Artilleri & Luftvärnstidskrift nr4 2024 by Höök Design AB

Artilleri & Luftvärn

Artilleri-Tidskrift nr 4 2024

MOBILE SHORT-RANGE AIR DEFENCE

MSHORAD

MSHORAD identifies and counteracts all aerial threats. It detects targets, reacts and strikes fast. Consisting of the Giraffe 1X Mobile Radar Unit, RBS 70 NG Mobile Firing Unit and coordinated from our Command and Control solution it redefines ground-based air defence.

Redaktör och ansvarig utgivare:

Stefan Bratt, Lokförargränd 12

775 51 Krylbo, tel 0226-121 09

Mobil: 0703-999 708

E-post: sbratt67@icloud.com

Formgivning: Pernilla Höök

Höök Design AB www.hookdesign.se

Mobil: 0768-41 57 22

E-post: pernilla@hookdesign.se

Redaktionsadress:

Postadresseras till redaktören enligt ovan, i ekonomi- och prenumerationsärenden till Artilleri & Luftvärn

c/o Artilleri & Luftvärnsklubben

Jan Ohlson

Villagatan 72

253 54 Mörarp

E-post: art-lv@jiro.se

Artilleri- och Luftvärnsklubbens medlemmar erhåller tidskriften utan kostnad.

Redaktionen tar inget ansvar för insänt men ej beställt och överenskommet material.

ISSN 004 – 3788

Innehåll

Artilleri & Luftvärn

Tidskrift för artilleri och luftvärn

Nr 4 | 2024 | årgång 153

Omslagsbild: Fire! Bird away! För första gången på flera decennier har ett svenska luftvärnsförband övat med finska kollegor på finsk mark i samband med årets andra slutövning för finska värnpliktiga - Mallet Strike. På bilden avfyras en missil från en eldenhet Nasams. Foto: Finska Försvarsmakten.

Illustration A 8, A 9 och Lv 6 heraldiska vapen: Henrik Dahlström, Försvarsmakten 2024.

Tryck: Exakta Print AB. Text och bild där inget annat anges är producerade av redaktionen.

Stephan Sjöberg, ordförande

Hög tid att anskaffa raketartilleri

Liksom varje år hopar sig aktiviteterna när det lackar mot jul! Årets jul utgör inget undantag! Ett försvarsbeslut ska fattas och det är givetvis en vild gissning om att det inte kommer innebära några större gissningar ...! Den politiska ståndpunkten verkar vara samlad; finansiellt kommer det inte att räcka, men det är ett viktigt steg på vägen mot ett starkare försvar.

För oss artillerister är självfallet frågan om raketartilleri av största vikt. Det viktigaste som jag ser det är att det inte längre ska handla om en demonstrator utan anskaffning av kompletta system, som (förhoppningsvis) längre fram kan växa ytterligare till en komplett raketartilleribataljon. Med andra ord ett krigsförband i praktiken. Inledande anskaffning kommer endast omfatta en enhet.

Efterlängtat brigadluftvärn

För luftvärnare inser jag att ett moderniserat och förnyat brigadluftvärn kommer att bli en efterlängtad resurs för arméns brigader! Likaså här kommer anskaffningen att omfatta höga kostnader och den politiska påverkan som en sådan anskaffning innebär ska inte underskattas.

Nye ÖB, general Michael Claesson har varit tydlig i sin prioritering: var redo nu, och tillväx så fort det bara går! Och sätt krigsförbanden i fokus! Detta har också utgjort en ledstång i armén, där omställning mot att faktiskt sätta krigsförband och deras chefer i fokus på ett annat sätt än tidigare pågår. Viktigt att veta är att förmågeskapandet gått för högsta tryck under lång tid och att det ändrade synsättet inte ”skapar nya resurser”.

Viktig integreringsövning

Övningen Dynamic Front (se utförligare artikel på annan plats) är nu avslutad. Denna gång var ett av övningsområdena norra Finland. För svenskt artilleri är det den viktigaste övningen för integreringen in i Nato. Sverige deltog

för första gången med pjäser och artillerister (från både A 8 och A 9, axel mot axel) och utgjorde kärnan i den multinationella artilleribrigaden tillsammans med det franska och brittiska bidraget. Övningen sammanhåller även andra aktiviteter syftandes till att koordinera det samlade artilleriet och bekämpningsledningen i alliansen. Till min glädje som inspektör kunde Sverige för första gången fullt ut ta del av alliansens samlade utmaningar! En övning som verkligen både innehöll en hel del där Sverige kunde bidra, och även lära sig. Avsaknaden av ASCA-protokoll blev väldigt påtaglig, trots utmärkt stöd från Danmark. Att Sverige inte är fulla medlemmar i ASCA begränsar oss från att vidareutveckla interoperabiliteten.

Jag vill avslutningsvis önska alla medlemmar en riktigt härlig jul! Passa på att fira med era familjer – år 2025 kommer bli intensivt det också!

Jens Åkerlund, Försvarsmakten

Ett svenskt digitaliseringshus.

För att rätt information, till rätt person, i rätt ögonblick - vinner kriget.

Exklusivt för Artilleri & Luftvärn från finske luftvärnsinspektören

Ny renässans för markbaserat luftvärn

The war in Ukraine since February 2022 is a wake-up call for the Nato and all air defenders.The nature of air warfare has changed. In Ukraine, the war in air has been taken over by unmanned systems, such as drones, cruise missiles and ballistic missiles. Traditional air combat or the use of fighters, assault aircraft, bombers and combat helicopters has been marginally limited.

En 30 millimeters luftvärnskanonvagn av typen Marksman avfyras under en av årets övningar i Finland.

Foto: Finska försvarsmakten.

