Så skapas högklassiga välfärdstjänster

Finländarna har nu valt vem som ska besluta om deras närservice i landets första välfärdsområdesval. Vi ringde upp nyinvalda välfärdsområdesledamöter i tvåspråkiga områden för att höra vad som krävs för att tjänsterna ska fungera efter social- och hälsovårdsreformen.

TexT: mikaela remes ∙illusTraTion: seBasTian dahlsTröm

1. Valvinnare: Centern. Kai-Eerik Känsälä:

”Här i Mellersta Österbotten har vi samkommunen Soite som redan fungerar enligt välfärdsområdesmodellen. Vi är alltså bättre förberedda än man är på de flesta håll i landet. Hela paketet kommer att överföras under benämningen välfärdsområde. Dock kommer Kronoby, som samkommunen producerat vårdtjänster för, hädanefter att ingå i Österbottens välfärdsområde. Det är en förlust för oss och innebär ett minskat behov av Soites svenskspråkiga tjänster, vilket oroar Centern.

Nu jobbar vi för mentalvårdstjänsternas tillgänglighet, förebyggande åtgärder och service för barn, unga och familjer. En viktig aspekt när det gäller funktionshinderservice och personer som rehabiliteras för psykiska problem är rätten till ett eget hem och en självständig vardag. Man ska få service i sin egen närmiljö, där ens närstående och vänner finns.

För oss är det viktigt att klienter och patientgrupper får sina röster hörda. Centern jobbar för att skapa ett system med klientråd vid sidan om det politiska beslutsfattandet.

Visst blir reformen en utmaning. Välfärdsområdena får en klumpsumma pengar, och den ska man klara sig med. I nuläget har vi haft möjlighet till ökade satsningar om medlen inte räcker till, men det verkar inte vara möjligt i fortsättningen. Ifall resurserna minskar blir frågan om vi måste prioritera bort frivillig behovsprövad service. Det skulle gälla exempelvis dags och arbetsverksamheten för personer med funktionsnedsättning – samtidigt vet man att den är ytterst viktig för målgruppen.”

1. MELLERSTA ÖSTERBOTTEN

Hälften stannade på sofflocket

• Historiens första välfärdsområdesval hölls den 23 januari. • Valet ordnades eftersom Finland år 2023 får ett nytt system där social- och hälsovården och räddningsväsendet flyttas över till välfärdsområden. Dess högsta

beslutande organ kallas för välfärdsområdesfullmäktige, vars sammansättning finländarna nu röstade om. • Valdeltagandet var 47,5 procent. • 13 av landets 21 välfärdsområden har kvinnor i majoritetet. Många

av de invalda är högutbildade, särskilt sjukskötare och andra vårdspecialister kammade hem röster. • Medelåldern på de invalda var 51,1 år.

Källa: Statistikcentralen, Yle

2. ÖSTERBOTTE N

2. Valvinnare: SFP. Anne Salovaara-Kero: ”Det viktigaste är nu att skapa en äkta fungerande integration mellan bashälsovården, specialsjukvården och socialsektorn. Personalfrågorna är väsentliga: allt från löneharmonisering till socialoch hälsovårdspersonalens välmående kommer att finnas på bordet.

I välfärdsområdesdebatten har den sociala biten hamnat i skymundan. Vi vet att människor med sociala utmaningar också till en större grad använder sig av hälsovårdstjänster. Här måste vi kunna se människan som helhet och ingripa i ett tidigare skede. Det också viktigt att brukarna på Kårkulla fortsättningsvis får stöd och service på sitt modersmål.

Likt resten av landet måste man också i Österbotten råda bot på psykiatrin. Det finns för få läkare och människor måste vänta alltför länge för att få hjälp. Jag hoppas vi kan hitta lösningar till exempel genom distansmottagningar och lågtröskelstöd. Tjänsterna måste vara där människorna finns – man ska inte behöva ta sig till ett center kring psykiatri för att få hjälp, utan exempelvis kunna gå och prata vid en hälsovårdscentral eller barnrådgivning.

Det är klart att vi står inför en jättelik utmaning, men alternativet att fortsätta som förr tycker jag inte att skulle ha varit bättre. Nu gäller det att kavla upp ärmarna. Det här är en möjlighet att bromsa den ökande kostnadskurvan, så att inte utgifterna skenar iväg.”

3. Valvinnare: Samlingspartiet. Sanna Vauranoja:

”Ledstjärnan i vårt arbete är att skapa funge rande tjänster för alla invånare i Egentliga Finlands välfärdsområde. För att det här överhuvudtaget ska vara möjligt måste vi ha en balanserad ekonomi. Om vi inte ser över kostnaderna kommer vi att ha problem, förr eller senare.

