Nils Nilsson Traktorn

generad över sitt gravida tillstånd. Man kände sig skamsen över sin stora mage även om det väntade barnet både var planerat och önskat. Jag har bara funnit ett fåtal amatörfoton på kvinnor med barn i magen. De bilderna hör hemma i sent fyrtiotal och tiden framöver. De konstnärer som har förevigat havande kvinnor är underligt nog inte heller många. Man kunde ju tänka sig att konstnärshustrur fått stå modell åt sina målande eller skulpterande män.

Man får tolka de få porträtt som finns med stor försiktighet, eftersom tidens mode inte bara ligger i klädedräkten utan även i attityd och kroppshållning. Vissa perioder var det modernt att ha en stor, utskjutande mage och under andra perioder skulle kvinnans barm accentueras och så vidare. Hertiginnan av York väntade sitt första barn 1793 och det påstås att det inspirerade de engelska damerna till ett mode med markerad mage. De som ingen mage hade placerade små kuddar, s.k. ventres-postiches nedanför skärpet, som då kom att flyttas upp under bysten. Vissa dräktmoder, t.ex. under empiren, vid 1800-talets början, var utmärkta för blivande mödrar eftersom midjan låg alldeles under bysten och korsetter ansågs obehövliga. 1920-talets midjelösa, vida klänningar var också bra "väntekläder". Under andra perioder snörde man sig med hårda korsetter för att man skulle få den åtråvärda modesiluetten. Det måste ha varit en pina att vänta barn när det var modernt med getingsmal midja. Det är säkert inte utan orsak som läkare och annan expertis under både 1700- och 1800-talen varnar havande kvinnor för att använda snörliv. År 1748 skriver Balthasar Trallas bl.a. att "snörlif är skadeligt, det hindrar fostrets tillväxt och välståndiga skapnad" och vidare "gifwer tillfälle till missfall och en svår förlossning". Andra regler av samme författare lyder: "klackar, låga och breda tjäna bäst för hafwande kvinnor" och "gående, sakta på jämn mark är nyttigt" . I Kulturens samlingar finns en kvinnodräkt från 1730-40-talen, som möjligen är tänkt för en blivande mor (se Kulturens årsbok 1974), men i de modejournaler som trycktes under 1700-talet eller första hälften av 1800talet finns inga plagg för väntande kvinnor avbildade.

I den medicinska litteraturen fortsätter 1800-talsförfattarna att dela ut goda råd till havande kvinnor. Det poängterades, då som

I. Det finns ytterst få amatörfoton med blivande mödrar. Här sitter en mamma i randig klänning på en stenbrygga omgiven av barn och väninnor. Bilden tagen omkring 1948.

nu, att en havande kvinna bör se till att hon har sunda vanor, äter nyttig mat (med nutida ord "väl sammansatt kost" ) och får frisk luft samt lagom med motion. Det finns mycken folktro som rör tiden under havandeskapet. På vissa håll ansågs det nödvändigt att kvinnorna undvek t.ex. revbensspjäll och blodkorv, på andra håll skulle man låta bli lungkorv, sylta, grisfötter, hönskött och potatis. Dessutom var det inte lämpligt att en gravid kvinna var med vid vare sig slakt eller någons dödsbädd och hon borde inte gå vare sig upp på vinden eller ner i källaren. De läkare som skriver om havandeskap under 1800-talet råder alla som väntar barn att "sorgfälligt undvika glädje och sorg, vrede och förargelse", man skulle med andra ord undvika kraftiga sinnesrörelser. Likaså borde den blivande mamman inte "gapskratta eller skrika, dansa eller åka". Man varnar för kraftiga rörelser, sådana som uppkommer vid tågresor, dans, gardinuppsättning. Att trampa symaskin är direkt farligt!

2. I tidningen Frejas augustinummer år 1873 ses denna "morgonklädning" som har större vidd än gängse damklänningar och som användes av blivande mödrar.

Andra levnadsregler gäller bad och de som " blifvit vana vid bassinbad eller bad i öppen sjö hafva utan olägenhet kunnat bada under hafvandeskapet" . Det är förhållandevis få kvinnor, som har badat i sjön när de har väntat barn. Möjligtvis har man då badat i smyg vid någon enslig strand. För bara några år sedan väckte gravida kvinnor i helskuren mammabaddräkt uppmärksamhet. Dessa hade ett löst hängande sjok, plisserat eller rynkat, från bysten och ner över magen, som på så vis skulle trollas bort. På offentliga badplatser är det först under de tio senaste åren man har sett " bikini-mammor".

Dräktreformföreningen, som har betytt så oerhört mycket för

3. I sin bok " Den kvinnliga klädedräkten" ger Karolina Widerström år 1893 råd om snörliv och havandeskap. En av de "grossessklädningar" hon lovordar är denna med justerbar vidd över magen.

kroppsvänligare plagg, bildades år 1886 i Stockholm. Man reagerade framför allt mot de trånga snörliven och deras menliga inverkan på kroppen. Läkaren Karolina Widerström skriver 1893 i en liten skrift, " Den kvinnliga klädedräkten", hur snörlivet har deformerat kvinnokroppen och komplicerat livet för den " vardande varelsen" i hennes mage. I hennes bok finns förutom förslag till bekväma underkläder ett par teckningar och beskrivningar på mammakläder. Dräktreformföreningen verkade bl.a. genom Fredrika Bremerförbundet och de ställde ut modeller, som man även kunde köpa mönster till.

