4 minute read
Kolumn: 20 år av möten människor emellan
emelie möllersTröm
Skribenten jobbar som koordinator för SAMS vänverksamhet
20 år av möten människor emellan
i år fyller saMsvänverksamhet 20 år. Under årens lopp har verksamheten haft många namn, den har bytt ansvarig organisation och utvidgats.Det hela började med ett projekt som skulle bygga upp en modell för att rekrytera, utbilda och förmedla stödpersoner i mellersta Nyland. Man såg redan då att kommunernas anställda inte hade tillräckligt med tid för sådan social samvaro som klienterna behövde. I 2,5 års tid rekryterade projektet stödpersoner för personer med funktionsnedsättning. Projektet ansågs vara lyckat och verksamheten fick ytterligare finansiering av Penningautomatföreningen RAY. Sedan dess har det rullat på.
Vänverksamheten har gått under namnet 4 betydelsefulla timmar, 4BT och Stödpersonsverksamhet. Det som idag kallas för frivilligvänner hette tidigare stödpersoner, och vänsökanden kallades för stödbehövande. Verksamheten koordinerades till en början av organisationen Finlands Svenska Handikappförbund, FSH, som nuförtiden kallas FMA – Funktionsrätt med ansvar, och togs år 2012 över av SAMS. I dag finns verksamheten även i Österbotten. Nu har vi cirka 116 vänpar och två väncirklar – och en kö på 120 vänsökande.
De tjugo åren har präglats av nya relationer, aktiviteter, promenader, diskussioner, handledning och gemenskap. I kärnan har funnits tanken om att ge människor möjlighet att stöda och finnas där för varandra, ha och vara en vän. Samtidigt har vänparen påverkat samhällets syn på personer med funktionsnedsättning genom att synas i gatubilden och ta plats. Det innebär att vänparen gjort en insats på gräsrotsnivån, men även på samhällelig nivå.
Arbetet är långt ifrån färdigt.Utveckling är nödvändigt för att en verksamhet ska hänga med i tiden. I år kommer vi att fira på olika sätt, bland annat genom en höstresa till ett inhemskt resemål. Vi hoppas i framtiden kunna göra mer samarbete med andra aktörer, och en dröm är sprida verksamheten till nya delar av Svenskfinland.
I dag tänker vi att den frivilliga får ut precis lika mycket av vänrelationen som vänsökanden gör. Man får en vän som man kan prata med, göra saker med och dela sitt liv med. Vi pratar om vänrelationen som en friskfaktor. Den förebygger ensamhet och främjar det sociala och psykiska välmåendet.Nyligen hade vi koordinatorer ett möte med den finska organisationen Tukiliitto, som arbetar med en liknande verksamhet, Yhdenvertainen kaveritoiminta. De har helt från Vi har en kö på gått begrepp och 120 vänsökande. skillnader mellan människor: alla i deras verksamhet gör frivilligarbete. Vi blev mycket inspirerade och hoppas att även vi i framtiden ska våga ta samma modiga och självklara steg i begreppsarbetet.
Vi ser fram emot att se verksamheten utvecklas och förbättras ytterligare, i en tid när behovet av vänner är större än någonsin. •
På den här spalten träffar vi personer som gör ett värdefullt jobb inom funktionshinderfältet. Har du tips på en föreningshjälte? Kontakta redaktion@funk.fi.
En guldkant på vardagen
Föreningslivet möjliggör många fina upplevelser för personer som annars inte skulle ha råd med dem. Men för att det ska kunna fortsätta i framtiden behövs nya krafter och idéer. Vid psykosociala föreningen Ringen hoppas ordförande Nina Kalk därför att också unga ska hitta verksamheten.
Hej Nina! Vem är du och hur kom du med i Ringen?
Jag blev ordförande för ett år sedan. Före det hade jag varit aktiv inom föreningen i ungefär fem år.
Jag hörde om Ringen då jag gick på ergoterapi i Borgå. På anslagstavlan fanns reklam för föreningen och på terapin sades att det skulle vara bra för mig att röra mig bland folk och träffa nya människor. Men jag vågade inte ringa – jag var rädd för att det kanske var en sluten krets och att jag inte passar in.
Senare stod jag i matutdelningens kö, där jag träffade en kvinna som var medlem. Hon rekommenderade verksamheten för att lära känna andra människor i samma situation och få kamratstöd. Jag blev sedan inbjuden på Ringens jullunch, vilket var ett smidigt och trevligt sätt att bli introducerad till verksamheten.
Hur ser er verksamhet ut?
Ringen grundades för omkring 20 år sedan. Mycket handlar om att träffa varandra och umgås. Vi brukar ha månadsträffar, då vi möts på lokalen eller hemma hos någon. Ibland går vi på museum eller ut och äter. Varje sommar brukar vi göra en utfärd, till exempel har vi besökt Fiskars bruk, haft spa-dag på Haiko och åkt till skärgården. Det blir trevligare desto bättre man lär känna varandra, det blir en gemenskap.
Många av medlemmarna är pensionerade eller förtidspensionerade, och tillsvidare har vi få unga i verksamheten, vilket är synd. Det skulle finnas utrymme för yngre medlemmar, och just nu funderar vi på hur vi kunde nå dem. Hittills har folk hittat till föreningen via djungeltrumman, men vi försöker öka vår synlighet på webben och ska göra reklam vid terapier.
Vad är det bästa med föreningslivet?
Det ger guldkant på vardagen. Då man är förtidspensionerad räcker inte pensionen så långt, och då möjliggör verksamheten saker som man annars inte skulle ha råd med det.
Medlemmarna är väldigt hjärtliga och välvilliga, och det har känts bra och tryggt. När jag åker in till Borgå från mitt hem i Sibbo känns det som en andra hemstad, eftersom jag lärt känna människor tack vare föreningen.
Finns det några utmaningar?
Det finns mycket att göra och inte alltid tillräckligt med aktiva. Administrativa uppgifter kräver ork och vilja att ta emot ansvar. Som ordförande gör jag mycket: kallar till möte, skriver verksamhetsberättelse, funderar på budgeten och ansöker om pengar, bland annat, men kan inte göra allt. Vår kassör är till åren kommen och skulle gärna ge över sitt uppdrag. Om vi lyckas hitta nya aktiva blir avgörande för föreningens framtid. •
vad? Psykosociala föreningen Ringen var? Borgå om ringen: För personer som själva eller vars närstående drabbats av psykisk ohälsa. Erbjuder kamratstöd och samvaro med människor i liknande situation. sTorlek: 45 medlemmar, varav ungefär hälften är aktiva. En tredjedel av deltagarna är män.