Fungerande tjänster skapas genom samarbete. Vi kan omöjligt klara oss med bara offentlig serviceproduktion. Vi måste ha med företagen, men också tredje sektorn, där det finns otroligt mycket värdefullt kunnande. Lågtröskelservice inom mentalvården måste gå att få i hela området.

Det är också viktigt att tjänsterna utformas utgående från ett kunskapsunderlag. I kommunerna finns en hel del service som varken är lagstadgad eller effektfull. Jag anser att vi måste producera den lagstadgade servicen, och sedan identifiera vad som är effektfullt i det övriga utbudet. För att kunna upprätthålla vårt uppskattade universitetssjukhus måste vi värna om tvåspråkigheten.

Stämningen i Samlingspartiets fullmäktigegrupp är entusiastisk. Det finns mycket politisk erfarenhet och expertis från social och hälsovården bland de invalda, och man är redo att modigt skapa något nytt. Själv skulle jag inte ha ställt upp om jag inte skulle tro att systemet har potential. Mycket av det som vi kommer att åstadkomma handlar om vilka beslut vi nu tar.”

V ÄSTRA NYLAND . 4 3 . EGENTLIGA FINLAND

4. Valvinnare: Samlingspartiet. Mervi Katainen:

”I Västra Nyland kommer Samlingspartiet att jobba för ett system med flera serviceproducenter. Det är det snabbaste sättet att råda bot på personalbrist och långa vårdköer. Här tänker många på hälsovårdsjättarna, men också tredje sektorn spelar en viktig roll i systemet. Organisationerna har viktiga lågtröskeltjänster och gör ett fint preventivt arbete. Därför måste man också snabbt ta beslut kring den organisationsfinansiering som flyttas över från kommuner till välfärdsområden. Särskilt i Esbo har färdtjänsterna för personer med funktionsnedsättningar varit ett debattämne. Problemen som uppstått till följd av konkurrensutsättning måste lösas, och det är viktigt att man direkt bygger upp ett fungerande system. Hur den svenskspråkiga servicen överlag ska organiseras måste diskuteras: med tanke på tillgången till personal kunde en centraliserad modell vara enklast, men avstånden till service kan inte bli för långa. Vi måste höra med invånarna vad de föredrar.

Under valet uttryckte många små kommuner oro för sin lokalservice, vilket är förståeligt, men jag hoppas att vi lyckas skapa ett äkta områdestänk där vi tittar på helheten. Att bara lägga ihop all tidigare service förändrar inget. Jag ser det här som en möjlighet att göra saker på ett nytt sätt.”

5. Valvinnare: Samlingspartiet. Maarit Raja-Aho:

”Inom Samlingspartiet siktar vi på att skapa ett fungerande samarbete med tjänstemän och experter, en struktur där informationen löper väl. I nya fullmäktige har vi mycket fin expertis från social och hälsovården, och vi vill se sakkunnigas roll i beslutsfattandet förstärkas. Jag anser att politiska beslutsfattare rentav borde vara förpliktade att aktivt hålla kontakt med experter exempelvis inom Institutet för hälsa och välfärd och tredje sektorn. Dessutom är det viktigt att göra invånarna delaktiga, liksom också äldre och funktionshinderråden.

I VandaKervo förekommer mer sociala problem inom barnfamiljer och bland ensamboende än i resten av landet. Liksom i övriga landet lider barnskyddet av personalbrist och tillgången till mentalvårdstjänster med låg tröskel är dålig: köerna är alltför långa och problemen tillspetsas. Rusmedelsvården kräver också vår uppmärksamhet. Vi ser alltså ett behov att utveckla högklassiga socialtjänster och våra preventiva åtgärder. Och förstås måste vi också trygga svensk service.

Jag tror definitivt att det nya välfärdsområdet hjälper oss att lägga fokus på de stora och akuta utmaningarna. Vi vill skapa allt effektivare serviceformer vars inverkan går att följa upp, att se vad som fungerar och vad som inte gör det.”

5. VANDA-KE R V O

6. Valvinnare: SFP. Hanna Lönnfors:

7. Valvinnare: SDP. Miia Kurttila:

”Mentalvårdstjänster är det vi prioriterar högt: lågtröskelservice och tillgången till terapi måste garant”I Kymmenedalen har vi en föråldrande befolkning med ständigt växande behov av service, samtidigt som vi tampas med befolkningsförlust. Invånarna här har ett större behov av service eras i hela området. Den som har ett behov än befolkningen i det övriga landet, både när det gäller fysiska och måste få hjälp i tidigt skede – att skicka psykiska sjukdomar. Vi har ett rätt traditionellt servicesystem där människor till specialsjukvården medför tyngden ligger på institutionsvård. SDP:s mål är att människor ska merkostnader. snabbare få hjälp – på så sätt kunde man lätta upp servicestrukturen,

Servicestigarna måste vara tydliga, det innan människors problem hinner bli svåra. ska vara klart var hjälpen går att få. Till Det har redan tidigare varit svårt att locka hit vissa yrkesgrupper, exempel när det gäller personer med funkt och nu har personalbristen utvidgats till vårdare och många andra ionsnedsättning kan det finnas fortlöpande centrala sysslor inom social och hälsovården. Vi hoppas få omfattbehov, och då ska man inte bollas från en ande jour till södra Kymmenedalen, vilket skulle trygga tillgången lucka till en annan. till personal och hämta med sig specialiserad personal till området.

