SFT nr 4 2024

svensk familjeterapi nr 4 • 2024

Lärdomar från forskning och uppföljningar

Transformativa dagar med Stefan Hammel

Årets familjeterapeut 2024

Ledare

stledigt från mitt arbete för att ge mig själv tid att fokusera på mina teologistudier och familjen. Dessa teologistudier har varit något jag har drömt om och längtat efter under en längre tid, men inte riktigt kommit till skott med. Det finns alltid ursäkter, alltid anledningar att göra något annat än det man vill. Visst är det konstigt? Att en människa kan spendera mycket tid på att göra det hon inte vill, utan att ta tid för det hon vill?

Och nu, när jag äntligen börjat läsa, så har det varit extra roligt att ge mig själv lite extra tid i dessa frågor – frågor om livet och tro, och mening och längtan. En av kurserna på höstens agenda heter ”Genus, sexualitet och Bibeln.” På litteraturlistan har det varit en mängd olika böcker och artiklar om kön, sexualitet, identitetsskapande, lust, könsroller och queerteori bland annat. En fråga leder till en annan – vad gör en människas kön? Hur definieras en människas sexualitet? Måste den ens definieras? Vad är lust och vad spelar lust för roll i våra relationer?

Dessa frågor om människans identitet och tillhörighet blir även mer aktuell för mig just nu, som väntar barn i mars. Det blir något alldeles speciellt att känna någon växa inom en, att bli större och starkare och rör sig omkring. Jag kän-

ner henne och samtidigt är det så mycket jag inte vet om vem hon är eller blir. Det är båda livets glädje och skräck att bli förälder, att välkomna en ny människa in i världen.

Hur blir vi till egentligen, och vilka blir vi? Vilka normer får råda, och när får dessa ifrågasättas?

Vart slutar jag och vart börjar du? När möts vi och när blir ett möte omöjlig? Det finns ett känt ordspråk som lyder, ”Äpplet faller inte långt ifrån trädet!” Det brukar användas för att förklara det som människor ärver från sina föräldrar; ögonfärg, ett skratt, ett personlighetsdrag. Familjer är trots allt inte oviktig i människans blivande och det finns ofta vissa röda trådar som drar oss samman. Förutom när det inte gör det – när äpplet faller långt ifrån trädet.

Andrew Solomon, psykolog och författare, skrev en bok 2012 med just detta i fokus. Boken heter, ”Far From the Tree: Parents, Children, and the Search for Identity.” När han intervjuades kring boken, förklarade han att han är homosexuell men att hans föräldrar inte ville det. Boken blev ett sätt för honom att undersöka detta - när barn blir för olik sina familjer- och att försonas med konflikterna som blev inom hans familj utifrån vem han är. Han ville inte fokusera endast på frågor om sexualitet utan hade en bredare frågeställning

som rymde funktionsvariationer, psykisk ohälsa, våld och brott likaväl som frågor om kön och sexualitet. Boken berör frågor om identitet, om vad det innebär att vara förälder till någon man inte känner igen sig i och vad det kan innebära att vara barn och leva med en ständig känsla av utanförskap.

Hur hanterar vi olikheter och hur skapar vi kommunikationsvägar oss emellan? Dessa frågor är högst aktuella på en samhällsplan just nu, när krig och polarisering gör sig till känna. Frågorna är dock inte så olik de många familjer kommer till samtal med. Vad innebär det att bli till, att älska, att vara unika och att utvecklas tillsammans? När får mångfalden berika och när får normerna råda? Är det inte dessa ständiga frågor som pågår inom oss, inom familjen och i dialog med människor utanför ens närmaste kretsar?

I detta nummer av SFT bjuds du in till flera terapeuters vardagsrum. Martin Söderquist tittar tillbaka på sina år som terapeut och delar med sig av sina erfarenheter av forskning och uppföljning. Bill Petitt utforskar frågan om man verkligen blir en bättre terapeut med ålder och Sara Albin har ett ”heart to heart”-samtal med Familjeterapi. Cristian Sohl Stjernberg berättar om transformativa dagar med Stefan Hammel, som var i Stockholm under hösten, och Anki Andersson berättar om ett systemcafé med Eva Rydell som fokuserade på familjehem. I detta nummer finns det gott om bok-och mediatips samt en bokrecension skriven av Bernice Petrini om boken, ”Barnfokus i familjeterapi.” Du välkomnas in att fira årets

familjeterapeut, Madeleine Cocozza, samt minnas en av föreningens före detta vetenskapliga sekreterare, Karin Nilsson. Och detta är bara ett smakprov på vad ni hittar i detta nummer.

Så läs och njut av mångfalden bland oss som enar och berikar oss. För en del av oss bjuder de kommande veckorna på mycket vila och glädje. För andra av oss är de kommande veckorna en sorgesam tid fylld med saknad och besvikelser. Vart vi än befinner oss framöver, må vi hitta tröst och styrka i att det finns inget äpple utan träd och inget äppelträd utan äpple, så även när avståndet känns långt oss emellan och förståelsen för varandra inte så lätt att hitta, kan likheter förena oss.

Med dessa ord av Andrew Solomon avseende hans egen resa med familjen och resorna av de som han skriver om, vill jag önska er fina lediga dagar och Ett Gott Nytt År!

/Amber Forsberg

“Having always imagined myself in a fairly slim minority, I suddenly saw that I was in a vast company. Difference unites us. While each of these experiences can isolate those who are affected, together they compose an aggregate of millions whose struggles connect them profoundly. The exceptional is ubiquitous; to be entirely typical is the rare and lonely state.”

Ordföranden

Kära vänner,

Det är adventstid och några dagar efter Nobelfesten. I år var det mycket tal om AI, och för ovanlighetens skull har fysikpristagaren Geoffrey Hinton varnat för följderna av sina egna upptäckter. Jag skulle vilja berätta en saga, så här i adventstid. Den här sagan berättade jag även på den Nordiska familjeterapikongressen i Bergen, och den skrevs av min farmor Elsa Beskow år 1919. Nu när Elsas 150-årsjubileumsår lider mot sitt slut, vill jag dela den med er. Så, i en starkt förkortad version:

Sagan om Doktor Klokamundus’ uppfinning, från boken Muntergök.

Landet Kringelkrokien ligger långt, långt borta och människorna där är långt före oss i allting. För hundra år sedan (skriver Elsa) levde där en mycket lärd man som hette

Doktor Klokamundus. Han levde ensam med sin son, Petrus, som han inte hade så mycket tid för. Petrus fick klara sig själv för det mesta och han blev en riktig odåga. När Petrus blev avstängd från skolan, kom Klokamundus på den genialiska idén att bygga en uppfostringsmaskin.

”Barnen skulle stoppas in i maskinen och komma ut fullärda utan vidare besvär varken för föräldrar eller lärare.”

Kungen var den förste som fick höra om planerna, och han blev omedelbart förtjust:

”- Jag har just i dessa dagar hört så många klagomål över skolungdomens självsvåld, och snart lär det väl inte finnas en enda människa, som vill bli lärare i landet Kringelkrokien.”

Kungen utlovade allt stöd, och maskinen blev byggd. Den bestod av många små identiska rum. Därinne följde allt ett mekaniskt schema med sängar som fälldes in i väggen, badkar som kom upp ur golvet och mat som svängde in på en skiva genom väggen. En grammofonröst gav instruktioner och rabblade dagens läxor och eleverna måste svara med hög och tydlig röst. Om de inte lydde fick de en kalldusch.

Kungen och de fina människorna var förtjusta inför invigningen, men barnen var dödsförskräckta. Petrus och hans värsta odygdskamrater utsågs att bli de tolv första eleverna. Ett år borde de åtminstone vara instängda där, sade Klokamundus.

Det tänkte nu inte Petrus. Han hade lyckats göra en kopia av nyckeln som gick till alla rum, och så snart de hade blivit instängda, släppte han ut sina kamrater. De rymde till en holme utanför staden, där det fanns en gammal borgruin. Där levde de fritt och lyckligt i många månader, och varje vecka rodde de till maskinen för att hämta veckans matförråd och ställa dit tomburkar. Men till slut var deras kläder bara trasor, och när regnperioden kom var det inte lika kul längre. Då bestämde sig pojkarna för att återvända till maskinen ett litet tag. Men väl där somnade alla djupt. Kokerskan såg att maten inte hade blivit rörd, och hon blev orolig. Var pojkarna sjuka? Hon sammankallade Klokamundus och alla föräldrarna, och de beslöt sig för att se efter. ”Emellertid var de alla i stor spänning, när dörrarna till rummen öppnades och de fick se… Ja, vad fick de se! Istället för de putsade, väluppfostrade gossar de väntat sig låg där i vart rum en

trasig, rufsig, halvnaken, tatuerad vilde och sov på golvet, medan grammofonen oupphörligt upprepade sin läxa.”

När pojkarna vaknade och som bäst undrade hur de skulle förklara alltihop, utropade Klokamundus:

”-Nu har jag det, maskinen måste ha gått back!

Ja, det förstod genast både kungen och de andra, att det måtte vara den rätta förklaringen. Istället för att gå framåt i civilisationen hade de stackars gossarna, genom att maskinen backat, gått bakåt och närmat sig vildarnas ståndpunkt.”

Klokamundus satte sig att fundera på vad det kunde vara för fel med maskinen. ”Och det fick han grubbla på resten av sitt liv, för eftersom det inte alls fanns något fel på den, så var det ju möjligt att hitta det.”

Det är klart att Elsa Beskows uppfostringsmaskin är långt från AI. Men mycket i hennes saga känns aktuellt idag. Jag tycker att hon beskriver hur snett vi kan hamna om vi tappar bort vikten av mänskliga relationer och mänsklig kontakt. Hennes berättelse reser på ett skämtsamt sätt frågan om den tekniska utvecklingen gör oss mer civiliserade egentligen…? Idag kan barn snart få sin egen AI-lärare

i skolan och BUP satsar stort på digital behandling och medicinuppföljning via appar. Jag är skeptisk. Och jag tänker att det perspektiv som vår förening vill bidra med blir allt viktigare i samhället. Så låt oss fortsätta att värna värdet av relationer. Och låt oss fortsätta att mötas och lära av varandra. Det finns mycket att se fram emot och ta tag i under året som kommer. Redan 24 januari har Årets familjeterapeut Madeleine Cocozza ett lunchwebbinarium om hur vi ska hålla utbildningar i systemteori levande. Och i slutet av augusti är det dags för nästa svenska familjeterapikongress i Storforsen, Samarbete över gränser. Det går att anmäla sig nu, gör gärna det!!

Med dessa ord hoppas jag att adventstiden och alla helgerna blir fulla av värme, ljus och mänsklighet. Oavsett om du firar med många eller få eller ensam, och oavsett vilka känslor som ryms, så är det en del av att vara människa. Julen kan bli en tid att fira det mänskliga.

Jag vill önska alla en riktigt God Jul och ett Gott Nytt År!

Varma hälsningar,

Lotta Beskow

Ordförande sfft

Svensk Familjeterapi

Redaktonen: Amber Forsberg

Layout: Magnus Olerspiattodesign.se

Annonsera i SFT!

helsida 2 000 kr

halvsida 1 000 kr kvartssida 500 kr

Maila till Eva Dahlgren eva.a.dahlgren@gmail.com

Utgiven av SFFT

Ordförande: Lotta Beskow

Kassör: Eva Dahlgren

Sekreterare: Helena Prahne

Vetenskaplig sekreterare: Kristina Edman

Informationssekreterare:

Susan Hanshoff

Ledamöter:

Ann-Catrine Andersson

Amber Forsberg

Bibbi Gundersen

Maria Åhman

Mats Höjing

Skriv! Skriv! Skriv!

Bidrag till nästa nummer och feedback

Manusstopp 28 februari 2025 sftredaktion@gmail.com facebook(sfft) hemsida www.sfft.se

Barnfokus i familjesystem

Boken ”Barnfokus i familjesystem ”är en bok som lyfter fram det familjesystemiskaperspektivet på samspelet i familjen. Det är en angelägen bok som på ettinspirerande sätt knyter samman teorin om anknytning och samtidigt presenteraraktuell samspelsforskning. Boken ger konkreta exempel på hur ett terapeutiskt arbete runt ett familjesystem kan utformas. Det löper som en röd tråd genom hela boken hur man kan arbeta med att höja föräldrasensitiviteten. Att förstå sig själv och andra utifrån mentala tillstånd som tankar, känslor och önskningar och genom detta barnets inre värld och känslomässiga tillstånd betonas. Författarna lyfter också in vikten av att fokusera på coparenting- det gemensamma föräldraskapet. Hur arbetar man som ett team och vikten av att reflektera tillsammans. Familjekommunikationen utgör grunden i det komplexa familjelivet och boken ger exempel på hur man arbetar med metoderna MAFI, MikroAnalys och Familjeintervention och Marte Meo.

Metoderna tillämpas inom alla typer av verksamheter där samspelet står i fokus för att främja barns utveckling. Dessa båda behandlingsinterventioner utgår både från anknytningsteori och familjesystemisk teori. Målet är att utforska, förstå och stödja en utvecklingsstödjande kommunikation i dyaden men också i triaden dvs barnets samspel med två föräldrar. Båda metoderna inriktar sig på att bättre förstå barnets

speciella behov, signaler och känslor och vilket vuxenstöd barnet behöver för att utvecklas väl. I båda metoderna arbetar man med film som vi idag vet ökar interaktionskvaliteten mellan förälder och barn signifikant.

Boken riktar sig till anställda inom socialtjänst, barnpsykiatrin och annan verksamhet inom hälso – och sjukvård som arbetar med stödjande föräldraarbete.

