Ragnar Blomqvist Handlyktan från Källby

Jordbrukets mekanisering liksom samfärdsmedlens och transportdonens motorisering har helt förändrat det uråldriga smideshantverket. När ett smedjegolv i gamla tider sopades, så tillvaratogs och uppsorterades omsorgsfullt alla järnbitar och småskrot. Sådant kunde smidas om till nitnaglar och märlor. Nu är tiden för dyrbar för att bocka sig ned och leta efter en borttappad spik. Det är billigare att ta en ny. En tidsepok har gått till ända. Det var i insikt härom som Kulturen och Folklivsarkivet i samarbete med Skånes smedmästareförbund för tio år sedan igångsatte en insamling av traditioner och verktyg. Då överlämnades till Kulturen den flera gånger citerade reskontran från Sjöbo. Dess kundanteckningar ger på sitt sätt säkrare än någon annan källa en bild av dagligt liv i en gammal smedja. Frågor ställdes samtidigt om smedens roll som nyhetsförmedlare och åtskilliga uppgifter ovan är hämtade från de inkomna svaren. I ett av dessa deklarerade en smedmästare sin yrkeskärlek med följande ord, som här skall stå som slutvinjett: »För egen del skulle jag inte vilja byta yrke om jag än kunde tjäna dubbelt så mycket på något annat. Jag har alltid älskat att få fram nyttigheter av järnet, den ädlaste och rejälaste av alla metaller.»

Källor

Reskontra 1895-99, som tillhört smeden Måns Jönsson, Sjöbo. K.M. 53019. Svar på Folklivsarkivets frågelistor: När den nya tiden kom till bygden (nr 73) och Smeden (109 och IIl). Uppgiften om plogtillverkningen på Marsvinsholm härrör från Nordiska museet, E.u. 129. När den nya tiden kom till Österlen. Fören. för fornminnes- och hembygdsvård i sydöstra Skåne. Småskrifter 7. Simrishamn 1954· Ragnar Jirlow, Arder och plog i Skåne. Skånes hembygdsförbunds årsbok 1954· Nils-Arvid Bringeus, Järnplogen som innovation. Lund 1962. Nils-Arvid Bringeus, Tradition och förändring i 1800-talets skånska lantbrukshållning. Kristianstads läns hushållningssällskap 1814-1964.

Kristianstad 1964.

34

Handlyktan från Källby

Till färgbild lII

Höjeå anges i Kulturens förvärvskatalog såsom fyndplats för en handlykta av mässing, vilken 1906 antecknats som nyförvärv. Nämnda år lät Lunds stad anlägga ett pumpverk på Källbys mark strax norr om åfåran mellan Källby mölla och Hospitalet (nuv. Sankt Lars sjukhus). I samband därmed grävdes nio provbrunnar längs ån, och sannolikt är det vid något av dessa arbeten som lyktan hittades.

Lyktan, som totalt är 301 5 cm hög, kan beträffande formen förliknas vid ett runt torn, och antagligen alluderar formen på en sådan byggnad. Diametern nedtill är obetydligt större än upptill, 10,3 cm mot lO,o. Själva tomcylindern är utförd i mässingsbleck i flera bitar, av vilka en som omfattar något mer än halva omkretsen och hela höjden på cylindern är den största. Återstoden av cylinderytan är dels en dörr, dels kompletterande bleck över och under dörren samt, såsom en bård runt cylinderns översta del, ett i nederkanten rundflikigt bleck. Dörren har hängt på ett par nu försvunna gångjärn och hållits stängd medelst en enkel haspanordning, ännu bevarad. Av dörren finns nu endast ramverket. Däri har ursprungligen såsom fönster suttit en böjd hornskiva. Två nithål i ramverket, ett upptill och ett nedtill, visar hur den varit fästad. Därtill har dess vertikala kanter varit inpassade i falsar i ramverket.

Nedtill är cylinderkanten uthamrad till ett några millimeter brett brätte. Över detta är bottenbleckets uttunnade ytterkant falsad. På samma sätt - med falsning över ett smalt brätte i cylinderns överkant - är lyktans tak fästat.

