Artilleri & Luftvärnstidskrift nr1_2025

Artilleri & Luftvärn

Artilleri-Tidskrift nr 1 2025

MOBILE SHORT-RANGE AIR DEFENCE

MSHORAD

MSHORAD identifies and counteracts all aerial threats. It detects targets, reacts and strikes fast. Consisting of the Giraffe 1X Mobile Radar Unit, RBS 70 NG Mobile Firing Unit and coordinated from our Command and Control solution it redefines ground-based air defence.

Redaktör och ansvarig utgivare:

Stefan Bratt, Lokförargränd 12

775 51 Krylbo, tel 0226-121 09

Mobil: 0703-999 708

E-post: sbratt67@icloud.com

Formgivning: Pernilla Höök

Höök Design AB www.hookdesign.se

0768-41 57 22 E-post: pernilla@hookdesign.se

Redaktionsadress:

Postadresseras till redaktören enligt ovan, i ekonomi- och prenumerationsärenden till Artilleri & Luftvärn

c/o Artilleri & Luftvärnsklubben

Jan Ohlson

Villagatan 72

253 54 Mörarp

E-post: art-lv@jiro.se

Artilleri- och Luftvärnsklubbens medlemmar erhåller tidskriften utan kostnad.

Redaktionen tar inget ansvar för insänt men ej beställt och överenskommet material.

ISSN 004 –

Artilleri & Luftvärn

Tidskrift för artilleri och luftvärn

Nr 1 | 2025 | årgång 154

Omslagsbild: Två drönaroperatörer från ett av de medverkande industriföretagen, i samband med årets experiment- och demonstrationsövning Arctic Strike 25, på väg att skicka iväg en drönarsvärm, då indirekt bekämpning med stöd av spaningsdrönare som verktyg, var ett av de momenten som presenterades för åskådarna. Foto: David Hakeberg, Bodens artilleriregemente.

Illustration A 8, A 9 och Lv 6 heraldiska vapen: Henrik Dahlström, Försvarsmakten 2024.

Tryck: Exakta Print AB. Text och bild där inget annat anges är producerade av redaktionen.

Överste Johan Jönsson, vice ordförande

Upprustning pågår

När man läser innehållsförteckningen i detta nummer av Artilleri & Luftvärn, kan den sammanfattas av ordet: upprustning.

En stökig omvärld har satt fokus på västvärldens militära förmåga, ofta utifrån hur kriget förs i Ukraina.

Kriget i Ukraina har omedelbart fått oss i väst att förstå: behovet av kvantitet i allt, att långräckviddiga bekämpningssystem är en grej och att luftvärn är bra att ha.

En tänkande motståndare

Dessutom är motståndaren tänkande och taktikanpassar. Den tydligaste utvecklingen är användandet av obemannade luftfarkoster för spaning och bekämpning. Några av dessa frågor fördjupas ytterligare i detta nummers artiklar. Försvaret har sedan årtionden anpassat sig för ständigt minskande budgetar samtidigt som materielen från slutet av kalla kriget har varit basen i förmågan. Artilleri- och luftvärnsförmågan har inte passat in i kontexten av internationellt fredsbevarande.

Förmågorna bevarades med 00-talets bästa beslut – den om att behålla förmågebredd. Materielanskaffningen är och har varit anpassad för en period där försvaret haft lite pengar och mycket tid. Fördröjningar i leveranser har setts som normalt och accepterats eftersom det ansetts bättre att ha en helt färdig förmåga istället för att få den i tid.

”Köp, köp, köp!”

Danska statsministern Mette Fredriksen gjorde den 19:e februari ett uttalande i samband med att hon annonserade kommande budgettillskott till försvaret ”Jag går till försvarsministern med ett tydligt budskap: köp, köp, köp. … Köp det som här och nu kan bidra till ett starkare försvar. Går inte det

att få tag i, köp det näst bästa. Det är bara en sak som betyder något nu: snabbhet”. I den nya säkerhetspolitiska kontexten behöver vi vara beredda på att tumma på vissa processer, kvalitet och rutiner för att lyckas med upprustningen av Sveriges försvar. Tid har blivit en viktig urvalsfaktor.

Tydlighet från politiken

Vi ska inte acceptera vad som helst men vi måste alla se vad vi kan göra för att få materiel till krigsförbanden på plats, på utlovad tid – även om det är det näst bästa. Politiken är tydlig, ÖB är tydlig och behoven hos brukarna är det, vilket gör att vi mellanchefer behöver göra vår del i den administrativa skottfältsröjningen.

Tidskriften fyller en viktig roll i att öka kunskapen i två, för försvaret, viktiga funktioner – artilleri och luftvärn. Genom att initierade individer skriver om utveckling och materiel kan vi vara klokare inför de beslut som behöver fattas.

Ett svenskt digitaliseringshus.

För att rätt information, till rätt person, i rätt ögonblick - vinner kriget.

Obemannade farkoster – ingen ny teknologi

Den ena drönaren - inte den andra lik

Angrepp från olika typer av drönare har blivit vardagsmat i den mediala rapporteringen de senaste åren. Ett hot från luften som tidigare inte var lika förekommande om vi går tio år tillbaka i tiden. Ett antal artiklar i detta nummer belyser de nya, eskalerande lufthoten och möjliga motåtgärder. Tema Nya lufhot inleder med att Luftvärnsregementets underrättelsechef, major Peter Sehlin, presenterar vad obemannade farkoster är och vilka användningsområden dessa har i dagsläget.

”Drönare” är krigets modeord 2024. Löpsedlar som ”Drönarkriget”, ”Drönarattack” och ”Drone wars”, låter läsaren förstå att detta är något otäckt och hotfullt. Men vad är drönare, fast med andra ord?

De fjärrstyrda spaningsflygplanen har precis som sina bemannade föregångare en naturlig roll även i mellanstatlig konflikt, men kommer sällan eller aldrig att flyga i de volymer som luftvärn behärskar.

I denna artikeln beskriver jag obemannade flygande farkoster (Unmanned Aerial Vehicle, UAV). Våra blickar är gärna fästa på de flygande farkosterna även om det som sker på sjön med fjärrstyrda sprängbåtar är mycket spännande. Jag gör några nedslag i ett skeende som är under expansion och undviker aktivt abstrakta begrepp som mini, mikro, small, class I, MALE eller HALE, där jag försöker beskriva UAV med ord som för mig har en innebörd.

Fjärrstyrda flygplan – på västfronten något nytt?

Redan under kalla kriget utvecklades spaningsrobotar1 och fjärrmanövrerade spaningsflygplan (Remotely Piloted Vehicles, RPV). Efter Sovjets fall optimerade väst sina stridskrafter för lågintensiv upprorsbekämpning med fjärrmanövrerande spaningsflygplan och beväpnade lätta attackflygplan med lång uthållighet.

Det lätta attackflygplanet har sannolikt en djup identitetskris, då de utanför rollen upprorsbekämpning eller koverta mordoperationer har bristfälliga duellprestanda mot den kvalificerade motståndarens luftförsvar.

Egen flygande spaningsresurs

Det doktrinära skiftet med mindre UAV är att markförband har egna resurser för tidskritisk flygspaning vilket tillsammans med cyber och smartphones accentuerar begreppet ”det transparanta slagfältet”. Det är ”nedlusat” med sensorer både i luften och längs markytan.

Mindre UAV kan bäras som soldatbörda eller packas med i bagaget på valfritt fordon. Den flygande sensorn kan därmed medföras på hela stridsdjupet som flygburen truppspaning för chefer och flygburen observation för operatören.

1 Kryssningsrobot utrustad med kameror som flyger hem med den exponerade filmen efter uppdraget. Sovjetiska spaningsrobotar Tu-141 framlever nu sina liv i Ukraina som riktiga kryssningsrobotar med kamerorna utbytta mot stridsdelar för bekämpning av mål djupt i Ryssland.

Black Hornet®

Den bärbara UAV:n finns i många formfaktorer från personliga UAV som den lilla Black Hornet PRS, till spaningsgruppens UAV. Både rotorer och vingar används för flygning.

De bärbara UAV:erna har begränsad räckvidd och uthållighet men begränsningarna i den enskilda plattformens prestanda kompenseras av stor volym av system.

Fordonsburna flygande underrättelsesystem

Rör vi oss uppåt i viktklass når vi de fordonsburna UAV-systemen. Dessa underrättelsesystem är en kvalificerad resurs för spaning och en väl integrerad del av en bekämpningskedja.

De kan starta utan flygfält men är för tunga för att kånka runt i en ryggsäck och har en prisbild på framförallt sensorerna ombord som motiverar att man inte utsätter dem för onödiga risker från exempelvis luftvärn.

Huvuddelen av sensorerna nyttjar elektrooptik och signalspaning men även radar förekommer. Spannet av UAV-system som bärs med fordon är relativt stort från cirka 15–20 upp till över 200 kilo.

Vårt svenska system UAV 03 ÖRNEN är ett exempel på ett kvalificerat underrättelsesystem med startvikt på 170 kilo. Ett exempel på system som är väl spritt i rysk organisation är Orlan-10 med storebrodern Orlan-30 som väger in på 15 eller cirka 30 kilo.

Orlan-30 är utrustad med kvalificerade optiska sensorer och laserbelysare för 152 mm artillerigranat Krasnopol eller laserstyrd attackrobot skjuten från stridsflyg.

Attackvapen baserade på UAV-teknik

Priset för UAV-teknologin jämfört med priset för attack-robotar motiverar att UAV:er kan förbrukas i det enskilda uppdraget. Därmed har vi öppnat Pandoras ask för volymvapen. Attack-UAV2 (AUAV), är funktionellt en målsökarstyrd lätt attackrobot, i form av UAV med stridsdel. Jag tycker mig kunna urskilja två huvudtyper av dueller med attack-UAV. Den ena typen är pansarvärnsrobot-strid i kontaktlinjen på avstånd under 5 kilometer. Sociala medier som till exempel Youtube är fylld av videoklipp från dessa dueller som oftast utnyttjar billig civil teknik i kombination med stridsdelar med riktad sprängverkan, till exempel ryska RPG-7. Både fordon, personal och befästningar utsätts för bekämpning. Den andra typen är djupbekämpning, deep fires, mot högvärdiga mål.

Ryska Lanzet-3 med cirka 40 kilometers aktionsradie och tre kilo stridsdel, tillför en helt ny möjlighet i striden speciellt då den finns vid ryska förband som flyger kvalificerade UAV:er

2 Författaren använder begreppet Attack UAV som benämning för suicida UAV som bär stridsladdningar. Ett annat svenskt ord är patrullrobot, men det leder i detta sammanhang tanken fel -att vapnet skulle flyga omkring och patrullera i väntan på ett uppdykande mål. Patrullrobot är däremot en klädsam beskrivning av IAI HAROP som nyttjas för att undertrycka radarsystem genom att just patrullera inom ett område.

Artilleri & Luftvärn

Zala Lancet

Orlan-10

Pågående krigs behov sporrar slagfältets uppfinnare. Den civila UAV-teknikens lättillgänglighet och låga kostnad gör den till en perfekt teknologi för experimentell utveckling i motsats till dyra militära system.

och letar mål med hunter-killer taktik. Att bli förföljd av UAV vid omgruppering kan därmed få fatala konsekvenser. Statistik från Ukraina indikerar god effekt av hunter-killer taktik.

UAV-tekniken har även lett till utveckling av mängdvapen för fjärrbekämpning – med andra ord en lätt, långsamtgående kryssningsrobot. Den numera virala iranska Shahed-136/ Geran-2 med gräsklipparmotor, enkel flygkropp och stridsdel på 40–50 kilo, som startar från en lastbil, fyller kravet på ett producerbart vapen för massbekämpning på djupet. Shahed-136 har även använts utan stridsdel i egenskapen av flygande skenmål3. Detta är den enklaste formen av flygande plattform utan krav på sensorförmåga eller datalänk där denna navigerar förprogrammerat med stöd av brytpunkter. Därför leder begreppet UAV eller drönare tanken fel, då det är en rudimentär kryssningsrobot som har mer likheter med tredje rikets V1 än en UAV.

Gränser suddas ut

Det ryska stridsflyget attackerar sedan 2023 med teknik sprunget ur UAV. Den ryska glidbombstillsatsen UMPK transformerar en frifallande bomb till en glidbomb ”JDAMski” och är teknologiskt en brytpunktsnavigerande UAV utan motor.

Konstruktionen för UMPK är i sammanhanget billigare än attackrobotar och kan produceras i civil industri med stora ryska bestånd av bomber som stridsdel – Repurpose, är härmed nominerat till 2025 års modeord i kriget.

Gränsen mellan vapen, vapenbärare och UAV suddas ut och teknologier överförs fritt mellan olika användningsområden.

Detta leder oss in på artikelns sista del: civila UAV som bas för uppfinningar i pågående konflikter.

Muterande virus i den väpnade striden

Soldaters behov under pågående krig sporrar slagfältets uppfinnare. Den civila UAV-teknikens lättillgänglighet och låga kostnad gör den till en perfekt teknologi för experimentell utveckling. Om militära bärbara UAV var prisvärda är civila UAV rena klippet.

Överlevnaden säkerställs genom ständig mutation och realistiska kravbilder. Förra veckans motåtgärd kringgås genom anpassning av metod eller teknisk lösning. Behövs en ny fysisk design används 3D-skrivare.

Frekvenser och metoder för transmission förändras dynamiskt för att kringgå störning. Systemens flygande komponent är inte militärt robusta för att överleva länge, kravet är att de skall fungera minst ett uppdrag.

3 Det finns även varianter på Geran 2 som har målsökare och styrlänk –men då är de funktionellt attack UAV, inte kryssningsrobotar.

4 First Person View. Operatören ser en bild som filmar i UAV:ns färdriktning, vilket ger en virtuell bild av att vara ombord som pilot.

Peter Sehlin

började 1988 som teknisk officer vid Lv4 i Ystad. Sedan 1997 är Peter verksam vid Luftvärnsregementet och har haft befattningar som chef, huvudlärare vid skola och stabsofficer vid insatsförband. Han har genomfört fem utlandsuppdrag, senast i NATO-stab i England. I 15 år har han arbetat som underrättelseofficer och leder i dag Luftvärnsregementets underrättelsearbete. På fritiden vill han gärna ägna sig åt olika former av kampsport, främst karate.

Huvuddelen av UAV med civil teknologi används ”direkt ur kartongen” för den videospaning eller transportuppgift de var byggda för, men kriget ser även en strid ström av kreativa anpassningar, speciellt då striderna längs fronten i Ukraina stelnat geografiskt till utnötande slagväxling från utgångslägen.

Några exempel på roller för UAV vi redan sett:

- Improviserad PV-robot - UAV med RSV stridsdel, flygs med fördel som FPV4 med virtuella headset.

- Jakt-UAV – UAV jagar fiendens UAV genom att kollidera med eller spränga en laddning invid dessa. Även dessa flygs med fördel som FPV. Se även särskild artikel i detta nummer (red:s anm).

