine present experience (or vice versa). Further, the meta-function provided by language (allowing us to encode aspects of each of the five major domains of perceptual experience into a sixth domain of symbolic descriptions) means that the means to examine experience is extended, which in turn can be used to enrich the learning process (think of attending a wine-tasting course).

Consciousness is intimately connected to behaviour, in that how we act at any given time will be influenced by our pre-formed understanding of the way the world is or may

be, and what kind of responses are available and appropriate. The world is brought forth through interacting with it, an interaction that always includes a relational context comprised of self, others and the world. Through this triangulation we learn to identify and to name those experiences that achieve stable existence in our consciousness, to assign them with value and meaning, and to form some idea of how they might be related.

Everybody’s learned model of the world is necessarily imperfect. There is always more to learn, and we have inevitably internalised and promote a bias that is part of our learning process, particularly in the areas of meaning and value. As the individual’s conscious world is created and maintained in the company of others, it is both embodied (“my world”) and situated (“our world”). There is also a form of closure found in consciousness, operating for shorter or longer periods, constructed by our inability or refusal to accept or believe that areas of the world can be different to how we have learned them to be: such closure is often a conditional to membership in any specific community.

So, I think of the individual as constituted by a number of subsystems interacting with one another and with the outside world. I think of my conscious mind as that subsystem that critically experiences the world around me, including other humans. My conscious mind becomes, develops and takes form through interaction with my environment and the social settings of which I am a part, just as – at every point in time – my pre-formed understanding influences how I both experience and act in relation to the world. These two parts are intertwined in an iterative and (sometimes) open loop. And for me as a therapist, this perspective helps maintain an awareness of the dynamic and complex interconnectedness of biology, consciousness and the social and material world that is, as yet, so very largely uncharted.

Att Integrera Kropp och

Fördelarna med ett Systemiskt Tillvägagångssätt i Medicin och Psykoterapi

I en tid där specialiseringar inom medicin och psykoterapi blir alltmer djupgående, kan ofta helhetsbilden gå förlorad. Det är lätt att fastna i separata discipliner och missa det större sammanhanget som binder kropp och psyke samman. Men vad händer om vi tar ett steg tillbaka och betraktar patientens hälsa ur ett mer systemiskt perspektiv? Ett tillvägagångssätt där både fysiska och psykiska symptom ses som delar av ett större nätverk av system – och där helheten är viktigare än summan av dess delar.

Ett systemiskt/integrativt tillvägagångssätt - När två världar mötas

Genom att integrera medicinsk och psykologisk kunskap kan läkare och psykoterapeuter tillsammans upptäcka mönster som annars kan förbises. Till exempel kan en patient med diffusa kroppsliga besvär, som efter upprepade läkarbesök fortfarande saknar en klar diagnos, i själva verket lida av underliggande trauma som manifesterar sig som fysiska symtom. Å andra sidan kan en patient som söker hjälp för ångest eller depression upptäcka att deras psykiska lidande är kopplat till en kroppslig orsak, såsom näringsbrist eller hormonell obalans.

Polyvagalteorin - Nyckeln till att förstå kroppens och psykets samspel

En av de mest inflytelserika teorierna just nu, och som stöttar detta integrativa arbetssätt är den polyvagala teorin, utvecklad av Dr. Stephen Porges. Denna teori utforskar hur det autonoma nervsystemet, i koppling till framförallt vagusnerven, den 10:e kranialnerven, som reglerar våra emotionella och

fysiologiska tillstånd. Teorin förklarar hur trauma och stress kan “låsa fast” nervsystemet i ett tillstånd av konstant kamp eller flykt, eller som är vanligt vid komplext trauma i ett tillstånd av nedstängning och apati.

Genom att förstå och tillämpa detta i kliniskt arbete kan terapeuter och läkare, inte bara på ett bättre sätt hjälpa sina patienter att återfå balans i sitt nervsystem, utan också lättare förstå varandras professionella perspektiv och utgångslägen. Dessutom, fungerar det som en bra förklaringsmodell för patienter att förstå vad som händer i kroppen när de upplever antingen symptom eller ett lugn.

