Kommunikation

Kulturfondens personal har jobbat mycket bra, men de kunde ha sammanfört projekt som har liknande målsättningar. Då sku man ha känt att man var del av Hallå!. Nu har vi mera bara jobbat här för oss själva.

Flera inrymde att de själva kunde ha gjort mera för att komma i kontakt med andra och skapa samarbeten sinsemellan. I viss mån hände det redan nu, till exempel arrangerade flera Hallå!-projekt i Österbotten en gemensam pressträff i början. Innehållsmässigt verkar dock samarbetet mellan Hallå!-projekten förblivit blygsamma. Till exempel hittade Svenska för invandrare i stället en fungerande samarbetspart utanför Hallå!, nämligen Svenska.nu.

Några önskade även starkare draghjälp av fonden i förhållande till kommunikation. En efterfrågade gemensam info om Hallå! som alla projekt kunde ha spridit. Kulturfonden satsade mycket på kommunikationen i början av projektet, och ett tema under kick-off seminariet var likaså ”Kommunicera som ett Hallå!-projekt”, en föreläsning av Martina Landén-Westerholm och Annika Rönnblad från Kulturfonden. En kommunikationsresurs på deltid hade dessutom avsatts uttryckligen för Hallå! under hela programperioden. I början av Hallå!-perioden sändes ett infobrev ut till alla projekt. Brevet innehöll både svar på praktiska frågor om rekvirering och utbetalning av bidrag, och information om hur projekten kunde och borde arbeta med kommunikation. Ur infobrevet framgick att alla projekt sköter sin egen kommunikation medan Kulturfonden kan bidra med stöd och tips. Efter detta sändes det ut ännu fyra nyhetsbrev, där tips kring kommunikation ingick.

Hur mycket projekten lagt ner på kommunikationen varierar. Man kunde dela in dem i tre grova kategorier:

1) Projekt där kommunikationen var nödvändig från början för att få folk att delta.

T.ex. Språkambassadörerna eller Svenska för invandrare måste göra lärare medvetna om möjligheten att inbjuda en ambassadör, Finlands Ungdomskör måste inleda med att få sångare till kören.

2) Projekt som först satsat på att skapa sin produkt eller sitt innehåll, och sedan nå ut med informationen. Hit hör t.ex. Bonda, som producerade filmer tänkta för gymnasieelevers språkundervisning.