- Flygbombning – Lätta granater fälls över målet.

- Flygburen eldkastare – UAV med brandsats (termit) flygs in över målet.

- Sambandsförstärkning – UAV används för att förstärka samband till UAV eller AUAV genom att bära två eller flera sambandssystem som reläar information.

- Fibertrådstyrd UAV – Radiotransmissionen ersatt med fiberoptik på hasplande rulle för att göra den sambandet mer robust. -Fjärrminering – UAV lägger minor.

Vart är vi på väg?

Listan kan göras mycket längre, och medan sista handen läggs vid artikeln hörs ljudet av Rikskonferensen Folk och Försvar på Youtube. Där presenterar Försvarsmakten ett utvecklingsprojekt hos SAAB med svärmar av UAV. Konceptet beskrivs som att operatör leder många UAV som samarbetar med uppdragstaktiska principer.

Sammanfattningsvis betraktar jag UAV utifrån vilket militärt problem den löser. Samma flygkropp kan användas till flera funktioner, och därför kan en UAV inte förstås utifrån att enbart studera dess flygande plattforms fysiska dimensioner. Därför blir ord som mini, class II och small otydliga. Det blir som att definiera ett fordon utifrån dess färg. ”Gul bil!”, -Ni kan väl leken? Men vad är en bil? Är även lastbilar, golfbilar och grävskopor bilar? I vilken riktning vi är på väg kan vi skönja, men vår destination är inte given. Men UAV och andra fjärrstyrda farkoster är här för att stanna och kommer fortsätta att mutera.”

Jaktdrönarendrönare som jagar drönare

I Ukrainakriget har obemannade flygfarkoster, eller drönare i mer dagligt tal blivit oundgängliga och allestädes närvarande på ett transparent stridsfält. Det går inte längre att gömma sig. Samtidigt skapas nya motmedel mot drönare – en drönare som jagar och bekämpar andra drönare – jaktdrönaren.

De, relativt traditionellt flyg, mycket mindre drönarna flyger på låg höjd och har förändrat det marknära luftrummet. De syns knappt i skyn, de är svåra att skjuta ner men nu syns en ny klass av drönare, jägare som anfaller och slår ut dem i närstrid.

Oberoende av satellitsystem

Förmågan till motmedel, luftförsvar eller som det heter i drönarsammanhang, counter-UAS är helt central för de stridande. Det hittills vanligaste sättet att bekämpa drönare är att störa radiokommunikationen mellan operatören och drönaren samt drönarens satellitnavigeringssystem (GPS, Glonass mm).

Eftersom båda sidor använder drönare är det taktiskt komplicerat att använda radiostörning eftersom även den egna kommunikationen kan störas. Som ett motmedel mot radiostörning utvecklas nu också fiberstyrda drönare med rapporterade räckvidder på upp till 10 kilometer.

Drönarna får också allt fler autonoma funktioner och beroendet av radiokommunikation minskar. Utvecklingen går mot navigationstekniker som är oberoende av satellitsystem och andra radiobaserade metoder vilket kommer göra radiostörning effektlöst.

Traditionella eldrör, eller finkalibervapen, är svåra att använda mot små drönare. Teknikutvecklingen har gjort att även små drönare kan bära sensorer som är effektiva på avstånd som är så stora att det är svårt att upptäcka och än svårare att nedkämpa drönarna. Kvalificerade luftvärnssystem, avsedda för att bekämpa stora och dyra mål, som flygplan och helikoptrar, blir orimligt dyra även mot lite större, men enkla och billiga

drönare, som de iranska Shahed. Laser- och mikrovågsvapen, elektromagnetiska vapen, utvecklas men är ännu inte mogna tekniker.

Teknikutvecklingen, som har gjort drönare billiga och spridda över hela stridsfältet, kan också användas mot dem. Precis som under första världskriget när jaktflygplan utvecklades för att möta hotet från attackerande flygplan utvecklas nu jaktdrönare för att bekämpa spanings- och attackdrönare. Den operativa användningen av fjärrstyrda flygplan blev påtaglig först under 1980-talet. Under nittiotalet introducerades amerikanska Reaper-flygplanen, som användes i ökande utsträckning av USA i krigen i Afghanistan och Irak.

Mindre drönare användes av olika irreguljära styrkor i Syrien och Irak under 2010-talet för både spaning och verkan. I konflikten i Nagorno-Karabach 2020 utgjorde drönare en central förmåga (se tidigare artiklar i Artilleri & Luftvärn).

Omoget vapensystem

Jaktdrönare kan sägas vara en ny och fortfarande omogen art vilket man kan se på den mångfald av konstruktioner och lösningar som finns på marknaden och som utvecklas av de stridande i Ukraina.

En jaktdrönare jagar andra drönare och bekämpar dem. Det finns många olika bekämpningsmetoder, en del skjuter nät som stoppar framdrivningen, en del skjuter någon form av verkansdel och andra krockar helt enkelt med målet. Precis som under flygets första decennier undersöks många alternativ och i ett krig går utvecklingen fort.

Likheter med luftvärnssystem

Det finns likheter med jaktflygplan men egentligen är likheterna större med luftvärnssystem. Ett hot måste detekteras, mätas in och jaktdrönaren invisas mot målet. Precis som i luftvärnssystem behöver ett jaktdrönarsystem en markstation med sensorer och länkutrustning.

Fjärrstyrda drönare kan upptäckas genom att detektera radiokommunikationen mellan operatör och drönare.

Radar är en viktig sensor för många system och optiska sensorer ger under många omständigheter mycket goda resultat och det är vanligt att tillverkare kombinerar flera sensorer i en markstation.

Även om jaktdrönaren har en sensor för målinmätning så är, precis som för en luftvärnsrobot, avståndet till målet inledningsvis för stort för att den ska kunna användas för invisning. Det markbaserade sensorsystemet mäter in målet och skickar mållägeskoordinater till jaktdrönaren tills dess att den är tillräckligt nära för att inleda en slutfasstyrning.

Drönaren styr då in mot målet baserat på egna sensordata.

Nät i propellrarna

Beroende på jaktdrönarens utformning, manövrerbarhet och hastighetsresurser kan olika styrprinciper väljas med hänsyn till målets hastighet och manöverförmåga.

Styrstrategierna, inklusive slutfasstyrning, beror även på om det är en sensorplattform eller en attackdrönare som ska bekämpas.

Mot långsamma multirotordrönare är nät som trasslar in sig i propellrarna en enkel verkansform. Nätet kastas ut ovanifrån och fastnar i propellrarna vilket gör att den attackerade drönaren faller ner till marken.

Det finns de som har ett finkalibervapen monterat, vilket kräver noggrann inriktning för att träffa målet och de som styr mot en kollision med målet. En robust drönare kan slå ut en mindre robust i en krock men mot större, hårdare drönare krävs någon form av explosiv verkansdel, och jaktdrönaren går förlorad, ungefär som en traditionell luftvärnsrobot, men billigare.

En jaktdrönare har fått i en annan drönare i sitt sikte. Drönare som jagar markmål är själva ett allt mer jagat byte.

Komponent i framtida luftförsvar

Den dominerande typen av små drönare av idag är elektriskt drivna och har roterande vingar, oftast fyra men det finns sådana med sex och åtta motorer. Det finns exempel på jaktdrönare med raketdrift men batteridrivna drönare kan idag konstrueras för hastigheter närmare 150 meter/sekund och även med en batteritid på några få minuter blir räckvidden omkring tiotals kilometer, tillräckligt för att nå mål på relevanta avstånd.

I det framtida luftförsvaret kan jaktdrönare bli en viktig komponent och utgöra ett effektivt luftvärn på lägre höjder. Förutom att införande av ett yttäckande luftvärnssystem mot drönare kommer ställa stora krav på egen luftrumskoordinering kan ett sådant system även ha effekt mot bemannat attackflyg. Låg flyghöjd är ett traditionellt sätt att undvika luftvärn men om den låga höjden mineras genom tätt utplacerade högautomatiserade jaktdrönare försvåras den taktiken.

Billiga system

Även om det idag finns lösningar på marknaden bör dessa inte ses som färdiga, militärt brukbara system utan snarare som prototyper och utvecklingsprojekt. Det återstår många frågor att lösa. Det som möjliggjort det stora överflödet av mindre drönare på stridsfältet är att de är billiga. Det beror till stor del på en kommersiellt driven teknikutveckling där ett lågt pris stått i centrum snarare än att utveckla robusta allväderssystem. I militära tillämpningar är en fördyrande faktor att undvika svagheter i systemen som en motståndare kan utnyttja. Robusta kommunikationslänkar, mörkersensorer, ledningssystem och drönare med hög grad av automation är kostnadsdrivande tekniker som kommer behövas i militära tillämpningar. Utveckling av avancerade ledningssystem där ett fåtal personer kan hantera en stor mängd hot och jaktdrönare kommer också vara en komplex uppgift, särskilt i en miljö där både egna och motståndarens drönare flyger. Manuellt fjärrstyrda jaktdrönare har börjat användas i Ukraina och en utveckling är att vänta. Kanske kommer vi i framtiden även se jaktrobotar som eskorterar attack- och spaningsdrönare?

Fotnot: 2024 förbrukades flera miljoner små drönare av båda sidor i Ukraina. Ukrainas egen industri förväntas under 2025 producera närmare 4 miljoner, närmare en tusenfaldig ökning sedan krigets början. Ukrainska jaktdrönare beräknas under förra året ha slagit ut cirka 50-talet ryska attackdrönare. Enligt uppgifter från amerikanska International Institut for Strategic Studies, IISS förfogade ukrainska förband över minst 1 000 jaktdrönare år 2024.

Martin Hagström

är programansvarig för forskningen inom autonoma och obemannade system vid Totalförsvarets forskningsinstitut, FOI. Med en bakgrund inom systemteori har han arbetat med styrda vapen och autonoma system i många perspektiv, även i folkrättsliga frågor kring juridik, etik och reglering av autonoma vapen.

Mattias Vikgren

arbetar sedan 2021 som forskningsingenjör vid Totalförsvarets forskningsinstitut, FOI. Han har inriktat sig mot frågor som berör olika typer av obemannade farkoster och autonoma system. Mattias har en master inom systemteknik och robotik från KTH.

SitaWare C4ISR Software

Delivering operational advantage

Intuitive user interface

Complete situational awareness

50+

Nations worldwide 1m+

Users worldwide 25+ Years of experience delivering C4ISR software

systematic.com/defence

Kurs i ”Lufthot och motåtgärder”

Glömda kunskaper väcks till liv i frivilligrörelsen

Ett massivt lufthot utgjorde en del av striderna i såväl Ukraina som Gaza och Libanon under förra året. Kunskaper om lufthot och hur dessa kan motverkas är inte direkt någon färsk materia inom den svenska frivilligrörelsen. Det konstaterade för några år sedan föreningen med luftvärn som huvuduppgift, Luftvärnsförbundet. Ett försök till botemedel har nu blivit en utbildning som väcker mer och mer intresse från bland annat hemvärnsförband.

Lufthotet mot arméförband var under många års kallt krig attackflyg som med åren, i den mån grupperingen låg nära ett förväntat invasionsområde, kom att kompletteras med beväpnade helikoptrar. Lufthotet var naturligtvis alltid en viktig komponent i luftvärnets tillämpade övningar.

Lufthotet var allvar

Då för tiden inledde en luftvärnspluton med 40 mm automatkanon m/48 i dagsljus grupperingen i en ny stridsställning med klargöring i en dold väntplats. En arbetstropp förberedde utläggning av kablar och gjorde enklare fältarbeten för att snabbt kunna köra in i ställningen. Spårdisciplin gällde. Man följde vägar, diken och fältgränser så långt som möjligt. När väl det var gjort kördes en pjäs in och grupperades. Först när den var eldberedd kördes elverken in och bekämpningsförmågan liksom skyddet av materielen ökades successivt. Fordons- och förläggningsplatsen bör väl ha varit en av de ur lufthotssynpunkt bäst skyddade någon kilometer från stridsställningen, men även där var lufthotet allvar: minst 30 meter mellan tält och fordon och 50 meter mellan fordon. Den posttjänst som då krävdes för att hantera ett eventuellt markhot blev naturligtvis ganska omfattande trots rutinmässigt omfattande larmmineringar. Det finns anekdoter som antyder att medvetenheten om lufthotet var mindre i andra delar av armén.

Fordon parkerades sida vid sida i samband med avsittningen på väg till utgångspunkt för anfall och bilder finns där stridsfordon står i kö med korta avstånd före en älvövergång.

Samma tankar som låg bakom förbandsnedläggningarna år 2000 ledde till synen att lufthotet inte längre fanns. Luftvärnet undvek med nöd och näppe nedläggning 2006. Arméns verksamhet bedrevs i allt väsentligt med markhotet som utgångspunkt. Med all rätt, lufthotet i Afghanistan eller i Mali var obefintligt om man frånser eventuella inkommande raketer eller granater.

Några av styrelseledamöterna i förbundet, bland annat nuvarande chefen för Luftvärnsregementet, Johan Jönsson, reagerade på uppgifterna som kom från Ukraina efter 2014.

Utvecklingen där började med att enkla Quadrokoptrar användes för närspaning och artillerieldledning och tiden för upptäckt till bekämpning hade avsevärt reducerats. Den gamla sanningen om sex timmar var inte längre aktuell.

Utgör stommen i kursutbud

Våren 2018 genomförde Luftvärnsförbundet internt ett heldagsseminarium som utmynnade i den tretimmars kurs som fortfarande utgör stommen i kurserna om lufthot och motåtgärder. Det första av de årliga instruktörsmötena hölls i september samma år. Dessa möten har dels använts för att hålla kursinnehållet aktuellt, dels för att ”varmhålla” och rekrytera nya instruktörer.

Bild t.v. Val av marschväg; en gammal och en ny väg till samma plats. En mils snabb trefilig väg med viltstängsel eller 16 kilometer sexmeters landsväg? Det beror på lufthotet. Flygfoto: John Fürstenbach.

Primär målgrupp för tretimmarskursen ”Lufthot och motåtgärder” är befäl inom hemvärnskompanier, från gruppchef och uppåt.

Kursens syfte är att ge kunskaper om hur en fiende utnyttjar en tredje dimension för att nå verkan mot förbandet, både vad gäller underrättelseverksamhet och fysisk verkan. Förband som inte kan bekämpa luftfarkoster är hänvisade till passiva motåtgärder.

Vi diskuterar hur man undviker att bli synlig och hur man kan vilseleda inom olika våglängdsområden. Det är gamla kända förhållningssätt: maskering, spårdisciplin och skenmål. Efter en eventuell upptäckt gäller det att minska skadeverkningarna av ett eventuellt anfall: rörlighet, utspridning och fortifikatoriskt skydd. Den som kan sin SoldF känner igen åtgärderna men omständigheterna och tidsaspekterna är annorlunda. Möjligen har dessa tider också sett det klenaste av alla skyddsmaterial. Fisknät upphängda mellan träden och över grupperingen gör det svårt för lätta UAV att nå fram. Rykten påstår att det är svårt att få tag på fisknät i Polen!