Författarna Monica Hedenbro och Anette Lidén är båda psykoterapeuter. Lidén är socialpedagog och Hedenbro socionom och med.dr. i barnpsykiatri med egen verksamhet inom handledning, utbildning och terapi. Tillsammans har de mångårig erfarenhet av att arbeta med och forska om familjekommunikation och behandling.

Med stor ödmjukhet, teoretisk skärpa och inlevelse ger de en fördjupad förståelse för aktuell samspelsforskning som förtjänas att uppmärksammas. Boken är ett värdefullt och mycket välkommet komplement till anknytning och familjeterapeutisk litteratur och kan varmt rekommenderas.

Bernice Petrini terapeut och handledare.

Välkommen till en två dagars utbildning i ämnet att arbeta med försoning mellan vuxna och deras föräldrar. Det kommer vara max 10 deltagare . Under dagarna kan du förvänta dig att få teori, metod, teknik, övningar samt utrymme för något eller några handledningsärenden.

Ur innehållet:

 Varför är försoning viktigt?

 Skillnaden mellan inre och yttre försoning

 Konsekvenser av den påtvingade förlåtelsen

 Skillnaden mellan att arbeta med ett vuxet par och två vuxna i en barn -föräldrarrelation

 Att som behandlare dra gräns i rummet – när blir det som sker i rummet oetiskt?

 De olika försoningsstrategierna – man måste inte ha kontakt med sina föräldrar även om en bra relation med dem är det alla vill ha.

Vem vänder dagarna sig till? Troligen har du arbetat med behandling ett tag, så när du kommer har du förkunskaper om behandling. Troligen möter du i ditt jobb som exempelvis familjebehandlare, familjeterapeut, familjerådgivare, ibland eller ofta just denna typ av ärenden. Att stärka föräldraförmågan hos föräldern , samtidigt som man tar hand om den ledsnad och ofta känslan av orättvisa som föräldern hamnar i , är en utmaning. Men det är också ett oerhört viktigt arbete då det i rummet även finns ett längtande, ofta förtvivlat inte sällan argt barn i en vuxen skepnad som ber om hjälp att få komma till mer ro.

När: 20-21 mars 9:00–16:00 båda dagarna

Var: Kocksgatan på Södermalm i Stockholm

Hur: Anmäl dig senast 1 mars till gorelfred@gmail.com

Kostnad: 3 200 kr exklusive moms. I avgiften ingår för och eftermiddagsfika – dock inte lunch.

Görel Fred, socionom, leg. psykoterapeut, familjeterapeut. Författare till boken ” Försonas med din barndom och kanske dina föräldrar” skriven med journalisten Ulrika HjalmarssonNeideman. Driver Försoningspodden . Har medverkat i ett flertal andra poddar om ämnet försoning mellan vuxna barn och deras föräldrar , såsom exempelvis Framgångspodden. Har medverkat i TV och radio vid ett flertal tillfällen och talat om ämnet. Blev 2023 utsedd till Årets Familjeterapeut. För mer information se hemsidan gorelfred.se.

Hej Familjeterapi

Vi började bekanta oss med varandra när jag gick utbildning till socialpedagog och senare också till socionom. Där blev vi vad man kan kalla för ytliga bekanta. Jag läste om dig i böcker och fick vid

tillfälle träna på att se samhället och familjen genom dina ögon.

När jag började arbeta på hem för vård och boende gled vi ifrån varandra där var fokus på miljöterapi och individ. Som fältarbetare kom Bronfenbrenner och hälsade på. Jag bekantade mig med individen, gruppen, kulturen, samhället i vilken de unga fanns, kriminalvård och socialtjänst. Vi kom bra överens och jag lärde mig massor om ekologiska modeller och såg hur dom samverkade i praktiken. Han var till stor hjälp när jag klev in i skolans värld där både salutogenes och resilience kom på besök. Ibland hade de sällskap av lösningsfokus och det minns jag att jag uppskattade särskilt i denna resursbegränsade värld.

Som kurator var min tid med dig begränsad. Jag ville träffa dig ofta. Du hade så mycket att lära mig. Jag bjöd in dig på samtal tillsammans med barn och föräldrar och utan dig kändes det ensamt. Som familjebehandlare blev vi riktigt goda vänner du och jag. Vi träffades dagligen. Du lärde mig funktionell familjeterapi och under min grundläggande

Familjeterapi

psykoterapeututbildning matchade vi varandra och familjerna vi mötte väl. Det kunde bli ljuv musik och rena toner när vi spelade. Självklart hade vi också våra utmaningar men hanterade konflikterna varsamt och bibehåll vår vänskap. Jag minns ett tillfälle när KBT kom och hälsade på. Då var det tufft, tills vi förstod att vi kunde samarbeta, vara tre, när det behövdes. Jag uppskattade att du var flexibel och mottaglig för det som blev bäst för familjen men vi gjorde det tillsammans. Ingen var någonsin utan den andre. Under psykoterapeututbildningen, steg 2 med familjeterapiinriktning skiftade vår relation från att du tidigare varit komplementär till att bli mer symmetrisk. Våra behov av närhet och avstånd till varandra blev mer balanserade och konflikterna få oss emellan. Det blev nästan som om vi efter utbildningen kom att ta vår relation förgivet. Två goda vänner som sågs men som inte kittlade varandra på samma sätt som förut. Vi lunkar på tillsammans, du och jag. Det är bekvämt men kommer vår relation att fortsätta utvecklas?

Jag har i år fått möjligheten att arbeta med dig i ett samverkansprojekt med skola. Vi började med att gå på en gemensam dejt med KBT. Det var Socialstyrelsen som bjöd in till dejten då det uppmuntras att vi ska umgås tillsammans när det gäller elever med problematisk skolfrånvaro. Jag vet att du kände dig

utanför då och jag ska erkänna att jag lockades av enkelheten i att arbeta en till en. Det kan ju bli så svårt när vi är många. När jag nu har börjat träffa barnen och familjerna har du åter kommit att bli mitt självklara sällskap och än en gång visar du att vår relation håller över tid och förändring. Du hjälper mig se elever som symptombärare av ett dysfunktionellt samhälle och tillsammans skapar vi nya narrativ och externaliserar krav och skola. Det cirkulära samtalet med relationer i fokus lockar fram barnets mod att närma sig skola. Vi ser minskade konflikter i hemmen, bättre förmåga till samarbete och ett familjeklimat med ökad värme och tillit. Du får också följa med mig till skolan. Framförallt på möten där fokus ligger på organisationens begränsningar som ett hinder för elevers anpassningar och möjligheter till lärande. Då klarar jag mig inte utan dig. Du påminner mig om isomorfism, systemets homeostas och toleransgränser. Jag vill tacka dig för att du står stadig med mig när mina emotioner tar över. Min hypotes är att många kommer vilja bli din vän i framtiden och jag delar gärna med mig av dig till andra.

Allt gott.

Sara Albin Socialpedagog/Socionom Leg Psykoterapeut

Transformativa dagar med

Hypnos- och systemterapeuten

Stefan Hammel gästade Stockholm, FFST (Föreningen för familj- och systemterapi Stockholm) och CHP (Centrum för hypnos och psykoterapi) i slutet av oktober 2024. Det var en lagom stor skara som anslöt sig till föreläsning och workshop fredag och lördag för att ge oss känslan av att delta i en ” Masterclass” , för att citera en av deltagarna Victoria Carlsen från CHP.

Hammel beskriver ”Hypnosystemic therapy” som en form av samtalsterapi där element från systemterapin, Ericksons hypnopsykoterapi, konstellationsarbete och delarbete ingår. Gemensamt för systemteori och Ericksoniansk hypnosterapi är tanken om människan, livsprocesser som självreglerande system och tanken om förändring som resultatet av små skillnader i ett systems mönster.

Klienterna kommer med sina berättelser om sorg, bekymmer, hinder och vår uppgift menar Hammel är att förlägga deras dysfunktionella historier och transformera dem och öppna upp för mer inspirerande, hoppingivande, läkande berättelser om sig själva. Sedelärande historier kan användas men är ett trubbigare instrument, antingen tar klienten sensmoralen

i dem eller så förkastas den. Du som terapeut behöver inte anpassa historien till klienten men metaforer är öppnare och mer användbara.

Dag 1

Första dagen föreläste Hammel på ”Utsikten” i Norrmalm. Vi fick bekanta oss med begreppet ”storytelling” inom ramen för terapeutiskt arbete. Att erbjuda klienten/paret/familjens undermedvetna en berättelse, som både är lite lik och olik deras egen berättelse har ofta en större effekt än långa samtal. Hammel delade med sig av en guldgruva av träffsäkra historier och metaforer och vi fick både gå igenom vanliga svenska uttryck och metaforer för att sedan öva oss i små grupper på att hitta och använda våra egna.

Några principer

Börja mötet med att fråga klienten vad som skulle kunna vara det bästa utfallet av detta möte. Låt aldrig klienten stanna vid en känslomässigt svår punkt i sin berättelse för då riskerar klienten att reagera med en ”freeze” respons. Fråga alltid vad som hände efteråt tills historien får en positivare vändning som du kan använda dig och förhöja med en lämplig metafor.

Det gäller att hitta historier eller metaforer som inte är för lika klientens situation. Till mannen vars hus brann ner till grunden berättade Hammel en historia om Kalahariöknen, ett område där det inte växer något men så inträffar det, kanske var fjärde år att en blomma börjar växa i den kala öknen och det är den vackraste blomman du kan tänka dig, purpurröd mot

med Stefan Hammel

den färglösa bakgrunden. Hur är det möjligt frågade han någon från lokalbefolkningen som förklarade att fröna samlade på det lilla vattnet som kom, ibland under flera år, och när det var tillräckligt så sköt det skott och växte till denna vackraste av blommor.

Utvecklingsberättelser där det finns en början och små steg som leder till målet. Typexemplet är historien om ”hur du lärde dig gå” (Kroppen utan styrsel och så började du kanske krypa och stärkte muskulaturen så att du nästa gång kunde ställa dig upp

på vingliga ben. Kanske ramlade du en gång, flera gånger, hundratals gånger innan du kunde stå stadigt utan stöd och ta ditt första steg , tänk vilken styrka målmedvetenhet du måste haft osv.)

Huvudpersonen

Huvudpersonen i berättelsen kan vara klienten, eller en fiktiv varelse eller verklig person eller terapeuten själv.

Klienten använder själv metaforer som du kan utgå från som du kan använda dig av på olika sätt, ibland genom att tolka dem bokstavligt till exempel med klienten som beskriver att hen befinner mig i ett ekorrhjul. ”Hm det betyder att du inte sitter fast, du kan närsomhelst hoppa av ett ekorrhjul ” till skillnad från ett skruvstäd. Eller paret som är som två öar, de kan få frågan om det finns några broar? Går bron att öppna? Hur långt är det mellan, går det att simma.

Uttrycket ”tung ryggsäck” får Hammel att utbrista i ett ”aha så du har med dig många souvenirer från livet” eller ”vilka vackra stenar, men behöver du verkligen bära med dig alla?”

Terapeutens uppgift är att bena ut problem, och samla på resurser, något Hammel gärna återkommer till. En av övningarna vi gjorde, utgick vi från ett problem och föreställde oss lösningen som en film.

En del av arbetet med metaforer känner vi igen både från den narrativa skolan såsom att skapa nya berättelser genom att ge akt på familjesystemets språk, berättelser, historia. Eller från Minuchin och hans arbete med både metaforer och familjernas subsystem. Cirkulära frågor, framtidsfrågor, hypotetiska frågor och omformuleringarna från Milanoskolan och andra som Watzlawick fanns med som en integrerad del i Hammels arbete.

Dag 2 Terapeutisk modellering med enskilda, par och familjer

Hammel gör sin egen integrerade modell där både konstellationsarbete och partsarbete smälter samman i det han kallar för ”terapeutisk modellering”. Det var temat för dag 2 där vi hade privilegiet att se Hammel arbeta ”live” genom att två deltagare ställde upp som ”klienter.” Vi befann oss denna gång hos Inger Lundmark CHP på Söder med utsikt över trädgårdar och takåsar.

Schematiskt beskrivet får klienten först beskriva ett relationsproblem, sedan plockas gradvis problemdelarna/personerna bort och ställs i den bortre sidan av rummet, något Hammel definierar som dissociation, eller subtraktion. Resursfulla personer eller upplevelser ställdes vid klienten sida, vilket kallas för addition och slutligen kan klienten integrera dessa olika delar, transformeras in i framtiden. Under partsarbetet som Hammel visade oss gjordes ett tvärgenerationellt arbete och traumabearbetning utan att egentligen benämna något av det som inträffat. Å ena sidan tog Hammel som terapeut mycket plats i rummet, lång, med markerade rörelser och många ord, å andra sidan närmade han sig sårbarhet med en fjäderlätt hand, nästan så att det gick oss spårlöst förbi.

Något som för mig kändes annorlunda mot andra terapeuter var hur medvetet Hammel läste av kroppssignaler och även använde sig utav sin egen fysiska kropp som markör och amplifierare av ”klientens” rörelser och andning. Som terapeut var Hammel rörlig över rummet och kommunicerade med hela kroppen.

Vi övade sedan modellering i små grupper med varierande upplevelser. En del tyckte att det var svårt, att det krävdes ytterligare fördjupning, andra grupper genomförde övningarna och kände sig transformerade.

Avslutningsvis spelades Kärleksspelet, ett spel Hammel utvecklat för arbete med par.

