Glada Hudik-teatern

NÄR MAN UPPLEVER SAKER IHOP BLIR FÖRDOMAR TILL FÖRSTÅELSE OCH VÄNSKAP

Genom att föra samman barn från särskola och skola ska Glada Hudik-teatern visa både barn och vuxna att fördomar kan övervinnas. Pär Johansson vill skapa förebilder och visa att det finns hopp om en ljus framtid i ett bättre samhälle.

”Vi måste leva som vi lär. Visa barnen att det inte är något konstigt med olikheter. Annars blir det inte hållbart.”

Pär Johansson, verksamhetsledare på Glada Hudik-teatern – berätta lite om bakgrunden till projekt ”Tillsammans”.

– Vi fick signaler från olika skolor om att särskolan och den vanliga skolan inte gör saker tillsammans. Man firar exempelvis inte gemensamma sommaravslutningar eller jullovsavslutningar och har väldigt få aktiviteter ihop. Så vi tittade närmare på det. Det visade sig att det är ett generellt problem runt om i hela Sverige.

På vilket sätt menar du att det är ett problem?

– För att uppdelning hänger ihop med fördomar. Människor har fördomar om allt möjligt, jag också. I längden är det ett samhällsproblem, och inte bara något som gäller killar och tjejer med Downs syndrom. Möten skapar förståelse. Och när man får förståelse för varandra, så faller fördomarna.

Det ska inte vara så att man i ena sekunden sitter i klassrummet och pratar om mångfald, inkludering och alla människors lika värde. Och i andra sekunden har man uppdelade sommaravslutningar.

Barn föds inte med fördomar. Dessa får man oftast av de vuxna. Parallellt behöver vi också arbeta med att övertyga de vuxna om att det inte är något konstigt. Vi måste leva som vi lär. Visa barnen att det inte är något konstigt med olikheter. Annars blir det inte hållbart.

Så teater motverkar fördomar?

– Ja, framförallt är teatern ett väldigt konkret sätt att skapa integration. Det är ett väldigt slitet begrepp idag, men det är ändå vad vi gör. Grunden är det mänskliga mötet. När man upplever saker gemensamt övergår rädslor och fördomar till förståelse och vänskap.

Det låter så enkelt när du säger det. Finns det ens några hinder?

– Ja, fördomar är ju det tydligaste hindret. Men jag hävdar att den som får möta killar och tjejer med Downs syndrom i skolan, inte lika lätt får fördomar mot personer med funktionshinder. Eller att den som får en lärare med utländsk bakgrund inte lika lätt blir fientlig mot främlingar. Samtidigt räcker det inte att rikta sig till unga. Vi måste göra en väldigt grundläggande förankringsprocess, med skolledning, lärare och föräldrar, eftersom fördomar finns även hos dem.

Det finns också hinder som handlar om dåligt samvete. Man tänker på allt det man inte har gjort och tvivlar på att det ens går. Så vi måste visa att det finns hopp, att det är fullt möjligt att förändra saker. Det handlar om att skapa förutsättningar, och visa goda exempel. Det är inte så svårt, om man bara våga släppa taget och ge människor chansen att mötas.

Vi tänker att ”Tillsammans” ska bli en modell

”Det ska inte vara så att man i ena sekunden sitter i klassrummet och pratar om mångfald, inkludering och alla människors lika värde. Och i andra sekunden har man uppdelade sommaravslutningar. Barn föds inte med fördomar. Dessa får man oftast av de vuxna.”

som sporrar och visar andra hur man kan ta initiativ, våga gå över gränserna och åstadkomma förändring.

Berätta lite kort hur ”Tillsammans” ska gå till.

– Det börjar lokalt här i Hudiksvall och leder så småningom till en turné runt i Sverige. Projektet genomförs i tre steg, på ett år vardera. Fyra barn från vanliga skolan och fyra barn från särskolan följer varandra i tre år. Precis som i Glada Hudikteatern blandar vi proffs och amatörer.

Första året producerar de en teatermusikföreställning. Arbetet och rollerna fördelas så att alla klarar av det. Är man duktig på att sjunga, då sjunger man. Man gör det man är bra på.

Andra året spelar de sin pjäs för alla skolor i Hudiksvalls kommun. Tredje året kommer de att föreläsa för andra elever om hur det var att jobba tillsammans.

Hela projektet kommer att filmas och bli en dokumentär. Den gör förhoppningsvis samma jobb som föreläsningarna, fast den kan nå ännu fler.

Vi tror att de här stegen kommer visa att det är inte så konstigt, utan att det bara handlar om att hitta gemensamma nämnare.

Är ditt mål att särskolan ska avskaffas? Att alla ska gå i samma skola?

– Nej, det är jättebra att det finns en särskola och en vanlig skola. Jag tror inte på att man ska samla alla barn i samma klassrum. Det kan bli lätt kaos av det. Däremot tror jag på en mer inkluderande skola, från alla håll. Det skulle lägga grunden till ett bättre samhälle.

