Britta Hammar Georg Karlin och den skånska folk dräkten

8. Vinterbild frän Lilla torg. Byggnadernas fasader och planket med porten är nyrestaurerade.

som lanserades under parollen "vackrare vardagsvara". Nästa stora inköp för mecenatpengar gällde en skånsk "silverskatt", dräktsilver som i generationer ärvts inom en österlensk bondesläkt. Silvret har förvarats i en ask av trä, en svepäska, och består av striglakors, stolpknappar med filigran, praktfulla tröjspännen och en pansarkedja, färgbild I. Silversmederna som stämplat dessa smycken var verksamma i Kristianstad, Ystad och Blekinge under 1800-talet. Vid utställandet i silveravdelningen kommer smyckena att hållas samman för att bilda en enhet även i fortsättningen. Ur mecenatfonden togs även medel för att förvärva en samling lergods, tillverkat vid sekelskiftet av krukmakare verksamma i Kvidinge, Skåne. Förvärvet, som omfattar över hundra föremål var angeläget, inte minst som ett led i den ovan beskrivna lergodsinventeringen.

Kulturens årsböcker har alltifrån 1974 behandlat olika epoker med början i renässansen. Med årets bok om vårt eget sekel

avslutas denna speciella serie. Att få distans till det näraliggande innebär en känd svårighet och frågar man sig vad som är karakteristiskt för 1900-talet framstår frågeställningen genast som omöjlig. Vi får då göra så som fallet ofta är med artiklarna i årsboken, att var och en som har ett intressant ämne tar upp det till behandling. Så kommer det sig att bokens innehåll blir en brokig väv, med inslaget personligt färgat, men med en gemensam varp som detta år är anknytningen till 1900-talet och Kulturen idag, dess föremålssamlingar och arkiv.

Georg Karlin och den skånska folkdräkten

Tillfärgbild fil

En strålande, varm och vacker sommardag, den 2 augusti 1924, invigdes Kulturens Östarp med ett Skåneting, som sent torde gå ur de mer än 20 000 besökarnas minne för att fritt citera Georg Karlin, museets grundare och dåvarande chef.

Attraktionerna var många! Östarpstrakten är i sig vacker och själva anläggningen med alla sina hus smälter fint in i landskapet. Det levande museet, dvs. "gammaldagskregen", de med möda och besvär från när och fjärran insamlade husdjuren, "av gammal skånsk ras" tilldrog sig givetvis stort intresse. Ryttartävlingar och andra upptåg väckte bifall. Skånska dragonregementet i Ystad, som var på marsch till Ljungbyhed, tog vägen över Östarp och höll med tio skvadroner stor parad på tingvallen. En ståtlig syn! HKH Kronprins Gustav Adolf förrättade invigningen, statsministern, excellensen Tapper, höll talet till fosterlandet och biskop Billing talade "med värme och känsla" för hembygden. Antagligen rättade sig de båda sistnämnda herrarna efter kronprinsens önskan "att talens antal och längd i möjligaste mån begränsas för att därigenom bereda rikligare tid för besök å ägorna, i gamla gården osv.''

Det fanns i sanning mycket att se och höra! Många kom säkert för att själva synas, andra för att titta på ståten. I centrum för allas blickar stod självfallet kronprinsessan Louise, kronprinsens hustru sedan ett år tillbaka. Hon var dagen till ära för första gången iförd "den urgamla skånska dräkten", en gåva från "Kulturens vänner". Själv mindes hon festen som en enda lång plåga, enligt vad hon vid ett senare tillfälle anförtrodde förre museichefen Bengt Bengtsson. Den tryckande hettan i förening med de värmande och präktiga materialen i dräkten; vadmal i

I. Dåvarande kronprinsessan Louise fotograferad år 1924 iförd sin Ö Göingedräkt, här buren utan tröja. Sigyn Reimers' samling av kungliga fotografier, Stockholm.

dubbla lager, stickade kliiga yllestrumpor, gjorde dagen till en av de värsta i hennes liv. Övriga gäster plågades förmodligen inte lika svårt av hettan, skrudade som de var i förmiddagsdräkt, vilket " Hans Kunglig Höghet fattat såsom kavaj". "Excellensen Tapper, som utgått från att herrar vid tillfället i fråga begagna hög hatt", underrättades om sitt misstag i tid före avresan från Stockholm och hann packa ned kavajkostymen.

Efter sedermera drottning Louises frånfälle år 1965 skänkte kung Gustav VI Adolf, mycket omtänksamt, dräkten i fråga till Kulturen. Och i dag, då intresset för folkdräkt bara ökar, kan det vara roligt att titta litet närmare på, hur den kom till.