Det var värdefulla dagar som gav mycket inspiration. De flesta jag talat med efter föreläsningarna har använt sig av flera av övningarna med positivt resultat. ”Dagen med metaforer var lättare att ta till sig då han gick igenom hur:et och fint att han använde verkliga berättelser för att lyfta läkningen,” kommenterade Iwona Strojwas som också var med från FFST. Iwona tyckte också om att han gjorde svåra saker begripliga för klienten.

Det finns så mycket mer att skriva om och denna beskrivning ger inte denna trasformativa erfarenhet rättvisa. Gå gärna in på Stefan Hammels hemsida där ni kan få tips på böcker, information om kärleksspelet, en AI bot handledare och information om digitala handledningsmöten på engelska som är gratis en tisdag i månaden.

Cristina Sohl Stjernberg

Leg. psykoterapeut

Ordförande FFST

Lärdomar från forskning

Intro

Vad är det som gör att en terapimodell blir populär och överträffar, enligt många, alla andra modeller? Är det tidsandan, politiska beslut, samhällsutvecklingen eller att viktiga och betydelsefulla företrädare på terapiområdet ser till att deras modell lyfts fram? Eller behövs det en tändande gnista (Gladwell, 2019) för att olika faktorer ska samverka på ett konstruktivt sätt? Sist men absolut inte minst; Vilken roll har forskning och uppföljningsarbete när det gäller utvärdering av olika terapimodellers effektivitet?

Frågorna kanske är omöjliga att få svar på, men jag vill i artikeln fokusera på och belysa svårigheter, möjligheter och lärdomar jag fått med mig genom olika familjeterapeutiska forsknings- och metodutvecklingsprojekt. Artikeln är givetvis inte heltäckande utan mer en sammanställning av erfarenheter och idéer jag samlat på mig och som kanske kan inspirera andra till att följa upp och utvärdera familjeterapeutiskt arbete.

Utmaningar och svårigheter

Det krävs mycket för att kunna genomföra forskning, utvärderingar och uppföljningar av terapeutiskt arbete förutom det svåra eller mer eller mindre omöjliga i att överhuvudtaget utvärdera terapeutiska samtal. Om terapi betraktas som en konstform, vilket görs ibland, blir utvärderingar av terapi en fråga om preferenser, tycke och smak. Med tanke på att det också finns så många terapeutiska modeller och samtalsformer och alla de frågeställningar och utvärderingsmetoder som existerar, blir det svårt att till exempel jämföra resultat och utfall i projekt med olika behandlingsgrupper och problemområden. RCT – studier, där många variabler tas hänsyn till och kontrolleras och där fördelning till behandlingsgrupp respektive kontrollgrupp sker slumpvis, är ett

sätt att göra utvärderingarna mer stringenta och vetenskapliga. Det löser dock inte alla problem och frågor om urvalskriterier (inklusion – exklusionskriterier), heterogena respektive homogena grupper av klienter, reliabilitet och validitet, generaliserbarhet, vem som bekostar och vem som är utförare i projektet i fråga, kan bidra till att studierna trots att de är RCT-studier kan ifrågasättas eller kritiseras. Dessa vetenskapliga aspekter kommer inte att beröras i artikeln.

Utöver detta är det många faktorer som påverkar om det är möjligt att genomföra RCT-studier, utvärderingar och uppföljningar av terapeutiska samtal. Dessa kan kort nämnas:

Övertygar forskning beslutsfattare? Med tanke på vad som händer i världen med till exempel all forskning om klimatkriser och alla dessa mäktiga intressen och viktiga beslutsfattare som är klimatförnekare, är det lätt att bli lite missmodig när det gäller det terapeutiska området. Alla utvärderingar och uppföljningar av olika terapeutiska modeller blir kanske inte uppmärksammade eller ”godkända”.

För vem görs forskningen? Många utvärderingar och uppföljningar görs av ädla syften för klienterna, men det går kanske inte att helt blunda för att en del forskning görs av mer eller mindre individuella och personliga intressen.

Vem betalar? Mycket av utvärderingar på det terapeutiska området har tidigare genomförts av privata terapiinstitut och universitet i USA i vars intresse det ligger att bevisa att just deras terapimodell är den främsta och effektivaste. Numera finns väldigt mycket svensk familjeterapiforskning (Hansson, 2001) och mer har tillkommit de senaste åren. Vem som bekostar utvärderingsarbetet är en viktig fråga och om forskarna

forskning och uppföljningar

och utvärderarna är fristående och oberoende av den/de som finansierar är lika viktigt.

Hur samarbetar terapeuter och forskare? Detta är inte alltid självklart eller möjligt att få till. Olika synsätt, olika kulturer och divergerande målsättningar med mera kan kollidera och försvåra samarbetet i ett projekt.

Vilket mandat får utvärderare av organisationen, högre chefer och politiker? Eftersom utvärderingar och uppföljningar tar tid och kräver resurser är det inte givet att förslag om att göra utvärderingar och forskning möts av entusiasm och applåder.

Vilket stöd och vilken backup får utvärderare? Involverade terapeuter och klienter behöver vara med på tåget och administrativt stöd behövs när material ska samlas in och intervjuer ska göras och dokumenteras. I mindre team, där utomstående utvärderare inte är engagerad, blir detta avgörande för uppföljningsarbetet.

Nödvändigheten av forskning och utvärderingar

• Oavsett alla ovan nämnda utmaningar, så måste det konstateras att det är nödvändigt att noggrant utvärdera det terapeuter och rådgivare gör i samtalen med klienter och familjer. Trots allt som görs på området är det fortfarande mycket som återstår när det gäller att försöka förstå vad som är verksamt i terapeutiska samtal för olika människor

• Om vi börjar med klienterna så är det deras rättighet att veta om deras terapeut eller rådgivare har adekvat utbildning, erfarenhet och arbetar med en modell som de kan lita på kan vara till hjälp för dem. Även om klienter främst kommer till en terapeut för att få hjälp och stöd att lösa ett problem och kanske lägger störst vikt vid detta, har de rätt att veta

• När det gäller terapeuter och rådgivare behöver också dessa veta om den terapeutiska modell eller samtalsform de arbetar med faktiskt har utvärderats

och hur detta genomförts. Blivande terapeuter som är i utbildning behöver också veta för att på ett för dem bra sätt kunna välja den terapeutiska modell som passar dem

• Det finns alltid någon som betalar, om det nu är staten, regionen eller om det är klienterna själva som betalar terapin, och det är då viktigt för dem att veta vad de får för pengarna

• Forskning och utvärderingar behöver bygga på idéen om evidensbaserad praktik - kombinationen av modellers effektivitet, klienters erfarenheter och terapeuters erfarenheter. Likaså behöver terapeutiska modeller utvärderas ur flera synvinklar; effektivitet, etisk och estetisk (Hoyt, 2017). Är modellerna etiska det vill säga respektfulla mot klienten och är modellerna estetiska det vill säga intressanta och attraktiva?

Lärdomar från forskning, metodutvecklingsprojekt och uppföljningsarbete

Genom åren har jag deltagit i flera olika projekt och fått med mig viktiga erfarenheter och lärdomar som jag vill dela med mig av.

Random Control Studies:

Familjeterapi vid opiatmissbruk – en effekt och processtudie. Projektledare var Harry Korman och Martin Söderquist. Pilotstudie med sex heroinmossbrukare och deras ursprungsfamiljer gjordes 1983 – 1984 och huvudstudien med 60 intravenösa missbrukare genomfördes 1986 – 1990. Slumpvis urval till behandlings- respektive kontrollgrupp gjordes, registeruppföljningar under flera års tid och korttids- och långtidsuppföljning med djupintervjuer genomfördes. Resultaten blev att det var lätt att få både missbrukare och ursprungsfamiljer att säga ja till och delta i familjeterapi i öppenvård och det kliniska intrycket var att de flesta missbrukarna slutade med heroin eller påtagligt minskade sitt missbruk. Ett annat resultat var att Avenbokens öppenvårdsteam startade och blev en naturlig reguljär verksamhet

inom missbruksvården. (Korman & Söderquist, 1994; Hansson & Sundelin, 1995; Söderquist et al., 2002; Bergmark & Söderquist, 2002).

Misstaget vi gjorde i projektet var att projektledarna inte hade tillräcklig insyn och ansvar för forskningsdelen i projektet utan den forskningsanvarige behöll allt material och utan tillgång till hela uppföljningsmaterialet för projektledarna, blev konsekvensen att projektet aldrig utvärderades ordentligt. Ett annat misstag var att terapeutgruppen i projektet inte var en del av missbruksvården i Malmö och på så vis var projektet beroende av remittörer, vilket medförde att alla heroinister i Malmö inte fick frågan om deltagande i öppenvårdsprojektet.

Obesity and Hyperlipoproteinaemia in Children. Epidemiological, Biochemical and Clinical studies and the Effect of Family Therapy. Carl Erik Flodmark gjorde sin doktorsavhandling på materialet med hjälp av psykolog Torsten Ohlsson i familjeterapisamtalen och Martin Söderquist var familjeterapihandledare. Resultaten var mycket goda och Barnöverviktsenheten på Barnkliniken blev en viktig del av klinikens fortsatta arbete med överviktiga barn och deras familjer. Terapeuterna rekommenderar att bemöta familjer med respekt och vara icke-konfrontativa och göra samtalen lågintensiva (Flodmark et al., 1993).

Lärdomar

• Viktigt att ha kontroll över både terapi och forskning i projekten

• Om detta inte är möjligt krävs det ett mycket konstruktivt och tillitsfullt samarbete terapeuter och forskare

• Terapeuterna behöver vara del av organisationen som arbetar med klientgruppen

• En naturlig fortsättning av projektet i organisationens reguljära verksamhet bör byggas in, så att projektet inte dör när projektet avslutas

Multi Systemic Therapy (MST). Under ledning av Professor Kjell Hansson gjordes en stort och brett upplagd multicenterstudie på 1990-talet och ett flertal grupper och organisationer var delaktiga i genomförandet. Jag var själv inte delaktig på något sätt men följde projektet på avstånd. MST är en modell som tillämpas på utagerande, kriminella ungdomar och deras familjer och för att hjälpa dessa familjer krävs en resurskrävande modell; det är inte tillräckligt med några enstaka familjesamtal – det krävs mer än så.

Det som fram för allt förvånade mig och andra var att adherence var 47% det vill säga terapeuterna följde manualen mindre än till 50% (trots gedigen utbildning och handledning) och att kontrollgruppen uppvisade bättre resultat än behandlingsgruppen. (Gustle, 2007; Hansson & Sundelin, 1995; Hansson, 2001).

Lärdom

• Det blir inte alltid som man tänkt sig, trots all noggrann förberedelse och planering

• Var beredd på det oväntade resultatet

Utvärderings – och uppföljningsstudier:

För mindre team, grupper och organisationer är RCTstudier i stort sett ogenomförbara; det krävs för mycket av resurser och tid. Det som dock är möjligt är olika former av metodutvecklings - och uppföljningsprojekt i mindre skala där det krävs färre resurser och mindre strikta och rigorösa metoder. Generaliserbarhet och bortfall blir dock frågor som måste tas hänsyn till.

BUP team i Malmö. Jag var teammedlem i ett litet BUPteam och när vi diskuterade om vi inte borde veta vad familjerna tyckte de fått ut av kontakten med oss blev invändningarna främst av två slag: ”Tänk om vi bara får negativa kommentarer och att familjerna är missnöjda” och ”Tänk om flera familjer vill ha fortsatt kontakt – det har vi inte tid och utrymme för”. Invändningarna blev i teamet starkare än argumenten för uppföljning och re-

sultatet blev att ingen uppföljning gjordes av teamet. En ytterligare fråga var vem som skulle ringa upp familjen – terapeuten själv eller en kollega som inte träffat familjen. Dock ringde jag själv upp 25 familjer jag haft kontakt med och det visade sig att invändningarna inte alls stämde. Jag är också tveksam till om det var någon nackdel att jag ringde mina egna familjer, tvärtom kanske. Det blev en form av ”boostersession” som ibland kan vara viktig för klienter och familjer.

Lärdom

• Familjer blir ofta överraskade och är positiva till att bli uppringda för uppföljning

• Familjerna rapporterar bättre familjesituation vid uppföljning än vad terapeuter förväntar sig

• Arbeta tillsammans med kollegor – driv inte frågan om uppföljning och utvärdering själv. I motvind och uppförsbacke är det bra att vara flera.

Samverkan och Familjeperspektiv vid sexuella övergrepp – ett metodutvecklingsprojekt (1989 – 1995).

Syftet med BUP- projektet var att arbeta fram modeller för samverkan i kommunen och också hitta olika familjesamtalsformer. Projektgruppen leddes av Martin Söderquist och gruppen intervjuade terapeuterna under utredningarnas och terapiernas gång (vi fick som projektgrupp inte störa utredningar och terapierna genom intervjuer med familjerna under tiden de hade kontakt med terapeut). Ett batteri av skattningsskalor, symptomintervjuer, nätverkskartor och intervjuer med terapeuter och familjer kort tid efter avslutad kontakt och i långtidsuppföljning användes. Terapeuter och familjer ombads i korttidsuppföljningen att predicera familjens situation två år fram i tiden. Ett fyrtiotal familjer ingick i projektet; en del bortfall på grund av familjer som flyttat eller tackat nej till myndighetskontakt). 24 familjer och terapeuter i 32 av familjerna intervjuades. I boken ”Jag känner mig normal nu!” finns projektets upplägg och resultat sammanfattat (Söderquist, 1995).

