Funktionsrätt i samarbete 01/2022

FUNKTIONSRÄTT I SAMARBETE • 1/2022

TEMA: RÖRELSE

Aleksi Kirjonen bytte paralympiska spelen mot extremsport ”Det ska kännas i maggropen.” ▸ LÄS INTERVJUN PÅ S. 6

Rörelseglädje tillhör dig! ▸ S. 12

Dåligt vinterunderhåll gör folk till fångar i sina hem ▸ S. 28

FUNKTIONSRÄTT I SAMARBETE

DEADLINES 2022 Nummer 2, 2022. Deadline tisdagen den 3 maj. Utkommer vecka 22. Nummer 3, 2022. Deadline tisdagen den 30 augusti. Utkommer vecka 38. Nummer 4, 2022. Deadline fredagen den 11 november. Utkommer vecka 50. Sänd material till redaktion@funk.fi. Allt material i Funktionsrätt i samarbete skyddas av upphovsrätt. Det är förbjudet att utan ansvarig utgivares tillåtelse vidarebefordra texter och bilder i tryckta eller digitala medier. Alla rättigheter förbehålles.

Vem gör vad? ANSVARIG UTGIVARE SAMS – Samarbetsförbundet kring funktionshinder rf CHEFREDAKTÖR Mikaela Remes VISUELL CHEF Eva Tordera Nuño ANSVARIG REDAKTÖR Nina af Hällström MEDVERKANDE I DETTA NUMMER Sebastian Dahlström, Helena Forsgård, Lars Hedman, Eva Lamppu, Andreas Lybeck, Emelie Möllerström, Marica Nordman, Bengt Sigvardsson, Elias Vartio REDAKTIONSRÅD 2022 Anna Caldén, FMA – Funktionsrätt med ansvar Lars Hedman, SAMS Pernilla Nylund, Psykosociala förbundet Matilda Hemnell, FDUV Gita Lindholm, Svenska Hörselförbundet Helene Wallin, FSS

TRYCK Grano Oy ISSN 2814-4007 Funktionsrätt i samarbete uppfyller Nordiska miljömärkets kriterier. Tillverkning vid Grano berättigar den till Svanenmärket.

STÖMER ÄRI KK MP

I

KONTAKT/PRENUMERATION/ANNONS Adress: SAMS – Samarbetsförbundet kring funktionshinder rf Medelhavsgatan 14 A 00220 Helsingfors Telefon: 044 5554 388 e-post: redaktion@funk.fi www.funk.fi

PRENUMERATION Årsprenumeration: 15 euro. Lösnummer 5 euro. Utrikesporto: 5 euro (Europa), 10 euro (övriga världen). Tillgängligt rtf-format för synskadade: 7 euro/år (tidningen kommer i e-posten). Finns även som taltidning.

Y

pärmens bild: mikaela remes

SNABBFAKTA Tidningen Funktionsrätt i samarbete är ett gemensamt språkrör för de finlandssvenska funktionshinderförbunden med målet att bidra till ökad kunskap och förståelse både inom och utanför fältet. Upplaga 4 800 ex. Tidningen stöds av STEA och Konstsamfundet. Medlemmarna i FMA, FDUV, FSS, Svenska hörsel­förbundet och Psykosociala för­bundets föreningar får tidningen som kostnadsfri medlemsförmån. Tidningen läses också på Kårkullas boenden, bibliotek, socialkanslier, Luckan och av olika påverkare och aktörer i branschen. Vill din organisation erbjuda tidningen till sina medlemmar? Kontakta chefredaktören eller SAMS.

Beställ FUNK.! Gå in på funk.fi/prenumerera MI

LJÖ M Ä RKT 4041 0955 Trycksak

2 • Funktionsrätt i samarbete • 1/2022

CHEFREDAKTÖRENS ORD mikaela remes chefredaktör

Glöm den perfekta prestationen Det nya årets första månader är en klass­ isk tidpunkt för att testa något nytt. Efter att vi ugglat hemma i snart två år kan det nu finnas verklig orsak till det. Under den här vintern har begränsningar i sociala och fysiska aktiviteter i kombination med snö och halka sannolikt fått stillasittandet att nå nya höjder. Därför är rörelse temat för den här tidningen. Det verkar finnas ett antagande om att pers­ oner med funktionsnedsättningar inte är lika intresserade att röra på sig som resten av befolk­ ningen – även om motionsrekommendationer också gäller dem med nedsatt funktionsförmåga. Orörlighet är en hälsorisk för alla, och det måste kunna bekämpas också för deras del som inte kan ge sig ut på en flera kilometers löpningsrunda, lyfta tyngder på tiotals kilo eller hoppa intensivt omkring i en timme. Jag tror att många som identifierar sig som motionshatare inte fötts med en naturlig ovilja att utöva fysisk aktivitet, utan snarare saknar förebilder och ett tillräckligt brett utbud av tilltalande sätt att röra på sig. Vem vi ser syssla med motion spelar en roll. Sportjournalistiken och -reklamen är fylld med redan vältränade, normativa och “friska” kroppar, som utför rörelser med perfekt precision. Det kanske inspirerar en del av oss, medan andra drar slutsatsen att man inte hör till målgruppen.

Mycket av det som en person med funkt­ ionsnedsättning kan ha obehag för när det gäller motion handlar om annat än att utföra rörelser. Det kan vara stressen kring att sticka ut på en gympatimme eller utmaningen att hitta rätt sorts träningskläder. Kanske känner man sig besvärlig då man ber om anpassningar eller inte orkar med främlingars kommentarer om att ens sätt att röra på sig verkar svårt och jobbigt. I den bästa av världar lyckas vi övertala oss om att det ovannämnda inte ska få förhindra oss från att vara aktiva och må bra. Att vi tar plats i mängder och massor tills det är mer regel än undantag att se människor med varierande funktionsförmåga göra saker på sitt sätt på gymmet eller i motionssalen, med hjälpmedel eller utan. Men lika gärna kan rörelsen ske där hemma: man kan börja med att söka upp fem minuters stretching till exempel på Youtube, som är fylld med gratis övningar som kan utföras utan redskap eller med två ärtsoppsburkar som tyngd. Då har man möjlighet att anpassa saker i lugn och ro. Det viktigaste är att göra något – all rörelse räknas. En kort promenad runt kvarteret är bättre än att sitta inomhus hela dagen, att tänja på armarna i soffan i fem minuter är bättre än att inte göra det. Prestationen är perfekt då den känns rätt för dig. • Funktionsrätt i samarbte • 1/2022 • 3

innehåll • 1/2022 6 12

28

Personporträttet: Aleksi Kirjonen

Att återuppfinna sig själv när karriären får ett abrupt slut.

Bengt Sigvardsson

PÅ PÄRMEN

20

All rörelse räknas

Fysisk aktivitet är särskilt viktigt för personer med funktionsnedsättning.

Vintern är en mardröm för många med hjälpmedel

Att inte kunna gå ut kan orsaka ångest.

14 20

Så skapas högklassiga välfärdstjänster

Nyinvalda ledamöter berättar.

helenas forsgård

LÄS OCKSÅ

24

Från marginalen mot fullvärdigt medborgarskap

Funktionshinderfältet på Zanzibar mobiliseras.

24

”Träning är mer än bara fysisk aktivitet” Ålänningarna gläder sig då motionsklubbarna är i gång igen.

26

SAMS vänverksamhet har förebyggt ensamhet i två årtionden.

30

Efter jobbet: Gita Lindholm Svenska Hörselförbundets redaktör tackar för sig.

I VARJE NUMMER 3

Chefredaktörens hälsning: Glöm den perfekta prestationen

5

Ledaren: Vad händer nu då?

11 Juristen har ordet: 2022, året med samhälleliga och hälsomässiga nyckelfrågor 18 Lasses hörna: Knäböjer för minnet 27 Föreningshjälten: Nina Kalk vid Ringen 32 Kultur 35 Lättläst Bakpärm: Händelsekalender

4 • Funktionsrätt i samarbete • 1/2022

30

mikaela remes

Kolumn: 20 år av möten människor emellan

LEDAREN

Vad händer nu då? Nu är det första historiska välfärdsom­ Därför var SAMS och dess medlemsförbunds rådesvalet klart och medlemmarna till väl­ valkampanj ”Välfärden angår alla” mycket viktig färdsområdenas fullmäktige har blivit valda. och fyllde en funktion i valdebatten. SocialVad är nästa steg? Jo, fullmäktigeperioden för och hälsovårdsreformen berör personer med de invalda välfärdspolitikerna börjar i mars och funktionsvariation i allra högsta grad, eftersom slutar i maj 2025. I framtiden kommer nästa också funktionshinderservicen nu handhas av välfärdsområdesval att sammanfalla med välfärdsområdet och tjänsterna bör fungera. Vad kommunalvalet år 2025, och då är tanken att betyder det här i praktiken för personer med mandatperioderna ska löpa parallellt i kommun funktionsvariation? Nu är det välfärdsområdet och välfärdsområde. som har hand om exempelvis rätten till personlig De frågor som välfärdsområdesfullmäktige assistans, färdtjänst och boende. kommer fatta beslut om berör oss alla. Nu är det Jag har mött människor som känner oro över välfärdsområdena som ansvarar för de social- och att funktionshinderservicen byggs upp på ett nytt hälsovårdstjänster samt räddningsväsendets sätt. Personer med funktionsvariation behöver tjänster som vi kan behöva. Välfärdspolitikerna inte sällan service från många olika instanser kommer ha hand om stora och viktiga frågor och och det kan vara utmanande. Många upplever svåra beslut väntar. också en rädsla över Målet med socialatt inte få service på och hälsovårds­re­ sitt eget modersmål Det finns alltid risk formen har från i framtiden. Obotlig för att den enskilda b ö r j a n va r i t a t t optimist som jag är individen glöms bort i de social- och hälso­ så vill jag ändå tro vårdstjänsterna i att övergången till stora processerna. Finland ska bli mer välfärdsområdena ska ses som en möj­ jämlika för alla, obe­ roende av var man lighet. Nu finns en bor. Det är ett arbete som inte kommer att gå chans att få en mera jämlik funktionshinder­ över en natt utan kommer att ta sin tid. service i hela landet. Visst kan det ta tid innan Trots att avsikten med dylika reformer är god allt fungerar, så jag tror att vi alla behöver vara finns alltid en risk att den enskilda individen utrustade med tålamod. Men på sikt vågar jag glöms bort i de här stora processerna. Jag har tro att detta är början på något nytt. med en viss oro sett att de sociala frågorna inte Jag vill uppmana alla att ta mod till sig och lyfts fram tillräckligt i debatten. Likaså hade jag regelbundet kontakta de invalda i välfärds­ önskat att man fört fram frågor som rör psykisk fullmäktige för att lobba och ge feedback på ohälsa mer, eftersom såväl socialtjänster som vilka frågor som behöver uppmärksammas. Nu mentalvård nu är en del av välfärdsområdet. behöver vi se till att ord blir till handling. Det Välfärdsområdet kommer att ansvara för här blir nog bra! Var rädda om varandra och de allra mest utsatta grupperna i samhället. med önskan om en skön vår. • Funktionsrätt i samarbte • 1/2022 • 5

Johanna Överfors

Anna Caldén

Skribenten är ordförande för FMA – Funktionsrätt med ansvar

PERSONPORTRÄTT

Trixare utan gränser Paraidrottaren Aleksi Kirjonen var på väg mot stjärnorna när sportbyråkratin satte stopp för hans karriär i 23 års ålder. Han måste hitta en ny identitet, men rörelse övergav han inte. I dag utmanar han tyngdlagen genom rullstolstricks som samlar en publik på tiotusentals på sociala medier. Text och foto: Mikaela Remes

I BACKEN åker Aleksi Kirjonen sittski, en fjädrad ställning fäst på en skida.