Använd liggunderlag

Några av instruktörerna är hemvärnsmän som genomfört kurser i ”sina” bataljoner. De har rapporterat om hur de kunskaper de förmedlat också påverkat stridstekniken på gruppnivå. Alternativa eldställningar ska vara förberedda och byte av eldställning ska ske omedelbart efter eldöppnande eller vid förmodad upptäckt. Granris är bra för dämpning inom IR-området men att använda liggunderlag ger också god minskning av IR-utstrålningen.

Det både ökade och ändrade lufthotet har inte bara har betydelse för stridstekniken utan också för taktiken. Hotet är

John Fürstenbach

före detta kapten i reserven, ansvarar för Luftvärnsförbundets kurser i Lufthot och motåtgärder. Hans militära karriär inleddes med grundutbildning på dåvarande Lv 3 1965 och slutade som kompanichef i en lvbataljon 48. Civilt har han arbetat i högskolesektorn, bland annat som förvaltningschef vid tre högskolor. Hans mångåriga erfarenhet som privalflygare har också gett perspektiv på lufthotet.

mycket olika beroende avståndet till fienden och ljus- och väderförhållanden. Val av tid för genomförande, transportvägar, grupperingsterräng och rutiner inom förbandet behöver i betydligt större omfattning än tidigare ta hänsyn till hotet från luften.

Reellt hot mot civila ”Luftförsvarskompetens för bataljons- och kompaniledning”, är en utveckling av tretimmarskursen. Med utgångspunkt i aktiva och passiva motåtgärder utvecklas tankar om planering och order med hänsyn till lufthotet. Kursen syftar till att någon i bataljonsstaben ska ha kompetens att formulera en orderpunkt om luftförsvar.

Ytterligare en lärdom från Ukraina är att lufthotet också är reellt även mot civil verksamhet. Det är inte bara fråga om traditionell terrorbombning om än med förarlösa farkoster, i en gråzon likaväl som i krig är UAS också ett verktyg för spaning och sabotageverksamhet både mot kritisk infrastruktur, blåljus- och reparationsverksamhet.

Luftvärnsförbundet har börjat diskussioner om hur motåtgärdsdelen av Lufthotskursen skulle kunna anpassas till civila förhållanden.

Jagic-funktionen reducerar tid för prioriterad bekämpning

Med medlemskapet i NATO kommer också nya funktioner, metoder och förmågor att införas i Försvarsmakten. En sådan funktion är Joint Air-Ground Integration Center (JAGIC), första divisionens funktion för att snabbt kunna bekämpa prioriterade mål och på ett effektivt sätt luftrumssamordna tilldelat luftrum. Överstelöjtnant Stefan Hedmark ger en tydligare bild av hur JAGIC nu blir ett viktigt verktyg inom armén.

”Förmåga för samordning av mark- luftdomänen är inget nytt, men sammanhanget och arbetssättet är nytt för oss.

Som nybliven allierad måste vi studera och förstå vad vår nya roll innebär för hur vi utför hantverket i det multinationella sammanhang som detta innebär.

Arméns division kommer troligen att vara ett bland flera förband i en kårstruktur. Armén har en god förmåga att genomföra understödsbekämpning från luft, Close Air Support (CAS) vid lägre förband i internationella insatser, men även att samordna luftrummet med bekämpning i en nationell kontext.

Optimering av luftdomänen

Nu måste vi snabbt öka vår förmåga till att även kunna hantera alliansens realitet i ett operationsområde utanför våra egna gränser.

Inom luftdomänen kan Nato med både stridsflyg och helikoptrar samt andra flygande system, olika bekämpningsförmågor och sensorer samla en mängd som påvisar en omfattning och en mångfald som är betydligt större än vad vi tidigare har haft att förhålla oss till.

Samordning och optimeringen av luftdomänen blir därför nödvändig så att alliansens tillgängliga resurser kan användas för att bryta fiendens kraft på marken.

Joint Air-Ground Integration Center, eller JAGIC är verktyget för att snabbt bekämpa prioriterade mål – främst på djupet – samtidigt som tilldelat luftrum kan användas så effektivt som möjligt.

JAGIC kan i en divisionskontext betraktas som en del av en divisions genomförandeledning, och är motorn i samordningen med luftdomänen. En förutsättning för detta är att det i planeringen har identifierats högvärdiga mål samt tillgängliga resurser.

Land targeting-process

Detta görs inom ramen för processen Land targeting, och Decide-Detect-Deliver-Assess (D3A). Ett JAGIC har ofta även funktionen som Air Support Operation Center (ASOC).

Den funktionen innebär att JAGIC även kan tilldelas ett eget luftrum för samordning.

Kombinationen av personal- och ledningsstödssystem i JAGIC från både armén och flygvapnet är avgörande för att lyckas med uppgiften att effektivt integrera en division i en kårstruktur. Dagens förmågegap till integration av luft- och markförmågor i en kårkontext med division, utanför landets gränser samt implementering av protokollet för indirekt bekämpning, ASCA, är tydliga utvecklingsområden att fokusera på.

Formar djupet

Högre förbands taktik bygger på användandet av ett operationellt och ett geografiskt ramverk. Det operationella ramverket uttrycker vilka olika åtgärder som behöver vidtas för att lösa sitt uppdrag, och det geografiska ramverket kopplar åtgärderna till operationer i olika rum. I det främre området (deep) formas (shaping) fienden.

Det innebär att division- och kårchefens fokus för striden i det främre området är att skapa förutsättningar för att under-

ställda att vinna duellen och det är främst i det området som JAGIC samordnar bekämpning.

Ett JAGIC kan även genomföra bekämpning av prioriterade mål hitom deep, men då måste detta koordineras med aktuell brigad eller motsvarande. Kåren ansvarar för bekämpning från divisionens bortre gräns. Gränsen mellan kåren och Multi Corps Land Component Command (MC LCC) eller Joint Forces Command (JFC) handlar främst om räckvidden för kårens sensorer. Divisionen genomför strid inom sitt djup främst med markbundna bekämpningssystem eller med Combat Air Brigade (CAB) om en sådan finns. Kåren genomför striden på djupet främst med Air Interdiction (AI) och långräckviddiga raketer såsom ATCMS men även GMLRS (om räckvidd finns).

Flera sambandslösningar

För att lyckas med detta uppdrag måste JAGIC ha sambandslösningar för samverkan med både flyg- och markenheter, högre chef, sidoförband och även underställda. Särskilt viktigt är det att ha ett stödsystem för själva luftrumssamordningen när FM Broadcast nu utgår, där flygande system visas visuellt i en 3D-miljö tillsammans med banprofilen för olika granater och raketer. Dessutom behövs bra lägesuppfattning, en fungerande D3A-process, ASCA-kompabilitet samt stödsystem för att kunna hantera order från flygtaktisk stab.

Rätt personal och stödsystem är grunden, men det som ger en reell förmåga är att vi skapar ett multidomänt ramverk på våra övningar, där det finns ett luftrum med olika luft- och markförmågor att samordna, i interaktion med högre- och lägre ledningsnivåer i en allierad multinationell kontext. Fram till dess att dessa förutsättningar finns i Försvarsmakten måste vi fortsätta JAGIC-träna vår personal genom att nyttja redan utbildade JAGIC hos allierade, exempelvis Finland. En förutsättning är att vi redan nu identifierar och i realiserbar omfattning avdelar personal från både armén och flygvapnet som ska ingå i en framväxande JAGIC.”

Arctic Strike 25

Nya sensorfunktioner visades under experimentövningen

Experimentövningen Arctic Strike 2025 genomfördes i strålande vinterväder på Älvdalens skjutfält i samband med avslutningen av bekämpningsledningsövningen Brigadunderstödsövning 2025. I år var återigen bekämpningskedjan från sensor till verkan i fokus.

I mars förra året genomfördes, som Artilleri & Luftvärn rapporterade om i nummer 1 2024, den första Arctic Strikeövningen i Nordnorge. På initiativ från Sverige tog Norge på sig värdskapet för det första genomförandet.

I år var svenska Arméstaben med arméchef, generalmajor Jonny Lindfors värd för Arctic Strike då ett antal förmågor från ett tjugotal olika försvarsföretag verksamma i Norden samt beredskapsmyndigheter från Sverige, Norge och Finland presenterades under den dagslånga övningen.

Nya sensorförmågor

Arctic Strike är en samnordisk experiment- och demonstratorplattform som fokuserar på bekämpningskedjan från sensor via ledningsstödssystem till verkansplattform i en multinationell och multidomän kontext under subarktiska förhållanden. Det övergripande målet med Arctic Strike är att utveckla förmågan till framdrivning, anpassning och implementering av ny teknik i samverkan med försvarsindustri, beredskapsmyndigheter samt allierade.

Artilleri & Luftvärn

Deltagare från flera nordiska länder försvarsmakter och försvarsindustrier samt några andra Nato-länder var på plats för att se de olika demonstrationsmomenten.

Åskådarna för årets genomförande representerade en bred publik. Såväl beslutsfattare från bland annat FMV och Försvarsmakten som personal som med koppling till pågående förmågeutveckling från nordiska och allierade försvarsmakter, beredskapsmyndigheter och industrin.

Gästerna fick främst se nya förmågor inom sensorer och ledningsstödsystem, även om nya bekämpningsförmågor också fanns med.

Autonomi en trend

En tydlig trend i år var autonomi samt att med drönare placera ut passiva sensorer för akustik eller elektronisk pejlförmåga. Antingen för bekämpning direkt med krysspejlkoordinater eller för att trigga aktivering av aktiva sensorer för att öka precisionen på måluttaget.

Under ett av försöksmomenten demonstrerades två olika autonoma drönarsvärmar i kombination med ledningsstödsystem som inte är förbandsatta i Sverige.

Arméchef, generalmajor Jonny Lindfors var värd för årets

Artic Strike. Nästa år genomförs övningen i Finland i samband med en större bekämpningsövning på Rovajärvi Skjutfält.

Båda svärmarna visade på förmågan att autonomt hitta, lokalisera samt identifiera fientliga mål. För att därefter sända måldata till svenska och finska granatkastare för målbekämpning.

En del av svärmen fortsatte leta mål samt övervaka, under tiden som bekämpningen genomfördes. Bekämpningsledningen under dessa moment genomfördes med stöd av TAK (Team Awareness Kit).

TAK är ett applikationsbaserat ledningsstödssystem utvecklad av amerikanska flygvapnet. Kommersiella surfplattor med TAK samt en portabel SATCOM-enhet för internetaccess, delades ut till batteriplatserna vid skjutande förband. Efter en kort användarutbildning kunde de med måldata från TAK, leverera eld i målet, via manuell inknappning i ordinarie skjutelementräknare.

Passiva måluttag

Ett annat företag visade på förmågan att skapa en pejlbas med en kombination av markbaserade – på en obemannad markgående farkost (UGV) – samt pejlar burna av drönare för att erhålla måldata för bekämpning av det simulerade fientliga artillerilokaliseringssystemet.

Företaget visade i nästa moment att måldatan från pejlarna, istället kan användas för att inrikta en drönare med relevanta passiva sensorer så att en kategori 1-koordinat erhålls för att kunna göra en mer precis bekämpning.

Motsvarande passiva måluttag förevisades även av norska FFI med stöd av några företag, men då med en pejlbas av akustiska sensorer, som även de kan placeras ut av drönare.

Ett företag använde även en akustisk pejlbas för att istället starta mätning mot granater med en artillerilokaliseringsradar, för att därefter genomföra en bekämpning av fiendens artilleri. Allt för att minska tiden för sändning och därmed minska risken för att i sin tur bli bekämpad.

Norska Forsvarets Forsknings Institutt (FFI) presenterade en markgående, bandgående obemannad farkost beväpnad med en kulspruta samt radar för målinmätning.

En av de försvarsindustriföretag som deltog i den andra upplagan av Arctic Strike var Saab vars sensorprodukter från affärsområdet Survaillance stod i fokus för Saabs deltagande.

ASCA-stöd

Dessa bekämpningar genomfördes med stöd av ASCAprotokollet, där Norge och Finland använde förbandsatta ledningsstödsystem.

Sverige använde sitt försöksystem, så att en digital och interoperabel bekämpningskedja skapades mellan de tre olika ländernas bekämpningsledningar.

Norska FFI med stöd av några företag genomförde ett moment med bekämpning av drönare (Counter-UAS) med två olika system.

Det ena var en UGV försedd med kulspruta som verkansdel och en radar för målinmätning. Det andra var en vanlig automatkarbin med ett optiskt sikte som genom bildbehandling identifierar drönaren och avfyrar skottet först när algoritmen bedömer att det blir träff. Allt initieras när skytten har drönaren i siktet och trycker på avtryckaren.

Skarp patrullrobot

Inom ramen för projektet demo UCAV (obemannad beväpnad drönare) som leds av Arméstaben genomfördes under Arctic Strike även en bekämpning med skarp patrullrobot. Beslutet för att avfyra patrullroboten genomfördes efter målupptäckt från en förbandsatt UAV 05 Svalan.

Finsk granatkastartropp var en av de enheter som utförde bekämpning efter målupptäckt.

GRKPBV 90

GRKPBV 90 Mjölner kräver knappast någon närmare presentation för Artilleri & Luftvärns läsare. Ett enkelt och robust system framtaget på rekordtid i nära samarbete mellan Försvarsmakten, FMV och BAE Systems Hägglunds. baesystems.com/product/mjolner

Stefan Hedmark

Överstelöjtnant Stefan Hedmark är idag ställföreträdande chef för Artilleriets Stridsskola i Boden. Han har sin militära bakgrund som pansarskytteofficer vid I 19 samt var även den första plutonchefen för lvkv-plutonen som utbildades vid I 19. Har har mångårig erfarenhet från stabsarbetet inom brigaden. Han har även varit utvecklingsofficer vid MSS samt chef för Försvarsmaktens vinterenhet. Innan befattningen som ställföreträdande chef för ArtSS hade han uppdraget som ställföreträdande planeringschef för Aurora 23 samt planeringschef för olika internationella övningar i Sverige och Norden. Fokusområden för Stefan är divisionen, funktionsföreträdare vid planering och genomförande av arméns övningar samt systemutvecklingsplan indirekt bekämpning.

Att vara medveten om sin egen signatur inom hela det elektromagnetiska spektrumet är första steget för att kunna skydda sig mot upptäckt och därmed bekämpning, skriver artikelförfattaren.

Nästa Arctic Strike kommer Finland att vara värd för när den genomförs på Rovajärvi skjutfält i november nästa år i anslutning till en finsk bekämpningsövning.

