Niklas Edelsvärd

Artilleriet behöver system för långräckviddig bekämpning

Det svenska artilleriet med indirekt eld som kärnförmåga är en efterfrågad resurs men har såväl ”kvantitativa som kvalitativa förmågebrister” samt är underdimensionerad. Det konstaterar överstelöjtnant Niklas Edelsvärd när han som chef för Artilleriets Stridsskola (ArtSS) ger sin syn på hur det svenska artilleriet ska bidra till arméns ökade förmåga under kommande år. Han pläderar bland annat för införandet av långräckviddiga, markbaserade bekämpningssystem.

”Elden är det viktigaste medlet för strid. När ett avgörande söks eftersträvas kraftsamling av elden till tid och rum. Artilleriets valspråk Ultima Ratio Regum – Konungars yttersta argument – exemplifierar väl den indirekta eldens betydelse över århundraden. Den strategiska förändring som skett i Sverige med ett ökat fokus mot nationellt försvar mot en kvalificerad motståndare innebär ett ökat behov av indirekt eld. Den tidlösa slutsatsen förankrad i krigshistorien att anfallande bataljon bör understödjas av två till fyra artilleribataljoner utöver eget bataljonsartilleri bedöms alltjämt riktig. Detta innebär att funktionen indirekt eld är en mycket efterfrågad resurs men för närvarande numerärt underdimensionerad. Artilleriregementets studie om understödsbehov och framtida bekämpningskoncept indikerar att dagens verkansförband (artilleri- och granatkastarförband) har kvantitativa och kvalitativa förmågebrister.

Kvantitativa förmågebrister

Den kvantitativa förmågebristen utgör den begränsade numerär av förband som idag finns, vilket bland annat det historiska exemplet ovan exemplifierar. Artilleriet behöver således växa för att hantera dagens och morgondagens understödsbehov. Arméchefen har under den senaste tiden beskrivit en målbild för en ny och större armé vilket också vägleder artilleriets tillväxtarbete. Som tillägg beskrev Försvarsberedningens rapport Värnkraft också en utveckling helt i linje med Arméchefens målbild. Dagens Archersystem utgör en nödvändig basplatta, men ytterligare numerär av pjäser behövs. Förutom de Archer som idag utgör brigadartilleri fordras ytterligare eldrörsartilleri som bör organiseras som divisionsartilleri för att kunna förstärka brigadartilleriet och skapa elduthållighet. Vid anskaffning av ytterligare artilleri betonas nödvändigheten av systemlikhet vilket underlättar utbildning och vidmakthållande samt genererar enhetliga och robusta underhållslösningar som skapar förband med ökad uthållighet och tillgänglighet. Regeringens proposition ”Totalförsvaret 2021-2025” bejakar delvis den tillväxt som efterfrågats i studien. Propositionen föreslår exempelvis anskaffning av samtliga Archerpjäser som beställdes i samband med Sverige/Norge-ordern samt ytterligare artilleri för att upprätta två divisionsartilleribataljoner, vilket är mycket positivt. Regeringen föreslår även att artilleriutbildning etableras i Kristinehamn och påbörjas i sådant fall under perioden 2021–2025 med full kapacitet innan 2030. Det är naturligtvis mycket glädjande med ytterligare ett artilleriregemente med hänsyn till de behov av tillväxt och utveckling som beskrivits.

Kvalitativa förmågebrister

Den kvalitativa förmågebristen består främst i behovet av att kunna bekämpa en motståndare på allt längre håll. En omvärldsanalys visar att motståndarens satsning på olika typer av luftvärnssystem med allt längre räckvidd försvårar egen och tredje parts flygoperationer. En slutsats blir att för att kontinuerligt kunna påverka en motståndare på djupet av stridsfältet krävs markgrupperade verkanssystem med långskjutande förmåga. Här avses understödsbehov om cirka 150300 kilometer. På dessa avstånd är inte längre eldrörsartilleri ett möjligt alternativ utan det krävs raketer med förmåga att bära större vapenlaster. Sensorräckvidder och vapensystems räckvidd bör följas åt för att skapa en effektiv bekämpningskedja. ArtSS kommer inom kort att inleda evaluering av en multifunktionsradar som kan detektera motståndarens artilleriförband på cirka 100 kilometers avstånd. För att få full effekt av en sådan sensor krävs väsentligt ökade skottvidder.