6 • Funktionsrätt i samarbete • 1/2022

→ →

Funktionsrätt i samarbte • 1/2022 • 7

år 2016 var karriärstigen glasklar och jag inte till gymmet, jag var överhuvudtaget inte utstakad. Fyra år tidigare hade Aleksi Kirjonen intresserad av motion. tävlat i de paralympiska spelen i London, och nu förberedde han sig inför följande medaljkamp Slalom gör vintern uthärdig i Rio. Han var i toppform, rankingetta i sin I dag är träningsglädjen återfunnen. Vi träffas klass inom parafriidrott och hade vunnit en vid Kokons skidcentrum i Borgå, där Aleksi rad internationella och europeiska mästerskap. brukar vistas ungefär en gång i veckan. Han Så kom chockbeskedet; klassen han tävlade i åker nerför sluttningen i en sitski, som består av en sits monterad på en fjädrande ställning, hade slopats. Om han ville delta i de paralympiska fäst på en skida. Åkningen balanseras och styrs spelen skulle han vara tvungen att ställa sig mot med kryckstavar. personer med betydligt lindrigare diagnoser. – Det kunde jämföras med att en tyngdlyftare Vintern är en besvärlig tid för rullstolsburna, i 60 kilosklassen skulle tävla mot tyngdlyftare så även för Aleksi, som är förlamad i nedre i 80 kilosklassen. kroppen. Men tack Chanserna är inte vare slalom har han stora. Det var inte lärt sig att njuta av I tre års tid gick jag inte riktigt någon vits årstiden. till gymmet. att fortsätta, kon­stat­ – Under många erar Aleksi Kirjonen. år var jag främst ir­ Han tror att den riterad om vintrarna främsta orsaken till att klassen slopades var att över hur svårt det är att röra sig, men slalom har de paralympiska spelen vuxit sig alltför stora: gett mig mycket glädje. över tid har allt fler grenar uppstått, allt fler Aleksis hobby har också tagit honom till funktionsnedsättningar fått sina egna klasser backarna i Salla, Saariselkä och Ruka. I mars ser och allt fler medaljer delats ut. han fram emot att åka på slalomresa till Norge. Som lösning låter man idrottare med olika Utomhusaktiviteter har varit tacksam syss­ diagnoser tävla emot varandra i samma tävling, elsättning under pandemitiden, som påverkat och den med mer nedsatt funktionsförmåga får Aleksis gymträning. Han har fått använda sin mer utjämning. Men en idrottare med lindrigare kreativitet för att fortsätta träna musklerna. diagnos har ändå ofta en fördel. – Jag har köpt en kettlebell för hemmaträning. Aleksi drog sig för att kritisera beslutet medan Den kostar lika mycket som en engångsvistelse han fortfarande var aktiv inom proffsidrotten. på gymmet, så det är bra och billigt. – Jag kände att jag hade ansvar för att ge en Aleksis intresse för rörelse uppstod i ung bra bild av handikappidrotten. Men också i den ålder då han under sina första år i lågstadiet världen finns många missförhållanden. spelade i en innebandyklubb för rullstolsburna Att Aleksis idrottskarriär fick ett motvilligt i hemstaden Borgå. Den tändande gnistan till slut i 23 års ålder innebar en stor omställning. tävlingsidrott kom i femte klass då skolan fick Han identifierade sig som idrottare och hade besök av paraidrottaren Markku Niinimäki, som planerat sitt liv flera år framåt. demonstrerade inför eleverna hur den som är – Jag hade tänkt att jag kommer att tävla länge, förlamad från bröstet nedåt kastar spjut och fram tills jag är 35 år gammal. Nu var jag tvungen stöter kula. – Allt han berättade var så coolt. Jag gick på att helt tänka om. Det var tufft. I tre års tid gick

8 • Funktionsrätt i samarbete • 1/2022

Aleksi Kirjonen vem: företagare och influencer, f.d. proffsidrottare ålder: 29 ort: Borgå utbildning: Motionsrådgivare hobbyer: Extremsport, gym, slalom motto: Dina hinder finns mellan öronen instagram: rovopaleksi

ett evenemang där paraidrottare visade upp sina grenar, och efter det började jag ägna mer tid åt friidrotten, med inriktning på spjut och kula. Senare blev Niinimäki Aleksis tränare, och de jobbade tillsammans i flera år. – Hela min idrottskarriär är egentligen hans förtjänst, säger Aleksi. Känn dina gränser Efter idrottskarriären intresserade sig Aleksi för extremsport. Genom att tricksa med rullstolen tänjer han på gränserna för vad ett hjälpmedel klarar av. Han är den första europé som hoppat baklängesvolt i rullstol. Han har även rekord i att ha åkt ner för Finlands längsta trappor och han har gjort simhopp från tre meters höjd i rullstol. – Jag gillar väl adrenalin, annars skulle jag inte hålla på så här, skrattar han. När Aleksi visar upp sina tricks på sociala medier är han ändå mån om att poängtera att det är viktigt att använda skyddsutrustning och känna sina gränser. – Det ska kännas i maggropen, men man ska inte vara dumdristig. Om du sitter på stupkanten och känner att det här kan gå illa ska du inte göra det. Efter det paralympiska beskedet som för­ ändrade hans liv blev Aleksi inte liggandes på soffan, utan åkte direkt till Roskildefestivalen i Danmark för att uppträda i en rullstolsskateshow vid sidan om populära skejtare utan funktions­ nedsättningar. Aleksi hoppas att rullstolsskate ska få mer erkännande. – Det är synd att Paralympiska kommittén inte vill ha med grenen i sitt utbud. Det är ändå något som intresserar allmänheten, också unga utan funktionsnedsättningar. – Man har i stället valt att ta med e-sport, vilket har sina goda sidor, men många unga med funktionsnedsättning sitter redan vid sina datorer dagarna i ända. Jag skulle vilja uppmuntra dem till fysisk motion, säger han.

Ta emot hjälp Att sporra folk är Aleksi Kirjonens busi­ ness. Han främsta inkomstkälla är det egna företaget ROVOP vars verksamhet består av före­läsningar, samarbeten med olika aktörer och närvaron på sociala medier. ROVOP är Aleksis slogan: en förkortning av frasen Rajoitteet Ovat Vain Omassa Päässäsi, dina hinder finns mellan öronen. Den har inte fallit i god jord hos alla inom funktionshinderfältet. – Vissa tycker att den är jättedålig. Men jag menar inte bokstavligen att vem som helst kan göra vad som helst bara man vill tillräckligt. Jag tycker det är viktigt att ha inställningen att mycket är möjligt, bara man vågar prova och kommer ihåg att anpassningar är okej. – Det är lite som med Nike’s Just do it. Utan kontext låter den inte heller så smart. När Aleksi vill inspirera sin publik betonar han också vikten att ta emot hjälp. Det är något som många har svårt med, även de som inte har en funktionsnedsättning. – Jag tror att många med funktionsnedsätt­ ning låter bli att utnyttja sin fulla potential, då de tror att man måste klara allt själv. Men om du är öppen för att ta emot lite hjälp i vardagen kan du lägga din energi på det som du är bra på. Livet som influencer började för nästan tio år sedan då Aleksi tillsammans med paraidrottaren Henry Manni filmade tricks i rullstol och klippen lades upp på sociala medier. Killarna märkte att de samlade tusentals tittare, så de laddade upp fler videor och some-kanalen började växa. Nyckelordet för Aleksis närvaro på nätet stavas positivitet. Genom sociala medier och sin blogg vill han uppmuntra följarna att hitta sin passion, se möjligheter och uppnå sina drömmar. Mängden positiv feedback från en mångsidig följarskara har gett Aleksi känslan av att han gör något meningsfullt. – Jag har insett att jag kan peppa både yngre och äldre, med och utan funktionsnedsättning. →

Funktionsrätt i samarbte • 1/2022 • 9

Många låter bli att utnyttja sin fulla potential, då de tror att man måste klara allt själv.

Det känns bra att få höra att jag lyckats uppmuntra människor att testa på något nytt. Under åren har hans ton på nätet ändrats: Aleksi säger att han var betydligt mer provokativ för sex-sju år sedan. – Då skrev jag mer om funktionshinder och sexualitet. Jag gillade att provocera. Ibland kan jag till och med vara lite besviken på mig själv för att jag inte längre orkar väcka uppståndelse på nätet. Även om Aleksi anser att influencers har ett privilegium, kanske rentav en plikt att lyfta fram missförhållanden, menar han att han gärna överlåter rollen som agitator till aktivister och samhällsdebattörer, för att själv kunna fokusera på peppen. Men någon påtvingad positivitet vill han inte syssla med. – Jag har till exempel berättat om den långa perioden då jag var osäker kring min kropp och inte vågade visade mig på offentliga stränder. Utmaningar och misslyckanden hör livet till. Men det finns tillräckligt med negativitet på nätet utan att jag bidrar till det, menar han. Empati för illamående Aleksi känner också till nätets nackdelar. Även om debatten på hans Facebook-sida för det mesta hålls saklig kan enstaka användare komma med otroligt elaka kommentarer. – Dem brukar jag blockera på direkten. Stämningen på sidan ska hållas god. Sannolikt handlar det om en människa som mår dåligt och ger utlopp för det på fel sätt. Han känner empati gentemot internet­an­ vändare som uppför sig illa, eftersom han i tiderna varit en av dem. – I tonåren mådde jag dåligt på grund av min funktionsnedsättning och led av ensamhet. Det har garanterat synts i mitt uttryckssätt på nätet. Trots enstaka illvilliga kommentarer har sociala medier i huvudsak medfört goda saker i Aleksis liv, så som vänner och nya möjligheter.

10 • Funktionsrätt i samarbete • 1/2022

– Om det inte var för sociala medier skulle jag sannolikt inte ha uppträtt med en framgångs­ rik finländsk dansgrupp som hittade mig via Facebook, eller på en musikvideo med Finlands främsta rapartister, konstaterar han. I fjol tilldelades Aleksi Handikappforums Murtaja-pris för pionjärarbete inom funktions­ hinderfältet. Erkännandet kändes bra, eftersom han ibland varit besviken över det inhemska funktionshinderfältets lama intresse på samarbetsfronten. – Utländska aktörer har varit mycket mer intresserade av att jobba med mig jämfört med dem i Finland. Bänkpress nästa? Vad framtiden för med sig vet Aleksi ännu inte, men så småningom har proffsidrotten börjat kännas alltmer lockande igen. Aleksi medger att han lekt med tanken att en dag tävla i bänkpress, som också är en paralympisk gren. – Jag har lyft 205 kilo i bänkpress, så det finns goda chanser att jag kunde klara mig väl, särskilt om jag skulle satsa på att komma i god form. För att ord ska bli verklighet krävs passion och vilja att verkligen börja träna på allvar. – Om jag ska satsa på bänkpress vill jag tävla om medalj, topp tio räcker inte. Jag har alltid tagit parasporten på blodigt allvar och om jag ska delta vill jag vara i toppform. Att sporta för skojs skull går bra, men då behöver man inte tävla. Efter att ha hållit låg profil i flera år känner Aleksi Kirjonen sig också redo att åter ta plats i offentligheten. – Efter 2016 tackade jag nej till alla intervjuer och tv-uppträdanden i flera års tid. Jag ville bara finnas på mina egna kanaler, på mina egna villkor. Nu har jag börjat drömma om tv-produktioner och har några idéer på lager. Förstås tänker jag också fortsätta uppmuntra människor att förverkliga sina drömmar och modigt prova på nya sätt att röra på sig. •

JURISTEN HAR ORDET sofia jernström

Marica Nordman

skribenten jobbar som juridiskt ombud på SAMS

2022, året med samhälleliga och hälsomässiga nyckelfrågor Nytt år nya tag! Här följer juristens plock av några aktuella utmaningar och viktig utveckling att hålla ett öga på under året 2022. Klagorätten till högsta förvaltningsdomstolen Har man fått ett beslut om funktionshinderservice som man är missnöjd med har man rätt att göra ett rättelseyrkande till kommunens socialnämnd. Den som inte är nöjd med nämndens beslut kan överklaga till förvaltningsdomstolen, och vidare till högsta förvaltningsdomstolen. 1.1.2020 blev det emellertid en ändring i den här processen. Då man tidigare haft möjlighet att överklaga sitt ärende direkt till högsta förvalt­ ningsdomstolen måste man numera få prövningstillstånd för att domstolen Nu blir många avgörande ska behandla saken. Föga överraskande har den här lagändringen visat sig vara problematisk. frågor utan viktigt Enligt preliminära uppgifter fanns det i fjol 149 ärenden gällande prejudikatsvärde. funktionshindersservice där prövningstillstånd söktes, men tillståndet beviljades enbart i sju ärenden. Alltså behandlades bara sju ärenden om funktionshindersservice i högsta förvaltningsdomstolen under hela året. Det här är mycket oroväckande. I högsta domstolsväsendet görs beslut som kan bli viktiga prejudikat som formar samhället och tolkningen av rättigheter. Nu blir många avgörande frågor utan viktigt prejudikatsvärde. FPA-rehabiliteringen i kris Inom SAMS juridiska rådgivning har vi under det senaste halvåret märkt ett uppsving i svårigheter att få medicinsk rehabilitering via Folkpensionsanstalten. Rehabiliteringsplanerna skiljer sig märkbart från den rehabilitering som beviljas, även om läkare och andra professionella som träffat klienter har konstaterat att de har ett fortsatt behov - och i vissa fall ett ökat behov - av rehabilitering. Ändå kan FPA-läkare som aldrig sett klienterna anse att en mindre mängd rehabilitering är tillräckligt, oberoende av vad som står i rehabiliteringsplanen. Det individuella behovet beaktas alltså inte. Det här kan ha allvarliga konsekvenser för en person som behöver till exempel talterapi, ridterapi eller ergoterapi för att kunna klara av sin vardag på bästa möjliga sätt också i framtiden. Funktionshinderråden i välfärdsområdena I fjol satsade vi inom SAMS juridiska verksamhet på att uppmärksamma funktionshinderråden och deras värdefulla kunskap. Funktionshinderråden är en ofta bortglömd tillgång i kommunen. Genom att aktivt samarbeta och i ett tillräckligt tidigt skede inkludera råden i beslutsprocesser skulle kommunerna i många fall kunna förbättra sin tillgänglighet, spara pengar och öka välmå­ endet bland invånarna. Detta gäller också de nya välfärdsområden som ska få egna funktions­ hinderråd, samtidigt som de kommunala funktionshinderråden fortsätter sitt arbete. När de nya välfärdsområdenas struktur nu byggs upp finns en otroligt bra chans att få med råden i processerna redan från början. • Funktionsrätt i samarbte • 1/2022 • 11