Fram till dess behöver olika intressenter från industrier och beredskapsmyndigheter, enskilt eller genom nya samarbeten, arbeta vidare med förmågor och verktyg som på kort sikt kan implementeras i de nordiska försvarsmakternas krigsförband.

Finland nästa

Årets genomförande visade flera exempel på passiva sensorer för måluttag. Att vara medveten om sin egen signatur inom hela det elektromagnetiska spektrumet är första steget för att kunna skydda sig mot upptäckt och därmed bekämpning.

Att kunna minska eller förvränga signaturen för att undgå bekämpning, är ett utvecklingsområde för såväl artilleriet som luftvärnsförband.

Jag hoppas att exempel på detta, tillsammans med skyddssystem mot drönare och patrullrobotar demonstreras i samband med nästa Arctic Strike. Men även att navigera och göra måluttag utan stöd av satellitnavigationsverktyg som GNSS är en förmåga vi måste bli bättre på.

Foto Arctic Strike: David Hakeberg och Caitlin Qvist, Försvarsmakten.

ASTER

THE EUROPEAN LONG RANGE AND ANTI-BALLISTIC INTERCEPTOR

ASTER is the European missile providing optimum long range and anti-ballistic capabilities to air defense systems.

ASTER missile is the cornerstone of SAMP/T NG systems, NATO Networked, providing unique capabilities; 360°, day & night, high tactical mobility, against the full spectrum of airborne threats.

Samordning av egna UAV:er stor utmaning

Behov av metodjustering för brigaden och divisionens luftrumssamordning

Syftet med luftrumssamordning är i dagsläget känt för många, inte minst i luftvärnet och artilleriet. De senaste åren har luftrumssamordning fått allt större fokus och varit en återkommande punkt på större övningar, både i målsättningar och som praktiska moment.

Samordning i luftrummet syftar till att optimera vår samlade effekt, undvika vådabekämpning och kollisioner i luften samt säkerställa att rätt mål bekämpas.

Den luftrumssamordning som vi idag genomför grundar sig på NATO:s metoder och motsvarande begrepp Airspace Control.

Den utvecklades och infördes i Försvarsmakten redan 2007 genom den stående order Swedish Joint Forces Command Airspace Control Plan Silver Mine. Populärt kallas den kort och gott för ”Silver Mine” efter dåvarande flygvapenchefen, generallöjtnant Anders Silwer.

Motivet och motorn för införandet var bland annat ökat internationellt fokus och deltagandet i Nordic Battle Group 08. Sedan dess har vi följt NATO:s metoder och till del anpassat detaljer för våra nationella behov. Så när det gäller luftrumssamordning är vi redan interoperabla med NATO, vilket är en styrka.

Luftrumssamordning i brigad

Hur sker då luftrumssamordning i en brigad? Vilka begrepp och metodik är det som gäller?

Luftrumssamordning bygger i grunden på en kombination av två metoder och begrepp, Positive Control respektive Procedural Control. Den förstnämnda är att sträva efter, för den medger mer flexibilitet än den andra.

Positive Control förutsätter att luftrumsaktörer har tillgång till tekniska system för stridsledning och lägesuppfattning, såsom till exempel samband, luftlägesbild och identifieringssystem (IFF).

Procedural Control bygger mer på förutbestämda eller överenskomna metoder/procedurer och att luftrummet delas upp i olika volymer för olika luftrumsaktörer eller verksamheter. Procedural Control ska kunna användas då tekniska system degraderas eller helt saknas. Normalt används en kombination av både Positive och Procedural Control, både med stöd av tekniska system och där man separerar olika verksamheter tidsmässigt och/eller geografiskt.

Airspace control order

De orderverk som reglerar och behövs för att kunna genomföra luftrumssamordning är bland annat Airspace Control Order (ACO), som beskriver hur luftrummet är uppbyggt, med andra ord utgör spelplanen för planerad verksamhet. Därtill behövs Air Tasking Order (ATO), som beskriver hur flygresurser men även vissa luftvärnsförband ska använda luftrummet för planerad verksamhet. Det finns en stor mängd volymer och referenspunkter, för olika typer av aktörer och verksamheter, som kan användas för att bygga ett luftrum.

Dessa kallas för Airspace Control Means och benämns förkortat ACM. Här återfinns även Fire Support Coordination Measures (FSCM) som bland annat använd för samordning av indirekt eld.

HIDACZ

Den konceptuella metod som har utvecklats och nu tillämpats i våra brigader, i mer än 15 år, bygger på att brigaden blir tilldelad en luftvolym som normalt benämns HIDACZ. Brigaden

Nicholas Madison grundutbildades vid dåvarande Lv 7 i Luleå. Efter trupptjänstgöring där blev han 1999 chef för projektgrupp Luftvärnskanonvagn 90 (Lvkv 90) vid LvSS i Norrtälje. När luftvärnet omorganiserades år 2000 började han vid TekLv med ansvar för vidare-utveckling av samtliga eldrörssystem. Därefter följde tjänstgöring vid Insatsstaben samt utlandsstyrkan. Efter tre år som taktiklärare på Försvarshögskolan är Madison tillbaka på LvSS. Denna gång som chef för projektgrupp brigad/divisionsluftvärn.

får samtidigt mandat och ansvaret för att planera och leda samordningen i HIDACZ. Brigaden tilldelar bataljoner en del av ansvaret, att leda samordningen i luftrummet över sina respektive områden, framförallt egna flygande UAV-system och verkanssystem, men även helikoptrar som ska flyga in i bataljonens område/luftrum.

I HIDACZ separeras normalt lågt flygande helikoptrar och små UAV-system på låg höjd med flygplan på högre höjd, genom att ange en höjdseparation, även kallad Coordination Level.

För att leda/styra flygrörelser, framförallt helikoptrar men även större UAV-system eller understödjande stridsflyg, upprättas flygkorridorer, flygvägar och olika referenspunkter inne i HIDACZ, till exempel Entry/Exit Gate (EG), Airspace Control Points (ACP) och Contact Points (CP).

Dessa delges till brigadens förband inom ramen för planering av luftrummet och planering och genomförandet av flyguppdrag. Flygvägar planeras så att dessa inte ska begränsa förbandens verkanssystem.

Behov av metodjusteringar

NATO-anslutningen men även FISE-samarbetet, tillsammans med upprättandet av första divisionen, medför behov av att justera våra metoder, så att de bättre passar in i storskalighet och inte minst i NATO:s processer.

Luftrumssamordningen kommer nu ske i en divisions-kontext inom ramen för en kår, som i sin tur har en högre chef.

Svenska förband ska nu ingå i och genomföra strid i multi do-

mäna operationer (multi domain operation, MDO) tillsammans med andra länders stridskrafter.

Vad blir då skillnaden när våra brigader ska ingå i en division som i sin tur kan ingå i en kår?

Den stora skillnaden blir att brigadens HIDACZ med dess mandat lyfts upp till division- eller till kårnivån, och kompletteras med brigad- och divisionsgränser för samordning inom HIDACZ. En annan skillnad blir att höjden på HIDACZ normalt blir begränsad och lägre för divisionen och brigaden. Syftet är att kåren ska kunna samordna det högre luftrummet för kårens egna och andra tillgängliga resurser för insatser över större områden.

Samordning med kårnivå

Det medför att divisionsstaben vid behov av det högre luftrummet, exempelvis vid tidskritisk bekämpning med raketartilleri, behöver samordna luftrummet med kårnivån. Samordningen genomförs då av en ny funktion i divisionsstaben som benämns JAGIC (Joint Air Ground Integration Center), se också separat artikel i detta nummer.

Ett av flera syften med införandet av funktionen JAGIC är att minska tiden från det att fientliga mål upptäckts till det att dessa kan bekämpas, med divisionens egna verkanssystem eller andra tillgängliga resurser från samtliga domäner (mark, sjö, luft, rymd, cyber).

En av konsekvenserna är att mycket av den luftrumssamordning som tidigare gjordes av en brigad nu istället genomförs

på divisionsnivån. Arbetet sker även fortsättningsvis i två tidsperspektiv, planering och genomförande, men nu mer kontinuerligt och med större framförhållning. NATO:s planeringscykeln är upp till 72–96 timmar.

Måste gå undan

Här bör nämnas att en del av konceptet LSCO är att varje nivå (brig, div, kår osv) ska vinna sin del av duellen, vilket innebär att långräckviddig bekämpning företrädesvis inte görs av brigad, den utför divisionen/kåren med sina respektive verktyg.

När ett högprioriterat mål (high value target, HVT) upptäcks måste det gå undan i bekämpningskedjan; från insatsbeslut, vapenval till Battle Damage Assessment (BDA).

En konsekvens av HVT-upptäckt kan därmed vara tillfälliga inskränkningar i andra systems verksamhet, till exempel att helikopterförband förblir kvar på mark eller begränsningar av y-topp för artförband. Ovanstående är ett exempel på (luftrums)-stridsledning och för att kunna göra detta krävs planering och förberedande av ACM:er samt lägesuppfattning.

ATO (motsvarande svenska TALP)-cykeln går över fyra dygn vilket väckt förvåning men är inte konstigt.

Stabsmetodiken är parallellplanering vilket innebär att framtagandet sker samtidigt för fyra olika dygn där olika steg genomförs i olika skeden varav ett, exempelvis, är resursinventering inför något dygn och det sista är författandet av ATO inför nästkommande dygn. På lokal nivå, t ex inom brig/div, behövs enbart den sistnämnda.

Ett exempel som visar hur brigaden eller divisionen bygger upp sitt luftrum enligt den luftvolym som benämns HIDACZ.

Fortsatt utveckling

Det som tidigare upplevts som svårast i luftrumssamordningen har varit samordningen av egna helikoptrar. Idag och framgent kommer samordning av den snabbt ökande mängden av egna UAV-farkoster att vara den stora utmaningen. De är så många att detaljuppföljning inte är möjlig. De kommer även utgöra en stor utmaning för luftvärnet som behöver fokusera på att detektera och bekämpa fiendens UAV-system. Metoder för samordning av egna UAV:er behöver utvecklas och provas på flera förbandsnivåer, bland annat med stöd av våra ledningsstödssystem. Även om syftet och våra grundläggande metoder med luftrumssamordning inte har förändrats, som den uppmärksamme läsaren redan noterat, finns det nya akronymer med tillhörande begrepp-apparat. Dessa begrepp är inte alltid direkt översättbara och metoder har förändrats. Därmed uppkommer ett förändrat utbildningsbehov och utbud av kurser för stabsmedlemmar inom brigad, division och kår.

Så här långt har detta lösts enligt ”lärlings-metod” men behöver, även inbegripande övning och praktik, formaliseras.

I någon mån behöver även de tekniska stöd-systemen kompletteras med funktioner för olika krypton och skapande av tredimensionella ACO-bilder.

Det behövs även ett NATO-kompatibelt system för markstridsförband som utvisar luftläget.

Ett första steg i den riktningen tas under året då ersättare till nuvarande luftläges-system, Försvarsmaktens Broadcast (FMB) ska utprovas men utbildningsfrågan för lv-befäl kräver en analys som ännu inte genomförts.

Första anskaffningen av långräckviddig robot klar

Sverige köper Taurus för långräckviddig bekämpning

Anskaffningen av långräckviddig bekämpningsförmåga har varit en het potatis inom Försvarsmakten i flera år. Armén och

Flygvapnet har inte varit helt överens om vem som ska äga förmågan men nu står det klart att i ett första läge kommer

Sverige att anskaffa den tysk-svenska långdistansmissilen

Taurus som en del av beväpningsalternativ till JAS 39 Gripen.

I en kommentar i Försvarsmaktens årsberättelse presenteras anskaffningen av Taurus som ett kommande beväpnings-alternativ för Jas 39 Gripen C med leverans under år 2028.

Taurusroboten utvecklades under 90-talet och var från början

tänkt att anskaffas som en del av beväpningen till Gripensystemet.

Någon anskaffning blev det aldrig förutom en enklare version med namnet Bombkapsel 90 (BK 90).

Bombkapseln utgick ur organisation kort tid efter anskaffning då den innehöll mindre substridsdelar, så kallade bomblets, som inte var tillåtna att använda enligt avtalet om kluster-ammunition (CCM) som Sverige undertecknade i slutet av 90-talet.

Räckvidd över 50 mil

Men, nu, drygt två decennier senare gör alltså Sverige slag i saken och anskaffar Taurus som långräckviddigt attackvapen, en förmåga som flygvapnet saknat sedan Gripensystemet infördes. Visserligen finns såväl robot 15 som flygversion sedan många decennier tillbaka. Räckvidden för denna missil är väsentligt

kortare än Taurus som uppges från tillverkaren Taurus Systems med säte i tyska Schrobenhausen, ha en räckvidd på över 50 mil.

En sådan räckvidd innebär att Taurus med sin låga anflygningshöjd och höga hastighet kan angripa mål i både Sankt Petersburg-området som Kaliningrad.

Taurus väger enligt officiella uppgifter 1400 kilo och har dubbla stridsdelar med en förpenetrator med en total vikt på knappt 500 kilo för bekämpning av hårda mål som byggnader och bunkrar.

Taurus benämns även KEPD-350 och utgör beväpning till ett antal olika attackflygplan som Eurofighter, F-18 Hornet, Typhoon och F-15 Eagle. Kryssningsroboten har flera kombinerade navigeringssystem, som GPS, bildigenkänning och tröghetsnavigering, vilket gör att den kan hitta sitt mål även om fienden stör ut satellitnavigeringen.

Taurus Systems som tillverkar systemet grundades 1988 som ett samägt bolag mellan MBDA och Saab Dynamics AB.

Markbaserat system

Även inom markbaserade system går utvecklingen i snabb takt.

Flera studier pågår inom armén om vilket system som är lämpligt för anskaffning och enligt vad Artilleri & Luftvärn erfar kommer även vissa försökskjutningar att genomföras i närtid.

Vilka system dessa omfattar råder det dock hård sekretess om. Artilleri & Luftvärn kommer definitivt att återkomma i frågan.

EURENCO ÄR EN NYCKELAKTÖR...

EURENCO ÄR EN NYCKELAKTÖR...

för både civil och militär marknad

för både för både civil och militär marknad

EURENCO är en av Europas ledande tillverkare av krut och sprängämnen. Koncernen har ca 1400 medarbetare och verksamhet i Frankrike, Belgien och Sverige EURENCO i Karlskoga har ca 400 anställda och utvecklar och tillverkar krut och sprängämnen Bolagets kunder finns spridda i hela världen, med fokus på Europa och USA.

EURENCO är en av Europas ledande tillverkare av krut och sprängämnen. Koncernen har ca 1400 medarbetare och verksamhet i Frankrike, Belgien och Sverige EURENCO i Karlskoga har ca 400 anställda och utvecklar och tillverkar krut och sprängämnen. Bolagets kunder finns spridda i hela världen, med fokus på Europa och USA.