Språkaspekten är förstås viktig, att SDP prioriterar personalens välmående och vill att dess röst blir få service på sitt modersmål är också en hörd när strukturerna byggs upp. Det gäller att kunna hålla i den tillgänglighetsfråga. nuvarande personalen och ordna sådana omständigheter

Vi måste betrakta oss som ett enhet att människor kan göra ett gott jobb. ligt område och utveckla verksamheten Inom tredje sekt orn finns mycket ur den synvinkeln, så att tjänsterna inte kunnande, och vi vill utveckla heller försämras någonstans. Social och samarbetet med organisathälsovårdsreformen kommer särskilt att ionerna. Det är extra viktigt gynna mindre kommuner som tidigare i vårt område då resurserna är haft ett sämre serviceutbud. knappa.” •

I Östra Nyland har vissa saker redan centraliserats, exempelvis inom specialvården. Varje by eller kommun kan kanske inte ha sådan service som behövs mer sällan, men de tjänster som invånarna använder mest måste finnas nära.”

7. KYMM ENEDALEN 6. ÖSTRA NYLAND

lars hedman

Skribenten är vice ordförande i SAMS styrelse, styrelsemedlem i Hörselförbundet och styrelseordförande för Finland svenska taltidningsförening.

Knäböjer för minnet

De flesta av oss har säkert stött på samma känsla: ”Det här vill jag absolut inte veta”!

Det händer när du bläddrar genom tidningen eller surfar på nätet, eller varför inte när någon släpper en kommentar som gör dig olustig till mods.

Jag läste nyligen en reklam för ett företag som kommit på ett ”revolutionerande nytt sätt att träna din hörsel”. Det låter kanske ok, även om deras metod verkar vara mera humbug än något som är medicinskt och vetenskapligt förankrat. Man ska prenumerera på deras program på nätet och sen spela upp olika ljud för att träna hörseln. Det som gav mig känslan ”det här vill jag inte veta” är deras budskap för att locka mig att köpa: ”Om s hutterstock - g s tock s tudio du har nedsatt hörsel har du en dubbelt så hög risk att få demens”. Tack nu!

Värt att ta reda på. Har jag som snart 70åring och med hörselnedsättning på båda öronen en större risk att drabbas av demens än de som har bättre hörsel? Finns det forskning som stöder påståendet? Svar ja … men ingen tycks veta hur det egentligen hänger ihop.

En färsk studie i Oxford med 82 000 deltagare, alla över 60 år, visar att dålig taluppfattning kan öka risken för demens med 91 procent. Redan en mindre nedsättning i hörselförmågan kan öka risken med över 60 procent. Det ville jag verkligen inte veta. En liten tröst är att forskarna ännu inte kan avgöra om det finns ett orsakssamband, och om det finns, vilka faktorer som är avgörande. Tidigare studier nämner social isolering som en sannolik faktor.

Dags att söka något positivt. Jag har tränat regelbundet i två år och det finns forskning som säger att det förebygger demens. Jag strävar efter att gå minst 8 000 steg per dag och jag lyfter vikter flera gånger i veckan. Även om jag inte kan förstå hur knäböj ger mig bättre minne. Det är som att du har en annan människa på ryggen och sen ska du ner, djupt ner med knakande knän och darrande vader. Du ska upp tillbaka också.

Svårt att inse sambandet just då. Men forskare säger att blodkärlen i hjärnan börjar fungera bättre när du tränar och det förebygger vaskulär demens. En studie från Göteborg visar att vältränade har (i detta fall gäller det kvinnor) 90 procent lägre risk att utveckla demens i hög ålder jämfört med de som har genomsnittlig kondition. Så det borde jämna ut riskerna med min hörselnedsättning. Åtminstone i teorin. Kanske det ändå går att träna hörseln i stället, som företaget jag nämnde påstår. Där är det svårare att hitta forskning. En studie i USA fokuserar på sambandet mellan synintryck och hörsel. Forskarna stängde in möss i totalt mörker i sex dagar. Efteråt kunde mössen urskilja fler ljud och höra lägre toner än andra möss som fått njuta av dagsljuset. Också här har forskarna ännu inte hittat sambandet, men mössens skärpta hörsel försvann efter några veckor i dagsljus.