2. Detalj av särk från Ö Göinge hd använd som förlaga till den kungliga särken. Ärmen är vid och rak. Jfr bild 3. KM Allm 251.

4. Kronprinsessans klut syddes med samma broderier som pä särken och pryddes dessutom med ett silverbeslaget sammetsband, s.k. " la". Huvudsilver hör annars endast till de ogifta flickornas klädsel. KM 58.018:24.

Förberedelserna till invigningen av Kulturens Östarp tog fart på våren 1924. På styrelsesammanträdet den 14/3 redogjorde intendenten Karlin för sin stockholmsresa, som bl.a. haft till ändamål "att uppvakta och inbjuda Kronprinsparet samt Grevinnan Hallwyhl till invigningen av Östarp denna sommar. I samband härmed hade Intendenten framhållit, att det var en önskan bland Kulturens vänner, att vid detta tillfälle överlämna till HKH Kronprinsessan den vederbörligen utrönta gamla skånedräkten, sådan denna ännu under mitten av 1700-talet bars i hela provinsen. Även denna framställan hade synnerligen väl mottagits."

Styrelsen beslöt uppdraga åt styrelseledamöternas hustrur, att under intendent Karlins ledning, på bästa sätt bringa frågan till förverkligande. Kommitten grep sig genast verkat an. Tiden var ju ganska knapp. En penninginsamling startades och bland

3. Ärmlinningen på kronprinsessans särk avviker, som synes, från originalets raka, vida, se bild 2. KM 58.018:24.

givarinnorna återfinns många av den tidens kända namn, alla hängivna "Kulturen väninnor". Inalles fick man in 875 kronor, en stor summa pengar på den tiden och den ekonomiska sidan av saken var tryggad. Den praktiska, som i stort föll på Karlins lott, var säkert inte lika lätt ordnad. Precis som i dag, visade det

sig vara svårt att hitta lämpligt material till de olika dräktdelarna. Här hade Karlin dock en stor fördel framför nutida folkdräktsanskaffare; inom museet fanns nämligen en institution, Konstslöjdsanstalten, som kunde hjälpa till att lösa en del av problemen.

Dess väverskor satte upp vävar till kjol, tröja och förkläde och brodöserna var snart igång med att kopiera en särk och en klut från Ö Göinge härad ur museets samlingar. Linnelärften köptes hos I & A Petterssons Vitvaruaffär vid Stortorget och är, till skillnad från originalets tyg, maskinvävd. Samma kvalitet har använts till både över- och nederdel. Originalsärkar brukar ha ett finare tyg i livet, som är synligt, och ett grövre i kjolen, som döljs av ytterplaggen. Ärmlinningen avviker också från förebildens, vilket kanske är mer förvånande. Klutbanden fick samma broderier som på särken och inte originalets enklare. Den bundna kluten pryddes dessutom med ett silverbeslaget, svart sammetsband, s.k. "la". Huvudsilver hör annars, som professor Sigfrid Svensson framhållit, endast till de ogifta flickornas klädsel. Var det kanske tanken på den höga mottagarinnan som fick Karlin att lägga till dessa förskönande men inte riktigt korrekta detaljer?

Ur samlingarna hämtades också förebilderna till livkjolen och den svarta högtidströjan, som syddes av Ester Holmströms syatelier i Lund. Hon bestod dessutom fodret till tröjan, ett svart och vitt, mönstrat, tjockt ylletyg, helt olikt originalets blå vadmal. Räkningen på 102,30 kr upptar också en resa till Helsingborg, förmodligen för att prova på kronprinsessan.

E Steven i Lund stickade strumporna efter ett par i museets ägo från Ingelstads härad. Det tog "en tid a 98 timmar en timlön af 45 öre summa kr 44, 10" att få dem färdiga. Gustaf Johannesson i P Olssons skomakeri och " första klass skoaffär" på St Gråbrödersgatan tillverkade skorna för 65 kr efter ett par, hämtade ur museets samlingar, också de från Ingelstads härad.

Holts Gulddragerifabriks AB i Stockholm och Kgl Hof-Guldtraekker Seifert i levererade spetsar och galoner av guld och silver till besättning på tröja, kjol, förkläde och brudlist. De siden- och sammetsband som behövdes, köptes i Lund och spetsar till särk och klut knypplades här av Anna Larsson

5. Sko och strumpa kopierade efter original från Ingelstads hd. KM 58.018:24.

Så långt var allt gott och väl! Arbetet på dräkten fortskred, men alla svårigheter var inte undanröjda! Den 4 juli skrev Karl in i ett brev "det blå raskatyget ... har ... givit mig en del bekymmer då det varit mig omöjligt att skaffa något nytt raskapreterat ylletyg. Jag reser till Köpenhamn om måndag för att söka få apreterat ett stycke blått ylletyg som vi själva vävt. I värsta fall få vi offra ett av våra egna gamla raskaförkläden . .. En annan svårighet är att få gamla röd- eller grönbrocherade sammetstyger, som skall brukas till livstycke. Även det synes för närvarande omöjligt. Vi ha för Kronprinsessans liv nödgats tillgripa en gammal stolklädsel från mitten av 1700-talet."