Läs mer på eurenco.com

Läs mer på eurenco.com

Svärmteknik i modern krigföring

Ny era av samordnad strid

De senaste åren har drönare revolutionerat krigföringen. Från att ha varit ett komplement till att ha blivit en central del av militära operationer, både självständigt och i team. En

av de mest banbrytande utvecklingarna inom detta område är svärmteknik, där flera drönare samverkar autonomt för att uppnå strategiska mål.

Drönare används idag inom en rad militära områden, såsom spaning, målsökning, elektronisk krigföring och precisionsattacker. Med hjälp av avancerad mjukvara och sensorteknik kan drönare samla in underrättelser i realtid, genomföra operationer och utföra kirurgiska attacker mot mål utan att utsätta operatören för fara.

Israeliska Elbits portfölj av drönare har utvecklats under lång tid, med allt från små drönare till stora strategiska plattformar med lång räckvidd, hög uthållighet och avancerade förmågor. Dessa system är inte bara tekniskt avancerade utan också kostnadseffektiva vilket möjliggör en minskning av både operativa- och underhållskostnader samtidigt som de ökar den militära slagkraften och tempot.

Ny era av samordnad strid

Svärmteknik bygger på idén att flera enheter arbetar tillsammans i koordinering, ofta med AI-algoritmer som styr deras beteende.

Det betyder inte att de uppträder nära varandra eller spelar samma roll. Detta möjliggör komplexa uppdrag med hög effektivitet och precision, även i GNSS-störda miljöer.

Elbits Dominion-X är en av de mest avancerade lösningarna på marknaden och möjliggör både fjärrstyrning och autonom kontroll av drönarsvärmar och andra obemannade system, i luften och på marken simultant. Dominion-X kan integrera många olika plattformar och nyttolaster, och leda komplexa uppdrag där olika delar av svärmen utför olika roller.

Systemets avancerade navigationssystem är dessutom oberoende av GNSS och kommunikationen är robust, vilket tillåter svärmen att operera även i elektroniskt störda miljöer och erbjuder en lösning på en av svärmteknikens största utmaningar, det vill säga att avancerade motmedel inte stör ut hela svärmen.

Används inom Natofamiljen

Mjukvaran har den högsta teknologiska mognadsgraden (TRL9) och är i operationellt bruk världen över, bland annat i flertalet NATO-länder. Dominion-X representerar en mer avancerad och integrerad form av svärmteknik än många befintliga lösningar. Till skillnad från enklare system kan Elbits lösning integrera både autonoma, bemannade och avsuttna enheter till ett samordnat stridssystem, så kallad för MUM-T (Manned-Unmanned Teaming).

De obemannade enheterna kan komplettera och jobba tillsammans och integrerat med allt ifrån mekaniserade enheter till mindre avsuttna grupper i urban miljö, inom och utomhus.

Kognitiv avlastning för operatören

En av de största fördelarna med svärmteknik är dess förmåga att avlasta operatören kognitivt. Genom AI-automation kan operatören fokusera på taktiska beslut i stället för manuell styrning. Det minskar arbetsbördan och ökar den operativa effektiviteten. Dessutom tillför svärmteknik en ny dimension

Christian Tengelin arbetar med affärsutveckling inom ett brett område på Elbit Systems Sweden. Efter en lång karriär som officer tillträdde han tjänsten i mars 2023. I sin tidigare roll som yrkesofficer har Tengelin stor erfarenhet av militära system, med inriktning på kommunikation, ledning och artilleri. Under sin tid i Försvarsmakten har han varit bland annat stabschef vid Artilleriets Stridsskola (ArtSS). Utöver sitt civila yrke är Christian fortsatt anställd reservofficer.

till stridsfältet. Genom att utnyttja den vertikala axeln på ett mer avancerat sätt kan drönare användas för att skapa tredimensionella strategier, vilket ger taktiska fördelar över traditionella mark- och luftbaserade system och ökar tempot och precisionen.

Autonomous Management (AM) gör det möjligt för operatören att utföra taktiska uppdrag med en heterogen svärm. Systemet planerar och anpassar automatiskt uppdrag baserat på den information användaren förser systemet med. Användaren definierar vad den vill uppnå med uppdraget, uppdragets tidsram, intresseområde samt start- och landningszoner. Därefter hanterar systemet informationen autonomt och definierar parametrar som när och var det är mest optimalt för hot-swaps och det mest optimala sökmönstret mer mera.

Framtidens moderna krigföring

Svärmteknik, autonomi och MUM-T representerar framtiden för modern krigföring genom att kombinera effektivitet, autonomi och kostnadseffektivitet. Med lösningar som till exempel Dominion-X blir det möjligt att inte bara förbättra den operativa kapaciteten utan också minska risken för mänskliga förluster.

När operatörer avlastas och en ny dimension tillförs till stridsfältet skapas en mer flexibel och slagkraftig armé redo för framtidens utmaningar.

Debatt – Viktor Kullenberg, kadett Luftvärnets Stridsskola

Sverige bör välja Nasams som divisionsluftvärn

Kriget i Ukraina har tydligt visat luftvärnets betydelse, och försvarsbeslut för perioden 2025–2030 fokuserar på att stärka detta område. För att komplettera det kommande brigadluftvärnet bör Sverige snarast anskaffa Nasams som divisionsluftvärn.

Systemets beprövade kapacitet, kompatibilitet med luftvärnssystem 103 Patriot och flexibla robotanvändning gör det till ett effektivt val.

Nasams som har utvecklats av norska Kongsberg i samarbete med amerikanska Raytheon är operativt i 13 länder, inklusive våra nordiska grannar Norge och Finland. Ett införande i Sverige skulle gynnas av dessa länders erfarenheter och minimera startproblem. Dessutom är Nasams fullt kompatibelt med Patriotsystemet, vilket skapar ett integrerat luftförsvar som förstärker samverkan mellan armén och flygvapnet. Erfarenheter från Ukraina visar att samarbete mellan olika luftvärnssystem är avgörande för effektiv bekämpning av hot.

Nasams kan använda flera robottyper, som Amraam och robot 98, Iris-T, vilket gör systemet flexibelt utifrån hotbild och tillgänglig ammunition. Systemets allväderskapacitet är särskilt relevant för nordliga operationer, där siktförhållanden kan vara utmanande.

Viktor Kullenberg

Fyller en strategisk lucka

Sveriges nuvarande luftförsvar består av kortdistansluftvärn och luftvärnssystem 103 Patriot, men saknar ett medeldistansluftvärn. Nasams skulle fylla denna lucka och skapa ett flernivåskydd som kan hantera varierande hot. Erfarenheter från Ukraina visar vikten av att kombinera kort-, medel- och långdistansluftvärn för att skapa ett effektivt försvar.

En nackdel med Nasams är att Ryssland redan exponerats för systemet i Ukraina och kan ha utvecklat motmedel.

Dock vidareutvecklas Nasams kontinuerligt, vilket minskar risken för sårbarheter. Ett annat problem är kostnaden för dess robotar i relation till hot som billiga drönare. Därför bör Nasams kompletteras med eldrörsluftvärn för att effektivt hantera lågkostnadshot.

Om Sverige väljer Nasams torde systemet snabbt kunna införas och integreras med existerande försvar, samtidigt som det förstärker Sveriges samarbete med NATO. Med dagens hotbild finns ingen tid att vänta – beslutet bör tas nu.

är en av luftvärnets blivande officerare som just nu slutför sin utbildning vid militärhögskolan Karlberg. Han genomförde sin värnplikt på Lv 6 i Halmstad 2019-2020 och fick sedan anställning på en av luftvärnsbataljonens plutoner och tjänstgjorde som soldat i två. Under denna tid fick även Viktor utbildning på 103 Patriot-systemet i USA. Han är klar med sin officersutbildning i sommar.

Större delen av min fritid ägnar hans sig åt träning eller jakt.

FULL-RANGE CAPABLE SYSTEM BEYOND EXPECTATION

The Chunmoo will give Nordic land forces a credible long-range stand off capability

K239 CHUNMOO

HIGHLY LETHAL MULTIPLE ROCKET LAUNCHER

• Fully developed system responding to Nordic requirements

• Twin POD launcher for maximum firepower and operational flexibility

• In use and ready for fast delivery with a full range of rockets and missiles

Brigstri banar väg nytt brigadluftvärn

Under arméns stora stabstjänst- och ledningsövning Brigstri övade Luftvärnsregementets deltagare för första gången med metodik för nyttjandet av nytt brigadluftvärn. I slutet av 2028 ska Försvarsmakten ha infört två brigadluftvärnskompanier med nya luftvärnssystem och utbildad personal. Två år senare ska det finnas totalt fem klara brigadluftvärnskompanier.

– Den här övningen är en viktig del av uppbyggnaden av brigadluftvärnsförmåga. Genom att vi börjar öva på ett nytt sätt ökar vi vår förmåga att verka inom brigader och vi bäddar för att kunna verka med nya system, säger Lv 6 ställföreträdande regementschef Jan Ohlson och styrelsemedlem i Artillerioch Luftvärnsklubben.

Ingen anskaffning beslutad

En annan av föreningens styrelsemedlemmar, major Nicholas Madison var under övningen funktionsövningsledare Luft:

– I en av brigaderna, 7:e brigaden, spelar vi med det nya brigadluftvärnskompaniet, förklarar Madison.

Det betyder att Lv 6 för första gången övar på ett sätt som ska motsvara hur brigadluftvärnet kan fungera när de nya brigadluftvärnssystemen och kompanierna finns på plats.

I dagsläget pågår upphandling av nya system och det är ännu inte klart vilka system som ska anskaffas. Under Brigstri spelade därför luftvärnsfunktionen med system som motsvarar den verkan som brigadluftvärn bör ha – småmålsförmåga, mättnadsförmåga och fullhöjdsförmåga.

– På det här sättet kan vi träna med förmågor som blir liknande de vi faktiskt kommer att få och ett antal personer får utbildning i att verka i det här sammanhanget. Det är en utmärkt tidsinvestering då några av övningsdeltagarna kanske bli brigadluftvärnschefer i framtiden med uppgift att utbilda på de nya systemen, säger Nicholas Madison.

Mix av verkans- och sensorsystem

Brigadluftvärnskompaniets kommer att ha en mix av olika verkans- och sensorsystem. Kenneth Hagström från Försvarsmaktens Tekniska Skola gick under övningen i befattning som kompanichef.

– Jag trycker särskilt på två saker som extra viktiga att utveckla under övningen – att knyta kontakter inom brigaden och att alla ska hitta sin roll i kompaniet, säger han. Den stora spelhallen är överfull av människor och teknik.

Ljudnivån är hög och övningsdeltagarna följer spelets gång via sina egna skärmar och via de stora väggskärmarna som ger en sekundaktuell lägesbild. Amanda Hellander, som vanligtvis arbetar som instruktör, har rollen som stabsassistent på brigadluftvärnskompaniet. Från luftvärnsstridsledningscentralen kommer information om att ett robotanfall pågår. En egen radarenhet utslagen, är beskedet.

– Korrigering! Vi har två enheter påverkade, meddelar operatören.

Luftvärnsfunktionen bemannas i spelet av fyra killar som tillsammans agerar ett antal plutoner med drygt 240 man. En av killarna är Oscar Kristensson som utbildar sig till reservofficer. Bredvid honom sitter Alexander Malmqvist från Luftvärnsbataljonens 103-kompani.

”Ett helt annat tempo”

– Under övningen har vi fått en mycket större inblick i hur brigader fungerar, säger Alexander Malmqvist.

– Det här är en värld som vi inte alls levt i innan. Det är ett helt annat tänk och ett helt annat tempo än när vi övar på att skydda en flygplats, säger Oscar Kristensson.

Ljudnivån är hög i den stora spelhallen och övningsdeltagarna följer spelets gång via sina egna skärmar och via de stora väggskärmarna som ger en sekundaktuell lägesbild.

Major Nicholas Madison från Luftvärnets stridsskola var funktionsövningsledare Luft och förklarar att i spelet så används det nya brigadluftvärnskompaniet med planerad ny materiel.

Brigadstridsledningsövningen, Brigstri är en årligt återkommande övning som involverar cirka 1 000 deltagare. Merparten av Arméns förband deltar och utöver Skövde, som är centrum för övningen skedde i år digitalt deltagande från Boden och Gotland.

Nicholas Madison håller med om att tempot är ett utmärkande drag för att verka inom en brigad. Andra kännetecken är att beslut ofta måste fattas på ofullständigt underlag, att fienden hela tiden är närvarande och att den som verkar inom en brigad måste ha god kunskap om vad de andra förbanden kan göra och gör.

– Principerna för strid mot luftmål är de samma även om hantverket kan skilja sig åt mellan system. Det speciella är att befinna sig i en brigadkontext, säger han.

Brigstri är årligt återkommande och involverar cirka 1 000 deltagare. Merparten av Arméns förband deltar och utöver Skövde, som är centrum för övningen sker deltagande från Boden och Gotland.

Text: Jessica Krantz/Försvarsmakten

Foto: Anders Fall/Försvarsmakten

Ledningsförmåga från division till soldat

NEXIUM Deployable Networks Deployable Resilient AKcelerated interOperable Networks

Ukraina får Tridon och arton Archerpjäser

Nyheter om fortsatt svenskt stöd till Ukrainas krig mot Ryssland duggade tätt under årets inledande månader.

Ett stöd som innebär att de ukrainska förbanden kommer att tillföras fler luftvärnssystem samt inte minst arton Archerpjäser.

Första nyheten av intresse för luftvärnare presenterades av regeringen den 24 februari och består av att regeringen givit bemyndigande till FMV att anskaffa fler robot 70-system av senaste modellen New Generation (NG) till Ukraina.

Detta sker via det nya ramavtal som FMV tecknat med Saab Dynamics avseende produktion av rbs 70.

Nytt ramavtal

Avtalet innebär att FMV kan köpa in alla de produkter som Saab Dynamics affärsområde Missile Systems säljer inom arméområdet i Sverige. Det innebär också att den nya versionen av systemet, MSHORAD ingår i avtalet liksom missiler, sikten, träning samt support. Även Lettland och Litauen är med i avtalet, vilket är positivt för det gemensamma försvaret.

Desto mer iögonfallande var regeringens besked om att anskaffa BAE Systems Bofors nya, vidareutveckling av 40 millimeter automatkanon, Tridon, som Artilleri & Luftvärn presenterat i tidigare artiklar.

Detta innebär att förutom Sverige som beställt en utvecklingsplattform av Tridon kommer nu Tridon att bli operativt i en befintlig stridsmiljö. Något som tillverkaren BAE Systems i Karlskoga tar som ett kvitto på att Tridon är ett system även för det moderna slagfältet:

- Det är mycket glädjande att regeringen offentliggjort att Tridon Mk2 utgör en del av det Sveriges artonde stödpaketet till Ukraina. Vi ser det som ett kvitto på att systemet har egenskaper som stärker den ukrainska försvarsförmågan mot luftburna hot, säger Henrik Graff-Hedberg, kommunikationsdirektör på BAE Systems Bofors.