Att rent praktiskt hjälpa ett stressat nervsystem kan terapeuten använda sig av metoder som mindfulness, andningsövningar och att främja trygga sociala interaktioner, samt erbjuda patienten ”sitt eget” nervsystem för att låta patienten ”samreglera sig själv” med terapeuten i rummet. Den somatiskt tränade läkaren kan identifiera brister och dysfunktionella system och hjälpa till att stötta och balansera för att optimera förutsättningarna till ett bättre mående såväl psykiskt som fysiskt. Tillsammans kan vi över professionella gränser bygga en helhet runt patienten som inte bara förbättrar utan optimerar en resa tillbaka till välmående på alla plan.

Vetenskaplig grund och praktiska tillvägagångssätt Faktum är att såväl aktuell som äldre forskning stödjer detta synsätt. Till exempel har studier visat hur vitaminbrister kan påverka psykisk hälsa nega-

och Psyke

tivt, samtidigt som emotionell stress kan förvärra fysiska symptom. Genom att behandla hela människan, snarare än enskilda symptom, kan läkare och terapeuter hjälpa patienter att uppnå en mer långvarig och djupgående återhämtning.

Det finns flera olika behandlingsalternativ för en patient med ett svårt stressat nervsystem, och en av de terapeutiska metoder som drar nytta av detta är symboldrama, en psykologisk behandlingsform som engagerar patientens alla sinnen och aktiverar det

omedvetna. Genom att arbeta med inre bilder och symboler kan patienten bearbeta djupa känslomässiga skikt och uppnå en förändring som inte bara är psykologisk utan även fysiologisk. Denna metod, som bygger på psykoanalys, hypnos och jungianskt tänkande, möjliggör en återkoppling mellan det omedvetna och det medvetna, vilket öppnar upp för självläkande processer.

Andra behandlings alternativ är -Lifespan, -EMDR, psykoeducation osv.

Att se helheten - En väg framåt

Att arbeta med ett systemiskt tillvägagångssätt innebär inte bara att behandla symptom utan också att förstå deras ursprung och sammanhang. Det handlar om att se patienten som en helhet – en person där kropp, själ och sinne är oupplösligt sammanlänkade.

Genom att kombinera medicinsk expertis med djupgående psykologisk förståelse kan vi erbjuda en vård som inte bara lindrar symptom utan också adresserar grundorsakerna till lidande.

Denna integrativa metod öppnar upp för nya möjligheter inom både medicin och psykoterapi. Genom att omfamna helhetssynen kan vi inte bara förbättra behandlingsresultaten utan också bidra till en mer meningsfull och hållbar hälsa för våra patienter. Vi står nu vid en brytningspunkt där traditionell medicin möter en allt större insikt om vikten av psykisk hälsa, och tillsammans kan de skapa en kraftfull och helande vårdmodell.

Slutsats

Genom att integrera kunskap från medicin och psykoterapi, och genom att förstå de komplexa interaktionerna mellan kropp och psyke, kan vi skapa en vård som inte bara ser till symptomen utan också till människan som helhet. Det är ett perspektiv som inte bara förbättrar resultatet för patienterna, utan som också öppnar upp för en djupare och mer empatisk vårdpraktik och en sokratisk dialog över professions gränserna.

Leena Källqvist

Leg. psykoterapeut och leg. sjuksköterska

Cecilia Tibell

Leg. läkare

FÖRSONING

EN MÖJLIGHET UT UR LÅSTA OCH

DESTRUKTIVA KONFLIKTER

Vi möter dem i vår arbetsvardag. Människor med relationer där en konflikt hindrar alla möjligheter till utveckling och förändring. Där konsekvenser drabbar inte bara de som är i konflikt, utan även andra i deras närhet. Vi möter det hos de separerade paren, hos separerade föräldrar och deras barn, i familjer, mellan syskon, mellan vuxna barn och deras föräldrar. När vi möter dem så möter vi också ilska, hopplöshet och andra starka känslor—ibland så att vi själva känner detsamma.

Den här dagen handlar om hur du kan hjälpa människor att komma vidare, ut ur låsningarna, till förhållningssätt där förändring, utveckling och hälsa är möjlig.

På nästa sida berättar vi mer om innehållet i dagen och om hur det ökar din kompetens för möten där det finns låsta konflikter.