The war in Ukraine started a new renaissance of ground-based air defence. Key factors in this change have been technological development, more diverse and mass threats, and cost-effectiveness. Technological development enables better situational awareness, coordination and integration of technical systems. A single surface-toair missile system can’t protect targets against mass threats. Countering mass threats such as drones and missiles require mass and cost-effective air defence capabilities. The most cost-effective solution is to counter unmanned systems with anti-air gunnery weapons or non-kinetic systems such as electronic warfare.

“Not a silver bullet”

Another challenge to air defence is that traditional, mass destruction of society has also returned to being a means of waging the war. In Ukraine we have seen mass-based warfare, where new and old weapons complement each other and where the number of weapons matters more than how modern they are. There is no single weapon system that is the so-called decisive silver bullet. It is not always just a question of acquiring new technology. Sometimes an old method can be much better and more cost-effective. Another significant finding is the need to prepare for a long-term warfare. Society's preparedness and security of supply are important issues to be taken into account.

With the above background, I dare to say that the war in Ukraine has given rise to a renaissance of ground-based air defence. The need for air defense has increased significantly.

The first renaissance of air defence took place during the Cold War era in the 1960s and 1970s, when anti-aircraft technology and strategies, especially for surface-to-air missiles, received significant developments. This was due to military conflicts and technological developments, which required new solutions for air defence. The targets of anti-aircraft missile defence were especially the capitals and major population centres of Western states, which further reflected the experiences of the Second World War and annihilation of society.

After the end of the Cold War, from the mid-1990s onwards, the need for air defence began to be downgraded, as security policy did not see an opportunity for the kind of war in Ukraine that we are seeing today.

Focus on surface-based air defence

Now a new renaissance of air defence has emerged at the decision-makers' tables in NATO countries. At last summer's summit in Washington, it was decided to develop a significant NATO Integrated Air and Missile Defence (IAMD). This time, the focus is especially on the role of surface-based air defence in air defence. This is a significant investment for many countries.

In Finland, we have fortunately been slow, prudent and realistic in changing our defence solution. We have obtained our conscription system and the national defence model, which is the reason we have highly capable ground-based air defence in terms of both equipment and trained reserves.

Our ground-based air defence is based on multi-layered, several different missile and anti-air gunnery systems, which are integrated into a common command and control system together with our Air Force.

This creates sustainability, flexibility and the possibility of cost-effective operations with our system. The mass needed for air defence comes from the amount of anti-air gunnery units. They are legacy systems, but still very effective ones, like we have seen in Ukraine.

New capabilities

Although we have almost 10 different anti-air missile and gunnery systems in use, none of those single weapon systems is the silver bullet for our national air defense.

The silver bullet is the coherent Finnish joint air defense command and control solution (C2), which integrates all weapon systems, surveillance capabilities and C2-systems. This joint recognized air picture with unified command and control in air defence are crucial. Only in this way will it is possible to take advantage of the performance of all systems and have cost-effectiveness in the use of the systems compared to the air threats like drones.

We are also building new capabilities, such as the procurement of long-range air defence system, David’s Sling that provides us the now lacking long-range air defence capability.

luftvärnsinspektör. Hans tidigare befattningar inom Försvarsmakten har bland annat varit chef för Helsingfors Luftvärnsregemente samt chef för finska cyberförsvarsenheten, där han varit med och byggt upp cyberförsvaret.

Foto: Finska försvarsmakten

Överste Mano-Mikael Nokelainen, 53, är sedan januari 2024 finska arméns

Foto: Finska försvarsmakten

Om något år får det medelräckviddiga

luftvärnssystemet Nasams sällskap av det israeliska, långräckviddiga systemet Davids Sling i det finska luftvärnets vapenarsenal.

12 000 AD-defenders

Our compulsory system, with conscripts and rehearsal exercises, guarantees us an adequate number of anti-aircraft forces. The total strength of our wartime troops is 280 000 soldiers of which 12 000 are ground-based air defenders. Total strength of educated reservist is nearly 900 000.

Our main national defence idea has been “fight today with existing capabilities and troops”. Is there enough ground-based air defence? I don't think any country ever will say yes to that question. With the NATO alliance, interoperability and the possibility to utilise each other's capabilities if necessary are important.

Co-operation and interoperability were trained together with Swedish air defenders in our Mallet Strike-exercise that just ended. Again, we realized how easy and beneficial it is for us to work and train together. Together we are stronger. The importance of air defence and the understanding of its need, in this context I have named the Renaissance, is an important part of modern military strategy. Its effects can be seen both nationally and internationally now and in the future.”

Text: Mano-Mikael Nokealinen, luftvärnsinspektör, finska armén.

Svenskt luftvärn i Finland för första gången på flera decennier

Under finska luftvärnsövningen Mallet Strike har svenskt luftvärn deltagit och verkat som en del i en finsk bataljon.

En medverkan som är det första svenska deltagande på plats i Finland sedan slutet av 90-talet.

På bilden överst till höger diskuterar de två luftvärnsinspektörerna, överstarna Johan Jönsson och Mano-Mikael Nokelainen den pågående övningen. Nedan en operatör och skytt i ledningsmodulen för robotsystem 98.

Det är alltså flera decennier sedan svenskt luftvärn övade med materiel och trupp utomlands (under flera år i början av 2000-talet deltog soldater och officerare från bland annat LvSS i den multinationella luftstridsövningen Elite i Tyskland, red:s anm) och det är första gången det sker som fullvärdiga Natomedlemmar.

Som Artilleri & Luftvärn kunde rapportera om i årets andra nummer hoppades den finske luftvärnsinspektören, överste Mano-Mikael Nokelainen att svenskt luftvärn skulle kunna delta i den andra delen av Mallet Strike som också utgör slutövning för den andra kontingenten värnpliktiga då två ålderskullar utbildas årligen inom finskt luftvärn.

För första gången på en lång rad av år har nu ett svenskt luftvärnsförband övat tillsammans med finska kollegor på finsk mark.

– Genom att delta i den här övningen stärker vi som helhet Sveriges luftförsvar eftersom vi övar integreringen med våra allierade. I och med denna övning blir vi bättre som allierade och bättre som svenskt luftvärn, konstaterar chefen för Luftvärnsregementet, överste Johan Jönsson.

