Maria Cinthio De första turerna

Iinerarmaturen" och "schaggeländet" skall stryka på foten för enkla, stilrena furumöbler, hemgjorda lampskärmar av handtryckt siden och färgglada svenska cretonner.

Själv kallade Carl Malmsten utställningen " romantisk" i den meningen, att man ville få fram enkla möbler för enkla hem. Men han tillade beträffande möblerna, att det omedelbara praktiska resultatet förmodligen bara blev att några Carl Larssonmöbler förvärvades - för finare hem! Tiden var, menade han, ännu inte mogen.

För Malmstens senare verksamhet innebar insatsen från 1917 en vändpunkt och förnyelse. Från att ha varit berömd för sina praktfulla intarsiamöbler för finsmakare blev han nu samtidigt den mest uppmärksammade tillverkaren av möbler efter programmet Vackrare Vardagsvara i furu och björk. Men inte heller i denna egenskap fann han alltid nåd för kritikerna. Gotthard Johansson, som skulle bli funktionalismens främste förespråkare i vårt land, skriver vid ett senare tillfälle om Malmstens furumöbler att de är helt och hållet misslyckade, om de nämligen är avsedda för de moderna smålägenheterna. Malmsten misstar sig, när han tror, att möbler i ett enkelt material nödvändigtvis måste göras i allmogestil. " Att söka omplantera den i sin egen miljö naturliga och vackra allmogestilen i moderna smålägenheter kan aldrig bli annat än parodi", understryker hans kritiker. " Denna romantiska lek är en rikemanslyx för sportstugornas primitivitetskult, som för den moderna människan ersatt rokokons herdeliv."

Otvivelaktigt såg kritikern rätt, när han menade, att Malmsten funnit sin viktigaste inspirationskälla i den gamla svenska allmogekulturen. Carl Malmsten strövade gärna på Skansen och gick på Nordiska museet med pennan i hand, antecknade och ritade. Kanske låg hans kärlek till det genuint svenska också bakom valet av den kärniga furun, som blev hans favoritmaterial. Han föredrog att använda detta träslag med dess enkla ådring i obehandlade ytor,utan polityr, så som framgår också av Kulturens möblemang.

Själv betraktade sig Carl Malms ten inte bara som möbelkonstnär utan som folkuppfostrare och ett stycke av profet. Så tidigt som 1916 gav han ut en liten skrift " Om svensk karaktär inom

konstkulturen". Han kallar Sverige "det människotomma landet med de många ensittarna" och han slår fast, att hemmet, den krets som närmast omger oss, därför borde vara arkitekturens mål. "Genom industrialismen har hantverket blivit deklasserat och hantverkarna har övergått till att plagiera främst allt utländskt på modet.''

Han citerar Carl Jonas Love Almqvist, som i Den svenska fattigdomens betydelse skrivit: "Varför faller man i jämmer över sig och sitt land, anser allting här hemma odugligt och uppskattar endast värdet av det utländska i skön konst och annat?" Han anknyter till 90-talets och det begynnande 1900-talets nationella romantik sådan den uttryckts hos Heidenstam och i tidens ideella ungdomsrörelse. Malmsten delar dess strävan för konst åt alla, dess engagemang för traditionskänsla och hembygdsvård. Han ville väcka till liv den gamla hantverksskickligheten, som höll på att dö ut. Livet igenom upprepade han sitt budskap om handens och andens samverkan. Det var för att förverkliga sådana ideer som han grundade Olofsskolan i Stockholm och blev idegivaren till Nyckelviksskolans förverkligande på Lidingö. Hit kan också räknas Firma Carl Malmsten AB från 1933 som alltjämt är i verksamhet, liksom Capellagården på Öland från år 1957.

Malmsten har skrivit flera kapitel i den svenska möbelhistorien under 1900-talet. Under 1930-talet kunde han med skäl kallas en av funktionalismens argaste vedersakare, rent av dess fiende nummer ett. Men på sin sjuttioårsdag år 1958 kunde ändå slöjdföreningens dåvarande ordförande Gotthard Johansson med rätta hylla honom som "det svenska konsthantverkets Mäster Olof' .