NÄR & VAR

Tisdag 8 oktober 2024, Kl 9:00—15:00 Föreläsningssalen, Falu lasarett (intill lasarettets bibliotek)

FÖRELÄSARE GÖREL FRED

Psykoterapeut, handledare och föreläsare. Hon ses i TV och hörs på radio, driver Försoningspodden och har skrivit flera böcker, bl a ”Försonas med din barndom”. Årets Familjeterapeut 2023.

”Ordet försoning betyder ’att lägga ned en strid’. Man behöver lägga ned striden, inte för att det man stred för var oviktigt utan för att man inte kommer att vinna. Man kommer inte att vinna därför att den man försöker få rätt emot inte kommer att ge rätt. Orsakerna kommer att vara många oförmåga, oförståelse, en annan beskrivning av vad som skedde. Försoning och förlåtelse är inte samma sak. Det går att finna ro även om det är omöjligt att förlåta.”

Visst är det hoppfullt!

GÖREL FRED

GÄSTAR DALARNAS FAMILJETERAPIFÖRENING

ANMÄLAN OCH AVGIFT

Via länken:

https://forms.gle/4biy36Am6Fzk4Trc9

Avgift från 700 kr, mer info på baksidan

FÖR VEM

För dig som är socialarbetare, arbetar med behandling, kurativt, psykologiskt eller diakonalt. Också för dig som är läkare, rektor, lärare, chef, inom HR, coaching, präst, eller liknande.

PROGRAM

Föreläsning

Teman—se nästa sida

Fika ingår, lunch ordnar du själv

Uppdateringar inför nästa Svensk Familjeterapi kongress

Samarbete över gränser, 28-29/8 2025 i Storforsen

Vi fortsätter med vårt arbete med planeringen av kongressen i Storforsen och hoppas att vi snart skall ha inbjudan med info, schema och anmälningsblankett klart. Så snart vi är klara lägger vi upp det på hemsidan så det finns möjlighet att anmäla sig. Då vi så ofta står med svåra ärenden i verksamheterna behöver vi samverkan där vi hittar minsta gemensamma nämnaren. Det kan sägas att de evidensbaserade metoder som listas av Socialstyrelsen för att behandla och förebygga normbrytande beteende hos ungdomar, till största delen utgörs av olika familjeterapeutiska modeller, även om det inte så tydligt framgår. Som systemisk orienterad behandlare utgår man från familjen som är i svårighet och bygger alternativ för att kunna ge familjen hjälp. Frågan blir hur vi i samverkan med olika samarbetspartners och patienter/klienter tillsammans bäst kan utveckla ett kliniskt utrednings- och behandlingsarbete som är så bra som möjligt, anpassat till våra sa-

marbetspartners och våra patienters behov av hjälp?

Rolf Sundet, Karin Thorslund, Tryggve Balldin, Ulrika Ernvik, SANKS, Katarina Fagerström, Carin Lindgren, Matz Sparrman, Carina Håkansson Kristina Edman οch Sandra Nilsson kommer att föreläsa på kongressen. Om du är intresserad av kongressen kan du göra en intresseanmälan till annand04@gmail.com (inte bindande) eller anmäla dig/er när anmälningsblanketten kommer (bindande).

Ann-Catrine Andersson Socionom, leg. Familjeterapeut, kassör

FTF Norr

2 8 - 2 9 A U G U S T I 2 0 2 5

Samarbete över gränser

Välkommen till S V E N S K

F A M I L J E T E R A P I -

K O N G R E S S 2 0 2 5

I S T O R F O R S E N , Ä L V S B Y N

Glimtar från Europa & EFTA

(European Family Therapy Association)

Det pågår familjeterapi och systemiskt arbete runtom i Europa. Men i flera av de andra länderna är det som i Sverige att familjeterapin har förlorat mark till de andra inriktningarna. Förutom Tyskland där familjeterapin “ flödar” och enligt deras representant så finns det stor efterfrågan på psykoterapeuter med systemisk inriktning. Planeringen för nästa EFTA konferensen är igång, och den kommer tyvärr vara samma datum som vår Svenska kongress i Storforsen. Se sfft:s hemsida för mer information; där finns annonsen till de båda konferenserna.