Nordisk luftvärnsinteroperabilitet

Det övergripande målet för det svenska deltagandet i övningen är att bygga nordisk luftvärnsinteroperabilitet i en Natokontext. Andra viktiga mål var att öva strategisk och taktisk transport till annat land och även ett ökat erfarenhetsutbyte med kollegor från andra länder.

– Att ta sig till Finland är en övning i övningen. Det är viktigt för oss att pröva procedurerna som krävs för att vi ska kunna ta oss från ett land till ett annat och integreras där. Genom att öva rutinerna som är kopplade till transporten lär vi oss hur det går till och kan göra det ännu fortare nästa gång, säger Johan Jönsson.

För finsk del har det svenska deltagandet inneburit en chans att öva på att ge värdlandsstöd.

– Fram till ifjol var allt vi genomförde i ett nationellt perspektiv. Nu är vi allierade och en sak som finska förband och truppslag behöver träna på är värdlandsstöd. Med vissa länder är det enklare, som med Sverige, bland annat med tanke på den landförbindelse vi har, säger överste Nokelainen.

I luftvärnsledningscentralen pågår febril aktivitet men det råder ett fokuserat lugn. Luftvärnsstridsledaren ger kommandon till operatörerna samtidigt som han själv sköter striden via både dator och telefon.

Övningsområdet var det sedvanliga övningsfältet Lohtaja (Lochteå) i finska Österbotten, cirka en timmas bilfärd norr om Vasa.

Slutövning för finska värnpliktiga

Totalt deltog cirka 1300 soldater och officerare i Mallet Strike. Även amerikanska och norska deltagare samt besökare från bland annat Estland och Danmark var på plats.

Mallet Strike genomförs två gånger per år sedan 1952. Den är i grunden en arméövning men även flygvapnet och marint luftvärn deltar och övningen består av tre faser. Under första fasen genomförs skarpskjutningar, i den andra fasen övas strid mot luftmål och i den tredje fasen omgrupperar förbanden till platser där de har sin faktiska krigsuppgift.

– Lv 6 deltar i den andra fasen där vi övar strid mot luftmål.

Det går helt enligt plan och vi bockar av det ena målet efter det andra, säger svenske övningsledaren, major Henrik Nihleen.

”Finnarna flyger väldigt bra”

Finska samverkansofficeren Jukka Pajula berömmer samarbetet mellan de svenska och finska deltagarna. Alla har saker att lära sig av varandra och det är nyttigt att på engelska tvingas reda ut saker som uppstår.

Henrik Nihleen instämmer. När det uppstår ett problem jobbar alla tillsammans för att lösa det.

– Eftersom vi leds som en del av en finsk bataljon samverkar vi hela tiden. Tekniken fungerar bra och då har vi kunnat ta nästa steg och jobba vidare med metoderna. Ju mer vi fortsätter att öva tillsammans ju bättre Natomedlemmar blir vi, säger han.

En av dem med uppgift att bekämpa luftmål är bekämpningsbefälet Victor Wiklund. Han sitter framför dataskärmen i Eldenhet 98.

– Finnarna flyger väldigt bra. Mer aggressivt. Det är bra övningsmässigt. Det är också bra att vi har kommit in i det finska ledningssystemet och fått ledas av en finsk bataljon, säger han och tillägger att de stora skillnaderna med att verka i ett annat land nog framför allt märks i luftvärnsledningscentralen.

Mycket nöjd inspektör

I den svenska luftvärnsledningscentralen pågår febril aktivitet men det råder ett fokuserat lugn. Luftvärnsstridsledaren ger kommandon till operatörerna samtidigt som han själv sköter striden via både dator och telefon. Datorskärmar som blinkar och koncentrerade miner på de som sköter dem. Alla har fullt fokus på striden som pågår. – Jag är väldigt nöjd med resultatet av det svenska deltagandet i övningen. Vi har övat ihop tidigare i mindre omfattning men det är första gången sedan många år tillbaka som det sker hos oss i Finland. Jag har sett fram emot detta, säger Mano-Mikael Nokelainen.

Text: Jessica Krantz/Försvarsmakten

Foto: Alexander Gustavsson/Försvarsmakten

One Partner for all Missions

FORCE PROTECTION IS OUR MISSION.

Rheinmetall Defence är en komplett leverantör och levererar system och kompetens inom områdena:

■ Transportfordon

■ Bärgningsfordon

■ Reparations- och underhållsfordon

■ Bärgningsfordon

■ Stridsutrustning

■ Reparations- och underhållsfordon

■ Stridsutrustning

■ Artilleri- och granatkastarammunition

■ Stridsvagnsammunition

■ Artilleri- och granatkastarammunition

■ Stridsvagnsammunition

■ Specialammunition

■ Stridsvagnar och stridsfordon

■ Indirekta eldsystem

■ Stridsvagnar och stridsfordon

■ Ledning och samband

■ Indirekta eldsystem

■ Simulering och träningsutrustning

■ Ledning och samband

■ Logistiklösningar

■ Simulering och träningsutrustning

■ Logistiklösningar

För mer information: www.rheinmetall-defence.com

HX2 4x4 som bärare till 120 mm grk MWS120, från Rheinmetall Norway. HX2 8x8 som bärare till 155 mm ARCHER, från BAE Systems Bofors.

Välbesökt seminarium i Stockholm

Fyra inspektörer på plats när klubben följde upp lovordat jubileumsfirande

Det är inte alla ideella försvarsföreningar som kan stoltsera med att ha fyra inspektörer från tre olika länder närvarande vid sina sammankomster. Men, detta gäller för Artilleri- och Luftvärnsföreningen då norska, finska och svenska inspektörer föreläste och besökte seminariet den 24 oktober.