År 1888 skrevs det i ldun om Dräktreformföreningen och man

får en beskrivning på de tidigare nämnda dräkterna "att bäras under graviditets perioden". Det är mig veterligen första gången man nämner att det finns speciella plagg för den blivande mamman. Men det skulle dröja ännu femtio år innan man kunde köpa färdiga kläder för gravida kvinnor. I modejournalerna under 1800-talet finns inga teckningar av kläder för gravida, mer än s.k. morgonklänningar avsedda för hemmabruk och de förekommer in på 1910-talet. Morgonklänningarna är i regel vida i livet och försedda med veck eller plisseringar. Dessa plagg torde ha varit lämpliga att vänta barn i.

Men alla de som inte hade tillgång ti11 mönstertidningar eller kom till storstaden för inköp, vad tog de sig till när kläderna inte nådde om dem? Man hade stora förkläden, de kallades ibland "reform-förkläden" , utanpå sina vanliga kjolar. Min äldsta meddelare från Skåne berättade att hon och hennes skolkamrater brukade skoja, när de såg kvinnorna som gick för att hämta vatten vid pumpen mitt i byn. De kunde redan bakifrån se vilka av kvinnorna som "väntade smått" , som hon uttryckte det. Kjolarna, vanligen sydda av grovt ylle, hade sprund bak och man förlängde linningen med en bit band. Allt eftersom magen växte vidgade man sprundet, som mot slutet blev helt öppet och lyste triangelformat, vitt. Det var särken som lyste vit och det var viktigt att särken räckte ner om baken, eftersom de flesta ännu, när det här hände omkring 1900-1905, inte hade några underbyxor. Det var alltså den vita triangeln som skolflickorna hade roligt åt. Över kjolen bar kvinnorna ett "niomånaders-förkläde", så att de åtminstone såg anständiga ut framifrån.

Förklädena, som på andra håll kallades "fyrtio-veckorsförkläden" sydde man av gammalt tyg, det var inte så noga med vare sig färg eller kvalitet. Eftersom man sällan kom till stan var man hänvisad till tyg man hade hemma eller vad lanthandlaren hade på sina hyllor. Förkläden kunde man köpa genom postorderfirman Åhlen och Holm. Sådana förkläden användes så sent som i mitten av trettiotalet av kvinnor på landet när de väntade barn.

Mellan 1910 och 1920 började ett par olika firmor saluföra "grossesskorsetter". Buttericks i Stockholm sålde sådana mjuka korsetter i champagnefärgad dräll och "de gifver den

Reformförkläde N:o

%80, af lärft, garnerad! med kulörta bårder. Mycket trefligt och klädsamt. Finnes å lager i mellanblått, mörkblatt och beige. Längd från bröstlappen 113'/1 cm. Pris 1,90 pr st.

Reformförkläde No

4229, af rutigt bomullstyg, garneradt med kulörta, trc1 liga -bårder och hvita snoclder. Särdeles mo· del!. Längd från bröstfappen 117 cm. Pris 2,75 pr st. Reformförkläde

N:o 2582, tilh·erkadt af prima satin och försedt me<l sjömanskrage och kappa. Fint garnerad!. Extra stort. Solid Finnes å lager i mellanblått, mörkblått och beige. Längd 12f, crn. Pris 3,50 pr st. Reformförklllde N:o

4230, är sydt al mellanblå, mörkblå eller beigefärgad satinvara, garneradt med kulörta lina bårder. Knäppes bak och skyddar fullständigt hela kliic.Jningen. Detta är ett bland de mest omtyckta reformföf•ldäden .. Högsta kval Längd 119 cm. Pria

3,95 pr st.

4. Reformförkläden med stora bröstlappar var mycket omtyckta av den som väntade barn från sekelskiftet och fram på 1930-talet (ur Åhlen och Holms katalog, 1909). Den här typen förkläden kallades för bl.a. nio-månadersförkläden.

moderna raka figuren". Man ansåg att klädedräkten inte borde sitta hårt åt kroppen och det fanns "hygieniska lifstycken eller brösthållare'' att köpa.

I Husmodern, som börjar utkomma 1917, finns inga förslag till s.k. mammakläder förrän 1925. Innan dess förekommer mönsterritningar till vida hemmaklänningar och kjolar med dragsko i midjan för resår, att bäras med blus utanpå. De plaggen är för övrigt ett bra "mamma-mode". 1925 har således Husmodern en artikel med beskrivning av fyra klädesplagg, bl.a. en klänning där framstyckena går omlott och draperas lätt. Mörkt, enfärgat

5. Amatörfoto från tidigt 1900tal av en blivande mor iförd rutig bomullsklänning med kort liv. Det vanligaste var dock att man knöt ett stort förkläde om sig.

tyg anses lämpligast, gärna med " litet vitt i halsen". För övrigt rekommenderas kasacken för " dem som icke kunna berömma sig av den ytterliga slankhet som fordras av de flesta plagg". Ännu syr de flesta sina plagg själva och på mammakläderna lade man många veck framtill, som lätt kunde sprättas upp efter hand. Klänningarna var förhållandevis vida och bars från början med ett skärp, som man tog bort så småningom.

Annonser och artiklar om förlossningshem och husmodersskolor med kurser i barnavård dyker upp i tidningarna. Om levnadssätt under normala graviditeter kan man läsa i ett flertal böcker. Man bö1:jar uppenbarligen mer och mer intressera sig för fenomenet ''blivande mor'' .

Av mina intervjuer som rör tiden från 1930 och fram framgår det att de flesta använde sina vanliga kläder så länge det gick.