EFTER JOBBET
”Det finns inget bättre än att få jobba med frivilliga” Ett sabbatsår med hantverksjobb hjälpte Gita Lindholm att trivas inom organisationsvärlden i sammanlagt fyra årtionden. Nu ser Svenska hörselförbundets redaktör fram emot glada pensionärsdagar med motorcykelutfärder och mer tid för barnbarnen. Text & foto: Mikaela Remes
Via sabbatsår mot nya utmaningar Jag började min arbetskarriär på ett försäkr ingsbolag, därifrån jag gick över till mitt första jobb inom den tredje sektorn. I 18 år var jag den enda anställda vid Sibbo Ungdomsförbund. Förbundets frivilliga ville gärna ha med mig på evenemang, men det var omöjligt att jobba från morgon till kväll. Jag jobbade samtidigt deltid med fakturering för ett företag. Med tiden märkte jag att jobbet var i tankarna hela tiden – saker som vad man måste komma ihåg och ordna snurrade konstant i huvudet på kvällar och veckoslut. Jag kände det som att jag aldrig var helt ledig, och det blev tungt. Till slut beslöt jag mig för att ta vad jag kallar för ett sabbatsår. Jag fick jobb på ett hantverksföretag där vi sydde sittkuddar och överdrag till barnstolar. Några olika arbetsuppgifter fanns, men de gick inte att ta hem. På morgonen kom man på jobb och på eftermiddagen stängde man dörren och gick. Först var det jätteskönt. Men trots att jobbet var roligt och andan bland kollegorna jättegod började jag efter nio månader vara redo för nya utmaningar. Och då råkade jag se annonsen att Svenska Hörselförbundet rekryterade. Egentligen anställde förbundet mig som kanslisekreterare. Men eftersom personen som hade hand om tidskriften och kurserna precis
”
30 • Funktionsrätt i samarbete • 1/2022
hade slutat då jag inledde mitt arbete fick jag också hennes uppgifter. Till en början kändes det förstås lite stort, men det gick. Organisationsvärld i förändring I början av 2000-talet skickade vi allt tid skriftsmaterial till tryckeriet per post. Sedan dess har det hänt massor. Redan då hade jag en dator att skriva på, men texterna skrevs ut, och verksamhetsledaren hjälpte med att klippa och klistra in dem på sidorna. Överlag har byråkratin ökat i organisations världen. Allt ska redovisas och aktiviteterna ska gå att mäta. Det betyder mycket extra jobb för föreningarna. Mycket av de frivilligas tid går åt till pappersarbete – tid som folk hellre skulle lägga på själva verksamheten. Det känns tungt att fodra rapportering av människor som jobbar gratis, men på förbundet är vi tvungna att göra det för att i vår tur redovisa till STEA (Social- och hälsoorganisationernas understödscentral). Min egen arbetsbörda har egentligen minskat över tid. Nuförtiden har vi en löneräknare och en evenemangskoordinator, och jag har fått koncentrera mig på tidskriften. Under åren har utgivningstakten för tidskriften Vi hörs dock ökat från två till fyra nummer per år, och sidantalet har nästan fördubblats.
”