RÖRELSE

All rörelse räknas Motion upprätthåller funktionsförmågan och höjer humöret, det gäller även personer med funktions­ned­ sättning. Dessa borde ha möjlighet att röra på sig i egna grupper, men också i sammanhang som är öppna för alla. Text: Eva Lamppu • illustration: adobe stock

Det är känt sedan länge att fysisk aktivitet för med sig åtskilliga positiva hälsoeffekter. Även om de flesta är medvetna om det här finns det många som rör på sig alltför lite och sitter stilla för alltför länge. Fysisk aktivitet är särskilt viktigt för personer med funktionsnedsättning, säger Vilja Sipilä som arbetar med forskning, informationsför­ medling och utbildning inom anpassad motion vid Idrottsvetenskapliga sällskapet i Finland. – Rörelse och motion spelar en central roll för att upprätthålla funktionsförmågan i var­ dagen. Det handlar om förmågan att klara sig självständigt, säger Sipilä. Forskning visar att personer med nedsatt rörelseförmåga motionerar mindre än den övriga befolkningen. De flesta skulle vilja motionera mer än de gör. Det framgår bland annat av en enkätundersökning av Idrottsvetenskapliga sällskapet och Paralympiska kommittén från i fjol. – Jag anser att rörelseglädje borde vara till­ gängligt på lika villkor för alla, men i Finland är vi fortfarande i en situation där det inte för­ verkligas fullkomligt. Till exempel personer med funktionsnedsättning har sämre tillgång till motionsmöjligheter överlag, i alla åldrar, säger Sipilä. 2,5 timmar rask motion i veckan Det som sporrar många till motion är upp­ levelsen av rörelseglädje: känslor som uppstår då man rört på sig sig fysiskt och gjort något man tycker om. Det kan handla om att vara ute i naturen eller träffa människor utanför hemmet.

12 • Funktionsrätt i samarbete • 1/2022

– Rörelse känns bra i kroppen, man är glad och sover bättre, beskriver Malin Grönros som arbetar med att främja fysisk aktivitet och återhämtning på Folkhälsan. De officiella motionsrekommendationerna ger riktlinjer för motion i vardagen. Olika re­ kommendationer gäller för olika åldersgrupper. Barn under skolåldern behöver flera timmar mångsidig motion och rörelse varje dag. För vuxna rekommenderas 2,5 timmar rask motion som höjer pulsen per vecka, det gäller också personer med funktionsnedsättning. – Tanken bakom rekommend­at­ionerna är att all rörelse räknas. Nytt i rekommendationerna är att man också tar i beaktande att sömnen Kamratstödsgrupper är viktig för återhämt­ ningen, säger Grönros. är viktiga så man inte Motion stärker är den enda som sticker ut. inlärningen, främjar balansen och kan vara ett sätt att skapa och upprätthålla sociala relationer. Den som vill öka på sin fysiska aktivitet kan testa med att bjuda med en vän eller familjemedlem, till exempel på promenad eller som sällskap för motion i grupp. Sällskapet kan sporra. Grönros har tips för den som vill röra på sig mera. – Det gäller att hitta rörelsen i den egna var­ dagen. Det är viktigt att var och en startar på sin egen nivå och betraktar sin vardag. Hurdan rörelse finns i min vardag? Hur kan jag minska på mitt stillasittande?

Samma tänkesätt fungerar för att uppmuntra barn till att röra på sig mera. Vad kan man göra med hjälp av lek eller till exempel att gå ut i näromgivningen? Föräldrarnas egna erfarenheter av rörelseglädje från barndomen är viktiga, efter­som de ofta påverkar motionsvanor senare i vuxen­liv­et. Sam­tidigt fungerar föräldrarna som viktiga rollmodeller. Arrangörer obekanta med anpassning Enligt Vilja Sipilä vid Idrottsvetenskapliga säll­ skapet i Finland arbetar man i kommunerna och idrottsföreningar kontinuerligt med att främja möjligheterna till anpassad motion och handi­kapp­idrott. Samtidigt finns det fortfarande praktiska utmaningar, särskilt när det gäller utbud och tillgänglighet. – Inom målgruppen önskar man att arrang­ ör­e rna ska ta i beaktande särskilda behov. Många vill motionera i små grupper. Utöver det är lok­alens tillgänglighet viktig, liksom till exempel möjligheten att ta med en assistent, säger Sipilä.

En utmaning för kommunerna är att kartlägga det befintliga utbudet av anpassade motions­ tjänster och kunna vägleda kunder rätt. Och när det gäller attityder behövs nytt tänk. – Vi har länge haft en kultur där personer med funktionsvariation motionerar i separata grupper. Många arrangörer har inte haft någon kontakt med dessa målgrupper och tror därför att de inte vet hur man anpassar verksamheten enligt olika behov, säger Sipilä. För att få till stånd en förändring behövs utbildning och fortbildning. Enligt Sipilä finns det en tydlig efterfrågan på fortbildning bland annat inom lärarkåren. Borde personer med funktionsnedsättningar ha separata motionsgrupper eller gå med i sådana som är öppna för alla? Enligt experten borde bägge alternativ finnas till hands. – Vissa upplever att det är viktigt att få röra på sig i kamratstödsgrupper, så att man inte alltid är den enda som sticker ut. Samtidigt borde det finnas möjlighet till öppen verksamhet. Då blir alternativen fler och man kan välja själv, säger Sipilä. •

Flera kan gympa genom anpassad motion Text: Andreas Lybeck & Mikaela Remes

Det finns flera hjälpmedel som kan användas i samband med anpassad motion: till exempel terrängstol, som kallas för Hippocampe, för motion i skogen eller terrängen, samt pulka med stöd för rygg och huvud. I många kommuner används hjälpmedlen dagtid i kommunens egen verksamhet vid en­ heter, men kan ofta lånas under kvällar och veckoslut. Även om anpassad motion på finskt håll främjats genom olika projekt är den fortfarande inte en värst synlig del av motionskulturen. Tillgången är också sämre för svenskspråkiga. Enligt idrottslagen är det ändå kommunernas uppgift att skapa lokala förutsättningar för idrott för alla kommuninvånare. Under åren 2018–2021 genomfördes projektet Anpassad motion i tvåspråkiga kommuner, där Kimitoön, Kristinestad, Kronoby, Närpes, Pargas och Sjundeå deltog för att utveckla sitt motionsut­ bud. Sedan dess har man inom flera av kommunerna införskaffat redskap, anställt instruktörer för anpassad mot­ ion och börjat sprida information om

Emelie Möllerström

Var och en av oss har rätt att röra på sig, men de finländare som berörs av olika funktionsbegränsningar kommer fortfarande inte åt motion på samma villkor som resten av befolkningen. Det kan handla om att man inte har tillträde till lokaler, inte tillgång till anpassade tjänster eller saknar kunskap om hur man kunde röra på sig på ett sätt som passar en. Som ett svar på detta finns anpassad motion, för personer som på grund av sjukdom, funktionsnedsättningar eller sociala omständigheter har svårigheter att delta i motionsverksamhet som riktas till allmänheten. Till målgruppen hör exempelvis hjärtsjuka, personer med allergier, rullstolsburna, människor med minnessjukdomar eller psykiska sjukdomar. Utgångspunkten är att de individuella behoven tas i beaktande. Aktiviteten kan helt och hållet byggas upp på mål­ gruppens villkor, eller så kan inne­ hållet i vilken som helst existerande aktivitet modifieras enligt deltagarnas funktionsförmåga.

motionsformen. Anpassad motion betraktas som ett delområde i motionsbranschen och är en egen vetenskap. I Finland kan man studera anpassad motion vid Jyväskylä universitets idrottsvetenskapliga fak­ult­ et. Organisationen för anpassad mot­ ion SoveLi förmedlar information och ordnar fortbildning för idrottsproffs. • Funktionsrätt i samarbte • 1/2022 • 13

AKTUELLT

Så skapas högklassiga välfärdstjänster Finländarna har nu valt vem som ska besluta om deras närservice i landets första välfärdsområdesval. Vi ringde upp nyinvalda välfärdsområdesledamöter i tvåspråkiga områden för att höra vad som krävs för att tjänsterna ska fungera efter social- och hälsovårdsreformen. Text: Mikaela Remes ∙illustration: Sebastian Dahlström

M

EL ER

ST A

Ö

T

S

14 • Funktionsrätt i samarbete • 1/2022

1.

L

”

1. Valvinnare: Centern. Kai-Eerik Känsälä: Här i Mellersta Österbotten har vi samkommunen Soite som redan fungerar enligt välfärdsområdes­ modellen. Vi är alltså bättre förberedda än man är på de flesta håll i landet. Hela paketet kommer att överföras under benämningen välfärdsområde. Dock kommer Kronoby, som samkommunen producerat vårdtjänster f ör, hädanefter att ingå i Österbottens välfärdsområde. Det är en förlust för oss och innebär ett minskat behov av Soites svenskspråkiga tjänster, vilket oroar Centern. Nu jobbar vi för mentalvårdstjänsternas tillgänglighet, förebyggande åtgärder och service för barn, unga och familjer. En viktig aspekt när det gäller funktionshinderservice och personer som rehabiliteras för psykiska problem är rätten till ett eget hem och en självständig vardag. Man ska få service i sin egen närmiljö, där ens närstående och vänner finns. För oss är det viktigt att klienter och patientgrupper får sina röster hörda. Centern jobbar för att skapa ett system med klientråd vid sidan om det politiska beslutsfattandet. Visst blir reformen en utmaning. Välfärdsområdena får en klumpsumma pengar, och den ska man klara sig med. I nuläget har vi haft möjlighet till ökade satsningar om medlen inte räcker till, men det verkar inte vara möjligt i fortsättningen. Ifall resurserna minskar blir frågan om vi måste prioritera bort frivillig be­ hovsprövad service. Det skulle gälla exempelvis dags- och arbetsverksamheten för personer med funktionsnedsättning – samtidigt vet man att den är ytterst viktig för målgruppen.”

ER

B

O

T

TE

N

Hälften stannade på sofflocket • •

Historiens första välfärdsområdesval hölls den 23 januari. Valet ordnades eftersom Finland år 2023 får ett nytt system där social- och hälsovården och räddningsväsendet flyttas över till välfärdsområden. Dess högsta

• •

beslutande organ kallas för välfärdsområdesfullmäktige, vars sammansättning finländarna nu röstade om. Valdeltagandet var 47,5 procent. 13 av landets 21 välfärdsområden har kvinnor i majoritetet. Många

•

av de invalda är högutbildade, särskilt sjukskötare och andra vårdspecialister kammade hem röster. Medelåldern på de invalda var 51,1 år.

OT

TE

N

Källa: Statistikcentralen, Yle

2

B

ST E R Ö

.

”

2. Valvinnare: SFP. Anne Salovaara-Kero: Det viktigaste är nu att skapa en äkta fungerande integration mellan bashälsovården, specialsjuk­ vården och socialsektorn. Personalfrågorna är väsentliga: allt från löneharmonisering till socialoch hälsovårdspersonalens välmående kommer att finnas på bordet. I välfärdsområdesdebatten har den sociala biten hamnat i skymundan. Vi vet att människor med sociala utmaningar också till en större grad använder sig av hälsovårdstjänster. Här måste vi kunna se människan som helhet och ingripa i ett tidigare skede. Det också viktigt att brukarna på Kårkulla fortsättningsvis får stöd och service på sitt modersmål. Likt resten av landet måste man också i Österbotten råda bot på psykiatrin. Det finns för få läkare och människor måste vänta alltför länge för att få hjälp. Jag hoppas vi kan hitta lösningar till exempel genom distansmottagningar och lågtröskelstöd. Tjänsterna måste vara där människorna finns – man ska inte behöva ta sig till ett center kring psykiatri för att få hjälp, utan exempelvis kunna gå och prata vid en hälsovårdscentral eller barnrådgivning. Det är klart att vi står inför en jättelik utmaning, men alternativet - att fortsätta som förr - tycker jag inte att skulle ha varit bättre. Nu gäller det att kavla upp ärmarna. Det här är en möjlighet att bromsa den ökande kost­ nadskurvan, så att inte utgifterna skenar iväg.”