Hur många NG-system och Tridon som beställning avser är inte offentlig men köpesumman är 1,2 miljarder som helhet.

Fler Archerpjäser

Några veckor senare, den 13 mars kom nästa besked från regeringen som också direkt påverkar BAE Systems Bofors orderstock – Ukraina kommer att tillföras ytterligare 18 Archerpjäser med åtta-axlig lastbil som vapenbärare, Archer 8x8.

Samtidigt som produktionen i Karlskoga ökar blir det också en uppväxling för produktionsarbetet vid Saabs Survaillance anläggning i Göteborg då regeringen givit bemyndigande till FMV att för ukrainsk räkning anskaffa fem artillerilokaliseringssystem av typen Arthur. Det sammantagna värdet av det ukrainska artilleripaket är cirka tre miljarder kronor och utgör en del av det artonde militära stödpaketet till Ukraina. – Ukraina är i stort behov av artilleri och artilleriammunition. Detta har sedan den ryskan invasion inleddes 2022 varit högt prioriterat av Ukraina. Det var Ukrainas försvarsminister Rustem Umjerov tydlig med när jag träffade honom för några dagar sedan, förklarade försvarsminister Pål Jonson när han presenterade anskaffningen på plats i Karlskoga den 13 mars. Leveranser av Arthursystemen kommer att inledas innevarande år. Archerpjäserna levereras till Ukraina med start 2026.

I och med att det artonde stödpaketet nu genomförs har Sverige bidragit med drygt 61 miljarder kronor i militärt stöd till Ukraina sedan den fullskaliga invasionen av Ukraina inleddes för drygt tre år sedan.

BAE Systems Bofors vd, Lena Gillström presenterade i samband med en pressträff att Sverige beslutat att skänka ytterligare 18 Archerpjäser av den nya versionen 8x8 till Ukraina med leveransstart nästa år. Försvarsminister Pål Jonson deltog också i träffen.

Foto: August Rosén, BAE Systems Bofors.

Foto: August Rosén, BAE Systems

Nytt gjuteri och flera nya fabriker

Högsta fart i Sverige för arbetet med ökad produktionskapacitet för ammunition

Inom något år kommer Sverige att få sitt andra sprängämnesgjuteri och något år senare beräknas en ny anläggning för tillverkning av trotyl tas i bruk. Även ute i Europa pågår ett intensivt arbete med att öka produktionskapacitet för tillverkning av krut och sprängämnen.

Saab Dynamics i Karlskoga som beslutat att bygga ett eget gjuteri för sprängämnen till sina understödsvapensystem

Carl Gustaf och AT 4. Samtidigt har ägarna till Sweden Ballistics (Swebal) aviserat att bygga en fabrik för produktion av trotyl (TNT) i Gyttorp, väster om Nora i norra Närke.

Bygger trotylfabrik i Gyttorp

Trinitrotoluen, eller trotyl i mer vardagligt tal är, som många av Artilleri & Luftvärns läsare väl är medvetna om ett primärt sprängämne för militärt bruk. Dessutom en produkt som det för närvarande råder skriande brist på. Idag finns bara en enda aktiv produktionsanläggning för TNT i hela Europa och den ligger i Polen.

Swebals investering beräknas kosta cirka 800 miljoner kronor och om den blir verklighet om några år, preliminär produktionsstart i slutet av 2027, innebär den att trotyltillverkning återupptas på svensk mark efter att ha varit avvecklad sedan 1998 då dåvarande Nexplo i Karlskoga avvecklade sin anläggning på grund av svag efterfrågan. Planerad byggstart för

TNT-anläggningen är i slutet av detta år.

I dag råder som sagt helt andra förutsättningar då statliga aktörer står i kö för att köpa trotyl. Andra projekt som pågår och förbereds är den omfattande utökningen och moderniseringen som norsk-finska Nammo genomför vid sitt gjuteri.

En investering som Artilleri och Luftvärn rapporterat om i tidigare nummer.

Nammo fördubblar

Nammo Sverige AB har beviljats cirka 130 miljoner kronor i EU-stöd genom ASAP-programmet (Act in Support of Ammunition Production) för att kunna tredubbla sin produktionskapacitet. Den svenska staten bidrar med ytterligare 159 miljoner kronor, och Försvarets materielverk (FMV) har lagt en beställning på 155 millimeters artilleriammunition till ett värde av cirka 140 miljoner kronor.

Samtidigt har franskägda Eurenco beviljats drygt 70 miljoner kronor från ASAP för att öka sin produktionskapacitet i Karlskoga. Investeringens totalkostnad är beräknad till cirka 350 miljoner kronor (35 miljoner euro) – se även separat artikel i detta nummer.

Många nordiska projekt

I övrigt pågår också ett tämligen intensivt arbete med att öka kapaciteten. I norska Raufoss, där Nammo har sitt huvudkontor och största produktionsanläggning pågår också arbete med att öka kapaciteten och EU bidrar med ungefär en tredjedel av den totala investeringskostnaden på cirka 340 miljoner svenska kronor (32 miljoner euro).

I finska Vihtavouri utanför Jyväskylä där Nammo Lapua tillverkar krut byggs en ny fabrik för tändsatser till en total kostnad på 33 miljoner euro. Totalt investerar Nammo i Finland

över en halv miljard svenska kronor varav knappt hälften är bidrag från EU:s ASAP-program. Även finska staten har beslutat att stötta utbyggnaden.

Det är inte bara i Sverige som planer finns på att bygga en trotylfabrik. I början av förra året aviserade finska sprängämnestillverkaren Forcit Defence beslutet att starta trotylproduktion i Björneborg. En investering som kostar Forcit drygt två miljarder svenska kronor. Satsningen får också statlig uppbackning då finska regeringen undertecknat en avsiktsförklaring för att kunna ta del av produktionen.

Det byggs nya anläggningar och produktionslinjer på ett antal platser på Björkbornsområdet i Karlskoga.

Foto: Eurenco Bofors.

Eurenco storsatsar i Karlskoga

Jag vill ha! Jag med! Jag också!

Det är i dessa tider ingen utmaning för krut- och sprängämnestillverkaren Eurenco i Karlskoga att hitta kunder – snarare tvärtom. VD:n Daniel Rydén behöver snarare säga tack, men nej tack till hugade köpare då företagets orderstock i stort sett är fullbelagd fram till decenniets slut.

-Nja, kanske inte helt korrekt att vi har en fullbelagd produktion men orderläget är utan tvekan mycket bra och kunder som nu kommer och behöver våra produkter kommer att få vänta. Samtidigt arbetar vi intensivt med att genomföra åtgärder för ökad kapacitet här i Karlskoga, säger Daniel Rydén.

En kund som i dessa dagar vill lägga en order på dubbelbaskrut eller sprängämnen som till exempel hexogen eller oktogen får vackert vänta på leverans i minst två år, beroende på beställd produkt. Detta trots att produktionen går för fullt och Eurenco nyanställer personal i rasande fart.

Behöver fördubbla produktionen

För drygt ett decennium tillbaka låg företagets omsättning på blygsamma 350 miljoner kronor per år och orderböckerna var långt ifrån fyllda.

Förra året hade samma siffra ökat till drygt 1,2 miljarder och personalstyrkan ökat från 200 till drygt 400 anställda.

– Försäljningsmässigt har vi vuxit med ungefär hundra procent

de senaste fyra åren. Vi har en plan som pekar på ny fördubbling av omsättning fram till 2028, berättar Daniel Rydén. Men att genomföra en omfattande tillväxt är inte bara att bygga nya lokaler och produktionslinjer då det handlar om krut och sprängämnen. Nya tillstånd krävs av en rad olika myndigheter, vilket innebär mycket arbete med dessa. I år kommer en ansökan om produktionsökning att lämnas in till mark- och miljödomstolen i Vänersborg då Eurenco vill öka produktion de närmaste åren upp till 9 000 ton sprängämnen, 6 000 ton krut samt 5000 ton nitrocellulosa per år.

Effektivare produktionsprocesser

Daniel Rydén har en bakgrund inom tillverkningsindustri med ledande befattningar på bland annat ABB, Ericsson och Haldex. Sedan 2019 är han chef för franska Eurencos verksamhet i Karlskoga (se faktaruta) där han har riktat sitt fokus på att effektivisera produktionsprocesser samt utveckla bolagets styrning.

Daniel Rydén

- Jag hade väldigt liten kunskap om Eurencos verksamhet och än mindre vetskap om krut- och sprängämnen men jag är inte specialist utan generalist. Det jag hade med mig var kunskaper från bilindustrins krav på effektiva produktionsprocesser. Min lycka var också att den personal och kompentens som finns inom bolaget är mycket stor, i vissa fall faktiskt världsledande, säger Daniel.

- Ditt arbete har mycket bestått i att utveckla vision och den framtida utvecklingen?

- Initialt arbetade vi mycket med att förädla arbetssätt, metoder, ledning och styrning. Tavlan bakom mig är ett exempel. Den är en bild över den dagliga styrningen där produktionen följs upp varje dag. Den fanns inte tidigare.

”Måste berätta vad vi gör”

Ett bolag som Eurenco har, även på hemmaplan i Karlskogaområdet, i många år verkat i det tysta. Det har naturligtvis funnits en medvetenhet bland ortens invånare om att det produceras ”kulor och krut” på det stora Björkbornsområdet i utkanten av centrala Karlskoga men så mycket mer information har inte sipprat ut från de företag som är aktiva på området, det vill säga Saab, Nammo, Eurenco samt producenten av råvaror till läkemedel Cambrex. På senare år har dock Eurenco arbetat aktivt med profilering.

- Vi har insett att vi måste berätta en del om vad vi gör. Inte bara för att kunna rekrytera kompetent personal utan också för att vara en naturlig del av Karlskoga. Det fanns litet av ett tabu att öppet berätta om vad vi gjorde men jag som kommer från en annan värld inom processindustrin hävdar att om vi inte berättar att vi finns och vad vi tillverkar kan vi inte heller förvänta oss förståelse för våra framtida behov.

Ökad efterfrågan på civila produkter

Uppgången för Eurenco startade tidigare än den ryska invasionen 2022 då affärsområdena med civil inriktning, till exempel gruv- och offshoreområdet noterade en märkbart ökad efterfrågan. När sedan den fullskaliga invasionen inleddes blev det full fart även på den militära sidan då orderböckerna

Artilleri & Luftvärn

Uppgången för Eurenco startade tidigare än den ryska invasionen 2022 då affärsområdena med civil inriktning, till exempel gruv- och offshoreområdet noterade en märkbart ökad efterfrågan.

snabbt fylldes. Orderstocken med en framförhållning på 3–6 månader förvandlades istället till 3–4 år på mycket kort tid. Daniel Rydén betonar också vikten som Eurenco lägger på de ”stamkunder” som företaget har:

- Det är oerhört viktigt för oss att vi har kapacitet och förmåga att ta hand om mångåriga kunder som varit trogna beställare, vilket per definition innebär att vi måste säkerställa en del av produktionen för dessa kunder. Vi är beroende av att ha kvar dessa kunder om fem eller tio år. Det är en viktig och långsiktig strategi.

För dyrt med egen TNT-produktion

- I Gyttorp planeras en helt ny fabrik för TNT-produktion att byggas de kommande åren. Eurenco och tidigare Bofors hade en TNT-anläggning men den lades ned för ett antal år sedan. Har Eurenco planer på att återuppta TNT-produktion?

- Nej, inte som situationen är idag. Det är ingen billig operation att bygga en TNT-fabrik och en sådan produktion behöver ha en långsiktig beläggning, vilket är svårt för våra kunder att

garantera. Visst, idag och de närmaste åren är behoven av TNT som en råvara mycket stora men långsiktigt vet vi inte utfallet. För vår del är också TNT en bzasråvara. De pengar som vi skulle ha lagt på en TNT-enhet lägger jag mycket hellre på att utveckla de sex produktionsenheter som vi arbetar med idag.

Fortsatt tillväxt

Eurenco fortsätter, liksom många andra försvarsinriktade bolag att växa och passerade i slutet av 2024 400 anställda. I stort sett samtliga aktiva produktionslinjer körs idag i femskift och under kommande år satsar Eurenco på att bygga bort ett antal flaskhalsar.

- Att bygga bort ett antal flaskhalsar går naturligtvis snabbare än de större projekt vi projekterar som innebär nya lokaler och maskininvesteringar. Det är lättare att jobba med produktivitetsförbättringar inom krut än sprängdelen då sprängämnesproduktionen följer en given process och tydliga recept, vilket innebär en hög utnyttjandegrad av de råvaror som krävs och en stabilitet i produktionen.

Produktionsledaren Carolina Sjöberg är en av Eurencos anställda.

Ett företag som fördubblat sin personalstyrka från 200 till drygt 400 i Karlskoga.

Artilleri & Luftvärn

Under de senaste åren har företaget rekryterat allt från tidigare hårfrisörskor och kriminalvårdare till barnskötare. I slutet av decenniet är planen att närma sig 600 anställda:

- På kollektivssidan har vi inte haft några problem att rekrytera personal till produktionsenheterna. Däremot är det mer trögt, och det gäller, törs jag säga, alla försvarsindustrier i Karlskoga att rekrytera ingenjörskompetens, säger han och fortsätter:

- Det finns någon form av ”gentlemens agreement” mellan våra bolag om att vi inte ska rekrytera personal av varandra men vi kan inte hindra att medarbetare söker sig till andra bolag utan vi måste vara aktiva och hitta kompetens från närliggande städer som Örebro, Karlstad och kanske Linköping. Vi har idag ett litet antal specialister som veckopendlar.

Problemet är också att andelen examinerade ingenjörer minskar inom de områden som vi har behov av; kemi och automation. Vill du vara säker på att få ett bra betalt yrke idag är utbildning till automations- eller kemiingenjör ett klockrent val, konstaterar Daniel Rydén.

Fram till 2028 räknar Eurencos ledning med att från dagens volymer fördubbla omsättning till cirka 2,5 miljarder kronor.

Fakta – Eurenco Bofors i Karlskoga

Eurenco Bofors är ett dotterbolag till franska krut- och sprängämnestillverkaren European Energetics Corporation, Eurenco. Det svenska dotterbolaget bildades när dåvarande Nexplo Bofors 2004 delades upp i två företag. Explosivämnes-produktionen köptes av Eurenco medan finkemikalieverksamheten övergick i företag Cambrex. Företaget har idag drygt 400 anställda fördelade på sex olika produktionsenheter samt stödfunktioner som ekonomi, marknad, inköp och kommunikation.

Dåvarande Bofors Explosives är en föregångare vad gäller utveckling av så kallade lågkänsliga sprängämnen (IM-ammunition) vilket innebär att ammunition inte exploderar vid en träff utan börjar att brinna (deflagera). Eurenco äger eget patent på att tillverka krut (Lova-krut) för lågkänslig ammunition.