Om vi går från samhällsperspektiv till de enskilda medverkande – hur tror du att det blir för dem att vara med i ”Tillsammans”?

– Det är givetvis svårt att svara på. Men jag tänker på när vi samarbetade med Ica, och de skapade Ica-Jerry. Han spelas av en kille som heter Mats. Jag kommer aldrig glömma när första filmen visades. Det kändes som att hela Sverige vändes upp och ner. Det kom väldigt mycket kritik från dem som tyckte att det var fel att ha en person med Downs syndrom i en reklamfilm.

Efter andra filmen var jag så osäker på om jag själv hade tänkt rätt, så jag ringde upp Mats mamma. Hon sa direkt: ”När jag födde Mats var det första jag fick höra att jag hade fött ett monsterbarn. De sa att det bästa jag kunde göra var att lämna bort honom. Att han får vara lycklig och stolt idag, det är en seger. Så kör på.” Då slog det mig att det är enkelt att vara bra i teorin. Det är lätt att göra en värdegrund med en massa fina ord. Men verklighet är någonting annat.

Efter tredje filmen gick vi ut och berättade att Ica skulle börja anställa. Då blev det knäpptyst. Omgivningen förstod att filmerna inte alls bara var ett trick av företaget för att bli omtyckta. Idag har Ica anställt 1 700 personer med funktionsnedsättning.

Det är ett konkret exempel för mig. Mats har blivit en förebild. Nu har vi många killar och tjejer med Downs syndrom som kommer till oss på studiebesök, och vill bli den nya Ica-Jerry. Vi måste skapa förebilder. Och visa att det finns hopp om en ljus framtid. Det är samma sak med ”Tillsammans”.

”Hela projektet kommer att filmas. Filmen gör förhoppningsvis samma jobb som föreläsningarna, fast den kan nå ännu fler.”

Ser ni projektet ”Tillsammans” som ett test, eller kommer det att följas av ”Tillsammans 2” och så vidare?

– Det är klart att vi vill börja med att testa. Ett projekt startar man ju för att se om man ska etablera det, eller om det blir någonting övergående. Men jag hoppas givetvis att det blir många fler ”Tillsammans”.

Det har ju gått en tid sedan du fick veta att ”Tillsammans” hade beviljats en donation. Minns du hur det kändes?

– Ja, det var en glädje! Samtidigt lite av en skräckblandad förtjusning. Vi hade jobbat otroligt hårt med ansökan, att göra den så bra som möjligt och förklara varför ”Tillsammans” är viktigt och värt att stödja. Och det gäller såklart att ställa alla frågor till sig själv först. Tänker vi rätt? Så när jag fick beskedet var det sådana tankar som kom upp allra först. Men det var bara en kort sekund, efter det vill man ju bara framåt.

Och nu har ni kommit igång?

– Vi är i planeringsfasen nu. Förra veckan träffade jag manusförfattare och musikansvariga. Tyvärr har ju pandemin satt stopp för mycket. Vår region, Gävleborg, är hårt drabbad av smitta. Skolan har tvingats att hantera det i första hand. Det är svårt för dem att sätta sig in i nya saker under sådana

omständigheter, så vi har lämnat dem ifred under en period.

För oss som jobbar med mänskliga möten är pandemin verkligen ett påtagligt hinder. Det är svårt att repetera en teaterföreställning över Zoom. Men det är inget vi kan göra någonting åt.

Ja, vi hoppas att det snart går att komma igång igen. Vad längtar du mest efter att ta tag i?

– Jag längtar verkligen efter att träffa våra skådespelare igen. Att ses och kunna jobba fysiskt, och vara i det element där vi är allra bäst.

Hur fick ni reda på att stiftelsen finns, och att det går att ansöka om donation?

– Första gången jag hörde talas om Erling-Perssons Stiftelse var för tio år sen. Jag var och föreläste på Fryshuset och frågade hur de finansierade sina projekt och så berättade de om stiftelsen. Efter det har vi haft ett samarbete med Karl-Johan Persson, som har gått in privat med stöd till vår senaste film, Catwalk. Han har också berättat att stiftelsen finns och att det går att ansöka om donation.

När idén till projektet ”Tillsammans” föddes gjorde vi en ansökan. Nu har vi fått den. Det känns fantastiskt att projektet kan bli verklighet!

10

Enligt en studie kan tio minuters samtal mellan en person från majoritetssamhället och en ifrån en marginaliserad grupp i samhället motverka fördomar gentemot den marginaliserade gruppen. Effekten kunde mätas i flera månader efter samtalet.

10 612

Omkring en procent av alla elever i den obligatoriska skolan går i en grundsärskola. Andelen har varierat under åren. Läsåret 2017/18 gick det 10 612 elever i grundsärskolan.