Den 17 juli, 16 dagar före invigningen, har problemen inte kommit närmare sin lösning. Karlin sänder ett nödrop till " Herr Konsthandlare Ferlow, Kjöbenhavn". "Sorgligt nog ha de vid

6. Detaljbild av bården på kronprinsessans blå raskförkläde. Detta togs ur museets samlingar, fick nya galoner och en ny broderad bård med ett annat förkläde som förlaga, se bild 7. KM 58.018:24.

tillverkningen av Kronprinsessans dräkt förstört det härliga sammet, som därmed gjort mig helt förtvivlad. Nu vet jag ingen annan råd i min nöd än att bedja Eder försöka skaffa något annat liknande. Jag kommer om måndag till Köpenhamn för att hämta tillbaka från Meyer det blå tyget, han i dag meddelat, att han icke kan appretera, vi få då taga ett gammalt förkläde från museet. Dessvärre kunna vi icke göra detsamma med livet, då intet är tillräckligt väl bevarat. Gör vad Ni kan!"

Herr Ferlow kunde inte hjälpa, men Karlin fick tag på en bit röd sammet på "Flöjlhuset" i Köpenhamn och ett gammalt raskförkläde från museet kortades förmodligen av och fick en vacker bård broderad i nederkanten. Mönstret togs från ett annat förkläde i samlingarna.

Diverse silver och dräktdelar inköptes av Wilhelm Olsson i Kristianstad för 300 kr. Dräktsilvret består av stolpknapp, särkasöll med vidhängande trillekors, striglakors med kedja och

7. Detaljbild av det blåa raskförkläde från vilket mönstret till bården på kronprinsessans förkläde hämtades, se bild 6. Ö Göinge hd. KM 2.729.

hängknapp, tröjspännen, huvudsilver, armknappar, hängknappar, kjortel silver och bältesbeslag, allt, utom de tre sist nämnda föremålstyperna, stämplat av olika skånska mästare. Guldsmeden H Sundelius i Lund lagade, tillverkade nya löv och förgyllde sedan för 193 kr.

Dräktdelarna, som inköptes, är förmodligen sådana som ej redovisas i räkningarna eller på annat sätt, dvs de broderade sammetsvantarna, strumpebanden, de två dukarna av silke och bomull, förningsduken, utsökt broderad på fint, handspunnet linne och med de vackraste sydda "vippor", samt brudlisten. Denna har fått nya guldspetsar, men bär spår av gamla borttagna sådana och har, liksom förningsduken, på Konstslöjdsanstalten försetts med ett broderat L under hertigkrona.

De broderade handskarna har nog snarare tillverkats på Kulturen. Museet äger ytterligare ett par handskar, som i utseende och material stämmer med kronprinsessans. De är daterade

1905 och skall enligt uppgift ha tillhört Karlin och hans andra hustru, Gulli Maria Ström, vilket initialerna, GJK, GMS, också tycks bekräfta. De broderade figurerna är det enda, som avviker från de originalhandskar, som då fanns i museet. De ansluter sig däremot mycket nära till de folkdräktsklädda par, som dansar fram över bonader och på keramik från tiden. Ett par röda och ett par vita silkestrumpor är förmodligen kronprinsessans eget bidrag till dräkten. Kliiga yllestrumpor hade hon fått nog av!

Dräktdelarna är alltså dels kopior, dels originalplagg från Ö Göinge härad, så när som på strumporna, skorna och särkasöllet. Det sistnämnda har visserligen, enligt S Svensson, medeltida anor men har aldrig funnits i norra Skåne. Ett tag hade Karlin, förbryllande nog, tänkt låta göra en klut av Oxietyp, vilket framgår av P A Ohlssons teckning, bild 13. Detta liksom strumporna, skorna och särkasöllet får sin förklaring i det brev, som medföljde den färdiga dräkten till Sofiero. Det är en skriftlig redogörelse för Karlins forskningsresultat i dräktfrågan "baserat på ett mer än 40-årigt insamlande av skånska dräkter och dräktdelar''. Skrivelsen börjar, ''Det är naturligtvis med den skånska eller rättare sagt de skånska dräkterna såsom det är med alla andra europeiska folkdräkter, att de ytterst bottna i den allmänna kostymhistorian, sådan den med längre eller kortare modevågor famnade hela den civiliserade världen. V ad som varit rådande hovmod i Italien eller Spanien eller under en senare tid i Frankrike silade så småningom genom otaliga små rännilar ut över hela vår världsdel, modifierat på grund av det motstånd som äldre modevågor ännu kunde bjuda och i enstaka fall uppgående i gamla för länge sedan rådande modeformer, som voro så djupt förankrade hos folket, att de icke kunde släppa sitt tag.''