Ett seminarium som inleddes av finska luftvärnsinspektören, överste Mano-Mikael Nokelainen detaljerade redogörelse för hur finska försvarsmakten och armén fortsätter att öka både antal värnpliktiga men även nya materielsystem under kommande år. Inom kort, som Artilleri & Luftvärns tidigare presenterat, förses till exempel Helsingfors Luftvärnsregemente med det israeliska, potenta systemet Davids Sling med missilen Stunner (en vidareutvecklad missil till Patriotsystemet, PAAC-4).

Glad norsk inspektör

Även det korträckviddiga luftvärnet står inför en modernisering då system som franska Crotale nu med rask hastighet börjar att närma sig sin tekniska livslängd.

Näste talare kom från vårt västra grannland, artilleri- och arméluftvärnsinspektören, överste Mats Dyrstad som intygade om hur glada norska armén är att få Sverige och Finland som medlemmar i Nato.

- Som vi har väntat på detta! Handen på hjärtat så är vi, vågar jag påstå, en och annan högre företrädare för både Haeren och Försvarsmakten som känt att det varit en tung börda att ensam ta hand om både krav och planeringsbehov som Natomedlemskapet inneburit för vår del. Nu är vi alla tre broderländer samlade i en och samma allians och vi kan utgå från en helt ny planeringshorisont, inte minst vad gäller den norra delen av våra länder. För mig personligen är detta mycket glädjande, deklarerade artilleriinspektören.

Som med sitt truppslag nu går en ljusare men också utmanande framtid till mötes. Inte minst vad gäller de personella behov att bemanna nya brigader och staber med artillerikompetens. Samtidigt växer artilleriet i Norge då ytterligare K 9-pjäser ska anskaffas som ersättning för de M 109-haubitsar som Norge skänkt till Ukraina.

AI inom försvarsindustrin

Totalt deltog ett 50-tal medlemmar i seminariet vars innehåll också lovordades. Förutom en inblick i det norska artilleriet och finska luftvärnet presenterades också Natos koncept för integrerat luftförsvar – Integrated Air and Missile Defence (IAMD) av överstelöjtnant Anders Broberg från Försvars- Det var i stort sett fullsatt när Artilleri- och Luftvärnsklubben arrangerade ett uppskattat seminarium den 24 oktober.

Två inspektörer från våra broderländer, norske överste Mats Dyrstad och finske översten Mano-Mikael Nokelainen gästade klubbseminariet.

stabens strategiavdelning samt en inblick i hur en av landets försvarsindustrier, Saab Surveillance börjat att använda artificiell intelligens (AI) i arbetet med att konstruera produkter samt beräkna olika typer av utfallscenarier. Ett arbete som presenterades av teknikspecialisten inom områdena data science och artificiell intelligens, Håkan Warston. För närvarande arbetar han med att utveckla funktionalitet baserad på AI och maskininlärning till Saabs radar- och ledningssystemprodukter.

Fotnot: På annan plats i detta nummer finns en mer utförlig artikel av överste Mano-Mikael Nokelainen om vidareutvecklingen av finsk luftvärnsförmåga.

I kommande nummer har redaktionen en förhoppning om att kunna presentera en artikel om norska artilleriets utveckling.

Fler tankar och åsikter utbyts när delar av seminariedeltagarna avslutade en intensiv eftermiddag och kväll med ett pubbesök.

Av major Ewan Philip, chefsinstruktör pjäsutbildning, Royal Artillery School, Larkhill

“Excellent

training in Sweden – we are prepared for success with Archer”

The Guns and Ammunition Section at the Royal School of Artillery have been instrumental in the rapid and successful integration of the Archer 155mm capability into service with the Royal Artillery. The team have been dedicated to excellence in training, via a Swedish delivered Train the Trainer package, course design, and subsequent conversion of 19 Regiment Royal Artillery (19RA).

The team’s hard work and Gunnery expertise ensured that 19 Regiment Royal Artillery were set up for success on Exercise Dynamic Front 24 and met the timelines specified for operational readiness. This is the story of that journey. Having taken over as Instructor Gunnery (IG) Guns and Ammunition in June 2023, I arrived at a time of major change within the Royal School of Artillery (RSA), but also great opportunity.

Project MANORBIER, the organisational restructuring of RSA, was in full swing and I now gained the added responsibility of IG Recce & Manoeuvre as well.

The section was deep into training AFU on AS90 as both operators and instructors, with back-to-back courses followed swiftly by regular L118-courses L (Light gun 105 mm) Instructor assistance was required from 1 RHA and 19RA to ensure we produced the high demand of Ukrainian AS90 operators and Detachment Commanders (DC) that was being asked of us.

The inaugural reserve Collective Training Event (Pilot) (CTE (P)) was also on the horizon, where reserve L118 2IC and DC courses would run alongside a reserve Gun Line Section Commander course. A busy time indeed for the Section.

In addition to these activities, we had the introduction of Archer 155mm capability rapidly approaching. The opportunity as a section to be the first instructors in the Royal Artillery to bring a new gun into service since AS90 was not lost on us.

The Russian invasion of Ukraine led to the decision to gift AS90 to the Ukrainian war effort and thus bring forward our requirement for an interim 155mm capability.

“Months of hard work”

With Mobile Fires Plattform (MFP) not expected until the late 2020s, Archer was the preferred interim option. A fantastic piece of equipment with great capability that can operate and manoeuvre at speed, it would be a steep learning curve for the team with months of hard work and late nights to bring it into service on time.

The journey started with a visit to the defence equipment exhibition DSEI in London in September 2023 to see Archer on display for the first time and witness the official handing over of the platform to the UK.

This also gave us an early opportunity to meet some of our Swedish counterparts who would be instructing us during the Train the Trainer package. A quick recce to Sweden was then followed by the deployment of the Guns and Ammunition Section, including myself, Warrant Officer 2nd class (WO2) Grimshaw, SSgts Wilkes, Staff Sergeant (SSgts) Davies, Sgt Dokonivalu and Sgt Tovagone. We would be abroad for four months in Boden, not far from the Arctic Circle, an October to February trip was always going to expose us to some pretty extreme weather conditions, which started at -5 when we arrived and peaked at -41 around Christmas time.

