Det var prostatacancer. Men inte slutet.

Livet för Lena och Kent Ahlskog i Malax slog en volt den novemberdag 2022 då läkaren ringde och meddelade att Kent hade cancer. Prostatacancer. Det var tufft att höra och mycket att fundera på. Nyligen fick de besked om att operationen lyckades, tumören är borta och man ser ingen spridning. Heja livet!

LENA OCH KENT Ahlskog i Malax bor havsnära i Åminne tillsammans med hunden och katten. Sönerna Jonas och Daniel är utflyttade. Lena arbetar på Malax Apotek, Kent är rörmokare och arbetar inom kommunens vattenverk, Malax Vatten, sedan minst 37 år tillbaka.

I mars 2022 kallades Kent till arbetshälsovård, som vanligt är med jämna intervaller. Inget speciellt med det. Arbetshälsovårdaren konstaterade att han nu är över 55 och att det skulle vara bra med PSA-prov. Ett blodprov som visar prostatans skick och Kent sa att det var okej. Svaret löd något förhöjt så hälsovårdaren föreslog ett läkarbesök.

– Sen blev det att vänta. Sommaren kom och gick. Och man väntar otroligt länge på saker här i livet. När det gäller sjukdomar är en dag för länge, säger Kent.

Väl omhändertagen

Läkarbesök, biopsi med provbitar som skickades för analys, CT-röntgen för att se eventuell spridning och fler prover under september och oktober. Onsdagen den 2 november ringde läkaren och sa att det var cancer. En tumör i prostatan som var 1,5–2 centimeter. I utkanten av prostatan vilket gör det hela mera känsligt för spridning. I december blev det läkarbesök hos urolog Patrik Ehnström vid VCS.

Väntetiden till operation i Åbo var minst tre månader men det gick att ordna med operationstid i Seinäjoki i januari.

– Jag var den första patienten från vårt sjukhusdistrikt som opererades för detta i Seinäjoki, den 5 januari 2023, säger Kent.

– Om någon funderar på Seinäjoki och språket så kan man sluta göra det. Personalen gjorde ett mycket professionellt jobb och jag blev omhändertagen till hundra procent. Vi förstod varandra också på något sätt, fast jag inte kan finska och en del av dem inte kan svenska.

– Det jag vill säga är att språket trots allt inte var mitt problem, tillägger Kent och fortsätter.

– Huvudsaken att de är proffsiga på sitt jobb.

– Många julskinkor här, sa läkaren med finsk brytning när han såg min mage.

– Jag svarade att det är från många jular, skrattar han.

Hela prostatan bort

Hela prostatan opererades bort med så kallad robotassisterad borttagning. Prover togs och skickades för analys. Om det skulle vara något hade strålning varit nästa steg. Det var första gången Kent var nersövd. Det gick bra.

– Klockan tolv följande dag var det hemfärd.

Lena var med i Seinäjoki. Hon är sin arbetsgivare tacksam över förståelse när hon bad om ledighet för att vara med vid läkarbesök och sjukhusvistelse.

– Ett gott råd är att ha någon med vid sådana här tillfällen. Det är mycket information som blandas med oro på en gång.

Bättre för var dag Intervjun sker två och en halv vecka efter operationen.

– Det blir bättre för var dag. Jag lär mig ”pissa” på nytt. Lär mig knipa och hålla mig. Kateter den första veckan, eller ”superpåsen” som jag kallar den. Sedan blöja. Men det har gått mycket framåt. Titthålen är plåstrade och under kontroll.

– Återhämtningen varierar från person till person vad beträffar urinering. Med sexlivet är det olika från kille till kille men det finns andra hjälpmedel som stärker blodcirkulation och ger muskler så att man får erektion. Hur länge det tar innan det fungerar som det ska är individuellt, säger han.

– Jag är sjukskriven sex veckor i det här skedet, restriktionen är att inte lyfta mer än två kilogram på två månader. Om tre månader ska jag på kontroll och läkaren sa att de hör av sig om det är något avvikande med analyserna som nu görs. När jag lämnade sjukhuset var PSA-provet noll – som det ska vara när allt är ok.