→

Funktionsrätt i samarbte • 1/2022 • 15

3

L

ND

3. Valvinnare: Samlingspartiet. Sanna Vauranoja: Ledstjärnan i vårt arbete är att skapa funge­ rande tjänster för alla invånare i Egentliga Finlands välfärdsområde. För att det här överhuvudtaget ska vara möjligt måste vi ha en balanserad ekonomi. Om vi inte ser över kostnaderna kommer vi att ha problem, förr eller senare. Fungerande tjänster skapas genom sam­ arbete. Vi kan omöjligt klara oss med bara offentlig serviceproduktion. Vi måste ha med företagen, men också tredje sektorn, där det finns otroligt mycket värdefullt kunnande. Lågtröskelservice inom mentalvården måste gå att få i hela området. Det är också viktigt att tjänsterna utformas utgående från ett kunskapsunderlag. I kommunerna finns en hel del service som varken är lagstadgad eller effektfull. Jag anser att vi måste pro­ duc­era den lagstadgade servicen, och sedan identifiera vad som är effektfullt i det övriga utbudet. För att kunna upprätthålla vårt uppskattade universitetssjukhus måste vi värna om tvåspråkigheten. Stämningen i Samlingspartiets fullmäktigegrupp är entusiastisk. Det finns mycket politisk erfarenhet och expertis från social- och hälsovården bland de invalda, och man är redo att modigt skapa något nytt. Själv skulle jag inte ha ställt upp om jag inte skulle tro att systemet har potential. Mycket av det som vi kommer att åstadkomma handlar om vilka beslut vi nu tar.”

IG A FI N

A

. E E G

L NT

4 . VÄ ST R

”

A

AN NYL

16 • Funktionsrätt i samarbete • 1/2022

D

”

4. Valvinnare: Samlingspartiet. Mervi Katainen: I Västra Nyland kommer Samlingspartiet att jobba för ett system med flera serviceproducenter. Det är det snabbaste sättet att råda bot på personal­ brist och långa vårdköer. Här tänker många på hälsovårdsjättarna, men också tredje sektorn spelar en viktig roll i system­ et. Organisationerna har viktiga lågtröskeltjänster och gör ett fint pre­ ventivt arbete. Därför måste man också snabbt ta beslut kring den organisationsfinansiering som flyttas över från kommun­er till välfärdsområden. Särskilt i Esbo har färd­ tjänsterna för personer med funktionsnedsättningar varit ett debattämne. Problemen som uppstått till följd av konkurrensutsättning måste lösas, och det är viktigt att man direkt bygger upp ett fungerande system. Hur den svenskspråkiga servicen överlag ska organiseras måste diskuteras: med tanke på tillgången till personal kunde en centraliserad modell vara enklast, men avstånden till service kan inte bli för långa. Vi måste höra med invånarna vad de föredrar. Under valet uttryckte många små kommuner oro för sin lokalservice, vilket är förståeligt, men jag hoppas att vi lyckas skapa ett äkta områdestänk där vi tittar på helheten. Att bara lägga ihop all tidigare service förändrar inget. Jag ser det här som en möjlighet att göra saker på ett nytt sätt.”

”

7.

KY

ED

A

LE N

ÖST

RA

ME N

6.

”

7. Valvinnare: SDP. Miia Kurttila: I Kymmenedalen har vi en föråldrande befolkning med ständ­ igt växande behov av service, samtidigt som vi tampas med befolkningsförlust. Invånarna här har ett större behov av service än befolkningen i det övriga landet, både när det gäller fysiska och psykiska sjukdomar. Vi har ett rätt traditionellt servicesystem där tyngden ligger på institutionsvård. SDP:s mål är att människor ska snabbare få hjälp – på så sätt kunde man lätta upp servicestrukturen, innan människors problem hinner bli svåra. Det har redan tidigare varit svårt att locka hit vissa yrkesgrupper, och nu har personalbristen utvidgats till vårdare och många andra centrala sysslor inom social- och hälsovården. Vi hoppas få om­fatt­ ande jour till södra Kymmenedalen, vilket skulle trygga tillgången till personal och hämta med sig specialiserad personal till området. SDP prioriterar personalens välmående och vill att dess röst blir hörd när strukturerna byggs upp. Det gäller att kunna hålla i den nuvarande personalen och ordna sådana omständigheter att människor kan göra ett gott jobb. Inom tredje sekt­ orn finns mycket kunnande, och vi vill utveckla samarbetet med organisat­ ion­erna. Det är extra viktigt i vårt område då resurserna är knappa.” •

M

L

A

6. Valvinnare: SFP. Hanna Lönnfors: Mentalvårdstjänster är det vi pri­or­ iterar högt: lågtröskelservice och tillgången till terapi måste gar­ant­ eras i hela området. Den som har ett behov måste få hjälp i tidigt skede – att skicka människor till specialsjukvården medför merkostnader. Servicestigarna måste vara tydliga, det ska vara klart var hjälpen går att få. Till exempel när det gäller personer med funkt­ ionsnedsättning kan det finnas fortlöpande behov, och då ska man inte bollas från en lucka till en annan. Språkaspekten är förstås viktig, att få service på sitt modersmål är också en tillgänglighetsfråga. Vi måste betrakta oss som ett enhet­ ligt område och utveckla verksamheten ur den synvinkeln, så att tjänsterna inte heller försämras någonstans. Social- och hälsovårdsreformen kommer särskilt att gynna mindre kommuner som tidigare haft ett sämre serviceutbud. I Östra Nyland har vissa saker redan centr­al­is­erats, exempelvis inom specialvården. Varje by eller kommun kan kanske inte ha så­ dan service som behövs mer sällan, men de tjänster som invånarna använder mest måste finnas nära.”

Liksom i övriga landet lider barn­skydd­et av personalbrist och tillgången till mental­ vårds­tjänster med låg tröskel är dålig: köerna är alltför långa och problemen tillspetsas. Rusmedelsvården kräver också vår uppmärksamhet. Vi ser alltså ett behov att utveckla högklassiga socialtjänster och våra preventiva åtgärder. Och förstås måste vi också trygga svensk service. Jag tror definitivt att det nya välfärdsområdet hjälper oss att lägga fokus på de stora och akuta utmaningarna. Vi vill skapa allt effektivare serviceformer vars inverkan går att följa upp, att se vad som fungerar och vad som inte gör det.”

-

E RVO

”

5. Valvinnare: Samlingspartiet. Maarit Raja-Aho: Inom Samlingspartiet siktar vi på att skapa ett fung­ erande samarbete med tjänstemän och experter, en struktur där informationen löper väl. I nya fullmäkt­ige har vi mycket fin expertis från social- och hälsovården, och vi vill se sakkunnigas roll i beslutsfattandet förstärkas. Jag anser att politiska beslutsfattare rentav borde vara för­ pliktade att aktivt hålla kontakt med experter exempelvis inom Institutet för hälsa och välfärd och tredje sektorn. Dessutom är det viktigt att göra invånarna delaktiga, liksom också äldre- och funktionshinderråden. I Vanda-Kervo förekommer mer sociala problem inom barn­familjer och bland ensamboende än i resten av landet.

N DA

K

A 5. V

N

Y

N

D

Funktionsrätt i samarbte • 1/2022 • 17

LASSES HÖRNA

lars hedman

Skribenten är vice ordförande i SAMS styrelse, styrelsemedlem i Hörselförbundet och styrelseordförande för Finland svenska taltidningsförening.

Knäböjer för minnet

Shutterstock - G-Stock Studio

De flesta av oss har säkert stött på samma känsla: ”Det här vill jag absolut inte veta”! Det händer när du bläddrar genom tidningen eller surfar på nätet, eller varför inte när någon släpper en kommentar som gör dig olustig till mods. Jag läste nyligen en reklam för ett företag som kommit på ett ”revolutionerande nytt sätt att träna din hörsel”. Det låter kanske ok, även om deras me­ tod verkar vara mera humbug än något som är medicinskt och vetenskapligt förankrat. Man ska prenumerera på de­ ras program på nätet och sen spela upp olika ljud för att träna hörseln. Det som gav mig känslan ”det här vill jag inte veta” är deras budskap för att locka mig att köpa: ”Om du har nedsatt hörsel har du en dubbelt så hög risk att få demens”. Tack nu! Värt att ta reda på. Har jag som snart 70-åring och med hörselnedsättning på båda öronen en större risk att drabbas av demens än de som har bättre hörsel? Finns det forskning som stöder påståendet? Svar ja … men ingen tycks veta hur det egentligen hänger ihop. En färsk studie i Oxford med 82 000 deltagare, alla över 60 år, visar att dålig taluppfattning kan öka risken för demens med 91 procent. Redan en mindre nedsättning i hörselförmågan kan öka risken med över 60 procent. Det ville jag verkligen inte veta. En liten tröst är att forskarna ännu inte kan avgöra om det finns ett orsakssamband, och om det finns, vilka faktorer som är avgörande. Tidigare studier nämner social isolering som en sannolik faktor. Dags att söka något positivt. Jag har tränat regelbundet i två år och det finns forskning som säger att det förebygger demens. Jag strävar efter att gå minst 8 000 steg per dag och jag lyfter vikter flera gånger i veckan. Även om jag inte kan förstå hur knäböj ger mig bättre minne. Det är som att du

18 • Funktionsrätt i samarbete • 1/2022

har en annan människa på ryggen och sen ska du ner, djupt ner med knakande knän och darrande vader. Du ska upp tillbaka också. Svårt att inse sambandet just då. Men forskare säger att blodkärlen i hjärnan börjar fungera bättre när du tränar och det förebygger vaskulär demens. En studie från Göteborg visar att vältränade har (i detta fall gäller det kvinnor) 90 procent lägre risk att utveckla demens i hög ålder jämfört med de som har genomsnittlig kondition. Så det borde jämna ut riskerna med min hörselnedsättning. Åtminstone i teorin. Kanske det ändå går att träna hörseln i stället, som företaget jag nämnde på­ står. Där är det svårare att hitta forskning. En studie i USA fokuserar på sam­ bandet mellan syn­intryck och hörsel. Forsk­a rna stängde in möss i totalt mörker i sex dagar. Efteråt kunde mössen urskilja fler ljud och höra lägre toner än andra möss som fått njuta av dagsljuset. Också här har forskarna ännu inte hittat sam­ bandet, men mössens skärpta hörsel förs­vann efter några veckor i dagsljus. Forskarna vill nog inte stänga in människor i mörka rum i en vecka, även om de är frivilliga. Däremot tror en forskare vid Linköpings universitet att man kan utveckla dataspel som inriktar sig på synintryck för att förbättra hörseln. Låter inte så där helt logiskt för en oinsatt, men har något att göra med att våra sinnen är beroende av varandra och det påverkar minnet. Kanske en av kopplingarna till demensforskningen. Jag kommer nog inte att köpa metoden på nätet som före­ taget försökte sälja mig. Jag kommer inte heller att stänga in mig i ett mörkt rum i en vecka. Dataspel för hörseln är jag också litet skeptisk till. Så jag fortsätter med knäböj. •

noterat Paralympiska spelen pågår i mars Den 4 mars invigs Paralympics i Peking. Från Finland deltar bland annat skidåkare Inkki Inola, snowboardåkare Matti Suur-Hamari och alpinskidåkare Santeri Kiiveri. Paralympiska spelen är OS inom parasport, också kallat handikappidrott. Spelen är till för personer med någon form av funktionsnedsättning. Så som i OS finns både vinterspel och sommarspel och tävlingarna ordn­ as med fyra års mellanrum. Totalt finns 28 Paralympicsgrenar. Vintersporterna är rullstolscurling, paraishockey, alpin skidåkning, längdskidåkning, skidskytte och snowboard. Resultaten i de olika grenarna anpassas på olika sätt för att få ett så rättvist resultat som möjligt. Vissa sporter har egna klasser enligt funktionsförmåga, i andra grenar utjämnas resultatet med koefficienter.

Kvinnliga rollatoranvändare mest utsatta för olyckor i trafiken Färsk svensk forskning visar att antalet rollator­ olyckor gått upp med hela 80 procent under de senaste tio åren. Ökningen förväntas fortsätta i takt med att befolkningen åldras. Majoriteten av olyckorna med dödlig utgång drabbar kvinnor, visar statistik som forskare vid Chalmers, Göteborgs universitet och Umeå universitet tittat på. Kvinnor finns i majoritet både när det gäller fall­olyckor och kollisioner i trafiken. Fallolyckorna var betydligt vanligare än kollisioner – de utgjorde hela 99 procent av olycksfallen. En stor del orsakades av nivåskillnader, exempelvis av en trottoarkant. Den vanligaste formen av olycka där en bil var inblandad handlade om att rollator­ användaren blev påkörd av en bil. En stor del av kollisionerna inträffade på parkeringar eller vid övergångsställen. Studien publicerades i februari i internation­ ella tidskriften Traffic Safety Research – An Interdisciplinary Journal. Forskarna efterlyser bättre rapportering av miljöfaktorer kring olyckor och hoppas att kunskapen från studien används inom trafik­planering.