First class package

On our arrival, we were met at the airport by our hosts and taken to our accommodation, consisting of individual self-catering wooden lodges that would be our home for the training package. Weekly deliveries of food by the Swedes ensured we could cater for ourselves, and they were not shy in ensuring we had the best, from steaks and

BBQ meat to salmon and reindeer; it is fair to say we were well looked after for the duration of our trip. The availability of hire vehicles for the deployment also ensured that during any down time, we could get out and enjoy the culture and scenery of this beautiful country.

The training package put together by the Swedish Artillery was first class and it must be noted that it was all delivered in English, not their first language.

Over the following four months, we were taught everything from the gun systems and sub systems to the Ammunition Resupply System (ARS) and a two-week driving course. Driving a 34-tonne articulated vehicle around the city streets of Boden in deep snow and sub-zero temperatures certainly focused the mind.

First English defenders to fire Archer

The training culminated with us being the first ever Royal Artillery soldiers to be trained and to live fire Archer. It wasn’t always hard work though, and our hosts ensured we were fully immersed in the Swedish culture by taking us North into the Arctic Circle for a weekend of ice fishing, snowmobile riding and as much reindeer meat and saunas as we could manage.

Artikelförfattaren, major Ewan Phillips från brittiska Royal Artillery School samtalar med skolförvaltaren Robert Andersson, chef för den brittiska Archerutbildningen.

There were late nights in the gun sheds and plenty of weekend work to ensure we were well prepared for our return to Larkhill, ready to upskill 5 Battery, 19RA onto the Royal Artillery’s newest colours.

Along with the practical training and live firing, there was also a Gun Drill Book to be written and a conversion course to design. This was initially done concurrently to the T3 package once training for the day had finished and then in greater detail once we returned to the UK.

34 qualified operators

The team returned in February 2024 and the project timelines required us to start the first conversion by April to ensure operational timelines were met. This left us with around eight weeks to finish producing the Gun Drill Book and designing Training Objectives and Enabling Objectives to allow us to produce a course training package and a course programme. In addition, we had to design all our lessons from scratch whilst remaining current on the platform to ensure no skill fade prior to delivery of the first conversion course; Archer, after all, was all new to us too.

All the hard work paid off and other than the first conversion course being delayed by one week to allow driver training on the platform to be completed, the course was delivered without issue.

The first course produced 34 qualified operators with 10 of them being DCs. Once the first conversion course was completed, the team adjusted the Gun Drill Book, course programme and delivery methods in line with student feedback, to ensure further success on the next course. The second conversion course was delivered in June with a further 25 SP qualified, including 7 DCs and a third course is due to be delivered in January 2025.

It should be noted that the introduction into service of this capability is not as simple as just learning about a new piece of equipment and training sub-units. Due to the speed of Archer procurement, there was plenty going on in the background including the production of a driving package,

production of a live fire safety system, and a tie down scheme to be designed for the ARS to be lifted by our own EPLS. All this activity has been supported by the Guns and Ammunition Team due to the technical expertise gained via the T3 package and upskilling of 19RA sub-units. This was all to ensure the gun could be operated safely and live fired on Exercise DYNAMIC FRONT in Finland in November 2024, and subsequent operational readiness.

The current Guns and Ammunition team can be justifiably proud of what they have achieved over the last twelve months. They have gone from knowing nothing about Archer to delivering the first two trained Archer batteries on behalf of the Royal Artillery. Along with all the course design and production of lessons and PAMs, they have truly been the enablers in ensuring Archer has been brought into service in a professional and timely manner and I am proud for my part in having command of such an excellent team.”

Nödavfyring med långt fyrsnöre ingick som en del av utbildningen för de blivande brittiska instruktörerna.

WHEN THE STAKES ARE THE HIGHEST.

Överste Lars O Jonsson talade om vikten av att fira artilleriets skyddshelgon, Sankta Barbara.

Återupptagit traditionen

Sankta Barbara-firande för A 9

Efter ett uppehåll på 20 år har nu Bergslagens artilleriregemente (A 9) återupptagit traditionen att fira artilleriets skyddshelgon, Sankta Barbara.

Under fredagen den 29 november genomfördes högtiden, som inleddes på förmiddagen med tal av regementschef, överste Lars O Jonsson och därefter läste regementsförvaltare Ola Berggren legenden om Sankta Barbara.

Under eftermiddagen hölls traditionsenlig utbildningskontroll med efterföljande högtidsmåltid i centrala Kristinehamn.

- Firandet av Sankta Barbara är relativt välkänt och är inte bara artilleriets, utan även exempelvis bergsprängarnas och gruvarbetarnas skyddshelgon. Det firas egentligen den 4 december varje år. Nu återtar vi firandet som tidigare genomfördes vid

A 9, förklarar regementsförvaltare Ola Berggren.

Text: Mathias Eriksson, Försvarsmakten

Foto: Viktoria Cassersten, Försvarsmakten

SitaWare C4ISR Software

Delivering operational advantage

Intuitive user interface

Complete situational awareness

50+

Nations worldwide 1m+

Users worldwide 25+ Years of experience delivering C4ISR software

systematic.com/defence

Dynamic Front 24 samlade 5 000 artillerister

Största enskilda artilleriövningen för Nato genomförd på finsk mark

För första gången har en stor artilleriövning inom Nato genomförts på finsk mark med deltagare från ett 20-tal länder. Dynamic Front är den största enskilda artilleriövningen inom Nato som genomförts i Europa under många år. Överstelöjtnant Stefan Hedmark från Artilleriets Stridsskola i Boden och svensk koordinator för Dynamic Front berättar mer.