Kommer Sverige och Nato att få nya leveranser av raketer till Himars och MLRS-systemen framgent?

Säkerhetspolitisk kommentar

Vilken väg går USA?

Lika mycket som vi européer gladdes åt att länderna Östoch Centraleuropa kunde bryta sig loss från Moskvas klor under 1990-talet, lika förfärade är vi nu när USA delvis tar sin vakande hand ifrån Europa. I båda fallen handlar det om att en supermakt pressats att ta ett steg tillbaka. 1986 träffade Reagan och Gorbatjov i Reykjavik. Mötet har gått till historien som tillfället då Kalla kriget tog slut. Att de två presidenterna gjorde detta möjligt råder det ingen tvekan om, men det skedde inte i ett vakuum. En rad bakomliggande faktorer, påverkade utvecklingen som ledde fram mötet på Island.

Utmanade Sovjet

Sovjet ekonomi hade stagnerat, man hade upplevt ett decennium av svagt ledarskap, en dysfunktionell samhällsmodell och det pågick ett långdraget krig i Afghanistan. Samtidigt utmanade USA Sovjet med försvarsinitiativet, Stjärnornas krig. Allt detta sammantaget fick supermakten att vackla. Gorbatjov försökte reformera sitt imperium genom Glasnost och Perestrojka. 1988 meddelade han, inför FN:s generalförsamlingen, en ensidig nedrustning, året efter rasade imperiet. Han hade missbedömt situationen och tappade kontrollen över utvecklingen.

Fredrik Hassel har verkat inom det försvars- och säkerhetspolitiska området i snart 30 år. Han följde utvecklingen av svensk försvarspolitik i början av decenniet, först som politiskt sakkunnig på Försvars-departementet och därefter som expert i Försvarsberedningen. Fredrik Hassel har bland annat deltagit i den svenska hanteringen av 11:e september-angreppet i New York och tsunamin i egenskap av stabschef på Krisberedskapsmyndigheten samt kärnkraftsolyckan i Fukushima som ställföreträdande generaldirektör på Strålsäkerhetsmyndigheten. Han är utbildad officer och arbetade fram till 1997 på I 16 i Halmstad. Idag arbetar han inom Saab koncernledning som senior rådgivare med inriktning på försvarsoch säkerhetspolitik.

När Sovjetunionen fallit stod USA kvar som ensam supermakt och fram till nu har vi levt i den unipolära världsordning som följde. Vi har liksom vant oss vid alla fördelar som följt av att ta rygg på USA.

När USA och Ryssland nu mötts i Riyadh ”för att få slut på kriget i Ukraina” är det inte samma överlägsna USA som tar plats vid bordet. Mötena handlar inte heller bara om kriget i Ukraina. Det är också ett USA som abdikerar, tar ett steg tillbaka och öppnar upp för en multipolär världsordning.

Usel ekonomi

Visst är den amerikanska ekonomin fortfarande världens största, men den federala ekonomin är usel. USA har en statsskuld på 34,5 biljoner dollar, man lånar till en tredjedel av budgeten varje år. Obalanserna är delvis möjliga eftersom dollarn är världens reservvaluta.

Samtidigt står USA inför sin egen version av perestrojka. Det politiska systemet har stagnerat genom ständiga minoritetsblockeringar i Kongressen.

Trump agerar för att kringgå detta med ”Executive orders”. Man ser internationella institutioner som ett hot. Inom handelspolitiken vill man överge frihandel som princip. I den ekonomiska politiken tänker man sig att växla skatteinkomster till inkomster via tullar.

USA har den mest slagkraftiga Försvarsmakten, men även här finns uppenbara problem.

Utbredd krigströtthet

Efter 20 år av krig i Mellanöstern är krigströttheten utbredd. Den försvarsindustriella basen har minskat i omfattning och förmåga samtidigt som man har stora moderniseringsut-maningar.

Allt fler länder har idag Kina, inte USA, som sin största handelspartner. Kina utmanar även industriellt och teknologiskt, vilket stressar USA. Till detta kommer den kraftiga upprustningen av de kinesiska stridskrafterna, särskilt de nukleära. När Kina och Ryssland utmanar tvingas USA välja väg och då är inte Europa längre av högsta prioritet.

Exklusiv analys av luftvärnsstrider under 2024

Stora framgångar för israeliskt luftvärn -

svidande nederlag för Irans luftförsvar

Inte sedan andra världskriget har det förekommit så pass intensiva luftvärnsstrider på flera kontinenter som under 2024. en, Luftvärnsofficeren och läraren vid Försvarshögskolan, överstelöjtnant Michael Reberg har för Artilleri & Luftvärn analyserat några av de mest uppmärksammade striderna:

”År 2024 har varit händelserikt för flera nationers luftvärn.

I Ukraina och i synnerhet Israel har luftvärnet skördat stora framgångar - samtidigt som det iranska luftförsvaret lidit svidande nederlag.

Det är alltid riskfyllt att dra slutsatser under pågående krig utifrån knapphändig och ibland medvetet vilseledande information, men luftvärnsframgångarna i Israel och Ukraina respektive nederlaget i Iran under 2024 torde nu i huvudsak stå klara.

Vilka lärdomar för luftvärnet kan då börja att skönjas med tanke på de senaste striderna?

För att kunna hitta lärdomar för luftvärn måste dessa först relateras till det lufthot som ska bekämpas. Sedan kalla krigets dagar har inslaget av ballistiska missiler, kryssningsrobotar och obemannade flygplan och helikoptrar, vanligen av mindre storlek, (i dagligt tal drönare) ökat markant även i lägre krigsnivåer.

Samtidigt som bemannade flygplan och helikoptrar fortfarande utgör potenta plattformar, vars vapen får allt längre räckvidd och högre precision.

Renässans för närluftvärnet

En konsekvens av räckviddsökningen är att bemannade attackflygfarkoster numera sällan behöver uppträda i närheten av sina mål. Varför ”enklare” luftvärnssystem med eldrör eller robotar med kort räckvidd (exempelvis robot 70) började anses obsoleta. Ett faktum som nu har kastats över ända på grund av det mycket stora drönarinslaget hos båda sidor i det ryska anfallskriget mot Ukraina.

Drönare av många olika slag används såväl för att bära sensorer, vapen och teleutrustning som för ”kamikaze-anfall”.

Det senare ibland som ett billigare alternativ till kryssningsrobotar.

Striderna i Ukraina har med stor tydlighet påvisat betydelsen av närluftvärn, för att elduthålligt med relativt billig ammunition kunna bekämpa drönare av varierande slag i stor mängd och under lång tid!

Det kanske farligaste lufthotet utgörs av ballistiska missiler (BM) som flyger i hög hastighet och har lång räckvidd.

För att kunna bekämpa BM behövs ett kvalificerat sensornät med mycket stor täckningsvolym för att få rimlig förvarningstid samt lv-robotar med lång räckvidd för att kunna

låsa på och träffa BM innan vinkelhastigheten har blivit allt för hög i slutfasen, och därmed få ett hyggligt stort Lvskyddat område.

Kvalificerat nät av sensorer

Även mot kryssningsrobotar (xrb) behövs ett kvalificerat sensornät, främst med god låghöjdstäckning och litet inslag av radarskugga, vilket i sin tur kräver ett omfattande kluster av radarer och andra sensorer, även ”bakom” höjder och nere i dalgångar.

Då xrb anfaller i salva med koordinerade attacker från flera riktningar behövs system med stor resistens mot mättnad, förmåga att hantera flera mål samtidigt.

Räckvidden behöver dock inte vara längre än de pålåsningsoch skjutavstånd som kan förväntas över terrängen och jordrundningen mot xrb på låg höjd.

Iran anfaller Israel

Den 14 april och 1 oktober 2024 avfyrade Iran från eget territorium BM av olika slag och kamikaze-drönare mot Israel. Totalt användes i storleksordningen 200–300 sådana vapen per tillfälle.

Båda gångerna bekämpades en mycket stor del av dessa med luftvärn. Uppgifter om upp mot 98 procents bekämpning förekommer. Att bekämpa en så stor andel av så kvalificerade inkommande lufthot under kort tid borde knappt vara möjlig, men verkar ändå ha skett eftersom endast ett mycket begränsat antal träffade sina mål på marken.

Michael Reberg

har en bakgrund som officer vid dåvarande Lv 3 i Norrtälje. Han arbetar deltid som militär lärare vid Försvarshögskolan inom ämnesområdena försvarssystem och militärteknik.

Israels kanske mest kända luftvärnssystem är Iron Dome som sedan lång tid framgångsrikt skyddar främst städer mot inkommande salvpjäsraketer som avfyras av terrorister från grannstaterna. Detta system torde även ha god verkan mot drönare men knappast mot BM. Så huvudförklaringen måste sökas på annat håll.

Israeliska roboten Stunner (längst t.h i bilden) utgör effektorn till luftvärnssystemet Davids Sling. Ett system som även Finland valt att anskaffa.

Lyckosam kombination

Med stor sannolikhet är förklaringen en kombination av hög beredskap (då anfallen kunde förutses), kvalificerade sensorer och luftvärnssystem med lång räckvidd.

Antagligen har USA svarat för förvarning när BM avfyrades från Iran, vilket kan detekteras från satellitbaserade sensorer. Därefter bör långräckviddiga radarer på marken, fartyg och i flygplan ha kunnat börja mäta missilernas banparametrar redan på vägen upp. Eftersom BM följer en kastbana kan då nedslagsområdet beräknas och grupperat luftvärn i aktuellt område larmas.

Israels kraftfullaste luftvärnssystem mot BM är Arrow med prestanda i klass med världens ledande system, som amerikanska, fartygsbaserade Standard Missile med förmåga att bekämpa BM redan i banan utanför atmosfären. David's Sling är nästa lager. Systemet med roboten Stunner, ersätter systemet Barak och verkar i atmosfären mot såväl ballistiska som aerodynamiska (flygande) mål. Dessutom finns även Barak mot aerodynamiska mål, och möjligen mot BM som dyker mot dess omedelbara närområde. Därefter utgör Iron Dome det innersta skalet.

Självklart behövs också välutbildade och kompetenta chefer med väldrillade och alerta operatörer för att så framgångsrikt kunna hantera sina avancerade lv-system i en så komplex stridssituation med många samtidiga mål och korta tidsförhållanden.

Israel anfaller Iran

Efter Irans anfall i april utförde Israel endast en begränsad vedergällning riktad mot några iranska luftvärnsställningar. I oktober kom dock ett avsevärt större anfall mot missilfabriker och andra militära mål i flera iranska regioner. Notabelt är att båda anfallen lär ha utförts med en kombination av endast stridsflygplan och drönare, vilket idag kan anses vara onödig hög risktagning och ett närmast ålderdomligt tillvägagångssätt.

För att våga sig på och lyckas med något sådant torde avancerad bekämpning av Irans luftförsvar vara helt nödvändig.

Uppenbarligen har detta lyckats väl då luftförsvaret med i huvudsak sovjetiska/ryska lv-system inte verkar ha fungerat överhuvudtaget och dessutom, enligt flera källor, har lidit stora förluster.

Något som kan ha åstadkommits genom den klassiska Destruction of Enemy Air Defense-kombinationen (DEAD) av skenmål, telestörning, signalsökande vapen och därefter attackanfall direkt mot luftvärnsställningar. På motsvarande vis till exempel USA mot Iraks för sin tid mycket potenta luftvärn under Gulfkriget 1991.

En lärdom härifrån är återigen att i synnerhet luftvärnschefer måste vara tekniskt välutbildade för att kunna förstå funktionaliteten med tillhörande möjligheter och begränsningar för såväl sina egna som fiendens system - och sedan agera utifrån dessa under försök till DEAD.

Beundransvärd insats

Mest beundransvärd är ändå det ukrainska luftvärnets förmåga att nu under mer än tre års krig framgångsrikt verka mot så gott som dagliga ryska anfall med hela paletten av luftburna vapen. Anfall som även medvetet och helt folkrättsvidrigt sätts in mot sjukhus, bostäder, värme-, el-, matoch vattenförsörjning för att terrorisera civilbefolkningen.

I detta fall är bekämpningsstatistiken dock lägre och mer normal än de extremvärden som uppnåtts i Israel, men det handlar också om ett avsevärt större territorium med många skyddsvärda objekt.

Det ukrainska luftvärnet utgörs av ett stort antal olika system från såväl sovjettiden som moderna gåvor från västvärlden, däribland Sverige (rbs 70 och rbs 97 Hawk).

Denna blandning av olika lv-system med varierande räckvidder och funktionsprinciper ger goda möjligheter till ett flexibelt uppträdande - men också stora utmaningar, som till exempel integration i sensornät och ledningssystem, utbildning av personal samt underhåll och reparationer.

Förhoppningsvis kan Ukrainas luftvärn hålla ut med fortsatt och helst ökat stöd från västvärlden tills den ryske angriparen är fördriven och kriget kan avslutas.”

Hello archer. welcome to Heaven.

What are the capabilities of a modern weapon system? To find out you have to take it to the very edge. No matter how challenging the task is, we can reach that edge.

Fortsatt hög försvarsvilja hos svenskarna

Nio av tio svenskar anser det är viktigt att alla individer mellan 16-70 år på något sätt deltar i landets försvar i händelse av krig eller krigsfara.

Det framkommer i en enkät som Försvarsmakten genomfört under detta år.

En undersökning som också visar att försvarsviljan i vårt land är fortsatt hög då var fjärde tillfrågad man (39 procent) uppgav att de är beredda att bidra till försvaret även om det är fara för eget liv.Bland kvinnorna var dock vilja till en stridande uppgift väsentligt lägre – åtta procent.

Dock är en bred majoritet (81 procent) villiga att bidra med sin insats till totalförsvaret utan att ha en stridande uppgift.

Sex av tio uppger att de känner till att de är krigsplacerade och av dessa känner mer än 50 procent väl till vilken uppgift de har och vad som förväntas av dem.

De som svarat på Försvarsmaktens enkät var mellan 16-79 år gamla.

Natomedlemskapet viktigt

Samtidigt visar en annan undersökning som Nato genomfört att 70 procent av de tillfrågande svenskarna anser att det svenska medlemskapet i alliansen är viktigt för Sveriges säkerhet.

Noterbart är att undersökningen genomfördes i slutet av förra året innan det svenska medlemskapet var officiellt bekräftat.

När det gäller anslaget till de olika alliansländernas försvarsmakter säger över 70 procent av de tillfrågade att de vill att budgetar antingen vidmakthålls eller ökas. I Sverige är denna andel ännu högre, 82 procent för samma eller högre medan sju procent vill minska anslagen.

Trefjärdedelar av de tillfrågade medborgarna anser att ett medlemskap i alliansen är av vikt för respektive lands framtida säkerhet. I Sverige anser 70 procent att ett Natomedlemskap är ganska eller mycket viktigt för landets säkerhet.

One Partner for all Missions

One Partner for all Missions

FORCE PROTECTION IS OUR MISSION.