Till exempel i skid­åkning går klockan olika snabbt beroende på den tävlandes funktionsnedsättning. I goalball har alla spelare ögonbindel. Sedan början av 2000-talet har både sommar- och vinter­versionerna av Paralympics och OS arrangerats på samma ort. I år har OS-rörelsen fått kritik av människorätts­ organisationer för att ordna spel­ en i ett land där bland annat yttrandefrihet begränsas. Paralympics pågår till den 13 mars.

Tillgänglighetsdirektivet förbättrar vår ställning som konsumenter I vår bereds implementeringen av EU:s tillgänglighets­direktiv i Finland. Lagen ska vara godkänd av riksdagen i juni 2022. Från och med sommaren 2025 ska produkt­er och tjänster som släpps ut på marknaden i huvudsak vara tillgängliga. Direktivet och dess nationella implementering välkomnas som viktiga steg för att förverkliga FN:s funktionshinderskonvention i praktiken. Det kommer bland annat att förutsättas att 112-tjänster ska vara tillgängliga för alla, dygnet runt. I utkastet till lagstiftningen finns ändå vissa problematiska element som kan urvattna många av direktivets målsättningar. Exempelvis är så kallade mikro­företag uteslutna från direkt­ ivets tillämpningsområde. Gränsen dras vid företag med omsättning på 2 miljoner euro, vilket innebär att många viktiga mindre aktörer – så som exempelvis bokförlag i Svenskfinland – inte berörs av de nya tillgänglighetskraven. Ett annat problem är begreppet e-bok, som är alltför snävt definierat i lagförslaget. Förslaget skulle gynnas av en mer teknikneutral definition som omfattar elektroniskt material både nu och i framtiden. Direktivet identifierar personer med funktionsnedsättning som konsumenter som behöver tillgängliga produkter. I den nationella implementeringen kunde vi gärna också betraktas exempelvis som elever, studerande, forskare och professionella inom kunskapsintensiva branscher. • Elias Vartio

Funktionsrätt i samarbte • 1/2022 • 19

20 • Funktionsrätt i samarbete • 1/2022

AKTUELLT

Från marginalen mot fullvärdigt medborgarskap På den afrikanska paradisön Zanzibar har invånare med funktionsnedsättningar länge levt i skuggan av övriga samhället. Nu mobiliserar de sig för förändring och inkludering. Text & bild: Bengt Sigvardsson

Halidi Kassem Ali är självlärd skomakare. Han hoppade av skolan i femte klass och har aldrig fått stöd av myndigheterna.

Solens heta strålar bränner nästan ständ­ igt över den tanzaniska ön Zanzibar i Indiska Oceanen. Det lockar mängder med turister till öns vita sandstränder. 34-åriga Halidi Kassem Ali undviker däremot solen. Han sitter på några uttjänta bildäck i skuggan av en mur i utkanterna av en marknad i huvudstaden Zanzibar City. Där sitter han varje dag och erbjuder sina tjänster som skomakare. Hans underben är förkrympta och förtvinade. – Jag fick polio när jag var fem år och blev förlamad i benen, berättar Halidi. Zanzibar är en autonom del av Tanzania och har cirka 1,6 miljoner invånare. Hur många av dessa personer som har funktionsnedsättningar är oklart, men majoriteten av dem lever utanför samhället. Utanförskapet börjar vanligen i tidig ålder. En del börjar aldrig i skolan, andra hoppar av, vilket även Halidi gjorde. – Jag slutade i skolan när jag gick i femte klass, berättar han. Anledningen var att skolan låg långt från hans by och att det var påfrestande att ta sig dit. Ytterst få personer med funktionsnedsättningar har hjälpmedel. – Rullstolar och kryckor är mycket dyrt. Mina första kryckor tillverkade jag själv av trä. Jag fick spara länge innan jag hade råd att köpa ett par

”riktiga” kryckor begagnat, säger han. På den intilliggande vägen åker mini­buss­ ar, motorcykeltaxis och bajajis - motoriserade tvåhjulingar - förbi. Inga är anpassade. – Jag använder inte allmänna transportmedel. Jag tar mig fram på en handdriven cykel som jag själv har byggt, säger Halidi. Bra lagar borde realiseras På Zanzibar antogs en funktionsrättslag baserad på FN-konventionen om rättigheter för personer med funktionsnedsättningar, CRPD, redan år 2006. Det känner Haladi inte till. – Jag har aldrig fått hjälp av någon annan än min familj. Jag lärde mig själv att laga skor och öppnade sedan min business här. Jag gillar mitt jobb, men det är svårt att få det att gå ihop. Jag har fyra barn att försörja, säger han. En bit bort sitter Salma Hajj Sadat på sitt spartanskt möblerade kontor. Hon är ordförande i Zanzibars förbund för personer med funktionsnedsättningar, UWZ, som grund­ a­des år 1985. Salma berättar att majoriteten av personer med funktionsnedsättningar lever i fattigdom och att det florerar många fördomar. – En del, även föräldrar till barn med funkt­ ionsnedsättningar, ser det som en förbannelse, suckar Salma. →

Funktionsrätt i samarbte • 1/2022 • 21

Salma stöter på egna utmaningar. Hon blev utbildas och besöker olika platser där de in­ förlamad i högerarmen som åttaåring efter form­erar om funktionsrätt. Lokala kommittéer att ha träffats av en bräda som föll ned från ett har bildats för att identifiera personer med husbygge. Innan dess var hon högerhänt, men funktionsnedsättningar och informera dem lärde sig att använda vänsterhanden i stället. om tillgänglig service i deras närhet. Mycket Något som inte är socialt accepterat på Zanzibar krut har lagts på inkludering av barn i skolor, där majoriteten av invånarna är muslimer. men samtidigt finns det tiotusentals vuxna personer med funktionsnedsättningar som – I vår muslimska kultur används höger hand för att äta, hälsa och betala, säger hon. saknar inkomst. Nästa steg i projektet blir därför Vänsterhanden används för smutsiga handl­ ekonomisk inkludering. ingar, som vid toalettbesök. – Egenanställning är det absolut bästa alt­ – Ibland, när jag till exempel betalar med ernativet för arbetslösa personer med funkt­ vänster hand, blir folk upprörda och frågar ”vad ionsnedsättningar, eftersom de ofta saknar håller du på med?”. Det känns givetvis inte bra, utbildning och yrkes­erfarenhet, säger Salma. säger hon. UWZ har tid­ig­are haft kortare sömnads- och Salma har fått lära sig att leva med att ständigt keramik­kurser, men Salma menar att det nu är förklara sitt ”ohyfsade” beteende. Som språk­ dags att anamma den digitala utvecklingen. rör för öns personer – Vi kommer med fysiska funkt­ inom kort att starta ionsnedsättningar kurser i samarbete Ytterst få personer med får hon förklara en med FN: s arbets­ funktionsnedsättningar del annat också, till marknadsorgan har hjälpmedel. exempel vad funkt­ ILO om hur man arbetar digitalt. ionsrättslagarna innebär i praktiken. Till exempel med – Vi har bra policys och lagar. Problemet fotografering, men även annat. Det är viktigt är att realisera dem och att ändra människors att vi pratar individuellt med varje deltagare attityder, säger Salma. för att se om det finns en efterfrågan på deras arbete, säger Salma. Tidigare projekt med att ge mikrolån för att Ekonomisk inkludering behövs Salmas förbund UWZ ingår i Zanzibars funkt­ starta småskalig verksamhet har inte varit särskilt ions­rättsfederation SHIJUWAZA, som bildades lyckade. Salma menar att projekt för ekonomisk 2015. I dag består den av tolv organisationer inkludering inte nödvändigtvis måste handla som med gemensamma krafter kämpar för att om att låna ut pengar. lagbokens kråkfötter ska bli verklighet. Med ut­ – Man kan även låna ut utrustning som behövs ländskt stöd driver man sedan 2020 ett så kallat i en verksamhet, säger hon. CBID-projekt (en förkortning för ’lokalbaserad Salma har en idé om att lära arbetslösa ung­ inkluderande utveckling’) i tre av Zanzibars elva domar med funktionsnedsättningar att köra distrikt. Planen är att projektet så småningom bajaji, ett av öns populäraste transportmedel. ska expandera över hela ön. – De får sedan hyra en bajaji för en daglig CBID jobbar för att inkludera personer med avgift. Så småningom, när avgifterna har täckt funktionsnedsättningar i samhället. Volontärer kostnaderna för bajajin, blir fordonet deras. För

22 • Funktionsrätt i samarbete • 1/2022

Turismnäringen marknadsför Zanzibar som paradiset, men förhållandena för många av öns personer med funktionsnedsättningar är långt ifrån idylliska.

Zanzibar •

• • • •

Ett självstyrt örike i union med Tanzania, med egen grundlag, regering och parlament. Blev självständigt år 1963. Har varit under både tyskt och brittiskt styre. Ca. 1,6 miljoner invånare, varav majoriteten är muslimer. Har ansetts vara världens kryddcentrum och är ett av de få ställen där saffran odlas. På ön finns många unika djur- och växtarter.

de återbetalade pengarna köper vi en ny bajaji som en annan person kan hyra, säger hon. Egenanställning är även vanligt bland ung­ domar utan funktionsnedsättningar. Många unga män försörjer sig till exempel på att köra boda-boda, motorcykeltaxis. Olycksstatistiken är hög och för en del slutar det med person­ skador. Många hamnar då på bar backe, berättar SHIJUWAZA:s generalsekreterare Juma Salim Ali, när vi träffas på federationens högkvarter i en annan del av Zanzibar City. – Om du är anställd så har du rätt till pension om du inte längre kan arbeta, men inte som egenanställd, säger han.

UWZ-ordförande Salma Hajj Sadat hoppas att arbetslösa unga kan utbildas till att köra motoriserade tvåhjulingar.

Hjälpmedelslotteri Utsikterna för skadade att hitta en ny försörj­ ning – och att ta sig utanför hemmet överhu­ vudtaget – begränsas av att myndigheterna inte bistår med hjälpmedel. Federationens kassör, Fatma Djaa Chessa, är blind och arbetar som lärare. För några år sedan drabbades hon av en muskelsjukdom som innebar rörelse­ned­sättningar i benen. Till en början tog hon sig runt och kunde sköta sitt arbete med hjälp av ett par kryckor. Tidvis blev hon dock allt svag­are i benen, men lärarlönen

räckte inte till att köpa en rullstol. – Till slut fick jag en rullstol av ett färjerederi. Ibland utannonserar privata företag att de delar ut hjälpmedel. Man kan även själv kontakta privata aktörer och be dem om hjälp, säger Fatma. Det är som att spela på lotteri, men öns regering har ingen budget för hjälpmedel. Budgetplaneringen försvåras av att man inte vet hur många av öns invånare som har funktions­ nedsättningar, berättar Ussy Khamis Debe, vd för Zanzibars nationella råd för personer med funktionsnedsättningar. – Enligt Zanzibars statistikbyrå fanns här cirka 70 000 personer med funktionsnedsättningar 2012, men endast 7 800 finns registrerade i vår databas, säger han när vi träffas på hans kontor i Vicepresidentsbyggnaden. Genom ett FN-sponsrat projekt söker man nu vägar att identifiera alla. – Men vårt arbete har påverkats mycket neg­ ativt av coronapandemin. Under 1,5 år fick vi ha avbrott i vårt uppsökande arbete, säger Ussy. Även öns största ekonomiska sektor, turismen, har drabbats hårt under pandemin. – Det har givetvis också drabbat personer med funktionsnedsättningar negativt. Nästan alla är beroende av turismsektorn på ett eller annat sätt, säger Ussy. Turisterna har så småningom börjat åter­ vända till ön, men enligt Ussy är försämrad ekonomi långt ifrån enda bromsklossen i funktionsrättsarbetet. – Ett stort problem är att många myndigheter och beslutsfattare saknar kunskap om personer med funktionsnedsättningar och deras rättig­ heter, säger han. Rådet har därför utvecklat en strategi för hur funktionsrätt ska inkluderas på alla myndighetsnivåer. – Strategin har ännu inte antagits av reger­ ingen, men vi lobbar hårt för att den ska göra det. Förhoppningsvis antas den inom några månader. • Funktionsrätt i samarbte • 1/2022 • 23

RÖRELSE

”Träning är mer än bara fysisk aktivitet” Vattengymnastiken vid Ålands cancerförening var tvungen att ta paus i början av året på grund av öns coronautbrott. Glädjen i motionsgruppen gick nästan att ta på när den kom i gång igen. Träningshandledare är överens: det är problematiskt att motionsverksamhet läggs ner i en tid då rörelse och samhållning behövs mer än någonsin. Text och foto: Helena Forsgård