Lärdom

• Familjerna är klart bättre på att predicera framtid än terapeuterna som är mer problemfokuserade

• Möjligt att göra ett något större projekt, men kräver en projektgrupp som får tid till förfogande

Samforskning. Tom Andersen myntade begreppen efterkonversationer och samforskning och det kom att bli ett av både klienter och terapeuter uppskattat och för alla involverade lärorikt arbetssätt. Att bjuda in klienter till efterkonversationer med terapeuten och reflekterande team för att tillsammans försöka förstå och synliggöra vad som är verksamt i terapeutiska samtal för olika människor, liksom vad som inte hjälper dem, är ett fantastiskt sätt att vara transparenta och jämlika. Terapeuter kan lära mycket av klienterna som ju är experter på sig själva och vet vad de som är deras svårigheter och också kan bestämma vilken hjälp de behöver och vill ha. Detta är inte samma för alla och enligt min mening skapas varje samtal och samtalsserie i samspelet mellan klient/ familj och terapeut och blir därför helt unika.

Modellen bygger på systemiskt familjeterapeutiskt arbete och har utvecklats på flera områden och av många

team. Teorier, upplägg, planering, frågor och praktiska exempel finns utmärkt beskrivet av både Tom Andersen och andra. (Andersen, 1991; 1994, Wächter, 2006; Kjellberg, 2001).

Jag har själv deltagit i tre olika småprojekt inspirerade av Tom Andersen med flera.

Skriva en artikel tillsammans med klient. I det tidigare nämnda projektet med heroinmissbrukare var en de första jag träffade en ung kvinna i 20-årsåldern och familjesamtalen blev svåra och avbröts efter sju samtal. Det vi terapeuter (HK och MS) tyckte var ett totalt misslyckande visade sig dock vara något kvinnan och hennes familj hade stor nytta av. Vi skrev en artikel om denna ”misslyckade” familjeterapi (Korman & Söderquist, 1994) och jag hade efter denna kontakt med henne i över 20 år. Tillsammans skrev vi sedan en artikel vi kallade ”Fighting for freedom” (Bergmark & Söderquist, 2002).

Skriva en bok tillsammans med klienter. Under 1990talet var intresset för narrativet ”klienten som författare av sitt liv och som medförfattare av terapin” stort (min tolkning). När jag läste olika böcker i ämnet kunde jag dock inte hitta så många exempel på att detta tog sig

konkreta uttryck. Det var mycket tal om medförfattarskapet men mest som en metafor och böckerna var fortfarande skrivna av terapeuter för andra terapeuter. Avenbokens öppenvård tillfrågade 14 klienter om de ville vara medförfattare på riktigt i en bok vi skulle skriva tillsammans och 13 av dem sa genast JA, även om det skulle innebära merarbete och en ovan uppgift för de flesta av dem. Några skrev egna berättelser (både terapeut och klient), andra blev intervjuade och i några av kapitlen gick klient och terapeut tillsammans igenom videoinspelade samtal och kommenterade tillsammans det de såg (Söderquist, 2003).

Lärdom

• Klienter och familjer vill gärna dela med sig av sina erfarenheter till andra i samma situation och till terapeuter

• Det är oerhört intressant att ta del av varandras upplevelser av samtalen som många gånger är mer eller mindre mycket olika och ofta konstruktivt förvånande

• Terapeuter blir ofta överraskade och har mycket att lära av klienterna. Ibland fick terapeuterna höra av familjerna/klienterna om avgörande ögonblick (pivotal moments på engelska) som terapeuterna inte uppfattat i samtalen

Efterkonversationer i stafettform. Familjerådgivningen Öresund i Helsingborg bjöd in Tom Andersen som konsult under en dag och det blev en otroligt viktig inspirationskälla. Under några års tid inviterade vi par ett halvår – ett år efter avslutad kontakt till det vi kallade öppna utvärderingssamtal. Vi bjöd också in de tre kommunernas tjänstemän och politiker som reflekterande team. Samtalen lades upp som ett stafettsamtal med reflektioner enligt följande:

Paret och deras familjerådgivare intervjuades av kollega (jag gjorde dessa intervjuer) i cirka 15 - 20 minuter, paret gick ut till observatörsrummet och rådgivarens kollegor in till samtalsrummet för att delge sina refle-

ktioner (10 - 15 minuter). Kollegor ut och politiker och tjänstemän in för sina reflektioner (10 - 15 minuter) och sedan avslutades den öppna utvärderingen tillsammans med fika och gemensamt eftersnack. Kommentarer från alla paren, politiker och tjänstemän var mycket uppskattande och konstruktiva (Söderquist, 2009).

Lärdom

• Det var mycket imponerande att några tjänstemän och politikerna framför allt som utan träning eller erfarenhet kunde vara så öppna, uppskattande och helt enkelt bra på reflekterande teamarbete

• Det var fantastiskt lärorikt och utvecklande att höra parens synpunkter och idéer om bemötande och upplägg av samtalen

Intervjuer, enkäter, formulär. Vad kan ett litet team utan någon större uppbackning göra av utvärderings- och uppföljningsarbete? Detta blev satt på sin spets när jag och några kollegor ville att Familjerådgivningen i Malmö skulle satsa på samtalsformen Single Session det vill säga erbjuda paren Ett Samtal utan någon väntetid och med möjlighet att komma tillbaka till ett sådant samtal alternativt ställa sig på väntelista för traditionell rådgivning (med möjlighet till flera samtal med samma rådgivare över tid). Kraven, helt berättigade, på att göra en pilotstudie och visa resultat, vilket inte verkade krävas när det gällde införande av andra arbetssätt, gjorde att vi behövde visa att samtalsformen Single Session verkligen kunde vara ett tillskott i rådgivningens arsenal av modeller, metoder och samtalsformer. Vi började med att följa Talmons (Talmon, 1990) modell för Single Session; telefonintervju innan samtalet, själva samtalet och telefonuppföljning efter några veckor. Vi kunde visa att Single Session samtal uppskattades av paren och också hjälpte dem. Att ringa upp par för uppföljning, även om det var överenskommet, visade sig vara en uppgift som tog ohemult mycket tid. När alla verkar ha mobilen ständigt i handen, fick vi ändå lägga ett antal telefonförsök per par bara för att nå dem. Det tog helt

enkelt för mycket tid och vi bestämde oss för att göra det enklare; be paren besvara några frågor och enkla skalor före och efter samtalet. Vi bad också de par som valt traditionell rådgivning och hade sitt första samtal besvara samma frågor och skalor. 605 par har gjort detta och resultaten var att alla samtalsformerna (Single Session 2011-2015, Ett Samtal i Taget 2016 – f.f och Traditionell Rådgivning) gav mindre stress och mer känsla av hanterbarhet efter enda/första samtalet med rådgivare (Hoyt, 2017; 2024; Hoyt et al., 2014; 2018; 2021; Hoyt & Cannistrà, 2023; under publikation, 2024-2025; Söderquist, 2018; 2020; 2021;2023; under publikation, 2024-2025).

Lärdom

• Att par själva kan välja i vilken form de vill ha samtalen och att de alltid har möjlighet återkomma är oerhört betydelsefullt

• Med en relativt liten extrainsats, det tar lite tid att dokumentera svaren från över 600 par i Excel, kan ett litet team ändå skapa en utvärdering som kan vara betydelsefull och visa både klienter och terapeuter/ rådgivare vad som fungerar i praktiken

• Mycket talar för att terapimodeller och samtalsformer som utgår från klienters och familjers egna mål, fokuserar deras resurser och kompetenser och betonar handling (Tanke - Känsla - Handling) är lika effektiva som andra modeller och samtalsformer och dessutom etiska och estetiska

Avslutande reflektioner

Även om forskning och uppföljningar är ett svårt, mödosamt och tidskrävande arbete, är det mödan värt. Vi kanske inte kan ”bevisa” att de terapeutiska modeller eller samtalsformer vi föredrar och utvärderar egentligen är effektivare än andra men det kan ge en fingervisning om riktningen för fortsatta utvärderingar och också öka på kunskapsbanken när det gäller vad som är verksamt i terapeutiska samtal för olika män-

niskor. När detta kan nå fram till viktiga beslutsfattare kan det få avgörande betydelse.

Många utvärderingar och projekt av olika slag får tyvärr ingen fortsättning och det är en viktig lärdom; när något projekt genomförs och utvärderas bör en möjlighet för fortsättning byggas in från början. Ett väl genomfört och kanske nyskapande behandlingsprojektprojekt måste få chansen att fortsätta bidra till metodutveckling inom en organisation.

Till syvende och sist är det kanske allra viktigaste att terapeuter, behandlare och rådgivare har väldigt mycket att lära av våra klienter och familjer, vilket i sin tur kommer andra klienter och familjer till del.

/Martin Söderquist

Slutnot: Jag är oändligt tacksam för det stöd, uppmuntran och den fantastiska kunskap som professor Kjell Hansson under många år gav mig. Kjell fanns alltid där när jag behövde hjälp i olika forskningsfrågor. Jag är också tacksam för den källa till inspiration professor Tom Andersen var de gånger jag hade förmånen att träffa honom.

Referenser

Andersen, T. (Ed.) (1991). The reflecting team: Dialogues and dialogues about the dialogues. New York: W.W. Norton & Company.

Andersen, T. (1994). Reflekterande processer. Samtal och samtal om samtal. Stockholm: Mareld.

Bergmark, A.K. & Söderquist, M. (2002). Fighting for freedom: A collaborative success story. Journal of Family Therapy, 24:2.

Flodmark, CE., Ohlsson, T., Rydén,o., Sveger, T.(1993). Prevention of progression to sever obesity in a group of obese schoolchildren treated with family therapy. Artikel i Carl-Erik Flodmarks doktorsavhandling: Obesity an hyperlipoproteinaemia in children. Epidemiological, biochemical and clinical studies and the effects of family therapy. Lunds Universitet, 1993.

Gladwell, M. (2019). Den tändande gnistan: hur små faktorer kan förändra världen. Mondial.

Hansson, K. (2001). Familjebehandling på goda grunder. En forskningsbaserad översikt. Stockholm: Gothia

Hansson, K. & Sundelin, J. (1995). Familjeterapi. Tillämpningar ur svenskt perspektiv. Lund: Studentlitteratur.

Gustle, L.H. (2007). Implementering och korttidsuppföljning av multisystemisk terapi. En svensk randomiserad multicenterstudie angående multisystemisk terapi. Doktorsavhandling, Psykologiska Institutionen, Lunds universitet.

Hoyt, M.F. (2017). Brief Therapy and Beyond. Stories, Language, Love, Hope and Time. New York: Routledge.

Hoyt, M.F. (2024). Single Session Therapy. A clinical Introduction to Principles and Practices. New York and London: Routledge.

Hoyt, M.F. & Talmon, M. (Ed.) (2014). Capturing the moment. Single-Session therapy and walk-in services. Bethel, CT: Crown House Publishing.

Hoyt, M. Bobele, A. Slive, J. Young, & M. Talmon (Eds.). (2018). Single-Session Therapy by Walk-In or Appointment: Administrative, Clinical, and Supervisory Aspects of One-at-a-Time services. New York, NY: Routledge.

Hoyt, M.F., Young, J., Rycroft, P. (2021). Single Session Thinking and Practice in Global, Cultural and Familial Contexts. Expanding applications. New York: Routledge.

Hoyt, M.F. & Cannistrà, F. (2023). Brief therapy conversations: Exploring efficient intervention in psychotherapy. New York and London: Routledge.

Cannistrà, F. & Hoyt, M.F. (Under publikation, 2025). Single Session Therapies: Why and How One - at - a -Time Mindsets Are Effective. Routledge.

Korman, H. & Söderquist, M. (1994). Snacka om Mirakel! En bok om samarbete med missbrukare och deras nätverk. Stockholm: Mareld. (Finns för gratis nedladdning på www.sikt.nu).

Kjellberg, E. (red.) (2001). Man kan inte så noga veta. Stockholm: Mareld.

Söderquist, M. (1995). Jag känner mig normal nu! Om samarbete med sexuellt utsatta barn och deras föräldrar. Stockholm: Mareld/ Studentlitteratur.

Söderquist, M. (red.) (2002). Möjligheter. Handledning och konsultation i ett systemteoretiskt perspektiv. Stockholm: Mareld/ Studentlitteratur.

Söderquist, M. (2003). Framgångsberättelser. Erfarenheter från terapi och vardagsliv. Stockholm: Mareld/Studentlitteratur.

Söderquist, M. (2009). Om öppna utvärderingar. ”Jag visste direkt att det skulle bli bra”. Svensk Familjeterapi, 2.

Söderquist, M. (2020). Ett samtal i taget. Familjerådgivning i ny form. Lund: Studentlitteratur.

Söderquist, M. (2023). Single Session One at a Time Counselling with Couples. Challenge and Possibility. London and New York: Routledge.

Söderquist, M., Clas, C. & Sundelin, J. (2002). Hold on to your goals: Clients and therapists commenting on videotaped SFT-sessions. Journal of Systemic Therapies, 21 (4).

Söderquist, M. (2018). Coincidence favors the prepared mind. Single Sessions with couples in Sweden. In: Hoyt, M., Slive, A., Bobele, M., Young, J. & Talmon, M. (Eds.) (2018). One at a time. Single Session Therapy by Walk-In or Appointment (s. 270–290). New York: Routledge.

Söderquist, M., Cronholm-Nouicer, M., Dannerup,L., Wulff, K. (2021). Making the Leap with Couples In Sweden: One-at-a-time Mindset in Action. In: Hoyt, M.F., Young, J., Rycroft, P. (Eds.) (2021). Single Session Thinking and Practice in Global, Cultural and Familial Contexts. Expanding applications. New York: Routledge.