35

1. Lyktan från Käll by. KM 16.509.

2 . Graverad dekor på Källbylyktans ryggsida.

Det är en kupolliknande huv, uppdriven i mässingsbleck och med en dekor av nitton spiralgående åsar, ett slags förenklad godronnering. Huven har ett hål i hjässan, 21 mm i diameter, samt på ungefär halva höjden en krets av nitton små hål, ett på varje ås.

På cylinderns ryggsida sitter ett handtag, fästat med tre nitar. Dess grepp är en rund hylsa, gjord av ett omböjt bleck och sluten nedtill men öppen upptill. Inne i lyktan är i bottnens mitt med två nitar fästad en holk för ett ljus.

Det kan påpekas, att med undantag av de nämnda falsningarna alla delar i lyktcylindern hopfogats medelst nitar, av mässing. Lödning har endast använts på ett enda ställe, i kontakten mellan handtagshylsan och det nedre av de bleck varmed den är fästad vid lyktcylindern.

Metallen i lyktan är legering av koppar (77 %) med framförallt zink. I blecken i själva lykthuset ingår sistnämnda metall med 18 %, och färgen är rent mässingsgul. Huven är i blankslitna delar blekare gul, trots att zinkhalten endast är 12 %. (Analyserna har utförts av fil. lie. Einar Bladh). Det är alltså låga zinkhalter i förhållande till de i vår tids mässing vanliga, men de överensstämmer väl med vad andra analyser av medeltida metallföremål utvisar. Legeringar med koppar och zink som huvudbeståndsdelar var kända sedan romarnas tid och framställdes genom sammansmält-

37

0

0

3. Lykta, l 100-talet. Ashmolean Museum, Oxford. 4. Lykta funnen i London, 1300-talet. The London Museum. 5. »Biskop Absalons laterne». Omkr. 1400. Nationalmuseet, Köpenhamn.

ning av koppar och en malm kallad galmeja och bestående av zinkkarbonat. Europas största galmejafyndigheter är lokaliserade till nordliga Ardennerna i området mellan floderna Maas och Rhen. Här hade metallindustrin gamla anor, och den blomstrade under medeltiden i berömda centra som Köln, Aachen, Liege och Dinant. Kopparn ditfördes av Hansans köpmän från bergverken i Harz och från Kopparberg i Sverige. Det är dock knappast troligt att vår lykta tillverkats i det nämnda metalldistriktet. Det är mera sannolikt att den utförts i någon verkstad i Norden eller i någon nordtysk hansestad.

Med avseende på konstruktion, allmän typ och mässingens sammansättning är lyktan medeltida. Till medeltiden hör också dekoren, även om den inte är distinkt tidsbetonad. På lyktcylindern och dess dörr är den utförd som gravyr. Ryggsidan prydes av en bred bård med palmetter

6. Lyktmakare. Träsnitt av Jost Amman, 1568.

inskrivna i hjärtformiga figurer, svicklarna mellan dessa och de avgränsande linjerna utfylles av blad. Det är gamla motiv, som kom till Norden med den romanska konsten. Detaljutformningen av palmetter och svickelblad antyder dock en senare tid än den romanska. Ornamentet på dörrens övre bleck verkar att vara en schematisering av ett under yngre medeltiden ofta använt motiv med ett band gående i spiral runt en stav eller en trädstam. Snoddornamentet på dörrens nedre bleck är tidlöst. I vissa av ornamenten har bottenytorna givits en skuggning genom att de graverats med det i medeltidens metallkonst ytterst vanliga tremoliersticket, d.v.s. sicksackband av utseende som åldermansrankan på äldre silverpjäser.

Takhuvens drivna dekoration av spiralgående åsar bör uppenbarligen härledas ur den dekorativa konstens godronneringsmotiv, ytterst vanligt under medeltiden och ofta använt i bildkonsten då det gällt att återge kupolformad takhuv på rund byggnadskropp, exempelvis gravbyggnaden i framställningar av kvinnorna vid Jesu grav. Mångfaldiga

39