Vi tar det från början

– Som julklapp till varandra skrev vi testamente. En vän till oss tipsade om det. Vissa saker kan man bara ta och göra enklare för barnen sen. Nu är det gjort.

Så långt. Men vi ska backa tillbaka. – Jag hade inga som helst symptom. Allmäntillståndet var gott. Om jag inte hade kallats till arbetshälsovård hade jag suttit här med en växande tumör i prostatan utan att veta om det. Undrar hur länge och med vilka följder? Därför är min främsta hälsning till andra män att vara uppmärksamma och ta PSA-prover. Lena fyller i. – Åsikterna verkar gå isär om vid vilken ålder man ska börja ta PSA-prover. Kriga för det hellre en gång för mycket eller för lite, säger vi nu av erfarenhet.

– Alla får inte cancer. Många äter mediciner för förstorad prostata.

För den som har en tumör i prostatan finns tre alternativ: enbart strålning, operation + eventuellt strålning eller hormonbehandling.

Att berätta för pojkarna

– Eftersom Kent har fått den här diagnosen, som är ärftlig, kommer våra pojkar att börja undersökas senast vid fyrtio år, säger Lena.

Cancer i prostatan, det vill säga prostatacancer, uppstår när celler i prostatan börjar förändras och bli maligna. Prostatacancer är den vanligaste cancerformen bland män i Finland och numera också den vanligaste cancern i Finland. Årligen insjuknar cirka 5000 män i prostatacancer. Den exakta orsaken till prostatacancer är inte känd. De manliga könshormonerna, androgenerna, påverkar sannolikt uppkomsten av cancer, men orsakar den inte.

Symptomen kan givetvis variera individuellt men några vanliga är:

• Smärta i ländryggen

• Olika urineringsbesvär

• Smärta, anemi och allmän svaghet fakta: alltomcancer.fi

Vid misstanke om prostatacancer undersöks patienten noggrant. Till att börja med palperar läkaren prostatan via analöppningen (så kallad tuschering) och uppskattar storleken på prostataloberna, bedömer eventuella knölar i prostatan och dess konsistens. Knölighet, fasthet och hårdhet kan tyda på prostatacancer.

Behandlingen av prostatacancer bestäms individuellt utifrån cancers aggressivitet och utbredning samt patientens ålder, andra sjukdomar och allmäntillstånd.

Om cancern är lokal kan den ofta behandlas kurativt antingen kirurgiskt eller med strålbehandling.

Med den här artikeln vill Kent agera väckarklocka åt ”gubbarna i byn”.

– Många vänner och bekanta har tagit/ska ta PSA-prov, det är bra.

Pojkarna ja, Jonas och Daniel. – Det var tufft att berätta för dem. Riktigt tufft. Där och då var det enda vi visste att Kent hade en tumör. Cancer. Vi visste inte vart det skulle leda och hur det skulle gå. Både farmor och farfar har cancer. Och nu pappa. Vi träffade Daniel och hans Maja i Vasa samma kväll. Vi ”facetajmade” med Jonas i Stockholm. Det var svårt att avsluta samtalet till Sverige och veta att han satt där, långt borta hemifrån med alla frågor.

Dagen då läkaren ringde var Lena och Kent beredda på det värsta. Det fanns en otäck magkänsla. Den kom i takt med att det skulle undersökas mera.

– Jag fick inte så mycket mera gjort den dagen, säger Kent.

Lena höll humöret upp de första dagarna men veckan därpå kom alla känslorna på samma gång och mest var det mörka tankar.

– Ja, jag vet att de som insjuknar i prostatacancer har goda diagnoser att tillfriskna. Jepp, jag vet. Tyvärr gjorde inte den informationen saken mindre ”jävlo” när det hände oss.

– Tur att jag har dig, säger hon och tittar på Kent. Du som alltid är