Det pågår ett arbete kring social rättvisa inom familjeterapi i det europeiska nätverket, och där handlar det om hur vi når ut, har alla i befolkningen samma möjlighet till familjeterapi? I många länder är det de som har pengar som kan gå. I Sverige har vi delvis tillgång till familjeterapi för en låg kostnad, men till exempel inom primärvården finns oftast inte familjeterapi att erbjuda. EFTA Ordförande Umberta Telfener talade om att namnet på föreningen borde ändras till systemiskt arbete då det kan innefatta flera än familjer, tex individer, grupper, och familjer samt då skulle det kunna breddas och vi skulle “vinna mer mark” inom fältet.

Under mötet i juni pratade vi också om hur vi kan samarbeta kring forskning och att det ska samlas in forskning från alla medlemsländer inom EFTA och läggas ut på deras hemsida, där ska också läggas ut länkar till de europeiska ländernas hemsidor.

EFTA erbjuder också webbinarier och andra utbildningsdagar som du som är medlem i någon av sfft:s lokala föreningar är välkommen att delta på. Besök https://europeanfamilytherapy.eu/ för att kommande föreläsningar och webbinarier och om du anmäler dig, anmäl dig som medlem i sfft /nfto.

Redan den 19 september kl. 18.30-20 finns det en gratis webbinarium med Bernhild Pfautsch, PhD på Tabor Protestant University of Applied Sciences. Titeln på webbinariet är ”EFTA RESEARCH CAFE: Cultural adaptation for training family therapy and systemic practice – using a multidimensional ecosystemic comparative approach in family therapy research.”

Den 29 november kl. 18.30-20 är det dags för ännu en gratis webbinarium med Professor Nevena Calovska, ”EFTA RESEARCH CAFE: Family-focused adolescent & lifelong health promotion.” Kolla in webbsidan och anmäl dig för att få länken att delta.

Som jag skrivit tidigare så kan jag gärna förmedla om du eller din arbetsgrupp vill ha kontakter med andra grupper i Europa.

Susan Hanshoff EFTA representant susan.hanshoff@gmail.com

Stimulerande läsning av Johan Sundelin!

Jag har just läst en ny artikel av Johan Sundelin, där han beskriver ett systemiskt, kontextuellt perspektiv på hur insatser kan byggas för barn och unga som upplever mental ohälsa eller beskrivs av andra som problembarn. Det var stimulerande läsning.

Artikeln har sitt huvudsakliga fokus på Barnoch ungdomspsykiatrin men, tycker jag, bör läsas av var och en som möter barn- och unga. Jag tror att många kommer att känna igen Johans problembeskrivningar och inspireras av de idéer han för fram. Läs den!

Johan lyfter fram behovet och möjligheten att samhällets styrningskrafter tydligare ser barnets/den unges nära relationer och nära omgivning som det primära fokusområdet när åtgärder ska organiseras och sättas in på olika vårdnivåer. Vidare ger Johan en kort beskrivning av Integrativ Systemisk Terapi (IST). En modell som kan användas såväl för arbetet mellan behandlare och klienter som för uppbyggnaden av en behandlande insats utifrån klienternas behov (på såväl klientspecifik som organisationsnivå). I modellen betonas bl a terapi som ett samverkansprojekt, klientens medansvar, den terapeutiska alliansens betydelse och även vikten av

samverkan mellan vårdgrannar samt konstruktiv dialog och samarbete mellan olika behandlingsperspektiv.

Artikeln heter ”INTEGRATIVE SYSTEMIC THERAPY (IST) – en alternativ metamodell för styrning av Barn- och Ungdomspsykiatrins upplägg och för utredande och behandlande insatser”

Artikeln finns på Johans hemsida samt är publicerad i senaste numret av Fokus på familien. Medlemmar i familjeterapiföreningar kan läsa tidningen i nätversion gratis – information om det har skickats ut till alla medlemmar. Har du inte kvar informationen kan du som är medlem mejla din förening och be att få informationen igen.

