Artilleriet behöver system för långräckviddig bekämpning Det svenska artilleriet med indirekt eld som kärnförmåga är en efterfrågad resurs men har såväl ”kvantitativa som kvalitativa förmågebrister” samt är underdimensionerad. Det konstaterar överstelöjtnant Niklas Edelsvärd när han som chef för Artilleriets Stridsskola (ArtSS) ger sin syn på hur det svenska artilleriet ska bidra till arméns ökade förmåga under kommande år. Han pläderar bland annat för införandet av långräckviddiga, markbaserade bekämpningssystem. ”Elden är det viktigaste medlet för strid. När ett avgörande söks eftersträvas kraftsamling av elden till tid och rum. Artilleriets valspråk Ultima Ratio Regum – Konungars yttersta argument – exemplifierar väl den indirekta eldens betydelse över århundraden. Den strategiska förändring som skett i Sverige med ett ökat fokus mot nationellt försvar mot en kvalificerad motståndare innebär ett ökat behov av indirekt eld. Den tidlösa slutsatsen förankrad i krigshistorien att anfallande bataljon bör understödjas av två till fyra artilleribataljoner utöver eget bataljonsartilleri bedöms alltjämt riktig. Detta innebär att funktionen indirekt eld är en mycket efterfrågad resurs men för närvarande numerärt underdimensionerad. Artilleriregementets studie om understödsbehov och framtida bekämpningskoncept indikerar att dagens verkansförband (artilleri- och granatkastarförband) har kvantitativa och kvalitativa förmågebrister.
Kvantitativa förmågebrister Den kvantitativa förmågebristen utgör den begränsade numerär av förband som idag finns, vilket bland annat det historiska exemplet ovan exemplifierar. Artilleriet behöver således växa för att hantera dagens och morgondagens understödsbehov. Arméchefen har under den senaste tiden beskrivit en målbild för en ny och större armé vilket också vägleder artilleriets tillväxtarbete. 10
Som tillägg beskrev Försvarsberedningens rapport Värnkraft också en utveckling helt i linje med Arméchefens målbild. Dagens Archersystem utgör en nödvändig basplatta, men ytterligare numerär av pjäser behövs. Förutom de Archer som idag utgör brigadartilleri fordras ytterligare eldrörsartilleri som bör organiseras som divisionsartilleri för att kunna förstärka brigadartilleriet och skapa elduthållighet. Vid anskaffning av ytterligare artilleri betonas nödvändigheten av systemlikhet vilket underlättar utbildning och vidmakthållande samt genererar enhetliga och robusta underhållslösningar som skapar förband med ökad uthållighet och tillgänglighet. Regeringens proposition ”Totalförsvaret 2021-2025” bejakar delvis den tillväxt som efterfrågats i studien. Propositionen föreslår exempelvis anskaffning av samtliga Archerpjäser som beställdes i samband med Sverige/Norge-ordern samt ytterligare artilleri för att upprätta två divisionsartilleribataljoner, vilket är mycket positivt. Regeringen föreslår även att artilleriutbildning etableras i Kristinehamn och påbörjas i sådant fall under perioden 2021–2025 med full kapacitet innan 2030. Det är naturligtvis mycket glädjande med ytterligare ett artilleriregemente med hänsyn till de behov av tillväxt och utveckling som beskrivits.
Artilleri & Luftvärn