”Dynamic Front (DF) är en av US Army ledd, årligt återkommande bekämpningsledningsövning. Övningen fokuserar på ökad interoperabilitet inom alliansen, för att nå en obruten digital kedja ”any sensor – best shooter” uppnås. Allt för att bli farligare för fienden.

Det gemensamma medlet för detta är ASCA (Artillery Systems Cooperation Activities), ett digitalt protokoll inom indirekt bekämpning. Teknisk interoperabilitet är en sak, men DF handlar minst lika mycket om att öka den doktrinära och mänskliga interoperabiliteten samt att öva de regionala planerna inom Nato.

Ledning i fokus

I DF deltar kaderstaber från kårnivån, ned till artilleribataljoner, samt en mindre mängd förband, som även genomför skarpskjutning. Fokus är dock på ledning av indirekt bekämpning, likt arméns brigadunderstödsövning, fast i en kårkontext. DF genomförs på två huvudövningsplatser. Grafenwöhr Training Area (GTA) i Tyskland samt växelvis i ett land i norra respektive södra Europa, vilket detta år var Rovaniemi och Rovajärvi skjutfält.

Utöver dessa två platser, genomfördes mindre övningsmoment i några andra länder. Alla platser deltar spelmässigt i samma scenario och operationsområde.

Cirka 5 000 deltog

I år deltog sammanlagt cirka 5000 soldater från 28 olika länder på plats i Finland, Estland, Tyskland, Rumänien och Polen. Bara i Rovaniemi övade cirka 1250 allierade soldater från USA, Storbritannien, Finland, Sverige, Estland, Frankrike och Tjeckien. I Finland övades två kårstrukturer, en finsk samt Natos Allied Rapid Reaction Corps (ARRC) med totalt tre Field Artillery Brigade (FAB) innehållande både eldrörs- och raketartilleriförband.

Första veckan genomför staber planering och förberedelser. Parallellt skedde även ASCA-tester samt sammankoppling av de olika MPE (Mission Partner Environment). Andra veckan genomfördes en ledningsträning med stöd av en spelmotor, för att under sista veckan även övergå till skarpskjutningar.

US Army 56 Artillery Command

Allt sker under en övningsledning och i en gemensam ledningsstruktur. US Army 56th Artillery Command utgör stommen i övningsledningen med stöd främst från det land där den andra huvudövningsplatsen genomförs. De mindre övningsmomenten i övriga länder leds av respektive land men är ledningsmässigt sammankopplat till huvudövningsplatserna. Huvuddelen av förbanden i blå ORBAT är simulerade, förutom staber samt de bekämpningsförband som fysiskt deltar i DF.

DF är den viktigaste övningsverksamheten inom indirekt bekämpning för Nato. För det svenska artilleriet är DF vägen till att praktiskt integreras i Nato samt kunna verka inom en division i en kårkontext.

Inte fullvärdig ASCA-medlem

Sverige är inte en fullvärdig medlem i ASCA, då vi inte har ett förbandsatt ledningsstödsystem med ASCA. Danmark är vår sponsor i ASCA och deras närvaro krävdes för att vi skulle få delta med vårt försökssystem.

Efter avlastning från tungtransporten monteras vapenstationen på sin ordinarie plats. Den måste monteras av före transport för att klara fri höjd i samband med landsvägstransporter.

Svensk och finsk säkerhetschef indirekt eld samgrupperad i artilleribataljonens bataljonsledningsvagn.

Foto: Stefan Hedmark, Bodens Artilleriregemente

Överstelöjtnant Stefan Hedmark är

ställföreträdande chef för Artilleriets

Stridsskola i Boden. Hans fokusområden är divisionsutveckling, funktionsföreträdare vid planering och genomförande av arméns övningar samt systemutvecklingsplan indirekt bekämpning.

Under övningen fick vi stöd av FMV samt operatörer från den danska armén. Det svenska försöksystemet anslöt till ASCA-nätverket via det danska förbandssatta systemet. Det svenska deltagandet i DF ökar inte bara vår tekniska interoperabilitet men utvecklar också den mänskliga och doktrinära interoperabiliteten på bataljon, brigad och divisions nivå. Det var första gången som Sverige deltog i DF med både stabsofficerare i multinationella staber samt med en förbandsenhet. Det svenska förbandsbidraget ingick i en brittiskledd multinationell FAB tillsammans med en fransk och en brittisk artilleribataljon med Archer.

Brittiskt elddop med Archer

Britterna genomförde under övningen sitt elddop med Archer i egen regi. Det var även första övningen för britternas nya artillerilokaliseringsradar Taipan. Femton stabsofficerare från divisionen samt A 8, I 19 och P 4 var inbäddade i tre olika multinationella staber; en finsk armékårsstab samt två brittiskledda staber.

I skrivande stund pågår utvärdering men det svenska artilleriet har levererat. Att samla bekämpningsförband på divisionsnivån under en gemensam ledning – FAB – är något som vi bör överväga att införa. Inte bara för att minska antalet direkt underställda chefer till divisionschefen, utan även för att få en effektiv bekämpningsledning med eller utan tillförda förmågor från allierade. Det största hindret för oss till ”any sensor – best shooter” i en allierad kontext är just nu avsaknaden av ASCA-funktionaliteten.

Ovan: Ammunitionspåfyllning pågår någonstans på det vidsträckta skjutfältet i finska Rovajärvi.

T.vä: Det svenska ASCAtestsystemet i drift på en observationsplats.

Foto: Stefan Hedmark, Bodens Artilleriregemente.

Stabsofficerarna i de olika staberna har fått en bra träning och ökat sin egen förståelse för stabsprocesser i en natokontext. Identifierade lärdomar kommer att bidra till natoanpassningen vid deras ordinarie krigsförband. Generellt så har de svenska stabsofficerarna bidragit till respektive stab på ett bra sätt. Våra officerare är välutbildade och kan hantverket. DF är inte bara en övning för bekämpare, utan ger även en bra träning för övriga funktioner som på något sätt är involverad i bekämpningsledning. Allt från logistik till luftrumssamordning. Nästa DF planeras genomföras februari 2026. Nordiska artilleriinspektörer har en vilja att delta i en nordisk kontext i framtida DF, vilket skulle kunna utgöras av ett gemensamt förband samt önskan om att en av sidoövningsplatserna för DF alltid är en plats någonstans i Norden.”