R eferenser

Malmsten, C., Om svensk karaktär inom konstkulturen. 1916. - Skönhet och trevnad i hemmet. Det enkla svenska hemmet. 1925. Johansson. G., Kritik. 1941. Wennerholm, E., Carl Malmsten, hel och hållen. 1969.

De första turerna

Til/färgbild VI

Cykelns historia är en del av det moderna samhällets historia. Iden till cykeln var emellertid gammal. Redan 1418 konstruerade Giovanni Fontana från Padua en fyrhjulig cykel och vid slutet av 1400-talet gjorde Lionardo da Vinci en cykelritning. " Velociferen" , den direkta föregångaren till cykeln, var en hjul- och sadelförsedd käpphäst, konstruerad av fransmannen de Sivrac på 1790-talet. År 1816 utrustade en tysk baron vid namn von Drais sparkhjulingen med vridbart framhjul, styranordning och mjuk sadel (draissinen). I början på 1860-talet satte, oberoende av varandra, smeden Michaux i Paris och tysken Fischer pedaler på framhjulet. Denna pedalmaskin eller velociped inledde en ny epok i cykelns historia.

I bl.a. USA och England, där tillverkning i lite större skala hade påbörjats, förbättrades konstruktionen med massiva gummidäck, stålekerhjul, järnram och kullager. För att öka körhastigheten gjordes det drivande pedalförsedda framhjulet mycket stort - upp till 1,5 m i diameter. Höghjulingen fanns i både turistoch tävlingsutförande och dominerade cykelmarknaden vid slutet av 1800-talet.

Samtidigt tillverkades också en rad andra velocipedmodeller; tre- och fyrhjulingar, två-, tre- och fyrhjuliga tandemvelocipeder samt "The Star", en snabb amerikansk modell som drevs med hävstänger och hade det stora hjulet baktilt och det lilla fram.

Den vanliga höghjulingen var svår att "rida" på. I och med att tyngdpunkten låg så pass långt fram välte man lätt vid minsta

Lördagen den 11 Februari 1899

2. Dans program från en av Lunds Hjul-Sällskaps många baler. Av baksidan framgår att ägarinnan dansade både valsen och polkan med " Nilsson", galoppen med "Okänd" och quadrillen med " Persson''. Kulturens arkiv. 3. Lundensiska cykelsportare från 1800-talets slut. Lägg märke till velocipedryttarmodet; långa strumpor, knäbyxor och " Y ockeymössor" . Kulturens. arkiv.

ojämnhet eller nedförsbacke - och fallet var högt. Den hade också öknamn som "vältepetter" och " vältepåsne".

Än så länge var velociped-åkande en fashionabel sport för spänstiga yngre män och välsituerade sportintresserade. På 1880- och 90-talen startade en rad bicycle-klubbar i landet. I sina minnen från det gamla Lund skriver en av dess innevånare följande apropos stadens bicycle-klubb: " Då dess medlemmar, ofta ett tjugotal startade för någon utfärd så rusade äldre och pojkar till för att se den underliga kavalkaden. Men var avfärden ståtlig, var det icke alltid cykelklubbens medlemmar ville visa sig vid återkomsten, ty deras sportdräkter voro då ofta trasiga efter mer eller mindre vådliga kullerbyttor."

Lunds Hjul-Sällskap var på 1890-talet en av vårt lands främsta förkämpar för velocipedsporten. Klubben bildades redan 1887. På initiativ av lundaklubbens ordförande grosshandlare W. Hedemann-Gade stiftades 1889, efter ett upprop i "Tidning för idrott", Svenska Hjulförbundet (sedermera Svenska Velocipedförbundet och Svenska Cykelförbundet). Denne idrottsentusiast bidrog också till att Lund 1892, för en kostnad av 26 000 kronor, fick landets första idrottsplats (Centrala idrottsplatsen vid Trollebergsvägen), försedd med doserad löparbana, naturligtvis i första hand avsedd för bicycle-ridning.