Söderquist, M. Invitations, Embedded Hopes and Creative collaboration. (Under publikation, 2025). Kapitel i Cannistrà. F. & Hoyt, M.F. (under publikation,2025). Single Session Therapies: Why and How One - at - a -Time Mindsets Are Effective. Routledge

Talmon, M. (1990). Single - session therapy: Maximizing the effect of the first (and often the only) therapeutic encounter. San Francisco, CA: Jossey-Bass Publishers.

Wächter, A.(red.) (2006). Samforskning – att lära av klienten. Stockholm: Mareld.

Madeleine Cocozza är årets familjeterapeut 2024!

I samband med årets föreläsningsdag i Linköping den 25 oktober, delades priset för årets familjeterapeut 2024 ut. Årets familjeterapeut är ett pris för en person eller grupp som utmärkt sig inom det familjeterapeutiska området och på ett eller annat sätt lyft fram familjeterapins, och det systemiska arbetets betydelse och kraft och därmed bidragit till familjeterapins fortsatta utveckling i Sverige. I år blev det Madeleine Cocozza.

I motiveringen till hennes nominering står det så här:

Madeleine Cocozza har en lång och gedigen kunskap och erfarenhet som familjeterapeut, föreläsare, handledare, lärare, lektor och studierektor med familjeterapin i fokus. Madeleine disputerade år 2007 med en avhandling om Barnskyddssystemet och har sen dess skrivit sex böcker med fokus på barn, föräldraskap, familjeliv, familjeterapeutisk teori och metod, samt den professionella behandlaren/terapeuten. Under många år var Madeleine verksam som ledamot och senare som ordförande i FAMÖS. Med sin kunskap, sitt skarpa sinne, sin medvetenhet

om familjeterapins viktiga roll i vården, samt sin uthållighet, har Madeleine inspirerat och entusiasmerat många av landets terapeuter, samt synliggjort och utvecklat familjeterapin i Sverige.

Madeleine tog emot priset på scenen under föreläsningsdagen av sfft:s vice-ordförande Ann-Catrine Andersson och övriga närvarande riksstyrelsemedlemmar. Tillsammans med en blombukett fick hon ett diplom med följande text, skriven av sfft:s ordförande Lotta Beskow.

”Med styrka som få, med mod och uthållighet, som disputerad psykoterapeut och lektor vid Linköpings Universitet, har Madeleine Cocozza utbildat och inspirerat många handledare och psykoterapeuter – en gärning som vi önskar att någon skulle ta efter!

Med ett brinnande engagemang för allt från barns skydd till systemteori har Madeleine Cocozza myntat begreppet familjepsykoterapi.

Hon är en förkämpe för familjeterapins plats i det samhälle vi lever i. Vi inspireras av hennes litterära produktion och att hon sett till att utbilda handledare i familjerekonstruktion. För familjepsykoterapin i Sverige är Madeleine Cocozza viktig, även efter sin pension!”

Ett stort grattis Madeleine till priset!

För er som vill höra mer av Madeleines tankar kring framtiden för familjeterapiutbildningar och hennes känslor kring att få priset som årets familjeterapeut, häng med på ett lunchwebbinarium med Madeleine den 24 januari 2025 kl 12-13. Mer information kring webbinariet finns på sfft:s webbsidan och på Facebook.

/Amber Forsberg

MADELEINE COCOZZA

FREDAG

24 JANUARI 2025

KL. 12-13

Välkommen till ett lunchwebbinarium med årets familjeterapeut Madeleine Cocozza. Under webbinariet berättar Madeleine om sina tankar kring hur vi ska hålla utbildningar i systemteori levande framöver; vad kan vi göra?

Hon kommer också att prata om hur det känns att få utmärkelsen årets familjepsykoterapeut och hur och varför man är sin metod och teori trogen

Madeleine är legitimerad psykoterapeut, med dr och författare

Ingen anmälan eller kostnad. Scanna QR koden eller följ länken på webbsidan/facebook för att delta.

Fokus på Vetenskapen

Kristina Edman presenterar och sammanfattar ett urval av aktuell forskning i familjeterapi, som ett inslag i SFT som heter ’Fokus på Vetenskapen.’ Kristina är sffts vetenskapliga sekreterare och doktorand vid Malmö Universitet, där hon bedriver forskning om barns delaktighet i barn- och familjeterapier.

Till minne av Karin Nilsson, förra detta vetenskaplig sekreterare för Svenska Föreningen för Familjeterapi, vi vill uppmärksamma två av Karins senaste publikationer i detta nummer av Fokus på

Vetenskapen:

Parental caregiver burden and recovery of adolescent anorexia nervosa after multi-family therapy.

Dennhag, Inga; Henje, Eva; Nilsson, Karin. Eating Disorders, Routledge 2021, (5): 463-479. https:// doi.org/10.1080/10640266.2019.1678980

Denna studie undersöker om föräldraomsorgsbelastningen förändras under parallella multi-familjeterapi av ungdomar med anorexia nervosa och ätstörning, ospecificerad samt om eventuella förändringar i föräldraomsorgsbelastning kan associeras med behandlingsresultat.

Alla patientresultat visade förbättringar och föräldrabelastning minskade signifikant under behandling. Där minskningen i förälders känsla av ensamhet var kopplat till förbättrad BMI och C-GAS (Children’s Global Assessment Scale). När pappor och mammor analyserades var för sig, indikerades att mödrarnas känslor av skuld och pappornas upplevelse av oreglerade beteenden korrelerade till behandlingsresultat.

Child Psychiatric Symptoms and Parental

Stress

Before and After Theraplay Treatment

Sundberg, Britta; Ollersjö, Helene; Nilsson, Karin. Rapporter / Enheten för barn- och ungdomspsykiatri nr 9. (2020). https://umu.diva-portal.org/smash/ get/diva2:1428756/FULLTEXT01.pdf

I denna studie utvärderas förändringar i barns psykiatriska symptom, psykosocial funktion och föräldrastress innan, direkt efter, och vid en uppföljning sex månader senare, efter Theraplaybehandling. Forskarna utforskade även föräldrarnas upplevelser av oro, interaktion och förståelse för barn efter behandlingen. Denna studie indikerar att Theraplay kan vara hjälpsam som behandlingsmetod som kan minska barns psykiatriska symptom och hjälpa föräldrarna på olika sätt.

/Kristina Edman & Amber Forsberg

What I think about when What makes a good therapist?

Without really thinking, I have always assumed that a good basic education, coupled with ongoing training and the accumulation of both clinical and general life experience would help me to be a better therapist. I have also been a teacher and supervisor for fifty years, never doubting that sharing knowledge and skills contributed to the development of both the individual and the field as a whole. Over the years I have noted a few research articles that question this assumption, but I have successfully ignored them, and have carried on going on courses, attending conferences, getting supervision, reading and doing therapy, getting older, “knowing” that this made me a more competent professional. But in November, yet another article appeared, this one by Coleman et al. (2024), that questions the assumption that therapists tend to get better with age. ‘Okay’, I thought, ‘perhaps it is time to check this out’. Below I share my findings, which I hasten to add are not exhaustive, but can be a starting point for those interested.

The background which makes Coleman’s and other related studies important can be summarized in two points: firstly, we know today that on a global level therapy is beneficial, meaning that seeking psychotherapy is generally a good bet for the individual, as she is more likely than not to receive positive help (Wampold & Imel, 2015); secondly, at an individual level, so-called “therapist effects” appear, which account for between 5% and 10% of variation in treatment outcomes – in other words, some therapists get significantly better results than others. The study of therapist effects is relatively new, beginning in the 1980s, but is well established today. Coleman’s study is one of many that tries to understand what distinguishes a good therapist from a poor therapist.

In the article, 613 therapists and their 42,690 clients were followed over a twelve-year period. Three questions were asked: do therapists improve with experience?, and do caseload sizes or the severity of presented problem influence results? The simple answer to all three questions is: “No”. Length of experience (first question) even correlates with slightly worse results - most therapists reveal a small but significant decrease in positive outcomes over time in three of the four problem categories used in the study

(general distress, life functioning and anxiety), whilst the fourth (drug/alcohol use) remained more or less stable. Overall, 2% of the therapists declined in all four categories, 52% declined in one or two categories, and 34% did not decline in any category.

One possibility here is that perhaps some therapists are better at certain types of problems but not others. For example, Kraus et al. (2011) correlated outcomes to different problem categories (696 therapists, 6,960 patients) and their findings found that therapist effectiveness was strongly related to problem type, rather than to learned therapeutic skills, suggesting that some therapists have a “magical touch” when it comes to certain problem kinds. However, in their review of available research, Wampold and Owen (2021), found little or no support for this finding, making it an open question. However, Coleman’s study would seem to reopen the discussion, as he found significant outcome differences in the four categories used to organise presenting problems. So, problem-type might play a role in determining therapist effects – but further research is needed.

What else might be significant? Length of initial training appears to have little or no effect (Erekson et al., 2017). Of course, by definition, you cannot be a licensed therapist if you are not trained, but Erekson found that quite early in training the individual therapist’s outcome rate became more or less fixed. After initial training, one factor that can influence outcome rates positively is what is known as “professional humility”. One example of this is if the therapist attends courses, workshops, supervision etc. with the goal of improving her personal competence. This observation might connect with the findings of Goldberg et al., (2016) and Chow et al., (2015): that therapists who use “deliberate practice” - focused work to improve specific skills - also tend to improve over time. Another kind of humility is “cultural humility”, which is an important variable for therapists working in ethnically diverse therapy contexts (Hayes et al., 2016).

In trying to understand why some therapists are better than others, the personal qualities of the therapist might play

when I think about therapy

a role. And here we seem to hit gold. To quote Wampold & Owen (2021): “The evidence in this area is emerging, but it points to several promising areas: (a) interpersonal skills that are used in challenging interpersonal therapeutic situations, (b) professional attitudes that leads to efforts to improve, and (c) abilities to work with minority and culturally diverse clients.”

In their systematic review, Heinonen & Nissen-Lie (2019) conclude that more successful therapists possess good interpersonal skills “which are likely rooted in their personal lives and attachment histories”. The suggestion here is that good therapists are born, and training and experience may only marginally strengthen their talent. Delgadillo et al., (2020) even suggest, “Clinical experience, technical competence and reflective ability were unrelated to treatment outcomes”. Apparently, you either have the gift, or you don’t. Another suggested factor that can help to maintain, or even improve performance, is to institute in the workplace a Routine Outcome Monitoring system (ROM) (Norcross & Wampold, 2011), although the evidence supporting this idea is not entirely clear (McAleavey et al., 2024).

Anderson et al. (2020) constructed the rating system Facilitative Interpersonal Skills (FIS) which measures verbal fluency, hope and positive expectations, persuasiveness, emotional expression, warmth, acceptance and understanding, empathy, alliance bond capacity, and alliance rupture-repair responsiveness. To test the scale, first, a series of difficult therapy sessions on video were shown to trainees, and their responses were recorded and rated. High FIS scored proved to be predictive of client outcome (25 therapists, 1,141 clients). In a second study (Anderson et al., 2016) the subjects were first year clinical psychology students. The FIS scores obtained were predictive of outcomes more than a year later when the students began to meet with clients. FIS scores may be a robust predictor of therapist outcomes.

Over time most therapists judge themselves as becoming both more competent professionally, and better as

therapists. However, when it comes to therapists judging themselves, we must keep in mind another well-documented empirical observation: therapists tend to overestimate how effective they are. This is an example of the Dunning-Kruger effect, or the general tendency people have to overestimate their abilities. For example, in one study of mental health providers nobody viewed themselves as being below average (Walfish et al., 2012). Interestingly, intensive self-criticism by therapists tends to be predictive of low outcomes, whilst a degree of self-doubt about your abilities can be positive, especially if you like yourself as a person (Nissen-Lie et al., 2017).

If certain interpersonal skills do account for a large part of therapist effects, there are consequences for training programs. While teaching specific theories and models is important, this should not eclipse the teaching and development of inter-personal skills. It is of special interest to note that in the vast number of Random Controlled Studies (RCTs) that seek to promote the effectiveness of specific therapeutic models, therapist effects are almost completely ignored. If one were to correct this oversight, and adjust existing results in accordance with expected therapist effects, much of the apparent significant outcome effects attributed to the model would disappear.

So, apparently, if you want to be a good therapist you have to possess the correct interpersonal skills, not be too self-critical, rather be humble and always assume you can improve, like yourself, work on your skills, possibly use a ROM system (the more positive you are to this idea, the better it works), do not invest too much importance in your model of choice, and (possibly) find out what kind of problems you are best at working with. And if you really want to know how good you are, then ask someone else to assess you (clients, for example, whose assessments are better than their therapists)!

What I think about when References

Anderson, T., McClintock, A. S., Himawan, L., Song, X., & Patterson, C. L. (2016). A prospective study of therapist facilitative interpersonal skills as a predictor of treatment outcome. Journal of Consulting and Clinical Psychology, 84(1), 57-66. https://doi.org/10.1037/ccp0000060

Anderson T., Finkelstein J. D. & Horvath, S. A. (2020) The facilitative interpersonal skills method: Difficult psychotherapy moments and appropriate therapist responsiveness. Counselling and Psychotherapy Research, 20(3); 463-469. https ://doi.org/10.1002/capr.12302

Chow, D. & Miller, S., Seidel, J., Kane, R., Thornton, J. & Andrews, W. (2015). The Role of Deliberate Practice in the Development of Highly Effective Psychotherapists. Psychotherapy (Chic) 52 (3). 337-345. 10.1037/ pst0000015.

Coleman, J., Porter, E., Musliu, S., Kopta, S. & Owen, J. (2024). Exploring Therapist Effectiveness Across Multiple Domains Over Time. Journal of Counseling Psychology. 71. 633-643. 10.1037/cou0000763.