FORCE PROTECTION IS OUR MISSION.

Rheinmetall Defence är en komplett leverantör och levererar system och kompetens inom områdena:

Rheinmetall Defence är en komplett leverantör och levererar system och kompetens inom områdena:

■ Transportfordon

■ Transportfordon

■ Bärgningsfordon

■ Reparations- och underhållsfordon

■ Bärgningsfordon

■ Stridsutrustning

■ Reparations- och underhållsfordon

■ Stridsutrustning

■ Artilleri- och granatkastarammunition

■ Stridsvagnsammunition

■ Artilleri- och granatkastarammunition

■ Stridsvagnsammunition

■ Specialammunition

■ Specialammunition

■ Stridsvagnar och stridsfordon

■ Indirekta eldsystem

■ Stridsvagnar och stridsfordon

■ Ledning och samband

■ Indirekta eldsystem

■ Simulering och träningsutrustning

■ Ledning och samband

■ Logistiklösningar

■ Simulering och träningsutrustning

■ Logistiklösningar

För mer information: www.rheinmetall-defence.com

För mer information: www.rheinmetall-defence.com

HX2 4x4 som bärare till 120 mm grk MWS120, från Rheinmetall Norway. HX2 8x8 som bärare till 155 mm ARCHER, från BAE Systems Bofors.

Årsmöte med högaktuellt föredrag om raketartilleri

Två inspektörer i nya styrelsen

Hur många ideella föreningar med tydlig anknytning till det militära försvaret kan stoltsera med att ha två truppslagsinspektörer i föreningens styrelse?

Artilleri- och Luftvärnsklubben kan detta sedan Luftvärnsregementets nye chef, tillika luftvärnsinspektör, överste Johan Jönsson valts in som vice ordförande efter avgående, överste Mikael Beck.

Sedan ett år tillbaka är också chefen för Bodens artilleriregemente och artilleriinspektör, överste Stephan Sjöberg, föreningens ordförande.

Ett trettiotal av föreningens medlemmar hade tagit sig till Tre Vapen och FMV:s huvudkontor för att delta i föreningens 154:e årsmöte sedan starten 1873.

Stabil ekonomi

Ett årsmöte med stadgeenlig dagordning som blev tämligen händelsefattigt. Kassören, överstelöjtnant Jan Ohlson konstaterade att, trots en del utestående fodringar från några företagsmedlemmar, är ekonomin god med ett eget kapital på drygt 700 000 kronor. Antalet medlemmar ökar, bland

Bild t.v: Danske Mogens Mogensen presenterade det koreanska raketartillerisystemet Chunmoo för årsmötets deltagare.

Mitten: Ordförande Stephan Sjöberg och mångårige sekretaren Lars Mörrby förbereder sig inför årsmötet.

Bild t.h: Överstelöjtnant Stefan Hedmark var en av årets mottagare av utmärkelsen från John Lindnérs Donationsfond.

annat på grund av att Dalarnas hemvärnsbataljons granatkastarpluton åter blivit medlemmar.

Dock finns ett orosmoln att ett positivt rörelseresultat uppstår tack vare god avkastning av fonder som föreningen äger. Styrelsen anser att en djupare genomlysning behöver göras för att ekonomin även ska bli mer vinstgivande om fondernas avkastning minskar.

Merparten omval

I samband med att årsmötet valde ny styrelse blev det endast ett nyval av Johan Jönsson. I övrigt valde årsmötet att följa valberedningens förslag på idel omval av såväl styrelse som revisorer, vilket innebär att överste Stephan Öberg kvarstår som ordförande.

Årsmötet gick även på styrelsens förslag om att utse tidigare redaktören och i många år redaktionsmedlemmen för Artilleri & Luftvärn, Lennart Gustafsson till föreningens åttonde hedersmedlem.

Årets mottagare av utmärkelsen från förre redaktören John Lindnérs Donationsfond uppmärksammades och fick ta emot varsin medalj från ordförande Sjöberg. Först ut var ställföreträdande chefen för Artilleriets Stridsskola, överstelöjtnant Stefan Hedmark. Han följdes av tidigare luftvärnsofficeren, numera Saabmedarbetaren, Karin Stegmark. Duon premierades för sitt arbete med att stötta redaktionen med välskrivna och kvalificerade artiklar under det gångna året. Karin Stegmark har också varit en idog skribent under sin tid vid Luftvärnsregementet.

Någon stipendiat för kvarlåtenskapen för Militärteknisk Förening som Artilleri- och Luftvärnsklubben förvaltar, var inte föreslagen av styrelsen.

Föredrag om raketartilleri

Efter årsmötet stod i programmet ett föredrag om det högintressanta ämnet – långräckviddig bekämpning i form av raketartilleri.

En kamratmiddag avslutade årsmötesdagen. Nyblivne marknadschefen för bland annat Archersystemet hos BAE Systems

Bofors, Niklas Edelsvärd serverade semlor till årsmötesdeltagarna.

Inbjuden för att berätta mer om ett raketartillerisystem som skulle kunna bli ett svenskt val, var tidigare danske artilleriofficeren Mogens Mogensen. Han företräder sedan några år tillbaka danska företaget MED som är nordisk representant för koreanska vapenproducenten Hanwha.

Hanwha producerar raketartillerisystemet Chunmoo. Av länder runt Östersjön har Polen beslutat att anskaffa 290 eldenheter.

Förhandlingar pågår också med vårt västra grannland, Norge om en möjlig anskaffning.

Det egna producentlandet Korea förfogar enligt uppgifter på Wikipedia över 1000 system samt en stor mängd raketer av flera olika versioner.

- Norge har deklarerat ett intresse för att köpa eldenheter och den typen av raket med en räckvidd på 160 kilometer med tanke på behovet av verkansyta i norra delen av landet, berättade Mogensen.

Hanwha har idag en produktionskapacitet på att tillverka upp till 500 raketer årligen.

ASCA-medlemskap 2027

Mötesdeltagarna fick också en kortare lägesbild om situationen för artilleriet och luftvärnet från de närvarande inspektörerna, det vill säga ordförande och vice ordförande.

Stephan Sjöberg avslöjade att Sverige nu kommer att ges fullt medlemskap i ASCA-familjen om två år, vilket krävs för att kunna ha full interoperabilitet mellan de olika länderna i Nato. Artillery System Cooperation Activities (ASCA) är ett gränssnitt, läs digitalt överföringsformat, som medger att alliansländernas bekämpningsfunktioner kan samverka med varandra.

Sjöberg berättade också om att artilleriet fortsätter att stötta utveckling av 4:e och 7:e brigaden, bland annat genom att A 9 i Kristinehamn nu utbildar personal till det pjäskompani som kommer att ingå i försvaret av Gotland. Under innevarande år är också målet att genomföra krigsförbandsövning med fulltalig artilleribataljon.

WHEN THE STAKES ARE THE HIGHEST.

Detaljplan för Harbergets regementsområde fastställd utan debatt

Nöjd A 9-chef konstaterar stor samarbetsvilja i Kristinehamn

-Under alla möten jag haft om bygget av regementsområdet har jag inte stött på en enda kritisk synpunkt. Någon har väl sagt att de inte är helt nöjda men accepterar beslutet och detta vittnar om en stor och positiv försvarsvilja bland invånarna i Kristinehamn.

Överste Lars O Jonsson, chef för Kristinehamn nya garnison som etablerades vid årsskiftet, tar en mun ur kaffekoppen. Idag kan han nöjt konstatera att en kritisk milstolpe för återetableringen av Bergslagens artilleriregemente, A 9 är uppfylld – den kommunala detaljplan som reglerar kommande lokaliseringen på Harberget, fastställdes av ett enigt kommunfullmäktige den 19 december förra året och vann laga kraft den 10 januari.

Enhälligt beslut

- Jag trodde nog att det skulle bli någon form av negativ reaktion från närboende till regementsområdet efter alla inledande lovord men till dags datum har jag ännu inte träffat en enda negativ person. Inte heller har någon ur min personal återkopplat någon negativ inställning. Det är storartat, tycker jag.

- När beslutet om detaljplan togs i kommunfullmäktige uteblev debatten helt. Ingen ledamot röstade emot planens fastställande. Kristinehamns kommun har verkligen varit oss behjälpliga i alla aspekter för att få etableringen att ta allt fastare form, berömmer A 9-chefen.

- Du skulle leda en organisation, som inte genomfört något liknande projekt som en återetablering sedan flera decennier tillbaka. Vilken plan hade du för att kunna driva etableringsarbetet?

- Högsta prioritet var att få till stånd ett bra kontaktytor, samarbete på lokal och regional nivå med alla aktörer som på något sätt är involverade i etableringen. Beslutet om återetablering hade precis fattats när vi tog det första mötet med kommunen och Fortverket för att ta fram en gemensam tidsplan.

Överste Lars O Jonsson och regementsförvaltare

Ola Berggren visade runt på det kommande regementsområdet i utkanten av Kristinehamns tätort.

Sedan det inledande mötet har vi träffats regelbundet varje månad. Och detta gäller alla nivåer. Ett bra exempel är att våra respektive kommunikatörer har egna samordningsmöten då vi inte kommunicerar något externt som inte kommunen är informerade om. Och tvärtom.

Offensiva och framåtlutad

Den processen måste du väl vara väldigt nöjd med?

-Definitivt. Kristinehamns kommun har varit både offensiv och framåtlutade. Kommunen har, med vårt stöd, trots allt tagit fram över 1 300 dokument samt ett antal utredningar som utgör grunden för detaljplanen. Så nu är det klart för

Regementsförvaltaren, Ola Berggren har haft ett idogt arbete med att förse rådhuset i centrala Kristinehamn med ett antal av regementets heraldiska vapen och modeller.

oss att börja bygga regementsområdet. I höst börjar Fortifikationsverket att avverka de första områdena skog.

I först hand kommer nu vägar, avlopp och andra tekniska system som är nödvändiga för en byggnad att byggas. Detta beräknas ta drygt ett och ett halv till två år att slutföra. När markinfrastrukturen är klar inleds bygget av utbildningshall, markverkstad samt serviceförråd. Därefter följer övriga byggnationer, bland annat två kaserner på toppen av Harberget, kasernvakt och avluftade uppställningsplatser för Archerpjäser.

Tillförs nya pjäser 2026

- De första pjäserna av den nya versionen Archer med åtta axlar, 8x8 räknar vi med att få leverans från FMV under nästa år. Totalt ska 48 pjäser levereras från Bofors och vi kommer att börja utbilda på 8x8 med start 2026. Vår egen Archerhall kommer att bli lite större än den i Boden och har 21 garageportar. Den blir ganska mäktig, säger Lars Jonsson.

Samtidigt som etableringsarbetet i Kristinehamn nu löper vidare enligt plan pågår också ett intensivt arbete med att tillföra nya byggnader i Villingsberg. Något som Artilleri & Luftvärn rapporterat om i tidigare nummer:

- Villingsberg kommer att bli vår temporära utbildningsplattform fram till 2030 då Kristinehamns garnison ska ha full kapacitet. Samtidigt ska vi ha förmåga att ta emot nya materielsystem, inte minst Ledningsstödsystem Mark (LSS Mark) vars införande nu startat för vår bataljon. Kristinehamn är också sedan årsskiftet en garnison då såväl ÖrebroVärmlandsgruppen som tillhör Militärregion Väst, Fortverket, logistikenheten nu ingår i garnisonen. Detta innebär att vi ska ta höjd för att kunna utgöra en militärbas som kan erbjuda värdlandsstöd enligt de avtal som Sverige undertecknat, konstaterar Lars O Jonsson. En regementschef som inte kommer att ha några problem med att fylla sin kalender under kommande år.

Norsk-tysk utveckling av hypersonisk attackrobot

I slutet av förra året lade norska motsvarigheten till FMV, Forsvarets Logistikorganisation (FLO) sin första beställning för utveckling av Supersonic Strike Missile (3SM) – Norges första hypersoniska attackrobot.

3SM är ett samarbetsprojekt mellan norska Kongsberg och Nammo samt Diehl Defence och MBDA i Tyskland.

3SM som i Norge också benämns Tyrfing efter det magiska svärdet i nordisk mytologi avses att bli ett komplement till dagens operativa Naval Strike Missile (NSM). Norska FLO undertecknade i slutet av 2024 ett utvecklingskontrakt med Kongsberg som systemsammanhållande leverantör. Kontraktet avser den första fasen av utvecklinngsarbetet och uppges vara värt cirka 1,5 miljard norska kronor. Missilsystemet, när det blir operativt i mitten av nästa decennium, ska placeras på både norska och tyska ytstridsfartyg men avses också att kunna exporteras till andra länder inom alliansen.

Enligt officiella uppgifter från FLO kommer 3SM att få lång räckvidd (över 400 kilometer) med en toppfart på Mach 4, upp till 5 000 kilometer i timmen.

För att erhålla den mycket höga farten kommer 3SM att förses med framdrivning med ramjetteknik från norska Nammo. Begreppet hypersonisk innebär att hastigheten är minst mach 5, vilket innebär fem gånger ljudets hastighet (cirka 340 m/s vid jordytan).

Artilleri- och luftvärnsklubben

Adress

Artilleri- och Luftvärnsklubben

C/o Jan Ohlsson, Villagatan 72, 253 54 Mörarp

Kontaktperson:

Överstelöjtnant Lars Mörrby, Försvarets Materielverk, Stockholm. lars.morrby@fmv.se

Tel: 08-782 54 11, 070-217 0216

Ordförande

Överste Stephan Sjöberg

Bodens Artilleriregemente 0921-34 80 00

Artilleri-Tidskrift

Bankgiro 833-4278

Prenumerationspriser

Inom Europa

300 kr per år

Utom Europa 350 kr per år

Lösnummerpriser

Enkelnummer

Dubbel-/Temanummer

© 2025 Artilleri-Tidskrift

100 kr

150 kr

Utdrag ur tidskriften får göras med angivande av källa. Scanna QR-koden så kommer du till webbsidan där tidigare nummer av Artilleri-Tidskrift finns publicerade i pdf-format.

Eller besök www.artlvklubben.se

Har du flyttat eller har ny adress?

Du vet väl om att som medlem är det din skyldighet att anmäla ny adress om du vill fortsätta att få tidskriften och vara medlem i föreningen.

Mejla eller ta kontakt med antingen sekreteraren (se kontaktuppgifter ovan) alternativt redaktören.

Bofors 40 mm TRIDON Mk2

Fighting bad guys since 1936

Bofors TRIDON Mk2 fills the gap in the air defence. The system is capable of combat everything from drones and cruise missiles, to aircraft and armoured vehicles, creating security for both military forces and civil infrastructure.

The Bofors self-propelled C-UAS system is based on the well-known Bofors 40 mm, which in its first version was launched in the 1930s. Several generations later, the new advanced Bofors TRIDON Mk2 still stands for the highest quality and offers a unique capacity, adapted for a constantly changing battlefield.