– Roligt att se er! Nu kör vi i gång med upp­ värmning. Kicka fram med högerfot, kicka bakåt två gånger. Byt fot. Lite mer fart! Nu vrider vi i gång överkroppen. Fös undan vattnet med hjälp av armbågarna! Och så följer mer i rask takt. Gujan Östman, som är ledare för vattengymnastiken vid Ålands cancerförening, sparar inte på krutet när hon träffar deltagarna för första gången efter jullov och pandemistopp. Övning efter övning för axlar, mage, rygg och ben. Hela kroppen ska gås igenom. Ibland med bara vattnet som motstånd, ibland med en platta eller en så kallad korv som redskap för att öka trycket. Enligt planerna skulle vattengymnastiken liksom övriga motionsaktiviteter som Ålands cancerförening har på sitt vårprogram ha kom­ mit i gång från och med den 10 januari. Men på grund av pandemin sköts starten upp med nästan en hel månad. ”Trist och tomt” Deltagarna Veronica Sundqvist och Gunilla Mattsson är mer än nöjda över att träningen kommit igång igen. – Det långa uppehållet har varit fruktansvärt tråkigt. Trist och tomt. Jag blev nästan lite de­ primerad och konditionen försämras snabbt, säger Gunilla Mattsson. För henne är träningen mer än enbart en fysisk aktivitet som hon mår bra av. – Det betyder också så mycket att få umgås med andra. Det har varit bra att delta i cancer­ föreningens aktiviteter, där träffar man andra som gått igenom liknande sjukdomsupplevelser. Det uppstår en gemenskap som blir viktig för

24 • Funktionsrätt i samarbete • 1/2022

en, säger hon som också gått på zumba och yoga som föreningen ordnat. Även om hon vet att hon mår bra av motion är det svårt att komma till skott på egen hand. – Jag försöker promenera regelbundet men det är inte samma sak som att delta i olika grupp­ träningar. Det blir dubbelt tokigt att de ställs in under pandemitider – då behöver man verkligen aktiviteter som man mår bra av. Veronica Sundqvist upptäckte vatten­gymn­ astiken när hon gick igenom en cancerbehandling år 2008. Sedan dess har hon fortsatt, och missar ogärna ett pass. Det uppstår en – Jag har saknat gemenskap som blir viktig för trän­ingen, det är svårt en. att få till något likn­ ande på egen hand fastän jag har både en motionscykel och en roddmaskin hemma i garaget. Man blir mer motiverad i en grupp och det är så viktigt att hålla i gång hela tiden. Med vattengymnastiken tränar man upp både muskel­styrka och rörlighet. Jag känner helt klart av det långa uppehållet, bland annat i knäna. Veronica går också på organiserad styrke­ träning på gym. – Jag trodde aldrig att jag skulle besöka ett gym, men när jag väl tog mig dit insåg jag att det är superbra. Kommit av sig Monica Toivonen, verksamhetsledare för Ålands cancerförening, säger att föreningen satsat alltmer på olika fysiska aktiviteter. – Motion och gemenskap är viktigt både under

Glädjen var stor i grupp­ en när vattengymnast­ik­ en drogs igång igen efter pandemiuppehållet. Ledaren Gujan Östman är så medryckande och bra, säger Veronica Sundqvist i förgrunden.

tränaren Laura Vauras vet att många drar sig för att uppsöka en träningslokal. Hon gör mitt bästa för att få så många som möjligt att våga komma på plats.

en behandling, men även efteråt. Grupperna brukar snabbt bli fulla och vi har till och med haft kölistor, säger hon. Men hon har noterat en förändring i människors beteende ju längre pandemin pågått, och speciellt efter det stora smittoutbrottet på Åland efter julfirandet. – En del har kommit av sig med att delta i våra aktiviteter. Att vara försiktig, ja rentav rädd, har blivit det nya normala för personer med någon eller några riskfaktorer. Men ju längre man är hemma isolerad desto högre blir tröskeln för att ta sig ut i gemenskapen igen, säger hon. Föreningen har på olika sätt försökt pan­ demi­anpassa sin verksamhet. – Vi har till exempel minskat antalet deltagare per grupp i vattengymnastiken och i stället lagt in en extra grupp. Vi har också uppmanat del­tag­are att komma i tid för att hinna byta om och sedan vänta vid bassäng­ kanten när det är byte mellan grupperna. På så sätt har vi minskat trängseln i dusch- och omklädningsrum. Gujan Östman har varit träningsledare på heltid sen slutet av 1970-talet och delar oron för att människor faller bort: – Det är många äldre och personer i risk­grupper som levt isolerade så länge. De har fruktansvärt tråk­ igt och det in­verkar menligt på deras to­ tala hälsa. Det är hög tid att de får komma ut och känna glädje och gemenskap igen.

Att få göra det man kan med sin kropp, det är så viktigt att få känna att man ännu klarar av något. Att ställa in alla aktiviteter för personer som är trippelvaccinerade och dessutom ofta ensamma blir en rejäl knockout rakt i solar plexus, säger hon. Inte diagnosfokuserat Laura Vauras leder zumban som cancerfören­ ingen erbjuder åt sina medlemmar. Hon lider lika mycket som många av sina deltagare av nedstängningarna och bortfallet på grund av pandemin. Flera har hört av sig direkt till henne med frågan: ”Snälla, kan vi få komma på träning igen?” – Ofta har aktiviteter för dem som är i någon riskgrupp stängts ner först och ofta är det just de som behöver träning och umgänge allra mest för att orka lyfta blicken och se ljuset som ändå finns där, säger Vuori, som också är mental tränare och hälsoföretagare. När vi blir stillasittande faller vi lätt ihop och blir framåtböjda; då är det lätt att börja tänka dystra tankar som att ”jag är ett ruttet lingon som inte duger till någonting”, menar hon. – Då gör det gott att röra på sig och att umgås med andra. Det hjälper mycket för må bra-känsl­ an att sträcka upp armarna och böja sig lätt bakåt, att öppna upp kroppen. När vi rör på oss och pulsen höjs får man smaka på kroppens egna lyckohormoner, endorfinerna. När man en gång gjort det vill man inte vara utan dem, säger Vauras. Hon är mån om att alla ska röra på sig utgå­ ende från egna förutsättningar. – Steg ett är att komma sig för att börja på ett träningspass. När jag väl får en kund över tröskeln till vår lokal är det första hindret övervunnet. Kurser enkom för personer med vissa diagnoser är bra. Men jag försöker lägga diagnoserna åt sidan, det ska inte vara fullt fokus på dem under träningspassen. • Funktionsrätt i samarbte • 1/2022 • 25

KOLUMN

Emelie Möllerström

Skribenten jobbar som koordinator för SAMS vänverksamhet

20 år av möten människor emellan I år fyller SAMS vänverksamhet 20 år. Under årens lopp har verksamheten haft många namn, den har bytt ansvarig organisation och utvid­ gats. Det hela började med ett projekt som skulle bygga upp en modell för att rekrytera, utbilda och förmedla stödpersoner i mellersta Nyland. Man såg redan då att kommunernas anställda inte hade tillräckligt med tid för sådan social samvaro som klienterna behövde. I 2,5 års tid rekryterade projektet stödpersoner för personer med funktionsnedsättning. Projektet ansågs vara lyckat och verksamheten fick ytterligare finansiering av Penningautomatföreningen RAY. Sedan dess har det rullat på. Vä n v e r k s a m h e t e n h a r g å t t u n d e r namn­e t 4 betydelsefulla timmar, 4BT och Stödpersonsverksamhet. Det som idag kallas för frivilligvänner hette tidigare stödpers­ oner, och vänsökanden kallades för stödbe­ hövande. Verksamheten koordinerades till en början av organisationen Finlands Svenska Handikappförbund, FSH, som nuförtiden kallas FMA – Funktionsrätt med ansvar, och togs år 2012 över av SAMS. I dag finns verk­ samheten även i Österbotten. Nu har vi cirka 116 vänpar och två väncirklar – och en kö på 120 vänsökande. De tjugo åren har präglats av nya relationer, aktiviteter, promenader, diskussioner, hand­ ledning och gemenskap. I kärnan har funnits tanken om att ge människor möjlighet att stöda och finnas där för varandra, ha och vara en vän. Samtidigt har vänparen påverkat samhällets syn på personer med funktionsnedsättning genom att synas i gatubilden och ta plats. Det innebär att vänparen gjort en insats på gräsrotsnivån, men även på samhällelig nivå.

26 • Funktionsrätt i samarbete • 1/2022

Arbetet är långt ifrån färdigt. Utveckling är nödvändigt för att en verksamhet ska hänga med i tiden. I år kommer vi att fira på olika sätt, bland annat genom en höstresa till ett inhemskt resemål. Vi hoppas i framtiden kunna göra mer samarbete med andra aktörer, och en dröm är sprida verksamheten till nya delar av Svenskfinland. I dag tänker vi att den frivilliga får ut precis lika mycket av vänrelationen som vänsökanden gör. Man får en vän som man kan prata med, göra saker med och dela sitt liv med. Vi prat­ ar om vänrelationen som en friskfaktor. Den förebygger ensamhet och främjar det sociala och psykiska välmåendet. Nyligen hade vi koordinatorer ett möte med den finska organis­ ationen Tukiliitto, som arbetar med en likn­ ande verksamhet, Yhdenvertainen kaveritoiminta. Vi har en kö på De har helt från­ gått begrepp och 120 vänsökande. skillnader mellan människor: alla i deras verksamhet gör frivilligarbete. Vi blev mycket inspirerade och hoppas att även vi i framtiden ska våga ta sam­ ma modiga och självklara steg i begreppsarbetet. Vi ser fram emot att se verksamheten ut­ vecklas och förbättras ytterligare, i en tid när behovet av vänner är större än någonsin. •

FÖRENINGSHJÄLTEN På den här spalten träffar vi personer som gör ett värdefullt jobb inom funktionshinderfältet. Har du tips på en föreningshjälte? Kontakta redaktion@funk.fi.

En guldkant på vardagen Föreningslivet möjliggör många fina upplevelser för personer som annars inte skulle ha råd med dem. Men för att det ska kunna fortsätta i framtiden behövs nya krafter och idéer. Vid psykosociala föreningen Ringen hoppas ordförande Nina Kalk därför att också unga ska hitta verksamheten. Hej Nina! Vem är du och hur kom du med i Ringen? Jag blev ordförande för ett år sedan. Före det hade jag varit aktiv inom föreningen i ungefär fem år. Jag hörde om Ringen då jag gick på ergoterapi i Borgå. På anslagstavlan fanns reklam för föreningen och på terapin sades att det skulle vara bra för mig att röra mig bland folk och träffa nya människor. Men jag vågade inte ringa – jag var rädd för att det kanske var en sluten krets och att jag inte passar in. Senare stod jag i matutdelningens kö, där jag träffade en kvinna som var medlem. Hon rekommenderade verksamheten för att lära känna andra människor i samma situation och få kamratstöd. Jag blev sedan inbjuden på Ringens jullunch, vilket var ett smidigt och trevligt sätt att bli introducerad till verksamheten. Hur ser er verksamhet ut? Ringen grundades för omkring 20 år sedan. Mycket handlar om att träffa varandra och umgås. Vi brukar ha månadsträffar, då vi möts på lokalen eller hemma hos någon. Ibland går vi på museum eller ut och äter. Varje sommar brukar vi göra en utfärd, till exempel har vi besökt Fiskars bruk, haft spa-dag på Haiko och åkt till skärgården. Det blir trevligare desto bättre man lär känna varandra, det blir en gemenskap. Många av medlemmarna är pensionerade eller förtids­ pensionerade, och tillsvidare har vi få unga i verksamheten, vilket är synd. Det skulle finnas utrymme för yngre medlemmar, och just nu funderar vi på hur vi kunde nå dem. Hittills har folk hittat till föreningen via djungeltrumman, men vi försöker öka vår synlighet på webben och ska göra reklam vid terapier. Vad är det bästa med föreningslivet? Det ger guldkant på vardagen. Då man är förtidspensionerad

vad? Psykosociala föreningen Ringen var? Borgå om ringen: För personer som själva eller vars närstående drabbats av psykisk ohälsa. Erbjuder kamratstöd och samvaro med människor i liknande situation. storlek: 45 medlemmar, varav ungefär hälften är aktiva. En tredjedel av deltagarna är män.

räcker inte pensionen så långt, och då möjliggör verksamheten saker som man annars inte skulle ha råd med det. Medlemmarna är väldigt hjärtliga och välvilliga, och det har känts bra och tryggt. När jag åker in till Borgå från mitt hem i Sibbo känns det som en andra hemstad, eftersom jag lärt känna människor tack vare föreningen. Finns det några utmaningar? Det finns mycket att göra och inte alltid tillräckligt med aktiva. Administrativa uppgifter kräver ork och vilja att ta emot ansvar. Som ordförande gör jag mycket: kallar till möte, skriver verksamhetsberättelse, funderar på budgeten och ansöker om pengar, bland annat, men kan inte göra allt. Vår kassör är till åren kommen och skulle gärna ge över sitt uppdrag. Om vi lyckas hitta nya aktiva blir avgörande för föreningens framtid. • text: mikaela remes • bild: privat