https://www.johansundelin.com/publikationer.html

https://www.idunn.no/doi/10.18261/ fokus.52.2.5

Jörgen Gunnarson

Brief Therapy Conversations: Exploring Efficient Intervention in Psychotherapy (2023)

Michael F. Hoyt, Flavio Cannistrà

Brief Therapy Conversations features stimulating discussions between two in-

ternational experts about essential topics, including the importance of the therapeutic relationship, the role of diagnosis, the therapist’s mindset, specific techniques and guiding logics, therapist development, and likely future trends. It explores a wide range of literature and ideas on brief therapy and single-session therapy. For those interested in time-sensitive treatment, several expanded journal articles are included that provide additional insights into ways to improve therapeutic efficiency.

Läsvärt

Loving with the Brain in Mind: Neurobiology and Couple Therapy: (2013)

Mona DeKoven Fishane

Human brains and behavior are shaped by genetic predispositions and early experience. But we are not doomed by our genes or our past. Neuroscientific discoveries of the last decade have provided an optimistic and revolutionary view of adult brain function: People can change. This revelation about neuroplasticity offers hope

to therapists and to couples seeking to improve their relationship. Loving With the Brain in Mind explores ways to help couples become proactive in revitalizing their relationship. It offers an in-depth understanding of the heartbreaking dynamics in unhappy couples and the healthy dynamics of couples who are flourishing.

Sharing her extensive clinical experience and an integrative perspective informed by neuroscience and relationship science, Mona Fishbane gives us insight into the neurobiology underlying couples’ dances of reactivity. Readers will learn how partners become reactive and emotionally dysregulated with each other, and what is going on in their brains when they do. Clear and compelling discussions are included of the neurobiology of empathy and how empathy and self-regulation can be learned. Understanding neurobiology, explains Fishbane, can transform your clinical practice with couples and help you hone effective therapeutic interventions.

This book aims to empower therapists— and the couples they treat—as they work to change interpersonal dynamics that drive them apart. Understanding how the brain works can inform the therapist’s theory of relationships, development, and change. And therapists can offer clients “neuroeducation” about their own reactivity and relationship distress and their potential for personal and relational growth.

Our Polyvagal World: How Safety and Trauma Change Us (2023)

Stephen W. Porges & Seth Porges

Since Stephen Porges first proposed the Polyvagal Theory in 1994, its basic idea--that the level of safety we feel impacts our health and

happiness--has radically shifted how researchers and clinicians approach trauma interventions and therapeutic interactions. Yet despite its wide acceptance, most of the writing on the topic has been obscured behind clinical texts and scientific jargon.

Our Polyvagal World definitively presents how Polyvagal Theory can be understandable to all and demonstrates how its practical principles are applicable to anyone looking to live their safest, best, healthiest, and happiest life. What emerges is a worldview filled with optimism and hope, and an understanding as to why our bodies sometimes act in ways our brains wish they didn’t.

Filled with actionable advice and real-world examples, this book will change the way you think about your brain, body, and ability to stay calm in a world that feels increasingly overwhelming and stressful.

Läsvärt

Läsvärt

Handbok i (miss)lyckat föräldraskap (2024)

Stefan Einhorn och Michael Einhorn

Att en pappa och en son tillsammans författar en bok om föräldraskap är på sätt och vis ett kamikazeuppdrag. Nu har det dock hänt: Med humor och osminkat allvar ger sig två generationer Einhorn i kast med uppgiften att beskriva föräl-

draskapets och “barnskapets” möjligheter och omöjligheter. Det är en bok om misslyckanden och besvikelser, om önskan att komma närmare, om glädjeämnen och insikter, men även om det som tidigare varit dolt.

”Om man ger sig på att skriva en bok med sin son om föräldraskap, speciellt när man har mest kunskap om hur man inte bör bära sig åt, får man ta det onda med det goda. En sak är emellertid säker och det är att denna resa har varit oerhört lärorik.”

Stefan Einhorn

”För mig var det viktigaste med boken att komma närmare min pappa och förstå honom bättre. Hur lyckades det? Inget vidare, på ett plan. På ett annat plan blev det dock succé. Man kan förstå människor på olika sätt, och i vissa viktiga avseenden har jag verkligen lyckats tränga in i min pappas värld.”

