Vill man nå personer med negativ uppfattning om det andra inhemska – för det gäller i högsta grad även i andra riktningen – är det en god idé att börja i tid. Flera projekt har uttryckt samma sak: ju senare man kommer in (d.v.s. ju äldre personerna är) desto svårare är det att påverka attityder. Rapporten från e2 tar fasta på projektet Konsttestarna, där alla åttondeklassare i både svensk- och finskspråkiga skolor får vara med och uppleva och utvärdera konst. Karina Jutila, chef för e2, efterlyser något liknande för möten mellan svensk- och finskspråkiga, d.v.s. olika former av besök, utbyten och möten där unga skulle träffa varandra över språkgränserna. Som vi även sett inom Hallå! verkar sådana möten uppnå sitt syfte, d.v.s. öppna upp attityder gentemot andra och sänka tröskeln för att tala det andra inhemska. Att i vuxen ålder få tag på dem som är färdigt avoga till det andra inhemska är betydligt svårare. Här är sport en möjlig öppning: t.ex. Vi är IKF – yhdessä hauskempaa öppnar upp för en naturlig tvåspråkighet inom en klart mansdominerad domän, nämligen fotbollen (och ishockeyn). Likaså ville Idrott så in i Norden introducera en avdramatiserad inställning till det andra inhemska genom sportaktiviteter. Det verkar i och för sig motiverat. Att däremot satsa på att försöka ”omvända” vuxna med en färdigt ingrodd åsikt framstår inte som den mest ändamålsenliga användningen av resurser. Både själva Hallå! och många av de kommentarer intervjuobjekten gett uttryck för belyser snarare den stora välvilja som finns bland stora delar av den finskspråkiga befolkningen gentemot svenska språket och landets tvåspråkighet. Den välviljan lönar det sig att ta vara på och stödja på bästa möjliga sätt.
Den strategiska dimensionen Då man utvärderar ett program som Hallå! är en fråga att se hur projekten lyckats. De projekt som utmärker sig inom Hallå! är dels de som skötts så proffsigt och med så stort engagemang att de nått målsättningar utöver de förväntade. Hit hör i synnerhet Moka Mera Lingua och Språkambassadörerna. Även de andra åtta som ingår i bilaga 2 (Svenska för invandrare, Hurrikaani, Hallå Hackaton, Heinola i tiden, Bli proffs, Suomenkielistä journalismia, Finlands Ungdomskör och Suomen Icehearts) har imponerat på olika vis. Dels är det projekt som skötts av personer med så mycket dedikation och haft så mycket ”street cred” eller trovärdighet att de sannolikt har större effekter än den relativt modesta inputen (antingen i tid, pengar eller antal personer) kunde förutsättas – så som Svenska för invandrare eller Icehearts. Även Vi är IFK – Yhdessä hauskempaa verkar höra hit, även om de inte ingick i den närmare granskningen. Både Heinola i tiden och Bli proffs! utmärker sig likaså för sitt brinnande engagemang som verkar ha smittat av sig
56
UTVÄRDERING AV HALLÅ! 2018–2021 • Vad är ett lyckat strategiskt projekt? Om målgrupper och fungerande modeller