Delgadillo, J., Branson, A., Kellett, S., Myles-Hooton, P., Hardy, G. E., & Shafran, R. (2020). Therapist personality traits as predictors of psychological treatment outcomes. Psychotherapy Research, 30(7), 857–870. https://doi.org/ 10.1080/10503307.2020.1731927

Erekson, D. M., Janis, R., Bailey, R. J., Cattani, K. & Pedersen, T. R. (2017). A longitudinal investigation of the impact of psychotherapist training: Does training improve client outcomes? Journal of Counseling Psychology, Vol 64(5), 514-524

Goldberg, S. B., Rousmaniere, T., Miller, S. D., Whipple, J., Nielsen, S. L., Hoyt, W. T. & Wampold, B. E. (2016). Do psychotherapists improve with time and experience? A longitudinal analysis of outcomes in a clinical setting. Journal of Counseling Psychology, Vol 63(1), 1-11

Hayes, J. A., McAleavey, A. A., Castonguay, L. G. & Locke, B. D. (2016). Psychotherapists’ outcomeswith White and racial/ethnic minority clients: First, the good news. Journal of Counseling Psychology, 63, 3, 261-268.

Heinonen, E., & Nissen-Lie, H. A. (2019). The professional and personal characteristics of effective psychotherapists: a systematic review. Psychotherapy Research, 30(4), 417–432. https://doi.org/10.1080/10503307.2019.1620366

Johns, R. G., Barkham, M., Kellett, S. & Saxon, D. (2019) A systematic review of therapist effects: A critical narrative update and refinement to Baldwin and Imel’s (2013) review. Clinical Psychology Review Vol. 67, 78-93.

Kraus, D. R., Castonguay, L., Boswell, J. F., Nordberg, S. S., & Hayes, J. A. (2011). Therapist effectiveness: Implications for accountability and patient care. Psychotherapy Research, 21(3), 267–276. https://doi.org/10.1080/105033 07.2011.563249

McAleavey, A. A., de Jong K., Nissen-Lie, H. A., Boswell J. F., Moltu C. & Lutz W. (2024). Routine Outcome Monitoring and Clinical Feedback in Psychotherapy: Recent Advances and Future Directions. Administration and Policy in Mental Health, 51(3):291-305. doi: 10.1007/ s10488-024-01351-9. Epub 2024 Feb 8. PMID: 38329643; PMCID: PMC11076375.

when I think about therapy

Nissen-Lie, H. A. & Rønnestad, M. H., (2016). Commentary: The Empirical Evidence for Psychotherapist Humility as a Foundation for Psychotherapist Expertise. Psychotherapy Bulletin, vol. 51, 2, 7-9.

Nissen-Lie, H. A., Rønnestad, M. H., Høglend, P. A., Havik, O. E., Solbakken, O. A., Stiles T. C. & Monsen J. T. (2017). Love Yourself as a Person, Doubt yourself as a Therapists. Clinical Psychology and Psychotherapy, 24, 48-60.

Norcross, J. C. & Wampold, B. E. (2011). Evidence-Based Therapy Relationships: Research Conclusions and Clinical Practices. Psychotherapy, vol. 448, No 1, 98-102

Wampold, B. E., & Imel, Z. E. (2015). The great psychotherapy debate: The evidence for what makes psychotherapy work. Routledge. https://doi.org/10.4324/9780203582015

Wampold, B. E., & Owen, J. (2021). Therapist effects: History, methods, magnitude, and characteristics of effective therapists. In, M. Barkham, W. Lutz, & L. G. Castonguay (Eds.), Bergin and Garfield’s handbook of psychotherapy and behavior change: 50th anniversary edition (7th ed., pp. 297–326). John Wiley & Sons, Inc.

Walfish S., McAlister B., O’Donnell P. & Lambert M. J. (2012). An investigation of self-assessment bias in mental health providers. Psychological Reports. 110(2):639-44. doi: 10.2466/02.07.17.PR0.110.2.639-644. PMID: 22662416.

Fokus på Familjehem Systemcafé med Eva Rydell

Som en fortsättning på Eva Rydells lunchwebbinarium har vi i lokalföreningen Norr haft ett systemcafé. På lunchwebbinariet var det en del av våra medlemmar och intresserade från Norr som var med, men nu möttes vi med andra för att samtala om Evas bok ¨Fokus på Familjehem¨ samt tala om familjehem i stort. Det fy-

siska mötet hade vi i Umeå men man kunde även vara med via länk.

Samtidigt som vi fikade (smörgås, te/kaffe) fick vi höra om Evas resa från det hon redan från det hon var ung hade intresse och nyfikenheten av hur andra hade det. Trots att hon idag undervisar kommande socionomer identifierar hon sig som socialarbetare och säger att hon aldrig kommer att lämna arbetet med människor och deras liv och svårigheter. Det systemiska tänkandet har alltid funnits där- att vi påverkas av det som finns runt oss.

Eva berättar att det varit svårt att fokusera på familjehem då man är så van att fokusera på barnet. Nu var det familjehemmet som skulle stå i fokus och då fick hon anstränga sig. Det är ju positivt att man fokuserar på barnet men hon skulle ju skriva en bok om familjehem.

Hennes bok består av två delar där en del är teori och den andra delen är ett fiktivt fall av placering och dess process. Det blev uppenbart under kvällen hur viktigt det systemiska tänket är när man jobbar med familjehem. Att alla eller de flesta inblandade behöver dra åt samma håll. Det hjälper inte med att ungdomen ändrar sitt tankesätt om de sedan kommer tillbaka till sitt ursprungliga liv och där tänker man fortfarande som tidigare. Då är allt arbete med att förändra ungdomens sätt att vara bortkastat.

Vi pratade om hur ensamma familjehemmen kan vara och känna sig. Men även hur ensamma socialsekreterarna/familjehemssekreterarna kan vara och känna sig. Hur kan vi få samhälle, chefer och politiker att stötta, familjehem och socialsekreterare. Nu talar politiker om att fler skall placeras i familjehem istället för SIS och HVB. Vi enades i att socialsekreterarna nog placerar i familjehem, men när det inte finns familjehem eller det inte går att placera i familjehem måste de ju placera där det finns plats. Socialsekreterare har en skyldighet att placera i familjehem, helst hos släkt. Problemet är bara att det finns så få familjehem och att så få stannar som familjehem. Det skall vara i en vanlig familj men vanliga familjer jobbar ofta 200% om det är två vuxna och 100% om det är en vuxen. Det är svårt att orka med och ha tid för ytterligare ett eller flera barn i familjen. Får att man skall placera idag är det ofta större problem hos barnet eller den ursprungliga familjen.

Vi pratade om hur man kan stötta familjehemmen och hur man kan göra för att hitta alternativ för de ungdomar som har behov som är utöver det vanliga familjehemsuppdraget. Vi funderade på hur det är för familjehemmets biologiska barn. Hur har dessa barn det. Vi hade någon synpunkt bland åhörarna om att man som familjeterapeut inte kan använda biologiska barn som beteckning på barnen som är födda av familjehemsföräldrarna då alla barn är biologiska. Vi kanske behöver hitta ett bättre begrepp för dessa barn? Hur är det för dessa att växa upp med många syskon som kommer och går i familjen?

Vi samtalade om hur det är för alla inblandade i en placering att man så ofta byter ¨hjälpare¨ på olika tjänster. Vi pratade om hur många möten ett familjehem skall vara på. Som vanligt hamnar vi i att vi skall vilja ändra samhället så att det blir bättre för alla, men vi känner inte för att bli politiker.

Vi hade en mycket trevlig kväll med många tankar.

Ann-Catrine Andersson

Familjeterapiföreningen i Norr

Minnesord Karin

Karin Nilsson var legitimerad psykolog, psykoterapeut och handledare i psykoterapi med inriktning mot familjeterapi. Hon var även doktor i medicinsk vetenskap och arbetade med undervisning, handledning, utvärdering och forskning inom barn och ungdomspsykiatriska kliniken i Västerbotten samt vid Umeå universitet.

Hon forskade huvudsakligen på klinisk ätstörningsbehandling och disputerade 2007 med avhandlingen ”Recovery from Adolescent onset Anorexia Nervosa -A longitudinal study”.

2008 påbörjades ett arbete som resulterade i ett gemensamt vårdprogram för ätstörningar i Västerbotten där Karin var en av de ledande krafterna. Med sin forskningsbakgrund blev det ett vårdprogram som både anknöt till de lokala förutsättningarna och vilade på den senaste evidensen. Vårdprogrammet behövde senare revideras och även om hon var pensionär ställde hon genast upp som mentor och stöd för oss som tog vid. Det var en självklarhet för henne att hjälpa till, stötta och sprida sina kunskaper. Karin bidrog också starkt i att starta multifamiljeterapi mot anorexia i Västerbotten och följde grupperna med före- och eftermätningar för att utvärdera resultat.

Karin Nilsson

Karin var aktiv i ECED (European Council on Eating Disorders) och var fortsatt aktiv i att driva ätstörningsbehandling framåt även efter pensionen. Hon var ordförande för NAG (Nationell ArbetsGrupp) för ätstörningar som SKR håller i och som arbetar fram ett vård- och insatsprogram. Hon blev dock tvungen att avbryta i förtid då hon somnade in efter en kort tids sjukdom.

Karin var vetenskaplig sekreterare i Riksstyrelsen för Svenska föreningen för familjeterapi (sfft) under åren 2011 till 2014. Karin var uppskattad i sin roll som vetenskaplig sekreterare, en roll som hon fyllde väl. Hon kunde kombinera vetenskapligt kunnande med ödmjukhet och humor, även skärpa när så behövdes.

Förutom sitt varma engagemang i området familjeterapi, var Karin mycket konstintresserad. Hon målade i olja och akvarell samt tecknade kroki. Hon var aktiv i Umeå konstförening. Även litteratur, aktuella filmer och konserter låg Karin varmt om hjärtat.

Tack, Karin, för alla dina bidrag och för all kunskap och glädje du har delat med dig av.

/Johan Stenlund, Åsa Kvarnbrink & Marie Forneman

Uppdateringar kring kongressen 2025 i Storforsen

Arbetet med kongressen fortsätter; nu har inbjudningarna skickats ut. Nu gäller det att hjälpas åt att sprida inbjudan, så sprid gärna inbjudan till flera så vi blir många som träffas i Storforsen. Inbjudan skall ha gått ut via lokalföreningarna, förutom de vi haft mailadresser till och skickat direkt till tänkbara deltagare. Alla kommuners socialtjänster i Norr- och Västerbotten har fått inbjudningarna. Inbjudan finns även på sfft:s Facebook sida. För den som inte fått inbjudan gå in på https://www.sfft.se/norr/Storforsen/index.htm

Där finns inbjudan, information, föreläsare och program finns.

Anmälningsblanketten når ni på: https://docs.google.com/ forms/d/e/1FAIpQLSdtvPy4Pv_qLYFs3HVq70oNjWec80to3PWIK5zYRLoCe97Yg/ viewform.

För de som kommer söderifrån och åker tåg är det lätt att ta nattåget, vid middagstid sätter man sig på tåget, sover sedan på tåget under natten och är framme i Älvsbyn på morgonen, förmiddagen.

Det går även flera flyg upp till Luleå (Kallax). Transporter kommer vi att försöka ordna, kommer det få deltagare med ett flyg kan man få vänta till nästa flyg kommer in så vi kan samordna transporten.

Orsaken till att vi har billigt pris till 28/2 är att hotellet fortfarande har ¨högsäsong¨ när vi har kongressen och inte vill ha allt uppbokat, om kongressen skulle ställas in på grund av för lågt deltagarantal. Det är viktigt att man ringer eller mejlar och bokar sitt hotellrum, man kan inte gå in via deras hemsida. Eftersom vi har bokat hela hotellet, kommer man att få att det är fullbokat via webbsidan. De som redan nu vet att man skall komma till kongressen och kanske inte har någon chef som kan stoppa dem, vill vi att ni anmäler er snart så vi ser att intresset finns och att vi kan förhandla med hotellet. Detta skulle kunna göra att vi kan ha ett billigare pris längre än 28/2.

/Arbetsgruppen för kongressen i Storforsen

Huvudföreläsare

Skillnader som gör skillnader-organisatoriska och professionella ramar för en jämlik och samverkande sjukvård

Rolf har under lång tid jobbat med hur organisationers uppbyggnad och styrdokument påverkar det dagliga arbetet för många.

Rolf Sundet är PhD, Professor Emeritus, Senter for psykisk helse og rus, Universitetet i Söröst-Norge

Samtal mellan Praktik och Forskning

Karin och Kristina kommer att presentera forskningsresultat om barns "fria uttryck" i barn- och familjeterapier. De kommer även att gå igenom forskningsläget för familjeterapi, diskutera olika forskningsmetoder samt bjuda in till samtal om både resultat och framtida forskningsidéer

Karin Thorslund är Fil Dr psykologi, leg psykolog, leg psykoterapeut, programansvarig för Psykoterapeutprogrammet med familje- och systemorienterad inriktning vid Institutionen för socialt arbete, Göteborgs universitet.

Kristina Edman är doktorand vid Malmö universitet och forskar om barns delaktighet i barn- och familjeterapier Hon är även vetenskaplig sekreterare för Svenska Föreningen för Familjeterapi. Hon är socionom, legitimerad hälso- och sjukvårdskurator och jobbar fam iljeterapeutiskt

Att Träda Fram

Carina kommer att tala om hur antaganden, erfarenheter och hållning påverkar mötet med de människor vi möter i våra arbeten. Hon kommer också att tala om vikten av mentorskap, tid, och att våga säga ja.

