Krönika
Vilka Corona-vanor tar du med dig?
D
et är en märklig tid vi lever i. En vår som inte liknar andra. Vi får inte resa hur vi vill. Vi uppmanas att stanna hemma. Många har ställt om sina vanor. Man stannar hemma och självisolerar, minimerar fysiska kontakter, aktiviteter man har brukat göra ställs in. Vi promenerar, gör utflykter ut i skog och mark där vi hoppas träffa på så få som möjligt. En del arbetar mer än förut, mer intensivt. En del har permitterats eller förlorat sina arbeten. En del jobbar på nya sätt hemifrån. En del har själva drabbats av sjukdom och ohälsa. När livet ställs på sin spets, när vi inte längre kan ta något för givet, så blir också konturerna skarpare tänker jag. Det som är viktigt, det som är värdefullt på riktigt blir tydligt. När luften inte räcker till och vi kippar efter andan mellan hostattackerna. Eller hjälplöst ser på avstånd när någon nära kämpar. Tänk om man ändå bara fick hålla handen. Saknaden efter nära och kära som man inte får träffa. Plötsligt känns den, fast det i vanliga fall kan gå månader mellan samtalen utan att jag tänker på det. När ensamheten blir tyngre och mörkare. Eller den påtingade samvaron man inte kan värja sig från.
VAD ÄR värdefullt? Och vad ger vi värde? I mellanrummet mellan de frågorna finns hela livet. Livet som vi fyller med relationer, arbete, fritidsaktiviteter, måsten och ambitioner. Och det är inte alltid det vi ger mest värde, det vi lägger ner mest energi och tid på, som egentligen är det vi anser vara mest värdefullt. Det är som att vi blir fartblinda och glömmer bort oss själva på vägen, att vi går vilse bland prylar och drömmen om det lyckliga livet. På ett ställe i Bibeln står det ”Samla inte skatter här på jorden, där mal och mask förstör och tjuvar bryter sig in och stjäl. Samla skatter i himlen, där varken mal eller mask förstör och inga tjuvar bryter sig in och stjäl. Ty där din skatt är, där kommer också ditt hjärta att vara.” (Matteusevangeliet 6:19–21) Vilka skatter samlar du på? Var är ditt hjärta?
”Det är som att vi blir fartblinda och glömmer bort oss själva på vägen, att vi går vilse bland prylar och drömmen om det lyckliga livet.”
I MINA sociala medier stod plötsligt en fråga ut som fick mig att stanna upp. ”När det här är över, vad vill du ta med dig för corona-vanor då?” Frågan följdes av ett svar från frågeställaren. Hen jobbade just nu hemifrån och vill inte sluta att både lämna och hämta sin dotter från förskolan och spendera tid med henne inte bara en eller två eftermiddagar i veckan utan alla dagar. Hen hade upptäckt hur värdefullt just detta är för dem. Jag funderar och stavar på vad jag vill ta med mig för coronavanor när det här är över, var mitt hjärta är. Kanske är det att äta middag ihop som familj lite oftare. När man pendlar och har barn som har olika aktiviteter blir det inte alltid så. Kanske är det enkelheten att träffas några vänner digitalt en stund någon kväll då och då. Kanske är det gåvan att bara få vara eller njuta friheten i att få resa och röra sig utan bekymmer. Vad vill du ta med dig? JENNY SJÖGREEN BITRÄDANDE KYRKOHERDE
8
20am3225_alla_sidor_23451.indd 8
Juni 2020
2020-05-29 09:36:39
