11
FAKTA Cancer i prostatan, det vill säga prostatacancer, uppstår när celler i prostatan börjar förändras och bli maligna. Prostatacancer är den vanligaste cancerformen bland män i Finland och numera också den vanligaste cancern i Finland. Årligen insjuknar cirka 5000 män i prostatacancer. Den exakta orsaken till prostatacancer är inte känd. De manliga könshormonerna, androgenerna, påverkar sannolikt uppkomsten av cancer, men orsakar den inte.
KATARINA VESTERSUND
Symptomen kan givetvis variera individuellt men några vanliga är:
•
Smärta i ländryggen
•
Olika urineringsbesvär
•
Smärta, anemi och allmän svaghet
Vid misstanke om prostatacancer undersöks patienten noggrant. Till att börja med palperar läkaren prostatan via analöppningen (så kallad tuschering) och uppskattar storleken på prostataloberna, bedömer eventuella knölar i prostatan och dess konsistens. Knölighet, fasthet och hårdhet kan tyda på prostatacancer. Behandlingen av prostatacancer bestäms individuellt utifrån cancers aggressivitet och utbredning samt patientens ålder, andra sjukdomar och allmäntillstånd. Om cancern är lokal kan den ofta behandlas kurativt antingen kirurgiskt eller med strålbehandling. fakta:
alltomcancer.fi
Med den här artikeln vill Kent agera väckarklocka åt ”gubbarna i byn”. – Många vänner och bekanta har tagit/ska ta PSA-prov, det är bra.
Pojkarna ja, Jonas och Daniel. – Det var tufft att berätta för dem. Riktigt tufft. Där och då var det enda vi visste att Kent hade en tumör. Cancer. Vi visste inte vart det skulle leda och hur det skulle gå. Både farmor och farfar har cancer. Och nu pappa. Vi träffade Daniel och hans Maja i Vasa samma kväll. Vi ”facetajmade” med Jonas i Stockholm. Det var svårt att avsluta samtalet till Sverige och veta att han satt där, långt borta hemifrån med alla frågor. Dagen då läkaren ringde var Lena och Kent beredda på det värsta. Det fanns en otäck magkänsla. Den kom i takt med att det skulle undersökas mera. – Jag fick inte så mycket mera gjort den dagen, säger Kent. Lena höll humöret upp de första dagarna men veckan därpå kom alla känslorna på samma gång och mest var det mörka tankar. – Ja, jag vet att de som insjuknar i prostatacancer har goda diagnoser att tillfriskna. Jepp, jag vet. Tyvärr gjorde inte den informationen saken mindre ”jävlo” när det hände oss. – Tur att jag har dig, säger hon och tittar på Kent. Du som alltid är
så positiv. Tar saker för vad de är och tror på det bästa. – Visst har jag också sett Kent sitta och fundera. Men inte klaga, inte tappa humöret, inte ge upp.
Vännerna och omtanken Lena och Kent vet bättre nu än ifjol – hur viktigt det är med släktingar, vänner och nätverk omkring sig. Hur mycket det värmer när folk visar omtanke, hör av sig och vågar fråga. Hur stark sammanhållningen blir inom familjen när något oväntat sker. Hur lite vi vet om vad som ska hända. Den 25 januari 2023 klockan 21:35 publicerade Kent detta på facebook: ”Ett trevligt telefonsamtal av doktorn idag, canceroperationen var lyckad, tumören bort och ingen spridning. Firade med god mat och dryck på Pancho Villa”. Heja livet och Stort Tack för att ni berättade/Libbi Text och foto: Lisbeth Bäck
FÖR ETT PAR dagar sedan traskade jag in i glasögonbutiken i akt och mening att skaffa nya glasögon. Mina nuvarande brillor är totalt slut och rispiga. Tydligen var det flera andra som hade liknande tankar, så jag hamnade att vänta en stund innan jag fick kontakt med en expedit. I många fall gör mig inte lite väntande något. Jag brukar roa mig med att titta och (tjuv)lyssna på andra människor. Människosläktet är enastående roligt och underhållande har jag märkt.
KÄRLEK MED FRÄS JAG LADE MÄRKE till en äldre dam, mellan 80 och 90 år skulle jag tippa. I hennes sällskap var ett annat lite äldre par och då jag hade iakttagit dem en stund förstod jag att det var damens son och hans hustru. Damen provade olika bågar och bestämde sig för ett par. Expediten tog hand om bågarna och började skriva ner något på ett papper. – Kanske jag skulle titta på ett par ljusare bågar? funderade damen, varpå sonen fräste: – Du sa ju att du ville ha mörka bågar och nu har du ju redan valt de här! Den äldre damen fann sig i detta och de begav sig ut ur glasögonaffären. DET DÄR FRÄSANDET känner jag igen. Hur många gån ger har jag inte fräst åt mina föräldrar, syskon, kära maken och barnen? Visst har jag känt att tålamodet runnit ur mig genom munnen likt vassa ord med en fräsaccent. Då fräset bubblar i kroppen tränger det undan mycket av hövlighet och fördragsamhet. Jag fräser om småsaker. Smutsiga stövlar, oupplockade saker och att wc-pappersrullen är upphängd åt fel håll. För mig är det så att fräset hastigt rinner av mig. Jag avskyr att vara osams och söker snabbt försoning och jag vänder toalettpappersrullen för det mesta utan att säga ett knyst. ETT PAR ANDRA som fräser åt varandra är Marko och Irma i Sveriges TV4. Marko Lehtosalo, Markoolio, köpte ett hus åt sin mamma Irma Lehtosalo i Stockholms skärgård för flera år sedan. Han gjorde det för att mamman skulle komma bort den boendemiljö och de vänner som präglades av mycket festande och stor alkoholkonsumtion. Irma har lyckats hålla sig nykter och vill förbli det. Tyvärr har hennes hus drabbats av mögel och Marko och Irma river huset och ska bygga nytt. Här snackar vi fräs. Det är ändå ett charmigt fräs och det låter bra då Irma använder kraftuttryck med finsk brytning. Det är en hel del ”förpannat siiit”, förstår ni. I allt detta gnabbande och fräsande finns det oerhört mycket kärlek. De kramar om varandra och i deras blickar kan man se kärlek och åter kärlek. Marko är mycket mån om sin mor, det märks. JAG HOPPAS ATT jag har den i min blick också, kärleken, och att rösten för det mesta ska vara mild, lugn och tålmodig, så att de mina vet att kärleken övervinner felsvängda toarullar och en massa ”förpannad siiit”.