Carina Håkansson är socionom, leg. psykoterapeut, fil. dr i psykologi och grundare av Familjevårdsstiftelsen i Göteborg. Hon deltar i det offentliga samtalet kring frågor som rör psykiatrisk diagnostik, vardagskunskap och konstnärliga uttryck i det terapeutiska arbetet.

Vad menar vi med ordet ”systemisk”?

Välkomna till en föreläsning som bland annat kommer att belysa följande frågor: Vad menar vi med ordet ”systemisk” i begreppet ”systemisk familjeterapi?”. Är systemisk familjeterapi inkluderande eller exkluderande? Vad är förresten terapi egentligen, finns det skillnader mellan behandling och terapi? Ett alltmer komplext samhälle skapar mer komplexa problem och utmaningar. Detta kräver allt högre kompetens av dem som bemöter dessa problem. Hur bör kommuner, regioner och universitet stödja denna kompetensutveckling? Vad kan just Du göra för att klienterna skall få en mer ”systemisk” insats? Tryggve kommer att knyta ihop säcken av allt vi fått uppleva under två dagar.

Tryggve Balldin är socionom, leg. psykoterapeut, handledare och lärare i psykoterapi.

Seminarier 1

Fredag kl. 10.00

De subjektiva sanningarnas möten: en erfarenhet av ett språksystemiskt arbete (Ett två timmars seminarie som sträcker sig över A1 och och B1)

En inledande kontakt utvecklades till ett familjearbete där tre generationer blev delaktiga. Det ännu inte sagda kunde hitta ord och bli en del i en bearbetning av trauma. Vi gjorde såhär men kunde vi också gjort på ett annat sätt?

Matz Sparrman är leg. psykolog/leg psykoterapeut/specialist klinisk psykologi/Handledare enl. UHÄ. Grundare av S:t Lukas Mottagning i Skellefteå. Arbetat 30 år inom psykiatrin. Mångårigt samarbete med Harléne Anderson på Houston Galvestone Institute och Grupo Campos Eliseos', psykoterapi institut, Mexico City

Carin Lindgren är socionom, leg.psykoterapeut, handledare i psykoterapi och psykologisk behandling. Arbetar sedan 12 år på S:t Lukas Mottagning i Skellefteå. Tidigare arbetat med barn, ungdomar och familjer i 25 år utifrån olika kontexter.

Familieterapi i Sapmi - fokus på den kulturelle kontekst i familiearbeid (A2)

SANKS (Samisk nationell kompetenstjänst-psykvård och missbruk) arbete bygger på familjeterapi och familjen har en mycket stor plats i behandlingen. Mor- och farföräldrar är välkomna i behandlingen. SANKS vänder sig främst till den samiska befolkningen, men finns det plats kan även norska patienter få hjälp. Flera regioner i Sverige har avtal med SANKS. SANKS erbjuder undersökning och behandling för vuxna, barn och unga på specialistnivå inom psykisk hälsa och missbruk/beroende. De anpassar behandlingen efter patientensbehov. Terapistunderna kan ske i barnets rum, i bilen, eller runt brasan. För många patienter kan det kännas tryggare att prata om svåra saker i bekant miljö och att inte behöva sitta mitt emot behandlaren i terapirummet. Deras utmarksterapi och att de använder naturen som behandlingsplats är intressant. De har även en forskningsavdelning.

Anne Lene Turi Dimpas är psykologspesialist i klinisk barne- og ungdomspsykologi, PhD Hon har jobbet i SANKS siden 2004 Hun har jobbet klinisk med barn, ungdommer og deres familier i SANKS og hun har vaert kommunepsykolog i delstilling i guovdageaidnu/kautokeino i tidsrommet 2011-2023 Klinisk har hun jobbet i samisk kontekst og med samiske familier Hun har også jobbet som formidler av samisk kultursensitivitet i klinisk arbeid og relaterte temaer i over 20 år

Tove Laiti är klinisk vernepleier og Familieterapeut Hon har jobbet ved SANKS, familieenheten siden oppstart i 2002 Hun jobber som enhetsleder v/enheten samt klinisk i arbeid med barn og familier Hun er samisk og har lang erfaring fra samisk kontekst og samiske familier Har tidligere arbeidserfaring fra arbeid med funksjonshemmede, barnevern og psykisk helse

Anknytnings baserad familjeterapi i familjer med Anorexi (A3)

Föreläsningen kommer att handla om hur man arbetar anknytningsbaserat med familjer som är drabbade av en ätstörning och hur man som familjeterapeut använder sin egen medmänsklighet och sårbarhet för att aktivera anknytningsinstinkter i ett familjesystem.

Sandra Nilsson är socionom, leg. psykoterapeut, lärare och handledare i psykoterapi, certifierad och blivande trainer och supervisor i Anknytningsbaserad Familjeterapi. Sandra har jobbat med komplex barnpsykiatrisk problematik inom dagvård/mellanvård över 20 års tid.

Seminarier 2

Fredag kl. 11.15

Naturen som part i samverkan och systemteoretisk psykoterapi?! (B2)

I seminariet presenteras forskning kring naturens påverkan på hälsa och relationer, tankar kring människans behov av tillhörighet till naturen, samt konkreta tips och idéer på hur familjepsykoterapi i och med naturen kan se ut.Vad händer med familjen och terapeuten när naturen bjuds in som part i det terapeutiska arbetet? Kan naturen bli en medterapeut? Kan familjens fördjupade och stärkta relation till naturen bidra till trygghet och glädje i relationerna mellan familjemedlemmar? Hur viktigt är det för människans psykiska hälsa att ha en relation till naturen?

Ulrika Ernvik är författare, socionom, legitimerad psykoterapeut och handledare med systemteoretisk inriktning. Under pandemin började hon ta med familjerna hon mötte, i sitt arbete som familjepsykoterapeut på en vårdcentral, ut i naturen, och upplevde snart att något hände med både henne själv och familjerna. Det väckte hennes nyfikenhet och ledde till en bok om ekopsykoterapi samt ett fortsatt utforskande kring naturen som viktigt tillhörighetssystem för människan, något som redan Gregory Bateson poängterade.

Den systemiska verksamhetsmodellen inom barnskyddet i Finland - Att skapa förtroendefulla relationer och dialog i barnskyddsarbete (B3)

Sedan 2016 har Katarina varit med om att föra in systemiska närmandesätt; dialogiskt, narrativt, lösningsfokuserat och resursinriktat tänkande i socialt arbete inom barnskyddet i Finland. Detta för att bryta den onda cirkel av socialarbetarnas känsla av otillräcklighet och höga omsättning av personal

Katarina Fagerström är socialarbetare och psykoterapeut. Hon är magister i samhällsvetenskaper, legitimerad socialarbetare och psykoterapeut. Hon är utbildare i öppen dialog och dialogisk praktik och har varit med och utvecklat den systemiska verksamhetsmodellen inom barnskyddet i Finland. Hon arbetar deltid som familjeterapeut i barnskyddet inom Helsingfors stad och har en liten privatpraktik i sin hemstad Borgå och arbetar även som handledare och utbildare. År 2021 blev hon vald som årets familjeterapeut av den finska familje- och parterapiföreningen.

Vilka effektiva metoder och terapeutiska komponenter finns för familjer med ungdomar som uppvisar antisocialt eller kriminellt beteende? (B4)

Seminariet fokuserar på psykosociala insatser och centrala komponenter som forskningen visat är effektiva för ungdomar med hög risk för fortsatt antisocialt beteende och kriminalitet Föreläsningen bygger på ett socioekologiskt perspektiv, inspirerat av Urie Bronfenbrenner, vilket betonar vikten av en helhetssyn där både individen och familjen ses i sitt bredare sociala sammanhang Föreläsaren delar också med sig av sina personliga erfarenheter av att arbeta med denna målgrupp

Nehrin Ganno är socionom och legitimerad psykoterapeut med inriktning på systemisk teori, samt handledare inom psykosocialt arbete Hon är ordförande i Familjeterapiföreningen i Västra Sverige och styrelseledamot i Stiftelsen Kriminalitet som Livsstil Där utbildar hon inom påverkansprogram, utformade av Gunnar Bergström, som riktar sig till ungdomar och vuxna som vill lämna kriminaliteten bakom sig Dessutom är hon handledare och medlem i certifieringsgruppen för Funktionell Familjeterapi i Sverige. Nehrin Ganno har lång erfarenhet av att arbeta med ungdomar med antisocialt och kriminellt beteende, både som familjeterapeut och som utbildare och handledare för yrkesverksamma i fältet

Detaljerna

KONGRESSEN HÅLLER TILL PÅ STORFORSEN HOTELL & KONFERENS, BREDSEL 105, 942 95

VIDSEL. STORFORSEN LIGGER LÄNGS VÄG 374, DRYGT FYRA MIL NORR OM ÄLVSBYN.

Två dagars föreläsningar, fika, lunch & kongressmiddag ingår i kongressavgiften

Fram till 28 feb. 2025: 4 125kr (4 925kr för icke-medlemmar)

Från 1 mars 2025: 4 500kr (5 300kr för icke-medlemmar)

Avgifterna är inklusive moms

Anmälan senast 1 juli 2025

Frågor angående bokningen: hej@pernillaohlund.se

Svenska föreningen för familjeterapi, sfft, bildades 1987 och är en ideell förening vars syfte är att representera familjeterapins utveckling i Sverige genom att: främja och bidra till teori- och metodutveckling samt forskning inom familjeterapin och dess gränsområden representera familjeterapins intressen i offentliga sammanhang och aktivt driva frågor som rör familjeterapin

verka för spridning av information om familjeterapi som behandlingsmetod

främja kontakterna mellan familjeterapeutiskt verksamma inom och utom Sverige verka för att Svenska och Nordiska kongresser kommer till stånd

stödja lokala familjeterapiföreningar verka för att lokala familjeterapiföreningar bildas i områden där sådana saknas

Medlem blir du genom en lokalförening.

Övriga frågor: anki andersson@telia com

Välkomstkväll

För de som vill, träffas vi redan på onsdagskväll för att mingla och ha det trevligt

Kongressmiddag

Kongressmiddagen kommer att vara på torsdagskvällen med tre rätters middag och underhållning utdelande av diplom till årets familjeterapeut

Vid ankomst

När ni kommer till hotellet vill vi att ni registrerar er

Flyg

Närmaste flygplats är Kallax i Luleå

Tåg

Tåg går till Älvsbyn.

Buss

Det kommer att gå att åka buss till Storforsen både från Kallax och Älvsbyn.

Boende

På Storforsen hotell finns det möjlighet att hyra rum, stugor eller campingplats (detta ingår inte i kongressavgiften) Hotellet har reserverat rum till kongressen, därför går det inte att boka rum via webbsidan Ring eller mejla hotellet istället

Samtal mellan Praktik &

En Dag i Görels Trädgård

På en solig dag bland äppelträden och blommar samlades cirka 50 familjeterapeuter i en trädgård i utkanten av Stockholm – den gemensamma samlingspunkten var att alla samlade har gått eller går en av Görel Freds grundläggande utbildningar i systemisk familjeterapi.

Återträffen var ett initiativ av Maria Willis som snabbt fick med sig Görel Fred och Emma Wennerström. Syftet med dagen var att samlas för att uppmuntra varandra, dela idéer och inspiration

samt att bygga nätverk. Under vår tid tillsammans delades vi upp i olika samtalsgrupper beroende på arbetsplats. Bland de deltagande var representanter från barn- och ungdomspsykiatrin, skolan, socialtjänsten, primärvården, sjukhuskuratorer, familjerådgivning, Svenska Kyrkan, polisen och egna företagare.

Samtalen var lätt att få igång. Det samtalades om utmaningar och möjligheter för det systemiska perspektivet på respektive arbetsplats samt deltagarnas egna brinnande frågor. Några kände att de var på precis rätt plats i arbetslivet. För andra var det något som skavde. Främst delades glädjen av att mötas på riktigt, att samtala om viktiga frågor med andra som delade engagemanget. För många var det en igenkänning från våra utbildningar där Görel med värme och ödmjukhet skapade en trygg plats för utveckling och samtal.

Dagen avslutades med ett knytkalas fylld med tillräckligt med mat för 100 personer och dans. Samtliga deltagare var överens om att flera sådana här möjligheter att samlas behövdes för att motverka ensamheten och ge ny kraft. Och i samband med träffen bildades det ett inofficiellt nätverk för fortsätt delande – Görels Trädgård. Nätverket hoppas bidra till att hålla det systemiska synsättet vid liv genom att stötta varandra, delta i debatten och skapa nya idéer och sammanhang.

Görel avslutar nu sin femte kull av ”steg 1:are.”

De första tre omgångar hölls i samarbete med Gävle Högskolan med examensår 2016, 2018 och 2021. Därefter flyttade utbildningen till Maria Cederschiölds Högskola i Stockholm med examensår 2023 och 2024. Den sjätte utbildningsomgång har nu kommit igång och beräknas ta examen 2026.

/Amber Forsberg Kull 2017-2018

I Görels affär

Föreläsning med Görel Fred i Falun 8 oktober 2024

Vi pratade om att DFF arrangerade en föreläsning i Falun med Görel Fred om “försoning”. Ville vi åka? Var det något för oss? Sala kommun har som alla kommuner ett knackigt ekonomiskt läge. Var det idé att ens fråga? En av oss hade haft Görel som handledare och hört föreläsningen om försoning på KFR-dagarna i Tällberg.

Skulle vi ta ansvar för kommunens ekonomi eller fråga vår chef om vi får åka.

Vi kom fram till att vi inte skulle säga nej till oss själva utan fråga vår chef. Vi ställde frågan och fick åka.