Forskarna vill nog inte stänga in människor i mörka rum i en vecka, även om de är frivilliga. Däremot tror en forskare vid Linköpings universitet att man kan utveckla dataspel som inriktar sig på synintryck för att förbättra hörseln. Låter inte så där helt logiskt för en oinsatt, men har något att göra med att våra sinnen är beroende av varandra och det påverkar minnet. Kanske en av kopplingarna till demensforskningen.

Jag kommer nog inte att köpa metoden på nätet som företaget försökte sälja mig. Jag kommer inte heller att stänga in mig i ett mörkt rum i en vecka. Dataspel för hörseln är jag också litet skeptisk till.

Så jag fortsätter med knäböj. •

noterat

Paralympiska spelen pågår i mars

Den 4 mars invigs Paralympics i Peking. Från Finland deltar bland annat skidåkare Inkki Inola, snowboardåkare Matti Suur-Hamari och alpinskidåkare Santeri Kiiveri.

Paralympiska spelen är OS inom parasport, också kallat handikappidrott. Spelen är till för personer med någon form av funktionsnedsättning. Så som i OS finns både vinterspel och sommarspel och tävlingarna ordnas med fyra års mellanrum.

Totalt finns 28 Paralympicsgrenar. Vintersporterna är rullstolscurling, paraishockey, alpin skidåkning, längdskidåkning, skidskytte och snowboard.

Resultaten i de olika grenarna anpassas på olika sätt för att få ett så rättvist resultat som möjligt. Vissa sporter har egna klasser enligt funktionsförmåga, i andra grenar utjämnas resultatet med koefficienter. Till exempel i skidåkning går klockan olika snabbt beroende på den tävlandes funktionsnedsättning. I goalball har alla spelare ögonbindel.

Sedan början av 2000-talet har både sommar- och vinterversionerna av Paralympics och OS arrangerats på samma ort. I år har OS-rörelsen fått kritik av människorättsorganisationer för att ordna spelen i ett land där bland annat yttrandefrihet begränsas.

Paralympics pågår till den 13 mars.

Kvinnliga rollatoranvändare mest utsatta för olyckor i trafiken

Färsk svensk forskning visar att antalet rollatorolyckor gått upp med hela 80 procent under de senaste tio åren. Ökningen förväntas fortsätta i takt med att befolkningen åldras.

Majoriteten av olyckorna med dödlig utgång drabbar kvinnor, visar statistik som forskare vid Chalmers, Göteborgs universitet och Umeå universitet tittat på. Kvinnor finns i majoritet både när det gäller fallolyckor och kollisioner i trafiken.

Fallolyckorna var betydligt vanligare än kollisioner – de utgjorde hela 99 procent av olycksfallen. En stor del orsakades av nivåskillnader, exempelvis av en trottoarkant.

Den vanligaste formen av olycka där en bil var inblandad handlade om att rollatoranvändaren blev påkörd av en bil. En stor del av kollisionerna inträffade på parkeringar eller vid övergångsställen.

Studien publicerades i februari i internationella tidskriften Traffic Safety Research – An Interdisciplinary Journal. Forskarna efterlyser bättre rapportering av miljöfaktorer kring olyckor och hoppas att kunskapen från studien används inom trafikplanering.

Tillgänglighetsdirektivet förbättrar vår ställning som konsumenter

I vår bereds implementeringen av EU:s tillgänglighetsdirektiv i Finland. Lagen ska vara godkänd av riksdagen i juni 2022. Från och med sommaren 2025 ska produkter och tjänster som släpps ut på marknaden i huvudsak vara tillgängliga.

Direktivet och dess nationella implementering välkomnas som viktiga steg för att förverkliga FN:s funktionshinderskonvention i praktiken. Det kommer bland annat att förutsättas att 112-tjänster ska vara tillgängliga för alla, dygnet runt.

I utkastet till lagstiftningen finns ändå vissa problematiska element som kan urvattna många av direktivets målsättningar. Exempelvis är så kallade mikroföretag uteslutna från direktivets tillämpningsområde. Gränsen dras vid företag med omsättning på 2 miljoner euro, vilket innebär att många viktiga mindre aktörer – så som exempelvis bokförlag i Svenskfinland – inte berörs av de nya tillgänglighetskraven.

Ett annat problem är begreppet e-bok, som är alltför snävt definierat i lagförslaget. Förslaget skulle gynnas av en mer teknikneutral definition som omfattar elektroniskt material både nu och i framtiden.

Direktivet identifierar personer med funktionsnedsättning som konsumenter som behöver tillgängliga produkter. I den nationella implementeringen kunde vi gärna också betraktas exempelvis som elever, studerande, forskare och professionella inom kunskapsintensiva branscher. •

elias varTio