Intervju
Sabina Mathiasson, pedagog:
”Mötet i stunden är min skatt att vårda” Sabina Mathiasson har arbetat i Strängnäs domkyrkoförsamling i över 45 år. Ingen jobbar så länge med något om hon inte finner det riktigt värdefullt. Här berättar hon om sitt arbete och om vad det betytt för henne. TEXT: CARINA ÖJERMO
SABINA MATHIASSON har arbetat i Strängnäs domkyrkoförsamling på olika sätt sedan 1975. Sedan 1999 är hon församlingspedagog med ansvar för barn och familj. En del kommunikationsfrågor har det också blivit, bland annat arbetade Sabina några år med att göra just en församlingstidning motsvarande ”Gloria”. Men den absoluta merparten av arbetet har handlat om möten med barn och familjer i Strängnäs. – Den stora skatten genom åren har förstås varit alla möten med människor. Att få dela barns och vuxnas liv och funderingar. Att till exempel få en glimt av vad kyrkans öppna förskola fått betyda för den som kommit ny till staden. Hur det blivit platsen där man fått vänner, blivit sedd och mottagen. Det har varit en förmån att få vara med om det. I varje möte har jag försökt att vara ”här och nu”. Att ha fullt fokus på dem som är där, barn och vuxna, utan att snegla på något annat. Fokus på dem just i den stunden. Just då är de min ”skatt” att vårda. – Det är också fint att ha fått följa människor under lång tid. Jag minns en miniorgrupp jag hade i början på 1980-talet, en grupp flickor. Långt senare kom en av flickorna tillbaka till Öppna förskolan med sina små barn. Jag mötte också hennes barn genom de olika pedagogiska programmen i domkyrkan, och när hennes yngsta barn konfirmerades var jag där och tog konfirmationsfotot på gruppen. DE PEDAGOGISKA programmen för förskola
och grundskola har varit en stor del av Sabinas tjänst. Där har hon planerat, organiserat och genomfört upplevelse och lärande för 4
20am3225_alla_sidor_23451.indd 4
”Det är vansinnigt roligt! Jag har en liten teaterådra som får flöda här. Och det ger så mycket tillbaka.” omkring 1 500 förskole- och skolbarn varje år. – Församlingen erbjuder pedagogiska program för förskolans femåringar, för förskoleklasserna och för årskurs 1–5. Alla pedagogiska program utom ett, det att bygga julkrubbor, genomförs i domkyrkan. Grundtanken är att få lära genom att uppleva med alla sinnen. Barnen får gå in i en roll eller ta del av en berättelse som får liv genom att de möter olika karaktärer under sin vandring i kyrkorummet. Ibland får barnen på egen hand lösa uppgifter med hjälp av det som finns i kyrkan. Domkyrkans rum i sig lockar. Det är inte bara ett vanligt rum. Där finns något mer. Det märks på barnen. De blir ofta överväldigade när de kliver in i kyrkan. ”Wow!” Det är mäktigt och det finns så mycket prång och detaljer att upptäcka. Syftet är att lära på ett lustfyllt sätt. FÖRSAMLINGEN HAR varit noga med att utforma de pedagogiska programmen så att de är i linje med läroplanen. Det är viktigt att tilltalet blir rätt så att alla barn, föräldrar och lärare känner sig bekväma, oavsett hur nära
eller långt ifrån kristen tro och Bibelns berättelser de står. Lärarna kan utan oro komma med hela klassen, och de allra flesta kommer. De är trygga. De vet vad de får och med vilket förhållningssätt de möts. Det är en stor insats både att planera och förbereda för alla besöken. I själva genomförandet är många, både ideella och anställda medarbetare med, men Sabina är också med och leder varje program och varje tillfälle. – Jag tror att det är viktigt för kontinuiteten. Det är också vansinnigt roligt! Jag har en liten teaterådra som får flöda här. Och det ger så mycket tillbaka. DE PEDAGOGISKA programmen är något som jag själv stolt lyfter fram när jag berättar om domkyrkoförsamlingen och fascineras av domkyrkan som en pedagogisk resurs. Programmen för förskola och grundskola har inspirerat till att på motsvarande sätt använda domkyrkan för gymnasi et och för upplevelsevandringar med vuxna. När Sabina pratar om möten med barn och barnfamiljer låter det som ett ömsesidigt delande av ”skatter”. Hon har fått bidra till sådant som blivit viktigt för dem hon mött, och de, inte minst barnen, har också gett henne mycket tillbaka. Att barnen har något viktigt att bidra med är ju en del av kyrkans syn på barn. Barnen hjälper oss att se perspektiv vi annars inte hade sett. – Ja, barnen har en självklar roll i församlingen. De ska också känna sig välkomna i kyrkorummet. Jag är glad över de små, låga stolarna som står längts fram i kyrkan, framför de ordinarie kyrkbänkarna. De uttrycker
Juni 2020
2020-05-29 11:04:28