4

Enligt Gordon Allports ”kontakthypotes”, är fyra villkor nödvändiga för att minska fördomar: lika status, gemensamma mål, samarbete och institutionellt stöd. Senare forskning visar att fördomar minskar även om inte alla fyra av villkoren är uppfyllda.

OM PROJEKTET Mottagare: Glada Hudik-teatern – en teatergrupp grundad 1996.

Namn: ”Tillsammans”

Vad: Ett projekt för integration mellan grundskolan och grundsärskolan med syfte att öka förståelse och minska fördomar. Projektet omfattar en teaterföreställning med åtta mellanstadieelever från grundskola och särskola, dokumentärfilm, föreläsningsturné och uppföljning.

Finansiering: Erling-Perssons Stiftelse stödjer projektet med 5 miljoner kronor under tre år.

Aktivitet / idrott / skola

Vi vet att mental och fysisk hälsa går hand i hand med att vi ska må bra och kunna utvecklas. Men hälsa och välmående är ojämnt fördelade i samhället. Våra alltmer skärmtyngda liv verkar dessutom förstärka tendenser till en allmänt ökad ohälsa bland unga. Stiftelsen är genom flera projekt engagerad i att ge barn och unga förutsättningar till ett friskt och aktivt liv. Att hjälpa unga att hitta meningsfyllda fritidsaktiviteter och sänka trösklarna för deltagande, är gemensamma mål för flera organisationer som stiftelsen stödjer.

GENERATION PEP

5 MKR / 3 ÅR Generation Pep jobbar bland mycket annat med landsomfattande kampanjer, lokala popup-verksamheter och skolprogram för att stimulera till rörelseglädje och öka medvetenheten om vad vi alla behöver för att må bra. Med ett metodiskt och långsiktigt påverkansarbete jobbar organisationen för att frågorna ska integreras i vår vardag. Varje år publiceras Pep-rapporten (i samarbete med SOM-institutet) som redovisar fakta om ungas hälsovanor. För att underlätta hälsosamma livsval har organisationen i samarbete med sitt partnernätverk tagit fram exempelvis aktivitetsmaterial till skolor, idrottskläder till bra pris samt lockande och nyttiga alternativ till godis. Organisationen har i två omgångar fått stöd från ErlingPerssons Stiftelse.

DJURGÅRDENS SKOL IF

3 MKR / 3 ÅR Djurgårdens Skol IF drog igång sin verksamhet 2020, med insikten om att idrotten behöver arbeta uppsökande för att nå unga och med stor lyhördhet för var trösklarna för deltagande finns. För att verkligen bli en del av barnens vardag beslutade man att verksamheten måste bedrivas där barnen befinner sig, integrerat i skolmiljön. Under 2021 räknar man med att kunna erbjuda idrottsaktiviteter på ett 20-tal skolor i direkt anslutning till skoldagen. Fokus ligger på att alla elever ska känna sig välkomna att delta i aktiviteter som är roliga att utföra, och där schyssta värderingar är ledstjärnan. Prestationer kommer i andra hand. Skolidrottsledaren arbetar ihop med skolans personal för att skapa positiv och inkluderande miljö även på skolgården, men också med att engagera det lokala föreningslivet i den skolnära verksamheten.

Stöd i oro och kris

Barn och unga med funktionsvariationer kämpar med samma frågor som andra unga, som frågor kring identitet, egenvärde och sakernas tillstånd. Vi vet också att personer med funktionsnedsättning löper större risk än genomsnittet att utsättas för kränkande särbehandling. De har överlag sämre psykisk hälsa än genomsnittet av befolkningen.

Möjligheten att be om hjälp för att skydda sig och sina rättigheter kan variera stort mellan individer. För ett barn i beroendeställning kan det vara näst intill omöjligt. Samtidigt kan möjligheten att få berätta för någon utomstående om vad man tänker på eller har varit med om, vara avgörande för det psykiska måendet på kort och lång sikt. För hörande unga finns väl etablerade hjälplinjer att kontakta, men för döva eller hörselskadade har alternativ länge saknats.

SVERIGES DÖVAS UNGDOMSFÖRBUND

100 000 kr / 1 ÅR Sveriges Dövas Ungdomsförbund startade därför 2017 sin Barn och ungdomsjour på teckenspråk, BOUJT. I dag är det den enda jour som riktar sig till döva och hörselskadade barn och ungdomar. Specialutbildade volontärer möter ungdomarna direkt i stödsamtal genom chatt eller video. Frågor kan också ställas via mejl eller i en digital frågelåda där man dessutom kan ta del av andras frågor. BOUJT erbjuder även utbildningar för vuxna, så att de kan vara ett bättre stöd för målgruppen.

Stöd då barn drabbas av sjukdom

Att vara sjuk och vistas längre perioder på sjukhus är inget vi vill förknippa med barndom. Trots det händer det att barn blir allvarligt eller långvarigt sjuka. De påtvingade situationerna orsakar ofta stor stress hos barnen och deras familjer, men det kan också vara monotont