Efter föreläsningen har vi pratat om behovsutrymme och skillnaden mellan olika relationer, som föräldrar och vuxna barn och kärleksrelationer. Vi har också pratat om billig förlåtelse, val och inre och yttre försoning. På biblioteket har vi lånat boken Försonas med din barndom som Görel Fred skrivit med en annan författare. Den gavs ut 2014. Vi har båda läst delar av den efter föreläsningen och en av oss har läst den tidigare.

Vilken affär har du kommit till gillade vi, som en bild av hur vi som samtalsledare kan hålla gränser. Om vi får förväntningar på oss i samtalet som vi inte kan eller ska uppfylla så kan vi säga det i samtalet. Och istället deklarera vad vi kan uppfylla. I den här affären kan du köpa det här.

Vi tyckte om när Görel pratade om de tre ”jag” tillstånden; förälder, vuxen och barn. Det är inte nytt för oss med transaktionsanalys och vi använder det ibland med par men det är bra att bli påmind och uppdaterad.

När vi i samtal pratar om ”jag” tillstånd brukar vi rita de tre cirklarna på blädderblock.

Billig förlåtelse har både för- och nackdelar. Det innebär att man inte bearbetat det som hänt - man låtsas att det inte hänt och suddar därmed i sin livslinje. Att säga förlåt behöver inte alltid betyda att sätta punkt utan kan vara en början till försoning - en fredstrevare.

Görel Fred borde gjort en tydligare skillnad mellan olika relationer. Det är i högsta grad en skillnad hur man som samtalsledare kan ta sig an samtalet. Neutraliteten blir annorlunda då man träffar föräldrar och vuxna barn jämfört med då man träffar par.

Då vi hörde och läste om inre försoning blev vi båda glada och hoppfulla då de gamla oförrätterna ofta finns kvar och tär på framtiden och det finns ett val. Vi träffar ofta par där giftet från tidigare oförrätter finns kvar. En väg framåt kan vara inre försoning. Den ena kan försonas med vad som hänt utan att det blir i dialog med den andre. Det krävs att man börjar med att förlåta sig själv för det som hände och att våga sörja det som man inte fick.

Slutligen vill vi ge en eloge till Görel Fred och Dalarnas Familjeterapiförening för ett arrangemang som lyckades hålla oss vakna ända fram till klockan tre. Att varva föreläsning med panelsamtal, bikupor och frågor och synpunkter från publiken var en mycket bra struktur.

/ Mats Stenberg & Gill Wetterberg

Alla tiders sex är nu

Alla tiders sex är titeln på en bok som Jonathan Lindström skrev 2021. Sista veckan i oktober var vi ett 20-tal Familjerådgivare som lyssnade på hans föreläsning i Köping. Lindström är arkeolog och hans kunskap sträcker sig från nuvarande människans tillblivelse för 300.000 år sedan till i dag. Vi var trollbundna av hans kunskap och sätt att framföra den lågmält och med en god portion humor.

Han gör många intressanta nedslag i historien. Han talar om den genetiska fördelen med att två organismer har sex, om femtusenåriga gånggrifter och om att människan har det bäst sexuellt idag. Aborträtt, tillgång till preventivmedel och jämlikhet påverkar till det bättre även om det inte gäller alla och på flera håll i världen är hotat.

De fornfynd som gjorts genom åren har tolkats på olika sätt. Som exempelvis de venusfigurer från istiden som hittats på boplatser i Europa och asiatiska Ryssland.

Det har funnits teorier att det är en slags tidig form av pornografi, istidens pinuppor, som män bar med sig då de var borta hemifrån under långa tider. Det mest sannolika är dock att det var ett slags fruktbarhetssymboler.

Detsamma gäller de penisar som avbildats på grottmålningar, hällristningar och skulpterats.

När vi blev bofasta jordbrukare i Sverige för ungefär 6.000 år sen blev arvsrätt viktig och därmed kontroll av framförallt kvinnors sexualitet. Innan dess ägde vi inte jord. Under bronsåldern för 4.000 år sedan var slavar den viktigaste handelsvaran. Handel med män, kvinnor och barn var en förutsättning för att få köpa koppar och tenn.

Lindström talar varmt om Elise Ottesen Jensen, en av grundarna av RFSU. Han har med sig hennes memoarer, som han rekommenderar. Vi bestämmer oss för att läsa den. Personal på biblioteket i Sala hämtar den i magasinet i källaren. Hittills har vi läst ungefär halva boken och rekommenderar Och livet skrev.

/Mats Stenberg och Gill Wetterberg

Läsvärt

Ett liv värt att leva : varför självmord blev människans följeslagare (2024)

Christian Rück

Ett barn dör – varje förälders mardröm. En 104-årig professor tar sitt sista andetag på en dödsklinik i Schweiz. Det ses som ett rimligt

val. En fånge svälter sig till döds i ett svenskt fängelse, ingen stoppar honom.

Människan är den enda varelsen som tar sitt eget liv – det är en vanligare dödsorsak än krig och mord tillsammans. I tolv kapitel riktar psykiatriprofessor Christian Rück ljuset mot självmordets katastrof och dess olika nyanser.

Sverige var först i världen med att införa en nollvision för suicid, men har ett brett folkligt stöd för dödshjälp. Vem har rätt att dö och vad kan vi lära oss av att självmord existerar? Kan vi bättre förstå livet, med all dess skönhet och bräcklighet, genom att ställa det mot det obehagligaste? Samtidigt beskrivs det hoppfulla – hur människan finner sin livslust, sin känsla av meningsfullhet.

För vad är egentligen ett liv värt att leva?

Läsvärt

Citronfjärilen (2024)

Kerstin Hesslefors Persson

Majas morfar har gott om tid. Och han kan allt om fjärilar. Tillsammans går de ofta på upptäcktsfärd i naturen. Maja tycker särskilt mycket om den gula citronfjärilen. Men den dag har kommit då morfar är död. Vad ska hända nu? undrar Maja. Och förstoringsglaset som Maja lånade av

morfar utan att fråga först, vad ska hon göra med det?

I Citronfjärilen följer vi Maja när hennes morfar dör och begravs. Boken är tänkt att läsas tillsammans, vuxen och barn. Alla, oavsett ålder, har rätt till sin sorg. Det är en varm och verklighetsnära bok - om sorg och saknad, men också om kärlek och hopp.

Författaren Kerstin Hesslefors Persson är präst och har många års erfarenhet av att möta sörjande människor i olika åldrar. Citronfjärilen är illustrerad av Sophie Ekman.

För barn 6-9 år och också för vuxna.

Läsvärt

Familjeformeln: Antropologens guide till föräldraskap här och där, då och nu

Caroline Uggla

”Just nu handlar det mesta i mitt liv om familj. På jobbet forskar mina demografikollegor och jag om vem som skaffar barn med vem, när man skaffar barn, hur många och hur tätt. Om vad som avgör vilka som skiljer sig, och vilka som delar lika på föräldraledigheten. Sen cyklar jag

hem till min man och våra tre barn; sju, fem och snart två år gamla. I vår stadsdel får jag på nära håll följa vad föräldrar i 2020-talets Stockholm tampas med. En hel del, visar det sig. Antropologen i mig spetsar öronen.”

“It takes a village to raise a child.” Trots det växer de flesta barn i Sverige idag upp i hushåll med bara en eller två vuxna. Vi har bytt byn mot bostadsområdet och har helt andra förutsättningar när vi blir föräldrar än vad våra förfäder och förmödrar hade. Dessutom överöses vi ständigt av föreställningar om vad som är ”naturligt” i familjelivet. Stämmer det att kärnfamiljen är ett traditionellt sätt att leva och att vi skaffar barn på tok för sent? Har kvinnor en underliggande modersinstinkt och har vi människor formats för att leva monogamt? Är svenska lattepappor världsbäst eller ligger de i lä jämfört med Akafokets fäder? Hur vanligt är egentligen skilsmässa hos jägare-samlare? Varför är din mormors betydelse evolutionens bäst bevarade hemlighet? Och är det lättare eller svårare än någonsin att vara förälder i 2020-talets Sverige?

Familjeformeln avlivar en hel drös myter. Det är en bok om föräldraskap och familj, i gränslandet mellan biologi och kultur.

Läsvärt

Funktionell familjeterapi för beteendeproblem hos ungdomar (2016)

James F. Alexander, Holly Barrett Waldron, Michael S. Robbins och Andrea A. Neeb

Det finns många olika benämningar eller etiketter på ungdomar med relationsförsvårande beteende: Ungdom på glid, svårbehandlade tonåringar, värstingar och unga lagöverträdare är bara några exempel. De kan ha en utagerande beteendestörning eller ett drogberoende och de kan vara aktuella hos barn och ungdomspsyki-

atrin eller i socialtjänsten. Denna bok handlar om dessa ungdomar och deras familjer. Men framförallt handlar den om ett framgångsrikt sätt att behandla deras problem.

I metoden funktionell familjeterapi (FFT), som började utvecklas av James F Alexander i slutet av 1960-talet, utgår man från två familjefunktioner som är särskilt centrala: närhet och distans i föräldra–ungdomsförhållandet och hierarkiförändring i familjen. Terapeuten undersöker i de tidiga samtalen hur den unges symptom påverkar dessa funktionsområden. Alla familjemedlemmars relationsbehov undersöks utifrån den funktion beteendet fyller i form av närhet eller avstånd. Behandlingen, som följer en manual indelad i fem faser, har utvärderats i en lång rad forskningsstudier och har i USA godkänts som ett av Blueprintprogrammen för evidensbaserad behandling. I Sverige har metoden använts i 15 år.

Funktionell familjeterapi innehåller förutom behandlingsmanualen även en omfattande presentation av forskningsstödet för metoden och en illustrativ fallbeskrivning. Boken vänder sig till yrkesverksamma socionomer, psykologer och familjebehandlare i socialtjänsten och i barnoch ungdomspsykiatrin samt till studerande på socionom- och psykologutbildningen och på olika familjeterapiutbildningar.

Läsvärt

Non-Violent Resistance in Trauma-Focused Practice – (December 2024)

Peter Jakob

This book presents Non-Violent Resistance (NVR) for trauma-focused therapy and care, adopting a systemic and trauma-orientated approach to aggressive and self-destructive behaviours in young people, where there have been adverse life experiences in the family.

Based on systemic therapy methods and principles in socio-political nonviolent resistance, NVR targets aggressive and self-destructive child behaviours in a relational way to help parents develop self-efficacy in responding to the problematic behaviour and grow a supportive community around the family. In this book, Peter Jakob integrates the original NVR model with aspects of trauma and attachment theory, Solution-focused therapy, and Narrative therapy, in order to expand the efficacy of NVR in trauma-focused work. Grounded in Jakob’s extensive clinical experience and in basic research, the book will help the reader navigate the complexity of working across various systems in family therapy, counselling and family support, particularly within challenging contexts such as families facing multiple challenges, adoptive families, foster- and residential care. Method descriptions and illustrative case examples are featured throughout the chapters to ultimately promote healing from trauma for everyone involved.

An essential resource for a wide variety of mental health professionals, social workers, family workers and parenting practitioners, as well as caregivers and managers in residential care.

Mediabruset

Släpp taget

Släpp taget är en svensk dramafilm. Manus är skrivet av Josephine Bornebusch som även svarat för filmens regi. Bornebusch spelar även en av filmens huvudroller. Filmen kretsar kring Stella som har allt under kontroll. Bortsett från hennes yngsta sons behov av uppmärksamhet, hennes dotters tonårshumör och hennes mans oförmåga att vara känslomässigt närvarande. För att samla familjen bestämmer hon sig för att ta med familjen på en resa. Filmen går att se på Netflix.

Internationell Familjeterapi-om inspirerande möten och samarbeten med utländska kolleger

Familjeterapeut och handledare Gun Drott Englén höll i ett lunchwebbinarium den 29 november kl. 12-13 via zoom. Under webbinariet delade Gun med sig av sina erfarenheter med familjeterapeutiska kontakter i andra länder. Webbinariet spelades in och går att se i efterhand via sfft:s YouTube kanal: https://youtu.be/7Olk9PO_VSU

Documentary film: Far from the Tree (2017)

Based on the bestselling book by Andrew Solomon, this documentary examines the experiences of families in which parents and children are profoundly different from one another in a variety of ways. Parents of children who have Down syndrome, dwarfism or autism share intimate stories of the challenges they face.

Bli medlem i SFFT!

Svenska föreningen för familjeterapi

Föreningen bildades 1987. Föreningen har cirka 700 medlemmar. Föreningen ger ut en tidskrift, numera nättidning, Svensk FamiljeTerapi (SFT). Som medlem i sfft får du även tillgång till den nordiska tidsskrfit Fokus på Familien digitalt. Medlem blir du genom din lokalförening. För att hitta din närmast lokalförening se www.sfft.se.

Ingen lokalförening i närhet? Du kan starta en egen lokalförening tillsammans med andra i ditt område. Hör av dig till någon i riksstyrelsen så pratar vi vidare.

Nästa nummer av SFT utges i mars 2025. Håll utkik!

Svenska föreningen för familjeterapi, förkortat sfft, är en ideell förening vars syfte är att representera familjeterapins utveckling i Sverige genom att:

• främja och bidra till teori- och metodutveckling samt forskning inom familjeterapin och dess gränsområden

• representera familjeterapins intressen i offentliga sammanhang och aktivt driva frågar som rör familjeterapin

• verka för spridning av information om familjeterapi som behandlingsmetod

• främja kontakterna mellan familjeterapeutiskt verksamma inom och utom Sverige

• verka för att Svenska och Nordiska kongresser kommer till stånd

• stödja lokala familjeterapiföreningar

• verka för att lokala familjeterapiföreningar bildas i områden där sådana saknas