Funktionsrätt i samarbete • 1/2022 • 27

Esteettömyyskeskus arkiv

RÖRELSE

Snösörjan gör människor till fångar i sina hem Hala vägar och höga snövallar är ett återkommande stress­moment särskilt för hjälpmedelsanvändare. Ser man på FN:s funktions­hinder­ konvention duger inte förklaringar om brist på arbetskraft och växlande väder: kravet om tillgänglighet gäller också vintertid. Text: Mikaela Remes

Vintern beskrivs ofta som en besvärlig årstid för bilförare, men för personer som an­ vänd­er hjälpmedel kan halka och snö innebära att man överhuvudtaget inte kan lämna sitt hem. En del får inleda sina morgnar med ett sam­ tal till fastighetsskötseln för att komma iväg till jobbet ifall gården är dåligt plogad. Andra får problem när de ska ta sig över snövallar vid trottoarer och busshållplatser. Inte ens en assistent kan alltid vara till hjälp om rullstolen gör ett tvärstopp i snön. Enligt Ari Kurppa vid Invalidförbundets till­gäng­lighetscentral ESKE (Esteettömyys­keskus) vore idealet att gatorna plogas och sandas i tid när snön faller, men verkligheten ser ofta annorlunda

28 • Funktionsrätt i samarbete • 1/2022

ut, eftersom tillgången till både utrustning och arbetskraft kan vara dålig. Kurppa säger att det är förståeligt att pers­ onal­brist förekommer särskilt då stora städer drabbas av snöstorm på kort varsel. Men på många håll handlar det om ett kroniskt pro­ blem. Att vintrarna med jämna mellanrum är snöfattiga i städerna bidrar till att beredskapen är dålig. Dessutom är snöfrågor inte aktuella under hälften av året. – Senast till midsommaren har vi glömt att halka och snö existerar. Därför överraskas vi av vintern lika mycket varje år. När det sedan kommer snö är det inte alls så där bara att kalla in snöröjare. Man borde klura ut hur man skulle

Det behövs fakta och forskning för att samhället ska förstå frågans allvar.

← Snöhögar vid övergångsställen kan skymma sikten på ett farligt sätt.

hitta exempelvis inhoppare till branschen, som skulle rycka in när det behövs, säger Kurppa. Ansvaret varierar När snön väl röjs lämnar tekniken tidvis en del att önska. Om snön plogas från mindre gator med samma stora maskiner som först använts på huvudvägar skapas snövallar och stora högar med snö, vilket kan skymma sikten på ett farligt sätt. Gångvägar där fotgängarna måste ta sig fram längs med smala stigar utgör en särskild risk för dem som rör sig med hjälpmedel. – När jag vistades ute här i östra Helsingfors hade bilvägarna plogats helt snöfria, medan gångvägarna bestod av smala isbelagda stigar. Då kom en äldre herreman körandes med en promenadscooter på bilvägen, eftersom det var den enda leden han kunde använda. Men scootern är inte avsedd att köras på bilvägen, det går emot trafiklagen. Polisen kunde ha gett honom böter. I så fall skulle botens rätta adress ha varit den som skött vinterunderhållet så dåligt, konstaterar Kurppa. Kurppa berättar att expertorganet ESKE med jämna mellanrum får förfrågningar om vad man kunde göra då vinterunderhållet är undermåligt. Det svåra är att det inte går att ge direkt svar på frågan, menar han, eftersom ansvaret för underhållet varierar. Kommunen har hand om exempelvis allmänna vägar och offentliga byggnader, medan den som har ett egnahemshus ansvarar själv för sin gård och vid höghus brukar husbolaget eller tomtägaren ta beslut om snöröjningen. Husbolagets beslut om vinterunderhåll är en demokratisk process. Bolaget borde göra upp en plan med disponenten, där det definieras i vilket skick gården och farlederna ska vara vintertid. Den borde utgå från att alla ska kunna röra sig på gården, men situationen kompliceras av att husbolag inte berörs av diskrimineringslagen, och därmed är det svårt att förutsätta full till­ gänglighet vid alla väder. Helhetsbilden saknas När människor halkar och slår sig har det kon­

sekvenser för folkhälsan, för att inte tala om smärtan och lidandet som det inte går att sätta en prislapp på, menar Kurppa. – Det kan också leda till en ödesdiger sjuk­ husspiral hos äldre människor. Det oförutsägbara väglaget skapar också indirekta problem då folk inte vågar gå ut. För den som slagit sig i fjol kan tröskeln vara hög för att bege sig ut i år. Konditionen försämras och man kan få ångest och andra psykiska problem av att vara instängd mellan hemmets fyra väggar. I nuläget betraktas halka som individens problem, men FN:s människorättskonvention definierar tillgänglighet som en mänsklig rättig­ het. Alla måste kunna röra på sig. Tillgänglighet i vintertider berör dessutom andra grupper i samhället utöver dem med funktionsnedsätt­ ningar – exempelvis äldre och föräldrar som rör sig med barnvagn. En del av problemet är att vi inte kan följa upp de helhetskostnader som olyckorna ger upphov till, eftersom pengar för vinterun­ derhåll och hälsovårdskostnader tas ur olika budgetar. – Därför ser vi inte hur mycket pengar som sparas när vi satsar på underhållet. Vi har inte möjlighet att föra statistik över hur många som inte föll då underhållet sköttes ordentligt, inte heller har vi vetskap om nära ögat-situationer. Men jag skulle ändå vilja påstå att varje euro som läggs på vinterunderhållet betalar sig flerfaldigt tillbaka. Enligt Ari Kurppa skulle det behövas mer fakta och forskning kring följderna av dåligt vinterunderhåll, för att samhället ska förstå frågans allvar. Han påpekar att det även finns människor som kan betraktas vara fångar i sina hem året om, eftersom miljön utomhus inte är tillgänglig ens på sommaren. – Jag har hoppats att pandemin skulle föra med sig förståelse för dem som är inlåsta, nu när vi alla mer eller mindre suttit hemma. Att det skulle gå upp ett ljus; vi måste göra något åt saken och hjälpa våra medmänniskor. Men jag är rädd för att det inte är så. • Funktionsrätt i samarbte • 1/2022 • 29

EFTER JOBBET

”Det finns inget bättre än att få jobba med frivilliga” Ett sabbatsår med hantverksjobb hjälpte Gita Lindholm att trivas inom organisationsvärlden i sammanlagt fyra årtionden. Nu ser Svenska hörselförbundets redaktör fram emot glada pensionärsdagar med motorcykelutfärder och mer tid för barnbarnen. Text & foto: Mikaela Remes

Via sabbatsår mot nya utmaningar Jag började min arbetskarriär på ett för­säkr­ ingsbolag, därifrån jag gick över till mitt första jobb inom den tredje sektorn. I 18 år var jag den enda anställda vid Sibbo Ungdomsförbund. Förbundets frivilliga ville gärna ha med mig på evenemang, men det var omöjligt att jobba från morgon till kväll. Jag jobbade samtidigt deltid med fakturering för ett företag. Med tiden märkte jag att jobbet var i tankarna hela tiden – saker som vad man måste komma ihåg och ordna snurrade konstant i huvudet på kvällar och veckoslut. Jag kände det som att jag aldrig var helt ledig, och det blev tungt. Till slut beslöt jag mig för att ta vad jag kallar för ett sabbatsår. Jag fick jobb på ett hantverksföretag där vi sydde sittkuddar och överdrag till barnstolar. Några olika arbetsuppgifter fanns, men de gick inte att ta hem. På morgonen kom man på jobb och på eftermiddagen stängde man dörren och gick. Först var det jätteskönt. Men trots att jobbet var roligt och andan bland kollegorna jättegod började jag efter nio månader vara redo för nya utmaningar. Och då råkade jag se annonsen att Svenska Hörselförbundet rekryterade. Egentligen anställde förbundet mig som kanslisekreterare. Men eftersom personen som hade hand om tidskriften och kurserna precis

”

30 • Funktionsrätt i samarbete • 1/2022

hade slutat då jag inledde mitt arbete fick jag också hennes uppgifter. Till en början kändes det förstås lite stort, men det gick. Organisationsvärld i förändring I början av 2000-talet skickade vi allt tid­ skriftsmaterial till tryckeriet per post. Sedan dess har det hänt massor. Redan då hade jag en dator att skriva på, men texterna skrevs ut, och verksamhetsledaren hjälpte med att klippa och klistra in dem på sidorna. Överlag har byråkratin ökat i organisations­ världen. Allt ska redovisas och aktiviteterna ska gå att mäta. Det betyder mycket extra jobb för föreningarna. Mycket av de frivilligas tid går åt till pappersarbete – tid som folk hellre skulle lägga på själva verksamheten. Det känns tungt att fodra rapportering av människor som jobbar gratis, men på förbundet är vi tvungna att göra det för att i vår tur redovisa till STEA (Social- och hälsoorganisationernas understödscentral). Min egen arbetsbörda har egentligen minskat över tid. Nuförtiden har vi en löneräknare och en evenemangskoordinator, och jag har fått koncentrera mig på tidskriften. Under åren har utgivningstakten för tidskriften Vi hörs dock ökat från två till fyra nummer per år, och sidantalet har nästan fördubblats.

”

Gita Lindholm ort: Sibbo tackar för sig vid: Svenska Hörselförbundet, där hon jobbat som redaktör började på posten: År 2001 central arbetsuppgift: Medlemstidskriften Vi hörs, som förmedlar information om hörselskador och vad som är på gång inom förbundet, samt medlemsregistret.

Coronapandemin förde med sig de se­naste förändringarna på jobbet. I två år har jag bara träffat enstaka kollegor, hela personalen har inte varit på plats samtidigt. Eftersom jag meddelade om min pensionering i god tid trodde jag att jag skulle få städa, sortera och fixa allt klart på kontoret i lugn och ro. Men så övergick vi till distansjobb och alla Jag har alltid tänkt att jag går mina högar stod kvar. Därför har den sista i pension genast då det blir tiden varit rätt stressig. möjligt. Det positiva med pandemitiden har ändå varit att verktyg som Zoom och Teams gjort möten mer tillgäng­ liga. Nu har medlemsföreningar från landets alla håll lika nära till ett möte. Att jobba med dem som brinner för sin sak Organisationsvärlden har alltid känts fam­ilj­ är. Under årens gång har jag träffat massvis med trevliga människor och det finns inget bättre än att få jobba med frivilliga som brinner för sin sak. Kollegorna kommer jag nog att sakna. Då man umgås alla dagar blir man nästan lika nära som med familjen. Men jag försvinner ju ingenstans, det går ju att kika in på kontoret när som helst. Jag tror inte heller att jag kommer att lämna hörsel­ frågorna, eftersom de intresserar mig. Sedan 1990-talet har förbundets medlemsantal stigit från tusen personer till över 3 000, och tyvärr ökar hörselskadorna hela tiden. Mycket har ändå förbättrats – tidigare tänkte man inte på hörselfrågor exempelvis i arbetslivet. Genom

”

upplysning hoppas vi att utvecklingen kommer att plana ut. Ett minne som jag kommer att ha med mig hör ihop med Hörselförbundets senaste kongress år 2019. Medan vi planerade programmet råkade jag höra den finlandssvenska artisten Philip Järvenpää på radion. Då visste inte många ännu vem han var, men när jag spelade upp hans låt på jobbet var vi överens – honom ville vi ha på evenemanget. När kongressen väl ordnades var Järvenpää redan känd. Han började spela medan vi åt middag, och folk steg upp och började dansa mitt i maten. Han var fantastisk, det var en succé. Den gången råkade jag ha fingret på pulsen. Tom kalender uppskattas Visst är pensioneringen en stor omställning. Det är klart att det känns vemodigt, jag har ändå jobbat på förbundet i över 20 år. Men jag har alltid tänkt att jag går i pension genast då det blir möjligt. Jag tror inte att jag blir en pensionär som tar sig an många stora projekt. Jag gillar att ha tom kalender och inte planera så långt framåt, för att ha möjlighet att göra det som faller mig in och kunna tacka ja om någon föreslår program. Jag har kört motorcykel sedan jag var 16 år, så den här våren har jag tänkt göra körturer mitt på dagen när det är glest i trafiken. Förra sommaren köpte jag tapeter som också borde hängas upp. Sedan har jag två barn och fyra barnbarn som bor på landet. Jag kommer säkert att få hjälpa till med att skjutsa barnbarnen till skolan. I februari börjar Tina Kärkinen som informatör på Svenska Hörselförbundet och tar över ansvaret bland annat för Vi hörs. •