Mediabruset

Stemonster, Ep 57: Gjestemonster - Anne Øfsti (del 1 och 2)

Vi deler våre refleksjoner, råd og tips knyttet til ”stelivets” opp og nedturer både som erfaringspersoner og som par- og familieterapeuter. Podden Stemonster görs av Karin og Randi.

Vi har gleden med å ha med oss Anne Øfsti - en sterk og klok stemme. Vi undrer oss over diskurser knyttet til stefamilien, og lurer på hvorfor så mange har så vanskelige følelser knyttet opp mot dette temaet.

Här kan du lyssna på podden https://poddtoppen.se/podcast/1627462475/ stemonster/ep-57-gjestemonster-anne-ofsti-del-1-av-2

Svensk översättning av Power Threat Meaning Framework nu publicerad

För mer information och för att ladda ner en svensk översättning av PTMF, se länken https://madinsweden.org/2024/08/svensk-oversattning-av-powerthreat-meaning-framework-nu-publicerad/?fbclid=IwY2xjawFEKG5leHRuA 2FlbQIxMAABHVD1okKp2CPW3MEI8tOFR4zqYVwwYRKf0U-2TrzuFqIeRHlzsUI6E5P2ZQ_aem_Wzx4baQYFU2mizQrSjg3kw

Non-Violent Resistance Parenting with Dr. Jeanette Janes

In this video, we delve into the transformative parenting approach of Nonviolent Resistance with the esteemed Dr. Jeanette Janes. Join us as we explore children emotion, child aggression, NVR and parenting children with challenging behaviour, which can help you build a peaceful, respectful, and loving relationship with your children. This video is part of our Expert Seminars which you can access on our website: childcarestudies.co.uk

Här är länken till Dr. Jeanette Janes föreläsning https://www.youtube. com/watch?v=nI5ukII1bdI

Ted Talk with Özlem Cekic: Why I have coffee with people who send me hate mail

Özlem Cekic’s email inbox has been full of hate mail since 2007, when she won a seat in the Danish Parliament -- becoming the first female Muslim to do so. At first she just deleted the emails, dismissing them as the work of fanatics, until one day a friend made an unexpected suggestion: to reach out to the hate mail writers and invite them to meet for coffee. Hundreds of “dialogue coffee” meetings later, Cekic shares how face-to-face conversation can be one of the most powerful forces to disarm hate -- and challenges us all to engage with people we disagree with.

Özlem Cekic var en av huvudföreläsarna på den Nordiska kongressen för familjeterapi i Bergen och samtalade även där om det som hon kallar för ”Dialog Coffee.”

Här är länken till hennes Ted Talk https://www.ted.com/talks/ ozlem_cekic_why_i_have_coffee_with_people_who_send_me_hate_ mail?subtitle=en

Bli medlem i SFFT!

Svenska föreningen för familjeterapi

Föreningen bildades 1987. Föreningen har cirka 700 medlemmar. Föreningen ger ut en tidskrift, numera nättidning, Svensk FamiljeTerapi (SFT). Som medlem i sfft får du även tillgång till den nordiska tidsskrfit Fokus på Familien digitalt. Medlem blir du genom din lokalförening. För att hitta din närmast lokalförening se www.sfft.se.

Ingen lokalförening i närhet? Du kan starta en egen lokalförening tillsammans med andra i ditt område. Hör av dig till någon i riksstyrelsen så pratar vi vidare.

Nästa nummer av SFT utges i december 2024. Håll utkik!

Svenska föreningen för familjeterapi, förkortat sfft, är en ideell förening vars syfte är att representera familjeterapins utveckling i Sverige genom att:

• främja och bidra till teori- och metodutveckling samt forskning inom familjeterapin och dess gränsområden

• representera familjeterapins intressen i offentliga sammanhang och aktivt driva frågar som rör familjeterapin

• verka för spridning av information om familjeterapi som behandlingsmetod

• främja kontakterna mellan familjeterapeutiskt verksamma inom och utom Sverige

• verka för att Svenska och Nordiska kongresser kommer till stånd

• stödja lokala familjeterapiföreningar

• verka för att lokala familjeterapiföreningar bildas i områden där sådana saknas