Bicycle-klubbarna ordnade tävlingar, baler och utflykter men verkade också för att göra velocipeden erkänd som fortskaffningsmedel. Många ville nämligen få bort den från vägar och gator eftersom den skrämde hästar och fotgängare med sin höga fart. Vid Svenska Hjulförbundets första ordinarie årsmöte 1889, beslöts att man skulle ge ut en karta över "landsvägarnas beskaffenhet" och att "ofarbara backar skulle å nämnda karta särskilt betecknas". Vid det tionde årsmötet 1898 konstaterades att man hade utverkat lättnader vid tullbehandling av velocipeder och 33 % rabatt för velocipedturister nyttjande järnvägar och ångbåtar. Dessutom hade man publicerat kartor med de hotell och gästgiverier utmärkta på vilka velocipedryttare också åtnjöt 33 % rabatt.

Vid slutet av 1800-talet och början av 1900-talet gjorde nya uppfinningar, såsom John Dunlops luftgummiring, frihjulet och framför allt den framväxande industrin med maskiner för precisionsarbete, det möjligt att i större skala tillverka "säkerhetsvelocipeden" vars konstruktion länge varit känd. Säkerhetscykeln var i princip den cykel vi använder än idag med två lika stora hjul och med en kedja som löper mellan det främre stora kugghjulet vid pedalerna och det mindre kugghjulet på bakhjulet. Velocipedens första era som fashionabelt nöje, förunnat ett fåtal, var nu över. Bicycle-klubbarnas medlemmar och en del lärare, handlande, ingenjörer, förmögna bondsöner eller smeder hade varit de första som köpte eller själva kunde tillverka velocipeder. Nu var det på landsbygden cykeln fick den snabbaste spridningen. Det var inte ovanligt att säsong- och lantarbetarna hade ett par timmars gångväg till arbetet. Trots att velocipeden

4. Reklambild ur Velociped-aktiebolaget Lundbohm & Co:s priskurant för år 1899. Kulturens arkiv. 24 00 • Allm. tel. 68 77 -:j - ---J..-- - - .

var mycket dyr, lönade det sig att köpa en på avbetalning och kunna utnyttja fler av dygnets ljusa timmar till arbete. Den alltmer populära velocipeden bröt också isoleringen på landsbygden. Ungdomarna kunde t.ex. ta sig till danser i andra byar och bekantskapskretsen vidgades, vilket i sin tur förde med sig att ingiftet minskade.

År 1901 uppgick Svenska Hjulförbundet i Svenska Turistföreningen och bildade dess cykelsektion. I Turistföreningens årsskrifter publicerades hädanefter lyriska skildringar av cykelturer gjorda i olika delar av vårt fosterland med beskrivningar av sevärdheter och olika landsändars historia. Turistföreningen gav ut föreskrifter för velocipedåkning och kartmaterial. Dessutom uppehölls genom föreningen kontakter med ett stort antal utländska bicycle-föreningar. År 1933 stod Turistföreningens 29

N:o 2

CLEVELAND DAMVELOC I PED

\TIO:'\

R.am a f lH:lch-ng-1rn stalrifr. fö rdd :-illa förbi11c\ni11gfl r . H jul, 2S" . m c:d tn 11 µ-e 11le krnr. Hjulringar a f lrii med diiri till fö rsUirk11 i 11 g inl:l.g-d alu111i11i 11rnsk e 11 n . Luttringar, Clt.'\·ela 11 cls pntc11lt: nHk d11hhcltnhign . Kullager. h1llko 111 lig-t dn111111 t:ita m ed s lipnck k o 11 <-r och lngt:r sk' lar.

Sty rstång, Clevc..:la 11cl:-0 a f stftl . Gummipedaler. Vefvar . 6 1 1". Kedja. C.11..' \Tl:-111 1\s ö f\'c..:rtr:iffa d1..· 11H..: d ld.irdad1..·

:-:t ift. Broms, Klädningsskyddare CH:h

Stänkskyddare t. h:idn llj11 k11 . Utstyrsel, fin s,·a rt lrtl'kl'ri11e! och iör11ickli11g-. Utrustning, ri 11 g k }{)ek a. p 11111 p . n : r k t , ·i::·s,·;isk:t 11 h:d sk r11 ft1 vck lar. ;-eparatio11s:1sk ot.·h ;,Jj t.:ka11na .

Pris kr. 300

filr lt\'l'ra 11 s fri tt 1Ja11rng11 eller :111gh:'i.t Stockhol111.

5 . Ur Velociped-aktiebolaget Lundbohm & Co:s priskuranl för år 1899. Kulturens arkiv.