”

Funktionsrätt i samarbte • 1/2022 • 31

KULTUR

film

Shutterstock / GN ILLUSTRATOR

Game of Thrones-stjärna sågar Disneys planer på Snövit-film

en av världens mest berömda kort­ vuxna skådespelare, Game of Thronesstjärnan Peter Dinklage riktar skarp kritik mot Disneys planer på en film­at­ isering av Snövit och de sju dvärgarna. Filmen är planerad att få premiär år 2023. I en intervju konstaterar Dinklage att filmbolaget håller fast vid gamla stereo­ typer om funktionsnedsättning genom att återge berättelsen i den animerade

klassikern från år 1937 med en föråldrad skildring av kortväxta. – Inget illa menat, men jag häpnade lite. De var väldigt stolta över att rollbesätta en latinoskådespelare som Snövit, men berättar fortfarande historien om ”Snövit och de sju dvärgarna”. Ni gör fortfarande den där jävla bakåt­sträv­ ande historien om sju dvärgar som bor i en grotta, vad fan, kommenterade

han i stand up-komikern Marc Maros poddcast WTF. Disney har besvarat kritiken i ett uttalande. – För att undvika att förstärka stereo­ typer tar vi ett annat grepp med de här sju rollfigurerna och har konsulterat kortväxta personer, lovade Disneys talesperson till branschtidningen The Hollywood Reporter. •

audiodokumentär

Vad hände med Dan-Erik? dan-erik föddes på 1940-talet med Downs syndrom. På den tiden gömdes barn med funktionsnedsättning undan i hemmen och i samhället; inställningen var att man inte kunde integrera dem i samhället. När Dan-Erik var tio år

32 • Funktionsrätt i samarbete • 1/2022

förs­vann han. Han lämnade inte ens fotografier efter sig, eftersom det inte fanns några bilder på honom. Audiodokumentären “Vad hände med Dan-Erik?” handlar om hur hans syster Gerd Söderholm tillsammans

med sin dotter besluter sig för att reda ut mysteriet kring hans öde. Du kan lyssna på dokumentären på arenan.yle.fi/audio. •

Ny barnbok om funktions­ nedsättningar

Varför får man inte klappa en ledarhund? Hur snabbt kan man köra med en elrullstol? Vilka termer ska man inte använda?

boken alla funkar olika riktar sig till den som vill veta mera om hur det är att leva med en funktionsnedsättning.

Boken följer med Oskar, Jakob, Kalle, Leila, Saga och Alma på äventyr. Några av barnen har funktionsnedsättningar, andra inte, men de är alla kompisar. Alla funkar olika är resultatet av Jenny Sylvins och FDUV:s bearbetning av den finska boken Voihan vammainen. En av

författarna är Kalle Könkkölä, som var en av Finlands första människorätts­ aktivister inom funktionsrättsområdet. Författarna har inspirerats av ord och begrepp som används för att beskriva funktionsnedsättningar och sjukdomar, förklarat dem och byggt en lättsam berättelse som ökar kunskapen om funkt­ ionsnedsättningar och förståelsen för att vi alla funkar olika. Boken kan beställas via Lärum. •

noterat Helsingfors universitet startade temaår för funktionshinder­inklusion Under året 2022 uppmärksammar Helsingfors universitet frågor kring hur personer med funktionsnedsättningar bättre kan bli delaktiga i samhället. Universitetet kommer att ha evenemang och utbildningar både för studerande och personal samt för allmännheten. Den 18 mars, på Minna Canth- och jämställdhetsdagen, ordnar universitetet ett finskspråkigt webbinarium, “Opitaan yhdessä! Tule kuule­ maan ja oppimaan vammaisinkluusiosta”, om hur funktionshinderinklusion förverkligas inom den finländska universitetsvärlden. Höstens program klarnar senare. I början av året grundades studerande­organ­ isationen Rampaopiskelijat ry, med målet att bilda gemenskap bland studerande med funkt­ ionsnedsättningar.

Lättare att ansöka om handikappbidrag I februari underlättades ansökningsprocesserna för handikappbidrag och vårdbidrag, i och med att man inte längre behöver lämna in exakta utredningar kring kostnader och lika många bilagor som tidigare. Framöver räcker det helt enkelt med att klient­ en i sin ansökan uppger vilka kostnader hen har, utan utredningar. Folkpensionsanstalten ber om nogrannare uppgifter kring kostnader ifall de kan antas påverka bidragsbeloppet. Samtidigt gör FPA ändringar i sina elektroniska ansökningar och blanketter. Nu är elektroniska ansökningar och pdf-blanketter tillgängliga, alltså kan de användas med hjälpmedel som skärmläsningsprogram. Blanketterna finns på fpa.fi.

Funktionsrätt i samarbete • 1/2022 • 33

LÄTTLÄST

Aleksi Kirjonen gör tricks med sin rullstol Aleksi är en före detta idrottare. Han tävlade i paralympiska spelen. De är olympiska spel för personer med funktionsnedsättning. Aleksis gren var friidrott, han kastade spjut och stötte kula. När han var 23 år gammal måste han sluta med tävlingarna. Orsaken var att de paralympiska spelen ändrade på sina regler för friidrott, och det blev för svårt för Aleksi att fortsätta. Aleksi hade planerat att han skulle sporta i många år framåt, men han fick lov att hitta på nya saker att göra. – Jag var tvungen att helt tänka om. Det var tufft, säger han.

Han har också åkt slalom i Salla, Saariselkä och Ruka. I mars ska Aleksi åka slalom i Norge. Aleksi postar videor på sina tricks på sociala medier och säger åt människor att de ska följa sina drömmar. Han vill uppmuntra alla att våga testa på nya saker. Aleksi påminner ofta att det är viktigt att be om hjälp när man behöver det. – Då kan du koncentrera dig på saker som du är bra på, säger han.

mikaela remes

Han började göra tricks med sin rullstol. Det kallas för extremsport. Han är den första människan i Europa som har hoppat en volt baklänges i rullstol. Aleksi har också åkt ner för Finlands längsta trappor i rullstol, och han har gjort simhopp i rullstol. Aleksis tricks kan vara farliga. Han brukar påminna att människor inte ska göra samma saker som han gör, om dom inte har tränat länge. Det är också viktigt att komma ihåg skyddshjälm när man gör tricks. – Det ska kännas i maggropen, men man ska inte vara dumdristig, säger Aleksi. Aleksi gillar också att åka slalom. Han brukar åka varje vecka till Kokons skidcentrum i Borgå. Där åker han sitski. Det betyder att man sitter på ställning som är fast i en skida. 34 • Funktionsrätt i samarbete • 1/2022

Aleksi Kirjonen åker slalom en gång i veckan.

Boktips: Hjärnstark Vill du bli lugnare, få bättre minne, tänka snabbare och mer kreativt? Då ska du röra på dig! När du tränar så mår musklerna bättre och hjärnan blir piggare och starkare. I boken Hjärnstark berättar läkaren Anders Hansen varför träning är så bra för hjärnan. Han tipsar om hur du tränar din hjärna på bästa sätt. Det är enklare än du kanske tror. Boken är på lätt svenska och kan beställas via www.larum.fi.

Funktionsrätt i samarbte • 1/2022 • 35

händelsekalendern 2022

Händelsekalendern finns också på webben: ▸ samsnet.fi/handelsekalender

På grund av coronaläget kan det bli ändringar i evenemangen. Kontrollera detaljer med arrangörerna.

MARS

8.3.2022 kl. 16–17 digitalt Hur bemöter jag en person med IF? Lyft ditt kunnande till nya nivåer om vardagen med intellektuell funktionsnedsättning. FDUV erbjuder en föreläsningsserie online för dig som i ditt arbete eller på fritiden träffar personer med intellektuell funktionsnedsättning (IF), jobbar som fritidsledare i en DUV-förening eller hoppas få jobb som hjälpledare eller lägerledare inom FDUV och vill bli bättre på att bemöta människor. Anmäl dig via ▸ fduv.fi/sv/omfduv/kalender. 21.3.2022 kl. 16–18 på Luckan i Helsingfors Rocka sockorna Kom med och rocka sockor på Luckan Helsingfors! Vi firar Världsdagen för Downs syndrom med mycket roligt program. Evenemanget arrangeras av Steg för Steg, DUV Mellersta Nyland, SAMS vänverksamhet och Luckan. 31.3.2022 kl. 16–18 digitalt Zoom-föreläsning: När hörapparaterna inte räcker till Öronläkare vid HUS och forskare vid Helsingfors universitet Maria Jauhiainen föreläser om koklea­ implantat, CI, kriterier för att få CI och hur det fungerar. Erfarenhetstalare är Lena Riska som berättar om akti­vering av CI och hur vardagen fungerar. Föreläsningen skrivtolkas. Anmälan till siw.ostman@horsel.fi senast 29.3.2022.

APRIL

7.4.2022 i Norrvalla, Vörå Sömnskola 2022 För vuxna med psykisk ohälsa och sömnproblem, t.ex. insomnings­ svårigheter, fragmenterad sömn eller för tidigt uppvaknande. Målsättning är att få kunskap kring sömnens fysiologi, kring olika former av sömnstörningar och tänkbara orsaker till dem samt hur man själv med

hjälp av olika livsstilsförändringar kan förbättra sin sömnkvalitet. Hitta redskap för att lära sig sova bättre. Kursen är helt avgiftsfri. Ansök via

MAJ

21.4.2022 kl. 12–16 på SOSTE i Helsingfors SAMS Vårmöte Välkommen på SAMS Vårmöte 2022! Mötet hålls i SOSTE:s mötesutrymmen på 6. våningen på Universitetsgatan 5, Helsingfors. Utrymmen är tillgängliga och det finns en induktionsslinga samt en tillgänglig toalett. På mötet behandlas de i förbundets stadgar nämnda ärendena.

5–8.5.2022 i Norrvalla, Vörå För oss 60 plus För personer med egen erfarenhet av psykisk ohälsa. Kursen riktar sig till personer över 60 år. Målsättningen är bl.a. att erbjuda stöd och verktyg som ökar de psykiska resurserna och välmåendet. Vi pratar kring den psykiska, fysiska och sociala hälsan. Matprat; om mat som ger oss kraft och livsglädje. Vi testar på avslappning och gör promenader dagligen. Träffa andra med liknande erfarenhet och få stöd och kunskap genom kamratstöd. Ansök via ▸ www.fspc.fi/kurser/vara-kurser senast 10.4.2022.

28.4.2022 kl. 18–19.30 digitalt Sömnsvårigheter bland barn I den tredje delen av FDUV:s föreläsningsserie online, ”Den fungerande vardagen”, får du som förälder/personal information och råd kring temat sömn och sömnsvårigheter bland barn med intellektuell eller liknande funktionsnedsättning såsom autism. Föreläsningen leds av Ulrika Långh, som arbetar inom region Stockholm vid habiliteringens resurscenter. Långh är legitimerad psykolog och psykoterapeut, certifierad beteendeanalytiker och medicine doktor. Anmälan senast 14.4 via ▸ fduv.fi/sv/omfduv/kalender.

12–15.5.2022 på Backby gård, Esbo Depressionsskola För personer med depressions­ symptom och psykosociala funktions­ hinder från hela Svensk­finland. Målsättningen är att lära sig att förebygga och hantera depressions­ tillstånd. Målet är att med själv­ hjälps­metod, föreläsning och gruppdiskussioner få verktyg för att förkorta depressionsepisodens längd och göra depressionsepisoderna mindre kraftiga. Träffa andra med liknande erfarenhet och få stöd och kunskap genom kamratstöd. Kursen är helt avgiftsfri. Ansök senast 10.4.2022 via ▸ www.fspc.fi/kurser/vara-kurser.

28.4.2022 kl. 16–18 digitalt Zoom-föreläsning: Lyssningsansträngning Varför blir en person med hörsel­ ned­sättning trött av att lyssna? Finns det några sätt att minska lyssnings­ansträngning så att vardagen blir lättare att hantera? Föreläsare är forskare och audionom Åsa Skagerstrand vid Audiologiska Forskningscentrum i Örebro. Före­ läsningen skrivtolkas. Anmälan till siw.ostman@horsel.fi senast 26.4.2022.

7.6.2022–8.6.2022 på Original Sokos Hotel Ilves, Tammerfors SAMS sommardagar SAMS sommardagar ordnas igen efter två års i Tammerfors, denna gång på Original Sokos Hotel Ilves! SAMS sommardagar är en branschkonferens för svenskspråkiga organisationer och föreningar inom social- och hälso­ vårdsområdet. Programmet och anmälan publiceras senare. Sätt in datumet i kalendern!

▸ www.fspc.fi/kurser/vara-kurser.

JUNI

Deadline för Funktionsrätt i samarbete 02/2022 är måndagen den 2 maj. Tidningen utkommer vecka 22. Vill du lägga in material på händelsekalendern? Kontakta redaktionen.