5 MKR / 3 ÅR
NÄR MAN UPPLEVER SAKER IHOP BLIR FÖRDOMAR TILL FÖRSTÅELSE OCH VÄNSKAP Genom att föra samman barn från särskola och skola ska Glada Hudik-teatern visa både barn och vuxna att fördomar kan övervinnas. Pär Johansson vill skapa förebilder och visa att det finns hopp om en ljus framtid i ett bättre samhälle.
Pär Johansson, verksamhetsledare på Glada Hudik-teatern – berätta lite om bakgrunden till projekt ”Tillsammans”. – Vi fick signaler från olika skolor om att särskolan och den vanliga skolan inte gör saker tillsammans. Man firar exempelvis inte gemensamma sommar avslutningar eller jullovsavslutningar och har väldigt få aktiviteter ihop. Så vi tittade närmare på det. Det visade sig att det är ett generellt problem runt om i hela Sverige.
är något konstigt. Vi måste leva som vi lär. Visa barnen att det inte är något konstigt med olikheter. Annars blir det inte hållbart. Så teater motverkar fördomar? – Ja, framförallt är teatern ett väldigt konkret sätt att skapa integration. Det är ett väldigt slitet begrepp idag, men det är ändå vad vi gör. G runden är det mänskliga mötet. När man upplever saker gemensamt övergår rädslor och fördomar till förståelse och vänskap.
På vilket sätt menar du att det är ett problem? – För att uppdelning hänger ihop med fördomar. Människor har fördomar om allt möjligt, jag också. I längden är det ett samhällsproblem, och inte bara något som gäller killar och tjejer med Downs syndrom. Möten skapar förståelse. Och när man får förståelse för varandra, så faller fördomarna.
Det låter så enkelt när du säger det. Finns det ens några hinder? – Ja, fördomar är ju det tydligaste hindret. Men jag hävdar att den som får möta killar och tjejer med Downs syndrom i skolan, inte lika lätt får fördomar mot personer med funktionshinder. Eller att den som får en lärare med utländsk bakgrund inte lika lätt blir fientlig mot främlingar. Samtidigt räcker det inte att rikta sig till unga. Vi måste göra en väldigt grundläggande förankringsprocess, med skolledning, lärare och föräldrar, eftersom fördomar finns även hos dem. Det finns också hinder som handlar om dåligt samvete. Man tänker på allt det man inte har gjort och tvivlar på att det ens går. Så vi måste visa att det finns hopp, att det är fullt möjligt att förändra saker. Det handlar om att skapa förutsättningar, och visa goda exempel. Det är inte så svårt, om man bara våga släppa taget och ge människor chansen att mötas. Vi tänker att ”Tillsammans” ska bli en modell
”Vi måste leva som vi lär. Visa barnen att det inte är något konstigt med olikheter. Annars blir det inte hållbart.” Det ska inte vara så att man i ena sekunden sitter i klassrummet och pratar om mångfald, inkludering och alla människors lika värde. Och i andra sekunden har man uppdelade sommaravslutningar. Barn föds inte med fördomar. Dessa får man oftast av de vuxna. Parallellt behöver vi också arbeta med att övertyga de vuxna om att det inte 59