Flera förslag och inriktningar från Luftvärnsstudien redan genomförda

För tre år sedan avslutade Försvarsmakten sin omfattande Luftvärnsstudie 2035.

En studie vars förslag på beslut och inriktningar nu redan börjar att bli verklighet, konstaterar studiens sekreterare, överstelöjtnant Lars Mörrby.

”Luftvärnstudien 2035 startade våren 2019 och avlutades hösten 2021. Efter att studien var klar och redovisades har det hänt mycket inom luftvärnsområdet och ett antal beslut har fattats för att stärka luftvärnsfunktion. De beslut och inriktningar som fattas har i huvudsak stämt överens med de förslag som lämnades av Luftvärnsstudien 2035.

Studiens huvuduppgifter var att:

• Studera hur luftvärnsfunktionen bör vara uppbyggd 2035.

• Lämna förslag till hur den markbaserade och sjöbaserade luftvärnsfunktionen bör vara uppbyggd 2035.

• Lämna förslag på vilka system som bäst kompletterar de som nu är under införande.

• Lämna förslag på förmågekrav på framtida brigadluftvärn, amfibieluftvärn samt luftvärn på marina plattformar.

Hotbild - utgångspunkt

Utgångspunkten för studien var hotbilden. En motståndares bedömda förmåga i luftdomänen analyserades och låg till grund för de koncept som togs fram. Hotet från obemannade farkoster i luften (drönare) var en viktig del av hotet, som nu i och med kriget i Ukraina har accentuerats. Studien ville ta ett helhetsgrepp kring luftvärnsfunktionen till 2035.

Detta genom att ta fram en realiserbar målbild för Försvarsmaktens (FM) gemensamma luftvärnsfunktion (luftförsvar) som bygger på gripbara teknologier som även bär bortom studiens tidsperiod.

Resultatet från studien är ett luftvärnskoncept för den mark- och sjöbaserade luftvärnsfunktionen. Det är indelat i förband och förmågor som studien har bedömt behövs i framtiden. Ett antal av de förmågor som studien beskriver är nuvarande och framtida ytstridsfartyg, amfibieförband, bataljons-, brigad- och divisionsluftvärn, operativt och strategiskt luftvärn (exempelvis dagens Lvbat 103 Patriot/98) samt objektanknutet skydd.

För respektive förband och förmåga beskrevs i stort vilka krav som behövs för att uppnå önskad effekt. De kraven har sedan tagits omhand och finns beskrivna i en målsättning för luftvärnsfunktion.

Omfattade förstärkning

Efter att studien slutfördes har ett antal beslut fattats som innebär en omfattande utökning och förstärkning av sjö- och markbaserat luftförsvar. De fattade besluten ligger i princip helt och hållet inom ramen för de förslag som lämnade.

Några exempel är att Visbykorvetterna kommer att genomgå halvtidsmodifiering där en av de viktigaste åtgärderna är införande av kvalificerat luftvärnsrobotsystem. Med luftvärnsrobotar får korvetterna möjligheter att försvara ett avsevärt större område och bekämpa luftmål på längre avstånd. Det kommer alltså att ge en utökad räckvidd för fartygets luftförsvar, jämfört med de räckvidder som de vapensystem som fartygen har idag erbjuder.

En riktig trotjänare, robot 70 utgör för närvarande en del av det brigadluftvärn som finns att tillgå inom armén. Under 2025 förväntas beslut komma om vilka system som ska ersätta robot 70 och 90 för det moderniserade brigadluftvärnet.

Korvetterna kommer, vilket tidigare beskrivits i Artilleri & Luftvärn att tillföras det fartygsversionen av luftvärnsroboten Common Anti-air Modular Missiles (CAMM). Installationen påbörjas i slutet av 2025 med planerad leverans av det första fartyget till Försvarsmakten drygt ett år senare.

Luftvärn återinförs till amfibieförband

När det gäller amfibieförbanden pågår utveckling av Amfbat 2030, vilket också presenterats mer utförligt i denna tidskrift. Amfbat 2030 kommer att förse med luftvärnssystem inklusive nödvändiga sensorer. Ett viktigt krav på luftvärnssystemen är att de ska vara sjörörliga, med andra ord integreras och verka från de båtar som finns i bataljonen. Det medför begränsningar vad gäller prestanda och begränsar antalet möjliga system.

Idag består brigadluftvärnet av eldenheter 70 och 90 och som spaningsradar används PS 90. Anskaffning av nytt brigadluftvärn är beslutat och avsikten är att kontrakt med industri eller industrier ska tecknas under 2025.

I ett brigadområde finns behov av olika förmågor beroende på var i brigadområdet man befinner sig. Det är olika krav avseende räckvidder, rörlighet mm på det luftvärn som ska understödja den mekaniserade striden och på det luftvärn som skyddar förband, verksamhet, infrastruktur med mera längre bak i brigadområdet. Det gör att det kommer att ingå flera typer av luftvärnssystem i morgondagens brigadluftvärn.

I linje med studien

Utvecklingen av Lvbat 103/98 pågår och ligger helt i linje med det som föreslogs i luftvärnstudien.

Anskaffning av nya sensorer, såväl aktiva som passiva, pågår. Bland annat anskaffas en ny korträckvidd radar som benämns PS 923 (baserad på Saabs radar G1X) som monteras på det nya trupptransportfordonet SISU GTP, eller terrängbil 24 som namnet är inom FM.

Operatörerna behöver inte lämna det splitterskyddade fordonet för att gruppera eller operera masten vilket har stora fördelar.