Karlin anser emellertid att modeinflytandet före 1750 haft ringa eller ingen betydelse för Skåne i sin helhet. Dessförinnan hade " såväl Vemmenhög som hela det övriga Skåne och angränsande delar av Småland och Blekinge levat kvar i ett gammalt dräkthistoriskt medeltida stadium med endast få och svaga nya inslag från renässans och barock". Inom den skånska dräkten var '' dräktgemenskapen undan tagandes några smärre detaljer påtaglig". Efter en detaljerad beskrivning av den, före differen-

8. Allt silver som hör till dräkten köpte Karlin av Wilhelm Olsson i Kristianstad. Det mesta är stämplat av olika skånska mästare. KM 58.018:24.

9. Kulturen har endast två par svarta, broderade sammetsvantar. De vänstra köptes till kronprinsessan från samma ställe som silvret. Det högra paret kom till museet redan år 1884 från Glimåkra, Ö Göinge. KM 58.018:24, KM 2.060.

tieringen, "gemensamma skånska dräkten" slutar brevet: "Den dräkt vi i dag hava den nåden och glädjen att överlämna till Eder Kunglig Höghet är sådan den nästan oförändrad i Östra Göinge bevarat sig fram mot våra dagar och sådan densamma ännu för 150 år sedan var gemensam i alla sina huvuddrag i nästan hela Skåne. Den kan alltså av Skånes Hertiginna bäras såsom en enhetsdräkt befriad från de lokala inslag, som visserligen med denna gamla dräkt såsom grundform skapat de många olika häradstyperna, vilka i början av 1800-talet, innan den moderna uniformiteten inträdde, härskade i provinsen. Dräkten har därjämte enligt vår uppfattning, det företrädet att vara den mest harmoniska och den vackraste folkdräkt icke blott i Edert hertigdöme utan i hela vårt land''. Brevutkastet, som förvaras i Kulturens arkiv, har rättelser av Karlins hand och får förmodas vara skrivet av honom.

...... 1...······· ,

10. Förningsduken, broderad på handspunnet linne med vackert sydda " vippor", hör till de äldre plagg som inhandlades till kronprinsessans dräkt. Konstslöjdanstaltens brodöser försåg den med ett L under hertigkrona.

11. Brudlisten också den köpt av Wilhelm Olsson fräschades upp med guldspetsar. De kungligas monogram och bröllopsårtal broderades till på Konstslöjdanstalten. KM 58.018:24.

Tanken att förära kronprinsessan en folkdräkt var varken ny eller särskilt originell. Allt sedan nationalromantikens dagar i slutet på förra seklet hörde det till att kungliga personer vid vistelse i provinsen iförde sig dess folkdräkt. Drottning Viktoria med uppvaktning vart.ex. på Tullgarns slott ofta klädda i Vingåkersdräkt och på hennes önskan, komponerades en speciell Ölandsdräkt, avsedd att bäras vid besök på Soliden.

12. Broderade brudhandskar av skinn som förmodligen tillverkats på Kulturen. Vänster par tillhör kronprinsessan, höger enligt uppgift Karlin. Dekoren är inte den på allmogehandskar av denna typ vanliga. KM 58.018:24, KM 49.258:2.

Georg Karlin var emellertid en man med sinne för reklam och han såg här ett enastående tillfälle att slå på trumman för Kulturen och skånsk folkkultur genom att för en stor publik praktiskt framlägga resultatet av sina dräktstudier. Möjligen hoppades han också på en framtida inkomstkälla för det alltid lika fattiga Kulturen, som skulle leverera material till hugade dräktspekulanter. Han avsåg t.ex. att låta "någon färgare lära sig den gamla apreteringskonsten, ty det kommer helt säkert sedan Kronprinsessan har stadfäst Skånedräkten bliva ett värre riv efter sånt tyg'', dvs rask, ett vaxat och glättat ylletyg, använt till förkläden. Karlins förhoppningar kom på skam. Den skånska enhetsdräkten fick aldrig den genomslagskraft han tänkt sig, kronprinsessans stadfästelse och de 20 000 festdeltagarna till trots. Inte heller Karlins forskningsresultat uppmärksammades nämnvärt, efter vad jag kan förstå. Många trodde - och tror - att kronprinsessan fick en Tornadräkt vilket kanske varit naturligt då Östarp ligger i Torna härad.