Företrädare för A 9 och P 4 samlade för att diskutera den kommande artilleriutbildningen på P 4, som enligt planerna startar under 2021. Niklas Edelsvärd

Övlt Niklas Edelsvärd är sedan 2017 chef för Artilleriets Stridsskola vid A 9 i Boden.

Kan frigöra flygstridskrafter

Den långskjutande förmågan inom armén bedöms kunna komplettera behovet av direkt flygunderstöd vilket kan frigöra flygstridskrafter till andra uppgifter, exempelvis strategisk markmålsbekämpning och luftförsvar. Vidare skulle arméns förmåga till långskjutande bekämpning kunna komplettera marinstridskrafternas behov av kustnära bekämpning. Dessutom bedöms markgrupperade verkanssystem ha en ökad tillgänglighet och lägre kostnad jämfört med exempelvis flygburna system. Även om det råder stor enighet inom armén om behovet av att kunna bekämpa mål på längre räckvidd inryms inte raketartilleriförband i den nu överlämnade propositionen vilket innebär att den kvalitativa förmågebristen kopplat till räckvidd alltjämt består.

Anskaffa modernare ammunition

Parallellt med anskaffning av långskjutande system för markmålsbekämpning behöver anskaffning av modernare ammunition ske för att öka effektiviteten i Archersystemet. Detta för att öka räckvidden, minska spridningsbilden samt att öka effekten i målet. Särskilt betonas vikten av att kunna bekämpa motståndarens splitterskyddade fordon. För att binda samman sensorer (exempelvis eldledare eller radar) och verkanssystem med markförband krävs ett ledningsstödsystem som på ett effektivt och säkert sätt kan utbyta nödvändig information med såväl andra stridskrafter (Joint Fires) som med andra nationer, främst Finland.

Behovet av att skaffa en förmåga avseende raketartillerisystem är stort, konstaterar Niklas Edelsvärd. Bilden visar det koreanska systemet Chunmoo.

Försök med specialistofficersutbildning

För att möjliggöra den tillväxt och utveckling som beskrivs i denna artikel är rekrytering och utbildning av personal, framförallt officerare och specialistofficerare, en grundläggande förutsättning för att lyckas. ArtSS genomför i detta nu försök med specialistofficersutbildning där alla tre terminer genomförs i Boden. Det ger ökad närhet till förbandsverksamhet och underlättar rekrytering. Ett exempel på en konkret åtgärd för att öka volymer av personal snabbt. Vidare har chefen för A 9 i dialog med chefen för P 4 i Skövde tagit initiativ att initiera en artilleriutbildning i Skövde garnison med start 2021. Fördelen med detta initiativ är att det på kortast möjliga tid medger ökade utbildningsvolymer av artillerister, vilket i sin tur skapar en ökad grund för rekrytering av kompetent personal. Det innebär också att P 4 skickar personal till artilleriets officers- och specialistofficersutbildning. Detta möjliggör långsiktigt bemanningen av den utökade artilleriorganisationen som beskrivits.

Stort förmågebehov

Även om anskaffning av raketartilleri inte ryms i den överlämnade propositionen är förmågebehovet stort. ArtSS har påbörjat informationsinhämtning inom området, bland annat genom deltagande i ledningsträningsövningar och genom studiebesök. Eftersom denna typ av förmåga inte funnits operativ i Försvarsmakten tidigare bedöms kompetensuppbyggnad ta förhållandevis lång tid. Exempel på utmaningar kan exempelvis vara ledning av förband och luftrumssamordning,. Därför betonas vikten av att påbörja ett parallellt införande av långskjutande förmåga vid sidan om utökningen av eldrörsartilleri. Det förtjänar att betonas att det inte är ett vägval mellan granatkastare, artilleri eller raketartilleri som diskuteras utan det är olika verkanssystem med olika för- och nackdelar som tillsammans skapar möjligheter att understödja förband och bekämpa mål på motståndarens djup.