Ovanstående exempel som jag tagit upp visar att de förmågor som föreslogs i luftvärnsstudien är till huvuddel omhändertagna eller kommer att bli. Det som än så länge inte är omhändertaget är divisionsluftvärn och det som studien benämndes objektanknutet skydd. Den förmåga som ett divisionsluftvärn kräver är till delar samma som för brigadluftvärnet. Anskaffning av divisionsluftvärn skulle kunna bli en fortsättning på anskaffningen av brigadluftvärn.

Objektanknutet skydd ska ha förmågor för att kunna skydda enskilda punktobjekt mot inkommande hot. Här pågår en del arbete för att kunna hantera inkommande drönare vilket då skulle kunna bli en del av det som i studien benämndes objektanknutet skydd.”

Text: Lars Mörrby, produktledare Luftvärn, FMV samt sekreterare Artilleri- och Luftvärnsklubben.

Köper tillsammans 1000 missiler

Inköp av fler

Patriotmissiler

Sverige har beslutat att delta i en multinationell anskaffning av fler Patriotmissiler av typen Guidance Enhanced Missile (GEM-T), i Försvarsmakten benämnd robot 103 A. Kontraktet som leds av Natos materielupphandlingsorgan Support and Procurement Agency (NSPA) involverar fem länder.

Det är nu förutom Sverige även Tyskland, Nederländerna, Rumänien och Spanien som beslutat att delta i den gemensamma anskaffningen som omfattar inköp av upp till 1 000 Patriotmissiler till ett värde av cirka 60 miljarder svenska kronor.

Köper för fem miljarder

Den svenska andelen beräknas till drygt fem miljarder kronor, vilket även omfattar stöd till etablering av en ny produktionslinje för GEM-T-missiler i Tyskland, då produktionen tidigare varit koncentrerad till USA.

– Anskaffningen innebär att vi stärker förmågan och uthålligheten inom det svenska luftvärnet och samtidigt bidrar till den gemensamma luftförsvarsförmågan inom Nato och i Europa, säger brigadgeneral Jonas Lotsne, chef för FMV:s verksamhetsområde Armémateriel i ett pressmeddelande.

Under hösten förra året fick Sverige frågan från NSPA om intresse av att delta i den planerade, gemensamma anskaffningen, vilket också omfattade uppstart av kapacitet i Europa avseende tillverkning av GEM-T. Med tanke på omvärldsläget är behovet stort och skulle inte Sverige gå med i projektet var andra länder intresserade av att delta.

Tillverkning i Tyskland

Missilerna kommer att tillverkas av Comlog, ett joint venture mellan Raytheon och europeiska missiltillverkaren MBDA:s tyska dotterbolag. Comlog ansvarar för att utöka produktionskapaciteten i Europa och har sedan tidigare specialiserat sig på underhåll och logistik för Patriot-missiler och har bland annat en anläggning, Patriot Missile Facility 3 i tyska Schrobenhausen.

– Avtalet med NSPA är viktigt av flera anledningar. Samarbetet med övriga länder ökar produktionskapaciteten av den här typen av vapensystem i Europa. Det stärker försörjningstryggheten och ger snabbare och effektivare inköp och leveranser, säger Jonas Lotsne.

INBJUDAN

Årsmöte

2025

Artilleri- och luftvärnsklubben inbjuder medlemmarna till årsmöte. Föredrag är inte klart, mer information kommer.

Måndag 17 februari kl. 15.30

Samling 15.15, receptionen Tre Vapen.

Plats: Stockholm, Tre Vapen, restaurang Vingen

Program

15.30-16.45 Årsmöte

17.00-18.15 Föredrag om aktuella frågor inom artilleri- och luftvärnsområdet 18.30 Middag

Anmälan

Senast 2025-02-11 med e-post till lars.morrby@fmv.se alternativt mobiltelefon 070-217 0216.

Av anmälan skall framgå om ni deltar på middagen samt fullständigt namn och födelsedata (för ev inpassering).

Kostnad för middagen 150 kr.

ArtLv-klubben har inte e-postadress till alla medlemmar. Anmäl gärna e-postadress till lars.morrby@fmv.se.

Artilleri- och luftvärnsklubben

Adress

Artilleri- och Luftvärnsklubben

C/o Jan Ohlsson, Villagatan 72, 253 54 Mörarp

Kontaktperson:

Överstelöjtnant Lars Mörrby, Försvarets Materielverk, Stockholm. lars.morrby@fmv.se

Tel: 08-782 54 11, 070-217 0216

Ordförande

Överste Stephan Sjöberg

Bodens Artilleriregemente 0921-34 80 00

Artilleri-Tidskrift

Bankgiro 833-4278

Prenumerationspriser

Inom Europa

300 kr per år

Utom Europa 350 kr per år

Lösnummerpriser

Enkelnummer

100 kr

Dubbel-/Temanummer 150 kr

Utdrag ur tidskriften får göras med angivande av källa. Scanna QR-koden så kommer du till webbsidan där tidigare nummer av Artilleri-Tidskrift finns publicerade i pdf-format.

Eller besök www.artlvklubben.se

Har du flyttat eller har ny adress?

Du vet väl om att som medlem är det din skyldighet att anmäla ny adress om du vill fortsätta att få tidskriften och vara medlem i föreningen.

Mejla eller ta kontakt med antingen sekreteraren (se kontaktuppgifter ovan) alternativt redaktören.

Bofors 40 mm TRIDON Mk2

Fighting bad guys since 1936

Bofors TRIDON Mk2 fills the gap in the air defence. The system is capable of combat everything from drones and cruise missiles, to aircraft and armoured vehicles, creating security for both military forces and civil infrastructure.

The Bofors self-propelled C-UAS system is based on the well-known Bofors 40 mm, which in its first version was launched in the 1930s. Several generations later, the new advanced Bofors TRIDON Mk2 still stands for the highest quality and offers a unique capacity, adapted for a constantly changing battlefield.